Skyddsnätets förutsättningar
En enkätundersökning om vilka förutsättningar
lärarstudenter ges inför anmälningsplikten
Författare: Mattias Ström och Joel Ahnstedt
Examensarbete för kandidatexamen
Abstract
Authors: Mattias Ström and Joel Ahnstedt
Title: The prerequisites of society´s safety net - a web survey of students teachers prerequisites as future mandated reporters
Assessor: Torbjörn Forkby Supervisor: Anette Lundin
Child neglect and abuse is a widespread problem and mandatory reporting is one of society's most important instruments for detecting and supporting children that are affected. Teachers are an occupational professional group in a unique position to identify children affected by abuse and neglect, but previous research shows that teachers often lack proper education and skills to detect children in need of
protection and support. The aim of the study is to examine the qualifications student teachers acquire during their undergraduate studies to act as mandated reporters in their future careers. Furthermore the aim is to problematize how prepared student teachers are for this responsibility. All final year student teachers studying F-3 and 4-6 at Linneaus university in Kalmar and Växjö were asked to participate in a web survey. The results of the study showed that education on child neglect and abuse was scarce and received no primary focus during student teachers basic training.
The results also showed that only a minority of the student teachers had received information via official guidelines and documents, while previous work experience was a major source of knowledge on child abuse and neglect. Our conclusion of the study is that student teachers are ill prepared for the responsibility as mandated reporters. This is problematized in the discussion where mandatory reporting and it’s prerequisites are put in a different perspective based on society's responsibility regarding child abuse and neglect.
Keywords
Child neglect and abuse, mandatory reporting, student teachers, occupational professional
Övergrepp och försummelse, anmälningsplikten, lärarstudenter, yrkesprofessionell.
Tack
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Anette Lundin som alltid varit tillgänglig för stöd och vägledning. Vi vill även tacka våra kurskamrater för all feedback under handledningstillfällen som varit till stor hjälp vid utformningen av vårt examensarbete. Ett extra stort tack till de respondenter på lärarprogrammen F-3 och 4-6 på Linnéuniversitetet i Kalmar och Växjö som tagit sig tid att besvara vår enkät och möjliggjort denna undersökning.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Problembakgrund 1
1.1.1 Barns utsatthet 1
1.1.2 Utsatta barn i Sverige 2
1.1.3 Samhällets ansvar 3
1.1.4 Skolan och lärare 4
1.1.5 Regler och riktlinjer rörande grundlärarutbildningen 5
1.2 Problemformulering 5
1.3 Syfte 6
1.4 Frågeställningar 6
1.5 Avgränsningar 6
2 Tidigare forskning 8
2.1 Underrapportering 8
2.2 Svårigheter att se och tolka tecken 9
2.3 Faktorer som påverkar identifiering och anmälan 9
2.4 Utbildningen är ofta bristfällig 10
2.5 Vikten av utbildning 11
2.6 Sammanfattning 12
3 Teori 13
3.1 Yrkesprofessionalism 13
3.2 Professionella fält 14
4 Metod och etik 16
4.1 Kritisk samhällsvetenskaplig ansats 16
4.2 Datainsamling 16
4.3 Enkäten 17
4.4 Urval 19
4.5 Tillvägagångssätt 19
4.6 Tillförlitlighet 20
4.7 Forskningsetiska överväganden 21
4.8 Arbetsfördelning 22
5 Resultat 23
5.1 Utbildning rörande anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa 23
5.2 Utbildningens omfattning 24
5.3 Alternativa källor till kunskap 25
5.4 Kunskap om anmälningsplikten 25
5.5 Se och tolka tecken och anmälningsbenägenhet 26
5.6 Förberedelse 27
6 Analys 29
6.1 Den pedagogiska professionens fält 29
6.2 Socialisering, yrkesträning och informell kunskap 29
6.3 Yrkesidentitet 30
6.4 Diskretion, tillit och ansvar 30
6.5 Samhället och anmälningsplikten 31
7 Diskussion och slutsats 33
7.1 Övergripande diskussion 33
7.2 Slutsats 35
7.3 Undersökningens tillförlitlighet, styrkor och svagheter 36
7.4 Forskningsbidrag 37
7.5 Förslag till vidare forskning 38
Referenser 39
Svensk författningssamling (SFS) 44
Bilaga 1 enkäten 1
Bilaga 2 operationalisering 13
Bilaga 3 följebrev 21
Bilaga 4 påminnelsebrev 1 22
Bilaga 5 påminnelsebrev 2 23
1 Inledning
Att oro för barn som riskerar att fara illa inte rapporteras till socialnämnden är ett utbrett socialt problem som innebär att en stor andel utsatta barn inte får möjlighet till samhällets stöd eller skydd (Rädda barnen 2012). Lärare spelar en viktig roll i att upptäcka och identifiera de barn som kan vara i behov av hjälp, dock är lärares ansvar inte endast etiskt utan även lagstadgat. I tidigare uppsatsarbete undersökte vi hur lärare förhåller sig till anmälningsplikten och resultatet visade att lärare hade svårt att identifiera tecken på barn som riskerar att fara illa samt upplevde sig ha otillräckliga kunskaper. I likhet med tidigare forskning uppvisade lärarna egna handlingsstrategier för hur skolverksamheten hanterade utsatta barn och anmälan till socialnämnden betraktades ofta som sista utväg. Detta väckte intresse för att
undersöka vilken utbildning lärarstudenter får under sin grundutbildning och hur den förbereder dem för kommande ansvar som anmälningspliktiga.
