Kandidatuppsats
Konsten att förstå sig på sitt eget rollutövande
En kvalitativ studie om arrestantvakters upplevda rollutövning i arresten
Författare: Leila Charafi Handledare: Cecilia Dautovic Bergh
Examinator: Jens Agerström Termin: HT20
Ämne: Psykologi Nivå: Grundnivå Kurskod: 2PS61E
Abstract
The purpose of this study was to investigate whether arrest guards felt that they had different roles in their jobs at the arrest and how these roles were played out. I conducted five semi-structured interviews where all the participants worked in a town in Kronoberg. The material from the interviews was analyzed by means of Erving Goffman's dramaturgical perspective, and Rolf and Simon Granér's theory of norms and rules within a working group and activities as well.
The data were categorized into three different themes; Roles of
professions, expectations in profession and conflicts. The results of this research provide knowledge about how arrest guards work and act in their roles within the profession in relation to inmates and their colleagues.
Keywords: Arrest guard, professional roles, professional expectations, conflicts, colleagues, inmates
Abstrakt
Målet med denna uppsats var att undersöka om arrestantvakter upplevde att de hade olika roller på arresten och hur dessa roller utspelade sig.
Datainsamlingen införskaffades genom fem semistrukturerade intervjuer där samtliga deltagare arbetade i en ort i Kronoberg. Materialet från intervjuerna analyserades med hjälp av Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv, samt Rolf och Simon Granérs teori kring normer och regler inom en arbetsgrupp och verksamhet
Datan kategoriserades i tre olika teman; Yrkesroller, yrkesförväntningar samt konflikter. Resultaten i denna studie ger en djupare kunskap om hur arrestantvakter arbetar och agerar i sina roller inom professionen i
förhållande till intagna samt kollegor.
Nyckelord: Arrestantvakt, yrkesroller, yrkesförväntningar, konflikter, kollegor, intagna
Tack till
Först och främst vill jag börja med att tacka min duktiga och tålmodiga handledare Cecilia Dautovic Bergh som väglett mig och gett mig dyrbart stöd under hela uppsatsens gång. Jag vill även tacka arrestpersonalen som tog sig tiden och ställde upp på mina intervjuer, utan dem hade jag inte kunnat slutföra denna uppsats.
Slutligen vill jag även ge ett stort tack till min underbara sambo som inte bara stöttat och hjälpt mig igenom hela min arbetsprocess utan även funnits där när jag inte haft det som lättast.
Stockholm, december 2020 Leila Charafi
Innehållsförteckning
1. Introduktion 6
Bakgrund 6
Övriga teorier 8
2. Teoretisk redogörelse 10
2.1 Erving Goffman 10
2.1.1 Rollteori 11
Främre och bakre regionen 12
Idealisering 13
Intrycksstyrning 14
2.1.2 Fasad 14
Mystifikation 15
Kontroll 15
2.1.3 Äkthet 15
2.1.4 Lag 15
2.2 Rolf och Simon Granér 16
2.2.1 Tillhörighet och trygghet 16
2.2.2 Skillnaden mellan normer och regler 17
2.2.3 Konflikt 17
3. Syfte och frågeställning 18
3.1 Syfte 18
3.2 Frågeställning 18
4. Metod 19
4.1 Urval 19
4.2 Instrument 19
4.3 Procedur 20
4.4 Analys 20
4.5 Etiska aspekter 21
5. Resultat 21
5.1 Yrkesroll 22
5.2 Yrkesförväntningar 24
5.3 Konflikter 26
6. Diskussion 28
6.1 Metoddiskussion 32
Hot om validitet 32
Framtida forskning 33
7. Sammanfattning 33
8. Bilagor 35
8.1 Intervjuguide 35
8.2 Informationsbrev 36
1. Introduktion
Bakgrund
Arrestantvakter har en samhällsviktig funktion, dock är arrestantvakternas arbetsuppgifter inte synliga för allmänheten, då det generellt inte är många medborgare som rör sig eller kommer i kontakt med arresten och dess personal. En annan anledning är även att hela arrest verksamheten sker bakom låsta dörrar vilket i sin tur gör att tillträdet för allmänheten är ytterst begränsat. Samarbetspartnern för arrestantvakterna är främst ingripande polis, stationsbefäl och jourutredare vid förhör.
Arrestantvakter och arrestlokalen gör det möjligt för ingripande polis att förvara anhållna, gripna eller omhändertagna personer. En arrestantvakts överlagda arbete är bland annat att tillgodose de intagnas rättigheter så som mat, dusch, gå ut på rastgård, prata med försvarare etc.
Vid tillfällen då den intagne misstänks för brott kan arrestantvakter få utföra urinprovstagning, DNA-topsning och eller daktning på de intagna ifall ett sådant underlag skulle krävas av en åklagare eller polis med förundersökningsledarutbildning. Något som alltid utförs är avvisitering, kroppsvisitering, införande i arrestcell samt tillsyn med jämna mellanrum under tiden som personen befinner sig i cellen. Tillsyn är i sin tur
nödvändigt för att kunna utföra en kontinuerlig hälsobedömning av den intagne. Ännu en arbetsuppgift som tillfaller arrestantvakter är utsläpp i samband med en frigivning eller eventuell överföring till häktet. Detta görs i sin tur efter att en åklagare tagit beslutet att fria eller släppa en intagen antingen för brist på bevisning eller för att vederbörande inte riskerar att påverka en eventuell utredning, detta beslut tas senast fyra dagar efter att en person placerats i arrest (Polismyndigheten, 2020).
Arrestantvakterna arbetar sällan ensamma. Bemanningen brukar oftast vara minst två och två för att kunna upprätthålla ordning och säkerhet i arrestutrymmet för alla involverade parter. Kollegan är viktig för att arrestantvakter ska kunna genomföra sina arbetsuppgifter både för fysisk samt psykiskt stöd. Om man bland annat hamnar i en hot- eller
risksituation så kan kollegan på så sätt tillhandahålla fysiskt stöd.
Kollegan är även en extra resurs som biträder för att trumfa och säkerhetsställa att och risksituationer kan kontrolleras, oförutsägbara händelser kan med erfarenhet uppstå vilket gör att kollegan ska kunna biträda till kontroll och kommando och därmed även ha ett övertag över den intagne för att i sin tur ge arrestantvakter en upplevd trygghet.
Det psykiska stödet däremot är mer att kollegan ska kunna bistå med stöd som är i ett mer verbalt sammanhang, som till exempel att prata ut om en jobbig situation som uppstått i arresten, för att vidare kunna underlätta i processen att kunna gå vidare och därmed må bra efter en incident för att kunna i sin tur ha en trygg arbetsmiljö.
För att hindra den intagne från att hitta tillvägagångssätt att kunna påverka och styra sin situation som kan innebära fara för arrestantvakter, är det av stor vikt att ha en enad front för att upprätthålla trygghet och inte minst säkerhet. En enad front är i sin tur angelägen för att en intagen inte ska ha möjligheten att kunna favorisera eller urskilja svagheter hos en annan arrestantvakt. Det är därför nödvändigt att som arrestantvakt och kollega alltid vara överensstämmande i allt som sägs och på samma sätt behandla, tilltala och förmedla information till den intagne som kollegan dessförinnan gjort.
Arresten är placerad i polishuset. Det innebär att arrestantvakter kommer i kontakt med andra aktörer som befinner sig där. Yrkesspråket och jargongen i polishuset är generellt sätt allvarlig då man jobbar under riskfyllda omständigheter där många regler, både skrivna som oskrivna, förväntas upprätthållas. De skrivna reglerna är bland annat att man ska upprätthålla lag och ordning som representant av polismyndigheten genom att fullfölja och genomgå sina arbetsuppgifter på ett korrekt och rättvist sätt, som exempelvis göra tillsynerna kontinuerligt som
stationsbefälet förelagt, att tillge den intagne sina rättigheter samt finnas där för den intagne som sig bör. Däremot finns det även oskrivna regler i polishuset som även dem förväntas att upprätthållas som exempelvis upprätthållandet av lojalitet gentemot sin kollega. Lojalitet i sin tur visas genom att kollegorna håller varandras ryggar och stöttar när det behövs.
