UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2019
Ungdomars psykiska hälsa
En kvalitativ studie om socionomers uppfattningar om psykisk ohälsa bland
ungdomar
Adolescents mental health
A qualitative study about social workers perceptions of mental illness among
adolescents
Författare:
Nathalie Frölander
Handledare:
Karina Nygren
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp
Termin 6, Vårterminen 2019 Författare: Nathalie Frölander Handledare: Karina Nygren
Titel på uppsatsen: Ungdomars psykiska hälsa
Title of the Bachelor Thesis: Adolescents mental health
Sammanfattning
Studien syfte handlar om att undersöka yrkesverksamma socionomers uppfattningar om ungdomars psykiska hälsa och hur den psykiska ohälsan kan förebyggas utifrån ett kvalitativt förhållningssätt. Semistrukturerade intervjuer har använts för att belysa detta, där
yrkesverksamma socionomer har fått delge sina uppfattningar om ämnesområdet. I studien har två teorier använts, Resiliens och Ekologisk systemteori. Detta för få en fördjupad förståelse för ungdomars psykiska hälsa. I resultatet framträder olika faktorer som anses vara betydelsefulla för ungdomars psykiska hälsa, med fokus på individ-, familj och skolfaktorer. I resultatet synliggörs också olika förebyggande insatser som kan tänkas främja ungdomars psykiska hälsa och hur verksamheter kan arbeta för att förbättra samverkan mellan varandra, i syfte att kunna erbjuda bästa möjliga stödinsatserna för ungdomarna.
Nyckelord: ungdomar, psykisk ohälsa, psykisk hälsa, socionomer, förebyggande arbete
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till de intervjupersoner som medverkat och bidragit med värdefull information till mitt examensarbete. Jag vill också tacka min handledare Karina Nygren som har utgjort ett stort stöd under kursens gång.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsning ... 2
1.3 Centrala begrepp ... 3
1.3.1 Psykisk hälsa ... 3
1.3.2 Psykisk ohälsa ... 3
1.3.3 Prevention ... 3
2. Teoretiska utgångspunkter ... 4
2.1 Resiliens ... 4
2.2 Ekologisk systemteori ... 5
3. Tidigare forskning ... 5
3.1 Ungdomars psykiska hälsa ... 5
3.2 Faktorer som kan påverka den psykiska hälsan ... 7
3.2.1 Individ ... 7
3.2.2 Familj... 8
3.2.3 Skola ... 10
3.3 Professionella i förebyggande arbete ... 11
3.4 Insatser i förebyggande arbete ... 13
4. Metod ... 16
4.1 Kvalitativ metod ... 16
4.2 Semistrukturerade intervjuer ... 16
4.3 Urval ... 17
4.4 Intervjugenomförande ... 17
4.5 Bearbetning av intervjumaterialet ... 18
4.6 Etiska förhållningssätt ... 19
4.7 Kvalitetskriterier ... 20
5. Resultat ... 21
5.1 Presentation av intervjupersoner ... 21
5.2 Psykisk ohälsa hos ungdomar ... 22
5.3 Faktorer som påverkar ungdomars psykiska hälsa ... 24
5.3.1 Individ ... 24
5.3.2 Familj... 26
5.3.3 Skola ... 28
5.4 Verksamheternas förebyggande arbete ... 29
6. Analys och diskussion ... 31
6.1 Hur uppfattar socionomer att psykisk ohälsa framträder hos ungdomar? ... 31
6.2 Vilka faktorer kan enligt socionomer påverka ungdomars psykiska hälsa? ... 32
6.2.1 Individuella faktorer ... 32
6.2.2 Familjefaktorer ... 34
6.2.3 Skolfaktorer ... 35
6.3 Hur arbetar socionomer för att förebygga psykisk ohälsa bland ungdomar? ... 36
7. Slutsats ... 37 Referenser
Bilaga 1 - Information- och samtyckesbrev Bilaga 2 - Intervjuguide
Bilaga 3 - Exempel på analysschema
1
1. Inledning
Barn och ungdomars psykiska ohälsa är idag ett mycket omtalat ämne och begrepp i samhällsdebatten. Det talas om en ökning av självrapporterad psykisk ohälsa bland unga människor i Sverige, en ökning som har noterats sedan mitten av 1980-talet
(Folkhälsomyndigheten, 2018). I och med detta har forskning om barn och ungdomars hälsa övergått till att allt mer studera den psykiska hälsan istället för den fysiska hälsan (Zetterqvist Nelson, 2012). Folkhälsomyndigheten (2018) har i sin studie om skolelevers hälsovanor uppmärksammat att ungdomars psykiska hälsa har försämrats under de senare decennierna, där 15-åringar utgör den grupp som inrapporterar flest fall av psykosomatiska symtom. Oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och huvudvärk är några av de vanligaste självrapporterade symtomen som ungdomarna upplever i sin vardag (Folkhälsomyndigheten, 2018). Petersen m.fl. (2010) framhäver en annan bild av förekomsten av psykisk ohälsa och menar att utvecklingen av självrapporterade symtom bland ungdomar inte har ökat nämnvärt över tid.
Däremot visar studien på att övervägande flickor inrapporterar symptom på psykisk ohälsa, framförallt i den senare delen av tonåren där nedstämdhet kännetecknas som det vanligaste symptomet på ohälsa, vilket även framkommer av Folkhälsomyndigheten (2018).
Forskningsresultaten som framkommer från Folkhälsomyndigheten (2018) och Petersen m.fl.
(2010) har kritiserats av forskare, som ifrågasätter om den psykiska ohälsan verkligen ökar bland ungdomar (Bremberg och Högberg, 2018, 12 september). Bremberg och Högberg (2018, 12 september) antyder att de självrapporterade symptomen som många ungdomarna besväras av i själva verket handlar om helt naturliga reaktioner på livets oförutseddbara händelser. Ungdomar saknar oftast erfarenheter att hantera sådana känslor, vilket gör att känslorna lättare kan associeras som ett sjukdomstillstånd som alltför ofta medicineras bort.
Detta påverkar ungdomens förmåga att hantera olika känslotillstånd som medför att normala känslotillstånd som hör till det vardagliga livet förskjuts till någonting onormalt och sjukligt (Bremberg och Högberg, 2018, 12 september).
För att säkerställa goda hälsovillkor under uppväxtåren tillhör barn och ungdomar en prioriterad grupp inom folkhälsopolitiken i Sverige idag. Med stöd av de folkhälsopolitiska målen arbetas det idag mot en förbättrad hälsa i de unga åldrarna, då en stor del av
definitionen av en god hälsa handlar om att aktivt kunna delta i samhällslivet (Prop.
2017/18:249). Kommun, landsting och region utgör därmed en betydande roll i barns och ungdomars psykiska hälsa, eftersom de har ett gemensamt ansvar att erbjuda effektiva insatser. Därav är det oerhört viktigt att samverkan fungerar mellan verksamheterna för att tillgodose barn och ungdomars individuella behov (Sveriges kommuner och landsting, 2016).
För att säkerställa barns rättigheter och hälsa har Barnkonvention en stor betydelse för barn och unga i Sverige. I Barnkonventionen artikel sex betonas vikten av goda
levnadsförhållande, genom barns rätt till liv, överlevnad och utveckling (UNICEF Sverige, 2009).
Blair (2013) menar att i den offentliga debatten handlar det mycket om hur individen själv kan förändra sin hälsa och välmående, men alltför sällan talas det om samhällets ansvar för
2
individens hälsa. Unga människor är framförallt en känslig och utsatt grupp som är beroende av stöd från olika håll, för att inte ta skada senare i livet. Det framkommer att barn med en god hälsa har större möjligheter att formas till starka och motståndskraftiga individer intill vuxenlivet (Blair, 2013). Att förebygga och behandla psykisk ohälsa i ett tidigt skede kan leda till bättre hälsoutsikter för unga människor och även minska riskerna till att utveckla psykiska hälsoproblem i vuxen ålder (Das m.fl., 2016).
Ungdomstiden kan för många ungdomar upplevas som en sårbar tid som känneteckas av utmaningar, beteendeförändringar, förväntningar och annan press som kan påverka ungdomen negativt. Därför är det viktigt att det finns stöd och strategier tillgängliga från familj, skola, kompisar och andra stödverksamheter som kan fånga upp ungdomar som riskerar att utveckla psykosociala problem i form försämrad självkänsla, depression och risker att begå självmord (World Health Organization [WHO], 2012). Då psykisk ohälsa bland ungdomar är ett mycket omtalat ämne i samhällsdebatten är det viktigt att förmedla yrkesverksamma socionomers uppfattningar om fenomenet för att närmare undersöka deras perspektiv om ungdomars psykiska hälsa. Då det finns få studier som undersöker socionomers uppfattningar av ungdomars psykiska hälsa och hur den psykiska ohälsan kan förebyggas inom olika
verksamheter. Eftersom studien har en kvalitativ inriktning har socionomernas medverkan en speciell betydelse för studiens resultat, då deras perspektiv på fenomenet kan bidra till ny kunskap inom det aktuella området.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka yrkesverksamma socionomers uppfattningar om ungdomars psykiska hälsa och hur den psykiska ohälsan kan förebyggas.
