Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Hjärtsviktspatientens uppfattning om sin kunskap och den information de fått angående sin sjukdom och egenvård
Författare: Handledare:
Sara Bui-Quy Berit Bergström
Johanna Dahlberg
Examinator:
Ewa Billing
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
... 5Hjärtsvikt- Patofysiologi och symtom... 5
Prevalens... 6
Kostnader ... 6
Livskvalitet ... 6
Vården av patienter med hjärtsvikt på en sluten vårdavdelning ... 7
Sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar inom sluten vård ... 7
Egenvård... 8
Information ... 9
Problemformulering ... 10
Syfte... 10
Frågeställningar... 11
METOD
...11Forskningsdesign ... 11
Urval ... 11
Datainsamlingsmetod ... 12
Tillvägagångssätt ... 13
Dataanalys ... 13
Etiska överväganden ... 14
RESULTAT
...14DISKUSSION
...20Resultatdiskussion ... 21
Metoddiskussion ... 23
Slutsats ... 26
REFERENSER
...27BILAGOR
...29Informationsbrev ... 29
Enkät... 30
ABSTRACT
Background: Heart failure is a complex condition which means that the hearts capacity to pump blood is reduced. The aim of this study was to investigate how patients with heart failure considered their knowledge and the information they received about their disease and self-care.
Method: Patients suffering from heart failure, hospitalized at section 30 E (n=13), and patients visiting the nurse led heart failure clinic (n=4) at Akademiska sjukhuset in Uppsala, were requested to participate in the study. The patients answered questions about knowledge and information concerning self-care and their disease. Data were analyzed using SPSS 15.0.
Results: The patients valued their knowledge about the disease as lower than their knowledge about self-care. The study showed that all the patients found the information they had
received about their self-care better than the information they had received about their disease. The results also showed that the better the patients considered the information about their disease the better they had interpreted the knowledge about their disease.
Conclusion: The patients valued their knowledge and the information the received about self- care higher than about the disease. This indicates that is it easier to understand the self-care. It is hard to generalize the conclusion due to the number of participating patients in the study was small (n=17).
Key words: Heart failure, information, knowledge, self-care
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Hjärtsvikt är ett komplext tillstånd som innebär att hjärtats förmåga att pumpa blod är nedsatt. Syftet med studien var att undersöka hur patienter med hjärtsvikt uppfattar sin kunskap och den information de fått angående sin sjukdom samt egenvård.
Metod: Patienter med hjärtsvikt, akut inlagda på vårdavdelning 30 E (n= 13) samt patienter som besökte hjärtsviktsmottagningen på Akademiska sjukhuset (n= 4) i Uppsala, tillfrågades att svara på enkäter. Patienterna svarade på frågor om kunskap och den inforation de fått angående sjukdom och egenvård. Data matades in och bearbetades i SPSS 15.0.
Resultat: Patienterna uppfattade sin kunskap om sin sjukdom sämre än sin uppfattade kunskap om egenvård. Uppfattningen om den information patienterna fått om egenvård skattades bättre än uppfattningen om den information de fått om sin sjukdom. Resultaten visade också att ju bättre patienten uppfattade sin kunskap om sin sjukdom som bra desto bättre uppfattade patienten information den har fått om sin sjukdom som bra.
Slutsats: Patienterna uppfattade sin kunskap och den information de fått om egenvård bättre än om sjukdomen. Detta antyder att patienterna har lättare att ta till sig egenvården.
Slutsatserna är svåra att generalisera då deltagandet var litet (n=17).
Nyckelord: Hjärtsvikt, information, kunskap, egenvård
INLEDNING
Sverige är ett föregångsland inom patientinformation, uppföljning och läkemedelshantering för patienter med hjärtsvikt. Sjuksköterskor involveras mer och mer i vården av
hjärtsviktspatienter genom att informera och utbilda om egenvård och livsstil [1-3]. Studier visar att bra information och utbildning om sjukdom och egenvård ger minskade
återinläggningar. Detta leder till minskade kostnader för samhället och ökad livskvalitet för de patienter med hjärtsvikt [2,8–10,12–14,19,22–23].
Hjärtsvikt – Patofysiologi och symtom
Hjärtsvikt är ett komplext tillstånd som innebär att hjärtats förmåga att pumpa blod är nedsatt.
De vanligaste bakomliggande orsakerna är ischemisk hjärtsjukdom och hypertoni, vilka står för cirka 80 % av insjuknandena [1]. Tillståndet innebär att kroppen inte kan upprätthålla en tillräcklig slagvolym, det vill säga den mängd blod varje hjärtslag bidrar med. På grund av den minskade njurgenomblödningen som sker tolkar kroppen situationen som en blödning.
Detta kompenseras genom olika kompensationsmekanismer såsom, myokardhypertrofi för att få en kraftigare kontraktion, renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) aktiveras för att spara på salt och vatten och sympatikussktivitet som leder till en ökad vasokonstriktion. Ofta är dessa kompensationer tillräckliga för att upprätthålla en normal slagvolym vid en akut hjärtsvikt [4]. För en patient med kronisk hjärtsvikt kan dock dessa mekanismer med tiden bli otillräckliga och de kan till och med vara skadliga för patienten [4].
Hjärtsvikt kan förekomma på både höger och vänster kammare. Den vänstersidiga hjärtsvikten är ofta allvarligare och mer akut än den högersidiga. När vänsterkammare
överbelastas kommer blodet att tryckas bakåt i lungvenerna, vätska trycks ut i alveolerna och i allvarliga fall kan det bildas lungödem med reducerat gasutbyte [5]. Som följd upplever sig patienten tungandad, andfådd och trött, vilket är typiska symtom på hjärtsvikt [4].Högersidig hjärtsvikt innebär att preload blir för hög för att hjärtat ska orka med. Trycket stiger och blodet pressas bakåt till vena cava inferior, superior och även i de små kapillärerna. Detta leder till ödembildning ofta i nedre extremiteter [4].
Hjärtsvikt delas in i olika svårighetsgrader, NYHA (New York Heart Assessment) från 1-4 [1]. Den bygger på symtom i anamnesen [6].
NYHA I- nedsatt hjärtfunktion, inga symtom.
NYHA II- lätt hjärtsvikt men andfåddhet och trötthet efter mer än måttlig fysiskaktivitet.
NYHA III- medelsvår hjärtsvikt med symtom vid lätt till måttlig ansträngning.
NYHA IV- Svår hjärtsvikt med symtom redan i vila.
Den farmakologiska behandlingen baseras på den NYHA-klass patienten har diagnostiserats med [6].
Prevalens
Prevalensen av hjärtsvikt i Sverige är uppskattad till cirka 2 % av befolkningen, vilket innebär c:a 200 000 personer. Lika många uppskattas ha en asymtomatisk nedsatt hjärtfunktion eller en latent hjärtsvikt [1]. Årligen insjuknar c:a 30 000 personer [7]. Prevalensen stiger kraftigt med åldern, mer än 10 % av personerna över 80 år har hjärtsvikt [4]. Anledningen till att hjärtsviktsprevalensen i Sverige stiger är delvis att medellivslängden ökar samt att fler överlever från hjärtinfarkt till priset av ett sviktande hjärta [1].