1.1 Problembakgrund
Barn som riskerar att fara illa och anmälningsplikten som fenomen, sätts i det här avsnittet i ett större perspektiv där problemets omfattning och konsekvenser beskrivs. Avsnittet belyser samhällets ansvar för utsatta barn samt vad
anmälningsplikten innebär i juridisk mening, men framför allt vad den innebär för den grupp yrkesprofessionella som lärare utgör.
Vi använder begreppet barn som riskerar att fara illa vilket främst är en juridisk term som innefattar många olika typer av utsatthet. Lundén (2010) menar att begreppet innebär fara för barns hälsa och utveckling på grund av brister i omsorgen eller annat förhållande i hemmet. Lundén (ibid.) utgår i sin avhandling från de engelska begreppen child abuse och child neglect som Lundén översätter till övergrepp och försummelse. Övergrepp innefattar fysiska, psykiska och sexuella övergrepp och försummelse innefattar fysisk, psykisk och känslomässig försummelse. Vi kommer i detta examensarbete utgå från begreppen övergrepp och försummelse samt använda begreppen utsatthet och utsatta barn som samlingsord för övergrepp och
försummelse enligt Lundéns (ibid.) definition.
1.1.1 Barns utsatthet
Barn som utsätts för övergrepp eller försummelse är ett globalt problem och enligt World Health Organization (2018) är cirka 55 miljoner barn drabbade i Europa.
Detta leder ofta till allvarliga och långtgående fysiska och psykiska konsekvenser för de barn som utsätts och fler än 700 barn under 15 års ålder dör varje år till följd av övergrepp eller försummelse i regionen (WHO 2018).
Att utsättas för missförhållanden under uppväxten kan innebära både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser i form av emotionella, psykiska, fysiska och
beteendemässiga problem (Lundén 2010). När ett barn utsätts för övergrepp eller försummelse påverkas hela personligheten, möjligheten att utvecklas, lära sig och upprätthålla sociala relationer, ibland ända in i vuxenlivet (Barnombudsmannen 2012). De mest allvarliga konsekvenserna är ofta psykiska och risken att drabbas av psykisk ohälsa är hög bland de som under sin uppväxt utsätts (Gilbert, Spatz Widom, Browne, Fergusson, webb & Janson 2009). Författarna (ibid.) menar att barn som utsätts för övergrepp eller försummelse i hög utsträckning riskerar drabbas av ätstörningar, utåtagerande beteende, våldsamt beteende eller självskadebeteende.
En svensk undersökning (Stiftelsen Allmänna Barnahuset 2017) visar att det är tre gånger vanligare att de som utsätts för övergrepp eller försummelse drabbas av psykosomatiska problem, självskadebeteende eller suicidtankar, än barn som inte varit utsatta. Cirka 13% av de som utsatts för övergrepp eller försummelse har någon gång försökt ta sitt liv jämfört med 2% av de barn som inte varit utsatta (ibid.).
Även mindre allvarliga övergrepp kan få svåra konsekvenser för ett barns hälsa och utveckling. De barn som bevittnat våld i hemmet drabbas i högre grad av psykisk ohälsa i form av dåliga skolprestationer, aggressivitet, beteendeproblem och psykosomatiska problem än barn i övrigt (Barnombudsmannen 2012).
Konsekvenserna av övergrepp och försummelse är ofta allvarliga och påverkar även samhället då vårdsystem, rättssystem och välfärdssystem ofta kämpar med att hantera följderna, vilket i slutändan innebär stora kostnader för samhället. Oavsett typ av övergrepp är det av yttersta vikt att det uppmärksammas tidigt då detta kan bespara barn och unga många år av lidande (WHO 2018).
1.1.2 Utsatta barn i Sverige
Få länder har fungerande system för att upptäcka utsatta barn och det framgår av både svenska och utländska undersökningar att det är stor skillnad mellan antalet barn som misstänks fara illa och antal fall som anmäls till sociala myndigheter (Socialstyrelsen 2010). Enligt WHO (2013) kan det vara så många som 90% av de barn som riskerar att fara illa som aldrig uppmärksammas och därmed inte får tillgång till samhällets stöd och skydd. Det är svårt att få fram tillförlitlig statistik kring hur många barn som verkligen är utsatta, då kommuner har olika system för orosanmälan och statistik samt att det saknas enhetliga definitioner kring begreppen fara illa, övergrepp och försummelse (Socialstyrelsen 2012). Barn som far illa är ofta utsatta för flera olika typer av övergrepp eller försummelse och ofta vid flera olika tillfällen, vilket sällan syns i statistiken (Gilbert et al. 2009). Samtidigt speglar inte antalet anmälningar hur många barn som faktiskt riskerar att fara illa, utan snarare hur benägna anmälningspliktiga är att anmäla till sociala myndigheter (Socialstyrelsen 2012).
Det finns ingen enhetlig statistik på hur många barn som riskerar att fara illa i Sverige men utifrån olika undersökningar kan man få en bild av problemet. WHO (2018) uppskattar att cirka 23% av Sveriges barn under 2016 utsatts för övergrepp eller försummelse av något slag. I en kartläggning av Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2017) under 2016 uppgav 44% av ungdomarna att de någon gång utsatts för någon form av fysiskt eller psykiskt våld, bevittnat våld i hemmet, utsatts för försummelse eller sexuella övergrepp.
1.1.3 Samhällets ansvar
Den första januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag, men har varit juridiskt bindande sedan 1990 då den ratificerades enligt Prop. 2017/18:186.
Barnkonventionens fyra huvudprinciper betonar alla barns lika värde, att barnets bästa ska komma i främsta rummet, barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling samt barnets rätt att göra sin röst hörd och vara delaktig (Unicef 2009). Artikel 19 i barnkonventionen säger att de stater som skrivit under skall vidta åtgärder rörande lagstiftning, sociala insatser och utbildning för att skydda barn mot alla former av våld, skada, övergrepp, vanvård och försummelse. Detta åtagande innefattar även åtgärder rörande identifiering och uppmärksammandet av barn som riskerar att fara illa (Barnombudsmannen 2012).