Övriga teorier
Följande studie lyfter huvudsakligen upp Erwing Goffmans dramaturgiska teori kring roller och dess scener samt Rolf Granérs teori kring tillhörighet i en arbetsgrupp, dessa kopplas i sin tur till den vidare framtagna empirin. Det finns även många andra teorier kring ämnet som hade kunnat framföras i denna studie dock stärker dessa upp med mina redan framtagna teorier, samt att dessa utlämnade teorier följer ett spår som inte är i sammanhang av den framställda forskningen vilket gör att de i sin tur inte blir relevanta för studien, därav har dessa teorier uteblivit genom medvetna avsteg.
Två av de uteblivna teorierna är den amerikanska psykologen Philip Zimbardos Standford-fängelseexperiment som bland annat lyfter extrem rollinlevelse, identitetsförändring och auktoritet och
maktmissbruk, samt socialpsykologernas Henri Tajfel och John Turners teori om social identitet (the social identity theory) som lyfter upp upplevelsen om vilka vi människor är, det vill säga vår identitet, i ett socialt och kollektivt samt ett personligt sammanhang (Zimbardo, 2007;
Myers 2009).
Zimbardos experiment gick ut på att dela upp frivilliga studenter i två grupper, en fängelsevakt-grupp och en fångar-grupp, där dessa under två veckors tid skulle agera i en fängelsemiljö utefter deras framtagna roller (Zimbardo, 2007). Syftet med experimentet var att förstå de psykologiska barriärer och hinder som fängelser kan skapa mellan olika människor, och hur dessa individer intar sina roller trots vetskapen om att allt enbart är ett experiment. Experimentet fick dock avbrytas efter endast sex dagar då deltagarna som agerade fängelsevakter började missbruka sin makt gentemot de undergivna fångarna med våld, trots indikationer på att bruk av våld var förbjuden (Zimbardo, 2007). Denna teori och experiment anser jag vidare vara irrelevant för min forskning då Zimbardos (2007) experiment riktar sig mot hur den gode individen genom bland annat sociala förväntningar och tilldelad makt blir ond. Medan min forskning
riktar sig mer åt de upplevda växlande rollerna en arrestantvakt har på arbetsplatsen.
The social identity theory är ett teoretiskt begrepp som lyfter upp förståelsen för de psykologiska grunderna kring särbehandling mellan grupper för att vidare forma den sociala identiteten (Myer, 2009).
Den sociala identiteten formas vidare genom kategorisering, identifiering och jämförelse. Med hjälp av kategorisering klassificerar individen sig med andra individer för att urskilja sig från andra för att sedan passa in i en grupp, detta genom exempelvis nationalitet, religion, kultur och yrken. Genom identifiering, identifierar individen sig med specifika grupper som liknar de själva som därefter bekräftar självkänslan.
Individen jämför slutligen sig själv och sin grupp med andra grupper för att sedan granska och evaluera sin egen grupp med en positiv partiskhet (Myer, 2009). Dock är även denna teori irrelevant för min studie då teorin lyfter upp som ovan nämnt en individs sociala identitet, det vill säga hur en individ upplever sin egen självbild huvudsakligen i ett socialt men även personligt sammanhang, medan min forskning ämnar att enbart lyfta fram en arrestantvakts upplevda yrkesroll. Jag vill mena att en yrkesroll är mindre komplext än en individs identitet, då yrkesrollen endast är aktuell för en individ under arbetets gång medan identiteten är ständig.
Idag finns det god forskning om diverse samhällsviktiga
yrkesroller, däribland poliser samt läkare, forskning kring arrestantvakters yrke och subjektiva yrkesroll är däremot begränsad. Vidare berikar denna studie en djupare kunskap kring arrestantvakters upplevda yrkesroll mot en kollega kontra en intagen, hur arrestantvakter individuellt väljer att agera i personalrummet eller i situationer där möjlig konflikt kan uppstå mellan en kollega och en intagen.
2. Teoretisk redogörelse
Den teoretiska redogörelsen som jag valt att använda mig av i min uppsats är baserad på sociologen Erving Goffmans bok Självframställning i vardagslivet (Tidigare titel: Jaget och maskerna) som är den svenska versionen av The Presentation of Self in Everyday Life (1959). Jag har även tagit till hjälp av den svenske professorn i sociologi Anders Perssons bok Ritualisering och sårbarhet – ansikte mot ansikte med Goffmans perspektiv på social interaktion (2012) för att kunna få en djupare och lättfångad förståelse och uppfattning för Goffmans inte alls så
okomplicerade termer och språk. I Perssons bok sammanställer och förklarar Persson Goffmans sociologi på ett mer vardagligt sätt genom att belysa och tillämpa de centrala begreppen ur ett modernare perspektiv.
Som ett komplement har jag även använt mig av Rolf Granérs (psykolog och lektor på polisutbildningen i Växjö) bok Personalgruppens psykologi (2016) som ger en övergripande översikt över de psykologiska processer som kan förefinnas i en personalgrupp. Trots att huvudfokus i uppsatsen ligger på Goffmans teorier, så är samtliga källor relevanta för studien och kommer att användas på ett väsentligt sätt för att därefter kunna koppla det till resultatet.
2.1 Erving Goffman
Erving Goffmans (2020) dramaturgiska perspektiv har en teori som drar liknelser till teaterscenen. Han menar att vi människor uppträder på olika scener och använder olika masker för att övertyga vår publik om en specifik roll. De olika scenerna är kopplade till specifika situationer, en bestämd tid och plats. Exempelvis kan en scen vara i personalrummet och en annan scen kan vara vid en celldörr hos en intagen. Fortsättningsvis förklarar Goffman (2020) att en scen består av en främre och en bakre region. Även benämnt som ’’on stage och back stage’’. På den främre regionen sker uppträdandet där vi spelar våra roller inför andra och försöker göra ett så övertygande framträdande som möjligt. För att framträdandet ska i sin tur vara övertygande behöver den vara autentisk,
eller uppnå en äkthet, som gör att publiken en individ uppträder inför tror på själva skådespelet. Det är i rollspelet vi vill bland annat förmedla vår yrkesidentitet.
Goffman (2020) menar också att vi med hjälp av intrycksstyrning, som exempelvis uniform på jobbet, kan förstärka vårt rollspel. Samtidigt kan också språk och gester användas för att styra intrycken och förstärka den roll man visar upp på scenen. Goffman menar också på att det finns en bakre region, där vi klär av oss våra masker och kravet på att göra intryck på publiken inte finns på samma sätt, exempelvis när man kommer till personalrummet eller omklädningsrummet och kan ta av sig
uniformen.
Goffman (2020) menar på att allas identitet består av en rad olika masker. Vilken mask vi bär beror på vilken scen vi står på, men också om vi är på den främre eller bakre regionen. Goffmans teori gällande
självframställningen i vardagslivet är användbar i sin tur för att belysa arrestantvakternas olika rollutövande på arresten.
2.1.1 Rollteori
Goffmans (2020) rollteori grundlägger sig på att individens olika beteenden beror på hennes scenmiljö och relationen samt samspelet gentemot sin publik. Individen antar olika roller till förmån för sin publik, beroende på vilka individen samspelar med (Goffman, 2020).
Som tidigare nämnt så uppträder individen i olika roller vid olika sammanhang. För att kunna förstå vad som krävs av oss i en viss situation är det viktigt att införskaffa information om andra personer som befinner sig runt om en. Varför vi försöker hitta information om den andra parten handlar i sin tur främst om att individen måste orientera sig i det sociala nätverket där budskapet sänds ut (Goffman, 2020). Detta kan förklaras i två olika teorier, ”give expression och give off expression”. Give
expression förklaras genom att individen överför uttryck medvetet till sin publik och som vanligtvis är i form av verbala sammanhang. Give off expression förklaras däremot genom omedvetna aktiviteter samt överför
budskap och hur mottagaren påverkas (Goffman, 2020). När en individ tar på sig en roll där den uppträder i syfte att kontrollera en situation så kommer den personens handlingar även påverka situationen som den befinner sig i. En person kan antingen agera medvetet genom att kunna uttrycka sig på ett planerat sätt eller agera samt uttrycka sig endast i syfte att framkalla en speciell reaktion hos den andra personen (Goffman, 2020).