Ur detta syfte kan följande frågeställningar härledas:
• Hur uppfattar socionomer att psykisk ohälsa framträder hos ungdomar?
• Vilka faktorer kan enligt socionomer påverka ungdomars psykiska hälsa?
• Hur arbetar socionomer för att förebygga psykisk ohälsa bland ungdomar?
1.2 Avgränsning
Studien har begränsats till att undersöka ämnet psykisk ohälsa utifrån yrkesverksamma socionomers perspektiv och har avgränsats ytterligare till att endast inkludera ungdomar och unga vuxna mellan åldrarna 13 till 25 år. Detta har att göra med att det händer mycket i utvecklingen mellan dessa åldrar. Ungdomar går igenom puberteten, där både fysiska och psykiska förändringar sker, vilket kan framkalla både positiva och negativa känslor hos ungdomen. Det är också under den tiden som ungdomar inträder vuxenlivet (Lindquist &
Stattin, u.å.).
3
1.3 Centrala begrepp
1.3.1 Psykisk hälsa
Den mest kända definitionen av hälsa är World Health Organisation (WHO) beskrivning från år 1948 “Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity”. Den definitionen beskriver hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara en frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning. WHO:s definition har under längre tid varit omdiskuterad på grund dess orealistiska och förlegade synsätt på hälsa. Med motargument om att en god hälsa kan uppnås med eller utan delar av kriterierna (Jerrhag, u.å.). En annan definition av psykisk hälsa är ett tillstånd där individen har en välfungerande tillvaro innehållande individens känslor, tillfredställelse med livet och förmåga till att hantera sin tillvaro (Bremberg & Dalman, 2015).
1.3.2 Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är ett mångfacetterat begrepp som används för att beskriva olika symptom på ohälsa. Oro, ångest, stress, nedstämdhet och sömnsvårigheter beskrivs ofta som vanliga kännetecken på psykisk ohälsa, vilka påverkar individens vardag. Psykisk ohälsa kan även utvecklas till den mer allvarligare graden kopplat till olika psykiska sjukdomar bland annat depression och adhd (Kunskapsguiden, 2016). Enligt Ivert (2013) behöver symtomen påverka individens vardag under en längre tid för att de upplevda symptomen ska kunna definieras som psykisk ohälsa. Ett annat tecken på psykisk ohälsa kan vara att individen inte längre ser meningen med livet.
1.3.3 Prevention
Begreppet prevention syftar till att förebygga ohälsa genom att minska förekomsten av riskfaktorer och stärka individens skyddsfaktorer. För att på bästa sätt bemöta de olika risk- och skyddsfaktorerna delas det preventiva arbetet in i tre olika funktionsnivåer, universell, selektiv och indikerad prevention (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2010).
Universell prevention inriktas till en hel befolkning inom olika samhällsområden, till exempel prevention genom generella insatser i skolan för att minska förekomsten av psykisk ohälsa.
Selektiv prevention inriktas mer på insatser för riskgrupper, vilket kan handla om stödgrupper som angår familjen i sin helhet, med problematik som bland annat socioekonomisk utsatthet och föräldrars missbruk. Inom indikerad prevention är insatserna anpassade till individens individuella behov med anledning av att individen befinner sig eller kan befinna sig i riskzon till att utveckla olika hälsoproblem (SBU, 2010).
4
2. Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt presenteras två teoretiska utgångspunkter som är relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Teorierna Resiliens och Ekologisk systemteori används för att få en fördjupad förståelse för socionomernas uppfattningar om ungdomars psykiska hälsa och hur psykisk ohälsa kan förebyggas.
2.1 Resiliens
Enligt Borge (2011) handlar begreppet resiliens om barnets positiva förmåga till att hantera olika påfrestningar, kriser och motgångar i livet som sker i ett samspel mellan barnet och dess omgivning. Det handlar med andra ord om förmågan att återgå till normal funktion efter riskfyllda händelser. Begreppet lägger därmed fokus på den process som leder till goda hälsoutsikter för den unga, på svenska brukar resiliens översättas med motståndskraft. Att barn och unga får möjlighet till att lära sig social anpassning och social kompetens anses som fördelaktigt för att upprätthålla en god emotionell-, intellektuell- och beteendemässig
funktion. Omfattningen av innehållet i de olika funktionerna varierar beroende på den ungas tidigare erfarenheter, ålder och mognad (Borge, 2011).
Enligt Benderix (2015) hanterar barn motgångar på olika sätt, där barnets egen motståndskraft utgör en viktig faktor för att klara av de olika motgångarna som på sikt kan leda till psykisk ohälsa. Enligt Borge (2011) fungerar resiliens som en form av överlevnadsmekanism för att klara av riskfyllda situationer som barnet kan utsättas för i sin omgivning. Av den
anledningen kan det vara fördelaktig att barnet utsätts för ett visst mått av risk i det vardagliga livet, eftersom det hjälper barnet att utveckla sin resiliens och motståndskraft.
Barnets egen självreglering anses vara en viktig del av resiliensbegreppet, Blair (2013) menar att självregleringen utgör förmågan att både kunna kontrollera det egna beteendet samt förmågan att planera för handlandet. Självregleringen tränas således upp i samspelet med sin miljö, där barnets föräldrar står för en stor del barnets positiva och negativa utveckling (Blair, 2013). Vidare menar Borge (2011) att resiliens är något som kan byggas upp av både enstaka- och långvariga situationer och kan komma att variera i grad beroende på den ungas
individuella förhållningssätt till att förbättra sin situation. Den ungas resiliens formas därmed av fler faktorer än enbart genom den ungas individuella egenskaper. Enligt Andersson (2018) har sociala faktorer betydelse för den ungas resiliens, faktorer som socialkompetens, stöd från familjen och andra vuxna i dess omgivning. Borge (2011) menar att det är genom dessa faktorer som den unga kan utveckla sin resiliens, eftersom faktorerna kan bidra med verktyg och strategier för att den unga ska kunna hantera oförutseddbara händelser som kan påverka den psykiska hälsan negativt. Samtidigt som individerna i den ungas närmiljö behöver finnas där och stötta, är det minst lika viktigt att de ger den unga utrymme till att utveckla sin förmåga i att hantera svåra situationer. Därav anser Andersson (2018) att det inte går att bortse från den ungas sociala miljö, eftersom den ungas resiliens formas i ett samspel mellan psykologiska, biologiska och sociala faktorer. Jag har valt att använda resiliens som stöd till studien, eftersom resiliensbegreppet har en nära koppling med processer inom vilka barn och unga har möjlighet utveckla sin psykiska hälsa. Resiliensbegreppet är således viktigt för att
5
förstå hur ungdomar påverkas och hanterar olika situationer i förhållande till sin psykiska hälsa, situationer som innefattar ungdomarnas självkänsla, skola och familj.
2.2 Ekologisk systemteori
Systemteori beskrivs som ett perspektiv som kan användas i stort sätt alla sociala
sammanhang. Perspektivet gör det möjligt förstå hur olika sociala system konstrueras, formas och utvecklas i sina sociala sammanhang (Moe, 1996). Enligt Öquist (2018) handlar
systemteori om att se till helheter, snarare än till individuella egenskaper, där individen ingår som en del i ett större system, det vill säga att individen betraktas som aktiv deltagare i förhållande till sin verklighet.
I studien har jag valt att utgå från ekologisk systemteori, detta för att förstå hur olika faktorer inom ungdomens system kan påverka dess psykiska hälsa och ohälsa. Enligt Blair (2013) och Erneling (2016) används ekologiska systemteori för att betrakta barnets utveckling utifrån ett holistiskt perspektiv, där en ekologisk förklaringsmodell används i syfte att identifiera och kartlägga samspelet mellan barnet och dess omgivande faktorer som påverkar och formar barnets hälsa och utveckling i hög grad (Blair, 2013; Erneling, 2016). I den ekologiska modellen står barnet i centrum och omges cirkulärt av omgivande faktorer, som både kan utgöra risker och skydd för barnet. Blair (2013) förklarar att nivåerna samspelar med varandra på mikro-, meso- och makronivå, bland annat inom familj, skola och samhälle. Av naturliga skäl menar Socialstyrelsen (2018) att barnet kommer att exponeras för nya sammanhang i och med ökad ålder. Att barnet får verktygen till att hantera olika sammanhang, kan möjligen öka förutsättningarna till en god hälsa även i vuxen ålder (Blair, 2013).
För yrkesverksamma socionomer som arbetar med barn och ungdomar kan det vara särskilt viktigt att betrakta ungdomen med en helhetssyn eftersom barnet till stor del formas av sin sociala miljö (Socialstyrelsen, 2018). Enligt Öquist (2018) riktas således fokus mot hela individens situation och inte enbart till individens individuella problematik, i och med att orsakerna bakom ett särskilt problem kan bero på faktorer inom barnets system. Exempelvis kan ett bristande socialt nätverk vara orsaken till individens beteendeförändringar (Öquist, 2018).
