”Med alla barn i fokus: Jag är unik, precis som alla andra!”: - En kvalitativ studie baserad på intervjuer om pedagogers arbetssätt med barns språkutveckling.

Rapport 2019VT Institutionen för

pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15hp

”Med alla barn i fokus: Jag är unik, precis som alla andra!”

- En kvalitativ studie baserad på intervjuer om pedagogers arbetssätt med barns språkutveckling.

Linda Håkansson & Josefin Eriksson

Handledare: Peter Waara

Examinator: Maria Wennerström Wohrne

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att studera pedagogers arbetssätt med barns språkutveckling i relation till första- respektive andraspråk. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi intervjuat pedagoger på två förskolor. Det går att urskilja varierad erfarenhet vid arbetet med flerspråkiga barn på de respektive förskolorna. Förskollärare samt barnskötare är en stor del av barnens språkliga arena därav urvalet att inkludera båda yrkesgrupperna i studien.

Förskollärare ansvarar för den pedagogiska undervisningen men då barnskötare är delaktiga i den dagliga verksamheten beslutade vi oss för att ta del av hela arbetslaget. Då barns språkutveckling är en stor del av undervisningen i förskolan har vi valt att fokusera på hur pedagogers arbetssätt ser ut. Den reviderade läroplanen innehåller numera begreppet undervisning vilket gjorde att vi ville studera pedagogers arbetssätt. Studien är baserad utifrån ett kognitivt perspektiv med en konstruktivistisk, sociokulturell samt sociokognitiv teori. Med dessa teorier i grunden för vårt arbete har vi även funnit lärmiljöns betydelse för barns språkutveckling intressant. Resultatet visade att pedagogerna på de respektive förskolorna hade många liknande arbetssätt men tankesätten varierade. Pedagogerna som intervjuades talade om lärmiljöns betydelse för att väcka intresse för språket. Utifrån de svar vi fått på frågan om hur pedagoger ser på sitt uppdrag om barns språkutveckling kan vi se att pedagogerna har en förståelse för vikten av deras uppdrag att få barn att intressera sig och få ett nyanserat och berikande språk.

Nyckelord: språkutveckling, lärmiljö, pedagoger, kvalitativ intervju, det kognitiva perspektivet

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

2. Bakgrund ... 5

3. Syfte och forskningsfrågor ... 7

4. Forskningsöversikt ... 8

4.1 Pedagogers arbetssätt med språkutveckling ... 8

4.1.1 Högläsning... 9

4.1.2 Samtal ... 9

4.1.3 Lärmiljö ... 10

4.2 Språklig medvetenhet ... 11

4.3 Flerspråkighet ... 11

4.4 En socioekonomisk indelning ... 12

4.5 Sammanfattning... 12

5. Teoretiska utgångspunkter ... 14

5.1 Konstruktivistisk teori ... 14

5.2 Sociokulturell teori ... 15

5.3 Sociokognitiv teori ... 15

5.4 Lärmiljö ... 16

5.5 Sammanfattning... 16

6. Metod och material ... 17

6.1 Metod för datainsamling ... 17

6.2 Urval & avgränsningar ... 18

6.3 Databearbetning och analysmetod ... 18

6.4 Reliabilitet och validitet ... 19

6.5 Etiska hänsynstaganden ... 19

6.6 Reflektion över metod ... 20

7. Resultat och analys av delstudie I & II ... 21

7.1 Delstudie I ... 21

7.1.1 Pedagogers arbetssätt med språkutveckling ... 21

7.1.2 Pedagogers syn på deras uppdrag ... 23

7.1.3 Lärmiljöns inverkan på barns språkutveckling ... 25

7.1.4 Analys ... 26

7.2 Delstudie II ... 28

7.2.1 Pedagogers arbetssätt med språkutveckling ... 28

7.2.2 Pedagogers syn på deras uppdrag ... 30

7.2.3 Lärmiljöns inverkan på barns språkutveckling ... 31

7.2.4 Analys ... 32

8. Diskussion & konklusion ... 34

8.1 Diskussion ... 34

8.2 Konklusion ... 36

Referenslista ... 37

Bilaga I ... 39

Bilaga II ... 40

Bilaga III ... 41

1. Inledning

Enligt skollagen har alla barn rätt till en likvärdig utbildning. Förskolläraren ska därför ha barns olika förutsättningar och behov i åtanke när de planerar den pedagogiska undervisningen. Detta betyder att utbildningen inte ska utformas på likadant sätt överallt utan anpassas till varje enskilt barn. Förskolan ska ge en språklig stimulans under barns första år för att ge dem grundläggande språkfärdigheter. Detta gjorde att vi blev intresserade av att studera pedagogers arbetssätt med språkutveckling. Hur pedagoger ser på sitt uppdrag samt lärmiljöernas inverkan på barns språkutveckling är bidragande faktorer som även blir intressanta.

Språket är en stor betydelsefull faktor för att integrera barn i sociala sammanhang. Under våra praktikperioder har vi kunnat se situationer där språket har bidragit till mer harmoniska lärtillfällen och med hjälp av språket har barnen kunnat uttrycka sig. Detta har resulterat i färre incidenter som exempelvis att de är oense om vem som ska använda vissa material och hur de tillsammans kan komma överens och ta ställning i vissa frågor. Det går att se resultat av barnens språkutveckling utifrån pedagogers arbetssätt.

Barns språkliga förmåga från tidig förskoleålder lägger en grund till sin kommande språkliga kompetens. Barns språk utvecklas när de dagligen utsätts för språkliga situationer.

Detta gör att pedagogerna bör göra språkligt medvetna val. Barn med svenska som andraspråk behöver mer stöttning i sin utveckling av det svenska språket då de inte får med sig svenskan naturligt från hemmet i vardagliga situationer. Därför blir förskolan en viktig språklig arena för barnen. En del av förskolans uppdrag består av att ge varje enskilt barn förutsättningar att utvecklas oavsett tidigare språkliga förmågor. Vi ska i den här studien fördjupa oss i hur pedagogers arbetssätt ser ut med barns språkutveckling samt lärmiljöers inverkan på barns nyfikenhet till språk.

Det finns socioekonomiska indelningar i alla kommuner. Det betyder att de förskolor som ligger i samma område generellt sätt har en liknande hög eller låg arbetslöshet, ett genomsnittligt värde på hur många invånare som lever med ekonomiskt bistånd och hur hög utbildningsnivån är i just detta område. Spelar olikheter i den socioekonomiska indelningen roll för om förskolorna ser olika ut i pedagogers arbete med barnen? I vår studie kommer pedagoger från två förskolor intervjuas. Dessa förskolor tillhör två olika socioekonomiska områden och de kommer att jämföras utifrån våra frågeställningar.

2. Bakgrund

Uppdraget som förskollärare innefattar att aktivt arbeta med barns språkutveckling i den dagliga undervisningen på förskolan. Språkets utveckling är en betydelsefull faktor för att barnen ska kunna delta i samtal och känna sig förstådda. Utvecklingen av språket är en förutsättning till fortsatt lärande och en stor förutsättning till att bli en god samhällsmedborgare. Barnen utvecklar sin identitet samtidigt som de får en större förståelse för andra kulturer och betydelsen av ett mångkulturellt samhälle. Förskolläraren ska ansvara för att förskolan ska ge barnen möjligheter att uppfylla samtliga läroplansmål (Lpfö18, s.18).

För att ge barn språkstimulans krävs det att pedagoger är medvetna om hur de bör forma en språkutvecklande miljö. Det är viktigt att som pedagog göra medvetna val av material i de olika lärmiljöerna. Barn spenderar en stor del av sin vakna tid på förskolan vilket gör att det är där de utsätts för många språkliga sammanhang. De spontana lärtillfällena sker under hela dagen i olika situationer med vuxna samt barn. Detta gör att du som pedagog måste vara medveten om på vilket sätt du talar till barnen. Högläsning är en betydelsefull del av språkutvecklingen men även sång, rim och ramsor. Genom att arbeta med barns språkutveckling stimuleras deras intresse för skriftspråket vilket gör att de får en större förståelse för symboler och kunna göra sig förstådda (Lpfö18, s.14).

Förskolans läroplan säger att varje barn ska få förutsättningar till att utveckla ett nyanserat språk. För att göra detta krävs det av förskollärare och barnskötare att det sker en varierande kommunikation till barnen dagligen. Läroplanen säger att:

Utbildningen i förskolan ska lägga grunden till ett livslångt lärande. Den ska vara trygg, rolig och lärorik för alla barnen. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barns behov, där omsorg, utveckling bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska förskolan främja barns utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarstagande människor och samhällsmedlemmar (Lpfö18, s.7).

