ÖREBRO UNIVERSITET Grundlärarprogrammet, inriktning mot arbete i förskoleklass och årskurs 1–3 Svenska språket Svenska, Självständigt arbete, avancerad nivå, inriktning f-3, 15 högskolepoäng Vårtermin 2021
Är en lättläst Pelle Svanslös lika snäll?
– en komparativ studie baserad på Gösta Knutssons originalbok om Pelle Svanslös och dess lättlästa versionLisa Fogdeby
Handledare: Ulrika Göransson
Abstract
Lisa Fogdeby: Är en lättläst Pelle Svanslös lika snäll? – en komparativ studie baserad på Gösta Knutssons originalbok om Pelle Svanslös och dess lättlästa version (2021). Svenska, självständigt arbete, 15 högskolepoäng. Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap.
Denna komparativa studie analyserar och jämför Gösta Knutssons originalbok Pelle Svanslös på äventyr (1968) med dess lättlästa version Här kommer Pelle Svanslös (2001). Syftet med studien är att undersöka om båda böckerna förmedlar samma budskap, detta genom att synliggöra likheter och skillnader mellan karaktärer, miljö och händelser. Syftet är också att undersöka hur böckerna kan användas av lärare i skolans värdegrundsarbete. Studien utgår från en kvalitativ komparativ metod och den narratologiska teorin, genom att använda sig av Maria Nikolajevas redogörelser av historiens huvudkomponenter. Analysen visar på både likheter och skillnader mellan böckerna, där den främsta skillnaden är att händelserna som huvudpersonen Pelle Svanslös är med om är olika efter det fjärde kapitlet i båda böckerna. Trots att historien till stora delar skiljer sig åt förmedlar båda böckerna ändå till största del samma budskap om vänskap, snällhet, allas lika värde och avståndstagande från mobbning. Det innebär att lärare kan använda sig av antingen originalboken eller den lättlästa versionen i arbetet med skolans värdegrund.
Nyckelord: Gösta Knutsson, Pelle Svanslös, komparativ, lättläst, Maria Nikolajeva, värdegrund, skönlitteratur, barnlitteratur
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Disposition ... 3
2 Syfte och frågeställningar ... 3
3 Metod ... 4 3.1 Studiens metod ... 4 3.2 Val av böcker ... 4 3.3 Informationssökning ... 5 4 Teori ... 6 4.1 Historiens karaktärer ... 6 4.2 Historiens miljö ... 8 4.3 Historiens händelser ... 9 5 Tidigare forskning ... 10 5.1 Lättläst ... 10
5.2 Komparativa studier av en lättläst version och originalet ... 13
6 Analys ... 15 6.1 Analys av karaktärer ... 16 6.2 Analys av miljö ... 22 6.3 Analys av händelser ... 25 6.4 Analys av budskap ... 33 7 Slutsatser ... 34 8 Diskussion ... 37
8.1 Förslag på vidare forskning ... 43
1 Inledning
Läsning av skönlitteratur en viktig del av undervisningen i svenska och elever ska under sin skolgång få möta litteratur av olika slag som bilderböcker, kapitelböcker, sagor och myter (Skolverket 2019, s. 258). Litteraturpedagogen och läromedelsförfattaren Inger Norberg beskriver i boken Läslust och lättläst att läsning av skönlitteratur är viktigt för att det gynnar språkutvecklingen och fantasin, det skapar förutsättningar att förstå andra människors tankar och levnadssätt och det kräver en reflektion hos läsaren över sina värderingar (Norberg 2003b, s. 92–98). Barnlitteraturprofessorn Maria Nikolajeva förklarar i boken Barnbokens byggklossar att studier inom kognitiv narratologi visar att våra hjärnor påverkas av karaktärer, miljöer och händelser i skönlitteratur precis på de sätt som vi upplever personer, miljöer och händelser i verkligheten. På så sätt kan läsare dra lärdomar och kunskaper om den verkliga världen genom läsning av skönlitteratur (Nikolajeva 2017, s. 50–51).
En annan viktig del av undervisningen är skolans värdegrund. I Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 beskrivs det att värdegrunden ska i undervisningen förmedla och utveckla respekt hos elever för alla människors lika värde, förståelse och inlevelse för andra människors villkor och situation, avståndstagande från diskriminering, kränkningar och förtryck samt att elever ska agera för att hjälpa andra människor (Skolverket 2019, s. 5, 10). Detta har stöd i Barnkonventionen som i artikel 29 beskriver att utbildningen ska förbereda eleverna för ett liv med tolerans, respekt och vänskap med andra människor oavsett bakgrund (UNICEF 2018, s. 28). Läraren Jenny Edvardsson förklarar i boken Skönlitteratur i värdegrundsarbetet att värdegrunden ska prägla hela skolan och utgöra en självklar del av den dagliga undervisningen (s. 18–19). Läsning av skönlitteratur är en ingång till att arbeta med värdegrunden, eftersom lärare och elever kan diskutera bokens karaktärer och händelser, där elever får ta ställning till ageranden och beteenden hos karaktärer. Det skapar diskussioner där elever får reflektera över hur de själva skulle ha valt att agera om de hade varit med om en liknande situation. På så sätt kan skönlitteratur utgöra ett stöd i att utveckla elevers inlevelseförmåga och förmåga att förstå andra människors situation. Edvardsson förklarar att läsningen erbjuder nya insikter och tankar om världen genom att skildra olika världar, där elever kan uppleva både det som är bekant men också det som är nytt och främmande. Det vidgar elevers livsvärld och gör att de kan se omvärlden på nya och andra sätt än tidigare, vilket är värdefullt i värdegrundsarbetet (Edvardsson 2020, s. 21–22).
I den vetenskapliga tidskriften Early Childhood Education Journal redogör Greta Griffin Freeman, som är doktor i utbildningsvetenskap, för en studie som visar att barn i förskolan kan öka sin förståelse för innebörden av mobbning och hantering av mobbningssituationer genom att tillsammans med lärare läsa bilderböcker om mobbning. Att inkludera en
diskussion kring läsningen är avgörande menar Griffin Freeman, då en kommunikation om mobbning behövs för att lärare ska kunna lyfta exempel och betona bra och dåligt beteende. Arbete med skönlitteratur om mobbning ökar därför chanserna att förhindra och stoppa
mobbning och det är viktigt i skolans alla årskurser (Griffin Freeman 2014, s. 311). I en studie av utbildningsprofessorn Suzanne Miller fick elever i mellanstadiet läsa skönlitteratur med talande djur som karaktärer och efter läsningen diskuterades karaktärernas beteenden. Eleverna klarade av att urskilja vilka beteenden som tillhör en positiv förebild, en mobbare samt följare till mobbare, de gav exempel på karaktärer med liknande beteenden från annan litteratur och relaterade till egna erfarenheter och upplevelser. Detta resultat visar enligt Miller att elever kan lära sig om positiva förebilders, mobbares och följare till mobbares beteenden och ageranden i verkligheten genom att läsa och diskutera karaktärer i skönlitteratur. Därför är skönlitteratur viktigt i skolans arbete mot mobbning (Miller 2011, s. 10).
Att arbeta med värdegrunden genom att läsa skönlitteratur har stöd i kursplanen i svenska, då elever ska arbeta med ”Berättande och poetiska texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter” (s. 258) och ”Berättande texters budskap, uppbyggnad och innehåll” (Skolverket 2019, s. 259). Vid ett sådant arbete måste läraren välja skönlitteratur som förmedlar budskap som har samband med värdegrunden. Samtidigt behöver skönlitteraturen vara anpassad till den individuella eleven, eftersom ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” och ”Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen” (Skolverket 2019, s. 6). Under skolans första år kan det vara stora skillnader i läsförmågan, då elever i förskoleklass har en annan läsförmåga än elever i årskurs 3 samtidigt som skillnaderna kan vara stora inom samma elevgrupp. Det gör att lättlästa böcker är en viktig del av undervisningen. I boken En djungel av lättläst förklarar lektören och bibliotekarien Staffan Engstrand att lättläst skönlitteratur gör det möjligt för elever att få tillgång till böcker som ligger på deras egen nivå (s. 10–11), då de har ett innehåll och text som är lättare att läsa för den tänkta läsaren (Engstrand 2019, s. 155). Denna bakgrund utgör en utgångspunkt för den här studien och det är ingenting som kommer att undersökas vidare. Det innebär att studien förutsätter att lättlästa böcker är lättare att läsa
och att lärare kan arbeta med värdegrunden genom att läsa skönlitteratur. Denna studie riktar sig mer specifikt in på lärarens val av originalbok och/eller en lättläst version vid arbete med värdegrunden genom skönlitteratur. När befintliga böcker bearbetas till en lättläst version görs texten mer kortfattad och komprimerad, vilket innebär att det görs uteslutningar och ändringar för att texten ska bli lättläst (Engstrand 2019, s. 8). Frågan är då hur mycket av innehållet som ändras eller kanske utesluts i den lättlästa versionen och om samma budskap förmedlas som i originalboken. Med hänsyn till mitt kommande yrke som lärare i förskoleklass och årskurs 1– 3 kommer den här studien att undersöka om samma budskap förmedlas i en lättläst version av Pelle Svanslös som i originalboken och om böckerna kan användas i värdegrundsarbetet.