3. Tidigare forskning
I avsnittet presenteras tidigare forskning som belyser olika aspekter av ungdomars psykiska hälsa. Avsnittet är uppdelat i fyra olika delavsnitt, dessa utgörs av en inledning om ungdomars psykiska hälsa, faktorer som påverkar den psykiska hälsan, professionella i förebyggande arbete samt insatser i förebyggande arbete. Den tidigare forskningen är således viktig för att skapa en djupare förståelse för ämnet ungdomars psykiska hälsa.
3.1 Ungdomars psykiska hälsa
Zetterqvist Nelson (2012) lyfter faktumet att barns rättigheter fått en större prioritet sedan Barnkonventionen tillkom 1990. Det har länge funnits en vilja att utveckla och förbättra barns hälsa inom den svenska välfärdsstaten, som historiskt sett har kunnat minska en rad fysiska
6
barnsjukdomar som tidigare var vanligt förekommande i Sverige. I nutida forskning har en förskjutning skett från att tidigare varit inriktad på barns fysiska hälsa till att alltmer övergått till att studera den psykiska hälsan bland barn och ungdomar, med anledning av att många unga idag inrapporterar symtom på psykisk ohälsa (Zetterqvist Nelson, 2012). Wiklund, Malmgren-Olsson, Öhman, Bergström, och Fjellman Wiklund (2012) belyser även detta och menar att psykisk ohälsa ha övergått till att blivit ett folkhälsoproblem i Sverige, där
ungdomar inrapporterar upplevelser av ångest, sömnsvårigheter, värk och stressrelaterade problem.
Idag har den rådande kulturen i samhället gjort det möjligt att forma livet på ett helt annat sätt än vad som tidigare var möjligt för individerna, däremot menar Hallberg (2018) att
individualiseringen kan ha fört med sig högre krav och en ökad press från omgivningen, som i sig kan ha medfört känslor av otillräcklighet och vilsenhet, eftersom det kan upplevas som komplicerat att lyckas leva upp till de förväntningarna som finns. Detta påtalar även av Folkhälsomyndigheten (2018) som menar att ungdomar gärna målar upp en idealbild med strävan efter den perfekta tillvaron, en idealbild som kan vara svår att leva upp till, som vidare kan leda till känslor av stress och oro.
Enligt Folkhälsomyndigheten (2018) har det gått att se stora skillnader gällande symptom på psykosomatiska besvär mellan könen. Där visar statistik att det är mer vanligt att tjejer utvecklar psykosomatiska besvär. År 2013 till 2014 uppgav 57 procent av 15-åriga tjejer att de upplevt minst två psykosomatiska symptom mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna, varav endast 31 procent av 15-åriga killar upplevt den typen av symptom under perioden. I jämförelse med år 1985 till 1986 då statistiken påbörjades hade 15-åriga tjejers upplevelser av psykosomatiska besvär ökat från 29 till 57 procent, varav ökningen hos 15- åriga killar ökat från 15 till 31 procent (Folkhälsomyndigheten, 2018). Hall-Lande, Eisenberg, Christenson och Neumark-Sztainer (2007) menar att det finns skillnader i hur den psykiska ohälsan framträder hos killar och tjejer under ungdomsåren, där det är vanligare att tjejer uppvisar internaliserade symptom. Killar å andra sidan utvecklar i högre grad externaliserade symtom. Perle m.fl. (2013) förklarar att internaliserade symptom ofta förknippas med
känslomässiga hälsoproblem som kan visa sig i ångest, depression och socialt
tillbakadragande. Externaliserade symptom kan kopplas till ungdomar med beteendeproblem som har svårt att anpassa sig till sociala sammanhang, vilket kan leda till att de söker sig till mer destruktiva miljöer. Även om internaliserade och externaliserade symtom möjligtvis är kopplade till kön, har barndomen och uppväxtförhållandena en stor betydelse för den ungas hälsa (Perle m.fl., 2013). Med detta menar Perle m.fl. (2013) att de internaliserade symtomen oftast uppkommer tidigt under uppväxten, varav barn som exempelvis har upplevelser av ångest kan få ytterligare svårigheter vid ökad ålder. Att problemen tas på allvar i ett tidigt skede kan därmed förbygga framtida externaliserade beteendeproblem under ungdomsåren, som till viss del kräver vuxnas uppmärksamhet (Perle m.fl., 2013).
7
3.2 Faktorer som kan påverka den psykiska hälsan
Det finns ett flertal risk- och skyddsfaktorer som kan påverka ungdomars psykiska hälsa både positivt och negativt, beroende på hur deras livssituation ser ut. Skola, familj och kompisar utgör några av dessa faktorer. Ungdomar som får kämpa mer i skolan, växer upp under ogynnsamma uppväxtförhållanden eller hamnar i destruktiva kompisrelationer kan lättare drabbas av ett försämrat psykiskt hälsotillstånd. Stöd och hjälp från familj och- eller andra närstående kan därmed göra att ungdomen hanterar situationerna bättre (Rew & Horner, 2003). För ungdomarna kan stödet från andra innebära en lägre grad av stress i förhållande till problematiska situationer och händelser, vilket i sin tur skapar goda möjligheter att hantera framtida bekymmer. Det sociala stödet kan därmed inneha en betydelse för främjande av individens psykiska hälsa och ungdomens nära relationer kan därmed fungera som ett känslomässigt skydd att vända sig till i olika situationer (Hall-Lande m.fl., 2007; Östberg, 1999).
3.2.1 Individ
Enligt Hall-Lande, Eisenberg, Christenson och Neumark-Sztainer (2007) är ungdomsåren den tid då ungdomar utvecklas som mest, en tid där ungdomar frigör sig från sina föräldrar och upplevs som mer självständiga. Däremot finns det ett flertal risker som kan påverka
ungdomens utvecklingskurva på olika sätt. Bris (2019) belyser ungdomstiden som en tid där ungdomen utvecklar en egen identitet och en tillhörighet och vägen dit är inte helt
okomplicerad, den ungas självbild kan många gånger distraheras av de påfrestningar som finns i dennes omgivning. Bris (2019) menar att påfrestningarna kan göra att ungdomen börjar ifrågasätter sin identitet, vilket skapar osäkerhet i förhållande till självet. Dessa tankar och känslor kan i sin tur upplevas som skrämmande eftersom de flesta ungdomar ännu inte har utvecklat strategier för att hantera dessa funderingar om livet. Det kan göra att många ungdomar upplevs som mer mottagliga för andras åsikter och för grupptryck som kan
förekomma i ungdomarnas umgängen (Bris, 2019). Därigenom är Bris (2019) tydliga med att poängtera vikten av att utveckla motståndskraft redan i unga år för att minska osäkerheten som många ungdomar upplever.
Enligt Mann, Hosman, Schaalma och de Vries (2004) kan självkänslan inneha en stor
betydelse för den psykiska hälsan hos ungdomar. Ungdomar med en god självkänsla har oftast förmågan att hantera olika händelser i livet utan att påverkas negativt. En god självkänslan fungerar därför som en skyddande faktor mot psykiska hälsoproblem som bland annat
depression, ångest, missbruk och beteendeproblem (Mann m.fl., 2004). Ungdomar med en låg självkänsla kan därmed bli lidande på grund av att de inte har samma förmåga att hantera vissa situationer, samtidigt som samhället belastas för hälsoproblematiken (Mann m.fl., 2004).
Förutom att ungdomar med en låg självkänsla riskerar att utveckla psykisk ohälsa menar Mann m.fl. (2004) att självkänslan kan göra det svårare för dessa ungdomar att lyckas väl i skolan och senare i livet, vilket leder till en ytterligare exkludering från
samhällsgemenskapen. Detta påpekar även Hall-Lande m.fl. (2007) och menar att en stor andel ungdomar isolerar sig från det sociala livet, vilket kan leda till negativa konsekvenser för den ungas utveckling. Social isolering kan i sig skapa en negativ utveckling hos både
8
flickor och pojkar, men behöver inte nödvändigtvis leda till en ökad självmordsrisk bland könen. Däremot är det mer vanligt att en social isolering påverkar relationerna till kompisar och självförtroendet, det är därför viktigt att ungdomen känner en gemenskap med sin
omgivning, vilket ofta grundar sig på föräldrarnas och kompisars attityder och stöd under den ungas uppväxtår (Hall-Lande m.fl., 2007).
Wiklund, Malmgren-Olsson, Öhman, Bergström, och Fjellman Wiklund (2012) menar att stress är något som både killar och tjejer kan uppleva och är nära förknippat med psykisk ohälsa hos ungdomar. Där så mycket som 47 % tjejer och 29 % killar känner sig stressade.