Ur ett samhällsperspektiv kan vi utifrån strävansmålen i förskolans läroplan se vilka kunskaper och färdigheter barnen behöver utvecklas i för att bli goda samhällsmedborgare.

Läroplanen och dess strävansmål ska spegla den undervisning som sker på förskolan. Dessa mål ger en övergripande blick över vilka förväntningar som barnen och deras utbildning ställs inför samt vilka områden barnen ska ges möjlighet att utveckla (Skolverket, 2018, s.52).

Eva Johansson menar att förskolan är en spegel av samhället. Förskolan bidrar till att forma barnen till framtida samhällsmedborgare vilket gör att ett stort ansvar för barnens uppfostran och utveckling ligger på förskolans personal (NordForsk, 2016-11-28).

Läroplanen grundar sig i att utbildningen ska ta hänsyn till varje barns intresse och tidigare erfarenheter. Barnen ska dessutom kontinuerligt bli inspirerade till nya upptäckter och intresseområden genom att erbjudas varierande och stimulerande lärmiljöer (Lpfö18, s.13–14).

Urvalet av förskolor till vår studie diskuterar skillnaderna på förskolor belägna på landsbygden respektive i centrala staden. Våra delstudier kommer att göras i olika delar av kommunen. Utifrån en kartläggning som Uppsala kommun gjort konstaterar vi att det finns olikheter mellan dessa områden. Utifrån detta vill vi ta reda på skillnader och likheter i pedagogers arbetssätt, syn på sitt uppdrag och hur de arbetar med lärmiljön (Kommunstyrelsen, 2017–02).

3. Syfte och forskningsfrågor

Syftet med vår uppsats är att studera pedagogers olika arbetssätt när det kommer till att arbeta med barns språkutveckling i relation till deras språkliga färdigheter (första- eller andraspråk). Vi vill också undersöka om det finns några skillnader mellan förskolor tagna ur olika socioekonomiska områden och jämföra dem med varandra. För att besvara syftet kommer vi att undersöka följande tre forskningsfrågor:

- Vilka arbetssätt arbetar pedagoger utifrån för att språkstimulera barn som har svenska som första språk respektive andra språk?

- Hur ser pedagoger på sitt uppdrag med barns språkutveckling?

- Hur arbetar pedagoger med lärmiljöer för att utveckla språket?

4. Forskningsöversikt

Syftet med forskningsöversikten är att placera in vårt arbete i ett vetenskapligt sammanhang.

Vår utgångspunkt är barns språkutveckling och på vilket sätt de skilda lärmiljöer och pedagogers arbetssätt påverkar. I vår forskningsöversikt har vi valt att disponera forskningen med underrubriker. Forskningen är kategoriserad efter relevans för vår studie. Vi har först valt att behandla forskning om pedagogers arbetssätt med språkutveckling där vi valt att skriva vidare om högläsning, samtal samt lärmiljö. Ytterligare rubriker är språklig medvetenhet och flerspråkighet där vi beskriver om språkets olika färdigheter samt kommunikativa redskap. Avslutningsvis redovisas forskning om socioekonomisk indelning samt en sammanfattning om all forskning. Vi har använt oss av fyra svenska artiklar och tre avhandlingar. Vi har i huvudsak utgått från universitetsbibliotekets databaser över litteratur och vetenskapliga artiklar. De databaser där vi funnit artiklar är SwePub och DISA. De sökord som vi i huvudsak har använt oss av är: flerspråkighet hos barn, samling, pedagogik, förskola, undervisning, pedagogiskt arbete och förskolebarn. Vi valde även att söka igenom tidigare arbeten som gjorts under vår utbildning på universitetet för att finna relevant kurslitteratur. Här har framför allt Ann-Katrin Svenssons bok “Barnet, språket och miljön”

(2009) varit oss till stor hjälp.

4.1 Pedagogers arbetssätt med språkutveckling

Forskaren Sara Dalgren använder sig av begreppet inbäddad undervisning som beskrivs som en metod där barns lust och nyfikenhet att lära i vardagssituationer tas tillvara på. Dalgren lyfter begreppet förskolepedagogisk praktik och menar på att barn och pedagoger tillsammans utgör en lärande situation, inte bara under styrda aktiviteter som har ett syfte utan under hela dagen. Situationerna ska vara meningsfulla och ge ett lärande istället för att lärtillfälle skyndas förbi. När det gäller språket är det något som används hela tiden under dagen och behöver inte ha ett speciellt syfte för att det ska vara undervisning. Barn använder sig av språket bland annat när de vill komma till tals, be om hjälp, kommunicera med andra barn eller vuxna och uttrycka känslor (Förskolan, 2017-08-07).

Det har gjorts en metastudie angående olika orsakskedjor som påverkar läsförmågan i de tidiga skolåren men även högre upp i åldrarna. Resultat från 61 studier har analyserats och visade vilka kompetenser som ansågs vara viktiga för läs- och skrivinlärningen. Dessa är:

bokstavskännedom, fonologisk medvetenhet, stort ordförråd, snabb tillgång till språket (hitta orden snabbt), återberättande och berättande, intelligenskvot, verbalt minne och synminne (Svensson, 2012, s.30).

Ett projekt som pågick under två års tid mellan bibliotek och förskola hade målet att utveckla barnens intresse för böcker och berättande. Genom det skulle det även vara språkstimulerande för barnen, både barn med svenska som modersmål och de barnen med annat modersmål. I projektet fick de förskolor som deltog bestämma själva på vad de skulle satsa på och hur de skulle arbeta språkstimulerande. De fick tillgång till flera föreläsningar,

dialogkaféer och workshops. Sammanlagt var det 188 förskoleavdelningar som svarade på en enkät om bokläsning om hur barnen har tillgång till böcker innan projektet startades. I slutet av projekttiden studerades nästan hälften av avdelningarna, för att se hur miljön förändrats på avdelningarna. Resultatet visade att det fanns skillnader mellan de olika avdelningarna. Många hade läsning flera gånger om dagen och hade tillgång till väldigt mycket böcker medan andra hade läsning högst en gång i veckan och mindre tillgång till böcker. De avdelningar som hade sämre läsresultat var de förskolor som var belägna i resurssvaga områden. Det visade även genom intervjuer med förskollärare, skolledare och barnbibliotekarier efter projektets avslut att det gett en större utveckling av språkmiljöer och aktiviteter inom dess ämne. Utöver bokläsning hade de även utökat kring sagor med att rita och dramatisera om det de läst och även konkretiserat sagor med hjälp av andra material för att göra tredimensionella miljöer till sagorna. Genom dessa förändringar fick de ett utvecklat lärande för att lära sig ord och begrepp. Förskolan bör kunna erbjuda en bra bok- och läsmiljö för barn (Svensson, 2012, s.33–34).

4.1.1 Högläsning

I en studie hittades kulturella skillnader i svenska respektive turkiska föräldrars förhållningssätt till högläsning med sina barn. I studien visade det sig att de svenska barnen som hade fått vara med och diskutera innehållet i de texterna som lästes, fick en bättre läsförståelse än de turkiska barnen. De hade lättare att förstå ett sammanhang då de kunde koppla ihop händelser i texten med egna tidigare erfarenheter. Eftersom de turkiska barnen bara förväntades lyssna på sagorna blev de duktiga på att återberätta texterna men deras läsförståelse visade sig inte vara lika utvecklad (Svensson, 2012, s.33).

Det har gjorts en enkätundersökning där 232 studenter har deltagit under sin VFU under sex veckor. Syftet med studien var att ta reda på hur mycket personalen läste för barnen, både i helgrupp och i mindre grupper. Resultatet visar att det fanns stora variationer i hur mycket tid de avsatte till högläsning. Det framkom att det var vanligast med högläsning två gånger i veckan vilket var endast 25% av de deltagande i studien. Läsning för enskilda barn skedde inte dagligen från någon av de tillfrågade förskollärarna. Det finns en uppfattning om att läsningen blir en sysselsättning istället för ett meningsfullt lärande. Däremot framgår det av studien att läsning generellt sker flera gånger under veckan (Svensson, 2009, s.146–

148).