Kostnader
Den årliga kostnaden för hjärtsviktspatienter i Sverige beräknas vara ca 2,8 miljarder kronor detta motsvarar 2 % av den svenska sjukvårdsbudgeten [8]. Patienter med hjärtsvikt
återkommer ofta till sjukvården. Detta kostar mycket pengar och är en stor ekonomisk belastning för samhället. Omkring 70 % av totalkostnaden för patienter med hjärtsvikt utgörs av sjukhusvård och mindre än 10 % av läkemedelskostnader[1].
Livskvalitet
Två tredjedelar av patienterna med måttlig till svår hjärtsvikt har minst ett vårdtillfälle per år till följd av sin hjärtsvikt. Hjärtsvikten orsakar ett personligt lidande [1,9] och patienter med hjärtsvikt påverkas på många olika sätt av sin sjukdom. Patienterna befinner sig i ett kroniskt sjukdomsförlopp som innebär perioder av försämring och sjukhusinläggningar. Beroende på
hjärtsviktens svårighetsgrad och underliggande orsak varierar tillståndet [1]. I en kvalitativ studie av Rodriguez et al [9] undersöktes patienternas syn på hur hjärtsvikten påverkade deras dagliga liv. Många av patienterna ansåg att sjukdomen hade reducerat deras fysiska funktion.
De hade inte längre hade samma ork som tidigare och upplevde en frustration över att behöva anpassa sig efter situationen. Flera uttryckte även en minskad livskvalitet till följd av detta [9].
Vården av patienter med hjärtsvikt på en sluten vårdavdelning
Avdelning 30 E på Akademiska Sjukhuset är en medicinsk akutvårdsavdelning som vårdar många patienter med diagnosen hjärtsvikt. Flera av dessa patienter återkommer ofta till avdelningen med hjärtsviktsrelaterade problem. Genom att förebygga brister i patienternas egenvård kan antalet återinläggningar på sjukhus reduceras. Studier utförda i Europa och USA har visat att det bör gå att minska upp till hälften av vårdtillfällena [1,9]. På vårdavdelningen får patienten ofta kort information från läkare och sjuksköterska angående sin sjukdom och egenvård. Studier har visat att denna information måste upprepas regelbundet för att få bästa följsamhet och kunskap [10-11].
Sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar inom slutenvård
Flera randomiserade kontrollstudier om sjuksköterseledda hjärtsviktsmottagningar och framtagna vårdprogram har visat positiva resultat som gynnar både patienter med hjärtsvikt och samhället [1,7,9–10,12-14]. Europas första sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagning startade i Linköping år 1990 [1]. Efter detta har fler mottagningar startats. Flera av Sveriges sjukhus har specialiserade hjärtsviktssjuksköterskor och mottagningar för att ta hand om denna patientgrupp däribland Akademiska sjukhuset i Uppsala [14]. Dessa specialiserade sjusköterskor är involverade i utbildning och uppföljning som till exempel viktkontroll, blodtryck, optimering av läkemedel och information till patienten. Tidig uppföljning efter inläggning på sjukhus förmodas motverka försämring i patientens hjärtsvikt och därmed minskar behovet av återinläggning [13-14].
Hälften av landets sjukhus har utarbetade strukturerade program för vård av
hjärtsviktpatienter [14]. Ur en litteraturstudie från USA framkom att information från blandade team med både sjuksköterska och läkare (även dietister, sjukgymnaster och
farmaceuter), regelbunden uppföljning (telefonkontakt, hembesök) och kontinuerlig utbildning om egenvård gav de bästa resultaten som här innebar minskad risk för återinläggning och behov av sjukhusvård. Sammantaget innebär detta också minskade vårdkostnader [10].
En ny typ av utbildning som testats i USA för att öka patienters kunskap om sjukdom och egenvård är att låta patienterna delta i delade läkarbesök. Detta innebär ett individuellt läkarbesök för varje patient med efterföljande möten i semistrukturerade grupper med kunskapshöjande diskussioner. Fördelarna med detta sätt att utbilda patienter är att alla i gruppen kan höra varandras frågor och patienterna kan diskutera kring sin situation och sjukdom. De kan ge varandra stöd och uppmuntran för att hantera sjukdomen och få insikt om att de finns andra i samma situation [2].
En amerikansk studie jämförde hjärtsviktspatienter som undervisats om sin sjukdom och egenvård via denna typ av seminarier med patienter som fått standardvård, det vill säga individuella samtal med en hjärtsviktssjuksköterska. Resultatet visade att kunskapen om sjukdomen ökade signifikant i interventionsgruppen jämfört med gruppen som fick standardvård. Vid en jämförelse av kunskap om egenvård observerades ingen signifikant skillnad mellan patientgrupperna. Däremot sågs en ökande trend i att beakta sina symtom och veta hur egenvården skulle skötas [2].
Egenvård
Strömberg A (2005) definierar i sin bok att egenvård är de inre och yttre åtgärder som en individ tar initiativ till och utför i syfte att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande. En bra egenvård syftar till att bevara hälsa och fysisk stabilitet. Egenvård är en viktig del för att patienten själv ska kunna delta i den fortsatta behandlingen i hemmet. Detta ställer krav på att sjuksköterskor och annan vårdpersonal informerar och ger patienten kunskap om sin sjukdom och egenvård. Alla patienter med hjärtsvikt har varierande behov av information beroende på sjukdomens svårighetsgrad och patientens kunskaper [1].
Egenvård är en hörnsten i behandlingen av hjärtsvikt [15]. Detta sker utifrån kunskap, mognad och miljö och omfattar medicinering, vätske- och saltrestriktioner, anpassad diet, daglig vikt, träning, rökstopp, monitorering av försämringssymtom och information om flexibel diuretikamedicinering relaterat till symtom på försämring [1]. Livsstilsförändringar
kan behöva genomföras [16] som att undvika stora alkoholintag, malnutrition, rökning och övervikt [1].
I en studie av Artinian M et al [17] har patienter med hjärtsvikt självskattat vilka egenvårdsåtgärder de är mest följsamma till. Resultaten visade att de tre åtgärder som rankades högst var relaterade till medicinintag, därefter kom följsamheten till läkartider. De minst skattade åtgärderna rörde att uppmärksamma symtom på försämring. Det patienterna skattade som de var minst följsamma till var att ta kontakt med sjukvården angående följande symtom, trötthet, illamående och viktuppgång. Även vätskerestriktioner och daglig vikt skattade patienterna att de inte var följsamma till. De yngre patienterna rapporterade symtom till läkaren i högre grad än äldre. Positivt med studiens resultat var att patienterna uppskattade sig ha en bra följsamhet till föreskrivna mediciner [17].
Bristande kunskap om sjukdom och egenvård kan betyda att patienten inte kan uppfatta sina symtom på försämring i ett tidigt stadium [18]. Att tidigt identifiera symtom på försämring tros kunna reducera antalet återinläggningar och vårdtider [19].
Patienterna ansåg sig ha bristande kunskap om sin medicinering, läkemedlens effekter och dess biverkningar och de uttryckte en förvåning över att de skulle medicineras resten av livet [18]. Sjukhusinläggningar är vanligare bland patienter som inte tar sina mediciner vid utsatt tid [20].
