Vikten av sociala relationer på arbetsplatsen
under Covid-19 pandemin:
En kvalitativ studie om yrkesarbetandes psykiska hälsa
KURS:Examensarbete i psykologi, 15 hp
PROGRAM: Human Resources, inriktning mot psykologi
FÖRFATTARE: Victoria Jersenius, Therese Ramevik
EXAMINATOR: Elaine Mc Hugh
JÖNKÖPING UNIVERSITY
School of Education and Communication
Examensarbete i psykologi, 15 hp
Human Resources, inriktning mot psykologi VT21
Sammanfattning
Victoria Jersenius, Therese Ramevik
Vikten av sociala relationer på arbetsplatsen under Covid-19 pandemin:
en kvalitativ studie om yrkesarbetandes psykiska hälsa
Antal sidor: 30
Syftet med studien var att undersöka hur Covid-19 pandemin har påverkat yrkesarbetandes psykiska hälsa till följd av minskad social kontakt på arbetsplatsen. Tidigare forskning har berört ämnet globalt, denna studie avsåg därför att ta reda på hur yrkesarbetande i Sverige har påverkats. Genomförandet av studien baserades på en kvalitativ metod. Semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data och ett bekvämlighetsurval tillämpades. Totalt deltog 16 individer (sju kvinnor och nio män), alla var yrkesarbetande och arbetade hemifrån fullständigt eller i viss omfattning. Insamlade data analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visade att respondenterna hade delade upplevelser om hemarbetet. Fördelarna ansågs vara att kunna planera sin arbetstid, slippa pendla och förbereda sig inför arbetsdagen. Distansarbetets nackdelar var att arbetslivet inkräktade på privatlivet, att det upplevdes som tråkigt samt en avsaknad av kollegor. Dock fick majoriteten av respondenterna utlopp för sitt sociala behov utanför arbetet. Några enstaka respondenter upplevde lätta psykiska besvär, men majoriteten påvisade psykiskt välbefinnande. Studiens slutsats är därför att den sociala kontakten med kollegor på arbetsplatsen inte har så stor betydelse för respondenternas psykiska hälsa.
Sökord: Arbetspsykologi, arbetstillfredsställelse, Covid-19, distansarbete, sociala relationer, arbetssätt, psykisk hälsa
Inledning
Covid-19 pandemin har försatt världen i en främmande och egenartad situation. Ett flertal länder har blivit tvungna att stänga ned stora delar av samhället som en smittskyddsåtgärd. Medborgarna har därför uppmanats till social distansering och självisolering (Lai et al., 2020). För Sveriges vidkommande har en av dessa restriktioner inneburit att de som kan arbeta hemifrån också skall göra det. De organisationer som saknar denna möjlighet har uppmanats till social distansering och färre medarbetare på arbetsplatsen (Folkhälsomyndigheten, 2020). Arbetsförhållandena har därmed förändrats drastiskt och social distansering har blivit en del av vardagen. Alla åtgärder syftar till att göra det möjligt för yrkesarbetande att fortsätta arbeta och samtidigt försöka minska smittspridningen. Arbete hemifrån har därför varit ett bra alternativ för att kunna fortsätta arbeta, det har betraktats som det “nya normala” (Bonacini et al., 2020). Digitaliseringen, som har växt fram under senaste decenniet har gjort det möjligt för yrkesarbetande att arbeta hemma, till exempel har snabba IT-system, modem och bärbara datorer varit betydelsefulla för arbetsplatser (Watad & DiSanzo, 2000). Att använda digitala
plattformar såsom Zoom, Teams och Skype har möjliggjort fortsatt kontakt med chef och kollegor. Digitala innovationer kommer emellertid aldrig kunna ersätta det mänskliga mötet, därför har social distansering och hemarbete upplevts ha en negativ effekt (Haider et al., 2020). Medan smittskyddsåtgärder minskar smittspridningen begränsas samtidigt tillgången till sociala stödsystem och ökar känslan av ensamhet. Det har därför lett till en ökning av psykologiska problem och har i många fall resulterat i depression och ångest (Haider et al., 2020; Qiu et al., 2020). Individer har ett behov av nära relationer och mänsklig kontakt, det är helt avgörande för den psykiska hälsan (Haider et al., 2020). Covid-19 pandemin är idag ett faktum och det påverkar den psykiska hälsan. Frågan är hur viktiga individens arbetsrelationer är och hur bristen på dem påverkar den psykiska
hälsan. Ämnet är relativt outforskat i Sverige, därför är det av stor vikt att
uppmärksamma hur Covid-19 pandemin hittills har påverkat svenska yrkesarbetande.
Bakgrund
I december 2019 upptäcktes ett virus i Kina som kom att bli ett hot mot den internationella folkhälsan. Sjukdomen spred sig snabbt till världens alla länder och konstaterades i mars 2020 som en pandemi vid namn Covid-19 (Jiang et al., 2020; Lipsitch et al., 2020). Ett flertal länder har vidtagit åtgärder för att minska
smittspridningen såsom social distansering, nedstängda skolor, butiker och restauranger. Dessutom har offentliga evenemang förbjudits och många yrkesarbetande har tvingats arbeta hemifrån (Wilder-Smith & Freedman, 2020). Sverige har vidtagit vissa av dessa restriktioner men har motsatt sig att införa en total nedstängning av landet (Ahlander & Fulton, 2021). Svenska samhället har därmed i hög grad varit öppet, vilket har bidragit till att många verksamheter kunnat fortgå medan liknande verksamheter i andra länder stängt (Dagens nyheter, 2021). Sveriges strategi bygger på tillit, individuellt ansvar och långsamt införande av restriktioner (Wikipedia, 2021), av den anledningen att regeringen avser skydda den allmänna folkhälsan (Ahlander & Fulton, 2021). Länder som däremot genomlidit en nedstängning, såsom Tyskland och Storbritannien, har påverkat
befolkningens psykiska hälsa negativt (Office for National Statistics, 2020; Helliwell et al., 2021). Enligt en undersökning hade samtalen hos Tysklands största tjänst för
telefonrådgivning ökat med 20% under första veckan av landets nedstängning. Samtalen påvisade en ökad känsla av ensamhet, ångest och självmordstankar snarare än en rädsla för att bli smittad av viruset eller för ekonomiska bekymmer (Armbruster & Klotzbücher, 2020). De individer som främst uppvisat en hög grad av psykisk ohälsa under Covid-19 pandemin är kvinnor och unga personer (Banks & Xu, 2020).
Psykisk hälsa
Psykisk hälsa är ett paraplybegrepp och innefattar psykiskt välbefinnande, psykiska besvär och psykiatriska tillstånd. Psykiskt välbefinnande kännetecknar en god psykisk hälsa, ett tillstånd när individen mår bra samt har goda relationer med vänner och familj. Tillståndet handlar även om att kunna utvecklas, sträva mot mål och kunna
hantera påfrestande situationer i livet. Medan psykiska besvär och psykiatriska tillstånd kännetecknas som psykisk ohälsa. Psykiska besvär kan till exempel vara en känsla av oro, ångest och nedstämdhet. Det är ett tillfälligt tillstånd som individen hamnar i på grund av påfrestningar i livet men som oftast försvinner på egen hand. Om de psykiska besvären inte försvinner kan det leda till psykiatriska tillstånd, som till exempel
depression, och individen kan då behöva söka hjälp. Psykisk hälsa är på så sätt grunden för hur individen mår och fungerar i vardagen, vilket i sig även har en direkt koppling till den fysiska hälsan. I de fall individen upplever fysiska besvär påverkar det i allra högsta grad även den psykiska hälsan, och tvärtom. God psykisk hälsa är därmed
utgångspunkten för ett fungerande och funktionellt liv, där individen mår bra med sig själv och andra i sin omgivning. När tillvaron känns tillfredsställande kan individen känna glädje, realisera sina möjligheter och hantera livets med- och motgångar
(Folkhälsomyndigheten, 2020).
Vikten av sociala relationer
Att ha människor i sin närhet som man har förtroende för och som ger vägledning och råd är viktigt för att lättare kunna hantera stressiga och problematiska situationer. När människor i omgivningen visar empati och omtänksamhet mår vi allmänt bättre (Cohen, 2004; Henderson & Argyle, 1985). Människan är ett flockdjur och mår bra av att interagera med andra (Myers, 2000). Det finns därför ett stort behov hos individen att känna tillhörighet och bekräftelse i olika sociala sammanhang (Hoffman et al., 2020;
Myers, 2000). Forskning påvisar att det finns en koppling mellan kön och socialt stöd. Kvinnor har visat ett större behov av socialt stöd och söker sig i större utsträckning till sitt stödnätverk, till skillnad mot män (Baum & Grunberg, 1991). Män har generellt behov av två former av socialt stöd, instrumentellt och känslomässigt stöd. Medan kvinnor har ett behov av det känslomässiga, informativa, värderande samt instrumentella stödet. Av den anledningen kan kvinnor och mäns behov av sociala relationer se
annorlunda ut (Matud et al., 2003). Oavsett kön är det konstaterat att det bildas en hälsosam stimulans när individer emellanåt möts i aktivitet, samtal och gemenskap. Ensamhet, social exkludering och distansering har därför en motsatt effekt och kan i längden få negativa konsekvenser som visar sig både fysiskt och psykiskt. Således kan minskad social kontakt leda till en ökning av depressiva symptom, ångestsyndrom, påträngande tankar och akut stress (Marroquín et al., 2020). Sociala aktiviteter och interaktioner har därmed en inverkan på individens välmående och ett flertal studier har konstaterat just detta (t ex Diener & Seligman, 2002; Epley & Schroeder, 2014; Kushlev et al., 2018; Rohrer et al., 2018).
