"Du får inte komma på mitt kalas". Pedagogers syn på utanförskap, kränkningar och mobbning i förskolan

Malmö högskola

Barn Unga Samhälle

Lärande och Samhälle

Examensarbete

”Du får inte komma på mitt kalas”

Pedagogers syn på utanförskap, kränkningar och mobbning

i förskolan

”You are not invited to my birthday party”.

Teachers’ views on alienation, harassment and bullying in pre-school.

Azra Karamehmedovic

Velida Ascic

Lärarexamen 210hp - grundnivå Handledare: Ange handledare

Barn- och ungdomsvetenskap 2013-02-11

Examinator: Jonas Qvarsebo Handledare: Gun Persson

3

Sammanfattning

Syftet med vår undersökning var att undersöka hur pedagogerna på en förskola talar om utanförskap, kränkningar och mobbning. För att vi skulle uppnå vårt syfte med undersökningen utgick vi från våra två frågeställningar:

 Vad kan utläsas ur pedagogernas svar om orsaker till utanförskap, kränkningar och mobbning?

 Vad kan utläsas ur pedagogernas svar om det förebyggande arbetet mot utanförskap, kränkningar och mobbning?

För att svara på våra frågeställningar valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer. Vi intervjuade totalt fem pedagoger med olika utbildningar.

Vi har kopplat vår empiriska studie till relevant litteratur och läroplanen, samt diskrimineringslagen. Studien visar att utanförskap, kränkningar och mobbning förekommer på förskolan. Vi kan utifrån vårt empiriska material utläsa att läs att barn som är tysta, lugna och inte vågar ta för sig har lättare för att hamna utanför barngruppen, bli kränkta av andra barn eller utsatta för mobbning. Även de barn som har språksvårigheter, svårt med att uttala ljud och bokstäver och de barn som har ett beteende som inte accepteras av de andra barnen har lätt att utsättas för utanförskap, kränkningar och mobbning.

Informanterna tycker att det förebyggande arbetet mot utanförskap, kränkningar och mobbning handlar om att se varje barn för vad det är och bekräfta deras känslor. Informanterna tycker även att man ska styra upp lekar där alla barn får vara med för att förebygga utanförskap, kränkningar och mobbning.

Nyckelord: Förskola, kränkningar, kvalitativa intervjuer, mobbning, pedagoger, utanförskap.

5

Förord

Så har denna resa kommit till sitt slut. Det har varit en resa med upp- och nergångar. En resa som vi båda känner har varit väldigt lärorik.

Vi vill tacka de fem pedagoger som ställde upp på våra intervjuer och delade med sig av sina erfarenheter och åsikter kring vårt undersökningsämne. Utan er har det inte kunnat gå överhuvudtaget!

Ett stort tack till vår handledare Gun Persson som har varit ett stöd under arbetet med vårt examensarbete. Tack för dina råd, synpunkter och tips!

Tack till familj och vänner som har hjälpt och stöttat oss under denna tuffa resa.

Till slut vill vi även tacka varandra för ett gott samarbete där vi stöttat och uppmuntrat varandra. Vi har hjälpts åt med att få detta arbete gjort och tar därför ett gemensamt ansvar för arbetets innehåll.

Malmö 2013-01-07

…

&

…

7

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 9

1.1 Introduktion ... 9

1.2 Begreppsförklaring ... 10

1.2.1 Utanförskap ... 10

1.2.2 Kränkningar ... 10

1.2.3 Mobbning ... 11

1.3 Disposition ... 13

2 Syfte ... 14

2.1 Frågeställningar ... 14

3 Litteraturgenomgång ... 15

Barngruppen ... 15

Barns beteende ... 17

Förskolans miljö ... 18

Pedagogernas förhållningssätt ... 18

Barns lek ... 19

4 Metod ... 22

4.1 Metodval ... 22

4.2 Urval ... 24

4.3 Genomförande ... 24

4.4 Forskningsetiska överväganden ... 25

5 Analys ... 27

5. 1 Barngruppen ... 28

Sammanfattning ... 30

5.2 Förskolans miljö ... 31

Sammanfattning ... 32

5.3 Enskilda barns sätt att vara ... 33

8

5. 4 Relationen barn-pedagog ... 35

Sammanfattning ... 37

5.5 Familj och hemmiljö ... 38

Sammanfattning ... 38

6 Diskussion... 39

6.1 Metoddiskussion ... 39

6.2 Resultatdiskussion ... 40

6.2.1 Orsaker ... 40

6.2.2 Förebyggande ... 41

6.3 Avslutande reflektioner ... 42

Referenser ... 44

Bilaga ... 47

9

1 Inledning

1.1 Introduktion

”Du får komma på mitt kalas men inte Kalle för han är bråkig.” Detta har vi båda två hört ofta på våra praktikplatser. Oftast brukar barnen ändra sig och säga att de bara skojar och att Kalle får komma på kalaset när en pedagog säger att det inte är snällt att utesluta ett barn. Förskolan är en samlingsplats för barnen där de bland annat skapar relationer med sina kompisar i barngruppen. Men det finns de barn som inte får chans att skapa relationer med andra barn. Barn som hamnar utanför på grund av ett beteende som inte accepteras av de andra barnen i barngruppen eller för att de inte följer de regler som de andra barnen har bestämt.

Vårt val av undersökningsområde är utanförskap, kränkningar och mobbning i förskolan. Dessa begrepp är stora och vi har valt att avgränsa det och hålla oss till pedagogernas tal om orsaker till utanförskap, kränkningar och mobbning. Samtidigt vill vi ta reda på hur de tycker att man kan arbeta förebyggande mot detta. Det är svårt att säga vad en kränkning är. Det som upplevs vara en kränkning för en person kanske inte är det för en annan. I läroplanen för förskolan kan man inte läsa något konkret om utanförskap, men det står på olika håll om att inget barn får utsättas för kränkande behandling.

Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling (Skolverket, 2010, s. 4).

Alla som är verksamma i förskolan har i uppdrag att skapa ett demokratiskt klimat, hjälpa barnen med konflikthantering, lära barnen att respektera varandra och ge dem möjlighet att visa solidaritet (Skolverket, 2010).

Vi har valt att utföra vår undersökning på en kommunal förskola i Malmö där vi intervjuade fem informanter. Informanterna som vi intervjuade har olika utbildningar och arbetslivserfarenheter. Vi väljer att kalla våra informanter för pedagoger, då vi både intervjuade utbildade förskollärare, barnskötare samt två personer som inte har någon pedagogisk utbildning. Vi anser att ämnet som vi har valt är viktigt att diskutera. Inget

10

barn, oavsett ålder, etnicitet eller bakgrund, ska uppleva utanförskap, kränkningar och mobbning.

Förskolan har inte fått samma uppmärksamhet som skolan när det gäller forskning kring utanförskap, kränkningar och mobbning. Därför tycker vi att det bör göras fler undersökningar om detta i förskolan. Vi tycker att denna studie är relevant för att få syn på hur pedagogerna resonerar kring utanförskap, kränkningar och mobbning och hur de arbetar med att förebygga detta i förskolan.

1.2 Begreppsförklaring

Det är svårt att skilja på begreppen utanförskap, kränkningar och mobbning då alla tre begreppen går in i varandra på ett eller annat sätt. Vi ska här göra ett försök att förklara de tre begreppen var för sig.

1.2.1 Utanförskap

Ordet utanförskap är enligt Nationalencyklopedin, (hämtad 2012-08-01) när man står utanför en viss gemenskap i hem, arbets-, kultur- eller samhällsliv. Det brukar oftast förknippas med politik när det gäller religions- och fattigdomsfrågor, men utanförskap finns överallt.

I sin bok Framgångsalternativ: mötet i skolan mellan utanförskap och innanförskap (2004) skriver Mikael Stigendal att diskussionerna kring utanförskap började under 90-talet. Enligt Stigendal innebär utanförskap att man utestängs från ett sammanhang av sociala relationer. Han menar att det inte går att hamna utanför någonting som inte förekommer, därför kan inte utanförskap uppstå utan att det finns ett innanförskap. De som är med i, till exempel, en lek är innanför, medan de som inte får vara med och som utestängs är utanför. Vad är då orsakerna till utanförskap? Stigendal (2004) menar att man själv kan välja att stå utanför på grund av att man helt enkelt inte vill vara med. Det kan också bero på att man inte klarar av innanförskapets villkor.