Främre och bakre regionen
Framträdandet sker på en scen som kan förklaras vara indelad i två delar, den främre regionen och den bakre regionen. På den främre
regionen agerar aktören formellt och följer sociala regler som har
betydelse för publiken som i sin tur observerar akten. Aktören vet att den observeras och agerar därefter. Detta är det offentliga och ständiga
framträdandet som individen uppträder inom ramen inför yrkesrollen som individen faller (Goffman, 2020). Eftersom aktören i den främre regionen är iakttagbar och blottad av andra, föreligger det att individen ska följa normer som beskriver hur den ska bete sig och agera i andras närvaro, dessa normer är i sin tur delade i två, hövlighetsnormer och
anständighetsnormer (Persson, 2012). Hövlighetsnormerna hänvisar till hur aktören väntas bemöta och behandla sin publik, hur individen exempelvis förväntas bete sig med respekt gentemot andra. Denna norm är mer reglerad ur ett etiskt perspektiv i form av seder.
Anständighetsnormerna lyfter däremot upp om vilket sätt aktören väntas säga och handla inför sin publik, Det vill säga vad som är lägligt i ett sammanhang. Denna norm till skillnad från hövlighetsnormerna reglerar sig ur ett så kallat ``vett och etikett´´ perspektiv som exempelvis
umgängesseder (Persson, 2012).
I den främre regionen föreligger även Goffman framför allt genom varseblivningsbarriärer, i form av exempelvis väggar eller ridåer mellan diverse rum, som skiljer de olika regioner åt, vilket då skapar ett så kallat publikåtskillnad (Persson, 2012). Publikåtskillnaden vill man i sin tur ha för att kunna lämna och avlasta sig från sitt huvudframförande. När
aktören lämnar sin publik och den främre regionen, tar den plats in i den bakre regionen (Goffman, 2020; Persson, 2012).
Den bakre regionen är platsen där aktören kan slappna av och avstå från att tala i sin roll och komma ur sitt uppträdande och
skådespeleri. Här är aktören fri att uttrycka känslor och tankar som möjligtvis inte skulle tolereras på huvudscenen i den främre regionen, då den bakre regionen innebär för aktören att denne är otillgänglig för publiken (Goffman, 2020; Persson, 2012). Aktörens handlingar i den bakre regionen hotas inte heller att observeras av publiken då aktören nu befinner sig bortom publikens syn och höravstånd på grund av den varseblivningsbarriär som nu råder. Här behöver inte aktören heller vara orolig för att skapa några störningar i sitt framträdande genom att få framträdandet att spricka (Goffman, 2020). En möjlig störning i ett framträdande kan orsakas genom att roller avslöjas av publiken som iakttar uppträdandet. För att förhindra att en föreställning avbryts genom en störning hävdar Goffman (2020) att det är viktigt för en aktör som besitter information att dölja den från sin publik då det annars kan skapa misstankar och förvirring om ett möjligt falskt framträdande, som även kallas för förvrängning. För att kunna uppvisa ett bra framförande utan potentiella störningar till sin publik behöver aktören förbereda sitt uppträdande i den bakre regionen.
Idealisering
Enligt Goffman (2020) kan rollen en aktör spelar med hjälp av idealisering behandlas på flera möjliga vis. Eftersom en aktör oftast vill betraktas som trovärdig framför sin publik, så kan aktören i sin tur välja att framhäva och förstärka dennes fördelaktiga sidor för att justera bilden om hur den vill att den ska framstå, och samtidigt dölja de mindre bra egenskaperna som den besitter för att te sig verka förnämligare än vad den egentligen är. Detta menar Goffman (2020) att man gör för att
exemplifiera samhällets officiellt sanktionerade värden.
Intrycksstyrning
Individer agerar på ett sätt att den gör intryck på sin motpart så att den ska uppfatta individen på ett speciellt sätt, detta görs med hjälp av intrycksstyrning. Aktören använder sig av intrycksstyrning i bemötandet av sin publik, beroende på infall kan det både vara publiken (intagna) och medlemmar i laget (kollegor), det vill säga att aktören framställer sig i sitt framträdande på ett sätt som ska väcka motpartens syn på aktören i fråga, både som människa och kollega, detta gäller även bemötandet av
publiken. En aktörs intrycksstyrning kan exempelvis vara mer vårdande och förstående eller hård vid sitt bemötande. Genom uttryckstyrningen vill aktören i sin tur förmedla sitt sätt att utöva sin roll (Goffman, 2020).
2.1.2 Fasad
Fasaden föreställer enligt Goffman (2020) den vältaliga platsen eller rekvisitan som ständigt, medvetet eller omedvetet, visas för att avgränsa situationen för den iakttagande publiken under ett framträdande.
Föreställningen kan framställas i två perspektiv, den personliga fasaden och inramningen. Den personliga fasaden består av element eller
utrustning som krävs för att kunna utföra själva framträdandet. Även den personliga fasaden är uppdelad i två så kallade aspekter, uppträdande och manér. Uppträdande avser element kan vara i form av bland annat, ålder, kön, kroppsbyggnad, sättet en aktör för sin talan samt beklädnad, som exempelvis en uniform som ska bäras på en viss arbetsplats, med
uppträdandet vill aktören förmedla den sociala statusen (Goffman, 2020;
Persson, 2012). Manér är å andra sidan den påverkande elementet som belyser hur aktören ämnar att agera och bete sig i en viss situation.
Inramningen däremot innefattar en specifik plats där bland annat möbler och dekor används som rekvisita. Eftersom inramningen är i en specifik plats kan aktören som ämnar att framföra ett skådespel för en publik inte göra det förrän den befinner sig i den specifika inramningen (Goffman, 2020).
Mystifikation
Ibland kan aktören emellanåt vara i behov av att dölja en viss information i sitt framträdande inför publiken, denna typ av teknik kallas även för mystifikation eller mystifiering (Goffman, 2020). En anledning till att en aktör vill undanhålla viss information menar Goffman (2020) kan vara för att öka publikens intresse för aktören och dess framträdande eller för att aktören vill medvetet undvika att avslöja information som kan vara skadlig för inte enbart aktören i fråga, utan även publiken att känna till. Goffman (2020) nämner även att ett socialt avstånd kan vara
ytterligare ett motiv till att ett skapande av mystifiering görs, för att aktören i sin tur ska kunna upprätthålla respekt men även förakt hos publiken. Goffman (2020) antyder dessutom att mystifikationens syfte kan även vara att avskärma en inre personlig svaghet för att i sin tur upprätthålla aktörens integritet.
Kontroll
Kontrollen över sin egen roll samt kontrollen över scenmiljön menar Goffman (2020) är viktiga för att en interaktion ska kunna samspela, samt att upprätthålla uttrycksfull kontroll avser behovet av att hålla sig i sin karaktär. Goffman (2020) menar att aktören, med eller utan lag, har en kontroll att begränsa på vad och hur den vill reglera den information som publiken har till möjlighet att införskaffa sig på scenen.
Kontrollen som en aktör eller ett lag lyckas besitta kan i sin tur ge en känsla av säkerhet (Goffman, 2020).
2.1.3 Äkthet
Goffman (2020) lyfter upp det dramaturgiska begreppet om rollens äkthet, och beskrivs som tron på rollen. Ett framträdande ska innefatta en viss äkthet, vilket menas att aktören måste först själv tro på sin egen roll innan den kan visa sitt framträdande för sin publik. Detta för att individen själv ska kunna bli övertygad om sitt framträdande för att sedan kunna övertyga sin publik.
Goffman (2020) nämner att laget är en grupp av individer som samarbetar med varandra i scenmiljön. De stödjer varandra i den bakre regionen efter att en aktör haft ett framträdande för sin publik, när aktören sedan återgår till den bakre regionen och går ur sin roll den precis spelat i den främre regionen så kan laget finnas där som stöd när aktören
eventuellt vill avreagera sig eller tala om sin akt den precis haft i den främre regionen. Goffman (2020) nämner att laget besitter all information som aktören innehar, därför kan de i sin tur inte bli lurade av aktörens framträdande, detta menas även att på detta sätt kan laget även vara ett stöd för aktören när hen uppvisar sitt framträdande genom att kunna finnas i närheten av den främre raden ifall aktören någon gång skulle behöva support av sitt lag.
2.2 Rolf och Simon Granér
2.2.1 Tillhörighet och trygghet
Utifrån ett socialpsykologiskt perspektiv vill den sociala individen känna tillhörighet till en grupp. För att det i sin tur ska ske måste en individ bli accepterad som medlem i en grupp. För att vidare kunna bli accepterad bör man som individ anpassa sig till de villkor som gruppen har (Granér & Granér, 2016).
Granér och Granér (2016) nämner det gemensamma ursprunget som tar upp känslan av trygghet som en individ kan känna när den är med en person den känner sedan tidigare, som exempelvis en kollega.