1.1 Disposition
I det följande kommer först syftet och de frågeställningar som studien utgår ifrån att
presenteras. Därefter beskrivs studiens metod genom en presentation av den komparativa och kvalitativa metoden, val av böcker och informationssökningen. Sedan kommer en redogörelse för teorin som analysen utgår från. Vidare presenteras tidigare forskning om lättläst och andra komparativa studier av originalbok och lättläst version. Därefter följer analysen som utgår från studiens två första frågeställningar och sedan görs en redogörelse för analysens slutsatser. Studiens avlutas med en diskussion som behandlar studiens tredje frågeställning.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är tudelat, dels kommer en lättläst version av Pelle Svanslös att jämföras med originalboken för att undersöka om båda böckerna förmedlar samma budskap. Detta kommer att göras genom att lyfta fram de likheter och skillnader som finns mellan böckernas karaktärer, miljö och händelser. Dels är det ett didaktiskt syfte, då det kommer att undersökas hur de här böckerna skulle kunna användas i skolans värdegrundsarbete. Studiens syfte sammanfattas i dessa frågeställningar:
• Vilka likheter och skillnader finns det mellan karaktärer, miljö och händelser i originalboken och den lättlästa versionen av Pelle Svanslös?
• Vilka budskap förmedlar originalboken och den lättlästa versionen av Pelle Svanslös? • Hur kan lärare arbeta med värdegrunden i undervisningen med utgångspunkt i de här
3 Metod
I denna del av studien ges en beskrivning av metoden som studien utgår ifrån, vilka böcker som har valts samt den informationssökning som har gjorts för att finna tidigare forskning och litteratur till studien.
3.1 Studiens metod
I denna studie kommer en komparativ metod att användas, eftersom en originalbok och en lättläst version av Pelle Svanslös kommer att jämföras med varandra för att synliggöra likheter och skillnader mellan böckerna. Läromedelsförfattarna Lotte Rienecker och Peter Stray Jørgensen förklarar i boken Att skriva en bra uppsats att jämförelser handlar om att hitta de likheter och skillnader som finns mellan olika texter, i syfte att se vad som är gemensamt och inte (Rienecker och Stray Jørgensen 2017, s. 300). I studiens analys kommer texten i böckerna att jämföras med varandra och för att kunna synliggöra vilka budskap som
förmedlas, vad läsaren kan lära sig vid läsningen, kommer karaktärer, miljö och händelser att jämföras. ”Historien innebär vad boken handlar om, vad det är som berättas” och historien i en bok byggs upp av karaktärer, miljö och händelser (Nikolajeva 2017, s. 47). Det är dessa komponenter som tillsammans skapar budskap, eftersom de är byggstenarna i bokens historia. Därför kommer karaktärer, miljö och händelser att jämföras och analyseras. För att avgränsa studien kommer inte berättelsens komponenter, som handlar om hur historien i boken berättas (Nikolajeva 2017, s. 47), eller bilderna i böckerna att analyseras.
I boken Vetenskap och beprövad erfarenhet förklarar professorn i pedagogiskt arbete Jörgen Dimenäs att i en kvalitativ metod används ord för att beskriva och förklara analysmaterialet och studiens resultat. I en kvalitativ metod riktas speciellt intresse mot att synliggöra egenskaper i materialet som analyseras, så som likheter, skillnader och mönster (Dimenäs 2020, s. 23, 26). Det innebär att studiens komparativa metod även är kvalitativ, eftersom i analysen kommer egenskaper i böckernas texter att synliggöras genom att med ord beskriva och förklara likheter och skillnader, vilket även gäller för studiens resultat.
3.2 Val av böcker
I studien har Pelle Svanslös valts eftersom de är böcker som passar läsåldern för elever i årskurs F-3 och de klassiska böckerna om den snälla katten Pelle handlar om vänskap och mobbning, vilket är innehåll som har samband med skolans värdegrund. Det finns naturligtvis
många fler barnböcker som också handlar om vänskap och mobbning och som passar samma läsålder. Anledningen till att just Pelle Svanslös valdes är för att de flesta karaktärer är djur. Miller menar att det är effektivt att använda djur när barn ska utveckla en förståelse för karaktärerna. Barn kan se samband mellan sina egna upplevelser och de upplevelser som djurkaraktärerna är med om och på så sätt kan barn relatera till djurens upplevelser (Miller 2013, s. 10). De böcker som har valts är Pelle Svanslös på äventyr (1968) och Här kommer Pelle Svanslös (2001). Pelle Svanslös på äventyr är skriven av författaren Gösta Knutsson och denna bok har valts som originalbok till analysen för att det är den första boken om Pelle och den innehåller samma text som originalutgåvan som gavs ut 1939. Här kommer Pelle
Svanslös är en lättläst version, där texten är bearbetad av Gösta Knutsson och Herman Siegvald som var författare, redaktör och professor i pedagogik och psykologi. Denna bok är hämtad från samlingsvolymen Här kommer Pelle Svanslös – Samlingsvolym (2010), som innehåller de tidigare utgivna böckerna: Här kommer Pelle Svanslös (2001), Pelle Svanslös klarar sig alltid (2002) och Pelle Svanslös på landet (2002). Texterna till dessa tre böcker är hämtade från boken Vill du läsa om Pelle Svanslös (1952). Det innebär att textbearbetningen gjordes 1952. I analysen har den första boken i samlingsvolymen Här kommer Pelle Svanslös (2001) valts som lättläst version, eftersom det är den första boken om Pelle med en lättläst text.
Denna studie baseras på en analys av dessa böcker, vilket innebär att en analys av andra böcker eller utgåvor om Pelle Svanslös skulle kunna innebära andra resultat. En konsekvens av den valda metoden är att det inte går att säga att studiens resultat är giltiga för andra böcker. Men det är möjligt att resultaten kan generaliseras till andra originalböcker och deras lättlästa versioner. Givet att vi vet att lättlästa böcker har vissa egenskaper (se avsnitt 5.1) och om lika faktorer som i denna studie jämförs med varandra, är det möjligt andra jämförelser skulle visa liknande resultat. Därför går det inte att utesluta att det finns en möjlighet till att generalisera resultaten från denna studie till andra originalböcker och deras lättlästa versioner. 3.3 Informationssökning
Det första som gjordes var att ta reda på om det fanns tidigare studier om Pelle Svanslös för att försäkra mig om att ingen hade gjort en sådan här studie tidigare. Detta gjordes genom fritextsökningar med sökorden Gösta Knutsson, Pelle Svanslös och Pelle No-tail på
databaserna DiVA Portal, SwePub, MLA och ELSA. Resultatet av sökningarna visade att det inte fanns några tidigare studier eller forskning av böckerna om Pelle Svanslös eller Gösta
Knutsson. För att finna tidigare forskning till denna studie har sökningar gjorts på databaserna DiVA Portal, SwePub och ERIC (EBSCO) samt har söktjänsterna Libris och Primo på Örebro universitetsbiblioteks hemsida använts. Sökningarna har begränsats genom att endast visa texter som är Peer Reviewed på ERIC och Refereegranskat på SwePub. På DiVA har sökningarna avgränsats till ämneskategorierna Språk och litteratur, Litteraturstudier och Utbildningsvetenskap, eftersom det är relevanta områden för studien. De sökord som har använts är: lättläst, komparativ, Pelle Svanslös, Gösta Knutsson, Pelle No-tail, värdegrund, barnlitteratur, barnböcker, skönlitteratur, easy-to-read, childrens literature, fiction och values education. Sökorden har genom fritextsökning kombinerats med varandra på flera olika sätt för att förfina sökningarna och få fram mer specifik forskning. Genom samtal med handledaren har även förslag på litteratur införskaffats. Vid sökning med sökorden lättläst och komparativ på DiVA Portal hittades liknande studier som har komparerat en lättläst version och originalbok men med andra litterära verk. Genom läsning av dessa studier och deras referenslistor har även tidigare forskning och litteratur funnits.
4 Teori
I denna del presenteras den teori som studien kommer att utgå från vid analysen av Pelle Svanslös. Definitioner från den litteraturvetenskapliga teorin narratologi kommer att användas som teoretisk utgångspunkt. Narratologi har valts för att den teorin är textorienterad (s. 44) och den ger verktyg för att kunna analysera uppbyggnaden av texten i detalj (Nikolajeva 2017, s. 49). I den här studien är texten i fokus och därför är narratologin lämplig som teori. Maria Nikolajeva presenterades i studiens inledning och det är hennes beskrivningar av historiens huvudkomponenter i boken Barnbokens byggklossar som framförallt kommer att användas. Valet av Nikolajeva har gjorts av anledningen att Nikolajeva i denna bok utifrån tidigare forskning om barnlitteratur utförligt diskuterar och redogör för barnbokens
uppbyggnad. I analysen kommer huvudkomponenterna karaktärer, miljö och händelser att jämföras med varandra för att synliggöra likheter och skillnader mellan böckerna. I
kommande avsnitt kommer därför en mer ingående förklaring att ges av huvudkomponenterna i syfte att kunna använda beskrivningarna som verktyg i analysen.