1.2.2 Kränkningar

Enligt Nationalencyklopedin är kränka att behandla någon nedsättande genom att

11

genom ord och handling men också genom intrång i en persons rättighet eller frihet. I läroplanen för förskolan står att inget barn får lov att utsättas för diskriminering eller annan kränkande behandling (Skolverket, 2010, s. 4). Kränkningar kan förekomma i alla miljöer, när som helst. De kan utföras av en eller flera personer och riktas mot en eller flera. Kränkningar kan inträffa vid enstaka tillfälle, men de kan även vara systematiska och återkommande (Skolverket, 2004).

Från 1 januari 2009 ersattes barn- och elevskyddslagen av diskrimineringslagen. Nu går de tidigare lagarna om diskriminering1 under beteckningen diskrimineringslagen (2008:567). Syftet med diskrimineringslagen, och kapitel 6 i skollagen, är att skydda barn och elever mot kränkningar. Kränkningar kan förekomma i form av diskriminering, trakasserier eller genom kränkande behandling. Trakasserier och kränkande behandling handlar om ett uppträdande som kränker ett barns värdighet. Kränkande behandling kan vara fysisk, verbal, psykosocial eller kan uttryckas i texter och bilder. ”Gemensamt för all kränkande behandling är att någon eller några kränker principen om alla människors lika värde” (Skolverket, 2004, s. 6). Enligt bestämmelser i diskriminerings- och skollagen är diskriminering och kränkande behandling förbjudna.

Bestämmelser i diskrimineringslagen och skollagen förbjuder diskriminering och kränkande behandling. De ställer krav på att verksamheterna bedriver ett målinriktat arbete för att främja barns och elevers lika rättigheter och möjligheter samt för att förebygga och förhindra trakasserier och kränkande behandling (Skolverket, 2012, s. 8).

1.2.3 Mobbning

I Skandinavien började man samla in kunskap om mobbning på 1970-talet. Det var sociologen Hans-Edvard Roos (Björk, 1999) som började intressera sig för detta ämne och enligt honom har begreppet funnits sedan franska revolutionen, det vill säga i trehundra år. Beteckningen mobb betyder den opålitliga hopen, den föränderliga vilket han kopplar med just denna tid. Mobba betyder bråka i gäng eller grupper, angripa, anfalla, men även att plåga eller ofreda (Björk, 1999).

1 _{Jämställdhetslagen (1991:433), Lagen om diskriminering i arbetslivet (1999:133), Lagen om förbud mot}

diskriminering genom funktionshinder (1999:132), Lagen om diskriminering genom sexuell diskriminering (2003:307)

12

Mobbning är när en eller flera personer gör eller säger obehagliga eller kränkande saker mot en annan person. Det kan förekomma verbalt som genom hån, hot eller när man säger obehagliga eller elaka saker till någon. Det finns andra negativa handlingar, som när man håller fast någon mot hans eller hennes vilja, knuffar, sparkar, slår någon eller nyper (Björk, 1999).

Det finns två typer av mobbning - direkt och indirekt mobbning. Direkt mobbning kan vara verbal eller fysisk och den uttrycker sig i slag, sparkar, skällsord, kränkande och hånfulla kommentarer eller hotelser. Indirekt mobbning är psykisk mobbning, vilket kan innebära att man blir utfrusen och inte får vara med i kamratkretsen, att andra talar bakom ryggen på en och hindrar en från att få vänner. Att ständigt bli retad trots att man visar obehag räknas också som mobbning (Olweus, 1999).

Det finns många som forskar om mobbning i Sverige, men de två mest omtalade forskarna är psykologen Dan Olweus och pedagogen Anatol Pikas. Både Olweus och Pikas ägnar sig åt skolmobbning, De två forskarna definierar mobbning på varsitt sätt. Olweus menar att ”det är mobbning när en eller flera individer, upprepade gånger och

över tid blir utsatta för negativa handlingar från en eller flera individer” (Björk, 1999,

s. 21). Mobbning sker medvetet och riktas mot en person, enligt Pikas. Han menar att mobbning främst är ett kommunikativt problem. Hans definition av mobbning lyder så här:

Mobbning är medvetna, icke-legitima fysiska eller psykiska angrepp och/eller uteslutningar ur gemenskap, som riktas mot en enskild person i underläge av en grupp vars medlemmar förstärker varandras beteende i interaktion (Björk, 1999, s. 21).

Olweus och Pikas är överens om att det som orsakar mobbning är individuella olikheter på något vis.

Barn föds inte till mobbare enligt Höistad (1994) utan det beror för det mesta på barnets uppväxt. Barnets framtid kommer att bli påverkat på ett avgörande sätt om de har växt upp i en miljö där de inte har fått en kärleksfull behandling eller fått sina behov tillfredsställda. Hur ska barn veta hur man beter sig om föräldrarna inte har lärt dem? Eller hur ska de visa empati om de inte har blivit bemötta med empati i sin barndom? Det är olika faktorer som avgör hur barnet ska bli i framtiden; föräldrarnas

13

grundinställning till sitt eget barn, straffmetoder, deras inställning till aggressivt beteende, gränssättningar (Höistad, 1994).

Det finns mycket forskning kring mobbning i skolans värld till skillnad från förskolan där man knappt hittar någon forskning. Enligt Aarland (1988) förekommer mobbning i alla åldrar. Han tycker inte att man enbart ska forska kring mobbning i skolan utan att det bör forskas även på andra arenor.

1.3 Disposition

Arbetet är uppdelat i sex kapitel. Vi inleder arbetet där vi förklarar varför vi har valt detta ämne och där vi redogör för begreppen utanförskap, kränkningar och mobbning. I kapitel två, presenterar vi studiens syfte och frågeställningar. I kapitel tre redogör vi för vilken litteratur som är central för studien. I kapitel fyra beskriver vi vilka metoder som vi har använt för att uppnå vårt syfte och få svar på våra frågeställningar. Det efterföljs av kapitel fem där vi presenterar vårt resultat och vår analys av intervjuerna. Vi har byggt upp vår analys kring fem teman, barngruppen, förskolans miljö, enskilda barns

sätt att vara, relationen barn-pedagog och familj och hemmiljö,. Vi presenterar vår

14

2 Syfte

Under de senaste åren har olika medier och debatter talat om skolelever som har blivit utsatta för utanförskap, kränkningar och mobbning. Det finns väldigt lite forskning om utanförskap, kränkningar och mobbning i förskolor. Därför är syftet med vårt examensarbete att ta reda på hur pedagoger i förskolan talar om utanförskap, kränkningar och mobbning.

2.1 Frågeställningar

 Vad kan utläsas ur pedagogeras svar om orsaker till utanförskap, kränkningar och mobbning?

 Vad kan utläsas ur pedagogernas svar om förebyggande arbete mot utanförskap, kränkningar och mobbning?

15

3 Litteraturgenomgång

Under denna rubrik redogör vi för litteratur och forskning som är relevant för vår studie. Detta delas upp i fem rubriker, barngruppen, barns beteende, förskolans miljö,

pedagogernas förhållningssätt och barns lek.

Barngruppen

Barn i förskolan väljer att leka med jämnåriga kamrater av samma kön. Hjorth (1996) menar att barn ser fördelar med att leka med jämnåriga kamrater av samma kön då de undersöker potentialerna i vad som är maskulint respektive feminint. Leken anpassas till dess deltagare. Hjorth menar att barnen intar roller i leken som är typiska för deras kön.

Öhman (2009) menar att barn som utesluts eller blir kränkta får färre möjligheter att utvecklas i det känslomässiga livet. Kränkningar kan förekomma både i psykisk och i fysisk form. De kan vara medvetna och ofrivilliga eller relationella vilket betyder att ett barn inte blir insläppt i gemenskapen. Öhman (2009) menar att de vanligaste kränkningar som man kan se och upptäcka är de fysiska och de relationella.