Däremot antyder Wiklund m.fl. (2012) att psykosomatiska besvär och stress förekommer i allt högre grad hos tjejer mellan 16 och 18 år, vilket bland annat kan bero på att det finns en större press att nå framgång, både socialt och utbildningsmässigt. Tjejer beskrivs av Wiklund m.fl.
(2012) som mer utsatta för sexuella trakasserier som därmed gör att de utseendemässiga kraven även ökar. De förväntningar som finns på unga tjejer idag kan göra att de ställer allt för höga krav på sig själva, vilket kan leda vidare till att självkänslan försvagas. Killar har möjligen inte samma krav ställda på sig, vilket gör att de inte påverkas i samma utsträckning som tjejer (Wiklund m.fl., 2012).
Idag beskrivs sociala medier som det vanligaste kommunikationssättet för ungdomar, med detta sagt spenderas en stor del ungdomarnas vakna tid i olika digitala plattformar eftersom interaktionen mellan kompisar mer ofta sker online, men det har också sina risker och kan ha en inverkan på ungdomarnas psykiska välbefinnande (Kelly, Zilanawala, Booker & Sacker, 2018). Kelly m.fl. (2018) menar att det dagliga användandet av internet och sociala medier kan medföra att ungdomarna utsätts för olika former av trakasserier som i längden kan påverka deras psykiska hälsa negativt. Användandet av sociala medier kan även påverka sömnen hos ungdomarna på grund av de spendera flera timmar på olika digitala plattformar, varav sömnbristen kan leda till ytterligare negativa konsekvenser för ungdomens hälsa (Kelly m.fl., 2018). Organisation for Economic Co-operation and Development [OECD] (2018) antyder att vuxna och olika länders regeringar ställer sig kritiska till den dagliga
användningen av sociala medier bland ungdomar och menar att tiden som spenderas på sociala medier kan förvärra ångest och depressioner, störa sömnen och vardagsrutinerna, samtidigt som att sociala medier tenderar att förvränga bild av verkligheten, vilken också kan påverka ungdomarnas självbild. Däremot skiljer sig sättet att använda sociala medier på mellan pojkar och flickor. Där pojkar spelar olika online-spel i större utsträckning än vad flickor gör, tjejer använder istället sociala medier till att ladda upp personliga innehåll på olika digitala plattformar (OECD, 2018). Framförallt utgör användandet en risk bland ungdomar som spenderar mer än sex timmar vid sociala medier och det tyder även på att dessa ungdomar har ett sämre välbefinnande i jämförelse med ungdomar som spenderade färre timmar på sociala medier (OECD, 2018).
3.2.2 Familj
Enligt Trifan, Stattin och Tilton‐Weaver (2014) har det skett stora förändringar i
föräldraskapet sedan 1980-talet, då föräldrars uppfostringsstilar var mer auktoritära, vilket ofta kunde visa sig i hårda bestraffningar och få känsloyttringar, men som allt mer sällan syns
9
till idag. Idag tar barnuppfostran istället andra uttryck. Där skapar vikten av närvarande föräldrar som engagerar sig och tar sig tid till att lyssna och prata med sina barn bättre
förutsättningar för framtiden. Därav är det viktigt att föräldrar fokuserar på att interagera mer med sina barn (DeVore & Ginsburg, 2005). Trots att utveckling har gått framåt, antyder DeVore och Ginsburg (2005) att det fortfarande finns barn och unga som saknar tillräckliga stöd från sina föräldrar eller andra vuxna i dess närhet, vilket kan öka riskerna för att utveckla psykosomatiska besvär (Folkhälsomyndigheten, 2018). Enligt Hall-Lande, Eisenberg,
Christenson och Neumark-Sztainer (2007) och Connor, Rueter och Kazak (2006) anses familjen vara den största skyddsfaktorn i ungdomens liv, där en sund och stöttande relation inom familjen minskade riskerna för psykisk ohälsa och social isolering. Familjen och andra vuxna hade också en större påverkan på ungdomar som saknade nära kompisrelationer (Hall- Lande m.fl., 2007). Connor m.fl., (2006) identifierade att brister i föräldraskapet kunde leda till ett försämrat välbefinnande hos barn och ungdomar, som i värsta fall kunde leda till självmord. Stödet från familjen har därmed en stor betydelse för ungdomarnas psykiska hälsa (Connor m.fl., 2006; Hall-Lande m.fl., 2007).
Enligt Blair (2013) kan barn som lever under mer ogynnsamma förhållanden ha ett sämre skydd mot ohälsa. Där det har gått att se att unga människor mellan 10–18 år som kommer från mer socialt utsatta miljöer, så som socioekonomiskt svaga familjer har det svårare i flera sammanhang, vilket framförallt visar sig i sociala företeelser. Blair (2013) förklarar att dessa barn sällan syns till i sociala aktiviteter, de saknar oftast fritidsaktiviteter, umgås sällan med kompisar eller har färre umgängeskretsar. Det har också visat sig att dessa barn kan inneha ett försämrat självförtroende, varav flera barn känner sig otillfredsställda med sitt utseende och psykosociala besvär är vanliga. Pengpid och Peltzer (2018) menar att föräldrar som visar intresse och involvering kan påverka ungdomen positivt, vilket kan motverka potentiella risker att utveckla psykisk ohälsa i ung ålder (Connor m.fl., 2006; Hall-Lande m.fl., 2007;
Pengpid & Peltzer, 2018). En lägre grad av involvering kunde ge upphov till en sämre hälsa och ett försämrat beteende hos ungdomen, med ångestrelaterade problem samt normbrytande beteenden som följer av detta (Pengpid & Peltzer, 2018). Med goda familjeförhållanden kan den unga ha bättre förutsättningar att hantera olika påfrestande situationer, där
kommunikationen i relationerna har betydelse för den unga (WHO, 2012).
Betydelsen av stabila familjeförhållanden skyddar ungdomar från att utveckla psykosociala problem och kan därmed inneha en stor betydelse för ungdomars sociala-, emotionella och fysiska utveckling. Detta eftersom den ungas beteende till stor del formas av föräldrarnas engagemang i relationen. De föräldrar som engagerar sig mer i sina barn spenderar också mer tid ihop och har en mer öppen dialog med sina barn. Där tillit och gränssättning utgör viktiga delar av relationsbyggandet. Ungdomar som inte växer upp med goda familjeförhållanden kan ha lättare för att utveckla negativa beteendemönster som senare kan kopplas till psykisk ohälsa (Blair, 2013; Connor m.fl., 2006; DeVore & Ginsburg, 2005; Hall-Lande m.fl., 2007;
Pengpid & Peltzer, 2018; WHO, 2012). Att ungdomar har stöd från sina föräldrar skapar i sig positiva vägar, dock understryker Woodman och McArthur (2018) vikten av att ungdomen utvecklar sin egen identitet och självständighet.
10 3.2.3 Skola
Eftersom barn och unga tillbringar större delen av uppväxten i skolan är det viktigt att skolan fungerar som en plats där unga kan förbättra och utveckla sin sociala position, samtidigt som de ges en möjlighet att utveckla sitt självförtroende och självkänsla (Östberg, 1999). Efter 1990-talets stora förändringar av skolsystemet har fler krav ställts på eleverna. Många elever upplever idag en skolstress kopplat till prestationskrav och andra krav som eleverna ställer på sig själva (Folkhälsomyndigheten, 2018). Däremot behöver nödvändigtvis inte psykisk ohälsa bero på ökade krav från skolan, utan andra faktorer kan också påverka unga människors skolresultat. Detta genom att ungdomar fungerar på olika sätt och förmågan att lösa olika uppgifter varierar, vilket många gånger kan vara svårt att hantera för den unga
(Folkhälsomyndigheten, 2018). Plantin och Demmer Selstam (2013) menar att symtom som nedstämdhet, aggressivitet, ensamhet, trötthet och låg självkänsla är något som alla människor kan uppleva, utan att det behöver handla om någonting större. Ungdomar kan ha svårt att hantera detta, eftersom de har föreställningar om en problemfri tillvaro. Plantin och Demmer Selstam (2013) förklarar att tillfälliga motgångar hör till det vardagliga livet, men
förekommer de negativa känslorna under en längre period kan följderna av detta leda till psykisk ohälsa. Därav anser Plantin och Demmer Selstam (2013) att skolan har ett ansvar att uppmuntra eleverna och deras föräldrar till goda hälsovanor, genom att informera och uppmärksamma dem om vikten av sömn, kost och fysisk aktivitet.
Flett och Hewitt (2014) menar att de krav som ungdomarna har på sig själva i skolan kan vara nära associerat med olika symptom på psykisk ohälsa, varav kraven i sig utgör en riskfaktor för den unga. Utöver detta belyser Flett och Hewitt (2014) att även krav från utomstående ökar den potentiella risken för ungdomen att utveckla psykisk ohälsa. Flett och Hewitt (2014) beskriver att perioder av stress och andra stressfyllda situationer ofta kan utlösa orimliga krav och strävan efter perfektion, av den anledningen kan det vara fördelaktigt att lära ut
ungdomarna i stresshantering. Måttliga krav på ungdomarna själva anses också som fördelaktigt för deras utveckling, däremot kan de lätt gå till överdrift och vända till något negativt då kraven inte uppfylls eller blir för stora (Flett & Hewitt, 2014).