4.1 Historiens karaktärer
I historien kallas de som agerar och utför handlingar för karaktärer eller personer och de kan exempelvis vara människor, djur som är förmänskligade eller övernaturliga varelser (s. 145). Böcker kan vara handlings- eller personorienterade enligt Nikolajeva. I handlingsorienterade
böcker är karaktärerna i sig inte viktiga utan de finns för att utföra specifika handlingar, vilket gör handlingen viktigare än karaktärerna. I personorienterade böcker är det fokus på
karaktärerna och texterna är koncentrerade på varför karaktärer gör vissa saker och vad karaktärer känner och tänker. En historia består av en eller flera huvudpersoner samt
bipersoner. Huvudpersonen är karaktären som historien rör sig runt, som är med i flest antal episoder eller sidor i boken och det kan vara karaktären som finns med i bokens titel,
titelpersonen. En karaktär som går igenom en förändring i historien som till exempel mognar, hittar lyckan eller utvecklar kunskaper, är ofta en huvudperson (Nikolajeva 2017, s. 153–156). Bipersoner är de karaktärer som förekommer i historien utöver huvudpersonen. De kan vara mer eller mindre viktiga för handlingen genom att vara motspelare, sidofigurer eller
bakgrundsfigurer. Huvudpersonen och motspelare är centrala karaktärer för historien och de är oersättliga, då det inte kan ske en utveckling av handlingen utan dessa karaktärer. Det kan ges en mer eller mindre utvecklande beskrivning av centrala karaktärer, men huvudpersonen urskiljs genom att det är dennas historia som berättas och inte motspelarens. Sidofigurer och bakgrundsfigurer är perifera karaktärer i historien som kan uteslutas utan att det gör någon skillnad för handlingen. Sidofigurers funktion är att uppmärksamma en del av handlingen, konstruera en kontrast till en annan karaktär eller för att ge variation. Bakgrundspersoner har inget eget värde för handlingen och de lämnar inga tydliga spår om de försvinner, men de skapar trovärdighet genom att vara exempelvis poliser eller brevbärare. En karaktär kan genom historien ändra sin status beroende på handlingens utveckling, genom att perifera karaktärer kan bli centrala och tvärtom (Nikolajeva 2017, s. 159–161).
Persongestaltningen av en karaktär skildras genom beskrivningar av beteende, utseende, tankar och uttalanden samt vad andra karaktärer säger om den karaktären. Nikolajeva menar att karaktärer får specifika drag genom att de upprepar vissa handlingar, de liknar andra kända karaktärer, att olika egenskaper ges karaktärer för att skapa kontraster eller får läsaren själv bilda sig en uppfattning om ingen beskrivning ges. Karaktärer kan ha utmärkande attribut, kännetecken, som exempelvis sagans hjälte har ett svärd. Karaktärer kan ha inre och yttre egenskaper som kan vara mer eller mindre beskrivna och ibland helt uteslutna (s. 164). I historien kan karaktärer vara dynamiska, vilket innebär att de genomgår en förändring under historien, eller statiska, vilket innebär att de inte förändras. Karaktärer kan även vara platta och runda. Platta karaktärer har vanligtvis bara en egenskap som de karaktäriseras av, till exempel god eller ond, eller inga egenskaper och i texten är de inte helt utvecklade. Runda
karaktärer har många olika positiva såväl som negativa egenskaper och precis som människor är de helt utvecklade. Genom historien lär sig läsaren att känna dem och det kan vara svårt att förutsäga deras handlingar och beteenden. Både huvudpersoner och bipersoner kan vara dynamiska, statiska, platta och runda (Nikolajeva 2017, s. 167–168). I boken I barnbokens värld förklarar författaren Ingrid Nettervik att det är vanligt i skönlitteratur för barn att karaktärer är djur, ofta huvudpersonen, och det beror på barn har ett intresse för djur.
Djurkaraktärerna har oftast mänskliga egenskaper i form av tal, tänkande och/eller att de lever sitt liv på ett sätt som liknar människors liv (s. 167). Detta gör att läsaren kan känna igen sig i dessa karaktärer fast de är djur (Nettervik 2002, s. 169).
4.2 Historiens miljö
Den miljö som historien utspelar sig i handlar enligt Nikolajeva om både platsen och tiden där händelserna äger rum. Plats och tid kan vara bärande för en handling, men om handlingen kan äga rum när och var som helst utgör den endast en bakgrund (s. 115). Handlingens tid kan skildras i en samtids-, retrospektiv-, historisk- eller futuristisk miljö, där utgångspunkten är förhållandet mellan författarens samtid och tiden för handlingen. En handling med
samtidsmiljö äger i stort sett rum under den tid då boken är skriven, vilket kan uttryckas i själva texten eller med tidsmarkörer som verkliga händelser och människor. En retrospektiv miljö innebär att handlingen utgår från författarens barndom och därefter från författarens levnadstid. En handling med en historisk miljö utspelar sig i dåtiden, innan författarens livstid, vilket förutsätter forskning om den historiska period som handlingen utspelar sig i. I en futuristisk miljö utspelar sig handlingen i framtiden och därmed bortom de erfarenheter som författaren har (s. 117–119). Beskrivningar av miljön har en stor betydelse och flera funktioner för handlingen förklarar Nikolajeva. En korrekt beskriven miljö är viktig i ett historiskt syfte såväl som ett undervisningssyfte, då detaljer kan ge läsaren kunskaper om platser och epoker vid läsningen. Genom att beskriva miljön kan konflikter skapas och åskådliggöras, till exempel genom att beskriva hur personer i handlingen flyttas från sin hemmiljö och ut i världen. Miljön fungerar som en förberedelse inför det äventyr som läsaren ska få ta del av genom att beskriva miljön där karaktärer befinner sig i handlingens början. Beskrivningar av miljön bidrar till karaktärers egenskaper och drag genom att beskriva deras personligheter i förhållande till platsen och tiden. Det kan även skapas en känsla eller
atmosfär genom olika beskrivningar och de kan ge olika kontraster i handlingen (s. 123–124). Det är texten i skönlitteraturen som skapar den miljö där händelserna utspelar sig, vilket kan
kompletteras med illustrationer. Beskrivningarna gör att läsaren kan skapa en mental bild och leva sig in i miljön där historien utspelar sig (Nikolajeva 2017, s. 130–131).
4.3 Historiens händelser
Händelser är det som händer i bokens historia och historien består av ett händelseförlopp som kallas för fabel eller intrig. Nikolajeva förklarar att författaren bygger upp fabeln med olika händelser för att läsningen ska inrymma spänning (s. 63). Ett handlingsförlopp består av en början, mitt och ett slut och för att skapa spänning krävs det någon form av konflikt som slutligen resulterar i en upplösning och i intrigen ordnas händelser runt konflikten. Det finns olika former av konflikter: person mot person (huvudpersonen ställs inför sin motståndare), person mot samhället (personer ställs inför sociala normer eller moraliska val som utgör ett hinder för att nå målet), person mot naturen (personer ställs inför naturens krafter i en överlevnadskamp) och person mot sig själv (personer ställs inför en inre strid, ett dilemma eller måste göra ett moraliskt val). Handlingen i historien avgörs av hur händelserna är sammanfogade med varandra. Händelser kan bindas samman på olika sätt, men de måste ha någon form av kausalitet, det vill säga samband mellan orsak och verkan. I skönlitteratur ställs det högre krav på kausalitet än i verkligheten, eftersom läsaren förväntar sig att
händelser som återges är viktig för utvecklandet av intrigen. Nikolajeva redogör för följande sätt att binda samman händelser:
1. ”En händelse följer efter en annan händelse (mycket svag kausalitet).” 2. ”En händelse möjliggör en annan händelse (starkare kausalitet).”
3. ”En händelse är direkt orsak till en annan händelse (mycket stark kausalitet).” 4. ”En händelse arrangeras för att förorsaka en annan händelse (intention)” (Nikolajeva
2017, s. 67–69).