Information
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) står det att patienten ska ges individuellt anpassad
information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Om informationen inte kan lämnas till patienten skall den i stället lämnas till en närstående till patienten [21]. Informationen är till för att patienterna ska förstå vikten av egenvård och kunna anpassa sig till att leva med en kronisk sjukdom. Patienten ska kunna delta i beslut kring sin vård och behandling samt utföra den viktiga egenvård som behövs [1].
Det har visat sig att patienter med hjärtsvikt tycker det är viktigt att lära sig om sjukdomen, riskfaktorer, medicinering, symtom, prognos, diet och aktivitet [11]. Flera undersökningar har visat att patienter med hjärtsvikt överlag har bristfällig kunskap om sin sjukdom och hur egenvården ska skötas [11,22].
Läkare och sjuksköterskor bör ta alla tillfällen i akt för att ge information och utbildning [11].
Därför är det viktigt för patienter med hjärtsvikt att få information på olika sätt, till exempel
muntlig information i kombination med broschyrer, böcker, dvd, cd-rom, Internet, telefon och e-post [16]. Anhöriga har också visats spela en viktig roll vid identifiering av
försämringssymtom och bör därför ta del av informationen om sjukdom och egenvård [8].
Ofta får patienten den första utbildningen vid en akut inläggning på sjukhus. Vid denna fas är patienten ofta chockad och inte mottaglig för ny information, därför är det viktigt att alla patienter som blir informerade ska följas upp i ett senare skede. Uppföljningen är viktig för att utvärdera effekterna av patientutbildning samt att kvalitetsvärdera vården [1,20].
En studie av Clark JC et al [23] har kommit fram till att hjärtsviktspatienternas optimala välbefinnande beror på deras förmåga att förstå och engagera sig i sin egenvård. Denna förmåga är direkt relaterad till hur läkare och sjuksköterskor lägger upp och genomför utbildningen [23-24].
Forskare från Nya Zeeland fann i en kvalitativ studie att flera patienter med hjärtsvikt
försöker undvika och distansera sig från den information de får om sin sjukdom. Anledningen till detta är att informationen kan framkalla upprörande känslor. Flera av patienterna uttrycker en osäkerhet om vad hjärtsvikten betyder, hur den skiljer sig från andra hjärtsjukdomar och om de kommer att återhämta sig från sjukdomen. Hälften av patienterna kände till att de hade ett hjärtfel men de visste inte att de var hjärtsvikt [18].
Problemformulering
Hjärtsvikt är i dag ett stort medicinsk problemområde på grund av återinläggningar och höga kostnader. Utmaningen är att individualisera vården och behandlingen för varje patient. För att lyckas med detta krävs motiverade kardiologer och sjuksköterskor i ett nära samarbete [8,19,24]. Ett flertal studier har visat att patienterna har bristfällig kunskap om sin sjukdom och egenvård [1,9,11-13,22]. Det finns färre artiklar om hur patienterna med hjärtsvikt själva uppfattar sin kunskap om sjukdom och egenvård. Då förbättrad egenvård och kunskap ses som nyckeln till ett ökat välbefinnande och livskvalitet, och minskad mortalitet och sjuklighet [1-2,23] är det av intresse att undersöka hur patienter med hjärtsvikt uppfattar den kunskap och den information de fått om sin sjukdom och egenvård.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka hur patienter med hjärtsvikt uppfattar sin kunskap och den information de fått angående sin sjukdom samt egenvård. Syftet var också att se om det fanns det något samband mellan patienternas uppfattning om sin kunskap om sjukdom och egenvård, och sin uppfattning om den information de fått om sin sjukdom och egenvård.
Frågeställningar
1. Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt sin kunskap om sin sjukdom och egenvård?
2. Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt den information de fått om sin sjukdom och egenvård?
3. Finns det något samband mellan hur patienterna uppfattar sin kunskap om sin sjukdom och egenvård samt hur de uppfattar informationen de fått?
METOD
Forskningsdesign
En kvantitativ deskriptiv och komparativ studie.
Urval av försökspersoner
Populationen i denna studie är patienter med diagnosen hjärtsvikt som lades in på avdelning 30E under perioden 2009-02-02- 2009-04-12 samt de patienter med diagnosen hjärtsvikt som besökte hjärtsviktsmottagningen under perioden 2009-03-03- 2009-04-12.
Hjärtsviktspatienterna valdes ut med bekvämlighetsurval och totalt 20 patienter mottog enkäten. Urvalet bestod efter bortfall slutligen av 17 patienter. Av de tre patienter som blev exkluderade var två inte adekvata nog att besvara frågorna och en patient var för dålig i sin hjärtsvikt för att orka delta.
Fyra patienter besökte hjärtsviktsmottagningen och 13 var akut inlagda på vårdavdelning 30 E på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Tabell 1 visar bakgrundsfakta.
Tabell 1.
BakgrundsfaktaGrupp Antal (n) Procent (%)
Kön:
Man 8 47
Kvinna 9 53
Bosatt:
Uppsala län 16 94
Annat län 1 6
Ålder, år:
<39 0
40-49 0
50-69 3 18
70-79 6 35
80-89 7 41
>90 1 6
Tid sedan diagnos:
<1 månad 2 12
1-6 månader 2 12
6-12 månader 3 18
1-2 år 2 12
3-5 år 3 18
6-9 år 2 12
>10 år 3 18
Civilstånd:
Gift/Sambo 11 65
Änka/Änkling 4 24
Ensam 2 12
Inläggning:
Akut 13 76
Mottagning 4 24
Datainsamlingsmetod
Data samlades in via en enkät (bilaga 1) som författarna själva har utformat. Validitet och reliabilitet av enkäten testades genom att först genomföra en pilotstudie med fem
hjärtsviktspatienter på vårdavdelningen. Genom att genomföra en pilotstudie kontrolleras att mätningen mäter det som är avsett att mäta och att mätningen görs på ett tillförlitligt sätt [25].
Efter pilotstudien kontrollerades och reviderades frågorna. Enkäten bestod av totalt 26 icke ledande frågor. Dessa var uppdelade i två delar. I del ett fanns bakgrundsfrågor (12 frågor).
Del två innehöll uppfattningsfrågor (16 frågor) som i sig var uppdelad i två delar, del 2:1 omfattar patientens uppfattning om sin kunskap om sjukdom och egenvård detta besvarar
frågeställning ett. Del 2:2 omfattar patientens uppfattning om den information de har fått om sjukdom och egenvård detta besvarar frågeställning två. Uppfattningsfrågorna var graderade på en sexgradig skala (1= inte alls bra, 6= mycket bra).
Tillvägagångssätt
Divisionschef från akut- och rehabdivisionen på Akademiska sjukhuset godkände genomförandet av denna studie. Studien utfördes på avdelning 30E samt på
hjärtsviktmottagningen på Akademiska sjukhuset, Uppsala. Deltagarna blev informerade via ett informationsbrev (bilaga 1) där det klargjordes att deltagandet var anonymt, frivilligt och deltagarna kunde när som helst avbryta sin medverkan.