I Socialtjänstlagen (2001:453) 5:1§ regleras det särskilda ansvar för barn som åligger socialtjänsten. Lagen säger att socialnämnden ska “verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden, [...] tillsammans med
samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, uppmärksamma och verka för att barn och unga inte vistas i miljöer som är skadliga för dem”. För att kunna fullgöra denna uppgift är socialtjänsten i hög grad beroende av andra
yrkesprofessionella för att få information om att ett barns hälsa och utveckling är i fara (Lundén 2010).
I Sverige har vi obligatorisk anmälningsplikt för professionella som i sin dagliga yrkesutövning kommer i kontakt med barn. Anmälningsplikten uttrycks genom 14:1§ Socialtjänstlagen och 29:13§ Skollagen (2010:800). Det innebär att om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd ska detta anmälas till socialtjänsten.
Underlåtenhet att anmäla misstanke eller oro till socialnämnden kan i vissa fall leda till åtal för tjänstefel enligt 20:1§ Brottsbalken (1962:700). Justitieombudsmannen menar att skyldigheten att anmäla är ovillkorlig och lämnar inget utrymme för personliga överväganden (Lundgren, Sunesson & Thunved 2018). Det behöver därmed inte vara utom tvivel att ett barn är i behov av skydd eller stöd från socialnämnden utan även svårbedömda uppgifter ska anmälas.
Anmälningsskyldigheten är samhällets viktigaste instrument för att skydda de mest utsatta barnen och att skyddsnätet fungerar korrekt är av yttersta vikt
(Socialstyrelsen 2010).
1.1.4 Skolan och lärare
Skolan är en central del av barns vardag och genom sin långvariga och dagliga kontakt med barn är lärare i en unik position att identifiera och upptäcka barn som riskerar att fara illa (Freer, Sprang, Katz, Belle & Sprang 2016; Greytak 2009;
Walsh, Bridgstock, Farrell, Rassafiani & Schweitzer 2008). I Rädda barnens (2012) studie uppger grundskollärare att de är medvetna om vilken avgörande roll de spelar för utsatta barn men att anmälan innebär svåra avvägningar. En anmälan som inte leder till något kan innebära konflikt med föräldrar, vilket kan drabba barnet
negativt i form av ökad instabilitet. Underrapportering är ett utbrett problem och det finns flera anledningar till varför lärare inte alltid anmäler oro eller misstanke.
Bristande kunskap och insikt rörande övergrepp, försummelse och
anmälningsplikten, misstro mot socialtjänsten, oro att förstöra relationen till barnet och föräldrarna samt en uppfattning om att anmälan gör mer skada än nytta
(Barnombudsmannen 2012; Socialstyrelsen 2010; WHO 2018). Bristande utbildning och kunskap är dock den förklaring som ständigt återkommer i litteratur och
forskning. Många studier visar att professionellas bedömningar ofta baseras på personliga och kulturella föreställningar om begreppen övergrepp och försummelse snarare än kunskap, vilket spelar avgörande roll för om en anmälan görs eller inte (Sundell, Egelund, Andrée & Kaunitz 2007; Falkiner, Thomson & Day 2017).
Övergrepp och försummelse kan pågå under lång tid och det är ofta svårt för barn att själva berätta, istället signaleras utsattheten på olika sätt. Dock kan möjlighet att signalera vara begränsad och tecknen kan se ut på många olika sätt. Det är därför viktigt att de som arbetar med barn har kunskap om olika tecken för att tidigt kunna gripa in när ett barn är utsatt, även då bedömningar är svåra och komplexa
(Barnombudsmannen 2012).
FN har vid flera tillfällen riktat kritik mot Sverige och Barnrättskommittén
(Committee on the rights of the child 2009) menar att det finns ett stort antal utsatta barn som inte får tillräckligt stöd och hjälp. De menar att personal i skolan ofta saknar adekvat utbildning för att se tidiga tecken på utsatthet vilket lett till få anmälningar till socialtjänsten. De betonar även vikten av att vuxna i barns omgivning behöver vara medvetna om riskfaktorer samt ha tillräcklig kunskap för att se och tolka barns signaler (CRC 2013; CRC 2015). Dock går uppgifterna isär då Skolverket uppger att “Skolpersonalen vet många gånger när en anmälan behöver göras, men det kan finnas en rädsla för att svika ett förtroende eller en oro för vad en anmälan leder till” (Skolverket 2019).
Utbildning angående anmälningsplikten och barn som far illa är av yttersta vikt och förmågan att upptäcka och identifiera kommer genom kunskap. Rädda barnen (2012) och Barnombudsmannen (2012) menar att utbildning kring barns utsatthet och anmälningsplikten bör bli obligatorisk på grundutbildningar för
anmälningspliktiga. Barnombudsmannen (ibid.) föreslår även att kunskap om hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer anmälningsplikten bör införas som examenskrav i högskoleförordningen.
1.1.5 Regler och riktlinjer rörande grundlärarutbildningen
Vilken utbildning lärarstudenter får under sin grundutbildning rörande barns utsatthet och anmälningsplikten är inte helt klart men det finns riktlinjer som alla grundutbildningar måste följa. En genomgång av nationella examensmål och lokala kursmål på Linnéuniversitetet visar att kunskap om barnkonventionen, mänskliga rättigheter och etik finns med som examensmål för grundskollärare i
högskoleförordningen (1993:100) men att barns utsatthet eller anmälningsplikten inte nämns. Högskoleförordningen säger att studenten ska visa kunskap och förståelse för sociala relationer, förankra skolans värdegrund, de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar samt visa förmåga att motverka diskriminering och kränkande behandling. Studenten ska kunna göra bedömningar baserade på vetenskaplig kunskap och etiska aspekter med särskilt beaktande av barnkonventionen, konventionen om mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.