Sociala relationer på arbetsplatsen
Individer som arbetar heltid spenderar lika mycket, om inte mer, av sin tid med sina kollegor än med vänner och familj. Yrkesarbetande ägnar även mycket tid till att prata om och tänka på arbetet även när de inte befinner sig på arbetsplatsen. Arbetet är således en stor del av livet och arbetsrelationer har här en betydande roll (Sluss & Ashforth, 2007). Relationer som dessa är vanligen formella och unika i den mening att yrkesarbetande oftast inte väljer sina kollegor, därför värnar de flesta yrkesarbetande om de arbetsrelationer som finns (Ray, 1987; Sias, 2009; Sias & Cahill, 1998). När kollegor spenderar tid med varandra på till exempel kafferaster främjas goda arbetsrelationer, vilket är en förutsättning för kommunikationen och samarbetet i arbetsuppgifter (Utbult,
2014). Att ha goda arbetsrelationer främjar också yrkesarbetandes känsla av delaktighet, tillhörighet och engagemang i arbetet (Cropanzano & Mitchell, 2005; Grant & Parker, 2009). De yrkesarbetande som inte värdesätter arbetsrelationer tenderar att bli mer sårbara i situationer där något går fel (Utbult, 2014). Det kan därför vara en kraftfull energikälla att ha kollegor som visar omsorg om varandra och som finns nära som stöd vid motgångar (Hanson, 2011). Ett arbete innefattar med andra ord mycket mer än ett lönekuvert, det är en stor del av människans identitet. Forskning har påvisat att när yrkesarbetande förlorar sitt jobb beror de negativa effekterna inte enbart på
inkomstbortfallet utan lika mycket på förlusten av rutiner, identitet och de sociala band som ett arbete tillför (Bloom et al., 2015).Med kännedom om vad många års forskning har redovisat är det därför inte svårt att dra slutsatsen att goda arbetsrelationer har en betydande roll för den anställdes trivsel på arbetsplatsen (t ex Caillier, 2017; Cohen, 2004; Kanter, 1977; Rawlins, 1994; Taylor et al., 2006; Wheatley, 2001).
Pandemins påverkan på arbetsplatsen
Många arbetsgivare har infört distansarbete under Covid-19 pandemin och
digitala innovationer har möjliggjort arbetet. Forskning har identifierat flera fördelar med att arbeta hemifrån. För det första anses det vara en tidsbesparing att slippa ta sig till och från arbetsplatsen. För det andra minskar de utgifter som tillkommer i samband med att pendla. För det tredje upplever yrkesarbetande en högre grad av autonomi när de arbetar hemma på distans. Å andra sidan har det också identifierats nackdelar med hemarbete, bland annat har yrkesarbetandes motivation och produktivitet minskat. En annan nackdel är att många förlorat sina vardagliga rutiner till följd av den upplevda autonomin
(Morikawa, 2020; Lee & Tipoe, 2020). Yrkesarbetande har därför en tendens att arbeta ungefär fyra timmar mer per dag hemma än på arbetsplatsen, vilket kan göra det svårt för individen att särskilja privatlivet med arbetslivet. Det gränslösa arbetet riskerar bli mer
påtagligt för yrkesarbetande som arbetar hemifrån hela tiden, jämfört med de som enbart arbetar hemifrån till viss del (Gallup, 2013). I vilken omfattning yrkesarbetande arbetar hemifrån har även en viss betydelse för arbetsrelationerna, de påverkas ofta till det sämre när individen arbetar hemma mer än 2,5 dagar i veckan (Gajendran & Harrison, 2007). Att arbeta hemifrån på distans påverkar kollegors känsla av samhörighet negativt, eftersom kontakten mellan kollegor drastiskt minskar (Hoffman et al., 2020). Individen har ett behov av social interaktion vilket digitala innovationer inte tillgodoser (Haider et al., 2020; Helliwell et al., 2020). Att träffas fysiskt genererar en känsla av omtanke, tillhörighet, bekräftelse och trygghet för individen (Kallenberg, 2020). Utifrån vad forskningen har påvisat kan det konstateras att en påtvingad längre social distansering kan leda till stress, frustration och tristess. Social distansering får därmed konsekvenser för välbefinnandet, både kort- och långsiktigt (Brooks et al., 2020; De Vos, 2020; Helliwell et al., 2021; Ko et al., 2006).
Studiens syfte
Tidigare forskning har undersökt och påvisat vikten av att ha nära relationer samt vilken inverkan det kan ha för individens psykiska hälsa. De studier som har berört detta i förhållande till Covid-19 pandemin har främst undersökt ämnet globalt som påvisat att länder med striktare restriktioner fått ökad psykisk ohälsa. Med tanke på att Sverige haft mildare restriktioner jämfört med andra länder, vore det intressant att undersöka hur svenska yrkesarbetandes psykiska hälsa har påverkats av distansarbetet. Denna studie syftar därför till att undersöka hur Covid-19 pandemin hittills har påverkat
Metod
I detta avsnitt redogörs valet av forskningsmetod, studiens urval samt hur data har samlats in. Därefter redovisas studiens etiska hänsynstaganden, forskningskvalitet och hur insamlade data har analyserats.
Design
För att genomföra studien användes en kvalitativ forskningsmetod som bedömdes vara ett relevant tillvägagångssätt utifrån studiens syfte. Av den anledningen försökte författarna förstå och analysera hur respondenterna upplevt och tolkat sin sociala verklighet utifrån en viss miljö (Bryman, 2018). En intervjustudie valdes med semistrukturerade intervjuer som utgångspunkt. Det var viktigt att kunna ställa följdfrågor med anledningen av att det möjliggjorde en djupare förståelse av
respondenternas upplevelser. På grund av rådande pandemi genomfördes intervjuerna per telefon, vilket även underlättade för de respondenter som är ovana vid teknologiska tillämpningar. Enligt Sturges och Hanrahan (2004) finns inga märkbara skillnader mellan personliga intervjuer och telefonintervjuer, undersökning kan nå samma djup.
Urval
Urvalet bestod av yrkesarbetande i Sverige som i någon mån arbetade hemifrån under Covid-19 pandemin. Ett bekvämlighetsurval tillämpades och totalt 30 individer tillfrågades, varav 17 valde att delta. En respondent var dock inte anträffbar vid utsatt tid vilket resulterade i totalt 16 intervjudeltagare, varav sju var kvinnor och nio var män. Valet av antal respondenter baserades på Crouch och McKenzie (2006) rekommendation om maximalt 20 deltagare. Den äldsta respondenten var 64 år medan den yngsta var 21 år, sammantaget var respondenternas medelålder 40,1 år. I genomsnitt arbetade
deltagarna hemifrån 3,9 dagar i veckan och hade så gjort under 8,4 månader. Urvalet var på så sätt relevant då respondenterna representerade yrkesarbetande som arbetat hemifrån
på grund av pandemin. I tabellen nedan finns en sammanställning på respondenternas kodning, kön och ålder samt den omfattning de arbetat hemifrån (se Tabell 1).
Tabell 1.
Sammanställning av intervjuade respondenter
Kodning Kön Ålder Antal dagar hemarbete
i veckan
Antal månader med hemarbete Respondent A Kvinna 53 5 12 Respondent B Man 49 2 2 Respondent C Man 56 2 5 Respondent D Man 27 5 8 Respondent E Kvinna 27 5 5 Respondent F Man 64 5 5 Respondent G Man 25 5 3 Respondent H Man 42 2.5 8 Respondent I Kvinna 59 2 3 Respondent J Kvinna 28 5 12 Respondent K Kvinna 22 5 12 Respondent L Man 27 4 12 Respondent M Kvinna 52 3 11 Respondent N Kvinna 21 2.5 12 Respondent O Man 31 5 12 Respondent P Man 59 5 12
Instrumentation
En intervjuguide med 14 frågor konstruerades som stöd för de semistrukturerade intervjuerna (Bryman, 2018; Lyons & Coyle, 2016). Instrumentet pilottestades på två individer, en man och en kvinna, som arbetade hemifrån under pandemin. Pilottestet utfördes för att säkerställa intervjuguidens funktion (Bryman, 2018) och testdeltagarna gav förslag på förbättringsmöjligheter. Somliga frågor förtydligades och två frågor som upplevdes irrelevanta togs bort. Den slutgiltiga intervjuguiden bestod därefter av tolv frågor (se bilaga 1) och inleddes med fem bakgrundsfrågor, för att få fram relevant information om respondenterna och deras arbetssituation. Därefter följde fem öppna frågor med detaljerade följdfrågor. Konstruktionen av intervjufrågorna baserades på tidigare forskning och delades upp i två ämnesområden: sociala relationer och psykisk hälsa. Några exempel på ställda frågor var “hur ofta har du kontakt med dina kollegor?” och “upplever du skillnad i ditt välmående nu i jämförelse med när du arbetade på arbetsplatsen?”. Slutligen ställdes två avslutningsfrågor där respondenten fick möjlighet att tillägga ytterligare information, ge feedback samt ställa eventuella egna frågor.