När kränkningar uppstår i barngruppen och pedagogen lägger märke till dem, är det viktigt att pedagogen tittar på samspelet mellan barnen, och att de tittar på interaktionen mellan vuxna och barn. För att man ska förhindra kränkande behandling menar Öhman (2009) att det först och främst krävs att pedagogen är aktivt närvarande. Vidare behövs ett tydligt pedagogiskt ledarskap, att man arbetar med barns självkänsla och integritet samt konflikthantering.

När det kommer nya barn till barngruppen kan dessa barn bli uteslutna av de andra barnen i barngruppen. Öhman (2009) skriver om en ny pojke i barngruppen som utesluts av de andra för att han leker en lek som de andra blir rädda för. Barn som kommer till en ny barngrupp har med sig sitt sätt att leka från en annan förskola, vilket kan skilja sig från de andras lekar. Öhman (2009) menar att pedagogerna kan förhindra att utanförskap utvecklas genom att dela in barn i mindre grupper. Dessa grupper kan leda till att barn får en annan bild samt förståelse av sina kompisar.

16

Öhman (2009) menar att barn som inte får vara med i till exempel leken kan uppleva en känsla av sårbarhet och det kan försämra deras möjlighet till utveckling. Vidare menar Öhman (2009) att det är viktigt att barn har någon som de kan vara med och uppleva att de tillhör gruppen. Att ha relationer med andra är viktigt för utvecklingen och välbefinnandet. Därför strävar barn efter att skapa och bevara relationer med andra barn. Vidare menar Öhman (2009) att barn är vana vid att få föräldrarnas uppmärksamhet, medan det är tvärtom på förskolan där barnen förväntas att samarbeta på den så kallade kulturella arenan. För att skapa och bygga upp den sociala kontakten med andra barn krävs det av det enskilda barnet att det tar egna initiativ till samspel. Öhman (2009) tar upp den informella strukturen och den formella strukturen. Med den informella strukturen menar Öhman att barnen själva får bestämma vem de vill vara med i gruppen, till exempel i den fria leken. Det är i den fria leken som barnen bestämmer vem som får och inte får vara med. Med den formella strukturen menas att barngruppen skapas av pedagogen. Syftet med både den formella och den informella strukturen är att barn ska ta del av varandras kunskaper samt att känna gemenskap med resten av barngruppen. Vidare anser Öhman (2009) att det förekommer att gruppen förändras i samband att ett nytt barn kommer till gruppen eller när någon slutar på avdelningen. För att det ska bli ett bra klimat på avdelningen krävs det av pedagogen att förklara för barnen hur de ska vara för att alla ska trivas och att känna att de hör ihop. I samspel med andra barn utvecklar barnen bland annat vänlighet, känsla för rättvisa och empati. För att kunna skaffa sig någon kamrat krävs det av det enskilda barnet att barnet visar intresse för samarbete (Öhman, 2009). När barn har svårt att samspela med andra barn söker de sig till vuxna. Johanssons (2001) forskning visar att barn söker stöd hos de vuxna. Vidare menar Johansson att vuxna har svårt att lägga märke till barns upplevda dilemma. Det leder oftast till att pedagogerna på förskolan inte ingriper och ger det stöd som barnet behöver just då. Konsekvensen blir då att barnen lämnas själva för att lösa det bekymmer de har, utan någon hjälp eller vägledning från pedagogerna (Johansson, 2001).

Jonsdottir (2007) menar att barn som ger uttryck för utanförskap inte har hittat en likasinnad kamrat på avdelningen som de tycker kan förstå och relatera till ens avsikter, känslor och behov av relationer (Jonsdottir, 2007). Vidare menar hon att barnen i hennes studie kanske väljer en kamrat senare, vid ett annat tillfälle. En annan förklaring till att vissa barn är utanför kan vara att de saknar kunskaper om hur man skapar och

17

behåller en kamrat- eller vänskapsrelation. Pedagogerna är ansvariga för att se till att alla barn möts med respekt från de andra barnen utifrån barnens behov. Förskolan är en plats där barnen ska känna att de är en tillgång till gruppen. Den har en stor och viktig uppgift att se till att barnen får möjlighet till att skapa goda relationer till andra barn.

I samspel med jämnåriga kamrater utvecklar barn grundläggande sociala färdigheter som att kommunicera och ta hänsyn till andras behov. I interaktion med kamrater utvecklar barn kommunikativa färdigheter som att lyssna på andras önskemål, ge uttryck för egna önskningar samt utveckla en empatisk handlingsförmåga (Jonsdottir, 2007, s. 17).

Barnen ska i förskolan mötas av kärlek och omsorg. De ska ha en eller flera lekkamrater som de kan dela glädje och sorg med och det är förskolans stora utmaning. Det finns barn som frivilligt väljer att vara ensamma och utanför en stund och då ska pedagogerna respektera deras val. Men om de märker att ett barn är ensam och utanför, men inte vill vara det, måste pedagogerna agera. Barn behöver en vän som de kan dela allt med. Att ha en vän är att bli bekräftad för den man är (Jonsdottir, 2007).

Jonsdottir (2007) menar att de barn som är utanför kan utveckla en negativ självrelation som kan leda till att de får nedsatt självförtroende. Utanförskap och ofrivillig ensamhet i barndomen kan leda till att man i tonåren och i vuxen ålder förblir utanför (Jonsdottir, 2007).

Barns beteende

Rudberg (1992) anser att de barn som hörs minst i barngrupper är de barn som är hämmade och blyga. Även Johannessen (1997) menar att de barn som håller sig utanför är tillbakadragna och oroliga. Om man inte hjälper dessa barn i tid riskerar de att få ett försvagat självförtroende. Öhman (2009) delar uppfattning med Johannessen och menar att blyghet kan förekomma när något främmande eller nytt inträffar och då barnet inte vet hur det ska bete sig. Denna typ av beteende kan förekomma i samband med möte med nya människor eller vid inskolning.

Enligt Öhman (2009) kan de barn som avviker eller uppfattas som annorlunda av andra barn uppleva att de inte får vara med och leka med resten av barngruppen. När det gäller barns samspel med kompisar handlar det oftast om etiska dilemman till exempel vad barn gör med eller mot sina kompisar. I detta sammanhang spelar positioner och makt roll när det gäller att bestämma vad som ska göras och vem som ska göra vad i till exempel leken. Det finns även barn som väljer att avstå från lekar på grund av att de

18

betraktar sig själva som odugliga och därför straffar sig själva genom att isolera sig från barngruppen. Anledningen kan även vara att de tidigare har uteslutits från lekar och därför väljer att inte utsätta sig för risken att bli det igen, utan tar ett medvetet val att inte vara med (Öhman, 2009). Öhman (2009) anser att makt kan vara avgörande för vilken roll ett barn har i barngruppen. Roller brukar fördelas mellan barnen. Risken finns att ett barn blir utstött ur leken eller gruppen om det inte följer de regler som det ledande barnet har bestämt. Makt kan uppfattas både som kränkande eller orättvis behandling. Om orättvis behandling förekommer bland barnen är pedagogen ansvarig att bryta det negativa.

Förskolans miljö

Miljön på förskolan ska inspirera barn till lek och fantasi. Vidare ska miljön vara öppen, trygg, innehållsrik och inbjudande för barns utveckling (Jonsdottir, 2007). Midtsand, Monstad och Søbstad (2004) menar att små kryp-in behövs på förskolor dit mindre grupper av barn kan gå och leka ostört. De menar vidare att ju fler kvadratmeter det finns i ett rum desto färre konflikter blir det.

Innenfor visse grenser kan en påvise at antall konflikter mellom barna avtar jo flere kvadratmeter plass de har till rådighet. […] Vi vet at mobbingen kan være skjult, og det må skapes omgivelser i barnehagen som gir barn og voksen mulighet for oversikt och forutsigbarhet (Midtsand, Monstad och Søbstad, 2004, s. 84-85).

Odelfors (1996) delar denna uppfattning. Hon menar att stora ytor leder till ett lugn i leken. Små ytor leder till konflikter.