4.1.2 Samtal

Det finns olika tillvägagångssätt för att få barn språkligt medvetna. Utöver att fokusera på delar av ord och språkljud, kan det även stimuleras genom samtal med barnet. Detta för att lyfta barnets intresse för skriftspråket. Sådana samtal gör att barnet får ge skriftspråket ett eget innehåll, en mening och får motiv till att lära sig skriva och läsa. Svensson benämner hur viktigt det sociala samspelet är mellan barnet och människor i dess omgivning, men även objekten som finns i barnets omgivning. Det är till exempel böcker, skyltar och texter på t- shirts. Genom dessa objekt får barnet en förståelse för hur skrivning och läsning fungerar i samband med samhällskulturen, för att själv vara en del av. Med det som bas lägger barnet

en egen innebörd i texten på ett individuellt plan och får språkstimulans på en djupare nivå (2009, s.107).

4.1.3 Lärmiljö

För att forma barnens miljö runt dem på förskolan, bör pedagogerna på en förskola tillägna sig en överblick av vad barnen är bekanta med och vad de har erfarenhet av. Barnet lär sig språk i samspel med de personer som finns runtom dem, men utöver det är viktiga delar i barnens språkutveckling böcker, bilder och symboler. Kultti tar upp detta i sin artikel där hon beskriver barn som är flerspråkiga och hur deras miljö påverkar deras språkutveckling (2013, s.22).

Hur kan förskolan vara ett instrument för att stärka flerspråkiga barns språkutveckling?

Detta är en fråga Kultti ställer sig i sin studie (2012, s.15). Syftet är att analysera vad de deltagande förskolorna ger de yngre flerspråkiga barnen när de gäller deras språkliga och kommunikativa utveckling, men även hur de är deltagande i aktiviteter. Kultti hänvisar till Skolverkets (2011) statistik som säger att 83 procent av barn i ålder ett- till fem år går i förskolan i Sverige. Hon har därför tagit upp forskning som riktar mot alla dessa åldrar angående barn som befinner sig i en- och tvåspråkiga utbildningsmiljöer (Kultti, 2012, s.39).

En studie om utvecklingen av de pragmatiska kunskaperna hos barn med svenska som andraspråk. Det analyserades en interaktion mellan tre flickor och resultatet visade att den fysiska och sociala miljön i förskolan ramade in interaktionen men är även en tydlig del. I avslutande reflektion framgår att förskolan som lärandemiljö läggs genom longitudinell forskning, som visar på stor variation angående hur möjligheter till lärande tas tillvara av pedagoger (Kultti, 2012, s.52 och 56).

I en studie som Kultti gjort beskriver hon hur verksamheten är organiserad, vilka materiella förutsättningar som finns men även grundläggande normer och värderingar förskolan bygger på. Syftet med studien är att kunna beskriva vad som karaktäriserar den verksamhet och de aktiviteter som de flerspråkiga barnen gör i denna studie. Hon hänvisar till Skolverket (2010) om hur förskolans pedagogik ska uppmuntra barns nyfikenhet, engagemang och intressen (Kultti, 2012, s.75–76). Det visar även på hur organiseringen av förskoleverksamheten är en viktig aspekt för barns lärande. Där hänvisar hon till läroplanen att verksamheten ska “ge utrymme för barnens egna platser, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus” (Lpfö98, 2010, s.7). I resultatet lyfts det fram en viktig institutionell aspekt av organiseringen om hur de dagliga rutinerna ser ut och att barnen ingår i ett ”regelbundet och återkommande mönster”. Utöver organisering av verksamheten i tid talar hon även om den rumsliga organiseringen. Inomhusmiljön har en medveten pedagogisk strategi medan utomhus är det mer strukturerat utifrån att barnen själva får ha fri lek.

Inomhus har det konstaterats genom observationer att det förekommer mycket skriftspråk på väggarna såsom namnskyltar, teckningar, barns födelsedagar med siffror osv. vilket lyfter normen till allas delaktighet och att kunna bli sedda. Det finns även en social organisering av denna verksamhet. De avser här gruppindelning i relation till verksamheten som i denna studie är vanligt förekommande. Exempel på indelningar är utifrån ålder, vänskapsrelationer och samspel mellan lärare och barn (Kultti, 2012, s.80–84).

4.2 Språklig medvetenhet

För att kunna säga att barnet har en språklig medvetenhet krävs det att barnet, förutom att de kan använda sig av språket, också har en förståelse för hur språket är uppbyggt. Förutom en helhetssyn bör de också förstå innebörden. Det finns en skillnad mellan språklig förmåga och språklig medvetenhet. Språket är uppbyggt av olika så kallade byggstenar (språklig medvetenhet) som Svensson beskriver som nödvändiga för barnets utveckling av språket.

För att barnet ska lära sig ett skriftspråk behöver de utveckla en medvetenhet om det talade språkets form (Svensson, 2009, s.87)

Fonologisk medvetenhet handlar om språkets ljud och språkljudens struktur. Man brukar tala om fonem, språkljud och att dessa kan göra skillnad om de byts ut och att ordet får en annan betydelse. Fonemet blir här språkets minsta betydelseskiljande enhet i språket. Som Svensson nämner tidigare så har den fonologiska medvetenheten stor betydelse för hur bra barnet kan tillgodogöra sig läs och skrivfärdigheter, avkodning och stavning. Morfologisk medvetenhet handlar om barnets medvetenhet kring hur ord kan vara uppdelade i olika delar, och hur det kan förändras. Genom att ha en god morfologisk medvetenhet förstår barnet att ord kan börja eller sluta på en viss ändelse. En stark morfologisk medvetenhet hos barnet stärker även dess stavningsförmåga eftersom de får en bättre förståelse för varifrån ordet kommer. Syntaktisk medvetenhet handlar om hur ord sätts ihop till meningar. Ordföljden och hur olika ordgrupper, som exempelvis subjekt och predikat placeras har betydelse för hur meningen uppfattas. För att främja en god syntaktisk medvetenhet kan pedagoger göra olika språklekar med barnet där de får träna sig i att höra hur meningarna låter korrekta och om orden är böjda på rätt sätt i meningen. Semantisk medvetenhet är att språkmedvetenheten handlar om att kunna förstå exempelvis om lika meningar kan ha samma betydelse men kan också handla om att barnet kan förstå ordspråk och dess betydelse. För att stimulera den semantiska medvetenheten bör pedagogerna föra diskussioner med barnen om ords betydelse. I den pragmatiska medvetenheten finns det likheter med den semantiska medvetenheten. Skillnaden är att barnet här mer fokuseras till att förstå felaktigheter i sammansättningar av ord. Språklekar blir även här till en stor hjälp för fortsatt utveckling (Svensson, 2009, s.18 och 96–98).

4.3 Flerspråkighet

Vi använder språket till att göra oss förstådda i vår omgivning. Hur går det till för nyanlända barn när de ska integreras i förskolans verksamhet? Av en observationsstudie som omfattade två nyanlända barn är syftet att studera hur barnen är språkliga aktiva i förskolan. Resultaten är beskrivna med språkliga händelser samt olika sätt att använda kommunikativa redskap.

Observationer gjordes under två perioder vilket gör att det finns två resultatdelar. Resultatet visar vilka kommunikativa redskap de använder sig av i förhållande till språket. Det beskrivs hur barnen använder skuggning, språkblandning, kroppen, påhittade språk och rösten som redskap. Ännu ett resultat är hur strukturen i deras omgivning påverkar språket. Strukturer som konkreta rum, artefakter och andra personer kan påverka men även rutiner, regler och normer (Skaremyr, 2014, s.71 och 86).

4.4 En socioekonomisk indelning

Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson har gjort en tvärsnittsstudie om förskolan som miljö för barns lärande. Syftet med studien är:

[...] att vinna kunskap om vad som karaktäriseras förskolan som lärandemiljö genom att studera variationer av lärandemiljöer i förskolan i relation till barns kunnande/erfarande av olika aspekter i innehållsområdena språk/kommunikation, matematik och samspel (2009, s.23).

De har använt sig av kvalitetsbedömningar där lärares självvärderingar svarats på. Utöver det har de även använt enkät och observation som insamlingsmetod för barngrupper på 38 förskolor i åtta stadsdelar. Fokus är förskolans lärandemiljöer i relation till olika socioekonomiska och kulturella bakgrunder. Resultaten visar att lärares sätt att förhålla sig är olika. De kvalitetsmönster som forskarna har funnit är: Särskiljande och begränsande miljöer (låg kvalitet), Barncentrerade förhandlingsmiljöer (god kvalitet) och Utmanande lärorienterande miljöer (hög kvalitet).