En pilotstudie genomfördes på fem hjärtsviktspatienter. Efter pilotstudien reviderades
enkäten, uppfattningsfrågorna om information ändrades från ”jag uppfattar informationen jag fått om… som” till ”jag uppfattar att informationen jag fått om … är”. Uppfattningsfrågorna om kunskap ändrades från ”jag uppfattar min kunskap om… som” till jag uppfattar att min kunskap om… är”. Även ett alternativ under frågan ”På vilket/ vilka olika sätt fick du information om din diagnos” samt på samma fråga om egenvård. Detta alternativ var, både muntligt och skriftligt. Datainsamling genomfördes med hjälp av enkäter som sjuksköterskor och författare delade ut till patienter som var inneliggande på vårdavdelning 30 E eller som besökte hjärtsviktsmottagningen på grund av sin hjärtsvikt. Författarna besökte avdelningen kontinuerligt under studiens gång för att hämta ifyllda enkäter och hjälpa till med utdelningen.
Enkäterna delades ut på avdelningen under veckorna 5-14 2009 och på mottagningen under veckorna 10-14. Enkäterna lämnades tillbaka till sjuksköterskan innan hemgång och efter mottagningsbesöket.
Dataanalys
Med hjälp av dataprogrammet SPSS 15,0 (Statistical Packages for the Social Sciences)
utarbetades en mall där de i fyllda enkäterna kunde matas in och bearbetas. Svaren i enkäterna omkodades till siffror där till exempel ja blev noll och nej blev ett. Resultaten redovisades med deskriptiv och komparativ statistik. De två första frågeställningarna utgörs av deskriptiv statistik och redovisas i tabellform och löpande text, ett beroende t- test användes för att se
skillnader inom samma grupp. Till den tredje frågeställningen användes Spearman´s
rangkorrelation som visar samband mellan två variabler [26]. När p är < 0,05 räknas det som signifikant. Genom att först räkna ut varje uppfattningsfråga för sig kunde ett samband mellan frågorna ses. För att få en större överblick räknades varje deltagares totala poäng ut för
kunskap, information om sjukdom och egenvård.
Etiska överväganden
All forskning som utförs på människor kräver informerat samtycke [27]. Chef från akut- och rehabdivisionen på Akademiska sjukhuset har godkänt vår förfrågan om tillstånd att
genomföra denna studie. Deltagarna kommer att bli informerade via ett informationsbrev där det klargörs att deltagandet är anonymt, frivilligt och deltagarna kan när som helst avbryta sin medverkan. Insamlade uppgifter kommer endast att användas för det ändamål enkäten avser och inte i något annat sammanhang.
RESULTAT
Information om diagnos fick 70,6 % (n=12) av deltagarna från läkare och 23,5 % (n=4) fick informationen av både läkare och sjuksköterska, en deltagare uppger att endast sjuksköterskan har informerat om diagnos. Information om egenvård fick 29,4 % (n=5) av läkare, 41,2 % (n=7) uppger att de fick information om egenvård från både läkare och sjuksköterska.
På frågan om vilken yrkesgrupp som hjälpt dem bäst med informationsgivning om sjukdom och egenvård uppger två deltagare (n=2) att sjuksköterskan inom hemtjänsten var den yrkesgrupp som hjälpt dem bäst (11,8 %). Majoriteten 66,7 % (n=6) av dem som svarade på frågan tyckte att läkaren hade hjälpt dem bäst. En av dessa uppgav att han fått den bästa informationen via telefon av läkaren. Övriga 22,2 % (n=2) tyckte att sjuksköterskan eller kombinationen av båda yrkesgrupperna hade hjälpt dem bäst.
Av de 52,9 % av patienterna som svarade på frågan om mest tillfredställande informationsform (n=9) gällande både diagnos och egenvård svarade samtliga att
kombinationen eller muntligt var det mest tillfredställande sättet. Information om diagnos fick 59 % (n=10) både muntligt och skriftligt. Gällande information om egenvård var det 41 % (n=7) som fick både muntligt och skriftligt.
Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt sin kunskap om sin sjukdom och egenvård?
På första uppfattningsfrågan om hur patienterna uppfattade sin kunskap om sin sjukdom i allmänhet var medelvärdet 3,41 på den sexgradiga skalan. På andra uppfattningsfrågan om hur patienterna uppfattade sin kunskap om hjärtsviktens orsak och bakgrund blev medelvärdet 2,88, 31 % (n=5) svarade en etta på denna fråga. Patienternas kunskapsuppfattning om hur kroppen förändras av hjärtsvikten hade ett medelvärde på 2,82. Mest förekommande var ett svar mellan ett och två på den sexgradiga skalan 53 % (n=9), 47 % (n= 8) uppfattade sin kunskap som över en tvåa på denna skala. Patienternas uppfattning om sin kunskap på symtom på försämring hade ett medelvärde på 3,53. (Tabell 2).
Tabell 2 .
Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt sin kunskap om sin sjukdom?På första frågan om hur patienterna uppfattade sin kunskap om egenvård i allmänhet var deras uppfattning lite över ett medel (3,65). Patienternas uppfattade kunskap om rekommenderad livsstil visade ett medelvärde på 4,0 och deras uppfattning gällande sin kunskap om vikten av medicinering skattades högst bland kunskapsfrågorna. En femma eller sexa skattades av 82 % (n=14) av patienterna, medelvärdet låg på 5,06. Patienternas uppfattade kunskap om när de ska uppsöka sjukvård hade ett medelvärde på 4,65, detta var det näst högsta värdet efter kunskapsuppfattningen om vikten av medicinering. (Tabell 3).
Jag uppfattar att min kunskap om... Antal (n) (%)
Inte alls bra,
1 2 3 4 5
Mycket bra,
6 Medelvärde:
– min sjukdom i allmänhet är: 3 (17,6%) 2 (11,8%) 5 (29,4%) 2 (11,8%) 2 (11,8%) 3 (17,6%) 3,41 – hjärtsviktens orsak och bakgrund är: 5 (31,3%) 2(12,5%) 4 (25,0%) 1 (6,3%) 3 (18,8%) 1 (6,3%) 2,88 – hur kroppen förändrats av hjärtsvikten är: 5 (29,4%) 4 (23,5%) 2 (11,8%) 3 (17,6%) 1 (5,9%) 2 (11,8%) 2,82 – symtom på försämring är: 4 (23,5%) 1 (5,9%) 2 (11,8%) 6 (35,3%) 0 (0,0%) 4 (23,5%) 3,53
Tabell 3
. Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt sin kunskap om egenvård?På frågorna om hur patienterna uppfattade sin kunskap om egenvård var patienternas
medelvärde högre (3,65-5,06) än uppfattningen om sin kunskap om sin sjukdom (2,82-3,53).
Signifikansen visade att p=0,000. (Tabell 4).
Tabell 4.
Patienternas kunskapsuppfattning
0 1 2 3 4 5 6
Kunskap om sjukdom Kunskap om egenvård
Medelvärde
Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt den information de fått om sin sjukdom och egenvård?