Att ungdomarna trivs i skolan anser Gökmen (2018) som viktigt, eftersom ungdomar med positiva skolerfarenheter många gånger uppvisar en god psykisk hälsa. Att känna tillhörighet i skolan, kan därför leda till bättre hälsoförutsättningar för den unga. Hall-Lande, Eisenberg, Christenson och Neumark-Sztainer (2007) menar att skolresultaten kan utgöra tecken på sviktande psykisk hälsa, i och med att återkommande låga betyg har en tendens att förknippas med riskfaktorer som ångest, missbruk, kriminellt beteende och tidigt sexuellt umgänge. De ungdomar som har en god relation med lärare, kompisar och familj har också svårare att utveckla psykisk ohälsa, som kan bero på att de har människor att vända sig till. Dessa ungdomar är också mer motiverade, har goda skolresultat samt trivs i skolan (Hall-Lande m.fl., 2007). Dessutom menar Gökmen (2018) att trivseln i skolan är nära associerat med goda umgängen i skolmiljön, det vill säga att den unga känner sig accepterad, har andra att vända sig till och får den stöttning som personen behöver. Dessa ungdomar är också mer motiverade i skolan och drabbas sällan av internaliserade och externaliserade problem som ångest, depression eller missbruk. Därav är det viktigt att arbeta med strategier för att
11
förbättra och utveckla ungdomars tillhörighet och trivsel i skolan, eftersom det kan minska en rad svårigheter i skolan samt sociala- och emotionella beteendeproblem (Gökmen, 2018).
Hall-Lande m.fl. (2007) menar att det är tydligt att ungdomar som har fungerande kompisrelationer uppvisar en god psykisk hälsa, dessa ungdomar har oftast en bättre självkänsla, en större acceptans i gemenskapen, har en social kompetens och är mer motiverade i skolan. Dessutom kan ungdomars sociala position i skolan inverka på
skolresultaten samt deltagandet i sociala aktiviteter på fritiden och av den anledningen anses tillhörigheten som viktigt för ungdomars psykisk hälsa (Gökmen, 2018; Hall-Lande m.fl., 2007).
3.3 Professionella i förebyggande arbete
Professionella som på olika sätt arbetar med barn och ungdomars psykiska hälsa utgör en viktig del av det hälsofrämjande arbetet, däremot kan det finnas brister i kvalitén inom det stödjande arbetet på grund av att de professionella saknar tillräckliga kunskaper inom området, samtidigt som det saknas resurser till att förbättra organisationernas arbete, vilket kan försvåra arbetet med dessa grupper (Vallance, Kramer, Churchill & Garralda, 2011).
Enligt Blair (2013) utgör socialtjänsten, hälso- och sjukvården och elevhälsan viktiga
funktioner för att tillgodose barn och ungdomars psykiska hälsa, de har således ett gemensamt ansvar att bedriva ett arbete med syfte att skapa en fungerande vardag för ungdomarna. Enligt Hallberg (2018) är det viktigt att arbeta med att förbättra kunskapen kring psykisk ohälsa, samtidigt som samverkan mellan de berörda verksamheterna och aktörerna behöver tydliggöras, då grunderna till att samverkan fungerar dåligt kan bero på att det finns en oförståelse mellan de olika verksamheterna. Enligt Hallberg (2018) är det betydande att samarbetet fungerar för att tidigt stötta ungdomar som är på väg- eller har utvecklat psykisk ohälsa. Detta för att undgå att ungdomens mående försämras ytterligare, eftersom det kan skada ungdomens skolgång och göra att den psykiska ohälsan utvecklas till psykisk sjukdom.
Därav är det av stor vikt att det finns fungerande system i samhället som skyddar barn och unga från att utveckla psykisk ohälsa. Det vill säga ett fungerande samarbete mellan olika aktörer och verksamheter för att främja hälsan bland barn och unga (Blair, 2013).
Vallance m.fl. (2011) förklarar att primärvården har ett speciellt ansvar att upptäcka
misstänka psykiska hälsoproblem hos barn och unga, ändå finns det barn och ungdomar som inte får sina psykiska hälsoproblem upptäckta i tid, eftersom symptomen som de unga
beskriver inte uppfattas som tillräckliga för att kopplas samman med psykisk ohälsa. Vallance m.fl. (2011) menar att svårigheterna i att identifiera psykiska hälsoproblem hos unga
nödvändigtvis inte behöver bero på enbart brister inom organisationerna, utan det kan snarare handla om ungdomens eller familjens ovilja att prata om känslomässiga svårigheter, trots att de själva sökt stöd av professionella, vilket försvårar möjligheterna att hjälpa ungdomen och familjen. Enligt Vallance m.fl. (2011) kan motviljan att dela med sig av svårigheter hos de hjälpsökande ungdomarna och deras familjer bero på att de inte förlitar sig på systemet inom organisationen fullt ut och vågar därför inte dela med sig av allt för känslomässiga uppgifter.
Det kan också handla om att de är rädda för att bli stämplade för att exempelvis vara en dålig förälder, på samma gång som ungdomen kanske oroar sig över följderna av att prata med en
12
utomstående om sina upplevda problem. Vallance m.fl. (2011) förklarar vikten av ett gott bemötande för att möjliggöra för ett mer framgångsrikt möte med ungdomarna och deras föräldrar. Där professionella som visade ett intresse för den unga och föräldrarna samt kunde erbjuda kontinuitet i stödet fick en mer förtroendefull relation med familjerna, vilket gjorde att familjerna kände sig mindre oroliga över situationen med sina barn samt vågade dela med sig av möjliga svårigheter för den professionella. Det professionella bemötandet kan således inneha stor betydelse för mötet med ungdomarna och deras familjer (Vallance m.fl., 2011).
De Los Reyes m.fl. (2015) menar att professionella behöver ha goda kunskaper om tänkbara risk- och skyddsfaktorer i fråga om barn och ungdomars hälsa, eftersom psykiska
hälsoproblem ofta uppkommer i ett samspel mellan biologiska, psykologiska och
socioekonomiska faktorer. Däremot är det inte alla ungdomar som drabbas av psykisk ohälsa, trots uppmärksammande risker. De Los Reyes m.fl., (2015) förklarar att det kan vara så att symptomen endast visar sig i specifika sammanhang och andra inte, det vill säga att den ungas problem kan komma att förvärras i skolmiljön, men hemma i andra sammanhang uppvisar den unga inga som helst tecken på ett försämrat mående. De kontextuella förhållandena kan därmed ha en betydelse för identifieringen av allvarlighetsgraden av de psykiska hälsoproblem som ungdomarna upplever och kan på så sätt underlätta i arbetet för den
professionella. Genom att ungdomarnas bekymmersamma kontext uppmärksammas förenklas också planeringen för vilka arbetssätt och möjliga behandlingsalternativ som anses som mest lämpliga utifrån den ungas uppmärksammande symptom (De Los Reyes m.fl., 2015).
Därigenom menar De Los Reyes m.fl. (2015) att det behöver finnas ett nära samarbete mellan den organisation som hanterar ärendet och andra professionella och betydelsefulla vuxna i den ungas närhet, eftersom de kan ha en bättre kännedom om ungdomens hälsa och beteenden i förhållande till dess tillvaro. Föräldrar, lärare samt ungdomarna själva nämns som exempel på dessa (De Los Reyes m.fl., 2015). Att inhämta kunskaper från andra beskrivs därmed som fördelaktigt för att ringa in problemet, samtidigt som den professionella behöver ha ett professionellt förhållningssätt till den inhämtade informationen så att bedömningen inte bli felaktig, vilket erfordrar ett visst mått av yrkeskompetens och tidigare erfarenheter inom området (De Los Reyes m.fl., 2015).
Enligt Cottrell, Lucey, Porter och Walker (2000) har samverkan mellan olika myndigheter lyfts fram som fördelaktigt i arbetet med barn och ungdomars hälsa och är många gånger hjälpsamt för att komma åt de ungas komplexa problem, däremot råder det inte alltid
konsensus i det gemensamma arbetet, vilket kan leda till att effektiviteten av samverkan störs på grund av oklara premisser gällande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna, både beträffande finansieringen av insatser samt kunskapen om varandras arbetsuppgifter. Detta kan enligt Mellin (2009) leda till en frustration hos ungdomar och familjerna som söker stöd, på grund av det inte alltid är självklart vilket system som tillhandahåller tjänsten. För att förenkla tillgången till hjälp menar Mellin (2009) att det är viktigt att myndigheterna utbildar och informera både ungdomarna och deras föräldrar om tjänsterna som tillhandahålls av de olika myndigheterna och vart det är mest lämpligt att vända för olika typer av besvär.