Administrering
En förfrågan om att medverka i denna studie skickades till intervjudeltagarna (se bilaga 2). Detta missivbrev innehöll uppgifter om studiens syfte, vad som eftertraktades hos respondenten samt när och hur länge intervjun förväntades att pågå. Missivbrevet innehöll även information om att deltagandet var anonymt och samtalet skulle hanteras konfidentiellt. Intervjudeltagaren blev upplyst om att medverkan var frivillig och intervjun kunde avbrytas när som helst, avsikten var att ge god information om
forskningsprocessen (Vetenskapsrådet, 2017). Respondenterna fick därefter möjligheten att önska dag och tid för när intervjun skulle genomföras samt uppmanades till att befinna sig i en lugn miljö för att kunna samtala ostört. Samtliga telefonintervjuer
inleddes med en presentation av författarna, studiens syfte, intervjuns upplägg samt hur datamaterialet skulle hanteras. Samtliga respondenter gav tillåtelse till att
telefonintervjun spelades in. Intervjuerna utfördes gemensamt av författarna i en lugn miljö utan störningsmoment (Bryman, 2018), och tog ungefär 20 minuter att genomföra. Tiden baserades på ett konstaterande av Frey (2004) om att en telefonintervju inte bör pågå längre än 20-25 minuter för att den skall anses vara effektiv.
Etiska hänsynstaganden
Det finns etiska principer att ta hänsyn till i svensk forskning: tillförlitlighet, ärlighet, respekt och ansvar. Tillförlitlighet syftar till att säkerställa studiens kvalité, medan ärlighet syftar till att på ett öppet och rättvist sätt utveckla, genomföra och informera om forskningsprocessen till studiens deltagare. Respekt innebär att forskaren har ett ansvar gentemot alla inblandade, ingen respondent skall fara illa eller känna obehag av en undersökning. Ansvar är att kunna stå bakom sin studie och de konsekvenser som kan uppstå (Vetenskapsrådet, 2017).
De etiska principerna har genomgående beaktats under forskningsprocessen. I denna studie förblev respondenterna anonyma och kodades med bokstäver.
Personuppgifter och intervjusvar hanterades konfidentiellt och tillämpades enbart för forskningsändamålet. Samtliga respondenter fick information om vad rollen som respondent innebar, att medverkan var frivillig och att intervjun när som helst kunde avbrytas (Bryman, 2018; Vetenskapsrådet, 2017). Avsikten med att noggrant informera om sekretess och hantering av data har varit att skapa en trygg och öppen atmosfär under intervjun. Författarna har varit medvetna om att studiens ämne, psykisk hälsa, kan upplevas vara personligt att samtala om. Författarna diskuterade vilka frågor som skulle ställas samt hur de borde ställas, intervjufrågorna formulerades därför till öppna frågor.
Avsikten var att respondenterna skulle känna sig bekväma och att de själva kunde välja hur djupgående och detaljerat de ville svara.
Forskningskvalitet
Forskningskvalitet i en kvalitativ studie kan bedömas i form av dess tillförlitlighet och äkthet (Guba & Lincoln, 1994; Lincoln & Guba, 1985). För att eftersträva
tillförlitlighet i denna studie genomfördes bland annat ett pilottest av intervjuguiden. Tillförlitligheten har beaktats under hela forskningsprocessen genom att redovisa en detaljerad beskrivning av studiens tillvägagångssätt, från problemformulering till slutsats. Sålunda kan studien granskas, varpå läsaren med hjälp av metodbeskrivningen kan genomföra liknande undersökning. Det har dessutom varit av vikt att i studien redovisa en sanningsenlig bild av respondenternas sociala verklighet, för att kunna uppnå äkthet. Således transkriberades de genomförda intervjuerna i syfte att framställa respondenternas upplevelser och åsikter på ett så korrekt sätt som möjligt. Analysen av transkriptionerna utfördes därefter individuellt av författarna och genomfördes med samma analysmetod. Författarna har då varit medvetna om subjektivitet och den oundvikliga påverkan på tolkning och förståelse, på så sätt har ett så neutralt förhållningssätt som möjligt eftersträvats (Bryman, 2018).
I samband med intervjun tillfrågades respondenterna om de önskade ta del av studiens slutresultat, vilket majoriteten visade intresse för. Samtliga respondenter fick även i slutet av intervjun dela med sig av sina synpunkter. Respondenterna gav positiva gensvar och tyckte frågorna var tydliga, väl utformade och relevanta utifrån studiens syfte. En respondent uttryckte att hon var avslappnad under intervjun och en annan tyckte att forskningsändamålet var intressant. Det framkom även att telefonintervju var ett bra alternativ utifrån pandemins förutsättningar.
Databearbetning
För att analysera data från de genomförda intervjuerna har en kvalitativ analysmetod använts. Med en tematisk analys kunde likheter i materialet
uppmärksammas och mönster identifieras. Analysprocessen initierades individuellt av författarna med detaljerade läsningar av transkriptionerna för att bekanta sig med materialet. På så sätt kunde förståelse för innehållet skapas samtidigt som det gav en överblick av intervjusvaren. Under tiden fördes anteckningar om eventuella koder där relevanta och intressanta aspekter uppmärksammats. Därefter jämfördes och diskuterades koderna av författarna, varpå en sammanställning utformades. Varje kod blev tilldelad en etikett och delades upp i väsentliga enheter utifrån aktuella samtalsämnen som var
återkommande i intervjuerna. Under tiden sållades det material bort som ansågs vara irrelevant. Avslutningsvis fastställdes och definierades tre huvudteman: nytt arbetssätt, minskad mänsklig kontakt och hemarbetets effekter på individen (Bryman, 2018; Braun & Clarke, 2006). Utifrån dessa huvudteman fastställdes därefter sju underordnade teman som representerade de samtalsämnen som var mest förekommande i intervjuerna (se Tabell 2).
För att redogöra respondenternas upplevelser har representativa intervjucitat redovisats i resultatkapitlet. För tydlighetens skull har författarna valt att inte återge respondenternas vardagstal i citaten. Språket har därmed justerats något, dock utan att förändra innehåll eller intention. Analysen av datainsamlingen syftar till att på olika sätt beskriva innehållet av respondenternas upplevelser av arbetssituationen, som har präglats av hemarbetet under pågående pandemi.
Tabell 2.
Sammanställning av huvudteman och dess underordnade teman
Huvudteman Underordnade teman
Nytt arbetssätt
Minskad mänsklig kontakt Vikten av arbetsrelationer Kommunikation Stöd Hemarbetets effekter på individen Bekvämlighet Gränslöst arbete Arbetsprestation Mående
Resultat
I detta avsnitt redogörs resultatet av den analyserade datainsamlingen och med stöd av betydelsefulla citat från respondenterna har resultatet redovisats.
Nytt arbetssätt
Till följd av Covid-19 pandemin har arbetslivet påverkats för samtliga
respondenter. Att arbeta hemifrån är numera ett faktum och därmed har arbetssituationen markant förändrats. Respondent C påpekade att “[...] man sitter mer själv och träffar enbart kollegorna via olika programvaror såsom, Teams”.
Under intervjun framkom dock en generell acceptans för nuvarande
arbetssituation och att den mänskliga kontakten numera ersatts med digitala hjälpmedel. Samtliga respondenter påpekade att det var en nödvändig åtgärd för att minska
smittspridningen:
Alltså jag tycker att teams är ett väldigt smidigt sätt just att man både får se och höra varandra, det är väl det mest personliga sättet man kan ha kontakt digitalt [...] det är ändå bättre så som det är nu än vad det är och sitta och
maila, men det är ju ingenting som ersätter det fysiska mötet [...] det är nog det bästa som går enligt förutsättningarna. (Respondent K)
Trots daglig kontakt via digitala hjälpmedel ansågs det inte vara lika
tillfredsställande som att träffas fysiskt på arbetsplatsen. Respondenterna upplevde att den digitala kontakten inte gav samma stimuli som det fysiska mötet. Respondent O yttrade att “[...] det är lite segt att sitta hemma i samma sovrum i 12 månader [...] man hade mått bra av att åka in en eller två dagar i veckan till kontoret, det hade varit skönt”.