På frågorna gällande hur patienterna uppfattade den information de fått om sin sjukdom i allmänhet, hur kroppen förändras av hjärtsvikten och symtom på försämring skattade dem ett medelvärde strax över medel (3,6- 3,8). På frågan om hur de uppfattade informationen de fått om hjärtsviktens orsak och bakgrund skattade patienterna ett lägre medelvärde (3,3). (Tabell 5).
Jag uppfattar att min kunskap om... Antal (n) (%)
Inte alls bra,
1 2 3 4 5
Mycket bra,
6 Medelvärde:
– egenvård i allmänhet är: 3 (17,6%) 0 (0%) 7 (41,2%) 0 (0%) 4 (23,5%) 3 (17,6%) 3,65 – rekommenderad livsstil är: 2 (11,8%) 0 (0%) 5 (29,4%) 3 (17,6%) 3 (17,6%) 4 (23,5%) 4 – vikten av medicinering är: 1 (5,9%) 0 (0%) 0 (0%) 2 (11,8%) 7 (41,2)% 7 (41,2% 5,06 – när jag bör uppsöka sjukvård är: 1 (5,9%) 0 (0%) 4 (23,5%) 2 (11,8%) 2 (11,8%) 8 (47,1%) 4,65
Tabell 5.
Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt den information de fått om sin sjukdom?Jag uppfattar att informationen jag fått
om... Antal (n) (%)
Inte alls bra,
1 2 3 4 5
Mycket bra,
6 Medelvärde:
– egenvård i allmänhet är: 1 (6,7%) 1 (6,7%) 3 (20,0%) 4 (26,7% 2 (13,3%) 4 (26,7%) 4,13 – rekommenderad livsstil är: 1 (6,3%) 1 (6,3%) 3 (18,8%) 3 (18,8%) 4 (25,0%) 4 (25,0%) 4,25 – vikten av medicinering är: 0 (0,0%) 2 (11,8%) 1 5,9%) 1 (5,9%) 7 (41,2%) 6 (35,3%) 4,82 – när jag bör uppsöka sjukvård är: 1 (6,3%) 2 (12,5%) 2 (12,5%) 2 (12,5%) 4 (25,0%) 5 (31,3%) 4,31
På frågorna som handlade om hur patienterna uppfattar den information de fått om egenvård i allmänhet, rekommenderad livsstil och när de bör uppsöka sjukvård skattades på samtliga frågor ett medelvärde högre än fyra på den sexgradiga skalan. Uppfattningen om den information de fått om vikten av medicinering skattades högst, 76,5 % (n= 13) uppfattade informationen de fått som en femma eller sexa på den sexgradiga skalan. (Tabell 6).
Tabell 6.
Hur uppfattar patienter med hjärtsvikt den information de fått om egenvård?Jag uppfattar att informationen jag fått
om... Antal (n) (%)
Inte alls bra,
1 2 3 4 5
Mycket bra,
6 Medelvärde:
– egenvård i allmänhet är: 1 (6,7%) 1 (6,7%) 3 (20,0%) 4 (26,7% 2 (13,3%) 4 (26,7%) 4,13 – rekommenderad livsstil är: 1 (6,3%) 1 (6,3%) 3 (18,8%) 3 (18,8%) 4 (25,0%) 4 (25,0%) 4,25 – vikten av medicinering är: 0 (0,0%) 2 (11,8%) 1 5,9%) 1 (5,9%) 7 (41,2%) 6 (35,3%) 4,82 – när jag bör uppsöka sjukvård är: 1 (6,3%) 2 (12,5%) 2 (12,5%) 2 (12,5%) 4 (25,0%) 5 (31,3%) 4,31
Patienternas medelvärde på hur de uppfattade den information de fått om egenvård var högre (4,13–4,82) än uppfattningen om den informationen de fått om sin sjukdom (3,31–3,81).
Signifikansen visade att p=0,044. (Tabell 7).
Tabell 7.
Patienternas informationsuppfattning
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5
Information om sjukdom
Information om egenvård
Medelvärde
Finns det något samband mellan hur patienterna uppfattar sin kunskap om sin sjukdom och egenvård samt hur de uppfattar informationen de fått?
För att få fram rätt resultat till denna frågeställning exkluderades ytterligare tre patienter, då de inte besvarat enkäten fullständigt. Resultaten visar att vid jämförelse av varje
uppfattningsfråga för sig finns det ett signifikant samband på två frågor (Tabell 7). Dessa två frågor var gällande hur patienterna uppfattade sin kunskap och den information de har fått angående hur kroppen förändras av hjärtsvikten (rho 0,572*) och symtom på försämring (rho 0,608*)
Tabell 7.
Samband mellan hur patienterna uppfattar sin kunskap om sin sjukdom och egenvård samt hur de uppfattar informationen de fått. Varje uppfattningsfråga redovisad för sig.p<0.05
* Spearman´s rho
Vid jämförelse av samband mellan hur patienterna uppfattade sin kunskap och hur de uppfattade den information de fått om enbart sjukdom, det vill säga fråga ett till fyra, visade resultaten att det fanns ett signifikant samband (Rho 0,631*) (Figur 1). Ju bättre patienten uppfattade sin kunskap om sin sjukdom som bra desto bättre uppfattade patienten information den har fått om sin sjukdom som bra.
p<0.05
*Spearman’s rho
N= 14 P= 0,016 Rho=0,631*
Figur 1.
Deltagarnas uppfattning om sin kunskap och om den information de fått angående sin sjukdom.Vid jämförelse av hur patienterna uppfattade sin kunskap och hur de uppfattade informationen de fått om enbart egenvård, det vill säga fråga fem till åtta, visade resultaten att det inte fanns någon signifikant korrelation (Figur 2).
p<0.05
*Spearman´s rho
Figur 2.
Deltagarnas uppfattning om sin kunskap och om den information de fått angående egenvård.Vid jämförelse av patienternas totala poäng på uppfattad kunskap och den information de fått fanns det inte heller någon signifikant korrelation.
DISKUSSION
N=14 P= 0,278 Rho=0,312
Resultaten av denna enkätstudie visade att patienterna uppfattade sin kunskap om sin sjukdom sämre än sin uppfattade kunskap om egenvård. Uppfattningen om den information patienterna fått om egenvård visade sig skattas bättre än uppfattningen om den information de fått om sin sjukdom. Resultaten visade också att ju bättre patienten uppfattade sin kunskap om sin sjukdom som bra desto bättre uppfattade patienten information den har fått om sin sjukdom som bra.
Resultatdiskussion
Resultaten visade att patienter med hjärtsvikt uppfattar den kunskap de har om sin sjukdom i allmänhet strax under medelvärdet mellan ett till sex (3,41). Trots detta visar en studie att patienter med hjärtsvikt tycker att det är viktigt att lära sig om sin sjukdom [11]. Gällande sjukdomens orsak och bakgrund och den uppfattade kunskapen om hur kroppen förändras av hjärtsvikt var kunskapsnivån lägst i studien. Resultatet är något som författarna tror kan vara ganska vanligt när det gäller sjukdomar. Att ha ingående kunskaper om sin sjukdom är något som kan vara svårt att förstå. Dock är det viktigt att ha kunskaper för att kunna sköta sin egenvård på bästa sätt [1]. När en människa drabbas av sjukdom är det betydelsefullt att lära sig om orsak, bakgrund, hur kroppen förändras av hjärtsvikten etc. detta för att kunna utföra den bästa egenvården och uppnå ett gott välbefinnande. Positivt med studien var att
patienterna uppfattade sin kunskap om symtom på försämring som bättre än övriga frågor om sin uppfattade kunskap om sin sjukdom.