När de benämner särskiljande och begränsade miljöerna, hänvisar de till att lärandemiljön på förskolan är antingen för strukturerad eller ostrukturerad. Även att miljön är vuxen- eller barninitierad. Det finns en otydlig ömsesidighet och delaktighet mellan vuxna och barn, verksamheten har samma återkommande rutiner, otydliga mål, begränsat med utrymmen och material osv. Det saknas en pedagogisk medvetenhet i dessa förskolor.

Däremot hos de barncentrerade förhandlingsmiljöer erbjuds barnen en god kvalitet av barninitierad verksamhet. De får bra möjligheter och finns en bra dialog mellan pedagogerna, föräldrar och barn. På dessa förskolor syns det att pedagogerna är intresserade och engagerade av vad barnen gör. De menar att detta gör att pedagogerna är “inkännande, engagerade, lyssnar på barnen och månar om att tillmötesgå, involvera och göra barn delaktiga i verksamheten”.

Utmanande lärorienterade miljöer är hos de förskolor som bedömts till att ha den högsta kvaliteten. Föräldrar och barn bemöts respektfullt av pedagogerna. De är mål- och lärandeorienterad. Pedagogerna har tydliga lärandeobjekt och deras aktiviteter är utifrån barns intresse och tidigare erfarenheter. Miljön är innehållsrik på förskolan med mycket material och ger barnen stimulans och utmaningar. Pedagogerna har hög kompetens och kan ge barnen det som behövs för att utvecklas (Sheridan m.fl., 2009, s.240–243).

4.5 Sammanfattning

De områden vi har arbetat med och funnit forskning om är pedagogers olika arbetssätt med språkutvecklingen hos barn. Inom pedagogers arbetssätt har vi högläsning, samtal och lärmiljöns betydelse för barns fortsatta utveckling av språket. Respondenterna i våra intervjuer talar om dessa metoder för att arbeta språkstimulerande.

Utöver dem har vi även tagit del av Sheridan m.fl. (2009) studie som behandlar socioekonomisk indelning, vilket är grunden till vårt urval av förskolor till delstudierna. I den studien fick lärare göra självvärderingar, vilket vi även kunde knyta samman till hur

pedagoger ser på sitt uppdrag och hur de arbetar. I resultatet på denna forskning fann forskarna olika kvalitetsmönster som visar att området där förskolan är belägen kan påverka kvaliteten på förskolan. Den socioekonomiska indelningen blir viktigt för att senare i vår uppsats jämföra dessa två förskolor.

Då en av våra forskningsfrågor innefattar barn med svenska som förstaspråk men även barn med svenska som andraspråk, fann vi språklig medvetenhet och flerspråkighet relevant.

I våra delstudier får vi svar från pedagoger om hur de arbetar med barn som är flerspråkiga.

Detta kommer sedan att användas för att jämföra likheter och skillnader på hur de arbetar på respektive förskola.

5. Teoretiska utgångspunkter

Vi har tagit utgångspunkt i det kognitiva perspektivet i vår studie och har därför valt att fördjupa oss i Jean Piaget, Lev Vygotskij och Jerome Bruners teorier då vi finner dem centrala för våra forskningsfrågor. Dessa teoretiker beskriver tankeprocesser, miljöns betydelse samt samspelen mellan vuxna och barn som blir viktiga för barns språkutveckling.

Genom att erbjuda barnen en tilltalande och tillåtande miljö får de större utrymme till att utforska materialen. De olika samspelen mellan barn och vuxna hjälper dem att bygga upp sociala färdigheter. Vi börjar med att kort presentera våra val av teorier och sedan mer beskrivande hur de kan knytas an till det kognitiva perspektivet. I samtliga teorier framkommer centrala begrepp för vår studie. Vi finner lärmiljön betydelsefull för barns språkutveckling och kan se samband mellan lärmiljön och teorierna. Vi har valt att utgå från Svensson (2009) och Hwang & Nilssons (2011) definitioner av perspektiv och teorier.

Val av teorier

Det kognitiva perspektivet har med kunskap, tänkande och lärande att göra. Utifrån de kognitiva teorierna ligger fokuset på hur människan tänker. Det behandlar även på vilket sätt det utvecklas, förståelsen av omvärlden och som sedan kan påverka beteendet. Dessa teorier beskriver barnets språkutveckling men även miljön i deras omgivning. Piagets teori om kognitivt tänkande baserades på att undersöka barns tankeprocesser, vilka som ligger till grund för barns tänkande. Begreppsbildning blir då en central del av barns språkutveckling.

Språket hjälper barnet att interagera tillsammans med andra barn (Hwang & Nilsson, 2011, s.61–62). Den andra teorin vi valt att utgå från är Vygotskijs teori om hur språkutvecklingen grundar sig i ett socialt och kulturellt sammanhang. Detta då han beskriver att barnet utvecklas i samspel med personerna i sin omgivning. En vuxen bör finnas som stöd men det är barnet själv som kommer till insikt av sin omvärld (Hwang & Nilsson, 2011, s.66–67). Vi kommer även ta upp Bruners sociokognitiva teori som under senare decennier tagit stort intryck från Vygotskij. Han har gjort många studier på hur människan kan komma att lära sig av varandra och påpekar hur den sociala miljön utgör en stor roll i barns utveckling (Svensson, 2009, s.39).

5.1 Konstruktivistisk teori

Jean Piaget undersökte vilka tankeprocesser som låg till grund för barnets tänkande och begreppsbildning. Människans tankeprocess och hur de utvecklas, tänkande, tolkning och inlärning är exempel på saker man studerar inom den kognitiva teorin. Språket blir ett nödvändigt redskap för barnets tänkande och handlingar i interaktion med andra barn.

Därefter bearbetar barnet själv sina upplevelser. Piagets teori utgick ifrån att barns kognitiva utveckling indelades i fyra huvudstadier som är åldersrelaterade. Detta betyder att varje ålder representerar en viss utvecklingsnivå som bygger på den tidigare ålderns utveckling (Hwang

& Nilsson, 2011, s.62). Piaget anser att den kognitiva utvecklingen hos barn kommer först,

att begreppet först måste förstås innan de kan använda sig av själva ordet. Flera andra forskare är eniga med Piaget om att barnet först tillägnar sig en språklig förmåga och senare en språklig medvetenhet (Hwang & Nilsson, 2011, s.211). Han hävdar att intelligens är ett mått på hur pass bra människan har förstått och tolkat sin omvärld (Hwang & Nilsson, 2011, s.64).

Piaget talar om hur människor vill ha en mental jämvikt för att få en balans i medvetandet.

Att människan hela tiden vill utvecklas och förstå förändringarna i omvärlden. Piaget säger att intelligens mäts genom detta. För att uppnå en mental jämvikt, ska människan anpassa det gamla tänkandet till all ny information och dess erfarenheter. Genom två olika sätt sker denna anpassning: assimilation och ackommodation. Assimilation betyder att de nya erfarenheterna läggs till med de tidigare erfarenheterna, utan att det behöver ske en större förändring i “scheman” eller “strukturer”. Ackommodation däremot gör att ens kunskap ska förändras i enlighet till den nya informationen och erfarenheten (Hwang & Nilsson, 2011, s.64).

5.2 Sociokulturell teori

Lev Vygotskij är den störste teoretikern inom den sociokulturella teorin som grundas på att barn lär sig av varandra. Enligt hans syn på hur den mänskliga utvecklingen fortgår grundas det från det sociala, historiska och kulturella sammanhanget (Hwang & Nilsson, 2011, s.66–

67). Vygotskij undersökte barnets utvecklingspotential. Detta gjorde han genom att studera vad barnet på egen hand kunde förstå samt med hjälp av andra. Allting däremellan kallade han för den potentiella utvecklingszonen vilket innebär att den vuxna personen finns tillgänglig för barnet som ett stöd och vägleder barnet mot en större insikt av det hen redan vet. Denna stöttning finns kvar tillfälligt tills att barnet helt har kommit till insikt (Sandvik

& Spurkland, 2011, s.39). Vygotskij talar även om hur språk och kultur påverkar den kognitiva utvecklingen. Utvecklingen sker inte endast “inifrån och ut” men även “utifrån och in”. Från detta kom han att bli intresserad av mer specifik förklaring om hur barn kan utveckla sitt tänkande och förmåga till att lösa problem. För att göra detta krävs det en större medvetenhet om hur de tänker. Detta kallas för metakognition (Hwang & Nilsson, 2011, s.67).

5.3 Sociokognitiv teori

Genom denna teori har Jerome Bruner studerat hur människan lär sig av andra människor.