Individen vill även bli accepterad i ett sammanhang, som exempelvis ett arbetslag. Individen är i sin tur villig att anpassa sig till de villkor som en grupp kräver av en. Dock lyfter Granér och Granér (2016) även upp att skulle man som individ bli av med eller förlora den tillhörighet i en gruppgemenskap man kämpat för att uppnå, så kan det i sin tur till slut innebära att man kan förlora sitt arbete då en känsla av utanförskap kan skapa osäkerhet för vissa individer vilket kan resultera till att viljan att ta sig till arbetet inte längre finns kvar.
2.2.2 Skillnaden mellan normer och regler
Enligt Granér och Granér (2016) styrs individen alltid av någon form av regler på en arbetsplats. På en samhällsnivå så finns det lagar och förordningar som styr, inom en arbetsgrupp å andra sidan är det inte enbart lagar och förordningar som styr utan även regler och rutiner som sedan grenar upp sig till normer. Detta benämns som ‘’regelsystemet’’
och är den formella aspekten av en organisation som fokuserar på hur ett arbete ska respektive inte får utföras på ett regelrätt sätt (Granér och Granér, 2016).
Den informella aspekten lyfter däremot regler som är mer av den oskrivna typen, så kallat normer. Dessa normer är bestämmelser över vad och hur man ska, och får känna och göra i en viss situation, ofta gällande en grupp (Granér och Granér, 2016).
Normsystemet är oftast outtalat, vilket menas med att mycket av dessa oskrivna regler sitter i intuitionen, med annat ord kallad
‘’magkänslan’’. Granér och Granér (2016) talar om att normen kan vidare delas in i tre varianter, normalitetsnormen, förbudsnormen och
idealnormen. Normalitetsnormer lyfter upp det som antas vara anständigt, vanligt och ‘’normalt’’ uppträdande och beteende i en grupp.
Förbudsnormen hör ihop med normalitetsnormen i den benämningen att förbudsnormen anvisar vart gränsen går för vad som inte är tillåtet beteende i en grupp. De eftertraktade och önskvärda beteenden som en grupp har motsvarar idealnormerna, här vill gruppen att beteendet ska vara på bästa sätt men eftersom de är så kallade ideala så är de i praktiken svåra att uppnå (Granér och Granér, 2016).
2.2.3 Konflikt
Granér och Granér (2016) belyser att när omvärldens krav inte har samma motsvarigheter som verksamhetens egen uppläggning på en viss förväntning kan konflikter uppstå.
Detta vill mena att en person som jobbar på en arbetsplats kan ha en förväntning på sig genom sin arbetsplatspolicy och regelsystem som beträffar på hur arbetet ska skötas, men samtidigt ha en annan form av
förväntning på sig utav arbetsgruppen genom ett normsystem som lyfter hur gruppen ska funka tillsammans (Granér och Granér, 2016). Dessa olikheter på förväntningar på en anställd menar då Granér och Granér (2016) kan i sin tur skapa konflikter som en anställd kan ha svårt att hantera, därför blir resultatet ofta att vid en sådan situation att den anställde tillslut väljer att prioritera arbetsgruppens normer före verksamhetens regler.
Granér och Granér beskriver konflikten mellan regelsystem och normsystem på följande vis:
``På vår arbetsplats har vi en oskriven regel att alltid ställa upp när någon har problem´´. Men verkligheten är som i regel att man bara ställer upp på sina arbetskamrater till en viss gräns. Annars riskerar omsorgen om arbetskamrater att komma i konflikt med gruppens arbetsuppgifter (s.94).
3. Syfte och frågeställning
3.1 Syfte
Denna uppsats kommer att handla om hur arrestantvakter upplever sitt rollutövande på sin arbetsplats, där deras olika roller är i fokus i olika
situationer.
Syftet med uppsatsen är att ur ett socialpsykologiskt perspektiv studera hur arrestantvakter upplever sitt rollutövande på personalrummet gentemot en kollega samt vid en arrestcell gentemot arrestens intagna, och om de upplever att det är olika roller de intar beroende på vem de bemöter.
3.2 Frågeställning
● Upplever arrestantvakter i sin yrkesroll någon skillnad i bemötande mot en intagen kontra en kollega?
● Hur agerar arrestantpersonal i personalrummet gentemot sina kollegor samt i arrestceller inför intagna?
● Har uniformen som en arrestantvakt bär, en inverkan och betydelse för hur de utspelar sina roller?
● Hur agerar arrestantpersonal i en situation, där en möjlig konflikt kan inträffa, mellan deras kollega och en intagen?
4. Metod
4.1 Urval
För att kunna utföra min forskning så behövde jag införskaffa mig material som jag i sin tur skulle kunna analysera. För att vidare kunna få ett material behövde jag söka mig efter deltagare som var beredda att medverka i en intervju. I ett letande efter deltagare gjordes det även en begränsning till en kommun i Kronobergs län. Eftersom det var just arrestantvakter jag ville använda mig av som intervjupersoner så tillämpades bekvämlighetsurval metoden. Bekvämlighetsurval metoden utgår i sin tur från att använda sig av ett selektiv där de deltagare som väljs ut är tillgängliga för ett eventuellt
medverkande för forskaren (Wilson & Maclean, 2011).
Eftersom jag själv har tidigare under mitt liv jobbat som arrestantvakt kunde jag ta kontakt med gamla kollegor som jobbar kvar på arresten som i sin tur kunde hänvisa mig till deras kollegor som möjligtvis skulle vilja vara med i min studie. Därefter tog jag kontakt med dessa individer för att vidare tillfråga dem om de skulle kunna tänka sig att ställa upp på en intervju gällande deras profession på arresten. Då tanken var att intervjua 5–6 personer ställde jag vidare frågan om en intervju till sju personer varav en person tackade nej för att medverka. När jag väl skulle utföra intervjuerna fick en individ en längre tids sjukdom som gjorde att den till slut inte kunde medverka. Samtliga intervjuer gjordes var för sig. För att skydda deltagarnas anonymitet beaktar jag att inte avslöja deras kön eller ålder då deras arbetsplats inte är så stor.
4.2 Instrument
För att uppnå studiens syfte samt få möjlighet att besvara
frågeställningen har en kvalitativ metod utförts, detta för att få en djupgående kunskap och förståelse över individens egna upplevelse och betraktning. Jag använde mig av semistrukturerade intervjuer som framställdes med hjälp av
användes är för att deltagarna kan på så sätt stärka sina idéer och utveckla sina tankar för att i sin tur få en djupare perspektiv av en upplevelse (Wilson &
Maclean, 2011). För att få fram de olika teman i min studie användes Goffman (2020) litteratur. Dessa kan hittas i intervjuguiden (bilaga 1).
4.3 Procedur
Som tidigare nämnt så delades ett informationsblad (bilaga 2) ut till samtliga deltagare med uppgifter om hur intervjun var ordnad och hur själva intervjun i sig skulle genomföras. Vidare beskrevs det i informationsbladet om vem som ansvarar för undersökningen och att hela medverkandet i
undersökningen och intervjun var helt anonymt, personerna meddelades även att de när som helst kunde avbryta intervjun utan att behöva ge skäl till det.
Informationsbrevet lästes även upp inför varje intervju (bilaga 2). När intervjuerna var inbokade utfördes en pilotintervju, för att kunna ge en uppfattning om hur frågorna ska förstås och säkra att frågorna som ställs inte missuppfattas eller är för svåra (Wilson & Maclean, 2011). Intervjun utfördes individuellt för att deltagarna bland annat skulle känna sig trygga, samt för att en deltagares svar inte skulle påverka en annan deltagares svar och tankar kring frågorna. För att deltagarna skulle uppnå en känsla av bekvämlighet ställdes det några korta frågor strax innan intervjun kring deras intressen, hur länge de jobbat som arrestantvakter och varför de valde att börja jobba om det.
Intervjuerna genomfördes i en stillsam lokal och varaktigheten på intervjuerna var mellan 30 – 50 minuter långa.
4.4 Analys
Totalt medverkade fem personer i mina intervjuer där alla utom en spelades in för att därefter kunna transkribera materialet. Transkribering var vidare nödvändig för att senare kunna göra en tematisk analys. Personen som inte gav sitt medgivande för en inspelning gav istället mig sin tillåtelse för att föra noggranna och detaljerade anteckningar, som deltagaren efteråt fick kontrollera och godkänna.