Nikolajeva förklarar att ett handlingsförlopp byggs upp av kärnhändelser och sidohändelser. Kärnhändelser är särskilt viktiga och handlingsförloppet påverkas om de tas bort, medan sidohändelser är viktiga men inte avgörande och de påverkar inte handlingsförloppet. En bok kan ha en progressiv handling eller en episodisk handling. En progressiv handling består av: exposition – förveckling – kulmen – upplösning – koda. I expositionen introduceras bokens karaktärer och miljö som följs av förvecklingen som är en stigande handling där händelser bygger upp till kulmen. Kulmen är den konflikt och lösning som hela historien riktas mot. Sedan följer upplösningen då huvudpersonens öde har blivit beslutat och till slut kommer koda som är historiens slut (s. 70–72). Att historien får ett lyckligt slut är en vanlig norm i
barnlitteratur (s. 77). Det vanligaste grundmönstret i barnlitteratur är enligt Nikolajeva: ’’hem – uppbrott hemifrån – äventyr – hemkomst”, vilket är en progressiv handling. Detta mönster innebär att huvudpersonen är trygg i hemmet men det är tråkigt. Därför beger sig
huvudpersonen ut i världen och där ute är det farligt men spännande. Efter äventyret kommer huvudpersonen hem, ofta med nya kunskaper eller någon form av skatt. En episodisk handling innebär att historien innehåller episoder, det vill säga enstaka händelser, där samma
karaktärer, miljöer eller motiv håller samman episoderna. Grundmönstret med hem, äventyr och hemkomst förekommer ofta i varje episod (Nikolajeva 2017, s. 70–73).
5 Tidigare forskning
I denna del presenteras tidigare forskning om lättläst som anses vara relevant för studien. 5.1 Lättläst
Definition av lättläst
Engstrand, som inledningsvis presenterades, menar att det inte finns inte någon allmängiltig definition av begreppet lättläst och det gör att bokförlag har olika kriterier för sina lättlästa böcker. Att det finns olika kriterier gör att lättlästa böcker skiljer sig åt gällande språk, illustrationer och innehåll, beroende på utgivare och författare (Engstrand 2019, s. 10–11). Även om det finns vissa allmänna kriterier för lättläst, anser bibliotekarien Birgitta Ahlén i boken Lättläst och läslust att det är svårt att definiera vad som är en lättläst bok, eftersom det avgörs av upplevelser, erfarenheter och synpunkter hos den enskilde individen (Ahlén 2003, s. 192). Psykologiprofessorn Ingvar Lundberg och läsforskaren och professorn i literacy och allmän didaktik Monica Reichenberg förklarar i forskningsöversikten Vad är lättläst? att det inte enbart är textens språkliga uppbyggnad som avgör om en text är lättläst. Utan det handlar även till stor del om läsarens läsförståelse, det vill säga om samspelet mellan läsaren och texten. Det innebär att läsarens möjliga tolkningar, föreställningar och förkunskaper även avgör om en text är lättläst eller inte (Lundberg och Reichenberg 2009, s. 32).
Varför behövs lättlästa texter?
Redaktören av LL-bladet Maria Österlund förklarar i boken Så här skriver du lättläst att syftet med en lättläst text är att den ska vara lätt att både läsa och förstå, där textens ordförråd, uppbyggnad och innehåll ska vara enklare än vad standardspråket är (Österlund 2011, s. 4–5). I Skolverkets artikel Vad gör en text lättläst? beskrivs det att i skolan behöver alla elever få läsa texter som är begripliga för dem. Texter som är för svåra kan skapa en dålig självbild hos
elever, vilket kan resultera i en lägre prestation trots att de har förutsättningar för att prestera högre. Om elever har känslan av att de är dåliga läsare kan det leda till att elever undviker att läsa eftersom de är rädda att misslyckas, vilket kan resultera i läs- och skrivsvårigheter och ett sämre ordförråd. Därför är tillgången till lättlästa texter viktigt för att alla elever ska få
tillgång till texter som är anpassade efter deras egna förutsättningar (Skolverket 2015, s. 1–2). Vem behöver lättläst?
Det är personer med svårigheter med läsning och/eller förståelse av standardspråket som behöver lättlästa texter (Österlund 2011, s. 5). I skolan är det elever med olika
funktionsvariationer, dyslexi och läs- och skrivsvårigheter som behöver lättläst menar Ahlén. Men det behöver även elever som är nybörjarläsare och som har svenska som andraspråk (Ahlén 2003, s. 190). Elever med koncentrationssvårigheter och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar är också i behov av lättlästa texter enligt Lundberg och Reichenberg (s. 15). Dessa grupper har olika förutsättningar som måste tas hänsyn till vid val eller
framställning av lättläst. Texter måste även anpassas till enskilda individers förutsättningar, då en individ kan tillhöra mer än en grupp (Lundberg och Reichenberg 2009, s. 26).
Egenskaper hos lättlästa texter
För att en text ska anses vara lättläst behöver graden av läslighet och läsbarhet i texten vara hög. Läslighet handlar om textens layout, typsnitt, teckensnitt och radavstånd (Skolverket 2015, s. 2–3). Ahlén lyfter fram att stilen på texten behöver vara stor och tydlig med ett stort radavstånd. Lättlästa böcker behöver ha uppslag som är luftiga med illustrationer (Ahlén 2003, s. 192). Att bild och text samspelar med varandra är betydelsefullt för läsarens förståelse av texten (Lundberg och Reichenberg 2009, s. 76–77). Läsbarhet handlar om språket och uppbyggnaden av texten. Det finns flera olika egenskaper som lättlästa texter utmärks av när det kommer till läsbarhet (Skolverket 2015, s. 6). Texter som är lättlästa behöver vara korta och endast innehålla det viktigaste för att läsaren ska orka med hela texten, eftersom läsningen är krävande för läsaren. Orden i texten behöver vara korta och vanligt förekommande, eftersom vanliga ord är lättare att förstå och korta ord är lättare att läsa (Österlund 2011, s. 9–12). Då en lättläst text behöver innehålla få ord måste dessa ord vara exakta, eftersom det exakta språket är tydligt och gör att läsaren kan ta till sig innehållet i texten (Engstrand 2019, s. 155). Enligt Österlund är det betydelsefullt att variera korta och långa meningar för det ger flyt som gör texten lättare att läsa (s. 3). Men meningarna får inte bli för långa och bisatser ska undvikas. Det grundas i att det kan bli svårt för läsaren att
minnas början av meningen och pausen som ges vid punkter är viktiga för läsaren. Svåra och främmande ord och begrepp ska undvikas, men om dessa förekommer är det viktigt att de förklaras i sitt sammanhang i texten för att läsaren ska förstå innebörden av dessa (s. 11–12). Det är vanligt att metaforer missförstås och tolkas bokstavligt, därför bör dessa användas med försiktighet. Österlund menar att upprepningar är viktiga för förståelsen av texten och
användandet av synonymer kan försvåra förståelsen av texten. Det är även viktigt att texten är logisk och kronologisk för läsarens förståelse (Österlund 2011, s. 14–15).
Det är fördelaktigt om den lättlästa texten har en röst som talar till läsaren enligt Lundberg och Reichenberg (s. 8) för det gör att texten liknar det muntliga språket mer. Om texten saknar en röst innehåller den ofta abstrakta och långa substantiv och blir då informationstät. Det gör texten svår att läsa eftersom det innebär ett krävande tankearbete för att förstå orden (s. 52). Läsningen blir därför lättare om texten har en röst och undviker långa substantiv (s. 56). En förståelse av hur meningar hänger ihop med varandra är avgörande för förståelsen av texten. För att göra det lättare för läsaren att förstå hur meningar hänger samman är det viktigt med ord som binder samman meningar i lättlästa texter, som exempelvis ”men”, ”för att” och ”därför” (s. 34). Passiv form ska undvikas menar Lundberg och Reichenberg för att subjekten i en passiv text är obestämda och otydliga, vilket kan innebära problem för läsarens förståelse. Därför är det bättre med en aktiv form (s. 53). I en lättläst text är det viktigt att det ges en utförlig och tydlig förklaring av orsaks- och verkansambanden, varför en händelse resulterar i en annan. Det skapar en mer sammanhängande text och det blir lättare för läsaren att hänga med i texten (Lundberg och Reichenberg 2009, s. 51).
Lättläst skönlitteratur
För att skapa läslust hos elever som behöver lättläst skönlitteratur är det viktigt att innehållet intresserar den tänkta läsaren och handlingen behöver vara rak utan sidohandlingar. Ahlén menar att det behöver förekomma få karaktärer och att det är många dialoger. Det är
avgörande att det är spänning och att bokens inledning är stark och fängslande för att läsaren ska vilja fortsätta att läsa. Att läsaren kan känna igen sig i handlingen är även viktigt för att skapa läslust (Ahlén 2003, s. 193). Lundberg och Reichenberg menar att det är lättare för läsaren att ta till sig ett innehåll som läsaren känner igen sig i (s. 63) och att handlingen består av få karaktärer är viktigt för det gör att läsaren inte behöver komma ihåg för mycket
Litteraturprofessorn Anna Nordenstam och professorn i pedagogiskt arbete Christina Olin-Scheller menar i artikeln Lättläst – En demokratifråga att demokratiargumentet, att det är en rättighet att lära sig läsa och få tillgång till olika texter, har och har haft en påverkan på framväxten av lättläst litteratur (s. 35–36). Det ökande användandet av lättläst skönlitteratur i skolan har tydliga kopplingar till tanken om att alla elever har rätt till att bli goda läsare och alla ska få tillgång till anpassad skönlitteratur oavsett om det beror på lässvårigheter eller ointresse för att läsa, vilket hör till skolans demokratiuppdrag om allas lika värde. Lättläst skönlitteratur har under de senaste åren genomgått flera förändringar, dels genom att innehålla allt bättre historier och teman som är aktuella, och dels genom att inte längre vara enbart litteratur för de elever med diagnostiserade lässvårigheter utan idag är det litteratur som kan läsas av vem som helst. Författare och förlag som utger lättlästa böcker har ambitionen att väcka läslusten hos elever (s. 47) och motivationen bakom utgivningen av lättlästa böcker är oftast demokratiargumentet (Nordenstam och Olin-Scheller 2018, s. 40).