Den sociala miljön har enligt honom inflytande på barns kognitiva, sociala och övriga utveckling. Bruner talar om vikten av att vuxna hjälper barnen genom att leda dem och ge stöd. Med hjälp av det kan barnen klara av aktiviteter och lösa problem på egen hand. Den sociala interaktionens betydelse för inlärning och språk är enligt Bruner större än de kognitiva förutsättningarna. Det viktigaste redskapet i barns kognitiva utveckling är enligt Bruner språket. Han menar att den semantiska strukturen och den pragmatiska utformningen i språket utgör de sociala interaktionerna (Svensson, 2009, s.39–40). Barn övar den semantiska medvetenheten genom att exempelvis diskutera ords olika betydelser. Den

utvecklas genom att få en förståelse att olika meningar kan ha samma betydelse som till exempel: ”På julafton kommer tomten” och ”Tomten kommer på julafton”. Den pragmatiska medvetenheten påminner om den semantiska och utvecklas genom att reflektera över innehållet samt förstå felaktigheter i ordens uppbyggnader. En kan utveckla den pragmatiska medvetenheten genom till exempel gåtor samt berätta ordvitsar (Svensson, 2009, s.99).

Språkinlärning sker inte bara med hjälp av hur de lär sig, det är mer ett resultat av interaktionerna i den sociala miljön. Genom socialt samspel får barnen en vilja till att kommunicera och lära sig tala. De får lära sig språkets uppbyggnad men även språkregler (Svensson, 2009, s.39–40).

5.4 Lärmiljö

Olika mikromiljöer kan påverka barns användande av det skrivna språket. Med mikromiljöer menar Svensson bland annat att hemmet och förskolan, som ses som barnets närmaste miljö där de vistas större delen av sin vakna tid, gör att dessa miljöer blir viktiga för all typ av inlärning. Svensson ställer sig frågorna som exempelvis hur tillgängligheten av böcker ser ut och vilken inställning vårdnadshavare och förskolans personal har till skriftspråket och hur stor betydelse den har för barnets språkutveckling. En annan viktig fråga blir också på vilket sätt pedagogerna kan göra högläsningen till ett givande lärtillfälle då barnen får vara med och diskutera berättelsen och bilder från boken. Den vuxna personen som läser högt för barnen har en stor påverkan av hur innehållet ska komma att uppfattas av de som lyssnar samt hur stort intresse de får för att lyssna vidare. Svensson beskriver vidare bokens författares påverkan på barnets språkuppbyggnad genom på vilket sätt författaren väljer att skriva på (Svensson, 2009, s.125–126 och 150).

5.5 Sammanfattning

För att knyta samman syftet och forskningsfrågorna med det teoretiska perspektivet, har vi valt att utgå från det kognitiva perspektivet. Språket tillhör en del av den kognitiva utvecklingen vilket gör att dessa teoretiker blir centrala i vår studie. Teorierna som Piaget, Vygotskij och Bruner tagit fram visar på forskning inom ett flertal områden inom barns språkutveckling. Bruners teori innefattar lärmiljöns betydelse för språket vilket gör att Svenssons tolkning blir relevant för denna del av studien.

6. Metod och material

I vår studie har vi undersökt pedagogers arbetssätt med språkutveckling men även hur lärmiljön påverkar. I detta avsnitt beskriver vi hur vi har gått tillväga för att samla in material och underlag samt urval och avgränsningar av förskolor och pedagoger. Databearbetning och analysmetod beskrivs i detta avsnitt. Studiens reliabilitet och validitet reflekteras över samt en redovisning av de etiska hänsynstaganden vi utgått från.

6.1 Metod för datainsamling

En kvantitativ metod kan användas för att samla data över ett större område. Vi bestämde oss för att avgränsa studien till två områden för att kunna hålla oss till vår tidsram. Därför valde vi att göra en kvalitativ studie där delstudie I gjordes i Södra Hagunda av Josefin och delstudie II gjordes i Tunabackar av Linda. Till en början ville vi göra observationer på varsin förskola men beslutade oss sedan för att göra intervjuer. Observationer var inte rätt metod för att få svar på våra forskningsfrågor inom den utsatta tidsramen. Undersökningar som innehåller samtalsintervjuer kan ge stora möjligheter för att få svar som inte förväntats.

Det ger även en god möjlighet till att kunna göra uppföljningar men även ett större samspel mellan forskaren och respondenten (Esaiasson m.fl., 2009, s.283). Med tanke på syftet i vår studie förstod vi att intervjuer var den metod som passade bäst. Detta för att få en personlig kontakt med respondenterna samt möjlighet att föra en dialog där vi kan ställa följdfrågor.

Eftersom respondenterna kryssar i förbestämda svar i en enkätundersökning blir svaren mindre personliga än vad de blir under en intervju. Esaiasson m.fl. benämner flera skäl till att en kvalitativ textanalys bör göras istället för en kvantitativ innehållsanalys. Ett av skälen är att forskaren som gör analysen vill finna något mer än summan av delarna. Resultatet av en kvalitativ textanalys ger större och mer specifika svar än en kvantitativ innehållsanalys som ger mer generella förutbestämda svar. Genom att föra en dialog med respondenterna ges möjlighet till mer djupgående svar än till exempel vad en enkätundersökning ger.

Ytterligare ett skäl till att göra en kvalitativ textanalys är att genom intensiv läsning av texten framhäva andra viktiga delar som finns dolda i texten och annars kan hamna i bakgrunden (2009, s.237).

Som förarbete sökte vi övergripande forskning inom forskningsfrågorna för att sedan samla in data till vår studie, där vi har intervjuat pedagoger. För att kunna välja rätt typ av frågor lyfter Bell fram vikten av att identifiera de områden som ska undersökas (2016, s.171).

Detta för att undersöka vilka arbetssätt pedagogerna på förskolan använder sig av för att arbeta språkutvecklande med barn. Det gäller barn som har svenska som förstaspråk men även svenska som andraspråk.

Vi började söka efter forskning om barns språkutveckling och utformade sedan intervjufrågor. Vi valde att använda oss av öppna frågor vilket betyder att det inte finns några förutbestämda svar. Respondenterna fick därför mer frihet till att svara på intervjufrågorna utifrån deras egen personliga uppfattning (Esaiasson m.fl., 2009, s.259). Detta gör att våra

intervjuer är av halvstrukturerad karaktär då vi följer en blankett med intervjufrågor men samtidigt kan parera frågorna utefter svaren som fås av respondenten. Esaiasson m.fl.

benämner vikten av en kartläggning om människors uppfattningar om ett specifikt område för att sedan kunna utveckla begrepp och definiera kategorier (2009, s.259).

6.2 Urval & avgränsningar

Vi har valt att intervjua både förskollärare och barnskötare då båda yrkesgrupperna är relevanta för vår studie. De är båda involverade i barnens språkutveckling i förskolan. Därför har vi valt att benämna dem för pedagoger och inte enbart förskollärare i studien. Enligt förskolans läroplan är det förskollärare som har det yttersta ansvaret för den pedagogiska undervisningen. Däremot säger läroplanen att arbetslaget ska ansvara för att ge goda förutsättningar för omsorg, lärande och utveckling (Lpfö18, s.15).

Urvalet av förskolor till vår studie gjordes genom en socioekonomisk indelning. Uppsala kommun har gjort en kartläggning år 2017 av områden i Uppsala. Där beskrivs att faktorerna delas in i socioekonomiska-, kulturella och miljömässiga förhållanden (Kommunstyrelsen, 2017–02). Urvalet av förskolor var för att få en överblick på likheter och skillnader mellan de olika områden förskolorna är belägna på. Vi har valt att göra intervjuerna på två olika förskolor där vi båda har arbetat eller gjort praktik tidigare. Det går att översätta med Esaiasson m.fl. som talar om de strategiska urval som kan göras (2009, s.180). De förskolor som deltog i studien tillhör två områden som har olika socioekonomiska indelningar. Den ena förskolan är ett privat föräldrakooperativ beläget på landsbygden medan den andra förskolan är kommunalt driven och ligger belägen i centrala Uppsala. Det medvetna valet av förskolor gjordes då vi ville undersöka om pedagoger arbetar på liknande sätt med språkutveckling och miljöers inverkan för att sedan kunna jämföra dessa förskolor.