På grund av min förförståelse inom ämnet kunde teman fördefinieras med hjälp av relevant litteratur. För att vidare kunna utföra en analys i studien
gjordes därför en deduktiv tematisk analys där de belysta temana blev yrkesroller, yrkesförväntningar och konflikter.
4.5 Etiska aspekter
Som tidigare nämnt fick deltagarna ett informationsbrev tilldelat och även uppläst strax innan intervjutillfället. Detta gjordes i sin tur för att följa de etiska principerna för forskning. Dessa principer är informationskravet, som belyser den information som avser studiens syfte till varje enskild deltagare som upplyser att medverkan är fullkomligt frivilligt och kan avbrytas och avslutas när som helst. Samtyckeskravet, som innebär att varje deltagare måste ge sitt samtycke för att delta i studien, vilket gjordes strax efter innehavandet av informationskravet. Konfidentialitetskravet, som innefattar att samtlig
förfogande av uppgifter behandlas med fullt förtroende som även är och förblir anonymt. Och till sist nyttjandekravet som lyfter upp att all insamlad fakta som gjorts under studiens gång endast används i studiesyfte samt att den enda personen som är berättigad till att se och använda uppgifterna var forskaren (vetenskapsrådet, 2002).
Samtliga personer som deltog i intervjuerna var över 18 år och utförde intervjun på sin fritid.
Min bedömning är vidare att denna studie inte kommer att påverka medverkarna i intervjun menligt.
5. Resultat
I det följande kommer jag att referera till intervjupersonerna som
‘’deltagare’’ för att kunna uppnå en lättsammare läsning. Resultatet kommer i sin tur att presenteras i form av de tre olika teman som täcktes i intervjun. De teman som valts är följande:
● Yrkesroller
● Yrkesförväntningar
● Konflikter
5.1 Yrkesroll
Detta tema lyfter upp deltagarnas upplevda yrkesroll i arresten. Frågor som tar upp om vem deltagaren generellt är på arresten, vilka roller deltagarna upplever att dem har beroende på om de bemöter en kollega eller en intagen, och huruvida dem beter sig utefter dem blir besvarade här.
Den övergripande upplevelsen deltagarna nämner är att de alltid är sig själva på jobbet i arresten, men att de ändå mer eller mindre kan förändra och anpassa sitt sätt att vara beroende på vem i arresten de bemöter.
De flesta upplevde att de kunde ha en mer undergiven roll i
personalrummet om de arbetar med en kollega som jobbat på arresten i några år.
Då upplevde deltagarna att kontroll kan upprätthållas oavsett om de tog
kommandot eller om de var i ett mer avslappnat tillstånd. Dock kände de motsatt effekt om de däremot arbetade med en kollega som var timanställd och inte alls hade jobbat lika länge som en heltidsanställd. Detta gör i sin tur beskriver deltagarna att de väljer att ta en mer dominant roll för att uppnå en upplevd kontroll som i sin tur ser till att arbetsuppgifterna de har ska ske och utföras på rätt sätt. De nämner även att ju längre de känt sin kollega, desto mer avslappnat upplever de att deras miljö och jargong i personalrummet är.
Gentemot en intagen å andra sidan beskriver samtliga däremot att de har ett mer seriöst och fokuserat skal än vad de annars kan vara gentemot sina kollegor i personalrummet. De skojar sällan med en intagen och talar inte mer än vad som anses anständigt, dock berättar dem att när de väl talar till en intagen så är det på ett tydligt och långsamt sätt för att den intagne i sin tur ska kunna ta in den information samt kunna förstå det som deltagarna vill framföra, det kan exempelvis vara information om de intagnas rättigheter eller om den intagne är hungrig mm. De uttrycker även att de i den mån de kan försöker att inte slarva med sina ord och blandar inte in lätta svordomar och oprofessionellt språk i sina samtal med den intagne, som de ibland annars kan göra när de bemöter en kollega. Detta för att de i sin tur ska upplevas som professionella i sitt yrke.
Deltagarna nämner även att de blir mer avhållsamma gentemot dem intagna på arresten än mot sina kollegor. Anledningen till det berättar de, är för att när de väl kliver ut ur personalrummet och går mot arrestcellen till en intagen, så lämnar de den rollen de har mot sin kollega. De uttrycker att de går in i en annan
karaktär, den så kallade felfria och neutrala arrestvakten, som inte har så mycket känslor eller värderingar. Här beskriver de att det inte råder någon tvekan om att de är den personen som ska ta kommandot och inneha kontrollen, oberoende på om deltagaren tidigare i personalrummet har haft den mer undergivna rollen gentemot sin kollega.
En deltagare nämner just detta i följande citat:
Även om jag gentemot min kollega är den som är undergiven, så kan inte jag som arrestvakt vara den som är undergiven gentemot de som kommer in, där måste jag ändå visa att det är jag som bestämmer och har kommandot och att de inte är där för att saker och ting ska ske på deras villkor, att de har villkor och rättigheter samt skyldigheter, men att det ändå är på våra villkor som saker och ting kommer att ske.
Individen som uttrycker föregående citat menar även att det ingår i dennes arbetsuppgifter att ha kontroll och ta kommando över en situation som har att göra med någon form av interaktion med en intagen, för att i sin tur uppvisa ett intryck av professionalitet. Det i sin tur förklarar att deltagaren upplever att den intar olika roller på arresten för att inte bara uppleva och upprätthålla en känsla av kontroll, utan även för att hennes kollegor och verksamhet ska få intrycket att personen är en professionell medarbetare.
Deltagarna beskriver även att när de väl haft en dialog med en intagen vid arrestcellen, och går tillbaka till personalrummet, upplever de att de kan slappna av och återgå till en mer avspänd och lättsam miljö där de vidare kan berätta och diskutera kring samtalet deltagaren tidigare haft med den intagne.
Skulle möjliga situationer finnas som kan behöva komma att lösas berättar deltagarna att kollegan kan i sin tur vara behjälplig att genom samtal hitta passande lösningar till det eventuella problemet som både deltagaren och kollegan kommer fram till.
Generellt sätt tycker de flesta deltagare enligt deras egna upplevelser att en arrestantvakt har två tydligt olika roller på arresten, rollen som
arrestantvakt gentemot en kollega och rollen som arrestantvakt gentemot en intagen. En intagen bemöter arrestantvakten på ett kort och koncist sätt, informerar om rättigheter och finns där för dem på en ytlig form. Skulle den intagne behöva stöd genom en känslomässig händelse beskriver deltagarna att de inte skulle vilja ge det till dem, då de upplever att det bör finnas en tydlig
tur inte ska kunna få chansen till att komma åt deras personliga jag, samt att deltagarna vill upprätthålla rollen som den professionella arrestantvakten.
Medan arrestantvakten mot kollegan däremot har ett starkare band. Där menar deltagarna är det mer okej att visa känslor, prata om sitt personliga liv till viss mån, skoja och skratta, ge stöd och råd till varandra och allmänt bara finnas där för varandra under arbetspasset. Detta menar de flesta deltagare beror på att kollegan är en person man träffar ofta som man vidare formar en slags relation med, medan en intagen å andra sidan försvinner efter endast ett fåtal dagar.
När deltagarna får frågan om de tycker att skiftningen mellan dessa två roller på arresten är utmanande så svarar de att skiftningen i deras två roller sker på ett naturligt vis, de märker inte av att de byter fram och tillbaka mellan dessa två roller, men att de är medvetna att en eventuell skiftning sker.
5.2 Yrkesförväntningar
I denna kategori nämner intervjupersonerna att alla har på ett eller annat sätt någon form av förväntning på någon annan på jobbet. Majoriteten av deltagarna tänker sig att de flesta intagna som kommer in i arresten förväntar sig att arrestantvakten ska vara en hård person som inte har några känslor eller har förmågan att känna sympati, som varken vill prata eller ens vara i närheten av dem, kanske till och med likgiltig mot dem. Deltagarna lyfter även upp att all sorts ''säkerhetspersonal'' såsom väktare, poliser och arrestantvakter har
stigmatiserats av många i samhället som arga och känslolösa robotar som endast vill utöva makt. De menar på att detta kan reflekteras på vissa intagna genom deras beteenden gentemot dem som arrestantvakter när de kommer in till arrestutrymmet. Ett beteende många intagna har är att de nonchalerar
arrestantvakten genom att inte ha ögonkontakt när deltagarna talar till dem eller att de visar en respektlös attityd gentemot dem.