I artikeln Att göra gott: Svenska förlags- och författarröster om lättläst ungdomslitteratur förklarar Nordenstam och Olin-Scheller att utgivare och författare till lättlästa böcker vill att deras böcker ska vara likvärdiga med den traditionella skönlitteraturen. Tanken med de lättlästa böckerna är att göra läsningen rolig, skapa förutsättningar för läslust och att ovana läsare ska kunna bli goda läsare. För att göra detta möjligt måste läsaren kunna känna igen sig på ett enkelt sätt genom att handlingen ligger nära läsarens egen verklighet och att läsaren kan identifiera sig med bokens karaktärer, miljöer och teman. Det finns även en pedagogisk funktion i många lättlästa böcker, då läsningen ska ge läsaren kunskaper om vardagen enligt vissa förlag och författare. Det kan resultera i att den skönlitterära läsupplevelsen som innebär möten med nya och främmande tankar och upplevelser uteblir och det liknar mer en läsning av ett läromedel enligt Nordenstam och Olin-Scheller. Det finns därmed en risk för lättlästa böcker begränsar läsutvecklingen, eftersom denna bygger på att läsare får möta perspektiv och världar som är nya och främmande (Nordenstam och Olin-Scheller 2017, s. 12–13).
5.2 Komparativa studier av en lättläst version och originalet
I boken Vägar till läsförståelse har Monica Reichenberg studerat lättlästa versioner av läromedelsböcker med originalet. Läromedelsboken Pojken och Tigern LL innehöll både långa och korta meningar som ger flyt i läsningen, stycken som inte var relevanta för handlingen hade tagits bort medan andra stycken nästan bevarades helt, orsak-verkan samband förklarades tydligt samt förekom många dialoger och karaktärerna tänkte högt,
vilket underlättar läsningen. En lättläst faktatext om Kartago var hälften så lång som
originalet och hade bara korta meningar. Texten saknade därmed flyt och blev svår och tung att läsa. Orsakssamband förklarades inte, vilket kräver en större förförståelse. Det förekom svåra ord som inte förklarades och vissa ord upprepades för att minska förekomsten av nya ord, men det kan påverka läslusten negativt, eftersom det gör texten tråkig. Reichenberg menar att bara för att en text benämns som lättläst behöver den i själva verket inte vara lätt att läsa och en nedkortad text behöver inte heller vara lättare att läsa, vilket faktatexten om Kartago visar (Reichenberg 2008, s. 42–47).
I studien Från lång version till lättläst – En komparativ textanalys av Maj Bylocks lättlästa version av Robinson Crusoe, samt en längre version av Robinson Crusoe av studenten Agnes Eriksson har en lättläst och en längre version av Daniel Defoes Robinson Crusoe jämförts med varandra. Detta har gjorts i syfte att urskilja kriterier för en lättläst bok och vilka för- och nackdelar som finns i den lättlästa versionen (s. 6). Studiens resultat visar att den lättlästa versionen innehåller fler illustrationer som fungerar som ett stöd vid läsningen och textens meningar är kortare, vilket båda är fördelar. En nackdel är att det inte ges någon definition av ord som kan vara nya eller svåra att förstå. Den lättlästa versionen innehåller inte lika
detaljerade beskrivningar av karaktärer och händelser och sidohändelser är borttagna. Det gör att berättelsen tappar sin spänning och enligt Eriksson kan det leda till att läsaren tappar läslusten (Eriksson 2017, s. 31–33).
Studenterna Rebecca Jansson och Linn Johansson har i sin studie Läsa originalversion eller bearbetad version? – En komparativ studie baserad på Robert Louis Stevensons
Skattkammarön analyserat och jämfört originalet av Skattkammarön med en bearbetad och lättläst version. Syftet med studien är att lyfta fram skillnader i hur karaktärer, miljöer och viktiga händelseförlopp skildras och om val av version påverkar elevers läsupplevelse (s. 2). Resultatet av studien visar att de viktigaste händelseförloppen finns med i båda versionerna, men den bearbetade versionen är inte lika rik på målande beskrivningar och detaljer, vilket gör att läsupplevelsen inte blir lika stämningsfull. Det förenklade språket med kortare text gör att elever med lässvårigheter kan orka med att läsa hela boken, vilket enligt författarna kan göra elever motiverade till att läsa (Jansson och Johansson 2017, s. 31–35).
Mästerdetektiven i två versioner – En komparativ analys av Astrid Lindgrens
Lina Wallberg. Syftet med studien är att jämföra originalet och en lättläst version av
Mästerdetektiven Blomkvist genom att undersöka skillnader i innehållet och om skillnaderna kan påverka läsupplevelsen (s. 2). Resultatet i studien visar att de viktigaste händelserna är lika varandra i båda versionerna, beskrivningar av miljöer och karaktärer är förkortade och ibland borttagna och en del svåra ord är utbytta mot enklare. De viktigaste beskrivningarna är bevarande i den lättlästa versionen och det gör att Wallberg anser att båda böckerna ger samma läsupplevelse (Wallberg 2019, s. 30–33).
Studenten Alexandra Persson har i sin studie Vad kan läsaren vinna respektive förlora genom valet av en lättläst version av en roman? En komparativ studie baserad på Dickens Oliver Twist jämfört en fullständig version av Oliver Twist med en lättläst version. Detta har gjorts i syfte att undersöka skillnader i innehållet, vad läsaren förlorar och vinner på att läsa den lättlästa versionen samt hur skillnaderna kan påverka läsupplevelsen (s. 2). Studiens resultat visar att den lättlästa versionen är förkortad, förenklad och det har gjorts uteslutningar, vilket påverkar berättelsens helhet och de olika versionerna ger på så sätt olika läsupplevelser. Genom ändringarna framgår inte Dickens budskap med berättelsen och den ger en förskönad bild av tiden då berättelsen utspelar sig. Det som läsaren vinner med den lättlästa versionen enligt Persson är en läsupplevelse som är mer lättsam med ett innehåll och språk som är lättare att hantera för läsaren (Persson 2015, s. 39–41).
Denna tidigare forskning har haft betydelse och relevans för den här studien genom att vara ett stöd i analysen, då det har varit avgörande för arbetet med analysen att veta vad som kännetecknar en lättläst text och vilka egenskaper en sådan text har. Tidigare komparativa studier av originalbok och lättläst version har varit av intresse för att se om den här studien kommer fram till liknande resultat som dessa studier. Resultat och perspektiv från denna tidigare forskning har inte tagits förgivna utan studien har haft ett kritiskt förhållningssätt till dessa för att låta studiens egna resultat komma fram och stå i fokus.
6 Analys
I denna del kommer studiens två första frågeställningar att behandlas. Det innebär att
karaktärer, miljö och händelser samt budskap i böckerna Pelle Svanslös på äventyr (1968) och Här kommer Pelle Svanslös (2001) kommer att jämföras och analyseras. Fortsättningsvis kommer Pelle Svanslös på äventyr att benämnas som originalboken och Här kommer Pelle Svanslös som lättläst version. Nikolajevas beskrivningar av historiens huvudkomponenter
kommer att används för att synliggöra likheter och skillnader mellan böckerna. Referenserna till Nikolajeva i analysen rör enbart den definition av de begrepp som hon redogör för i sin bok Barnbokens Byggklossar (se avsnitt 4.1–4.3). De hänvisningar som görs till Pelle Svanslös böckerna kommer därmed inte från Nikolajeva utan från denna studie. 6.1 Analys av karaktärer
I båda böckerna är karaktärerna framförallt djur, främst katter men även andra djur och människor. Djuren har mänskliga egenskaper genom att de kan tala med varandra, de kan tänka och de förstår vad människor säger. Det är många dialoger mellan karaktärerna i båda böckerna och enligt Ahlén är det viktigt med dialoger för att skapa läslust (Ahlén 2003, s. 193). Katterna är till viss del förmänskligade genom att ha en tidning Katternas dagblad (s. 25–26), spela kort (s. 101), lyssna på radioprogram (Originalbok 1968, s. 67) och gå i kattskola (Lättläst version 2001, s. 61). Vissa av katterna bor hos människor, som Pelle Svanslös, medan andra katter bor för sig själva, som katterna Bill och Bull. Katterna har kvar egenskaper som tillhör katter genom att de tycker om att jaga råttor och att dricka mjölk och grädde. Båda böckerna är personorienterade, eftersom historien handlar om karaktärerna, vad de känner och tänker och varför de gör vissa saker (Nikolajeva 2017, s. 153–154).