På lokal nivå visar det sig att grundlärarstudenter på Linnéuniversitetet läser två kurser som ska beröra barns livsvillkor men inte heller i de lokala kursmålen nämns barns utsatthet eller anmälningsplikten. Kursen Perspektiv på läraruppdraget och skolan i samhället läses av samtliga lärare på grundlärarprogrammet på
Linnéuniversitetet som första kursen under utbildningen. Kursen syftar till att utveckla kunskap om samhälleliga villkor där begrepp som värdegrund, mänskliga rättigheter, jämställdhet, mångfald och hållbar utveckling berörs utifrån skolans demokratiuppfostransuppdrag (Linnéuniversitetet 2017). Kursen Livsvillkor och sociala relationer, grundlärare/verksamhetsintegrerad profil läses likaså av samtliga studenter på grundlärarprogrammet på Linnéuniversitetet. Kursen syftar till att belysa skilda livsvillkor och konsekvenserna av skillnader i livsvillkor för den pedagogiska praktiken (Linnéuniversitetet 2016).
1.2 Problemformulering
Även om anmälningsplikten visar att samhället har en tydlig avsikt att ge stöd och skydd till utsatta barn är det fortfarande en majoritet av de barn som riskerar att fara illa som aldrig uppmärksammas. Underrapportering är ett allvarligt
samhällsproblem med svåra konsekvenser för både de barn som utsätts och för samhället. För att detta skyddsnät skall fungera som samhället avsett är det av yttersta vikt att de yrkesprofessionella som arbetar med barn har kunskap att upptäcka och identifiera de som riskerar att fara illa. Lärare är den yrkesgrupp med bäst förutsättningar att tidigt upptäcka barn som riskerar att fara illa genom sin dagliga och långvariga kontakt med barn. Forskning pekar dock på bristande utbildning som en av de främsta anledningarna till att lärare inte anmäler oro eller misstankar. Men vilken utbildning blivande lärare får under sin grundutbildning rörande anmälningsplikten och barn som far illa är inte undersökt i någon större utsträckning inom svensk forskning.
Detta examensarbete är relevant för socialt arbete då anmälningspliktiga kan sakna förutsättningar att verka som stöd och skydd för utsatta barn, vilket i sin tur kan påverka möjligheten till agerande av socialtjänsten. Både barn och socialtjänst är ofta helt beroende av de vuxna som finns i barns omgivning för att uppmärksamma missförhållanden, vilket innebär att de förutsättningar samhället ger lärare och lärarstudenter är av central betydelse för att skyddsnätet inte endast ska bli symboliskt. Vår förhoppning är att detta examensarbete kan bidra till en ökad medvetenhet och diskussion kring anmälningsplikten inom både pedagogers och socionomers professionella fält rörande de förutsättningar och eventuella brister som kan finnas för att detta skyddsnät skall fungera.
1.3 Syfte
Syftet med studien är att belysa vilka förutsättningar lärarstudenter ges under grundutbildningen för att verka som samhällets skydd för utsatta barn i kommande yrkesliv, samt belysa vad lärarstudenter på grundlärarprogrammet på
Linnéuniversitetet vet om anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa.
Vidare ämnar vi problematisera hur förberedda lärarstudenter på låg- och mellanstadienivå på Linnéuniversitetet är att verka som samhällets skyddsnät i enlighet med anmälningsplikten.
1.4 Frågeställningar
Vilken utbildning får lärarstudenter på låg- och mellanstadienivå på
Linnéuniversitetet om anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa?
Får lärarstudenter på låg- och mellanstadienivå på Linnéuniversitetet information om anmälningsplikten och om barn som riskerar att fara illa från andra källor än lärarutbildningen, och i så fall vilka?
Hur förberedda är lärarstudenter på låg- och mellanstadienivå på Linnéuniversitetet att verka som anmälningspliktiga?
1.5 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa oss till låg- och mellanstadienivå för lärarstudenter då WHO (2018) menar att tidig upptäckt kan förhindra livslång skada och ogynnsam
utveckling. Samtidigt finns rapporter som visar att lärare står för en betydande del av anmälningarna gällande barn i yngre åldrar medan polisen är den främsta anmälaren i åldersgruppen 13–18 år (Socialstyrelsen 2012).
Vår studie riktar sig till lärarstudenter på Linneuniversitet och främsta argumentet för detta är att all forskning är begränsad av tid och resurser (jämför med Bryman 2018). Att begränsa sig till ett universitet kan ge ett djupare resultat då färre respondenter innebär att tid och resurser istället kan läggas på resultat, analys och slutsatser av studien. Samtidigt ökar möjligheten att genomföra studien i sin helhet då tillgång till utbildningsmaterial, utbildningsansvarig och programstudenter finns lättillgängliga. En mer omfattande studie med fler universitet hade kunnat ge ett bredare underlag och ett resultat som skulle innebära generella slutsatser men samtidigt hade studiens resultat, analys och slutsatser riskerat att endast bli ytliga.
Anledning till att vi valt att fokusera vår undersökning endast till sistaårselever är att de snart är färdiga med sin utbildning och bör vara förberedda för arbetslivet.