Förväntningarna på dem från deras kollegor däremot menar deltagarna är annorlunda i jämförelse med vad de förväntar sig att de intagna ska ha för förväntningar. Här menar deltagarna istället att de tänker sig att deras kollegor nog förväntar sig att de som kollegor ska vara trogna, pålitliga och
professionella. Samtidigt tror de även att kollegorna förväntar sig att de ska vara lättsamma genom att bland annat kunna både föra en trevlig konversation eller
kollegorna nog förväntar sig att samspelet mellan dem och deltagarna ska vara god för att kunna utföra ett så gott arbete som möjligt för att verksamheten i sin tur ska kunna fungera. En ytterligare förväntning som samtliga deltagare tänkte sig att en kollega hade var ett personen de ska jobba med ska kunna utföra sitt arbete på ett professionellt sätt där ett säkerhetstänk är i ständigt fokus.
Vidare tydliggör deltagarna att förväntningarna som deras kollegor kan ha på dem, är fullt acceptabla och ‘’normala’’ då de själva förväntar sig liknande från deras kollegor. Deltagarna menar på att deras förväntningar på en kollega reflekterar i sin tur på vad de tror förväntas av dem. När de själva blir tillfrågade vad deras förväntningar är på en kollega uttrycker samtliga att de förväntar sig att kollegorna ska kunna backa upp dem vid eventuell fara eller underläge, att de ska kunna vara pålitliga, och kunna hantera riskfyllda situationer. De förväntar sig även att kollegorna ska våga ta för sig men samtidigt vara samarbetsvilliga, att man som kollegor ska kunna visa och inneha en ömsesidig respekt.
Anledningen till att deltagarna har dessa förväntningar på en kollega och vice versa tror de är bland annat för att det finns oskrivna regler angående tillit och lojalitet inom polismyndigheten, då väljer deltagarna att följa dem för att de i sin tur ska bli uppbackade av kollegan genom samma lojalitet.
Deltagarna blir även tillfrågade om de tror att förväntningarna, både från kollegor och intagna, sitter på dem som person eller om de tror att de sitter på deras uniform.
Nedanstående citat visar ett svar från en intervjuperson:
Jag vill påstå att de sitter på min uniform på grund av att jag själv påstår att jag är två helt olika personer beroende på om jag bär uniform eller inte samt om jag bemöter en intagen eller om jag bemöter min kollega. Men vad min kollega förväntar sig om det är från mig som person eller min uniform den frågan tycker jag är jättesvår att svara på. Men den intagne däremot där tror jag att det är på uniformen. Just för att de inte känner mig privat samt att jag representerar polismyndigheten, så istället har de förväntningar på mig som arrestvakt, och jag är ju arrestvakt på grund av min uniform, annars hade jag ju bara varit en privatperson.
Deltagaren ovan uttrycker att det troligtvis är på uniformen som
förväntningarna som en intagen har på dem vilar, just för att uniformen som har ett polismärke representerar polismyndigheten, och eftersom en intagen oftast inte känner eller har någon relation till en arrestantvakt blir därför
förväntningarna riktade mer mot uniformen än mot arrestantvakten som person.
Det i sin tur belyser deltagarnas generella upplevelse kring förväntningar på en person som bär en uniform. De menar på att om man bär på en uniform så representerar man inte endast sig själv längre, utan även verksamheten man jobbar för. Eventuella felsteg som en person i uniform begår kan anses av allmänheten, som i detta fall är en intagen, vara ett felsteg gjort av hela
verksamheten de representerar, därför anser deltagarna att det är extra viktigt för dem att upprätthålla ett professionellt agerande gentemot en intagen för att både framställas som en god tjänsteman som jobbar för polismyndigheten, men även som en god kollega.
5.3 Konflikter
I denna kategori tar deltagarna upp samspelen mellan de två tidigare nämnda rollerna de upplever att de har på arresten. Som de tidigare beskrivit så beter de sig annorlunda beroende på vem de bemöter, men att de fortfarande är samma person. De nämner uttryckligen att de påtar sig en roll för att vidare kunna förmedla och ge sig in i de olika förväntningarna de har på sig. Rollen har inget med att vara falsk att göra utan är mer som en ett verktyg för avskärmning som gör att de bland annat kan dölja sina egna värderingar, eventuella
bakomliggande känslor samt tankar kring en intagen.
Deltagarna beskriver likaså att eftersom de bär arrestantvaktsuniformen så är det nödvändigt för dem att lägga personliga åsikter, tankar och värderingar åt sidan då det inte passar sig att visa upp dem under arbetstid. Detta menar de är ett kriterium och en regel för att de överhuvudtaget ska kunna arbeta som
arrestantvakter då polismyndigheten som verksamhet kräver att detta efterföljs.
Ännu ett kriterium som en arrestantvakt bör följa är att prioritera och beakta den intagnes behov över allt annat. Dessa regler och kriterier lyfts upp i samband med en anställning, och som i vissa fall kräver en signatur av den framtida arrestantvakten där den lovar att reglerna efterföljs.
Samtidigt menar deltagarna att även arbetsgruppen inom arresten, det vill säga samtliga arrestantkollegor i grupp, har olika kriterier inom gruppen som bör efterföljas. Dessa kriterier, till skillnad från reglerna och kriterierna verksamheten har på en arrestantvakt, är sällan nämnda inom
Ett möjligt exempel som kan tas upp är exemplet om att man ska vara en lojal kollega. Detta menar deltagarna är inget som är skrivet eller talas öppet om, utan det är något som endast förväntas av alla
Under intervjuns gång, ställdes en fråga till varje deltagare om de möjligtvis skulle kunna berätta en fiktiv händelse i negativ bemärkelse där en potentiell krock mellan deras två olika roller skulle kunna skapa en inre konflikt för dem. Många var entydiga om att ett möjligt mardrömsscenario som skulle kunna skapa en osäkerhet och konflikt mellan deras upplevda roller skulle kunna vara om en kollega oprovocerat skapar en dispyt med en intagen där dispyten slutar med våld där ett ingripande bör tillfogas. De menar på att enligt
polisverksamhetens regler bör de utan tvekan vara på den intagnes sida då det är ett av kriterierna i deras arbete, framför allt om det var kollegan som orsakat tumultet. Däremot påstår deltagarna att dem trots detta skulle inte vara så enkelt i praktiken. Trots att man som arrestantvakt har skyldigheten att ständigt vara där för en intagen så har man även förväntningen från kollegan att man ska agera på ett lojalt sätt gentemot den. Detta menar deltagarna skapar en konflikt med de två rollerna, då ena rollen, arrestantvakten gentemot en intagen ska vara till fördel för den intagne, medan arrestantvakten gentemot sin kollega ska ständigt vara till fördel mot kollegan. Deltagarna syftar att vem de än hade valt att skydda, så skulle dem i teorin begå ett fel gentemot antingen verksamhetens regel kring prioriteringen emot en intagen, eller gentemot arrestantvaktgruppens förväntningar kring deltagarens skyldighet gentemot mot kollegan.
Följande citat beskriver en av deltagarnas syn kring denna fiktiva händelse och vad just den hade gjort i denna situation:
Då vet jag inte om jag ska vara en bra kollega som stöttar min kollega och att jag har den personens rygg, eller ifall jag ska vara en bra arrestvakt och ta hand om situationen och se till att den intagne har det bra för det ingår ju ändå i våra arbetsvillkor att den intagne ska ha det bra och så, men i en sån situation tror jag att det kan bli svårt för att man vill ju finnas där för sin kollega samtidigt som man vet att allt egentligen var oprovocerat och att det är min kollegas fel och att jag måste se till att den intagne har det bra, och om det nu varit fysiskt så hade det mest varit troligt att det är min kollega som jag försökt hjälpa, även om jag vet att det är den intagne som borde ha hjälp.
Ovan beskriver deltagaren, som även de flesta andra deltagare även beskrev, att valet i praktiken inte hade varit så lätt men att personen troligtvis
skulle valt att backa kollegan till slut. Detta val menar deltagarna grundar sig i att de gör valet ur ett konsekvensetiskt perspektiv, då kollegan med största sannolikhet kommer vara kvar på arbetsplatsen medan den intagne kommer lämna efter några dagar. Om man som arrestantvakt då valt att prioritera den intagne så skulle händelsen, samt det medvetna valet som deltagaren gjort delats vidare och berättats till andra arrestantkollegor. Dessa kollegor, menar
deltagarna, skulle i sin tur troligen vända ryggen till den arrestantvakten då den i sin tur inte hade visat lojalitet till sin kollega. Vid en sådan situation påstår då deltagarna att de i sin tur hade försatts i utanförskap från arrestantgruppen vilket de helst hade velat undvika.