Vissa barn fungerar inte så bra i stora grupper utan koncentrerar sig bättre i mindre grupper. Därför menar Knutsdotter Olofsson (2003) att pedagogerna ska dela barnen i mindre grupper. Genom att göra det ger pedagogen barnen stöd i samspelet med andra barn. Men pedagogen fungerar även som ett stöd för de barn som är osäkra och otrygga i leken.

Pedagogernas förhållningssätt

Det är viktigt att pedagogerna finns vid barnens sida och hjälper dem i deras utveckling. Folkman och Svedin (2003) menar att pedagogerna behöver vara närvarande i barns lek och vara medvetna om signalerna som barnen skickar ut. Pedagogerna behöver stärka

19

barns självbild så att de utvecklar en förmåga till lek. Enligt Folkman och Svedin (2003) krävs det en inlevelse från pedagogernas sida, så att de kan sätta sig in i barnens situation, vilket kan hjälpa pedagogerna att i sin tur hjälpa barnen med deras utveckling av självbilden. Några viktiga delar i barns utveckling av självbilden är att de har känslan av att bli sedda, att känna sig kompetenta, att de känner att de duger som de är och att de vågar visa sig för andra samt att de känner att de kan hävda sig (Folkman & Svedin, 2003).

I Skolverkets allmänna råd för arbetet mot diskriminering och kränkande behandling (2012) står det att kränkande behandling kan vara att någon använder sig av förolämpande tilltal och förnedringar. Förnedringarna kan förekomma vid enstaka tillfällen, men de kan även upprepas. Vidare står det:

Om huvudmannen eller personalen bryter mot förbuden mot diskriminering och kränkande behandling, eller inte uppfyller skyldigheterna att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier eller kränkande behandling, kan huvudmannen för verksamheten bli skyldig att betala diskrimineringsersättning eller skadestånd till den som kränkts (Skolverket, 2012, s. 9).

Det är viktigt att pedagogerna på förskolan håller ögonen öppna och är uppmärksamma på varje liten signal gällande kränkningar.

Öhman (2009) menar att pedagoger ska sträva efter att förhindra diskriminering, samt att se till att inkludera barnen i barngruppen. För att det ska bli möjligt behöver pedagoger först granska sig själva, för att sedan kunna se sig själva i interaktion med barn. Genom att reflektera över sina egna uppfattningar om människor kan pedagogerna utveckla sin roll som ledare. Öhman (2009) nämner pedagogen Annie Norell Beach i sin bok. Norell Beach menar att arbetet mot diskriminering handlar om att ta fram det positiva i barngruppen, samtidigt som det är viktigt att bli insläppt i gruppen och uppskattad av sina kompisar.

Barns lek

Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det är viktigt att barn förstår leksignaler, då det ger barnet möjlighet att komma in i leken. Om det visar sig att barnet inte kan tolka olika signaler kan det leda till utanförskap. Vidare menar Knutsdotter Olofsson (2003) att leksignalen inte är en kort signal utan det är ett ”uttryck för inställningen,

20

förhållningssättet till verkligheten och tolkningen av det som sker” (Knutsdotter Olofsson, 2003, s. 9). För vissa barn är det inte självklart att det även inom leken finns regler som behöver följas. Brodin och Hylander (1998) menar att även om barn har stort ordförråd och är duktiga på att tala kan de ha svårigheter med att läsa av olika signaler. Men det kan också vara tvärtom att de barn som har begränsad verbal kommunikation, kan ha ett avancerat samtal om ett ämne som de är intresserade av.

Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) kan den barngrupp som påbörjat en lek ha svårigheter med att släppa in ett annat barn. Uteslutningar behöver inte alltid tolkas som kränkning, utan det kan vara ett sätt att skydda den påbörjade leken. Det gäller även den gemenskap som har skapats. Det förekommer att vissa barn inte vill ha med andra barn av motsatt kön i leken eftersom de anser att det är en könstypisk lek.

Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det finns barn som inte kan vara med i leken på grund av att de inte kan leka. Sådana barn kan lätt få för sig att förstöra leken för andra eller att de håller sig utanför och bara tittar på medan andra barn leker. Hon tar upp olika orsaker till detta, så som att barnet inte vågar vara med för att det inte känner sig säker i leken, på grund av att det som sker i leken inte händer på riktigt. Barn som är osäkra är lättpåverkade, om de exempelvis är lättstörda, har koncentrationssvårigheter och är oroliga. Oftast leder det till att leken störs eller att den avbryts. Knutsdotter Olofsson (2003) menar även att det kan finnas andra orsaker till varför vissa barn inte kan leka. Det kan vara för att föräldrarna inte lekte med barnet i tidig ålder på grund av sociala problem som uppstod hemma eller att de inte hade lust. Men leken kan vara till stor hjälp för att bearbeta smärtsamma upplevelser. Vanligtvis är oförmåga och oro anledning till att barn inte leker. Det är viktigt att barn som är otrygga och osäkra får veta vad som är lek och vad som inte är lek. De behöver lära sig att i leken sker inte saker på riktigt och om barnet upplever att det blir jobbigt kan det gå därifrån. För att barnet ska känna sig tryggt kan pedagogen vara med. Att ha en pedagog närvarande i leken fungerar som en garanti för barnet att inget dåligt kommer att hända under lekens gång. I låtsaslekar tränar barnet kreativitetsförmågan, associationsförmåga och fantasin (Knutsdotter Olofsson, 2003).

21

För de barn som inte förstår lekspråket och inte leker med sina kompisar blir den inre världen tom och de sociala färdigheterna utvecklas inte heller som de borde. Social kompetens består av tre sociala lekregler samförstånd, turtagande och ömsesidighet. Samförstånd innebär att man förstår när någon inte vill vara med i leken längre. Turtagande är när man turas om i leken så alla får chansen att ha olika roller. Den sista regeln är ömsesidighet där barn anpassar sig efter varandra i interaktion med varandra. Barn som inte leker kan riskera att bli emotionellt omedvetna och omogna. Därför är det viktigt att pedagogerna stödjer barnen och lockar dem in i leken.

22

4 Metod

I detta kapitel kommer vi beskriva hur vi har gått tillväga för att genomföra vår studie. I den första delen, metodval, kommer vi ta upp den metod som vi har använt för att samla vår empiri samt resonera kring den. Under rubriken urval, beskriver vi pedagogerna som vi har intervjuat. Därefter beskriver vi studiens genomförande och forskningsetiska överväganden.

4.1 Metodval

Vi intresserar oss för hur pedagogers syn på utanförskap, kränkningar och mobbning ser ut och hur de tycker att man kan arbeta förebyggande mot detta. Därför har vi valt en kvalitativ metod för vår undersökning. En kvalitativ metod lämpar sig bäst om man är intresserad av att förstå människors sätt att resonera och reagera (Trost, 2010). Backman (1998) menar att man i ett kvalitativt perspektiv riktar mer intresse mot individen och hur den med hjälp av sina tidigare erfarenheter tolkar sin omvärld. Målsättningen med kvalitativ forskningsmetod är enligt Widerberg (2002) att få kunskap om betydelser hos ett fenomen till skillnad från mängd eller egenskaper.

I kvalitativa intervjuer får både intervjuaren och respondenten möjlighet att gå mer på djupet i intervjuerna. Intervjuaren ser till att få svar på sina frågor genom att ställa följdfrågor så att respondenten kan utveckla sina svar. Nackdelarna med en kvalitativ intervju är att det kan bli väldigt tidskrävande både under intervjuns gång men även under bearbetningen. Motsatsen till den kvalitativa intervjun är kvantitativ intervju där man undersöker mätbara fenomen. Vårt syfte och frågeställningar söker svar på pedagogers tankar om utanförskap, kränkningar och mobbning och därför tycker vi att den kvalitativa intervjun är den rätta metoden för oss.