De respondenter som hade möjligheten att arbeta och närvara fysiskt på arbetsplatsen, någon eller flera dagar i veckan, hade dock märkt av andra besvär. Respondent M var en av flera som lyfte fram att arbetsuppgifterna begränsats “Det kan bli lite mer enahanda när man är hemma, då blir det att man får jobba med vissa arbetsuppgifter bara under dom dagarna. Och andra uppgifter när man är på plats”.
Majoriteten av respondenterna diskuterade vikten av dagliga digitala möten och menade att det var ett bra hjälpmedel för att bibehålla gruppsammanhållningen och säkerställa arbetsrutiner. De digitala möten som genomfördes syftade till att diskutera arbetsrelaterade frågor och samtidigt kunna stämma av arbetskamraternas hälsa.
Minskad mänsklig kontakt
Samtliga respondenter bekräftade att de inte träffade sina kollegor i samma utsträckning som innan hemarbetet påbörjades. Den minskade kontakten var ett vanligt förekommande samtalsämne under datainsamlingen och samtliga respondenter upplevde en avsaknad av kollegorna. Att inte träffas fysiskt påverkade respondenterna i olika avseenden, de vanligast förekommande effekterna var på arbetsrelationen, minskat socialt stödnätverk och upplevda kommunikationshinder i arbetsuppgifter.
Vikten av arbetsrelationer. Att arbeta hemifrån ansågs ha både fördelar och
nackdelar. Den största nackdelen har varit att det sociala utbytet har minskat drastiskt: [...] det tråkiga är den sociala biten man får från sina arbetskollegor, den missar man, det är det mest negativa [...]. Du spenderar ju ändå liksom majoriteten av din tid på jobbet så att det är ändå en stor social bit man får därifrån. Just att kunna prata med sina kollegor, inte bara på ett professionellt plan utan även ett privat plan [...]. (Respondent G)
Att få träffa sina kollegor fysiskt på arbetsplatsen var något samtliga respondenter saknade. Det fanns dock olika uppfattningar om hur hemarbetet hade påverkat
arbetsrelationerna, de flesta bedömde att den kunde bibehållas trots den sociala distanseringen. Respondent D var en av de respondenter som påstod att “[...] man kan bibehålla dem ganska väl ändå när man kör digitalt [...]”.
Medan somliga respondenter ansåg att arbetsrelationerna blivit lidande på grund av den sociala distanseringen:
Det är nog lite skillnad när man inte ses fysiskt tillsammans. Jag tror det är lite sämre i och med att man träffas inte lika ofta. Relationen blir ju inte bättre direkt. Ses man mer så har man ju större chans att förbättra relationerna hela tiden och underhålla relationerna. Men nu ses man ju inte så ofta, man tappar varandra lite tycker jag. (Respondent P)
Trots delade meningar om hur arbetsrelationen påverkats av den sociala
distanseringen kan det konstateras att daglig kontakt med kollegor var nödvändig. Den ansågs vara viktig av två anledningar, dels för dess effekt på arbetsrelaterade situationer:
[...] man har utbyte av varandras kunskaper och man möter många på jobbet som jobbar med andra uppgifter som gör att man överhör och man får ta del av sånt som kanske egentligen inte direkt rör mitt jobb. Men man får en större förståelse och allt det missar man ju när man är hemma. (Respondent M)
Dels för den glädje och energi som det sociala utbytet genererar. Respondent K beskrev att “Den här delade glädjen med kollegorna [...], det är det man saknar, när det går bra för en kollega eller en själv så blir det ju inte samma glädje som man delar tillsammans”.
Att känna glädje tillsammans med kollegor var eftertraktat hos många. Den stämning, atmosfär och anda som skapas när arbetskamrater vistas i fikarummet, på kontoret eller i andra sammanhang, kan inte ersättas. Respondent H var en av de respondenter som instämde och beskrev att ”[...] jag trivs väldigt mycket med folk runtomkring mig, [...] snacka, slänga käft och ha roligt, jag uppskattar de mötena väldigt mycket och det blir lite mer krystat tycker jag när man gör det över telefonen eller över möten på teams [...]”.
Trots bristen på interaktion och mänsklig kontakt på arbetet påstod majoriteten av respondenter att behovet av det vardagliga sociala utbytet kunde uppfyllas på andra sätt. I vilken omfattning behovet fanns var individuellt beroende på individens livssituation:
[...] jag kan härda ut, jag har någon att träffa här hemma på dagarna. Bor man ensam och inte träffar någon på daglig basis och det kan gå en vecka utan att du har någon mänsklig kontakt, då förstår jag verkligen att man blir less på det och att det påverkar på ett annat sätt. Nu jag tar mig igenom mina åtta till tio timmar på jobbet och sen har jag mänsklig kontakt senare eller man hittar på något [...]. (Respondent D)
En respondent som bodde ensam, bekräftade ovanstående uttalande om att individer som bor ensamma kan påverkas i större utsträckning:
[...] man bor själv och har tre meter mellan soffa och skrivbord, eller säng och skrivbord, så blir det att man rör sig inte så mycket, [...] man har inte så mycket till helgerna att se fram emot så det är klart man påverkas, speciellt när man bor själv. Jag har ändå känt att det har varit viktigt att [...] hålla sina rutiner mycket. (Respondent K)
Att ha sociala relationer på arbetsplatsen ansågs vara en grundläggande del av arbetslivet eftersom det genererade både arbetsglädje och samhörighet. Respondenternas arbetsrelationer som betraktades vara näraredan innan pandemin har utvecklat sig till det bättre, medan de som ansågs vara mer avlägsna försämrades.I samband med intervjun diskuterades även svårigheten med att skapa och bygga nya relationer under hemarbetet. Av den anledningen kan det vara svårare för kollegor att samarbeta och ha förståelse för varandras arbetsuppgifter.
Kommunikation. På grund av att respondenternas kommunikation numera sker
digitalt har kvantiteten i de dagliga samtalen minskat. I samband med det var det uppenbart att spontaniteten i arbetet hade avtagit:
Det är mycket lättare att snacka lite snabbt när man är på samma plats, om man bara vill dra iväg någon kommentar, [...] eller om vad som hänt igår. Det är svårare att ringa upp någon på teams och snacka om det, om det är [..] en två minuters grej. [...] man samlar ihop sig alla de här tio saker man slänger ut på en dag till ett samtal, istället för att man slänger ut lite pö om pö på ett kontor [...]. De här korta små kommentarerna till varandra, de här små skratten, dem är
inte där längre. [...] Om man ringer upp någon på teams, det blir mer formellt. (Respondent H)
Samtliga respondenter ansåg därför att det var mer naturligt att prata med kollegor som var fysiskt nära, att ta kontakt via digitala hjälpmedel uppskattades som mer krångligt:
[...] när man är på kontoret och [...] vill prata med en kollega så då ser man vilka kollegor som kanske sitter med dörren öppen och man vet att man kan gå in och störa. Men nu när man sitter och ska kontakta via Skype, det steget blir mycket längre för man har ingen aning om vad dem gör i stunden. (Respondent E) När respondenterna väl hade kontakt med sina kollegor, fanns det en tendens att samtalen övergick till arbetsrelaterade diskussioner. Det visade sig att den privata, spontana och roliga konversationen uteblev vid digital kontakt. Respondent N påpekade att “Det blir lite mer att man pratar på ett annat sätt när man ses i verkligheten än vad man gör på telefon, det blir lätt att man trillar in på jobb när man pratar över telefon”.
Att samtala via digitala medel riskerade även att försämra arbetskvalitéten, vilket bekräftades av Respondent F “Visst man kan ta kontakt med folk på telefon men det blir inte lika, man gör det inte lika ofta. Då tror jag man tappar lite kanske kvalité och precision i jobbet”.
Arbetskvaliteten kan med andra ord minska när kollegor inte kontaktar varandra i samma utsträckning som tidigare. I vanliga fall hade arbetsuppgifter och eventuella problem diskuterats gemensamt när kollegor träffats fysiskt:
Jag vill gärna att vi löser problem tillsammans, jag vill inte att någon ska sitta ensam och sitta med ett problem som man kanske tycker kan vara övermäktigt.