Pelle Svanslös
I båda böckerna är katten Pelle Svanslös en central karaktär, eftersom han är oersättlig för handlingen genom att vara huvudpersonen, då Pelle är titelperson och det är hans historia som berättas i alla episoder (Nikolajeva 2017, s. 154–160). Böckerna inleds på dessa sätt:
Det var en gång en katt. Inte en sån där märkvärdig långhårig katt med konstigt utländskt namn utan en vanlig svensk gråspräcklig kisse med skär nos, och om man lyfte upp hans tassar och tittade under dem, så såg man, att han hade skära trampdynor också. Men sen var det det sorgliga med honom, att han inte hade någon svans. Ja, det var förskräckligt tråkigt – han hade bara en stackars liten stump att vifta med, när han var arg, och det såg verkligen lite snopet ut, som du kan förstå. (Originalboken 1968, s. 5–6)
Det var en gång en katt, en vanlig grå kisse med skär nos och skära trampdynor. Det sorgliga med den kissen var, att han inte hade någon svans. Han hade bara en liten stump att vifta med, när han var arg. (Lättläst version 2010, s. 5)
Båda böckerna inleds med en beskrivning av Pelles yttre egenskaper, men det är en kortare beskrivningen i den lättlästa versionen. Att beskrivningar av karaktärer är kortare i den lättlästa versionen fann även Eriksson (2017, s. 33), Jansson och Johansson (2017, s. 31) och Wallberg (2019, s. 33) i sina studier. Pelles utseende framgår ändå, att han är en grå katt med skär nos, men det är kortare meningar och information som inte är viktig har uteslutits. Kortare meningar och uteslutningar av oviktig information är egenskaper hos lättlästa texter (Österlund 2011, s. 3, 9). I båda beskrivningarna framkommer Pelles utmärkande attribut (Nikolajeva 2017, s. 164), att han inte har någon svans, vilket Pelle blir retad för. Pelles inre egenskaper är snällhet, han är godhjärtad och tror gott om alla även om de som tidigare har varit elaka mot honom, vilket ibland leder till att Pelle råkar illa ut. De här egenskaperna kommer fram i den lättlästa versionen när Pelle tror att häftstiften på hans stol har hamnat där av misstag fast det är Måns som har lagt dem där (s. 96), när Pelle tröstar Max när några hundar har varit elaka mot honom (s. 40–44) och i originalboken när Pelle förlåter Måns när han ber om förlåtelse för att ha varit elak (s. 104–105) och Pelle tänker att Måns har blivit snäll bara för att han bjuder på mjölk (s. 82–84). Då Pelle har flera olika egenskaper som han behåller genom båda böckerna är han en rund och statisk karaktär (Nikolajeva 2017, s. 166– 168). Pelle tänker ofta högt i båda böckerna och det underlättar för förståelsen av texten när karaktärer tänker högt (Reichenberg 2008, s. 43).
Det förekommer flera bipersoner där några är med i båda böckerna medan andra är med i ena boken. De bipersoner som är mest utmärkande och som kommer att analyseras från båda böckerna är Måns, Pelles familj, Bill, Bull, Murre och Frida. Från originalboken är det Stor-Stina, Farbror Karlsson, Ingrid och Fritz. Från den lättlästa versionen är det Max, Mårten Gås, Gammel-Maja, Konrad och Gullan. Det här innebär att det förekommer många karaktärer i båda böckerna. Ahlén menar att det behöver förekomma få karaktärer i lättlästa böcker (Ahlén 2003, s. 193) och det menar även Lundberg och Reichenberg, eftersom läsaren inte ska
behöva komma ihåg för mycket information (Lundberg och Reichenberg 2009, s. 58). Med tanke på detta skulle alla dessa karaktärer i den lättlästa versionen kunna orsaka problem för läsaren. Samtidigt förekommer många av karaktärerna i enstaka händelser och det gör att läsaren inte behöver komma ihåg alla karaktärer genom hela den lättlästa versionen. Måns
I båda böckerna är katten Måns en elak grannkatt och han är ständigt elak mot Pelle. Måns är en central karaktär i form av en motspelare, då Måns är oumbärlig för handlingen i och med
att han är involverad i och startar flera viktiga händelser (Nikolajeva 2017, s. 160). I båda böckerna är det exempelvis Måns som ser till att katterna samlas i Slottsbacken och sliter av Pelles medalj. Måns lurar ofta Pelle för att kunna vara elak mot honom. I originalboken bjuder Måns med Pelle på en höstutflykt bara för att kunna knuffa i honom i vattnet (s. 82–84) och i den lättlästa versionen ser Måns till att Pelle blir lärare för att Måns och de andra katterna ska kunna reta honom (s. 89–90). Måns retar ofta Pelle för att han inte har någon svans och säger exempelvis i originalboken att ”Den som inte har svans har sannerligen ingenting att skryta över” ( s. 26) och i den lättlästa versionen skriver Måns en vers om att Pelle utan svans är det fulaste som finns (s. 104). Genom Måns handlingar och uttalanden framkommer att hans enda inre egenskap är elakhet och han genomgår inte heller någon utveckling, vilket gör honom till en platt statisk karaktär (Nikolajeva 2017, s. 166–167). Det ges ingen beskrivning av Måns yttre egenskaper i någon av böckerna. I båda böckerna misslyckas ofta Måns försök att vara elak. I originalboken är det Måns och de andra katterna som hamnar i vattnet istället för Pelle (s. 88–89) och i den lättlästa versionen läser Frida upp versen om Pelle fel så att Måns blir det fulaste som finns (s. 103). I originalboken framkommer Måns avundsjuka på Pelle över att han har en familj när Måns säger om Pelle: ”Han tycker, att han är någonting, bara för att han bor i en våning och inte i ett skjul, som vi gör.” (s. 82) och när Pelle frågar hur många
julklappar som Måns har fått säger han: ”Julklappar – vad är det för dumheter?” (s. 100). I den lättlästa versionen framgår inte den här avundsjukan på Pelle.
Pelles familj
Pappa, mamma, Olle och Birgitta är Pelles familj i båda böckerna och det ges inte några utförliga beskrivningar av deras egenskaper. De framstår som en vanlig familj genom att Olle retar Birgitta och mamman är omhändertagande. Framförallt är de snälla och tar hand om Pelle genom båda böckerna. Det gör dem till platta statiska karaktärer (Nikolajeva 2017, s. 166–168). Pappan är en central karaktär genom att vara motspelare (Nikolajeva 2017, s. 160) i första kapitlet i båda böckerna, eftersom det är i pappans bil som Pelle tar sig från bondgården in till staden. I tredje kapitlet i båda böckerna är familjemedlemmarna motspelare, eftersom de ger Pelle en medalj för att han räddade familjen från eldsvådan. Denna medalj gör att Måns börjar reta Pelle. Familjen har därmed en stor betydelse för handlingen i början av böckerna. I originalboken fortsätter familjen att vara motspelare, exempelvis är det på väg hem från familjens semester som Pelle kommer bort (s. 54–60) och när Pelle berättar om julklapparna från sin familj leder det till att Måns är elak mot Pelle under ett nyårskalas (s. 100–106). Pelles familj kan inte uteslutas i originalboken, eftersom det skulle påverka handlingen. I den
lättlästa versionen ändras familjens status från centrala karaktärer till perifera karaktärer i form av sidofigurer (Nikolajeva 2017, s. 160) efter det tredje kapitlet och de är bara med i kapitel sex. De har då betydelse för handlingen genom att de diskuterar helgdagen Mårten Gås och Birgitta visar en bild på en gås för Pelle. På grund av detta klarar sig Pelle när Måns senare försöker få Pelle att bli attackerad av en struts, eftersom Pelle vet att djuret är en gås. Bill och Bull
I båda böckerna är katterna Bill och Bull vänner med Måns och de bor i ett gammalt skjul på en bakgård. De är perifera platta karaktärer (Nikolajeva 2017, s. 160, 167), eftersom deras enda inre egenskap är att de inte är smarta och det framkommer i Bill och Bulls uttalanden:
”Nå, Bill vad blir två och två?
Bill tittade på Bull, och Bull tittade på Bill. -Fyra! viskade Måns.
-Sa du myra? sa Bill.
-Myror kliar, sa Bull.” (Lättläst version 2001, s. 83–84)
Bull säger efter det som Bill säger men han ändrar bara lite på orden, exempelvis i
originalboken: ”-Det var allvarligt det här, sa Bill. -Det var en allvarlig historia det här, sa Bull.” (s. 25). Bill och Bulls uttalanden förstör ofta för Måns i hans försök att vara elak mot Pelle. I den lättlästa versionen har Måns lagt häftstift på Pelles stol men Pelle upptäcker detta då Bill och Bull säger: ”-Men akta dig för häststiften, som Måns och vi har lagt på stolen! skrek Bill. -Vi har lagt häststift på stolen, sa Bull” (s. 96). När Måns lurar Pelle förstår oftast inte Bill och Bull vad Måns tänker göra och Måns säger att de är dumma. Bill och Bull är sidofigurer (Nikolajeva 2017, s. 160), eftersom deras funktion är att vara trogna följare till Måns, då de alltid är med Måns och hjälper honom när han är elak mot Pelle. Då Bill och Bull inte genomgår någon förändring i böckerna är de statiska karaktärer (Nikolajeva 2017, s. 166). Det ges inte någon beskrivning av Bill och Bulls yttre egenskaper i någon av böckerna. Följande bipersoner är endast med enstaka händelser och det gör att det inte går att säga om de är statiska eller dynamiska, då de är med i en för liten del av historien för att avgöra detta.