Samverkan med lärare inom skolan beskrivs som ett fördelaktigt sätt för att identifiera och
13
upptäcka psykisk ohälsa hos ungdomar, där skolkuratorer utgör en viktig funktion i samarbetet med lärarna (Lynn, McKay & Atkins, 2003). Lynn m.fl. (2003) menar att
samarbetet mellan skolkuratorer och lärare kan förbättra skolmiljön för ungdomarna, genom att tillämpa aktiviteter och lektioner i klassrummen som inriktas på ungdomarnas beteenden och sociala kompetens där problemlösning, självkontroll samt relationer till klasskamrater lyfts fram som betydande delar under tillfällena. Att bedriva ett sådant förebyggande arbete i skolan gör det möjligt uppmärksamma emotionella och beteendemässiga svårigheter hos ungdomarna i ett tidigt skede för att vidare kunna erbjuda stöd inom skolan eller om ungdomarna behöver hänvisas till andra verksamheter som arbetar under mer behandlade former. Vidare förklarar Lynn m.fl. (2003) att samarbetet kan leda till att olika riskfaktorer reduceras, vilket gör att ungdomarnas resiliens stärks, däremot verkar mängden av det sociala arbetet skilja sig mellan skolorna. Enligt Plantin och Demmer Selstam (2013) främjas
ungdomarnas utveckling och lärande av ett fungerande samarbete, som medför att ungdomarna kan uppnå kunskapsmålen. De professionella har således en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet inom skolan, samtidigt som det finns behov att förbättra samarbetet mellan de professionella inom skolan, föräldrarna och med ungdomarna själva (Lynn m.fl., 2003).
3.4 Insatser i förebyggande arbete
Under de senaste 20 åren har det skett förändringar i det förebyggandet arbetet med ungdomars psykiska ohälsa. Dåtidens insatser var sällan förankrade i forskning om barn utveckling och insatser riktades till att behandla enstaka beteendeproblem hos ungdomarna, utan att fokusera på andra faktorer i den ungas vardag (Catalano, Hawkins, Berglund, Pollard
& Arthur, 2002). Enligt Catalano m.fl. (2002) uppmärksammades sällan ett hälsofrämjande arbete för att främja en sund utveckling hos ungdomarna, istället stod problemen i fokus. Idag menar Catalano m.fl. (2002) att en stor del av insatserna är baserade på forskning och
effektiviteten av programmen testas genom longitudinella studier, varav ett flertal insatser fokuserar på att förbättra den ungas skyddsfaktorer och främja den ungas motståndskraft, istället för att endast rikta fokus till den ungas riskfaktorer. Detta genom att se till den ungas utveckling utifrån ett helhetsperspektiv, både riktat till den ungas egna förmågor och
prestationer samt interaktionen med den sociala miljön, där familjen, skolan och närsamhället spelar en viktig roll för en sund utveckling hos den unga (Catalano m.fl., 2002).
Rew och Horner (2003) antyder att det kan vara fördelaktigt att arbeta förebyggande redan under barndomen, eftersom det har gått att sett att hälso- och beteendeproblem från
barndomen kan följa med till ungdomsåren. Där handlar det många gånger om vilka kunskaper och färdigheter som den unga burit med sig från barndomen. I och med att barn och unga har olika uppväxter ser deras sammanhang till föräldrar, kompisar och miljöer olika ut, vilket kan påverka dem på olika nivåer (Rew och Horner, 2003). Blair (2013) och Das m.fl. (2016) menar att det bör finnas insatser på fler än bara en nivå för att uppmärksamma och upplysa om olika psykiska hälsoproblem hos barn och ungdomar. Arbetet mot att öka välbefinnandet hos unga behöver därför bestå av verksamheter och vuxna som arbetar med att förbättra familjerelationer, skola, sjukvård samt andra socialpolitiska ändamål som kan
14
förbättra barn och ungas levnadsvillkor och hälsa (Blair, 2013). Perle m.fl. (2013) delar uppfattningen med Blair (2013) och Das m.fl. (2016) och menar att det finns ett behov att arbeta med ungdomarnas psykiska hälsa på flera nivåer, där individuella samtal, familjeterapi och gruppsamtal kan utgöra goda exempel på effektiva åtgärdsprogram för unga människor.
Vidare förklarar Perle m.fl. (2013) att tidigare forskning har kunnat visat på att barn som växer upp med obehandlade problem riskerar att utveckla riskbeteenden under tonåren som påverkar ungdomen själv och dess omgivning. Att fokusera på strategier som rör
självförtroende, problemlösning och sociala faktorer kan därmed ge goda effekter på barn och ungdomar psykiska hälsa. Hallberg (2018) förklarar att det kan vara svårt att hitta en generell lösning på psykisk ohälsa hos ungdomar, däremot behöver det finnas stöd tillgängliga som kan möta ungdomarnas olika behov. Dessutom behöver de förebyggande insatserna
utvärderas med jämna mellanrum för att säkerställa kvaliteten i insatserna (Das m.fl., 2016;
SBU,2010). SBU (2010) menar att insatserna behöver vara välbeprövade och inneha en vetenskaplig förankring, det vill säga vara evidensbaserade, vilket inte framkommer alla gånger. Enligt SBU (2010) är det av stor vikt att det utförs kontinuerliga utvärderingar av de förebyggande insatserna som finns att tillgå, eftersom det både är kostnadseffektivt för samhället och lönsamt för ungdomarna och deras familjer. Således kan utvärderingar i form av mätningar vara ett fördelaktigt tillvägagångssätt för att undvika verkningslösa insatser.
Detta genom att följa upp den ungas problematik från början fram till avslutad insats, men också några månader efter (SBU, 2010).
Både Alfredsson och Broberg (2016) och Rew och Horner (2003) delar uppfattningen om att familjestödjande insatser kan vara fördelaktig för att tidig upptäcka och förebygga problem inom familjen, mot den bakgrunden att faktorer inom familjen kan vara det som utlöser den ungas psykiska ohälsa i ett senare skede. Framförallt kan föräldrar behöva stödjande insatser för att stärka relationen med sina ungdomar, däremot är det långt ifrån alla föräldrar som deltar i sådana insatser (Alfredsson och Broberg, 2016). Enligt Alfredsson och Broberg (2016) är det viktigt att föräldrastödsgrupperna inte enbart riktas till föräldrar med ett behov av stöd, utan det kan även behöva riktas till föräldrar med ungdomar i största allmänhet för att förebygga psykisk ohälsa i unga åldrar (Alfredsson & Broberg, 2016; Hall-Lande, Eisenberg, Christenson och Neumark-Sztainer, 2007). Kunskapsspridning genom upplysning om barns utveckling, hälsa och beteenden samt betydelse av ett positivt föräldraskap har också visat sig ha sina fördelar på barn och ungdomars hälsa i ett samarbete mellan primärvård och andra yrkesverksamma inom skola och hälsosektorn (Vallance m.fl., 2011). Vallance, Kramer, Churchill och Garralda (2011) menar att primärvården utgör en viktig funktion i
upprätthållandet av barn och ungdomar psykiska hälsa, eftersom de kommer i kontakt med familjerna redan innan barnet är fött och kan redan där arbeta förbyggande genom att upplysa och utbilda föräldrarna i föräldraskapet och om barnets utveckling för att minska riskerna att barnets utvecklas ogynnsamt längre fram. Vallance m.fl. (2011) förklarar att samarbetet mellan olika verksamheter gör det möjligt att nå ut till fler barn och ungdomar och deras föräldrar, som därigenom kan öka kunskapen om psykiska hälsoproblem.
Hall-Lande m.fl. (2007) riktar fokus mot att utveckla fler förebyggande insatser i skolan, eftersom skolan fyller en stor funktion i upprätthållandet av en god hälsa hos ungdomarna.
15
Med hjälp av skolbaserade insatser kan det vara möjligt att förbättra och utveckla de relationer som ungdomarna har till andra människor i sin omgivning, eftersom relationerna och den sociala miljön kan inverka på ungdomarnas självkänsla och skolprestationer. Rew och Horner (2003) anser att det är av stor betydelse att skolan och samhället kan erbjuda aktiviteter och insatser för unga människor i syfte att främja psykisk hälsa och förebygga olika riskbeteenden. Das m.fl., (2016) förklarar att sysselsättning i form av bland annat dans och teater, så väl som andra fysiska aktiviteter kan ha goda effekter på ungdomarnas psykiska hälsa med beteendemässiga förändringar samt förändringar i självkänsla och självförtroende.
Där föräldrar har en roll att uppmuntra sina ungdomar till att delta i olika prosociala aktiviteter.
Garmy, Berg och Clausson (2015) förklarar att gruppsamtal i klassrummen kan vara ett sätt att nå ut till ungdomarna på och tar det manualbaserade programmet DISA som exempel på en fördelaktig skolbaserad insats. DISA används för att upptäcka och förebygga
depressionssymtom hos ungdomar i skolmiljö. Under gruppträffarna får ungdomarna diskutera och göra övningar om specifika ämnen som bland annat kan handla om
stresshantering, positivt- och negativt tänkande samt problemlösning, detta med inslag från den kognitiva beteendeterapin (Garmy m.fl., 2015). Genom att använda sig av gruppsamtal kan den professionella identifiera och arbeta med att förändra olika negativa tankemönster och finna strategier för att främja en god hälsa hos ungdomarna. Garmy m.fl., (2015) menar att förebyggande insatser som DISA kan hjälpa ungdomar att bli bättre på att hantera stressfyllda situationer utifrån de krav och förväntningar som de ibland har på sig själva.