Resultaten visade att patienternas uppfattade kunskap om sin sjukdom skattades lägre i samtliga fyra frågor än de fyra frågorna som berörde uppfattad kunskap om egenvård. Flera studier har visat att patienter med hjärtsvikt både har och uppfattar sig ha bristfällig kunskap om sin sjukdom och egenvård [1,9,11-13,22,24]. I denna studie uppfattade dock patienterna att sin uppfattade kunskap om egenvård var bra (3,65–5,06). Vikten av medicinering var den fråga som skattas bäst. Även kunskapsuppfattningen om när de ska uppsöka sjukvård
skattades som bra. Författarna tror att det är lättare att uppfatta sig ha bra kunskap om sin egenvård än om sin sjukdom. Detta kan bero på att egenvården är lättare att begripa och det är något som rör individen och har en mer direkt betydelse till det dagliga livet än att ha kunskap om sin sjukdom.
Patienterna uppfattade den information de fått om egenvård generellt bättre (4,13–4,82) än sin uppfattning om den informationen de fått om sjukdomen (3,31–3,81). Författarna tror att detta återigen beror på att egenvården är lättare att begripa än sin sjukdom.
Vikten av medicinering var den fråga som skattades högst bland patienterna, både när det gällde uppfattad kunskap och uppfattad information. De patienter som skattade lågt överlag i kunskapsfrågorna uppfattade sig trots allt ha en bra kunskap om vikten av medicinering. I en studie av Artinian M et al [17] visade det sig att de tre egenvårdsåtgärder patienter med hjärtsvikt är mest följsamma till är samtliga relaterade till medicinering. Författarna tror att detta kan ha att göra med att individer lär sig tidigt att en ordinerad medicin från en läkare är väldigt viktig att följa. Medicin och egenvård är tillsammans medlen för att må bra och inte återinsjukna [1]. Artinian M et al [17] studie visade det sig också att patienter skattade sig minst följsamma till att ta kontakt med sjukvården angående sina försämringssymtom. I den här studien visade det sig att patienterna rankade sin kunskap och uppfattad information om när de skulle uppsöka sjukvård som hög (4,65 respektive 4,31).
Det finns ett samband mellan hur patienterna i studien uppfattade sin kunskap och hur de uppfattade den information de fått om enbart sjukdom. Ju bättre patienten uppfattade sin kunskap om sin sjukdom, desto bättre uppfattade patienten den information den har fått om sin sjukdom. Om patienten uppfattar den information den fått som bra så kan man tänka sig att det gynnar möjligheten för att få en bättre kunskap. Hjärtsviktspatienternas optimala välbefinnande är direkt relaterad till sin förmåga att förstå och engagera sig i sin egenvård [23]. Detta visar på vikten av bra information om sjukdom så att patienten kan förstå och engagera sig i sin egenvård. I denna studie hittades inget samband mellan hur patienterna uppfattade sin kunskap och hur de uppfattade den information de har fått om enbart egenvård.
Om antalet deltagare i studien hade varit större tror författarna att det kan finnas en tendens till samband även mellan information och kunskap om egenvård.
Studien kan bekräfta att patienter som har vårdats på akutmedicinska vårdavdelningen 30 E samt på hjärtsviktsmottagningen på Akademiska sjukhuset uppfattade sin kunskap och den information de fått om sjukdomen som sämre än egenvården. Patienternas uppfattade kunskap och informationen de fått om sin sjukdom går alltid att förbättras. Detta är något som
sjukvården bör sträva efter för att motverka återinläggningar och öka livskvalitet.
För att en individ ska kunna sköta sin egenvård på bästa sätt och för att förstå varför det är viktigt krävs att den har kunskaper om sin sjukdom. Här kan sjuksköterskeledda mottagningar för patienter med hjärtsvikt ha en stor betydelse för att öka den enskilda patientens kunskap om sin sjukdom och egenvård. Studier har visat att en tidig uppföljning efter en inläggning på sjukhus förmodas motverka eventuell försämring och därmed minska risken för
återinläggning [13-14].
Viktigt är att fortsätta hitta metoder att lära ut kunskaper om sjukdom och egenvård. Den nya typen av utbildning som har testats i USA [2] skulle kunna öka kunskapen om sjukdom och egenvård hos svenska patienter med hjärtsvikt. Enligt resultaten i denna studie uppfattar sig många patienter ha lite kunskap om sin sjukdom. Något att tänka på vid informationsgivning är att patienter inte är varandra lika och har olika lätt att ta till sig information. Patienter kan ha olika behov av information till exempel beroende på personlighet eller var de befinner sig i sjukdomen. Informationen ska därför individualiseras efter den enskilda patientens behov [21].
Vården för hjärtsviktspatienter kostar c:a 2,8 miljarder kronor per år, 70 % av totala kostnaden för hjärtsviktspatienter utgörs av sjukhusvård och 10 % utgörs av
läkemedelskostnader [1,8]. Den största vinsten skulle samhället alltså göra genom att satsa resurser på sjukhusvård och arbeta mot återinläggningar. Samhället skulle inte vinna lika mycket pengar på att minska läkemedelskostnader då det utgör en så pass liten del av den totala kostnaden. Återigen bör det poängteras att det är viktigt för patienter med hjärtsvikt att ha kunskap om sin sjukdom och kunna utföra sin egenvård för att motverka försämringar och eventuella återinläggningar [1-2,13-14,19,22-23]. Sjukvården har ett ansvar att ge information för att patienten ska kunna delta i beslut kring sin vård och behandling [21]. Vidare är målet att patienten ska förstå vikten av egenvård och kunna anpassa sig till att leva med en kronisk sjukdom [1].
Metoddiskussion
I studien deltog patienter som var inlagda på vårdavdelningen 30 E tillföljd av försämrad hjärtsvikt samt de som besökte hjärtsviktsmottagningen. Bortfallet var 15 % (n=3) och utgjordes av en patient som var vid så pass dåligt tillstånd att den inte hade ork att delta i studien eller patienter vars svarsförmåga inte var adekvat nog för att kunna besvara enkäten.
Dessa tre personer som räknades till bortfall mottog enkäten men avbröt sitt deltagande. Till sista frågeställningen räknades ytterligare tre deltagare till bortfall då de inte besvarat enkäten fullständigt. Till övriga frågeställningar räknades dessa enkäters svar.
Författarna hade hoppats på ett större patientdeltagande. Då tidsperioden var kort beslöts att även inkludera patienter från hjärtsviktsmottagning i studien. Det lilla patientdeltagandet som blev kan ha många orsaker. En brist som upptäcktes i efterhand var att flera sjuksköterskor på vårdavdelningen inte var medvetna om att studien pågick på avdelningen. Ett närmare
samarbete med avdelningschefen kanske hade skapat gynnsammare förutsättningar för enkätens utdelning. Faktumet att inte alla sjuksköterskor var medvetna om studien, kan ha påverkat patientdeltagandet och där kan flera patienter ha gått förlorade.