Några samtalsområden blev återkommande under intervjuerna vilket resulterade i liknande svar. Därför valde vi att begränsa antalet intervjuer. En respondentundersökning sätter krav på att göra intervjuer tills det uppstått “en teoretisk mättnad” och det inte framkommer något nytt av intresse. Esaiasson m.fl. refererar till Grant McCracken (1988) och hans tre allmänna råd att följa i de flesta lägen: välja främlingar, ett litet antal och de som inte är “subjektiva” experter. Även om det sägs att det inte bör vara någon bekant som ska intervjuas, såg vi i detta fall att dessa förskolor stämde överens med de kriterier som fanns till vår studie. Det gjordes tre intervjuer på respektive förskola och dessa gjordes under olika tillfällen. Urvalet av respondenter gjordes med tanke på deras kunskap och erfarenhet inom förskolans verksamhet varav en är förskolechef och en förskollärare är medverkande i en utvecklingsgrupp (Esaiasson m.fl., 2009, s.291–292).

6.3 Databearbetning och analysmetod

Under intervjuerna spelades samtalet in med mobiltelefon för att sedan transkribera materialet. Utifrån materialet valde vi det relevanta för att få svar på våra forskningsfrågor.

Detta redovisas i resultatavsnittet för att sedan sammanfattas i analys och diskussionsdelen.

Syftet och forskningsfrågorna har tillsammans utformat teman till våra intervjufrågor (se

bilaga 1). Utifrån den transkriberade data som vi arbetat fram efter intervjuerna har vi gjort en tematisk analys. I konstruktionen av intervjufrågor är det viktigt att tänka på innehåll och form. Innehållet ska kunna relateras till forskningsfrågorna och forskaren ska kunna hålla en

“dynamisk situation där samtalet är levande” (Esaiasson m.fl., 2009, s.298). Frågorna har delats in i temaområden, som framkommer i resultatredovisningen. Dessa är: pedagogers arbetssätt, deras syn på sitt uppdrag med barns språkutveckling samt lärmiljöns betydelse.

6.4 Reliabilitet och validitet

Med begreppen reliabilitet och validitet vill vi beskriva hur det har gått att samla in material till våra respektive delstudier. I vår kvalitativa studie använder vi oss av begreppet reliabilitet för att säkerhetsställa att det går att återupprepa studierna med ett likadant resultat. Då vi har använt oss utav samma frågor till alla intervjuer anser vi att reliabiliteten är hög då vi känner att respondenterna har fått en likvärdig förståelse för frågorna. Hade vi använt oss av olika intervjufrågor hade reliabiliteten blivit låg då respondenterna hade kunnat tolka frågorna på olika sätt och att vi därmed hade kunnat få olika svar. Validitet används för att kunna diskutera fel och brister som har uppstått under arbetets gång. Då vi utförde våra intervjuer under en och samma tidsperioder blev validiteten hög eftersom svaren från respondenterna liknade varandra (Mälardalens högskola, 2014-01-02). Vår studie har en hög validitet då vi har undersökt och fått svar inom de teman vi formulerat i vårt syfte och frågeställningar. Vi utgick från samma intervjufrågor men beroende på respondenternas olika svar blev våra följdfrågor inte detsamma. Detta gjorde att våra svar skiljde sig åt i vissa frågor och därför fick vi också till viss del olika resultat. Det gör att studiens validitet påverkas.

6.5 Etiska hänsynstaganden

När vi genomfört denna studie har vi förhållit oss till ett antal regler och etiska riktlinjer gentemot respondenterna. Innan studien startade tog vi del av Vetenskapsrådets

”Forskningsetiska Riktlinjer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning” som påtalar att forskaren ska informera att deltagande är frivilligt samt vad studiens syfte är.

Deras fyra huvudkrav är Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet samt Nyttjandekravet (2010, s.7–8).

Enligt Vetenskapsrådet är det första kravet Informationskravet. Inför intervjuerna informerades pedagogerna om studiens innehåll genom att få en blankett med information (se bilaga 2). Blanketten upplyste dem om att deras deltagande är frivilligt och att de har rätt till att avbryta om de ej vill fortsätta intervjun. Det andra kravet är Samtyckeskravet. Vi skapade en medgivandeblankett där respondenterna fick signera att de godkände deras deltagande (se bilaga 3). Konfidentialitetskravet är det tredje kravet. Respondenterna ska inte kunna identifieras och deras personuppgifterna är under tystnadsplikt. De deltagande ska därför vara anonyma i studien och det insamlade materialet förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem. För att uppfylla konfidentialitetskravet och inte riskera att en individ kan identifieras, har vi valt att beskriva vuxna och barn på ett sätt som inte går att identifiera. Vi nämner inga namn eller nationaliteter som respondenterna tar upp under intervjuerna. De

som intervjuas benämner vi som Pedagog A, B och C för att kunna uppfylla detta krav. Det sista är Nyttjandekravet som syftar till att de uppgifter som samlas in endast får användas för forskningsändamål. Med det menas att den insamlade datan inte får användas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2010, s.7–14).

6.6 Reflektion över metod

Vi förberedde våra intervjuer med att skriva ihop en sammanfattande text som summerade vårt syfte. För att inte gå miste om viktig information och kunna återgå till vad de sagt valde vi att ljudinspela på mobiltelefon. Vi utgick från Vetenskapsrådets ”Forskningsetiska riktlinjer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning” när vi informerade om att det inspelade materialet endast skulle användas till vår transkribering. Det ska inte nämnas namn på intervjupersoner, enskilda barn eller förskolans namn. Syftet är att de skulle förbli anonyma och inte känna någon press över att de blev omtalade vid namn i vår studie. Detta var mycket uppskattat och vi upplevde på samtliga intervjuer att det blev en mer öppen kommunikation. Vi har valt att benämna pedagogerna för ”hen” som personligt pronomen då vi anser att könet inte är relevant för vår studie.

När vi genomfört alla intervjuer, diskuterade och reflekterade vi över metoden samt hur våra resultat hade blivit annorlunda om vi gjort en kvantitativ studie. Å ena sidan kunde en enkätundersökning gett ett bredare resultat över flera socioekonomiska områden. Men å andra sidan hade det inte gett samma breda perspektiv på pedagogernas arbetssätt som vi fick genom dialogerna med pedagogerna. Att göra en kvalitativ eller kvantitativ studie ger sina för- och nackdelar. Detta väckte tankar hos oss angående hur denna studie skulle kunna vidareutvecklas.

7. Resultat och analys av delstudie I & II

Vi har under detta avsnitt sammanfattat empirin utifrån respondenternas beskrivningar med hur de arbetar språkutvecklande på förskolan. Josefin har utfört delstudie I och Linda har utfört delstudie II. Till varje delstudie redovisas resultat och analys löpande i texten samt en sammanfattande analys. Disponeringen av rubrikerna är indelade utifrån frågeställningarna.

De är placerade i en ordning där de bygger på varandra. Då vi utgått från samma intervjufrågor är rubrikerna de samma i delstudie I och II. Vi har valt ut de mest relevanta svaren från intervjuerna för att få svar på våra forskningsfrågor och hålla det relevant till syftet med denna studie. Vi har valt att ta med citat från respondenterna för att styrka våra resultat och analyser. Då vi värnar om pedagogernas integritet valde vi att benämna dem som pedagog A, B och C istället för att nämna deras riktiga namn.

7.1 Delstudie I

Av: Josefin Eriksson

Delstudie I omfattar Södra Hagunda. I hela området bor ca 10% av Uppsalas befolkning vilket motsvarar 21,500 invånare. Förutom Södra Hagunda tillhör även Sunnersta, Vårdsätra, Norby, Berthåga, Nåntuna-Vilan, Kvarnbo och Kungsängen. Uppsalas högsta inkomstnivåer är representerade här men även den lägsta arbetslösheten och andel invånare med ekonomiskt bistånd (Kommunstyrelsen, 2017–02). Utbildningsnivån är högre på detta område i jämförelse med Tunabackar i delstudie II. Södra Hagunda har fler invånare som går gymnasial samt eftergymnasial utbildning på mer än 3 år än Tunabackar. Det som kan ifrågasättas vid dessa jämföranden av områden är även att folkmängden i dessa områden skiljer sig åt. Hade områdena haft samma antal invånare, skulle de haft större chans att väga upp varandra (SCB, 2016).

7.1.1 Pedagogers arbetssätt med språkutveckling

Ett återkommande begrepp under alla intervjuer är “vardagsspråket” och hur stor del det utgör för barnens språkutveckling med hur pedagogerna förhåller sitt språk. Samtliga pedagoger är tydliga med hur de talar till barnen under en vanlig dag och hur det är en viktig komponent för barnens språkutveckling. De tänker på att använda hela meningar och hur de väljer sina ord. Även om det vardagliga språket gör en stor grund för barns språkutveckling så beskriver de hur viktigt det är för barnen att arbeta med språket genom planerade aktiviteter. Pedagog A berättar att de vid detta tillfälle har ett språktema på deras förskola.