Vid intervjuerna bidrog informanterna med sina åsikter och erfarenheter kring studiens begrepp. ”En intervju är ett utbyte av åsikter mellan två personer som samtalar om ett tema av ömsesidigt intresse” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 18). Trost (2010) anser att intervjun skiljer sig från ett samtal. Han menar att informanten får se intervjun som ett samtal men att den som intervjuar inte får göra det eftersom intervjuaren vill ha svar på någonting specifikt. Lantz (2007) delar denna åsikt;

23

Intervjun skiljer sig från samtalet genom att den endast är till för att samla information och det förutsätts att intervjuaren har en avsikt eller ett syfte med utfrågningen (Lantz, 2007, s. 11).

Det är intervjuaren som påverkar dialogens process och utveckling och den har en bestämd riktning från själva början.

Vi har valt att använda oss av öppna frågor i våra intervjuer. Detta innebär att informanten har möjlighet att uttrycka sig fritt och att ge djupare svar inom det valda ämnet. Informanten kan ge sin version utifrån sina egna erfarenheter och upplevelser. Bryman (2011) anser att det finns fördelar med öppna frågor då informanten kan svara med egna ord och att öppna frågor ger plats för reaktioner eller oväntade svar. De ger också informanten möjlighet att svara utifrån sin egen kunskapsnivå. Lantz (2007) menar att intervjuaren med hjälp av den öppna intervjun exemplifierar en fråga med olika frågeområden och att intervjuaren följer upp intressanta områden. På det sättet ger den intervjuade djupare och meningsfulla svar utifrån sin egen upplevelse och uppfattning av ämnet. För att fånga upp all relevant information är det inte bara viktigt att dokumentera svaren som man får på frågorna. Det är även viktigt att dokumentera pauser, icke lexikala uttryck, avbrytande och avbrott (Starrin & Renck, refererad i Svensson och Starrin, 1996). Då får man helheten på intervjun.

För att vi skulle få så mycket relevant information som möjligt valde vi att göra en semistrukturerad, eller som man också kan kalla den halv-strukturerad, intervju. Utifrån våra frågeställningar diskuterade vi fram frågor som vi skulle ställa till våra informanter. Dessa frågor kom att bli vår intervjuguide. En intervjuguide fungerar på det vis att man har vissa punkter som man ska beröra under intervjun och det är intervjuarens uppgift att samla information som svarar på dessa punkter. Starrin och Renck (refererad i Svensson och Starrin, 1996) menar att det inte är viktigt hur man samlar in informationen så länge intervjufrågorna inte leder in informanternas svar i bestämda riktningar.

En intervjuguide skiljer sig från ett strukturerat formulär. Det är endast en princip som är gemensam, nämligen den att intervjuaren måste försöka få information om alla de punkter som är upptagna i guiden. Hur detta görs är oviktigt så länge som frågorna inte leder in svaren i vissa bestämda riktningar och så länge som man som intervjuare försöker att skapa förutsättningar för intervjupersonen att avge adekvata svar i den meningen att framställningarna är fria från interna motsägelser samt att de är så fullständiga som möjligt (Starrin och Renck i Svensson och Starrin, 1996, s.62).

24

För att fånga upp all relevant information är det inte bara viktigt att dokumentera svaren som man får på frågorna. Det är även viktigt att dokumentera pauser, icke lexikala uttryck, avbrytande och avbrott (Starrin & Renck, refererad i Svensson och Starrin, 1996). Då får man helheten på intervjun.

4.2 Urval

Vi genomförde vår undersökning på en förskola i Malmö där vi intervjuade fem pedagoger som en av oss har haft kontakt med under praktikperioden. De fem tillfrågade pedagogerna tackade ja till intervjun och därmed har vi inget bortfall i studien. För att få en variation i vårt urval av informanter valde vi att intervjua pedagoger med olika utbildningar och arbetslivserfarenheter. Målet med vår studie var inte att generalisera den information vi har fått av våra informanter. Vi ville visa på varierande uppfattningar om de tre begreppen vi har undersökt, utanförskap,

kränkningar och mobbning. Stukát (2011) menar att det i kvalitativa studier inte är

intressant att ha ett representativt urval, utan att man intresserar sig för att få en större variation av uppfattningar som möjligt. Här nedan beskriver vi informanterna utifrån utbildning och arbetslivserfarenhet.

Informant 1 är barnskötare och har arbetat inom förskola i nio år.

Informant 2 har arbetat inom förskolan i ett och ett halvt år och har ingen pedagogisk utbildning.

Informant 3 har arbetat som förskollärare i 35 år.

Informant 4 har arbetat sju månader på förskolan och har ingen pedagogisk utbildning.

Informant 5 är förskollärare och har arbetat inom förskolan i ett år.

4.3 Genomförande

Efter att idén väcktes om vad vår studie skulle handla om formulerade vi under våren 2012 vårt syfte och våra frågeställningar för studien. För att svara på frågeställningarna valde vi intervju som metod för insamlande av information. Vi formulerade senare intervjufrågor utifrån frågeställningarna. Dessa frågor kom att bli vår intervjuguide (se

25

bilaga). Efter våra VFT-perioder tog vi kontakt med fem pedagoger på en förskola som en av oss har kontakt med sedan tidigare. Som vi skrev i inledningen benämner vi dem som pedagoger då alla har olika utbildningar. Anledningen till att vi valde att intervjua alla fem pedagogerna på avdelningen var för att få fram olika perspektiv, från de utbildade förskollärarna, från barnskötaren och från de två som saknade pedagogisk utbildning. Vi ville ta hänsyn till pedagogerna därför lät vi dem avgöra på vilken plats de ville bli intervjuade och när. Intervjuerna ägde rum på pedagogernas arbetsplats, under deras arbetstid. Vi intervjuade pedagogerna enskilt. Det tog olika lång tid, från 10 minuter upp till 30 minuter, beroende på hur djupt in i ämnet vi hamnade i de olika intervjuerna. Vid kvalitativa intervjuer är det viktigt att ta med intervjuarens egna ord (Dalen, 2008). Därför använde vi oss av en diktafon som spelade in intervjuerna efter godkännande av informanterna. På så sätt kunde vi koncentrera oss på ämnet i intervjun och anteckna händelser som diktafonen inte kunde ta upp som till exempel blickar, kroppsspråk och kroppsrörelser. Vi transkriberade våra intervjuer direkt när vi hade genomfört dem, dels för att spara tid, men även för att inte detaljer skulle uteslutas. Totalt kom vårt transkriberade material att omfatta 22 A4-sidor. Vi gick igenom varje intervju när transkriberingen var färdig och granskade svaren. Då kunde vi se likheter och skillnader i informanternas svar. Dessa fem intervjuer utgör empirin.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Vi kommer här att utgå från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer och förklara de fyra huvudkraven och hur vi förhöll oss till dem.

Informationskravet

Detta krav kräver att man som forskare informerar deltagarna om undersökningens syfte, att deras deltagande är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när de vill. Innan vi skulle ut och intervjua informerade vi pedagogerna om vad undersökningens syfte var. De fick förfrågan om de ville bli intervjuade. (Vi gjorde här ett misstag då vi inte informerade pedagogerna att de kunde avbryta intervjun när de ville. Vi tog för givet att de visste om att de kunde avbryta sin medverkan.)

26

Samtyckeskravet

Kravet innebär att deltagarna har rätt att själva besluta om de ska vara med i undersökningen eller inte. När pedagogerna fick förfrågan om de ville vara med på en intervju ställde alla fem pedagoger upp.

Konfidentialitetskravet

Alla uppgifter om de personer som ingår i undersökningen ska vara anonyma. Vi förklarade för pedagogerna att de kommer att vara anonyma i vårt arbete. Vi har fått tillstånd av pedagogerna att skriva ut den information vi har om dem i arbetet.

Nyttjandekravet

Uppgifterna som vi har samlat in ska bara användas för denna studie. De uppgifter som vi har fått under intervjuerna kommer bara att användas i det planerade forskningssammanhanget och inte i andra sammanhang. Detta har pedagogerna blivit informerade om.