Murre
Katten Murre är en karaktär i båda böckerna men han har en större roll i den lättlästa versionen än i originalboken. I den lättlästa versionen beskrivs Murre som en av Pelles kattvänner och att han luktar ladugård, eftersom han bor på en ladugård på landet nära staden (s. 52). I originalboken beskrivs det att Murre bor i en ladugård i Skogstibble (s. 105), men det ges ingen beskrivning av Murres yttre egenskaper i någon av böckerna. Även om Murre beskrivs som en av Pelles kattvänner är han inte snäll. I originalboken skrattar Murre när Måns är elak mot Pelle på nyårskalaset (s. 106) och i den lättlästa versionen när Pelle är lärare i kattskolan stavar Murre till ordet svanslös så att katterna skrattar (s. 97–98). Det gör Murre till en platt karaktär, då hans enda inre egenskap är att vara elak. I originalboken är Murre en bakgrundsfigur, då han inte skulle lämna några spår om han uteslöts ur handlingen, eftersom han bara nämns på nyårskalaset som en av katterna som skrattar åt Pelle. I den lättlästa versionen är Murre en sidofigur, då hans funktion i handlingen är att Måns försöker få Pelle att bli attackerad av en struts på Murres gård på landet (Nikolajeva 2017, s. 160, 167). Stor-Stina
Katten Stor-Stina är en perifer karaktär i originalboken som är vän med Pelle och de möts när familjen är på semester i Övrabo (s. 41–57). Stor-Stina är en gammal kattfru som är äldst i trakten och hennes yttre egenskaper är att hon är stor, stadig och ser vänlig ut. De inre egenskaper som Stor-Stina har är att hon är snäll och omhändertagande, vilket gör henne till en platt karaktär (Nikolajeva 2017, s. 167). Stor-Stinas egenskaper utmärks genom att hon försöker få Pelle att se det positiva med att han inte har någon svans, att Pelle ska akta sig för huggormar för de är farliga och hon visar Pelle runt i trakten när de träffas för första gången. Stor-Stina är en sidofigur, eftersom hennes funktion är att uppmärksamma Pelles osäkerhet över att vara svanslös (Nikolajeva 2017, s. 160).
Farbror Karlsson och Ingrid
Karaktärerna farbror Karlsson och katten Ingrid förekommer endast i originalboken. De yttre egenskaper som farbror Karlssons har är att han är en fet flintskallig man och hans inre egenskaper är att han är snäll (s. 61), vilket gör honom till en platt karaktär (Nikolajeva 2017, s. 167). Farbror Karlsson är en motspelare i den händelse han är med i, eftersom det är han som hittar Pelle och ser till att han kommer hem igen när Pelle kommer bort på vägen hem från Övrabo (s. 73–74). Det gör farbror Karlsson till en central karaktär, eftersom han inte kan uteslutas utan att handlingen påverkas (Nikolajeva 2017, s. 160). Katten Ingrids yttre
egenskaper är att hon är ”en liten fin kattfröken” (s. 63) och hon ”var nästan den sötaste kattfröken, som Pelle hade sett” (s. 64). Hennes inre egenskaper är att hon är snäll, vilket utmärks när hon bjuder hem Pelle på mjölk (s. 67–68). Det gör Ingrid till en platt karaktär (Nikolajeva 2017, s. 167). Ingrid är en bakgrundsfigur, eftersom mötet mellan Pelle och Ingrid skulle kunna uteslutas utan att handlingen påverkades (Nikolajeva 2017, s. 160). Fritz och Frida
Katten Frida förekommer i båda böckerna medan katten Fritz bara förekommer i
originalboken. Båda karaktärerna har en mer framträdande roll i originalboken. I den lättlästa versionen är Frida endast med i händelsen när Pelle är lärare i kattskolan (s. 101–104). Då läser Frida upp en elak vers som Måns har skrivit, men hon läser upp versen fel flera gånger utan att hon förstår det själv. Det gör att Fridas inre egenskaper är att vara elak och inte smart, vilket gör henne till en platt karaktär (Nikolajeva 2017, s. 167). I originalboken framkommer att Fritz och Fridas yttre egenskaper är att de är svarta otäcka katter. Deras inre egenskaper är att de är elaka. eftersom de alltid vill klösas och de är med Måns när han är elak mot Pelle, vilket gör dem till platta karaktärer (Nikolajeva 2017, s. 167). Frida är en sidofigur i båda böckerna och Fritz är det i originalboken, då deras funktion är att uppmärksamma Måns elaka egenskaper genom att gå med på Måns elaka planer mot Pelle (Nikolajeva 2017, s. 160). Max
Karaktären Max förekommer endast i den lättlästa versionen och Max är vän med Pelle. Max bor hos Olle och Birgittas vänner, syskonen Lasse och Lisa. Till Max yttre egenskaper är han en ovanlig tax, eftersom han bara har ett öra och därför har han nästan alltid tårar i ögonen. Max är noga med att vända bort sin högra sida så att ingen ska se att han saknar ett öra (s. 37– 38). På grund av att Max bara har ett öra är hans främsta inre egenskaper att han är ledsen och osäker på sig själv, vilket gör honom till en platt karaktär (Nikolajeva 2017, s. 167). Max är en perifer karaktär i form av en sidofigur där hans funktion är att uppmärksamma Pelles godhet genom att Pelle tröstar Max när hundarna har varit elaka (Nikolajeva 2017, s. 160). Mårten Gås
Mårten Gås är en platt perifer karaktär (Nikolajeva 2017, s. 167) som förekommer i den lättlästa versionen och hans inre egenskaper är att han är snäll mot Pelle för att Pelle är snäll mot honom. Men han är elak och jagar och nyper de andra katterna, eftersom de retas och kallar honom struts. Mårten är en sidofigur (Nikolajeva 2017, s. 160) och hans funktion är att
skapa en kontrast till Pelle genom att Mårten är elak tillbaka om han blir retad, men Pelle fortsätter att vara lika snäll mot alla oavsett om han blir retad.
Konrad, Gammel-Maja och Gullan
Katterna Konrad, Gammel-Maja och Gullan förekommer i den lättlästa versionen som
perifera platta karaktärer (Nikolajeva 2017, s. 167). Konrad är kusin till katten Måns och hans yttre egenskaper är han ”en stor röd katt med väldiga morrhår. Han såg inte precis snäll ut.” (s. 78). Konrad enda inre egenskap är att han är elak, för när Konrad är lärare i kattskolan är han dum och otrevlig mot alla katter förutom Måns, Bill och Bull (s. 78–88). Konrad är en sidofigur för hans funktion är att uppmärksamma Måns elaka egenskaper (Nikolajeva 2017, s. 160), då det är Måns som bestämmer att Konrad ska vara lärare och elak mot Pelle. Gammel-Maja är lärarinna i kattskolan och hennes inre egenskaper är att hon beskrivs som ”snäll och bussig, och alla katterna tyckte mycket om henne” (s. 61). Hon är en sidofigur (Nikolajeva 2017, s. 160), eftersom hennes funktion är att uppmärksamma Pelles, Måns, Bills och Bulls egenskaper. De framkommer när Gammel-Maja ställer frågor i klassen: exempelvis svarar Pelle artigt på frågorna, Måns lyssnar inte på Gammel-Maja och Bill och Bull svarar hela tiden fel (s. 61–77). Gullan är vän med Pelle och hennes yttre egenskaper är att hon är ”en mycket vacker katt” (s. 45). Hennes inre egenskaper är att hon är snäll och hon försvarar Pelle när Måns är elak mot honom, exempelvis när Måns säger att Pelle är en dålig lärare säger Gullan till Måns att han är elak (s. 100). Gullan är en sidofigur (Nikolajeva 2017, s. 160), då hennes funktion är att ge variation i historien genom att vara snäll mot Pelle och inte reta honom som många andra katter gör.
Trots att de flesta karaktärer är djur så tänker, känner och agerar de som människor i
verkligheten och det gör att läsaren kan identifiera sig med djurkaraktärerna (Nettervik 2002, s. 169). När läsare kan känna igen sig i handlingen genom identifiering med karaktärer skapas det förutsättningar för att läsare ska vilja fortsätta läsa och därmed kunna utveckla sin
läskunnighet (Nordenstam och Olin-Scheller 2017, s. 12–13). Att läsaren kan känna igen sig i handlingen är en förutsättning för att skapa läslust (Ahlén 2003, s. 193) och en sådan handling är lättare för läsare att ta till sig (Lundberg och Reichenberg 2009, s. 63).