De grundar detta främst genom att arbeta med rim, ramsor, sång och sagor. Med de äldre barnen handlar det mycket om bokstäver och att lära sig skriva sina namn. Temat har fått barnen mycket intresserade av begynnelsebokstäverna och hur orden formas med hjälp av dem. Detta gör att de ofta går och sjunger de olika sångerna som de övat på, för att lära sig alfabetet.

[...] bestämt att ha ett språktema, tisdag onsdag och torsdag. Det ger ju ett annat syfte än det som de får hela tiden varje dag. Man hör hur de håller på och prövar sig fram med bokstäverna ljudande, ”A som i a-a-a-apa”. Så sitter de och sjunger och kan alfabetet. De kan skriva sina namn och ljuda namnen. Där uppe där de sitter själv och ritar, har vi gjort iordning lappar med deras namn. Och hur man ritar bokstäverna, med pilar på varje bokstav (Pedagog A).

De pedagoger som arbetar på förskolan utarbetar olika delar inom språktemat. Pedagog B har på tisdagar dom yngsta barnen, där hen arbetar med mycket med bilder.

Vi har ju olika samlingar. På tisdagar har jag dom minsta, och då kör jag väldigt mycket bilder. Så dom får sätta upp på flanotavla och det kan vara allt från grönsaker, frukter, kläder, verktyg... allting. Och det är också så häftigt. [...] för upprepning tror jag på. Det är ofta vi vuxna som ändrar för att vi tycker det är tråkigt. Ungarna skulle gladeligen kunna sjunga och se samma bilder, fyra veckor i sträck (Pedagog B).

De arbetar mycket med högläsning för att språkstimulera barnen på denna förskola. Alla pedagoger beskriver vikten av att använda högläsning som ett lärtillfälle men även till vila för barnen. Vissa tillfällen anser Pedagog A att det är viktigt att de får en känsla av vila, då många barn ofta precis slutat sova på förskolan. Medan andra tillfällen är det viktigt att ta vara på det lärtillfället som uppstår med högläsning.

[...] eftersom vi inte har så många barn, så har vi högst 6 i varje läsgrupp. Och det gör ju att man kan prata om böckerna, prata om ord och vad de betyder. Om handlingen i boken. Men just efter, på vilan. Brukar vi läsa hela boken först, för att sen prata om boken. Så de kan få känna den där vilan (Pedagog A).

Pedagog B talar om hur de kan arbeta demokratiskt med barnen genom högläsning. Barnen får vara med och bestämma samtidigt som det är ett lärtillfälle. Sen tillkommer vissa tillfällen när en pedagog är med och väljer böcker.

Jag tycker att högläsning är jätteviktigt, så jag tar alla tillfällen som går att sitta och läsa. Gärna också att de kan få, beroende på, om man sitter med några stycken eller många. Kan de få välja en varsin saga. Sen när vi har läsvila, är det oftast vi vuxna som väljer. Då väljer man ju lite utifrån åldersgrupp (Pedagog B).

Högläsning kan användas som ett arbetssätt för att ge ett lärtillfälle till svenska språket men även andra språk. För ett par år sedan hade de ett barn som talade engelska och med ett väldigt begränsat ordförråd på svenska. De tog därför många tillfällen att läsa böcker på engelska för det barnet men även de andra barnen som var väldigt intresserade av att lära sig engelska. Pedagog C tog högläsning som ett tillfälle för att få en mer språklig stimulans av det barnet som var flerspråkig.

[...] att man kör på svenska. Det vi gjorde, som exempel, när vi hade den här tjejen som prata engelska. Jag läste boken på svenska, sen läste jag den på engelska. Så satt vi och prata om boken, då fick vi in en träning för henne. Som inte tog någon tid, för det är ju det. Man har ju ingen, så länge man inte får in en resurs. Så har man inte extra tid för det (Pedagog C).

Denna förskola har under åren inte haft många barn med annat ursprung än svenska vilket har gjort att pedagogerna inte är så vana vid att arbeta med flerspråkighet i förskolan. Vid det tillfället jag var där för att intervjua dem fick jag vet att de just nu har två barn med utländsk bakgrund. Familjen vill att de ska tala svenska på förskolan då de får tala mammans modersmål hemma.

Men det är viktigt att jobba med svenskan och vara tydlig och se att dom ser och förstår. Att dom inte bara gör, utan att man ser att dom förstår. […] Följer upp och ser att dom förstått de man säger, inte bara hört. Men sen också att ta in saker på deras modersmål. Sånger, eller lära sig säga hej, räkna osv. så de får känna… många blir väldigt stolta över det (Pedagog C).

Pedagogerna arbetar med språket dagligen i förskolan och under intervjuerna beskriver de hur det gör detta. Det framkommer att pedagogernas främsta arbetssätt med språkutveckling är högläsning samt hur de använder det som en språkfrämjande aktivitet. Högläsning användes till stor del som en aktivitet till vila efter måltiden, men även vid andra tillfällen för att språkstimulera barnen. Pedagogerna tar flera tillfällen under dagen, nästan varje dag, till att skapa meningsfulla lärtillfällen genom högläsning. Vid dessa stunder samlas barnen oftast i soffan och de får då vara aktiva och deltagande vid högläsningen genom att de samtalar under tiden om vad som benämns i böckerna. Genom samtalen om det som benämns får barnen möjlighet till att utveckla sina ordförråd samt förståelse för de olika begreppen och meningsuppbyggnader. De vuxna ger även barnen ett demokratiskt tänkande genom att låta dem få vara med och turas om att välja böcker. Varje dag på förskolan är viktig för barnen då de kommer i kontakt med språket, det vardagliga språket men även det som tillkommer i planerade aktiviteter. En pedagog berättar att hen sjunger och gör ramsor med barnen under planerad tid. Pedagogerna har upptäckt att detta gjort barnen mer medvetna om begynnelsebokstäverna då de nynnar under dagen ”A som i a-a-a-apa”. På den här förskolan har de ett språktema för tillfället och barnen har utvecklat ett stort intresse för bokstäver och skriftspråket. Genom sång, rim och ramsor samt bilder får de en språkstimulerande vardag. Detta är utifrån de planerade aktiviteterna men som sedan speglar av sig i barnens övriga tid under dagen. De talar om hur det går att arbeta med andra språk än svenska genom att läsa böcker på olika språk.

7.1.2 Pedagogers syn på deras uppdrag

En av intervjufrågorna jag ställde till pedagogerna som även är en forskningsfråga, är hur pedagogerna ser på sitt uppdrag med barns språkutveckling. Där poängterar Pedagog A att hen anser det vara otroligt viktigt. Språket tillhör en stor del av utveckling i det sociala livet,

vilket kan komma att märkas i hur barnen agerar i leken. Hen talar om hur det inte enbart är det verbala språket, då det även kan handla om “språksignaler”.

Det är ju där de börjar, med leken. Då märker man ju på barn som har språksvårigheter, de har ofta svårare att komma in i leken. [...] Men det känns ju som att det är grunden till det mesta. Sen så, när du blir äldre. Ska du lära dig andra saker.

Då ska du lära dig läsa, skriva. Men just det här i leken och det sociala, är det otroligt viktigt (Pedagog A).

Pedagog B beskriver vikten av hens uppdrag för barns språkutveckling och hur viktigt det är för dem. Hen beskriver hur den motoriska stimulansen hos barn gör det lättare för barnen att lära. Språket är något som tillkommer under hela dagen, som övas på dagligen.

[...] språk är en av de viktigaste. Utmana dom genom sagor, med rim och ramsor. Alla våra olika teman har det i sig. Ramsor, sånger, bilder osv. men språk, empati, rörelse, tycker jag är väldigt viktigt. Jag hävdar och tror, ju mer du rör på dig. Desto enklare får du att lära dig saker (Pedagog B).

Även Pedagog C fick samma fråga angående sitt uppdrag med språkutveckling hos barnen.

Hen påpekar vilken skillnad det har blivit med lärande i förskolan under årens gång och hur stort ansvar pedagoger har till barns språkutveckling i förskolan.

Men jag tror att det är jättebra och viktigt och att man inte bara läser. Utan att man tar sig tid för att sitta och diskutera. Så jag tror ändå att man har en jätteviktig roll som pedagog och uppmärksamma och se, och leda dem framåt i utvecklingen (Pedagog C).