27

5 Analys

Vi bestämde oss för att sortera varje informants svar efter de tre begreppen utanförskap, kränkningar och mobbning. Dessa begrepp skulle bli våra rubriker i analysen. Efter ytterligare bearbetning av vårt material upptäckte vi nya teman som vi ville lyfta fram i vår analys och med det bestämde vi oss för nya rubriker i analysen. För att vi skulle svara på vår frågeställning beslöt vi oss, efter en noggrannare granskning av vårt material, att dela upp informanternas svar i fem nya rubriker: barngruppen, förskolans miljö, enskilda barns sätt att vara, relationen barn-pedagog, samt familj och hemmiljö.

Under rubriken barngruppen hamnade informanternas svar kring barns samspel, grupper och lek. Informanternas svar kring miljön på förskolan och storleken på barngruppen hamnade under rubriken förskolans miljö, medan svar om barns beteende hamnade under rubriken enskilda barns sätt att vara. Rubriken relation barn-pedagog innehåller informanternas svar kring pedagogers favorisering av barn och pedagogers förhållningssätt gentemot barn. I den sista rubriken familj och hemmiljö har vi sorterat svar från informanterna som handlar om kläder, leksaker och varför de tror att barn utsätter andra barn för utanförskap, kränkningar och mobbning. Efter att vi delade upp informanternas svar i underrubrikerna kopplade vi svaren med tidigare forskning som vi presenterar i en sammanfattande del i slutet av varje underrubrik.

De citat som vi använder i vårt arbete från intervjuerna har vi valt att språkligt korrigera, utan att förvränga citatens innehåll, för att de ska vara lättare att läsa och förstå.

28

5. 1 Barngruppen

Under denna rubrik redogör vi för informanternas svar kring barns samspel, grupper och lek.

Orsaker

Informanterna tycker att det kan vara svårt för barn att komma in i en grupp som är sammansvetsad sedan tidigare. Det kan bero på att barnen som är i gruppen känner varandra sedan tidigare och redan har sin lek och inte vill släppa in något annat barn i leken.

Det handlar nog mer om svårigheten att komma in i gruppen för att grupperna är rätt så tajta. Det är nog sammanhållningen istället som är så tajt, och det är ju bra. Men att det kan vara svårt ibland att komma in.

En informant tycker att det även kan vara tillfälligt att vissa barn inte vill släppa in andra barn i sin grupp. Informanten menar att barnen egentligen är kompisar men just den stunden vill de ha sin lek för sig själva.

En orsak till att barn hamnar utanför gruppen tycker en informant beror på barnet inte kan lekreglerna eller inte förstår leksignalerna. Ytterligare en orsak kan vara att man inte gör som det dominerande barnet har bestämt.

Om det är någon lek och om man inte är med på reglerna eller… det kan vara såhär pyttesmå saker… att nej nu är det bestämt att vi ska vara såhär, och vill inte den då vara med på de villkoren då får du inte vara med, nu är det såhär vi gör.

Det kan även vara så att ett barn som kommer in i en barngrupp försöker ändra på lekreglerna. Då får inte det barnet vara med i leken på grund av att det inte kan följa reglerna som de andra barnen.

Säg att det är tre barn som leker en lek som de har upprepat många gånger. Två andra barn har varit med någon gång och så gör de fel. Alltså barn de, de säger att det är fel.

En annan informant berättar att det kan uppstå konflikter i en grupp och att ett barn stöts ut ur gruppen. Pedagogen menar att orsaken till att barnet stöts ut ur gruppen kan ha att göra med att det andra barnet har den ledande rollen samt att barnet ses som starkare än barnet som stötts ut.

Det är ju ett gäng flickor hos oss som är ganska tajta, som är de tjejerna. Där det räcker att en kommer på kant med en annan, där den stora gruppen i sig

29

stöter ut det ena barnet. Jag tror inte att de gör det medvetet, men det blir direkt att den blir undanstött och glider ifrån för att det blir konflikter i gruppen och då tar de andra parti för ett barn som kanske är lite starkare än den andre.

Vad barnen uppfattar som pojkigt eller flickigt kan innebära att barn av det andra könet inte får vara med i leken. En informant berättade om en händelse ute på förskolans gård där tre pojkar spelade fotboll och en flicka ville vara med, men inte fick det, just för att hon var flicka.

Ibland vågar inte ett barn vara på en plats för att han/hon är rädd för ett annat barn som är på samma plats. En informant menar att det kan finnas en speciell kemi mellan ett utåtagerande barn och ett annat barn.

Jag vet inte vad det beror på heller men jag tror att det kan finnas sån slags kemi som gör att det utåtagerande barnet väljer att ge sig på det andra barnet Det finns något hos det andra barnet som lockar.

Förebyggande

Ett sätt att förhindra att barn hamnar utanför tycker en informant är att ordna eller styra upp en lek där alla barn får vara med. En av informanterna berättade att det är viktigt att man som vuxen förklarar för barnen att alla är annorlunda och att man inte kan frysa ut eller mobba någon på grund av dess utseende eller beteende. De fem informanterna lägger stor vikt vid att arbeta med hur man är en bra kompis, att man ska hjälpa varandra, och en informant menar att det är förskolans grund som man ska arbeta utifrån.

”Hur man är en bra kompis” tycker jag är grundtema på en förskoleavdelning. Det ska alltid ligga till grunden till allt. Hur man är en bra kompis, hur man är mot sina kompisar, hur man agerar mot andra… och mycket med känslor, hur man känner när man är utanför, när de får vara med, glädje, skratt, tårar, ledsenhet, sura miner. Att man får känna på sina känslor… det tror jag är jätteviktigt idag… tror inte att barn får göra det riktigt.

En annan informant tycker att man ska prata med barnen om vad det innebär att få vara med i en grupp och hur man kan känna sig när man inte får vara med. Vidare menar hon att en viktig del i det förebyggande arbetet mot utanförskap, kränkningar och mobbning är att man ska se varje barn. Hon menar också att man ska lära barnen att sätta gränser

30

för sig själv och våga säga nej – det kan vara ett steg mot att förhindra att man i framtiden blir utsatt.

Vi pratar med dem hela tiden att man ska vara en bra kompis och man ska tala om för varandra vad man inte vill, alltså att man sätter gränser för sig själv… det är ju också jätteviktigt… Då kan det ju liksom bli att man inte blir så utsatt heller om man lär sig att säga nej jag vill inte…

Sammanfattning

Öhman (2009) menar att det är vanligt att barn bildar grupper utifrån gemensamma intressen. Barn brukar dras till de barn som de har något gemensamt med. Det kan vara maktposition, försvarsposition eller dominerande position. Barn vet vilka statusförhållanden och positioner som finns i barngruppen. Det som avgör vilken grupp barnet tillhör kan vara bland annat leksaker och kläder. Det kan även vara andra lekkompetenser (Johansson, 2001). Det finns de barn som utesluts av de andra barnen från leken. Informanterna i vår studie anser att barn som inte förstår leksignaler eller inte accepterar lekreglerna stöts ut från gruppen Knutsdotter Olofsson (2003) menar att vissa barn inte förstår leksignalerna. De vet inte att det bara är på skoj när de leker och de vågar inte gå in i lekens värld (Knutsdotter Olofsson, 2003). Knutsdotter Olofsson (2003) menar att barnen först och främst behöver känna sig trygga på förskolan men även i leken för att kunna leka. Vidare menar hon att leken kräver ostördhet för att man måste hålla koll på vad man själv har för roll. Man ska komma ihåg vad de andra barnen har för roller och lyssna till de andra barnen. På det sättet utvecklas leken hela tiden för att handlingen inte är förutbestämd. Den minsta lilla störningen gör att leken tar slut. Vidare menar Knutsdotter Olofsson att det är den vuxnes ansvar att barnen leker (Knutsdotter Olofsson, 2003). Det finns enligt informanterna de barn i förskolan som får lov att vara med i en lek av de andra barnen men som ändrar på reglerna i leken. Vissa handlingar kan leda till att barn kan ha svårt med att vara med i samspelet. De hinder som kan uppstå i samspelet är kränkningar, exkludering och samspelssvårigheter. De barn som inte kan samspela och som inte förstår leksignalerna har oftast brist på den sociala kompetensen. Det kan även leda till att dessa barn stöter bort andra från gruppen och med det uppfattas deras handlingar negativt av andra barn (Knutsdotter Olofsson, 2003).