Utan det ska vara högt i tak och man ska kunna rulla ut stolen och bolla idéer. (Respondent B)
Stöd. Somliga respondenter upplevde digitaliseringen som problematisk då det
fanns större risk för missförstånd. Yrkesarbetande kan ha haft svårigheter med olika arbetsuppgifter och möjligtvis behövt stöd utan att berätta det för någon. Det ansågs därför vara viktigt att de individerna med ledande befattning utför regelbundna avstämningar:
[...] men det funkar trots allt med dem hjälpmedel man har men det kräver lite mer disciplin att hålla sig i assion med alla individer och ge dem det stöd som de eventuellt behöver. Det är inte säkert att man alltid vet att man behöver stöd heller, så det kan vara vettigt att stämma av med jämna mellanrum, men det är svårare i dessa tider. (Respondent B)
Dock upplevde somliga respondenter att de inte fick det emotionella stöd som behövdes. Att arbeta hemifrån gjorde det svårare att kontakta sin chef och kollegor, det ansågs inte vara lika naturligt att be någon om hjälp eller stöd som det tidigare varit:
Jag upplever att man får sitta med mycket mer tungt själv. [...] även att steget med kollegor är längre. Man hör inte dom lika mycket och jag får ta en del tunga samtal på arbetet fast i hemmiljön nu. Folk är arga, skäller [...]. Det är svårare tycker jag att komma in i rollen som det är på ett kontor, då känns den mer naturlig. Nu sitter jag i mitt hem och blir utskälld, jag tycker det är svårare att släppa jobbet. Det är lättare att man tar det personligt. Man känner sig mer sårbar i hemmet. (Respondent E)
Hemarbetets effekter på individen
under datainsamlingen. Huruvida det har påverkat den enskilde individen kan dock se olika ut, beroende på livssituation och personliga egenskaper. Ett flertal fördelar och nackdelar av distansarbetet har identifierats hos respondenterna, de har påvisat vissa bekvämligheter med hemarbetet men även dess negativa effekter.
Bekvämlighet. Generellt tyckte respondenterna att det var bekvämt att arbeta
hemifrån, eftersom inga förberedelser inför arbetsdagen behövdes. Dessutom underlättade hemarbetet för respondenternas privatliv:
[...] jag sitter hemma i mjukiskläder och sen kanske inte alla gör det. Men jag sitter ju i väldigt bekväma kläder, jag sminkar mig inte [...] slipper planera livet i detalj på samma sätt. Utan jag behöver inte planera lunchlådor, jag kan gå ner och tvätta lite kort om jag behöver det, så slipper jag göra det när jag kommer hem. (Respondent J)
Samtliga var även eniga om att de sparade tid på att slippa pendla till och från arbetsplatsen. Något som resulterade i mer fritid för individen, Respondent P berättade att “[...] man slipper ju pendling och allting sånt där om man sitter hemma och jobbar. Det blir ju en och en halv timma för mig om dagen och det är mycket”.
Ytterligare en fördel som många respondenter upptäckte var den autonomi som hemarbetet har tillfört, eftersom det blev möjligt att planera och fördela sin tid utifrån eget önskemål. Respondent I beskrev att det var fördelaktigt för att “[...] jag vaknar så tidigt på morgonen så jag äter frukost och sen börjar jag jobba. Jag börjar 06:30 vissa dagar, för jag är ändå vaken [...] sedan tar jag bort den tiden i slutet på dagen på det sättet [...]”.
Gränslöst arbete. En nackdel med att arbeta hemifrån har varit att det gränslösa
skilja på arbetslivet och privatlivet under hemarbetet. Respondent N bekräftade
fenomenet “[...] sen så är jag en rutinmänniska så jag gillar att ha nånstans att gå, så jag lämnar arbetet när jag går hem, för rutinerna blir lite mindre fasta hemma. Det blir lätt att jobbet och fritiden flyter ihop”.
Det har därför blivit svårt för individen att begränsa arbetet och ta den ledighet som behövs:
[...] när man är på plats på jobbet så är det lättare att skilja på jobb och fritid. Nu blir det mer att det flyter ihop, arbetsdag och fritid. [...] man har liksom jobbet i huvudet för att man vet att datorn är här och har man mycket att göra. Man har mer det här dåliga samvetet att man skulle kunna jobba fastän dagen är slut. (Respondent M)
Majoriteten av respondenterna uttryckte att de främst blivit påverkade av att arbetsutrustning och dylikt har funnits synligt och tillgängligt i hemmet. Dilemmat hade en tendens att ständigt påminna individen om arbetet:
[...] jag försöker stoppa undan jobbet men det finns närvarande i hemmet hela tiden [...]. Jag tänker nog mer på arbetet på ett sätt för att man ser det. [...] när man väl har gått av bussen och man går innanför dörren hemma ska jobbet vara släppt. Men här blir det svårare och det blir lätt att man sitter och käkar kvällsmat och kommer på ”jag ska ringa den där personen eller jag måste göra det här också”. Det finns lite närmare i bakhuvudet. Det är för att man inte får det här naturligt, att nu går jag hem från jobbet, utan när jag går hem från jobbet är jag fortfarande kvar hemma. (Respondent E)
Arbetsprestation. En annan nackdel som somliga respondenter upplevt under
Jag har aldrig haft söndagsångest i hela mitt liv. Jag har alltid tyckt att det har varit väldigt roligt att jobba med det jag jobbar med, men nu kan jag ibland tycka att [...] man är inte så sugen liksom, man är inte så motiverad [...].
(Respondent H)
Med andra ord, fanns det en tendens att motivationen påverkades negativt när kontakten med kollegorna minskat. Vid bristande motivation riskerade även
arbetsprestationen försämras.
[...] stundtals när man jobbar på kontoret kan man lättare bli motiverad av andra, om jag har en omotiverad dag hemma så blir jag inte lika produktiv som om jag hade haft en omotiverad på jobbet, det tror jag. När jag är produktiv och jobbar hemma så är jag ändå mer produktiv än när jag är produktiv på kontoret. Så jag skulle säga att dalarna blir lite djupare och topparna blir lite högre i hur man kan prestera arbetsmässigt. (Respondent O)
Så länge motivation funnits har hemarbetet resulterat i en högre effektivitet hos många av respondenterna. Det visade sig att respondenterna tog kortare raster, risken att fastna i långa konversationer minskades och fokus låg i högre grad på arbetsuppgifterna. Respondent A beskrev det som att “När jag jobbar hemma så går man och fikar när man är färdig med något eller tycker att man kan pausa. På det sättet tycker jag att jobbet har blivit mer effektivt”.
Arbetet har således upplevts blivit mer effektivt för somliga respondenter, eller åtminstone varit kvar på samma nivå som tidigare. Det fanns dock de respondenter som upplevde det motsatta, Respondent P menade att “När man väl träffas på plats och är i samma rum och pratar så blir det lite effektivare och bättre samtal. Kan jag tycka. För det är en fördel att träffas tillsammans”.
Välmående. Att arbeta hemifrån på distans har haft olika effekter på
respondenternas psykiska hälsa. Det nya arbetssättet har begränsat yrkesarbetandes rörlighet då nuvarande arbetsplats enbart låg några meter bort från sovrummet, vilket kan medföra en viss fysisk inaktivitet:
Man kommer inte ut och rör sig lika mycket, det blir väldigt mycket, upp, starta datorn, sätta sig och sen börjar man. Det blir inte riktigt samma som när man går upp och sen går man till jobbet. [...] man gör sig i ordning på ett annat sätt och man rör på sig mycket mer också när man går fysiskt nånstans. (Respondent L) Somliga respondenter upplevde även en ökad tristess, då det inte blev lika mycket variation i arbetsuppgifterna. I de fallen minskade arbetstillfredsställelsen:
Det kanske är fel ord att säga att man blir nedstämd, men man får anstränga sig lite mer för att bli positiv. Man tröttnar helt enkelt. Så på det viset tycker jag väl, man får inte stimulansen vare sig på jobbet eller på fritiden. (Respondent M) På grund av den upplevda tristessen var somliga respondenter förväntansfulla och hoppades få vara på arbetsplatsen oftare framöver. De respondenter som hade möjlighet att arbeta på arbetsplatsen emellanåt hade delade åsikter om det. En respondent uttryckte följande:
Jag märker det när sambon kommer hem att jag är mer sällskapssjuk för att man inte haft så mycket sociala kontakter under dagen. [...]. Jag vet nån gång när jag hämtat honom efter jobbet då har han till och med sagt ”varför är du så glad?”. Då är det ofta kopplat att man har fått vara på kontoret. [...]. Jag märker skillnad på mig själv när jag varit på kontoret och fått påfyllning av lite sociala kontakter.
[...]. Jag märker ju skillnad på hur mitt välmående är, att jag känner mig piggare och gladare. (Respondent E)
Medan resterande respondenter ansåg att det inte var lika roligt och stimulerande som tidigare. Respondent C uttryckte att “Man känner inte riktigt samma glädje till att åka till jobbet heller eftersom man vet att ingen annan är där. [...] man har kanske ett annat förhållningssätt till jobbet nu än vad man hade innan”.