Citatet nedan lyfter upp en av deltagarnas åsikt kring skälet till att den hade valt att backa upp sin kollega före en intagen från ovanstående fiktiva händelse:
Det är ju mest för att jag vill ha en bra arbetsplats, och att kollegialet [kollegiet]
gör ju att arbetsplatsen blir bra. Trivs inte jag i gruppen så behöver jag inte vara på arbetsplatsen överhuvudtaget. Och hade jag prioriterat den intagne i denna situation då hade ju dem flesta kollegorna inte förstått, och så hade många varit emot mig för att jag inte prioriterade en kollega.
När personen ovan blir tillfrågad om det är av rädsla för utanförskap som gör att den hade tagit det beslutet svarar deltagaren jakande, då ingen vill känna sig utanför, framför allt inte på en arbetsplats.
6. Diskussion
Sammanfattningsvis beskrev de intervjuade arrestantvakterna att de upplevde att de hade två olika roller i arresten, rollen som arrestantvakten gentemot en intagen och rollen som arrestantvakten gentemot sin kollega.
Rollen gentemot en intagen framställdes som rak, koncist och
professionell, genom att inte lägga några värderingar kring den intagne i fråga, kontra rollen gentemot sin kollega som deltagarna framställde som mer
avslappnad, personlig men samtidigt även professionell.
Deltagarna upplevde även att deras uniform hade på sätt och vis en inverkan på hur de spelade sina roller då de upplevde att genom uniformen så behövdes vissa förväntningar upprätthållas, och för att dessa förväntningar
skulle i sin tur kunna upprätthållas, behövde arrestantvakten gå in i en roll som motsvarande den förväntningen. Samt att den märkbara upplevda konflikten som angavs var oron över att inte kunna välja vilken roll som arrestantvakten skulle prioritera vid en eventuell våldsam situation, då deltagarna upplevde att oavsett vilken roll och val de gjorde, skulle det i sin tur innebära en
missbelåtenhet, antingen från polisverksamheten, som har regler över hur ett arbete ska genomföras, eller från gruppen kollegor på i arresten, som har normer i gruppen över hur saker och ting bör genomföras på arresten.
I resultatet påvisas det att intervjupersonerna upplever att de har två olika roller, rollen som arrestantvakten gentemot en intagen och rollen som
arrestantvakten gentemot kollegan. Intervjupersonerna tar även upp att rollen som arrestantvakt gentemot en intagen är en roll som ständigt kräver fokus, allvarsamhet och inte minst professionalitet. Detta kan dras i liknelse med Goffmans (2020) rollteori kring den främre regionen där ett ständigt framträdande pågår inför en publik där huvudfokus ligger i att övertala och övertyga sin publik om framträdandets äkthet. Arrestantvakten måste i sin tur uppnå en form av äkthet över sin roll och rollutövande för att kunna övertyga sig själv i sin uniform innan den kan börja övertyga sin publik om sin roll
(Goffman, 2020). För att arrestantvakten ska kunna övertala de intagna över att den är en god arrestantvakt måste denne först och främst bära en uniform som uppvisar autenticitet över rollen som de ämnar att visa upp. Arrestantvakten måste även visa att de är professionella i sitt arbete genom att vara ansvarsfull och seriös, tala i klarspråk samt att aldrig visa osäkerhet genom att bland annat ge otydliga och osäkra svar. Även detta kan kopplas till Goffmans (2020) teori kring den upplevda rollen och dess autenticitet. Intervjupersonerna nämnde även att arrestantvakter ibland måste dölja viss information för en intagen för att däribland inte avslöja information kring personens utredning. Detta kan kopplas till mystifikationen Goffman (2020) tar upp i sitt kapitel ‘’fasad’’, där syftet med mystifikationen är att dölja känsliga uppgifter och fakta från publiken.
Deltagarna nämnde även att de upplevde att dem behövde vara hårda och strikta gentemot intagna för att bland annat kunna visa att det är dem som har
kontrollen på arresten för att undvika eventuella situationer där en intagen försöker manipulera eller vända två arrestantvakter emot varandra, samt för att
ska kunna känna till om de arrestantvakternas privata liv. Även detta kan kopplas till Goffmans (2020) teori kring fasad där aktören ibland behöver ha en hård fasad för att kunna begränsa, distansera sig samt skapa en barriär till sin publik för att publiken i sin tur inte ska kunna ana att aktörens akt är enbart en föreställning. Detta gör aktörerna i sin tur genom om att ha kontroll kring sin scen i den främre regionen samt sitt eget agerande, för att i sin tur kunna uppnå en känsla av säkerhet och trygghet (Goffman, 2020).
Intervjupersonerna nämner å andra sidan att efter att de varit vid en arrestcell hos en intagen och kommer tillbaka in till personalrummet där kollegan sitter, så upplevs en automatisk och direkt känsla av avslappning och avspänning. Detta menar de är för att de dels upplever att dem har mer
förväntningar på sig när de bemöter en intagen, förväntningar från
polisverksamheten och kollegan där det väntas att arrestantvakten ska utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt, samt från den intagne som förväntar sig ett professionellt agerande gentemot den. Detta kan även kopplas till Goffmans teori gällande den bakre regionen där det beskrivs att i den bakre regionen kan aktören lägga ner sitt skådespel då publiken inte har en insyn dit (Goffman, 2020). Goffman (2020) nämner även att i den bakre regionen kan aktören slappna av och därmed även samråda med sitt lag som i detta fall är kollegan.
Intervjupersonerna menar att när de återvänt till sin kollega i personalrummet så kan de tillsammans resonera och ventilera kring vad som föregick hos den intagne, och om vad arrestantvakten samtalat med denne om. På så sätt kan arrestantvakten inte bara avlasta sig om vad som just skett, utan även för att diskutera om möjliga dilemman som kan ha uppkommit under samtalet med den intagne, och därifrån försöka lösa det tillsammans inför nästa tillsyn.
Ännu ett centralt tema som tas upp i intervjun är ämnet kring
förväntningar och dess konflikter. Intervjupersonerna i studien talar om att en arrestantvakt bör uppfylla diverse förväntningar för att kunna anses som en god medarbetare och arbetskamrat. Förväntningar kan vara i den bemärkelsen av regler och föreskrifter som är satta av arbetsplatsen och verksamheten, det vill säga polismyndigheten, samt förväntningar i den bemärkelsen av principer, som är förväntade av en arbetsgrupp, i detta fall arrestantvaktsgruppen. Dessa
förväntningar menar då intervjupersonerna är olika så den ena är mer ‘’skrivet i
och Granér (2016) upp att det är för att en verksamhet styrs genom ett
regelsystem som är den formella aspekten av en organisation, vilket inriktar sig in i hur saker och ting ska utföras och skötas på en arbetsplats på ett korrekt och formellt vis. Medan den informella aspekten handlar mer om oskrivna regler och normer i en grupp, som lutar sig mer åt hur en individ ska känna och göra i en situation (Granér och Granér, 2016). Dessa olika regler och normer korrelerar oftast väl i deras arbete och skapar i sin tur deras två olika roller på arresten menar intervjupersonerna, där förväntningar från en sida (den formella aspekten) skapar rollen som arrestantvakt gentemot en intagen medan
förväntningarna från den andra sidan (den informella aspekten) skapar rollen som arrestantvakt gentemot en kollega. Intervjupersonerna att ingen upplevd dissonans har orsakats mellan dessa roller. Dock blev samtliga intervjupersoner tillfrågade om en fiktiv händelse som skulle möjligtvis kunna skapa någon form av disharmoni eller konflikt mellan dessa roller. De flesta intervjupersonerna påvisade en snarlik respons där det påstods att ett scenario som hade kunnat skapa en trolig och påfrestande konflikt mellan deras roller är om kollegan oprovocerat startar en våldsam incident med en intagen som kräver att de som arrestantvakt och kollega behövt ingripa. Här menar intervjupersonerna att det skulle råda en konflikt mellan deras två roller, där de inte skulle veta om de ska agera som en god arrestantvakt som följer verksamhetens föreskrifter och prioriterar den intagne som utsatts för våld av kollegan och som i sin tur slagit tillbaka, eller om arrestantvakten ska agera som en god kollega genom att backa deras rygg oavsett vad som än händer, så som de oskrivna reglerna och
normerna inom arrestantvaktsgruppen påvisar att man ska göra. Detta nämner även Granér och Granér (2016), att när omvärldens krav, i detta fall
polismyndigheten, inte motsvarar en grupps egen uppläggning, i detta fall arrestantvaktsgruppen, på en viss förväntning så kan möjliga konflikter uppstå.