31

Hjorth (1996) menar i sin avhandling att barn föredrar att leka med barn av samma kön för att de möter samspel och motspel som ”gör att barnet kan pröva egna möjligheter och gränser med avseende på maskulinitet/femininitet” (Hjorth, 1996, s. 163). Jonsdottir (2007) delar denna åsikt. Hon menar att barn för det mesta väljer en jämnårig lekkamrat av samma kön. Detta kan vi jämföra med det en informant berättade om tre pojkar som inte ville att en flicka skulle vara med och spela fotboll. Pojkarna tyckte att fotboll är en pojksport och inte något som flickor kan vara med i.

Vi har utifrån pedagogernas svar om orsakerna till barns utanförskap, kränkningar och mobbning inom barngruppen läst att det är barn som inte förstår leksignalerna och lekreglerna som utsätts för utanförskap, kränkningar och mobbning. En annan orsak till att barn hamnar utanför en barngrupp är att det ibland är svårt att komma in i en grupp där alla känner varandra sen tidigare och har sin lek. Vilken position ett barn har är avgörande för om det hamnar utanför eller inte. De barn som har en underposition i barngruppen gör som det ledande barnet säger.

Informanterna tycker att det förebyggande arbetet mot utanförskap, kränkningar och mobbning inom barngruppen borde vara att man pratar med barnen om hur man är en bra kompis. Förklara att alla människor är annorlunda, vad det innebär att vara med i en grupp, om känslor och att ordna lekar där alla barn får vara med.

5.2 Förskolans miljö

Här redogör vi för informanternas svar kring miljön på förskolan och storleken på barngruppen.

Orsaker

Det föreligger en viss skillnad i uppfattningarna kring förskolans miljö. Några av informanterna tycker att förskolans miljö har betydelse för utanförskap, kränkningar och mobbning.

Det tycker jag, men det där är ju så svårt med miljön för... En del pratar om det ska vara öppna ytor, det är lättarbetat, då kan man överblicka allt.

En informant tycker inte att förskolans miljö har någon betydelse för utanförskap, kränkningar och mobbning.

32

Nej, nej för det är aldrig det utanförskapet att man ser ett mönster att det är vissa barn som aldrig får vara i vissa rum eller så… utan alla rör sig liksom överallt.

Förebyggande

En informant menar att barnen behöver olika kryp-in så att de får vara för sig själv. Som pedagog måste man vara medveten om vad som sker i dessa kryp-in, för enligt informanten så är det där utanförskap, kränkningar och mobbning kan förekomma.

Det finns barn som även vill ha det här lilla kryp-in där de får vara för sig själva och det kan ju vara väldigt nyttigt också för det är ju jättemånga intryck. Barn vill ha bilder, färger, ljud, alltså allt. Men det är ju svårt för de behöver just de här kryp-in-hålen, alltså en del kan ju behöva kryp-in men då får man ju… Ja så länge man har medvetenhet om det, för att ett sådant kryp-in kan bli ett ställe, där utanförskap eller mobbing eller kränkning sker, där vi liksom inte lägger märke till, så är det viktigt att ha medvetenheten om det.

En informant tycker att storleken på barngruppen kan påverka utanförskap, kränkningar och mobbning. Vidare tycker informanten att man ska, om det går, dela barngruppen i mindre grupper för att kunna se varje barn och på det sätt förhindra att utanförskap, kränkningar och mobbning sker.

Sammanfattning

Dessa författare här nedan har till en viss del olika uppfattningar kring förskolans miljö. Enligt Jonsdottir (2007) behöver miljön vara öppen och inbjudande där barnens fantasi och kreativitet stimuleras. Rubinstein Reich och Wesén (1986) tycker att olika rum framkallar olika beteende hos barn. Midtsand, Monstad och Søbstad (2004) menar att det behöver finnas små kryp in så att barnen kan vara för sig själva. De menar vidare på att ju fler kvadratmeter det finns i ett rum desto mindre konflikter blir det.

Innenfor visse grenser kan en påvise at antall konflikter mellom barna avtar jo flere kvadratmeter plass de har till rådighet. […] Vi vet at mobbingen kan være skjult, og det må skapes omgivelser i barnehagen som gir barn og voksen mulighet for oversikt och forutsigbarhet (Midtsand, Monstad och Søbstad, 2004, s. 84-85)

Odelfors (1996) delar även samma uppfattning och menar att stora ytor bidrar till lugnet i leken. Med större ytor upplever inte barnen störningar runt omkring under lekens gång. Små ytor ökar risk för konflikter (Odelfors, 1996).

33

Förskolans olika rum kan ha en betydelse för utanförskap, kränkningar och mobbning. En informant tycker inte att hon ser ett mönster i att vissa barn inte får vara i vissa rum av de andra barnen som skulle kunna leda till utanförskap, kränkningar och mobbning. En annan informant berättar att förskolans miljö har en betydelse för barns utanförskap, kränkningar och mobbning. Att det finns olika krypin för barngrupper tycker en informant är viktigt eftersom barnen då fångar upp olika intryck och får vara i en mindre grupp men informanten menar också på att man måste vara medveten om att det är i de små krypinen som utanförskap, kränkningar och mobbning kan ske.

Beroende på barngruppens storlek, menar en informant, kan det leda till att alla barn inte blir sedda eller bekräftade vilket kan leda till att barnet får en känsla av utanförskap. Därför tycker informanten att man kan dela barngruppen i mindre grupper för att förebygga utanförskap, kränkningar och mobbning.

5.3 Enskilda barns sätt att vara

Under denna rubrik redogör vi för informanternas svar kring barns beteende.

Orsaker

Utifrån intervjusvaren kan vi se att det finns olika orsaker till varför vissa barn blir utsatta för utanförskap, kränkningar och mobbning. Enligt våra informanter är det de barn som har språksvårigheter och har svårt att uttala ljud eller ord som kan utsättas för utanförskap, kränkningar och mobbning av de andra barnen.

Speciellt de här barnen som kanske har lite svårt med språket… kanske inte är så motoriska som de andra barnen, vissa är det mer eller mindre… ibland de som kommer nya till gruppen… Du får inte blåsa såpbubblor, du får inte vara med för att du inte kan prata ordentligt eller varför pratar du så konstigt eller kan du inte räkna?

Enligt en informant håller sig tysta barn undan från gruppen på grund av att de inte vågar ta för sig. De leker i kulisserna och är tysta, lugna och roar sig själva. Informanten menar att pedagogerna kan tycka att det ser fint ut att ett barn sitter i fönsterkarmen och leker fint och lugnt. I själva verket är det tvärtom, barnet sitter och väntar på att någon ska komma och hämta det från förskolan. Enligt svaren som vi har fått från informanterna betyder det inte att de tysta barnen inte vill vara med i lekar eller andra

34

aktiviteter. Anledningen kan vara att de kanske inte är vana vid större grupper, är blyga och tycker att det är för jobbigt med många människor runtomkring.

En informant menar att det även kan vara ett annorlunda beteende som kan vara orsaken till att vissa barn blir utsatta. Det finns barn som är utåtagerande som blir utanför för att ingen vill eller vågar leka med det barnet. En annan informant tycker inte att man kan generalisera, till exempel att alla barn som är känsliga eller utåtagerande blir utsatta för utanförskap, kränkningar och mobbning, utan att det är individuellt.

Det fanns skilda uppfattningar bland informanterna om självvalt utanförskap i förskolan finns. Vissa tycker att det finns barn som väljer att vara ensamma för att de inte riktigt vågar vara med, medan andra informanter inte tycker att självvalt utanförskap förekommer i förskolan. En informant menar att ingen väljer att vara själv, oavsett om man är barn eller vuxen och att ingen väljer att inte tillhöra någon grupp.

Förebyggande

Ett sätt att arbeta mot utanförskap, kränkningar och mobbning är genom att arbeta med känslor och låta barnen förklara hur de känner sig till exempel när de är besvikna. En informant tycker att man som vuxen måste acceptera och bekräfta barns alla känslor, oavsett vilka känslor det handlar om, och förklara att det är tillåtet att till exempel vara arg eller ledsen. Därför är det viktigt att man, enligt en annan informant, försöker göra barn medvetna om sina känslor.