Trots uppenbara nackdelar med den nya arbetssituationen har respondenternas psykiska hälsa påverkats positivt i vissa avseenden. Hemarbetet hade en tendens att bland annat minska respondenternas stress, eftersom det fanns möjlighet att planera sin egen arbetsdag och ta kortare pauser efter eget tycke. Respondent P yttrade “[...] jag tror nog att man blir lite mindre stressad av att jobba hemma. [...]. Det är nog lite lättare att gå ifrån arbetet om det blir för mycket [...]”.
Arbetsgivaren har ett arbetsmiljöansvar, vilket kan vara svårt att följa upp när arbetstagarna arbetar på olika platser. Somliga respondenter berättade om hur
arbetsgivaren kontinuerligt gjorde avstämningar och samtalade med dem om deras välmående. Respondenterna anade dock en viss problematik med digitaliseringens påverkan på individens frispråkighet. Det är troligtvis enklare att dela med sig av eventuella problem vid ett fysiskt möte, arbetsgivare riskerar därför förbise arbetstagarens egentliga välmående:
[...] cheferna har en roll här, som är väldigt viktig. Det är ju det som kanske är det svåra när många jobbar hemifrån, att arbetsgivaren kanske inte upptäcker hur folk mår. Det tror jag kommer vara något som kommer komma ifatt många
arbetsgivare efteråt. Att man kanske har tappat eller missat människor som inte mår bra. (Respondent M)
Att träffa arbetskamrater fysiskt ansågs bidra med en viss stimulans där samtal och socialt utbyte var en bidragande källa till livs- och arbetsglädje. Denna stimulans försvann i samband med hemarbetet och var mer påtagligt hos vissa respondenter.
Analytisk sammanfattning
Upplevelsen av att arbeta hemifrån på distans har varit högst individuell hos respondenterna. Trots delade åsikter kring hemarbetets för- och nackdelar har de mest förekommande upplevelserna kunnat identifierats. Majoriteten av respondenter enades om att hemarbetets fördelar övervägde nackdelarna. Den vanligast förekommande fördelen var att arbete hemifrån underlättade för privatlivet, genom att kunna planera sin arbetstid och utföra vardagliga sysslor vid sidan av. En av nackdelarna var att arbetslivet inkräktade på privatlivet. En annan nackdel var att respondenternas behov av det sociala utbytet inte kunde tillgodoses under arbetsdagen. Samtliga respondenter uttryckte en längtan efter att få träffa sina arbetskamrater fysiskt, då arbetsrelationer bidrar med gemenskap och arbetsglädje.
Analysen visade att det fanns olika behov av sociala relationer på arbetsplatsen beroende på livssituation, kön och ålder. De respondenter som levde tillsammans med sambo eller familj fick till viss del sitt sociala behov uppfyllt utanför arbetet. I de fallen ansågs det fysiska mötet med kollegorna inte ha så stor betydelse för den psykiska hälsan. Respondent K, som var kvinna och levde ensam, hade en mer negativ inställning till att arbeta hemifrån. Liknande inställning hade även respondent E, J och N, kvinnor i åldrarna 21-28 som uppmärksammade hemarbetets tristess i högre utsträckning än resterande respondenter. Kvinnorna i åldrarna 21-28 år visade därmed ett större behov av att bilda nära relationer till sina kollegor. Majoriteten av resterande respondenter
upplevde hemarbetet som mer fördelaktigt och de saknade inte det sociala utbytet med kollegorna i samma utsträckning. De upplevde att arbetskollegor i vanliga fall, innan
pandemin, underlättade samarbetet i diverse arbetsuppgifter. Numer ansågs
digitaliseringen vara ett hinder för ett gott samarbete. De manliga respondenterna tyckte generellt det var tråkigt att inte kunna träffas men ansåg inte att den minskade kontakten påverkat deras psykiska hälsa. Analysen visade även att majoriteten av respondenter över 49 år ansåg att arbetsrelationen framför allt var nödvändig för att nå goda arbetsresultat.
Diskussion
Studiens syfte var att undersöka hur Covid-19 pandemin har påverkat yrkesarbetandes psykiska hälsa till följd av minskad social kontakt på arbetsplatsen. Tidigare forskning har berört ämnet globalt (t ex Haider et al., 2020; Qiu et al., 2020; Helliwell et al., 2021), denna studie avsåg därför att ta reda på hur yrkesarbetande i Sverige har påverkats. Studiens resultat bekräftar det tidigare forskning har redovisat, relationer i allmänhet är nödvändiga för individens välmående (t ex Diener & Seligman, 2002; Epley & Schroeder, 2014; Kushlev et al., 2018; Rohrer et al., 2018). Å andra sidan påvisar denna studie att var det sociala utbytet sker inte har någon betydelse för
respondenternas psykiska hälsa. Majoriteten av respondenterna får utlopp för sitt sociala behov utanför arbetet, samtidigt som de uttrycker en avsaknad av kollegor. Resultatet av studien visar att majoriteten av respondenterna upplever en god psykisk hälsa, i form av ett psykiskt välbefinnande och tillfredsställelse i tillvaron. Visserligen upplever ett fåtal respondenter någon form av nedstämdhet eller tristess av att arbeta hemifrån, men det kan inte definieras som ett psykiatriskt tillstånd utan enbart lätta psykiska besvär. Studiens slutsats är därför att den sociala kontakten med kollegor på arbetsplatsen inte har så stor betydelse för respondenternas psykiska hälsa.
Kvinnor i åldrarna 21-28 påvisar ett större behov av att bilda nära relationer till sina kollegor, de anser att arbetsrelationer främjar glädje och god stämning i högre grad än resterande respondenter. Dessa respondenter uppmärksammar även en större
utsträckning av tristess i samband med hemarbetet. Att just kvinnor i åldrarna 21-28 påvisar detta kan bero på att forskning redovisar att kvinnor och unga personer har drabbats hårdast av pandemin (Banks & Xu, 2020). Det kan även antas vara en effekt av att kvinnor har ett större behov av socialt stöd (Baum & Grunberg, 1991), dock indikerar inte resterande kvinnliga respondenterna detta i samma utsträckning. Respondenterna i studien som är över 49 år, både män och kvinnor, anser att arbetsrelationer istället är viktiga för att nå goda arbetsresultat. Därav har respondenterna olika förväntningar på arbetsrelationer, antingen betraktas den vara ett vänskapsband eller ett medel för att nå goda arbetsresultat. Av den anledningen kan det konstateras att syftet med fysisk närvaro på arbetsplatsen är betydelsefullt på olika sätt. Det behöver dock inte betyda att det ena perspektivet är mer fördelaktigt i arbetslivet än det andra, båda perspektiven kan behövas på en arbetsplats.
Respondenternas upplevelser stämmer delvis överens med vad forskningen har redovisat om hemarbetets påverkan på yrkesarbetande. Studiens nackdelar bekräftar till exempel Gallup (2013) studie om att arbetslivet inkräktar på privatlivet. Dessutom påvisar respondenterna att de längtar efter att få träffa sina kollegor och att
arbetsmotivationen har minskat hos en del respondenter till följd av den sociala
distanseringen (Morikawa, 2020; Lee & Tipoe, 2020). En förklaring till det kan vara att dessa respondenter troligtvis upplever den sociala kontakten som en drivkraft i arbetet, vilket genererar en ökad motivation. Av de respondenter som snarare upplever att
effektiviteten i arbetet ökar kan möjligtvis anse att de får mer arbete utfört hemma, vilket kan vara en följd av att de vardagliga och privata samtalen med kollegor minskat. Av den anledningen kan det antas att dessa respondenter lättare kan fokusera och använda tiden till arbetsuppgifter, dock har dessa individer en tendens att använda sig av färre och kortare raster. Det kan diskuteras huruvida dessa negativa effekter av hemarbetet
påverkar respondentens psykiska hälsa, om distansarbetet fortgår finns en risk för att det kan leda till psykisk ohälsa. Det är därför viktigt att yrkesarbetande under hemarbetet upprätthåller en god balans mellan arbete och vila. Trots hemarbetets nackdelar kan det antas att dess fördelar bidrar till en tillfredsställande tillvaro för respondenterna. En av fördelarna är att arbete hemifrån medför en autonomi under arbetsdagen, vilket
överensstämmer med forskningen. Dessutom anser respondenterna att det är fördelaktigt att slippa pendling och utgifter för att ta sig till och från arbetsplatsen (Morikawa, 2020; Lee & Tipoe, 2020). Utöver tidigare nämnda fördelar, redogör majoriteten av
respondenterna för ytterligare två fördelar som forskningen inte redovisar. Den första fördelen är att respondenterna upplever att hemarbetet underlättar vardagen, eftersom vardagssysslor kan utföras under raster. Den andra fördelen är att slippa planera och förbereda sig inför en dag på arbetsplatsen, såsom att ordna med matlådor och klä sig i arbetskläder.