Bekvämlighetsurval användes, detta kan bli felaktigt då sjuksköterskan på vårdavdelningen själv väljer ut deltagare. Innebörden av detta kan vara att de väljer ut de patienter som uppfattar sin kunskap och information som bra eller exkluderar de hjärtsviktspatienter på avdelningen som var vid ett sämre tillstånd eller inte hade förmåga att fylla i enkäten
självständigt. Det kan inte med säkerhet sägas om alla potentiella patienter mottagit vår enkät.
Om författarna hade kunnat närvara mer på avdelningen skulle fler patienter som inte hade egen förmåga att fylla i enkäten kunnat få hjälp.
Enkätens frågor reviderades efter att en pilotstudie genomförts. Flera frågor hade misstolkats.
Utformningen av enkäten var sedan lättförstålig, tydlig och enkel. Uppfattningsfrågorna (1- inte alls bra- 6-mycket bra) blev endast ordbeskrivna på siffrorna ett och sex. Det kanske hade underlättat för patienterna om ordbeskrivningar på samtliga sex graderingar hade använts. Att enkäten hade sex graderingar gjorde att det inte fanns någon mittpunkt, patienterna var då tvungen att välja åt vilket håll svaret lutade åt.
I bakgrundsfrågorna fanns en fråga om tid sedan diagnos, det fanns alternativ från 1 månad till > 10 år. Vad författarna inte tänkte på var att de nydiagnostiserade kanske ännu inte hade mottagit någon information om sjukdom och egenvård. Dessa uppmärksammades inte i studien då de inte kunde välja något sådant svarsalternativ. Två frågor i enkäten kunde
patienten själv fylla i, om till exempel vilken yrkesgrupp som hjälp dem bäst med information om sjukdom och egenvård. Fritexten var sällan ifylld av patienterna och fick därför ingen relevans i studien.
Metoden som använts för att utföra studien har varit bra för vårt syfte, dock är det svårt att genomföra studier på denna patientgrupp. I samband med studien uppmärksammades att patienter med hjärtsvikt ofta har en hög ålder och många av dessa är även drabbade av andra kroniska sjukdomar som kan påverka den kognitiva förmågan. Flera av patienterna kanske på grund av detta inte svarade helt adekvat på frågorna, vilket kan ha påverkat resultatet negativt.
En längre tids kvantitativstudie på vårdavdelningen skulle ha kunnat vara en bättre metod, alternativt en längre tids kvantitativstudie även på hjärtsviktsmottagningen. Mottagningen var relativt liten där samma patienter återkom, men på mottagningen var patienterna generellt i bättre tillstånd för att besvara enkäterna än dem på vårdavdelningen.
De två första frågeställningarna besvarades med beskrivande statistik, som redogör för patienternas uppfattningar om sin kunskap och den information de har fått. Den sista
frågeställningen besvarades genom två olika metoder, först tittades det på samband för varje fråga var för sig därefter tittades det på samband mellan frågorna om uppfattad kunskap om sjukdom och uppfattad information om sjukdom respektive samband mellan uppfattad kunskap om egenvård och uppfattad information om egenvård. Anledningen till att det
användes två olika metoder var för att visa om det fanns någon korrelation. Först för att se om det fanns någon korrelation mellan frågorna var för sig och därefter för att få en större vidd och se om det fanns korrelation mellan sjukdom och egenvård.
Resultaten i denna studie går inte att generalisera med andra medicinska vårdavdelningar och hjärtsviktsmottagningar varken i Uppsala eller i andra län. Deltagandet i studien (n=17) var för litet och denna grupp kan därför inte beskriva hur det ser ut på andra sjukhus och mottagningar.
Studien kan ändå ge en bra inblick i hur patienter med hjärtsvikt uppfattar sin kunskap och den information de fått angående sin sjukdom och egenvård. Uppföljande studier med samma syfte på en vårdavdelning eller en mottagning är viktiga för att kvalitetsutveckla vården för patienter med hjärtsvikt och dessutom ge vårdgivarna ett mått på sin insatser. Förutom uppföljande studier med hjärtsviktspatienter skulle mer forskning kring vårdgivares (läkare, sjuksköterskor och undersköterskor) uppfattningar om utbildning och informationsgivning vara intressant att studera.
Slutsats
Patienterna med hjärtsvikt uppfattar sin kunskap och den information de fått om egenvård bättre än om sin sjukdom. Detta antyder att patienterna har lättare att ta till sig egenvården.
Slutsatserna är svåra att generalisera då deltagandet i studien var litet (n=17). Det är viktigt för patienter att ha god kunskap om sin sjukdom och egenvård att reducera återinsjuknande, öka livskvalitet och minska sjukvårdskostnader.
REFERENSER
1. Strömberg A (red). Vård vid hjärtsvikt. Lund: Studentlitteratur; 2005.
2. Yehle KS, Sands LP, Rhynders PA, Newton GD. The effect of shared medical visits on knowledge and self-care in ehospit with heartfailure: A pilot study. Heart lung
2009;38:25-33.
3. Grange J. The role of nurses in the management of heart failure. Heart. 2005;91:39-42.
4. Vasko P. Hjärt- kärlsjukdomar i Grefberg N, Johansson LG. Medicinboken: vård av patienter med invärtes sjukdomar. Fjärde uppl. Slovakien: Liber AB; 2007. s. 87-97.
5. Bjålie JG, Haug E, Sand O, Sjaastad VØ, Toverud KC. Människokroppen: anatomi och fysiologi. Danmark: Liber AB; 2005. s. 235.
6. Apoteket AB (red). Läkemedelsboken 2007/2008. Stockholm: Alfa print: 2007.
7. Socialstyrelsen. Hjärtsvikt, Vetenskapligt underlag för nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. [webbdokument] Västerås: socialstyrelsen;2008
[läst 2009-03-02] Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/7B04453F-216D-4ADF-9566- 8F513A178B3E/10013/20081022.pdf
8. Patel H, Shafazand M, Ekman I, Höjgård S, Swedberg K, Schaufelberger M. Home care as an option in worsening chronic heart failure—A pilot study to evaluate feasibility, quality adjusted life years and cost-effectiveness. Eur J Heart Fail 2008;10: 675–681.
9. Rodriguez KL, Appelt CJ, Switzer GE, Sonel AF, Arnold RM. They diagnosed bad heart: A qualitative exploration of patients’ knowledge about and experiences with heart failure. Heart Lung 2008;4:257-265.
10. Windham BG, Bennett RG, Gottlieb S. Care management interventions for older patients with congestive heart failure. Am J Manag Care 2003;9:447-459.
11. Artinian NT, Magnan M, Christian W, Lange PM. What do patients know about their heart failure? Appl Nurs Res 2002;15:200-208.
12. Strömberg A, Mårtensson J, Fridlund B, Levin LÅ, Karlsson JE, Dahlström U. Nurse-led heart failure clinics improve survival and self-care behaviour in patients with heart failure.
Results from a prospective, randomized study. Eur Heart J 2003;24:1014-1023.