Vad hände, hur kändes det, hur känns det, vad skulle du vilja istället? Lite för att försöka göra barnet medveten om sina egna känslor. Alltså dels att jag själv får reda på hur det känns för det barnet, men också att det barnet kan vara medveten om sina egna känslor.

Sammanfattning

De barn som är lugna, tysta, hämmade och blyga har det svårt enligt Rudberg (1992). Vidare menar Rudberg att det är viktigt att barnen snabbt får hjälp innan deras självförtroende försämras (Rudberg, 1992). En informant berättade om att tysta och lugna barn som sitter vid fönsterkarmen och leker för sig själva egentligen sitter och väntar på att de ska bli hämtade från förskolan. Johannessen (1997) anser att de barn som är tillbakadragna och oroliga håller sig i utkanten och leker för sig själv. De kan

35

även sitta och titta på när andra bar leker. Vidare menar Johannessen (1997) att barn med sådant beteende kan ha emotionella och sociala problem (Johannessen, 1997).

Enligt några av informanterna förekommer självvalt utanförskap på förskolan medan en annan informant tycker att ingen människa väljer att vara själv, därför finns inte självvalt utanförskap på förskolan enligt informanten. Jonsdottir (2007) menar att det finns barn som väljer att vara ensamma vid ett tillfälle, men att de vid ett senare tillfälle väljer att leka med en kamrat. Vidare menar Jonsdottir (2007) att det är viktigt att respektera barnens val om de väljer att leka själva men att pedagogerna ingriper så fort de märker att ett barn stöts ut ur gruppen av andra barn.

Enligt informanterna kan orsakerna till barns utanförskap, kränkningar och mobbning ha att göra med barn som avviker från de andra barnen. Det kan vara barn som har svårt med språket, inte kan uttala vissa ljud och ord, barn som är tysta och blyga och barn som är utåtagerande. Självvalt utanförskap finns i förskolan enligt några av informanterna medan andra informanter tycker att självvalt utanförskap inte förekommer. Det kan handla om barn som väljer att vara ensamma för en stund, men som senare väljer att leka med något barn. Men det kan även vara barn som väljer att vara själv för att barnet är blygt och inte vågar ta för sig. Informanterna tycker att pedagoger ska bekräfta barnens alla känslor, att barnen får prata om sina känslor och bli medvetna om dem för att förebygga utanförskap, kränkningar och mobbning.

5. 4 Relationen barn-pedagog

Här redogör vi för informanternas svar kring relationen mellan barnen och pedagogerna.

Orsaker

Alla fem informanter delar samma uppfattning när det gäller pedagogers favorisering av barn. Att pedagoger favoriserar barn förekommer på förskolan. Det kan leda till att de andra barnen känner sig utanför och kränkta av pedagogerna, för att de inte blir sedda av dem. En av våra informanter menar att favorisering i förskolan förekommer och delar här med sig sin uppfattning om favorisering av barn.

Jag tror att det är väldigt lätt faktiskt att man favoriserar ett barn. Man får ju absolut inte göra det och man favoriserar ju inte på sådant sätt så att man…

36

man får ju absolut inte göra det tydligt… favorisera och favorisera men… ta sig an vissa barn mer eller mindre tror jag att man gör.

En annan informant berättar att hon har upplevt att en pedagog favoriserade ett barn och att det ledde till att detta barn blev utanför barngruppen. Det ledde även till att de andra barnen blev utanför genom att denna pedagog inte uppmärksammade andra barn. Vidare menar informanten att favorisering av barn fanns mer förr då hennes egna barn gick i förskolan.

Min dotter hon var ju lydig, snäll och duktig och så fick hon en lillebror som var väldigt… överaktiv och han var överallt samtidigt och han hade säkert flera bokstäver på en och samma gång, om man hade kollat en diagnos på honom när han var liten. Och sen skulle han vara i samma förskolegrupp som min dotter… så jämförde de hela tiden… ”oh, din storasyster hon var så duktig, och hon var så och så”… så han blev ju mobbad…

Att vuxna utsätter barn för utanförskap, kränkningar och mobbning har en av våra informanter varit med om, då ett barn hela tiden fick negativa kommentarer av pedagogen. Informanten menar att man inte kan kränka ett barn på grund av att kemin mellan pedagogen och barnet inte stämmer. Under en intervju fick vi reda på att det förekommer att pedagoger brukar säga saker eller skämta med barn på ett sätt som barnen inte förstår. Därefter skrattar pedagogerna åt situationen. Den typen av skämt kan ett barn uppleva som något negativt, alltså kränkande.

Ibland så är det många vuxna som har ett förhållningssätt mot barn som de aldrig skulle ha mot en vuxen… som att prata över huvudet på barn till exempel… eller säger saker som inte barn förstår. Alltså göra sig lustig på något som barn säger.

Förebyggande

För att förhindra utanförskap och kränkningar tycker en informant att man ska sträva efter och försöka att se alla barn, inte bara dem som kastar sig över en hela tiden. En av informanterna beskriver kränkning som att pedagogen inte tar barns ledsamhet på allvar eller att den vuxne inte ser barnet som söker kontakt, på grund av att hon inte har tid just då.

Kränkning kan ju vara bara det att jag inte tar barns ledsamhet på allvar eller att jag inte ser barnet som försöker nå mig… nonchalerar det… det tycker jag är kränkande. ”Ja, jag har inte tid nu, det går inte”, och så står barnet där uppfyllt av någonting och vill någonting… och så har man inte den tiden och så fick dem inte det de skulle ha.

37

Vidare menar informanten att man inte får blunda och ignorera ett barn som känner sig nere eller är ledsen. Hon tycker att det är viktigt att pedagoger bekräftar barnen och alla deras känslor.

Jag hade ju ett av barnen här inne en förmiddag för ett tag sen och vi satt i samlingen. Hon såg helt förstörd ut när hon satt där… Så jag tänkte att nej det går inte detta, man är så kvick och säga ”ja, ja, men nu får du skärpa till dig, nu får det vara”. Så tog jag henne och satte i knäet och sa ”du är ju jätteledsen” och det bara forsa ner jättemycket tårar och hon bara grät och grät. Och först då kunde ju hon liksom berätta vad det var, och jag kunde hjälpa henne. Men jag tycker det är kränkande att inte ta tag i det, att man inte hinner.

Sammanfattning

Att våga visa känslor är viktigt. Folkman (1998) anser att det är viktigt att pedagogerna bygger upp barnets förtroende, att barnen får visa sina känslor och att pedagogerna finns vid deras sida (Folkman, 1998). Vidare menar Folkman (1998) att pedagogerna ska vara medvetna vilka signaler som barnen skickar ut. Pedagogerna måste även stärka barns självbild så att de utvecklar lekförmågan. För att pedagogerna ska hjälpa barn med deras utveckling av självbilden behöver pedagogerna inlevelse så att de kan sätta sig in i barnens situation. Viktiga delar i barns utveckling av självbilden är att de känner att de blir sedda, att de är kompetenta och att de känner att de duger som de är.

Skolverket (2012) tar upp att kränkande behandling kan uttryckas bland annat genom förlöjliganden och nedsättande tilltal. Det kan inträffa vid enstaka tillfällen eller det kan upprepas (Skolverket, 2012, s. 9).

Favorisering av barn kan leda till att andra barn känner sig utanför, men även att det barnet som man favoriserar hamnar utanför barngruppen. Att favorisering finns mer generellt på deras förskola är något som de fem informanterna är överens om.

Pedagogernas kränkningar av barn kan uttrycka sig i att man inte tar barns ledsamhet på allvar och att man inte ser varje barn. Det kan likaså vara att man gör sig lustig över något som barn säger och att pedagogen säger saker till barn som de inte förstår och sedan skrattar åt det. Enligt våra informanter ska man inte ignorera barns känslor, utan man ska ta varje barn på allvar och bekräfta deras känslor. En informant tycker att man ska försöka se varje barn varje dag och inte bara de barn som hörs och syns mest.