Tidigare forskning redovisar att social interaktion främjar individens psykiska hälsa (t ex Brooks et al., 2020; De Vos, 2020; Helliwell et al., 2021; Ko et al., 2006). Analysen av transkriptionerna visar att sju respondenter har möjlighet till social interaktion genom att befinna sig fysiskt på arbetsplatsen vissa dagar i veckan, medan resterande arbetade hemma hela tiden. Resultatet visar dock att somliga respondenter som delvis är på arbetsplatsen och har möjlighet till social interaktion upplever trots allt lätta psykiska besvär. Mot den bakgrunden kan det förutsättas att det har varit ett fåtal kollegor på arbetsplatsen och därmed har inte de sju respondenterna fått sitt sociala behov uppfyllt. En förklaring till detta kan vara att yrkesarbetande uppmanas till social distansering och träffas inte i samma utsträckning som tidigare. Studiens resultat är möjligtvis en följd av Sveriges strategi för att minska smittspridningen. Till skillnad mot andra länder har Sverige haft mildare restriktioner. Även om yrkesarbetande
rekommenderas att arbeta hemifrån på distans är samhället till stor del öppet. Utanför arbetet har därför respondenterna delvis möjlighet till socialt utbyte under aktiviteter i samhället samt med vänner och familj. Därav visar ingen av respondenterna en
benägenhet att må psykiskt dåligt av minskad social kontakt på arbetet, enbart att vissa upplever lätta psykiska besvär. Med andra ord, det fysiska mötet med arbetskamraterna har troligtvis mer betydelse för de individer som har färre sociala kontakter utanför arbetet.
Studiens begränsningar
Intervjuerna utgick ifrån respondenternas subjektiva upplevelser, som i sin tur troligtvis påverkats av den sociala kontext de befinner sig i. Respondenternas upplevelser av distansarbete hemifrån har därmed varit högst individuell och resultatet kan inte generaliseras. Det fanns även en viss varsamhet hos respondenterna att prata om sin psykiska hälsa under intervjuerna. En förklaring till detta kan vara att det ofta upplevs vara svårare att prata om psykisk ohälsa med en främling. Det kan också vara så att en del av respondenterna ännu inte har reflekterat över sitt välmående under pandemin och inte kunnat redogöra för det, en begränsning som författarna har varit medvetna om. Ett särskilt fokus har därför varit att noggrant informera om sekretess och hantering av data, för att skapa en trygg och öppen atmosfär under intervjun. Det är dock troligt att
deltagarna hade känt sig mer bekväma i en enkätstudie eftersom de inte skulle behövt verbalisera sin psykiska hälsa och förblivit anonyma även för studiens författare. Det är dock svårt att veta ifall respondenterna svarat sanningsenligt under intervjutillfällena eller om respondenterna hållit tillbaka sina tankar och känslor. Oavsett val av metod kan forskaren aldrig helt säkert veta om deltagarna svarar sanningsenligt.
Förslag på vidare forskning
Under datainsamlingen diskuterade samtliga respondenter om arbetslivets framtid, många var nyfikna och förväntansfulla över vad som kommer att hända efter pandemin. Under intervjuerna uttryckte majoriteten av respondenterna en önskan att även efter pandemins slut fortsätta arbeta hemifrån i kombination med arbete på arbetsplatsen. Många samtal fördes om organisationer kommer att fortsätta med hemarbete, då det visat sig vara fördelaktigt på flera sätt. Somliga respondenter ställde sig då frågan om hur arbetsgivaren ska gå tillväga, om hemarbetet fortsätter, för att uppnå sitt
arbetsmiljöansvar i en hemmiljö. Detta är ett relativt outforskat område som är i behov av ytterligare studier inom ämnet. Forskning bör därför undersöka hur arbetsplatser har gått tillväga samt ge förslag på effektiva och hälsosamma arbetssätt, ur både arbetstagarens och arbetsgivarens perspektiv. Denna studie kan förhoppningsvis vara inspirerande för fortsatt forskning om yrkesarbetandes psykiska hälsa vid hemarbete.
Tillkännagivande
Vi vill först och främst tacka alla intervjudeltagare som gjorde studien genomförbar. Att ni tog er tid för en intervju uppskattas oerhört mycket. Er tillmötesgående inställning bidrog med värdefulla resonemang som vi kunde ta del av. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Roland S. Persson för god vägledning under forskningsprocessen. Din kunskap, erfarenhet ochtillgänglighethar varit mycket värdefull under hela processen. Avslutningsvis vill vi tacka vänner och familj som har stöttat oss under den här perioden.
Referenser
Ahlander & Fulton (2021, 10 mars). Pandemic fatigue tests Sweden's soft-touch COVID strategy. Reuters. https://www.reuters.com/ (Nedladdad 12 april, 2021).
Armbruster, S., & Klotzbücher, V. (2020). Lost in lockdown? Covid-19, social distancing, and mental health in Germany. Covid Economics, 22(4), 117-154. https://doi.org/10.13140/RG.2.2.17900.39043
Banks, J., & Xu, X. (2020). The Mental Health Effects of the First Two Months of Lockdown during the COVID‐19 Pandemic in the UK. Fiscal Studies, 41(3), 685–708. https://doi.org/10.1111/1475-5890.12239
Baum, A., & Grunberg, N. (1991). Gender, stress, and health. Health Psychology, 10(2), 80–85. https://doi.org/10.1037/0278-6133.10.2.80
Bloom, N., Liang, J., Roberts, J., & Ying, Z. J. (2015). Does working from home work? Evidence from a Chinese experiment. The Quarterly Journal of Economics, 130(1), 165-218. https://doi.org/10.1093/qje/qju032
Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3(2), 77–101.
https://doi.org/10.1191/1478088706qp063oa
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder (Upplaga 3). Liber.
Bonacini, L., Gallo, G., & Scicchitano, S. (2020). Working from home and income inequality: risks of a ‘new normal’ with COVID-19. Journal of Population Economics, 34 , 303–360. https://doi.org/10.1007/s00148-020-00800-7
Brooks, S., Webster, R., Smith, L., Woodland, L., Wessely, S., Greenberg, N., & Rubin, G. (2020). The psychological impact of quarantine and how to reduce it: rapid review of the evidence. The Lancet (British Edition), 395(10227), 912–920. https://doi.org/10.1016/S0140-6736(20)30460-8
Caillier, J. (2017). The impact of high‐quality workplace relationships in public organizations. Public Administration (London), 95(3), 638–653.
https://doi.org/10.1111/padm.12328
Cohen, S. (2004). Social relationships and health. American Psychologist, 59(8), 676684. https://doi.org/10.1037/0003-066X.59.8.676
Cropanzano, R., & Mitchell, M. S. (2005). Social exchange theory: an interdisciplinary review. Journal of Management, 31(6), 874–900.
https://doi.org/10.1177/0149206305279602
Crouch, M. & McKenzie, H. (2006). The logic of small samples in interview-based qualitative research. Social Science Information, 45(4), 483–499.
https://doi.org/10.1177/0539018406069584
De Vos, J. (2020). The effect of COVID-19 and subsequent social distancing on travel behavior. Transportation Research Interdisciplinary Perspectives, 5 , 100121–. https://doi.org/10.1016/j.trip.2020.100121
Diener, E., & Seligman, M. E. P. (2002). Very Happy People. Psychological Science, 13(1), 81–84. https://doi.org/10.1111/1467-9280.00415
Epley, N., & Schroeder, J. (2014). Mistakenly Seeking Solitude. Journal of Experimental Psychology. General, 143(5), 1980–1999. https://doi.org/10.1037/a0037323
Folkhälsomyndigheten. (2020, 14 december). Nyheter: Arbete hemma. https://www.folkhalsomyndigheten.se/ (Hämtad 3 mars, 2021).
Frey, J. H. (2004). Telephone surveys. I Lewis-Beck, M. S., Bryman, A., & Liao, T. F. (Red.), The Sage Encyclopedia of Social Science Research Methods. Sage. Gajendran, R., & Harrison, D. (2007). The Good, the Bad, and the Unknown About Telecommuting: Meta-Analysis of Psychological Mediators and Individual Consequences. Journal of Applied Psychology, 92(6), 1524–1541.
https://doi.org/10.1037/0021-9010.92.6.1524
Gallup. (2013, 12 juli). Remote workers log more hours and are slightly more engaged. https://www.gallup.com/home.aspx (Hämtad 4 mars, 2021).
Grant, A. R., & Parker, S. K. (2009). Redesigning work design theories: The rise of relational and proactive perspectives. Academy of Management Annals, 3 , 317– 375. https://doi.org/10.5465/19416520903047327
Guba, E. G., & Lincoln, Y. S. (1994). Competing paradigms in qualitative research. I: Denzin, N. K., & Lincoln, Y. S., (Red.) Handbook of Qualitative Research (s. 105-117). Thousand Oaks: Sage.
Haider, I. I., Tiwana, F., & Tahir, S. M. (2020). Impact of the COVID-19 Pandemic on Adult Mental Health. Pakistan Journal of Medical Sciences, 36(4), 90–94. https://doi.org/10.12669/pjms.36.COVID19-S4.2756
Hanson, D. (2011). Cultivating common ground releasing the power of relationships at work. Routledge.