2 Tidigare forskning
I följande kapitel presenteras 13 internationella artiklar samt en amerikansk och en svensk avhandling. Länderna har liknande system för anmälningsskyldighet och myndigheters ansvar för barn som riskerar att fara illa men de är inte identiska. De teman vi valt för tidigare forskning är kopplade till syfte och frågeställning men även utifrån att dessa teman visat sig vara en röd tråd i de flesta artiklar. De teman vi använder oss av är underrapportering och hur lärare som yrkesprofessionell grupp klarar av uppdraget som samhällets skyddsnät, vilken utbildning och kunskap lärare har samt vilken roll utbildning spelar för möjligheten att se och tolka tecken på barn som far illa. Artiklarna har valts utifrån deras möjlighet att belysa det sociala problem underrapportering innebär, samt utifrån den roll som utbildning och kunskap spelar för lärares möjligheter att upptäcka och identifiera utsatta barn.
Avhandlingarna har främst valts utifrån deras koppling till vårt forskningsområde.
Greytak (2009) undersöker hur lärare och lärarstudenter vid University of Pennsylvania förhåller sig till anmälningsplikt och barn som riskerar att fara illa.
Lundén (2010) fokuserar på grupperna förskollärare och BVC sköterskor och trots att yrkesgrupperna skiljer sig något från vårt valda område är den ändå relevant utifrån anmälningsplikten och professionellas upplevelser av barn som far illa.
Studiernas resultat har mycket gemensamt men visar stundtals motstridiga resultat kring lärare och lärarstudenters benägenhet att anmäla till sociala myndigheter utifrån utbildning och självförtroende, vilket vi återkommer till i vår
sammanfattning.
Vi har sökt i databaserna Social science premium collection, Eric, Libris, Swepub, Google scholar och sökmotorn Google. De sökord vi använt vid sökning är child abuse, child neglect, CAN, student teacher, mandatory reporting, mandated reporters, teacher’s responsibilities, education, students, social services, child maltreatment, anmälningsplikt och barn som far illa, i olika kombinationer. Vi har även hittat artiklar via vissa av artiklarnas referenslistor.
2.1 Underrapportering
Huruvida det råder underrapportering av barn som far illa är en fråga som intresserat forskare tidigare och ofta i förhållande till anmälningsplikten. Lundén (2010) menar att en stor del av de barn som misstänks fara illa aldrig anmäls till sociala
myndigheter och därmed heller inte utreds. I avhandlingen framkommer att
förskolepersonal och BVC-personal anmäler ungefär vart fjärde barn de tror riskerar att fara illa. Greytaks (2009) undersökning av lärare och lärarstudenter vid
University of Pennsylvania visar att cirka hälften av de som tidigare misstänkt att ett barn farit illa under sin yrkesutövning inte anmält detta till sociala myndigheter.
Endast en tredjedel uppgav att de alltid anmälde misstanke och hälften av lärarna uppgav att de aldrig haft en elev som riskerat fara illa under sina karriärer. Dock
visar internationell statistik att det finns en betydande grupp barn i västvärlden som far illa. 4–16% av alla barn utsätts någon gång för fysiska övergrepp, 10% utsätts någon gång för försummelse eller psykisk misshandel, 5–15% av alla pojkar och upp till och 5–30% av alla flickor utsätts för någon form av sexuella övergrepp under sin barndom (Gilbert et al. 2009). Statistiken indikerar att många av de lärare som uppgett att de aldrig kommit i kontakt med ett barn som farit illa troligen gjort det men inte uppfattat tecknen.
2.2 Svårigheter att se och tolka tecken
Lundén (2010) menar att den faktor som är mest avgörande för professionella att upptäcka och identifiera tecken på barn som far illa är omständigheter kring det enskilda barnet, vilken typ av omsorgssvikt det är och hur allvarlig det bedöms vara.
Barn som uppvisar tydliga tecken på fysisk vanvård eller misshandel har
professionella lättast att upptäcka. Detta stämmer överens med flera internationella studier kring lärare och lärarstudenters förmåga att se och tolka tecken på barn som far illa. De visar samstämmigt att lärare och lärarstudenter har svårt att identifiera tecken på barn som far illa annat än de mest tydliga. Smiths (2010) studie visar att både lärarstudenter och lärare reagerar främst på tydliga tecken på faktiska skador och sexuella övergrepp men har svårare att identifiera och tolka olika tecken på försummelse. Även Greytak (2009) belyser i sin avhandling att lärare och
lärarstudenter främst skulle anmäla fysiska tecken på att ett barn far illa men skulle ha svårare att upptäcka och anmäla tecken på känslomässiga, psykiska eller sexuella övergrepp. Författaren (ibid.) menar dock att vinjetterna i studien utformats med mycket tydliga tecken på övergrepp vilket kan göra det svårt att dra generella slutsatser om hur respondenterna skulle agera i en verklig situation då tecknen ofta är mer subtila. Trots de tydliga tecknen på barn som far illa i vinjetterna uppgav endast hälften att de troligtvis skulle anmäla till sociala myndigheter, vilket går i linje med övriga studier som visar att lärare inte lever upp till anmälningsplikten.
I de fall lärare och lärarstudenter inte anmäler trots misstanke då ett barn riskerar att fara illa är en av de vanligaste anledningarna som uppges att de inte har tillräckligt med bevis för att barnet faktiskt far illa (Greytak 2009; Falkiner, Thomson & Day 2017). Lärare i en australiensisk studie uppgav att de behöver känna sig säkra på att barnet faktiskt for illa innan de anmälde, vilket ofta ledde till att lärare använde egna strategier som att leta bevis. Många av lärarna trodde även att det räckte med att anmälan gjordes inom skolan och att detta uppfyllde anmälningsplikten (Falkiner, Thomson & Day 2017).