Enligt Garmy m.fl., (2015) kan sådana gruppsamtal leda till att ungdomarna lära sig att reglera olika tankar, känslor och handlingar, samtidigt som att gruppsamtalet kan förändra synen som ungdomarna har om varandra, vilket skapar en bättre sammanhållning och acceptans i gruppen.
Kimber (2013) exemplifierar livskunskap som en del av de skolbaserade insatserna i skolan, där ungdomar får möjligheten att utveckla sina sociala och emotionella färdigheter. Detta genom övningar och diskussioner om bland annat självkänsla, självkontroll, social kompetens och motivation. Kimber (2013) förklarar att lektionen är till för att ge ungdomarna verktygen till att hantera stressfyllda situationer och stärka deras motståndskraft, samtidigt som att internaliserade och externaliserade problem kan förebyggas. Programmet har således sina likheter med programmet DISA som Garmy m.fl. (2015) tidigare nämnt. Flett och Hewitt (2014) beskriver vikten av att insatserna fokuserar på de positiva delarna av självet, eftersom det kan skapa fler positiva tankemönster hos den unga, samtidigt som att destruktiva
tankemönster kan minimeras till följderna av detta.
16
4. Metod
I metodavsnittet presenteras och diskuteras forskningsprocessen utifrån studiens insamlade empiriska material. Vidare följer en presentation av den valda metoden för studien, hur urvalet för studien har gått till, hur materialet har samlats in och analyserats. I avsnittet beskrivs också hur forskningsetiska förhållningssätt samt kvalitetskriterier har tagits i beaktning.
4.1 Kvalitativ metod
I denna studie har en kvalitativ metod använts för att besvara studiens syfte och
frågeställningar. En kvalitativ metod anses vara fördelaktig då forskaren är intresserad av att förstå människors uppfattningar och tolkningar om ett visst fenomen. Individens subjektiva uppfattningar står därmed i fokus för studien (Bryman, 2011). Eftersom studiens syftar till att undersöka yrkesverksamma socionomers uppfattningar om ungdomars psykiska hälsa och hur den psykiska ohälsan kan förebyggas ansågs kvalitativa intervjuer som en lämplig metod för att på bästa sätt kunna ta del av socionomernas uppfattningar om fenomenet kring
ungdomarna. Valet att intervjua socionomer som arbetar med ungdomars hälsa sågs som en självklarhet eftersom de är insatta på området och kan dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Den kvalitativa intervjun ger därmed forskaren en möjlighet att upptäcka och identifiera egenskaper i det som studerats, genom intervjupersonernas varierande
beskrivningar av fenomenet (Kvale & Brinkemann, 2009). Intervjupersonerna kan således lyfta fram både specifika och allmänna förklaringar som tillsammans kan utgöra en
helhetsbild av det studerade fenomenet (Patel & Davidsson, 2011). Att samla in detaljerade och fylliga svar anses därmed utgöra en viktig del av den kvalitativa intervjun, enligt Bryman (2011).
4.2 Semistrukturerade intervjuer
Då socionomerna är flera i antalet och arbetar inom olika verksamheter krävs det ett visst mått av struktur för att på ett förenklat sätt kunna jämföra intervjusvaren mellan varandra.
Semistrukturerade intervjuer valdes på grundval av detta. Bryman (2011) beskriver att
semistrukturerade intervjuer är fördelaktigt då forskaren har ett tydligt fokus med studien, där tonvikten ligger på att förstå flera olika aspekter av ett fenomen utifrån ett flertal individers förklaringar.
En intervjuguide med förutbestämda teman används oftast under semistrukturerade intervjuer för att strukturera upplägget, dessa teman behandlar de områden som forskaren intresserar sig för och kan även underlätta för att besvara studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2011).
I studiens intervjuguide användes tre specifika teman, ungdomarnas hälsa, främjande faktorer och verksamheter med tillhörande intervjufrågor för att fånga upp socionomernas
uppfattningar om fenomenet (Bilaga 2). Under intervjuerna tillkom även följdfrågor som en reaktion på intervjupersonernas svar, vilket gjorde att intervjuerna kunde variera i sin
utformning. Bryman (2011) menar att forskarens uppföljningsfrågor får en speciell betydelse under intervjun, eftersom frågorna anses som användbara för att inte gå miste om viktiga delar av intervjupersonernas tankar och erfarenheter. Vidare anses semistrukturerade intervjuer vara
17
mycket flexibla i sitt utförande och frågorna behöver inte ställas i en speciell ordning, utan frågorna kan komma att variera och kan med enkelhet anpassas i riktning med
intervjupersonernas svar. Där forskarens roll är att tolka och förstå de underliggande
meningarna i det som sägs (Bryman, 2011). Under samtliga intervjuer användes öppna frågor för att socionomerna skulle ges en möjlighet att svara mer utförligt på den ställda frågan.
Enligt Bryman (2011) skapar öppna frågeformuleringar ett större utrymme för reflektion hos intervjupersonerna, som i sin tur skapar goda förutsättningar för fylligare svar.
4.3 Urval
Då studien syftar till att undersöka yrkesverksamma socionomers uppfattningar om
ungdomars psykiska hälsa och hur den psykiska ohälsan kan förebyggas var en viktig del av urvalet att finna lämpliga socionomer som på olika sätt arbetar med ungdomars hälsa.
Ett målinriktat urval konstruerades för att kunna finna intervjupersoner som var relevanta för studiens frågeställningar. Målinriktade urval beskrivs enligt Bryman (2011) som en
fördelaktig urvalsteknik för att välja ut intervjupersoner på ett mer strategiskt sätt. Det finns således en tanke bakom urvalet, eftersom forskaren är intresserad av att skapa variation mellan intervjupersonerna. Variationen synliggörs i denna studie i valet av yrkesverksamma och verksamheter som tillsammans kan redogöra för förståelsen av det sociala fenomenet.
Därmed är det av stor vikt att urvalet uppfyller syftet med studien (Bryman, 2011).
Fyra yrkesverksamma socionomer valdes ut i en mellanstor stad i Sverige, som möter ungdomar i sina dagliga arbeten, varav en arbetar som kurator inom Ungdomsmottagningen, en som socialsekreterare inom socialtjänsten, en som skolkurator inom en grundskola samt en arbetskonsulent inom en rådgivningsverksamhet för ungdomar. Samtliga socionomer som deltog i studien har en Socionomexamen och har varit verksamma inom yrket mellan 12 till 29 år, med erfarenheter inom olika verksamheter som behandlar socialt arbete. För att göra deltagandet möjligt var intervjupersonerna tvungna att uppfylla villkoren om att arbeta i en verksamhet som möter ungdomar mellan 13 till 25 år samt varit verksamma inom yrket i minst 3 år. Att avgränsa med dessa villkor har att göra med att socionomer med en längre erfarenhet inom yrket möjligtvis besitter mer kunskap om fenomenet, vilket jag ser som fördelaktigt för att uppfylla studiens syfte. Att göra intervjuer inom olika typer av
verksamheter har att göra med att det råder skilda arbetsuppgifter mellan verksamheterna, dels för att mötena med ungdomarna ser olika ut, vilket kan leda till olika perspektiv på
fenomenet. Valet att inte inkludera ungdomar i studien har att göra med att det skulle kunna medföra en potentiell skada för deltagarna, vilket i sig kan leda till att ungdomarna påverkas negativt av studiens frågor och resultat (Bryman, 2011).
4.4 Intervjugenomförande
I ett första skede kontaktades en ungdomsmottagning, elevhälsan inom en grundskola och en rådgivning för ungdomar via telefon för att muntligt informera om studien. Socialtjänsten kontaktades genom en fysisk träff med anledning av att jag kände till socialsekreteraren sedan tidigare. Efter att relevanta intervjupersoner inom verksamheterna tackat ja till att medverka i studien tilldelades en mer utförlig information om studien till dem både muntligt via telefon
18
och skriftligt med ett informations- och samtyckesbrev som skickades ut via epost till de fyra intervjupersonerna (Bilaga 1). Detta för att klargöra om de forskningsetiska principerna, informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet (Bryman, 2011). Dessutom skickades intervjuguiden med intervjufrågorna till socionomernas eposter för att de i lugn och ro skulle kunna förbereda sig inför intervjun (Bilaga 2). I kontakten med intervjupersonerna bestämdes också tid och plats för intervjuerna.