Helliwell, J. F., Layard, R., Sachs, J., & De Neve, J-E. (2021). World Happiness Report. Sustainable Development Solutions Network. Tillgänglig från
https://worldhappiness.report (Nedladdad 5 april, 2021).
Henderson, M. & Argyle, M. (1985). Social support by four categories of work colleagues: relationships between activities, stress and satisfaction. Journal of occupational behaviour, 6 , 229–239. https://doi.org/10.1002/job.4030060306
Hoffmann, P., Platow, M. J., Read, E., Mansfield, T., Carron-Arthur, B., & Stanton, M. (2020). Perceived self-in-group prototypicality enhances the benefits of social identification for psychological well-being. Group Dynamics: Theory, Research, and Practice. Advance online publication, 24(4), 213-226.
https://doi.org/10.1037/gdn0000119
Jiang, F., Deng, L., Zhang, L., Cai, Y., Cheung, C., & Xia, Z. (2020). Review of the Clinical Characteristics of Coronavirus Disease 2019 (COVID-19). Journal of General Internal Medicine: JGIM, 35(5), 1545–1549.
https://doi.org/10.1007/s11606-020-05762-w
Kallenberg, J. (2020, 7 februari). Beröring och närhet är livsviktigt. 1177 Vårdguiden. https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/ (Hämtad 10 maj, 2021).
Kanter, R. M. (1977). Men and women of the corporation. Basic Books.
Ko, C., Yen, C., Yen, J., & Yang, M. (2006). Psychosocial impact among the public of the severe acute respiratory syndrome epidemic in Taiwan. Psychiatry and Clinical Neurosciences, 60(4), 397–403.
Kushlev, K., Heintzelman, S., Oishi, S., & Diener, E. (2018). The declining marginal utility of social time for subjective well-being. Journal of Research in
Personality, 74 , 124–140. https://doi.org/10.1016/j.jrp.2018.04.004
Lai C-C., Shih T-P., Ko W-C., Tang H-J., & Hsueh P-R. (2020). Severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS‐CoV‐2) and coronavirus disease‐2019
(COVID‐19): the epidemic and the challenges. International Journal Antimicrobical Agents, 55(3), .
https://doi.org/10.1016/j.ijantimicag.2020.10592
Lee, I., & Tipoe, E. (2020). Time use and productivity during the COVID-19 lockdown: Evidence from the UK. Semantic Scholar. Tillgänglig från
https://www.semanticscholar.org (Nedladdad 5 april, 2021). Lincoln, Y. S., & Guba, E. (1985). Naturalistic Inquiry. Sage.
Lipsitch, M., Swerdlow, D., & Finelli, L. (2020). Defining the Epidemiology of Covid- 19 — Studies Needed. The New England Journal of Medicine, 382(13), 1194– 1196. https://doi.org/10.1056/NEJMp2002125
Lyons, E., & Coyle, A. (2016). Analysing qualitative data in psychology (2 uppl.). SAGE.
Matud, M., Ibáñez, I., Bethencourt, J., Marrero, R., & Carballeira, M. (2003). Structural gender differences in perceived social support. Personality and Individual Differences, 35(8), 1919–1929. https://doi.org/10.1016/S0191-8869(03)00041-2
Morikawa, M. (2020). Productivity of Working from Home during the COVID-19 Pandemic: Evidence from an Employee Survey (Japanese). Research Institute of
Economy, Trade and Industry (RIETI). Tillgänglig från https://www.rieti.go.jp/en/ (Nedladdad 5 april, 2021).
Marroquín, B., Vine, V., & Morgan, R. (2020). Mental health during the COVID-19 pandemic: Effects of stay-at-home policies, social distancing behavior, and social resources. Psychiatry Research, 293 , 113419–113419.
https://doi.org/10.1016/j.psychres.2020.113419
Myers, D. G. (2000). The funds, friends, and faith of happy people. American Psychologist, 55(1), 56-67. https://doi.org/10.1037/0003-066X.55.1.56
Office for national statistics. (2020, 4 juni). Personal and economic well-being in Great Britain: May 2020. https://www.ons.gov.uk/ (Hämtad 10 maj, 2021).
Qiu, J., Shen, B., Zhao, M., Wang, Z., Xie, B., & Xu, Y. (2020). A nationwide survey of psychological distress among Chinese people in the COVID-19 epidemic:
implications and policy recommendations. General Psychiatry, 33(2), 100213–100213. https://doi.org/10.1136/gpsych-2020-100213
Rawlins, W. K. (1994). Being there and growing apart: Sustaining friendships through adulthood. I D. J. Canary & L. Stafford (Red.), Communication and relational maintenance (s. 275–294). Academic Press.
Ray, E. B. (1987). Supportive relationships and occupational stress in the workplace. I T. L. Albrecht & M. B. Adelman (Red.), Communicating and social support (s.172– 191). SAGE.
Rohrer, J. M., Richter, D., Brümmer, M., Wagner, G. G., & Schmukle, S. C. (2018). Successfully striving for happiness: Socially engaged pursuits predict increases in
life satisfaction. Psychological Science, 29(8), 1291–1298. https://doi.org/10.1177/0956797618761660
Sias, P. M. (2009). Organizing workplace relationships. I Organizing relationships: Traditional and emerging perspectives on workplace relationships (s. 1-18). SAGE Publications, Inc. https://www.doi.org/10.4135/9781452204031.n1 Sias, P. M., & Cahill, D. J. (1998). From coworkers to friends: The development of peer friendships in the workplace. Western Journal of Communication, 62(3), 273– 299. https://doi.org/10.1080/10570319809374611
Sluss, D. M., & Ashforth, B. E. (2007). Relational identity and identification: Defining ourselves through work relationships. Academy of Management Review, 32(1), 9– 32. https://doi.org/10.5465/AMR.2007.23463672
Sturges, J. E., & Hanrahan, K. J. (2004). Comparing Telephone and Face-to-Face Qualitative Interviewing: a Research Note. Qualitative Research: QR, 4(1), 107– 118. https://doi.org/10.1177/1468794104041110
Taylor, S., Gonzaga, G. C., Klein, L. C., Hu, P., Greendale, G. A., & Seeman, T. E. (2006). Relation of oxytocin to psychological stress responses and hypothalamic pituitary-adrenocortical axis activity in older women. Psychosomatic Medicine, 68(2), 238–245. https://doi.org/10.1097/01.psy.0000203242.95990.74
Utbult, M. (2014, 26 mars). Mer än kafferumstrivsel - gemenskap bra för hälsan. Sunt arbetsliv. https://www.suntarbetsliv.se (Hämtad 10 maj, 2021).
Vetenskapsrådet. (2017, 12 juni). God forskningssed.
Watad, M. M., & DiSanzo, F. J. (2000). Case study: the synergism of telecommuting and office automation. Sloan Management Review, 41(2), 85-96.
Wheatley, M. (2001). Leadership and the new science: Discovering order in a chaotic world. Jossey Bass.
Wilder-Smith, A., & Freedman, D. (2020). Isolation, quarantine, social distancing and community containment: pivotal role for old-style public health measures in the novel coronavirus (2019-nCoV) outbreak. Journal of Travel Medicine, 27(2), . https://doi.org/10.1093/jtm/taaa020
Bilaga I. Intervjuguide
Inledning
Tacka för deras deltagande Presentera oss
Syftet med studien
Gå igenom upplägget av intervjun Fråga om tillåtelse för inspelning Förklara hantering av materialet
Bakgrund
Vad är din ålder?
Vilket kön definierar du dig som? Hur länge har du varit yrkesverksam?
Arbetar du hemifrån på grund av pandemin?
• Hur många dagar i veckan uppskattar arbetar du hemifrån?
• Hur många månader har du arbetat hemifrån Har Covid-19 påverkat ditt arbetssätt?
• Hur har det blivit påverkat?
• Vad är din inställning till att arbeta hemifrån?
Sociala Relationer
• På vilket sätt?
• Anser du att din relation med kollegorna enbart är yrkesmässig eller är den även privat?
Är du nöjd med den nuvarande relationen med kollegorna?
• Hur ofta har du kontakt med dina kollegor?
• Hur skulle du beskriva att denna kontakt sker?
• Hade du velat att kontakten sker på annat sätt?
Finns det skillnad på hur din relation med kollegorna är i nuläget än vad det var innan Covid-19?
• Vad skiljer sig?
• Hur påverkar det dig personligen?
• Hur påverkar det ditt arbete?
Psykisk hälsa
Har Covid-19 pandemin påverkat ditt välmående i allmänhet?
• Hur det påverkat dig?
Upplever du skillnad i ditt välmående nu i jämförelse när du arbetade heltid på arbetsplatsen?
• Har det påverkat dig?
Avslutning
Vill du tillägga något? Har du någon feedback?