Detta menar intervjupersonerna i sin tur att om de gör det som förväntas av dem från arrestantvaktsgruppen så kan det i sin tur leda till att dem begår tjänstefel vilket kan göra att de kan förlora sitt arbete, men skulle de däremot göra det som förväntas av dem av verksamheten så skulle dem svika sin kollega, vilket skulle leda till att arrestantvaktsgruppen vänder ryggen till den arrestantvakten. Det skulle vidare innebära att arrestantvakten inte skulle känna en tillhörighet till sin
Enligt Granér och Granér (2016) vill individer söka sig till en tillhörighet för att vidare kunna uppleva en trygghet och gemenskap, som individen vidare skulle göra allt för att behålla. Om en grupp i sin tur skulle vända ryggen till en medlem så skulle den medlemmen utsättas för utanförskap som skulle leda till osäkerhet och otrygghet. Granér och Granér (2016) menar även på att en individ därför prioriterar arbetsgruppens normer före verksamhetens regler för att kunna behålla sin plats i gruppen. Just detta uttrycker även en intervjuperson i
resultatet föregående kapitel, att om intervjupersonen inte trivs i gruppen så behöver den inte vara på arbetsplatsen överhuvudtaget.
6.1 Metoddiskussion
Hot om validitet
Något att vara medveten om är att det kan finnas en risk att min
förförståelse för verksamheten på arresten kan ha påverkat mina frågor till mina intervjupersoner vilket i sin tur kan även ha påverkat deras svar genom att jag oavsiktligt vinklat frågorna eller eventuellt hur jag lagt upp mina följdfrågor.
Som tidigare nämnt använde jag mig av bekvämlighetsurval. Detta hade kunnat undvikits genom att istället ta kontakt med arrestantpersonal från andra städer i landet men under rådande omständigheter kring coronapandemin var det svårt att dels få kontakt med okända personer då arresterna kan vara belastade samt att restriktioner gjort att det inte varit lämpligt att åka utanför sin stad för att göra eventuella intervjuer. Detta kan i sin tur anses som ett hot mot validiteten.
Flera sannolika hot mot validiteten kan diskuteras vara: hur kan jag veta att de teman som lyfts upp i studien är de allra viktigaste? Hur kan jag veta om mina intervjupersoner ger en rättvis bild för samtliga arrestantvakter i landet?
Mot bakgrund av mina tidigare erfarenheter av att jobba på arresten bedöms de valda teman vara väsentliga, och de egna erfarenheterna inspirerade till vidare teoretisk läsning som lyfte teman som roller, förväntningar och möjliga konflikter och la grunden för denna studie.
Det har även lagts stor vikt på att ställa så öppna frågor som möjligt för att inte styra in deltagarnas svar till något specifikt, detta kan även ses i
transkriberingarna, om svaren hade varit vinklade så hade intervjupersonernas svar varit relativt korta med en snarlik uppbyggnad.
En möjlig problematisering som kan uppkomma kring Goffmans rollteori är att eftersom Goffman påstår att vi enbart spelar olika roller, när kan vi då vara dem vi ‘’verkligen’’ är? Finns det något utöver agerandet av rollerna, upplever vi någonsin en riktig ‘’jag känsla’’?
Framtida forskning
För framtida forskning kring ämnet skulle kunna vara att även intervjua tidigare intagna för att få en syn på deras upplevelse av arresten där de besvarar vad deras faktiska förväntningar och bild på en arrestantvakt var innan de kom in till arresten och om dem förväntningarna stämmer överens med verkligheten, detta för att kunna få ytterligare perspektiv kring ämnet.
7. Sammanfattning
Resultaten i denna studie ger indikation på att det finns en tydlig skillnad mellan arrestantvakters rollutövande gentemot en kollega och gentemot en intagen, där rollen gentemot en intagen är kortfattad, rak och professionell medan gentemot en kollega är mer avslappnad, personlig men samtidigt
kompetent. Intervjupersonernas svar visar även på att deras uniform har en liten om än väsentlig inverkan för hur de tilldrar sina roller på arresten, samt hur en arrestantvakt kan besinna sig hantera möjliga konflikter i dess roller som kan tänkas förekomma på ett jobbpass. Resultaten tyder även på att normer verkar ha en framträdande roll inom arrestantvaktsyrket.
Denna studie belyser behov av vidare forskning för att förstå en intagens perspektiv då studien inte belyser vilket skapar eventuella luckor i
kunskapsfältet.
Referenser
Goffman, E. (2020). Självframställning i vardagslivet. Lund: Studentlitteratur AB.
Granér, R., & Granér, S. (2016). Personalgruppens psykologi. Lund:
Studentlitteratur AB/Appia.
Myers, David G. (2009). Exploring social psychology. New York: The McGraw-Hill Companies
Persson, Anders. (2012). Ritualisering och sårbarhet. Malmö: Liber.
Polismyndigheten. (2020) Arrestantvakt till Polismyndigheten i Sundsvall.
Hämtad 20.12.20 från
https://arbetsformedlingen.se/platsbanken/annonser/24342526
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wilson, S. & MacLean, R. (2011). Research methods and data analysis for psychology. New York: McGraw-Hill Higher Education.
Zimbardo, Philip G. (2007). The Lucifer effect. New York: Random House Trade Paperbacks.
8. Bilagor
8.1 Intervjuguide Bakgrund
Hur gammal är du?
Vad fick dig att bli arrestantvakt?
Hur länge har du jobbat på arresten?
Vad är din nuvarande sysselsättning?
Yrkesroll
Hur skulle du beskriva hur du är på jobbet?
Vem är du i personalrummet? (Hur är du?) Vilken roller har du?
Yrkesförväntningar
Vad tror du förväntas av dig i din yrkesroll som arrestantvakt?
-Av intagna -Av kollegor
Hur förväntar Du dig att dina kollegor ska vara som arrestvakter?
Känner du någon form av makt när du låser in en person?
Sitter dina förväntningar hos dig som person eller din uniform?
Konflikter
Hur samspelar sig dessa två roller med varandra?
Kan du berätta någon fiktiv händelse där dessa två roller kunnat krocka?
Vilken roll är mest utmanande att hantera?
Om vi leker med tanken att du har en intagen som är ledsen och gråter, vad skulle du gjort?
Om det är din kollega som är ledsen, vad skulle du gjort då?
Till vem tror du att du visar mer känslor till?
Tror du att det är din uniform begränsar ditt uppvisade av känslor?
Finns det något annat du känner att du vill lägga till?
8.2 Informationsbrev Hej!
Mitt namn är Leila och jag studerar psykologi på Linneuniversitetet i Växjö. Jag är intresserad av ditt medverkande i en intervju då jag ämnar att skriva ett examensarbete i Psykologi III där jag vill undersöka dina upplevda roller som arrestantvakt på arresten. Syftet med uppsatsen är alltså att undersöka
arrestantvakters rollutövning på sin arbetsplats.
Studien kommer att genomföras i form av en intervju där 10 frågor kommer att ställas, jag beräknar att intervjun tar ca 45–60 min. Om möjligt så önskar jag gärna att få använda ljudinspelning under intervjuns gång, detta för att kunna underlätta för mig efteråt när jag ska börja skriva uppsatsen. Allt material som används för intervjun kommer att raderas efter att uppsatsen är slutförd.
Det finns inga rätt eller fel svar, utan syftet är som sagt att få en uppfattning om din egen upplevelse. Du ska även veta att ditt deltagande är helt frivilligt och du kan och får när som helst avbryta deltagandet. Du kommer även att vara anonym och dina svar kommer endast att användas i studie och forskningssyfte, de enda som kommer att ha tillgång till materialet är jag och eventuellt min handledare och du kan därför känna dig säker med att all information kommer att behandlas med full konfidentialitet.
Skulle det dyka upp några andra frågor eller funderingar är du välkommen att ställa de till min mail nedan.
Tack på förhand för din medverkan!
Leila Charafi
Lc222hn@student.lnu.se