6.2 Analys av miljö
Båda böckerna utspelar sig i en samtidsmiljö (Nikolajeva 2017, s. 117), eftersom handlingen äger rum runt den tid då Gösta Knutsson skrev första boken, vilket var 1939. Tidsmarkörer i
båda böckerna är att Birgittas mamma stryker näsdukar med ett ”elektiskt strykjärn”. I originalboken talar Birgitta om skurlov (s. 57), Olle och Birgitta får varsin tjugofemöring för att köpa choklad i en chokladautomat (s. 58) och pappan bär hatt (s. 77). I den lättlästa versionen uttrycks det genom att några hundar kallar Max för ettöring (s. 41), de räknar med femöringar i kattskolan (s. 74) och när Konrad är lärare kallar de honom för magister (s. 81). Platsen som historien utspelar sig är mer framträdande i originalboken än i den lättlästa versionen. Historien utspelar sig i Uppsala, men Uppsala nämns inte i någon av böckerna utan benämns som ”staden” eller ”stan”. I originalversionen benämns olika platser som att Pelle, Måns, Bill och Bull bor i Åsgränd (s. 99–101), Pelle tar sin promenad i Slottsbacken (s. 28), familjen åker till Övrabo under sommaren (s. 41), katterna går till Mälaren för att fånga strömming (s. 83) och katterna Fritz och Frida bor på hörnet av Övre Slottsgatan (s. 84). I den lättlästa versionen benämns inte olika platser i lika hög utsträckning, utan de platser som nämns är att Pelle tar sin promenad i Slottsbacken (s. 33) och att katterna har sin skola i en källare vid Gropgränd (s. 61). Det gör att Uppsalamiljön är viktigare och tydligare knuten till historien i originalboken än i den lättlästa versionen. I de händelser som utspelar sig i båda böckerna förekommer få beskrivningar av miljön, men de som finns är ungefär lika utförliga:
”Så småningom blev det allt flera hus på båda sidor av vägen, först villor med trädgårdar, senare stora stenhus, som sträckte sig långt upp mot den blåa himlen, och allt fler och fler bilar mötte de.” (Originalboken 1968, s. 9–10)
”Rätt snart blev det allt flera hus på båda sidor om vägen. Först såg han många villor med trädgårdar, senare stora stenhus. Allt fler och fler bilar mötte de.” (Lättläst version 2001, s. 9)
Dessa beskrivningar skiljer sig språkligt åt mellan böckerna. I den lättlästa texten är det tre korta meningar istället för en lång mening och kortare meningar gör texten lättare att läsa enligt Skolverket (Skolverket 2015, s. 5–6). Lättlästa texter ska hållas korta (Österlund 2011, s. 12) och det kan vara anledningen till att ”stenhusen sträckte sig långt upp mot den blåa himlen” är borttaget, då denna beskrivning egentligen inte är nödvändig. Orden ska vara vanliga och enkla i lättlästa texter (Österlund 2011, s. 11) och det kan vara därför som ”så småningom” är ersatt med ”rätt snart” i den lättlästa versionen. Dessa språkliga skillnader har därmed gjort texten lättare att läsa, men läsaren får ta del av samma information oavsett vilken bok som läses.
”Som vanligt begav sig Pelle till Slottsbacken. Där trivdes han så bra, och det fanns så många träd att klättra upp i, om någon dum hund plötsligt skulle dyka upp. Pelle spankulerade omkring och nosade då och då på en sten eller en kvist eller en papperslapp. Inte en katt syntes till och inte en hund och inte en människa. Det var fridfullt och skönt. Men rätt som det var hördes ett ilsket jamande, och ett katthuvud stack fram bakom ett träd, och där stack ett annat fram och där ett och där ett. Och innan Pelle skulle kunna ha räknat till tre, om han hade kunnat räkna, var han omgiven av en tjugo, trettio katter, svarta katter och vita katter, gråa och bruna och spräckliga katter, och alla såg de arga ut, och från ett och annat håll hördes ett dovt morrande. Pelle kröp ihop och kände sig ännu mindre än han i verkligheten var.” (Originalboken 1968, s. 28)
”Pelle gick som vanligt till Slottsbacken. Där trivdes han så bra, för där fanns så många träd att klättra upp i om någon dum hund hastigt skulle dyka upp. Inte en katt syntes till, inte en hund och inte en människa. Men rätt som det var hördes ett ilsket jamande. Ett katthuvud stack fram bakom ett träd. Där stack ett annat huvud fram. Där ett och där ett. Innan Pelle skulle kunna ha räknat till tre var han omgiven av en tjugo trettio katter. Där var svarta katter och vita katter och gråa katter och bruna katter och spräckliga katter. Alla såg arga ut, och från flera håll hördes ett hemskt morrande. Pelle kröp ihop och kände sig ännu mindre än han var.” (Lättläst version 2001, s. 33)
I ovanstående beskrivningar framgår det att den lättlästa versionen har flera egenskaper som lättlästa texter har. Både korta och längre meningar som ger ett flyt (Österlund 2011, s. 3). Några beskrivningar har uteslutits, exempelvis att Pelle nosar på olika saker och att det är fridfullt och skönt, som gör texten kortare. Även här har ord bytts ut: ”dovt” mot ”hemskt” och ”begav” mot ”gick”. Orden har bytts ut mot vanligare ord och det gör att texten lättare att läsa och förstå (Österlund 2011, s. 11) De här språkliga skillnaderna påverkar inte känslan som ges vid läsningen. Utan båda beskrivningarna ger en känsla av förändring från att Pelle har det trevligt i Slottsbacken till en obehaglig och utsatt situation när katterna dyker upp. I de händelser som endast ingår i originalboken ges det utförliga beskrivningar av miljön där Pelle befinner sig, exempelvis:
”så kom man till en hemtrevlig gammal gård, som låg högt uppe i skogen ovanför en sjö, som lyste blåare än den blåaste blåklint.” (s. 41)
”Det var en vacker blomsteräng till höger om vägen, och där lade sig Stor-Stina och Pelle bland blommorna, som lyste i regnbågens alla färger. Där var blåklockor, som stilla svängde för den lätta
sommarvinden, där var kärringtänder, som lyste hemtrevligt gula lång väg, och där var rödklöver med tjocka och mjuka blomhuvuden.” (s. 50–51)
”Länge dröjde det inte, förrän skogen, den gula höstskogen, slutade, och Mälaren låg där och blänkte i solskenet.” (s. 86)
Genom dessa beskrivningar framgår det vilken årstid det är och de målande och utförliga beskrivningarna gör att läsaren kan skapa en mental bild av miljön där händelserna utspelar sig. Detaljerna levandegör platsen som karaktärerna befinner sig i och gör det möjligt för läsaren att leva sig in i miljön. Till skillnad från originalboken ges det inte några utförliga beskrivningar av miljön i de händelser som endast ingår i den lättlästa versionen. Miljön där Pelle befinner sig beskrivs oftast inte, exempelvis står det endast: ”Pelle var ute på promenad” (s. 38) och ”Nästa dag kom Pelle. Murre och Måns och Bill och Bull tog emot honom vid hörnet av lagården” (s. 53). Läsaren får ingen hjälp med att skapa en mental bild av miljön genom beskrivningar av platsen utan får visualisera miljön på egen hand. Eriksson fann i sin studie att den lättlästa versionen inte innehöll lika detaljerade beskrivningar och menar att det kan leda till att historien tappar sin spänning (Eriksson 2017, s. 33). Jansson och Johansson fann i sin studie att det inte var lika målande beskrivningar och detaljer i den lättlästa
versionen, vilket kan leda till en mindre stämningsfull läsupplevelse (Jansson och Johansson 2017, s. 31). Att den lättlästa versionen har få och inte lika utförliga beskrivningar av miljön kan bero på att en lättläst text ska vara kort enligt Österlund, detta för att läsaren ska orka att läsa texten och då utesluts innehåll som inte är viktig för handlingen (Österlund 2011, s. 12). För att läsaren ska kunna ta till sig innehållet måste språket vara enkelt (Engstrand 2020, s. 155) och främmande och svåra ord ska undvikas (Österlund 2011, s. 11). Det går därmed att anta att avsaknaden av utförliga beskrivningar av miljön beror på att texten ska vara lättare att läsa och förstå för den som läser den lättlästa versionen. Trots denna avsaknad är det ändå spänning och stämning i den lättlästa versionens händelser, precis som i originalboken. 6.3 Analys av händelser
I både originalboken (s. 5–13) och den lättlästa versionen (s. 5–14) börjar historien med en kattunge på en bondgård som inte har någon svans, eftersom en råtta bet av den när kattungen var några dagar gammal. Kattungen blir retad av traktens katter för att han inte hade någon svans och de kallar honom för Svanslös. När kattungen är sju veckor gammal kommer en farbror till bondgården och kattungen hoppar in i hans bil. När farbrorn sedan åker iväg är