2.3 Faktorer som påverkar identifiering och anmälan
En faktor som påverkar förutsättningarna att upptäcka och identifiera tecken på barn som far illa är hur professionella uppfattar och förstår begreppen övergrepp och försummelse. En förklaring till svårigheter att se och tolka tecken kan kopplas till att begreppen inte är klart definierade och olika uppfattningar kan finnas bland olika
yrkesgrupper. Hur lärare och lärarstudenter avgör när ett barn far illa är ofta baserat på egna föreställningar om begreppen och saknar oftast vetenskaplig grund
(Falkiner, Thomson & Day 2017). Till exempel visar Smiths (2010) studie att lärare och lärarstudenter var ovilliga att anmäla sådant de själva inte ansåg vara övergrepp eller försummelse även om lagar och riktlinjer antydde något annat.
Hur lärare skattar sin egen förmåga att upptäcka och identifiera barn som far illa är en avgörande faktor för om en anmälan görs till sociala myndigheter. Lärare med stort förtroende för den egna förmågan är mer benägna att anmäla till sociala myndigheter då de misstänker att ett barn far illa (Walsh et al. 2008). Dock finns det motstridiga uppgifter inom forskningen kring huruvida utbildning leder till ökat förtroende för den egna förmågan. I samma studie (ibid.) visade det sig att lärare utan utbildning kände sig mer säkra och var mer benägna att anmäla än de lärare som fått utbildning. Medan Mathews (2011) studie pekar på att lärare med utbildning under lärarutbildningen eller utbildning som yrkesverksam har högre förtroende för den egna förmågan att identifiera tecken på barn som riskerar att fara illa än de lärare som inte hade fått någon utbildning. Studien (ibid.) visar att lärares förtroende för den egna förmågan ökar i takt med utbildning, vilket även Lundén (2010) bekräftar i sin avhandling. De med högre utbildning och lång erfarenhet visade sig vara bättre på att upptäcka tecken på barn som far illa än de med lägre utbildning, vilket pekar på att utbildning har betydelse för förmågan att se och tolka tecken på barn som far illa (ibid.). De motstridiga uppgifterna kan utifrån Walsh et al. (2008) resonemang förstås med att utbildning kan skapa en större förståelse för komplexiteten av problemet med barn som riskerar att fara illa och göra det lättare att se och tolka tecken men samtidigt påverka självförtroendet och göra det svårare för professionella att avgöra om eller när en anmälan är befogad.
2.4 Utbildningen är ofta bristfällig
Forskningen belyser flera anledningar till varför lärare inte anmäler oro eller tecken på barn som far illa till sociala myndigheter trots att de är skyldiga att göra detta.
Misstro till socialtjänsten, okunskap kring sin skyldighet att anmäla, vaga och otydliga begrepp. Men en ständigt återkommande anledning till varför lärare inte upptäcker eller anmäler barn som far illa är att lärare saknar kompetens och utbildning för att leva upp till ansvaret som anmälningspliktiga (Alvarez, Kenny, Donohuea, Carpin 2004; Falkiner, Thomson & Day 2017). I Greytaks (2009) avhandling uppgav cirka två tredjedelar av respondenterna att de fått någon form av utbildning kring barn som far illa eller anmälningsplikten. Fler än hälften av lärarna och lärarstudenterna uppgav att de fått detta under sin grundutbildning, dock hade lärarna i flera fall fått sin utbildning under sitt yrkesliv. De flesta studenterna rapporterade att de fått mellan 2-4 timmar utbildning under sin grundutbildning. 92
% av lärarstudenterna hade fått utbildningen under det senaste året medan endast 14.6% av lärarna hade fått detsamma. De flesta lärarna uppgav att de senast fått utbildning 2-5 år sedan (29.3%) eller 6-10 år sedan (17.1%) och cirka en tredjedel av lärarna uppgav att de inte fått någon utbildning alls. De som fått utbildning på
barns utsatthet och anmälningsplikten upplevde sig generellt bättre förberedda än de som inte fått någon utbildning. Trots detta visar resultaten att de som fått utbildning ändå i de flesta fall upplevde sig dåligt förberedda för sitt kommande ansvar och upplevde utbildningen som otillräcklig (Greytaks 2009).
Många studier belyser att lärare själva upplever att de saknar utbildning och kompetens och att de fått lite eller ingen utbildning kring anmälningsplikten eller barn som riskerar att fara illa. Bland de som fått utbildning skiljer sig utbildningens kvalitet, innehåll och omfattning åt (Goldman 2010; Falkiner, Thomson & Day 2017). I de fall lärare fått utbildning har det ofta skett under tiden de varit yrkesverksamma, ofta med flera år mellan utbildningstillfällena och kunde vara i form av diskussion på personalmöten eller korta kurser över internet. Men omfattningen av utbildning om anmälningsplikten upplevdes ofta som otillräcklig (Falkiner, Thomson & Day 2017).
Goldman & Grimbeek (2015) har undersökt vilka källor lärarstudenter främst får information från rörande anmälningsplikten och om barn som far illa. Studien visar att 41% av de tillfrågade uppgav att de främst fick information från internet, TV och radio. Utbildning kring anmälningsplikten och barn som far illa ges sällan under grundutbildningarna och i de fall det förekommer är utbildningen sällan obligatorisk och omfattar endast några få timmar (Falkiner, Thomson & Day 2017). Detta kan var en konsekvens av att lärarutbildningar främst fokuserar på det pedagogiska området vilket lämnar lite eller inget utrymme över för annat (McKee &
Dillenburger 2009).