Samtliga intervjuer utfördes under kontorstid på intervjupersonernas arbetsplatser. Detta för att intervjupersonerna skulle ha möjlighet att återgå till arbetet direkt efter intervjun, samtidigt som det kunde bidra till att intervjupersonerna kände sig mer bekväma i situationen eftersom de befann sig i sin vardagliga arbetsmiljö. Vid vartdera intervjutillfälle informerades
intervjupersonerna på nytt om sitt deltagande i studien utifrån de forskningsetiska principerna (avsnitt 4.7) och uppmanades signera information- och samtyckesbrevet (Bilaga 1) som en bekräftelse på att de förstått innehållet. Samtliga intervjuer tog mellan 40 till 60 minuter att genomföra och spelades in med en surfplatta med tillåtelse från samtliga intervjupersoner.
Kvale och Brinkmann (2009) förklarar att det har sina fördelar att spela in intervjuerna eftersom forskaren då kan fokusera mer på området och sina intervjupersoner. Inspelningen gör det också möjligt att när som helst återgå till den ursprungliga intervjun, utan att viktiga delar ur intervjun går förlorade. Den tidsmässiga skillnaden under intervjuerna kan bero på att en del intervjupersoner gav mer utförliga och beskrivande svar på intervjufrågorna, dessutom kan det ha förekommit fler följdfrågor under en del intervjuer, som en anledning till
tidsskillnaderna. I det stora hela gav intervjupersonerna svar på sådant som senare kunde kopplas till studien frågeställningar.
4.5 Bearbetning av intervjumaterialet
Då transkriberingen är en mycket tidskrävande process påbörjades transkriberingen av det inspelade materialet efter varje enskilt intervjutillfälle för att undgå att få tidsbrist under processen. Kvale och Brinkmann (2009) förklarar att den tid som läggs på transkriberingen av intervjumaterialet tenderar att variera, vilket bland annat kan bero på forskarens tidigare erfarenheter av att transkribera, hur pass detaljrik återgivningen av intervjun är samt längden och kvaliteten av intervjun. Varje intervjuupptagning lyssnades noggrant igenom för att inte gå miste om viktiga och intressanta delar till studien, på samma gång omvandlades
ljudupptagningarna för samtliga intervjuer till enskilda textdokument för att underlätta i den senare bearbetningen och analysen av materialet. Att överföra inspelade intervjuer till text anses som ett fördelaktigt tillvägagångssätt för att hantera de stora mängder data som en intervjustudie oftast framkallar, däremot kan det också medföra att det levande samtalet går förlorat i och med att samtalet reduceras till text (Kvale & Brinkmann, 2009).
I analysprocessen användes kvalitativ innehållsanalys för att bearbeta intervjumaterialet. Fejes och Thornberg (2015) beskriver att den kvalitativa innehållsanalysen kan genomföras på olika sätt, det finns således ingen bestämd form att utföra analysen på. I det stora hela kan kvalitativ innehållsanalys ses som ett verktyg för att komma fram till ett resultat sammankopplat med studiens syfte, detta med stöd av koder och kategorier. Inledningsvis lästes textdokumenten igenom ett antal gånger efter att intervjuerna transkriberats och det innehåll som ansågs vara
19
av betydelse för studien färgmarkerades och överfördes till nya dokument. Detta för att lättare kunna koppla till studiens syfte och frågeställningar samt för att kunna jämföra
intervjupersonernas svar mellan varandra. Att bryta ner materialet i mindre delar kan göra det lättare identifiera meningsfulla mönster i intervjupersonernas svar, samtidigt som det gör det möjligt att koda och kategorisera intervjumaterialet (Fejes & Thornberg, 2015).
För att skapa en struktur i det okodade intervjumaterialet under analysprocessen bildades ett antal kategorier som jag kunde sortera innehållet från intervjuerna i. Kategorierna fick namnen psykisk ohälsa hos ungdomar, faktorer som påverkar ungdomars psykiska hälsa och verksamheternas förebyggande arbete, samtliga med koppling till studiens syfte och
frågeställningar. Kategorierna fick även utgöra rubrikerna för de olika delavsnitten i resultatet, det förekommer också tre underkategorier i en av kategorierna för att dela in innehållet på ett tydligare sätt.
Meningsbärande enheter Koder Underkategorier Kategorier […] För jag träffar ju också många
ungdomar, där det är det här med att man ska vara så perfekt, att det kommer från föräldrarna också. De har väldigt höga krav på att de ska lyckas i livet.
Vara perfekt Kommer från föräldrarna Väldigt höga krav
Lyckas i livet
Familj Faktorer som påverkar ungdomars psykiska hälsa
Exempel från analysschema (Bilaga 3).
De utvalda citaten från intervjumaterialen analyserades därefter på nytt för att identifiera de mest centrala delarna från intervjuerna, varav kategorierna fungerade som stöd för att förenkla processen med kodningen. Det är således viktigt att forskaren innehar ett selektivt
förhållningssätt till det insamlade materialet, då det är omöjligt att få med samtliga delar från intervjuerna (Denscombe, 2018). Enligt Bryman (2011) beskrivs kodningen som en viktig del av analysprocessen eftersom det gör det möjligt att få en större förståelse för innehållet i intervjuerna. De utvalda citaten kondenserades till kortare meningar för att framhäva det mest väsentliga från citaten, då det skapar en tydlighet och förenklar analysen (Kvale &
Brinkmann, 2009). För att citaten skulle bli mer begripliga och läsbara, togs även talspråk och upprepningar som ”liksom” och ”eh” bort. Bryman (2011) förklarar att en viss redigering kan behöva göras i intervjutexterna, däremot är det viktigt att forskaren inte förändrar för mycket i texten, eftersom innebörden då kan gå förlorad. I den senare delen av analysgenomförandet diskuterades och jämfördes empirin från resultatet, tillsammans med mina två valda teorier och tidigare forskning, detta för att besvara studiens syfte och frågeställningar.
4.6 Etiska förhållningssätt
Inom den humanistiska- och samhällsvetenskapliga forskningen finns fyra forskningsetiska principer som utgör riktlinjer och vägledning under forskningsprocessen som forskaren behöver ta hänsyn, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). De etiska aspekterna av forskningsintervjun har en
20
stor betydelse för den kunskap som produceras genom intervjun. Det krävs därmed en
respektfullhet gentemot intervjupersonens integritet, för att undvika att intervjupersonerna far illa av studien (Kvale & Brinkmann, 2009). Bryman (2011) beskriver de etiska principerna på följande vis:
Informationskravet
Detta krav handlar om att forskaren har en skyldighet att informera intervjupersonerna om studiens syfte, att deltagandet är frivilligt samt att de när som helst har rätt att avbryta sitt deltagande studien. Samtliga intervjupersoner har fått information om detta både skriftligt i samband med att information- och samtyckesbrevet skickades ut och muntligt i samband med intervjutillfället (Bilaga 1). Detta för att undvika eventuella missförstånd under intervjun.
Samtyckeskravet
Detta innebär att intervjupersonerna ska ges en möjlighet att samtycka eller avböja sin medverkan i studien under alla dess skeden utan att behöva uppge en förklaring. Detta uppfylldes både muntligt och skriftligt. Samtliga intervjupersoner lämnade ett samtycke vid förfrågan om deras deltaganden i studien och innan intervjutillfället fick intervjupersonerna signera en information och samtyckesblankett (Bilaga 1).
Konfidentialitetskravet
Syftar till att behandla alla intervjupersoners uppgifter med största möjliga konfidentialitet.
Detta innebär att känsliga uppgifter så som namn, kön och ålder inte ska kunna kopplas samman med respektive deltagare. Informationen som samlas in behöver även förvaras oåtkomligt från obehöriga. För att upprätthålla en konfidentialitet har samtliga
intervjupersonerna fått andra benämningar, socionom 1, socionom 2, socionom 3 och socionom 4. För att skydda intervjupersonernas anonymitet ytterligare har varken kön eller ålder avslöjats och inte heller den stad som socionomerna är verksamma inom. Däremot har intervjupersonernas arbetsplats, antal år inom yrket och arbetsuppgifter beskrivits i studien.
Nyttjandekravet
Med detta menas att den information som inhämtas om intervjupersonerna endast får nyttjas för forskningsändamålet. Intervjupersonerna har informerats om att det insamlade materialet enbart är avsett att nyttjas till detta examensarbete och att den slutliga versionen kommer att publiceras.
4.7 Kvalitetskriterier
Kvalitetsaspekterna inom kvalitativ forskning har stor betydelse för kvaliteten i forskningen (Forskningsetiska rådet, 2017). Bryman (2011) beskriver trovärdigheten som ett användbart begrepp för att bedöma kvaliteten inom kvalitativ forskning, då kvalitativa studier sällan kan tillföra en absolut sanning av den sociala verkligheten. Verkligheten uppfattas istället som subjektiv utifrån betraktarens ögon, därmed kan det finnas flera olika beskrivningar av verkligheten, enligt det kvalitativa synsättet. Underkriterierna tillförlitlighet, överförbarhet och pålitlighet används för att beskriva trovärdigheten i studien. Tillförlitligheten betonar