Pedagogerna på den här förskolan är överens om hur deras arbetssätt påverkar barnens utveckling. En pedagog beskriver hur språket är en stor del av utveckling i det sociala livet.

Språket visar på hur ett barn utvecklas och blir en del av det sociala samhället. De har språktema vid tillfället när jag är där för intervjuerna. Pedagogerna berättar om barnens intresse för bokstäver och hur de används i språket. De använder sagor, rim och ramsor som hjälpmedel för att utmana barnens språk. Genom att läsa böcker med rim och ramsor övar barnen på sin fonologiska medvetenhet vilket betyder att barnen får mer kunskap om ordets ljud och hur betydelsen för ett ord kan förändras med olika ändelser. Genom att utgå från barnens intressen och vad de finner roligt och intressant får pedagogerna en uppfattning om vilket material som ger ett större lärande. Exempel på dessa material är flanosagor, ljudböcker samt bilderböcker med mera. Flanosaga berättas för barn genom bilder som kan fästas på en så kallad flanotavla. Tavlan har ett typ över sig och bilder fästs på ett papper som sedan går att sätta upp på denna tavla. Det går att flytta bilderna och på så vis kan barnen vara mer delaktiga i sagorna.

Hur kan då en motorisk stimulans påverka sinnet? Nästa pedagog beskriver att sätta kroppen i rörelse är ett sätt för att få en bättre kognitiv utveckling. När kroppen varit fysisk aktiv, finns det större möjlighet till att fokusera och lära sig. Slutligen beskriver tredje pedagogen hur ansvaret för lärande i förskolan har utvecklats under senare år. Pedagoger har

en viktig roll i förskolan för barns utveckling och för att ge dem förutsättningar till framtiden.

7.1.3 Lärmiljöns inverkan på barns språkutveckling

När Pedagog A fick frågan om hur lärmiljöerna påverkar barnens språkutveckling, benämner hen mycket om tillgängligheten av material. Även att “det skrivna ordet” ska finnas i verksamheten för att språkstimulera dem. De har anslagstavlor på väggarna i hallen, där de kan sätta upp dokumentation. Verksamheten drivs i en bygdegård, vilket gör att de blir något begränsade med hur de kan forma lärmiljöerna inomhus. Det är ofta den hyrs ut och de får därför inte sätta upp så mycket på väggarna. De placerar mycket på anslagstavlor som de sedan har möjlighet att plocka ner vid uthyrningar. Däremot har de frihet på övervåningen då den delen inte ingår i uthyrningar. De försöker ha ett brett urval av böcker på nedervåningen och placerade så barnen själva kan plocka fram dem. Pedagogerna fokuserar mycket på högläsningen men även på hur barnen ska hantera böcker. Det finns lite kraftiga böcker på lägre hyllor för de yngre barnen att lättare komma åt.

Men, sen så har vi ju en speciell situation då det här är en bygdegård. Så vi kan inte sätta upp och ha lärmiljöer riktigt på samma sätt, vi får hela tiden tänka på hur vi gör och sätter upp på väggar. Men sen på övervåningen, så har vi ju bokstäver och siffrorna uppe [...] (Pedagog A).

Pedagog B benämner också deras situation med att bedriva en förskola i en bygdegård.

Därefter talar hen mer specifikt om utemiljön. Till denna förskola är det en stor tomt där det finns mycket utrymme för barnen att röra sig. På tomten har de en stor uteplats som är rektangulär, med tak och en vägg på ena långsidan. Där finns det hyllor, bänkar och under sommarhalvåret brukar de använda denna plats mycket som en ateljé men även till en plats att sitta ute för att äta mellanmål. De använder den väggen till att sätta upp barnens dokumentation samt placera språkfrämjande material såsom bokstäver. Till våren flyttar de ut mycket material för att kunna bygga upp en bättre utemiljö och inte bara fokusera på hur det är formulerat inomhus. Pedagogerna gör medvetna val av materialet samt hur de ska använda miljön utomhus för att skapa ett språkfrämjande. Alla pedagoger beskriver bygdegårdens olika bestämmelser och hur de inte får inreda hur de vill på bottenvåningen.

Pedagog C berättar om övervåning i huset och hur de har placerat bokstäver och siffror på väggarna. De vill även använda dessa ytor till att sätta upp dokumentation.

Rummet på övervåningen är ju lite som en ateljé eller verkstad kan man säga. Jag tycker absolut att miljön gör att barnen kan lära sig mera. Det är ju inte bara inomhus heller, men ute har vi ett ”rum” under tak där det finns mycket olika material som kommer fram under sommarhalvåret. Klart att man önskar ibland att det gick att ändra mer saker, men man får göra det bästa med det man har (Pedagog C).

Under intervjuerna framkommer det begränsningar med att utveckla lärmiljöerna på denna förskola. Pedagogerna beskriver att uthyrningen av byggnaden begränsar deras möjligheter till att göra en pedagogisk lärmiljö utifrån barnens intresse då undervåningen inte får

utformas såsom de vill på grund av att de är en bygdegård. Det kan diskuteras om barnen blir påverkade av hur miljön är utformad samt om de får goda förutsättningar till språkutveckling trots att det inte är en språkstimulerad miljö på undervåningen. De utnyttjar övervåningen till att främja barnens intresse för skriftspråket samt planerar och placerar material i miljön utomhus för att skapa förutsättningar. Under sommarhalvåret tar de även tillvara på miljön utomhus genom att skapa en ateljé.

7.1.4 Analys

Språket är en viktig faktor för varje individ för att integreras i det sociala samhället.

Forskning beskriver att utöka barns intresse för böcker och berättande ger dem en ökad språkstimulering. Därför använder denna förskola böcker som ett av de största arbetssätten till att utöka barnens språkutveckling. Detta gäller för barn med svenska som förstaspråk såväl som barn med svenska som andraspråk. Det finns även skillnader på föräldrars förhållningssätt till högläsning som visar att läsförståelsen blir olika för barnen och gör därför att barn har olika förutsättningar till att använda dem som språkstimulerande. Detta beror på hur involverade barnen är vid högläsningen. Får de vara med och diskutera eller enbart lyssna. Respondenterna hävdar under intervjuerna att det är stor relevans att barnen är delaktiga vid högläsning men att det vid vissa tillfällen kan vara bra för barnen att få en känsla av vila. En av pedagogerna beskriver att utöver den språkstimulans barnen får vid högläsningen kan de även få möjlighet att lära sig hur de kan arbeta demokratiskt. Barnen får därför vara med och välja sagor eller böcker till dessa tillfällen. Resultatet av pedagogernas arbetssätt med språket visar att barnen fått upp ett stort intresse för det talade språket samt skriftspråket. De fokuserar mycket på skriftspråket och hur bokstäver låter och skrivs ner.

Barn utvecklar en språklig förmåga, men hur utvecklar de en språklig medvetenhet? Det behövs nödvändiga byggstenar för att barnen ska utvecklas i språket. Genom att utveckla en språklig medvetenhet kommer de sedan kunna fortsätta med skriftspråkets utveckling. I Piagets konstruktivistiska teori talar han om vilka tankeprocesser som ligger till grund för barnets tänkande och begreppsbildning. Att tänka på sitt eget språk i förhållande till barnen hjälper dem att få ett bredare ordförråd. Resultatet visar att respondenterna tänker på sitt vardagsspråk till barnen för att ge dem språkstimulans under hela dagen. Pedagogerna talade om hur de använder sitt språk i vardagen som ett sätt att arbeta med barnen. De tänker på vilket sätt de talar och hur de formulerar sig i språket för att ge barnen en bredare kunskap i språket. Det sociala samspelet mellan barnen och människor i deras omgivning påverkar den språkliga utvecklingen men även objekt i deras omgivning utgör en stor roll. Exempel på objekt är böcker, skyltar och texter på en t-shirt. Det gör att talspråket och skriftspråket får en betydelsefull mening och ett samband med samhällskulturen samt hur en individ utvecklas i takt med att de bygger på sina tidigare erfarenheter. Det kan jämföras med mental jämvikt som Piaget talar om och hur människan ska anpassa det gamla tänkandet i relation till ny information och nya erfarenheter. Mental jämvikt uppnås genom två olika sätt av anpassning: assimilation och ackommodation. Dessa anpassningar visar att människan ständigt vill utvecklas och förstå förändringarna i förhållande till sin omvärld. De vuxna har ett ansvar att hjälpa barnen i sin omgivning att utvecklas socialt samt bli en del av samhället.