13. Blue L, Lang E, Mc Murray JJV, Davie AP, Mc Donagh TA, Murdoch DR et.al.
Randomized controlled trial of specialist nurse intervention in heart failure. BMJ 2001;3:715-718.
14. Strömberg A, Mårtensson J, Fridlund B, Dahlström U. Nurse-led heart failure clinics in Sweden. Eur J Heart Fail 2001;3:139-144.
15. Riegel B. J Self-care of Heart Failure: What Is the State of the Science? Cardiovasc Nurs 2008;23:187-189.
16. Albert NM. Promoting self-care in heart failure: state of clinical practice based on the perspectives of healthcare systems and providers. J Cardiovasc Nurs, 2008;23:277-284.
17. Artinian M, Magnan M, Sloan M. Lange MP. Self-care behaviors among patients with heart failure. Heart Lung, 2002;31:161 – 172.
18. Field K, Ziebland S, McPherson A, Lehman R. Can I come off the tablets now? A qualitative analysis of heart failure patients understanding of their medication. Fam Pract 2006;6:624-630.
19. Patel H, Shafazand M, Schaufelberger M, Ekman I. Reasons for seeking acute care in chronic heart failure. Eur J Heart Fail 2007;9: 702–708.
20. Rodríguez AF, Guallar-Castillón P, Montoto OC, Conde H M, Carreño OC, Tabuenca MAI et al. Self-care ehospita and patients’ knowledge about self-care predict
hospitalisation among older adults with heart failure. Rev Clin Esp 2008;6:269-275.
21. SFS 1982:763 (Ändrad t.o.m. 2008: 345) Hälso- och sjukvårdslagen. [webbdokument].
V:a Frölunda: Rättsnätet. [läst 2008-12-07] Tillgänglig:
http://www.notisum.se/rnp/sls/LAG/19820763.htm
22. Van der Wal MH, Jaarsma T, Moser DK, Veeger NJ, van Gilst WH, van Veldhuisen DJ.
Compliance in heart failure patients: the importance of knowledge and beliefs. Eur Heart J 2006;4:434-440.
23. Clark JC, Lan VM. Heart failure patient learning needs after hospital discharge. Appl Nurs Res 2004;3:150-157.
24. Jaarsma T, Van Veldhuisen DJ. When, how and where should we “coach” patients with heart failure: The COACH results in perspective. Eur J Heart Fail 2008;10:331–333.
25. Patel R, Davidsson B. Forskningsmetodikensgrunder, Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Tredje uppl. Lund: Studentlitteratur; 2003.
26. Lindstedt H. Institutionen för vårdvetenskap och sociologi / sjuksköterskeutbildningen SPSS 10.1 2008
27. Vetenskapsrådet. Codex- regler och riktlinjer för forskning: forskning som involverar människor. [Läst 2008-12-02] Tillgänglig:
http://www.codex.vr.se/oversikter/manniskor/manniskor.html
Bilaga 1
Informationsbrev till dig med hjärtsvikt
Vi är två sjuksköterskestudenter, Sara Bui-Quy och Johanna Dahlberg som går sista terminen på sjuksköterskeprogrammet, 180 hp vid Uppsala Universitet. Vi arbetar nu med vårt
examensarbete i form av en C-uppsats.
Du har blivit utvald att besvara denna enkätundersökning i syfte att undersöka hur
hjärtsviktspatienter uppfattar den information de får angående sin sjukdom och egenvård.
Enkäten består av 26 frågor och kommer inte att ta dig många minuter att besvara.
Deltagandet är helt frivilligt, anonymt och du kan när som helst avbryta deltagandet. Vi hoppas att du vill delta för att dina svar hjälper oss i vår studie och dina synpunkter är viktiga.
Svaren kommer att matas in i ett statistikprogram och redovisningen av svaren kommer att ske på gruppnivå. Ingen enskild individ kommer att kunna identifieras. Resultaten kommer att redovisas i vår C-uppsats och studien kommer att finnas tillgänglig på avdelningen i juni 2009.
Om du undrar över något är du välkommen att höra av dig till oss.
Tack för att du vill medverka!
Sara Bui-Quy, sjuksköterskestudent Uppsala Universitet sara_bui-quy@hotmail.com
Johanna Dahlberg sjuksköterskestudent Uppsala Universitet jojjo38@hotmail.com
Berit Bergström, Handledare, sjuksköterska, klinisk adjunkt Uppsala Universitet berit.bergstrom@pubcare.uu.se
Bilaga 2
DEL 1
Jag som besvarar enkäten är:
Kön: Jag är bosatt i:
Man
Kvinna
Ålder:
<39 år
40-49 år
50-69 år
70-79 år
80-89 år
>90 år
Uppsala län
Annat län
Jag har haft diagnosen hjärtsvikt i:
< 1 månad 1-6 månader
6 -12 månader
1-2 år
3-5 år
6-9 år
>10 år
Civilstånd:
Gift/sambo
Änka/änkling
Ensam
Jag är just nu:
Hjärtsviktsmottagningen
Avdelning 30 E
Genom vem eller vilka yrkeskategorier fick du information om din diagnos?
(Kryssa i flera alternativ om så är fallet)
Läkare Sjuksköterska Undersköterska Annan yrkeskategori
Genom vem eller vilka yrkeskategorier fick du information om åtgärder för att du inte ska försämras i din hjärtsvikt
(egenvård)?
(Kryssa i flera alternativ om så är fallet)
Läkare Sjuksköterska Undersköterska Annan yrkeskategori
Vilken yrkesgrupp har hjälpt dig bäst?
På vilket/vilka olika sätt fick du informationen om din diagnos?
(Kryssa i flera alternativ om så är fallet)
Muntligt
Skriftligt
Per telefon
Annan
På vilket/ vilka olika sätt fick du informationen om åtgärder för att du inte ska försämras i din hjärtsvikt (egenvård)?
(Kryssa i flera alternativ om så är fallet)
Muntligt
Skriftligt
Per telefon
Annan
Vilken informationsform var mest tillfredställande för dig?
32
E L 2
2 består av 2 delar: det handlar om din uppfattning om den kunskap och information du fått angående sjukdom och om åtgärder för att du ska försämras i din hjärtsvikt (egenvård). gordna nedanstående frågor mellan 1-6 (där 1 =inte alls bra och 6 = mycket bra) arkera ditt svar med ett kryss (X) för varje fråga. g uppfattar att min Inte alls braMycket bra nskap om… in sjukdom i allmänhet är: 16 rtsviktens orsak och bakgrund är:16 r kroppen förändrats av hjärtsvikten 16 mtom på försämring 16 g uppfattar att min Inte alls braMycket bra nskap om… rebyggande åtgärder i allmänhet är:16 ommenderad livsstil är: 16 ten av medicinering är: 16 sjukvård bör uppsökas är: 16g uppfattar att informationen Inte alls braMycket bra fått om… in sjukdom i allmänhet 16 rtsviktens orsak och bakgrund är:16 r kroppen förändrats av hjärtsvikten 16 mtom på försämring 16 g uppfattar att informationen Inte alls braMycket bra fått om… rbyggande åtgärder i allmänhet är:16 ommenderad livsstil är: 16 ten av medicinering är : 16 sjukvård bör uppsökas är:16