2.5 Vikten av utbildning
Författarna Freer et al. (2017) menar att anmälningsplikten är ett viktigt instrument för samhället att uppmärksamma och stötta barn som riskerar att fara illa men att anmälningsplikten ensam inte är tillräcklig. Det räcker inte med att endast kunna identifiera tecken på barn som far illa. Lärare som arbetar med barn måste få möjlighet att utveckla en större förståelse för barns livsvillkor och risken av att fara illa i större omfattning. Smith (2010) menar att ett sätt att komma till rätta med underrapportering är utbildning av professionella på barns utsatthet och
anmälningsplikten innan de påbörjar sina karriärer. Otydligt definierade begrepp, stort tolkningsutrymme av lagen och personliga föreställningar har en stor inverkan på lärares möjligheter att leva upp till anmälningsplikten (ibid.). Vid utbildningar av lärarstudenter och yrkesverksamma lärare är det därför viktigt att adressera
kunskapsluckor, personliga föreställningar, missuppfattningar och andra oklarheter som rör barn som riskerar att fara illa och anmälningsplikten. Walsh, Laskey, McInnes, Farrell, Mathews och Briggs (2011) menar att det behöver ges utrymme på lärarutbildningarna för en djupare förståelse kring barns livsvillkor.
Men hur effektiv utbildning är och huruvida det faktiskt leder till ökad benägenhet att anmäla verkar det råda delade uppfattningar om. En studie av lärare som genomgått online-utbildning visar att utbildningen inte bara ökade deras kunskap om anmälningsplikten och tecken på barn som far illa utan de uppvisade även en mer positiv attityd gentemot anmälan (Mathews, Yang, Lehman, Mincemoyer, Verdiglione & Levi 2017). Samtidigt menar Greytak (2009) i sin avhandling att utbildning förvisso ökar lärares kunskap på området men att det i hennes studie inte uppvisades något samband mellan utbildning och benägenhet att anmäla. Flera studier visar att det finns en insikt hos lärarstudenter och lärare att de inte är tillräckligt förberedda eller har förmågan att leva upp till anmälningsplikten.
Insikten bygger på att lärarstudenter och lärare förstår sin etiska och praktiska skyldighet och uttrycker en vilja att leva upp till det ansvar som anmälningsplikten innebär samtidigt uttrycker de en önskan och ett behov av att få en djupgående utbildning på området som anmälningspliktiga (Goldman 2010; Goldman &
Grimbeek 2008).
2.6 Sammanfattning
Många länder har ett skyddsnät för utsatta barn som inte fungerar som det är avsett.
De yrkesprofessionella som har till uppgift att upptäcka och rapportera barn som är i behov av samhällets hjälp får inte tillräcklig utbildning på området, vilket leder till att de utvecklar egna handlingsstrategier baserade på egna eller kollegiala
föreställningar kring hur situationer där barn som riskerar att fara illa skall hanteras.
Det är tydligt att lärarstudenter redan under grundutbildningen är i behov av utbildning rörande anmälningsplikten och barn som far illa. Dock visar
internationell forskning på motstridiga resultat kring utbildningens koppling till lärares självförtroende och benägenhet att anmäla. Forskningen visar att utbildning ökar kunskapsnivån och därmed insikt i hur komplexa situationer rörande utsatta barn är. En möjlig slutsats är att utbildningar i de flesta fall inte är särskilt omfattande och ofta bristfälliga och skulle därmed kunna bidra till osäkerhet och minskad anmälningsbenägenhet. Detta är dock något som det krävs mer forskning på. Vår egen studie har möjlighet att bidra till ökad förståelse kring vilka
förutsättningar lärarstudenter i svensk kontext får i förhållande till anmälningsplikten och kan bidra till att belysa varför utsatta barn sällan
uppmärksammas. Forskning på området kan bidra till att belysa strukturella hinder i förhållande till samhällets avsikt att skydda utsatta barn.
3 Teori
Vårt examensarbete har en induktiv ansats vilket innebär att val av teori tillkommit först i samband med insamling och bearbetning av empiri. Då vi valt att undersöka en viss professionell grupp och hur de förbereds som anmälningspliktiga under sin grundutbildning har det fallit sig naturligt för oss att söka oss till professionsteorier.
I detta kapitel presenterar två teorier. Yrkesprofessionalism presenteras nedan utifrån Evetts (2010) beskrivning i form av idealtyp och skall inte ses som någon bestämd form av yrkesprofessionalism, samt Brantes (2014) teori om professionella fält. Anledningen till att vi valt att utgå från Evetts och Brante grundar sig i att det finns otaliga teorier om yrkesprofessionalism och professionella fält. Dock har både Evetts och Brante samlat och använt sig av de mest utmärkande definitionerna och begreppen.
3.1 Yrkesprofessionalism
Yrkesprofessionalism bygger på att professionens logik styr yrkesområdet i form av kollegial kontroll av arbetet. Denna kollegiala styrning sker genom utfärdande av riktlinjer, normer, värderingar och etiska riktlinjer vilket resulterar i kontroll över arbetssätt, utbildning och examination. Legitimiteten bygger på formell och informell kunskap baserad på högre gemensam utbildning, yrkesträning och socialisering in i professionen. Denna process leder till en stark gemensam
yrkesidentitet, arbetskultur och stark känsla för arbetets syfte, vikt och betydelse för samhället. De professionella avgränsar och skyddar sin profession och
professionella identitet genom att kontrollera den professionella diskursen, då de anses besitta specialiserade kunskaper vilket ger tolkningsföreträde gentemot andra sätt att styra professionens arbete (Evetts 2010; Liljegren & Parding 2010).
Evetts (2010) menar att diskretion är ett utmärkande drag för yrkesprofessionalism.
Diskretion innefattar både handlingsutrymme och tyst eller informell kunskap som kommer från yrkesträning och socialisation in i yrket. Detta innebär att de
professionella har stort utrymme att självständigt planera och genomföra arbetet och behöver kunna tillämpa generell kunskap i specifika och komplexa fall utifrån eget omdöme, vilket gör det svårt att i detalj styra eller övervaka arbetet. Diskretion innebär även begränsad insyn i arbetet vilket betyder att professionella bedömningar har stor påverkan på den enskilde medborgaren. Yrkesprofessionalism styrs främst av tillit och ansvar. Tilliten innebär förtroende mellan professionell och
uppdragsgivare samt professionell och medborgare att utföra arbetet efter eget omdöme. Tillit skulle även kunna beskrivas som positiva förväntningar på att den professionella kommer kunna utföra arbetet på bästa sätt. Med tillit kommer även ansvar vilket karakteriseras av att den professionella är förpliktigad att utföra arbetet på ett korrekt sätt enligt professionens regler och rutiner. Tillit och ansvar grundar sig i gemensam högre utbildning, yrkesträning och socialisation in i yrket och idén om att de professionella besitter specialiserad kunskap på området (Evetts 2010;
Liljegren & Parding 2010).
3.2 Professionella fält
Yrkesprofessionella är en del av vad som kan betraktas som ett professionellt fält.
Professionella fält kan beskrivas som olika professionsområden där ett fält grundar sig i gemensam kunskapsbas, värderingar och världssyn. Ett fält kan betraktas som professionellt om det innehåller en profession eller en professionell struktur, vilket Brante (2014) preciserar som relationen mellan kunskap och tillämpningen av kunskap. Det professionella fältet är inriktat mot övergripande samhälleliga värden, det vill säga fältet har specifika uppgifter och funktioner i samhället. Fältens funktioner är ofta självklara då exempelvis läkare och sjuksköterskor arbetar med hälsa medan lärare på olika nivåer arbetar med utbildning och pedagogik. Dessa uppgifter anses kräva specialiserade kunskaper som kommer genom högre utbildning och bygger på vetenskaplig bas (ibid.).
Begreppet professionella fält kan liknas vid Bourdieus teori om sociala fält vilket innebär att samhället kan betraktas som ett socialt rum med många olika
avdelningar. Dessa rum uppkommer i sociala sammanhang där det finns
gemensamma värden mellan en uppsättning medlemmar. Medlemmarna i fältet har olika status och position och Bourdieu beskriver fälten som en social arena och betonar kamp om makt och position mellan aktörerna inom fältet (Bourdieu &
Wacquant 1992). I likhet med Bourdieus teori om sociala fält kan det professionella fältet betraktas som ett socialt rum där det finns ett antal komponenter med
gemensamma värden vars relationer påverkar varandra. Fältet består av två
komponenter, struktur och aktör. Fältets struktur innebär mönster eller viss ordning mellan positionerna i fältet och kan bestå av normer, värderingar eller status mellan olika positioner. Strukturen kan vara jämlik och kollegial eller hierarkiskt ordnad med över- och underordnade positioner och med intressemotsättningar. Fältets aktörer kan vara antingen individer eller grupper vars handlingar, beteende och värderingar formas av fältet genom socialisering på liknande sätt som Bourdieu använder begreppet habitus (Brante 2014). Med habitus menas individens sätt att vara vilket lärs in genom socialisering. Detta innefattar individens
världsuppfattning, sätt att tänka och agera på en omedveten nivå (Bourdieu 2010).
Aktörers handlingar formas av och utgår från villkoren som strukturen skapar.
Samtidigt upprätthåller och påverkar aktörerna strukturen genom att reproducera eller förändra strukturen genom sina handlingar. Där Bourdieu betonar kamp och konkurrens om positioner och materiella eller symboliska värden inom fältet finns i de professionella fälten utrymme för samarbete mellan professioner och en legitim hierarkisk ordning med arbetsdelning mellan olika yrken (Brante 2014).
Utöver de egenskaper som karakteriserar det sociala fältet bygger det professionella fältets struktur på koppling till universitetsutbildning och vetenskap. Fälten har genom historiens gång institutionaliseras genom professionalisering av yrken, vilket innebär att yrkesgrupper tillämpar högre specialiserad kunskap inom fältet för att lösa problem och därigenom äger sitt fält. På aktörsnivå används stängning som ett sätt för professionella att avgränsa fältet mot andra professioner och fält för att få monopol på yrkesområdet och kunskapen genom att hävda den egna vetenskapliga
kunskapen som särskilt värdefull för samhället. Det specialiserade kunskapsområdet skapar en gemensam övertygelse om hur världen är beskaffad och gemensam kultur, världsbild och ett visst sätt att förstå fältets funktion i samhället (Brante 2014).
4 Metod och etik
I det här kapitlet redogör vi för vår vetenskapsteoretiska ansats och metodologiska överväganden. Kapitlet används för att skapa transparens och vi redogör för och problematiserar utformning av datainsamlingsinstrument, urval, tillvägagångssätt och undersökningens tillförlitlighet. Kapitlet avslutas med forskningsetiska överväganden och arbetsfördelning.
4.1 Kritisk samhällsvetenskaplig ansats
Vår undersökning tar utgångspunkt i den kritiska vetenskapsteorin då vi ämnar beskriva och problematisera vilken utbildning lärarstudenter F-3 och 4–6 på
Linnéuniversitetet får rörande anmälningsplikt och barn som far illa i syfte att skapa diskussion snarare än att förklara eller förstå. Kritisk teori syftar till att vara kritisk mot föreställningar om att samhället är styrt av statisk objektivitet som inte kan påverkas av människors handlande och viljor (Sohlberg och Sohlberg 2013). Den syftar även till att avslöja intressemotsättningar och maktförhållanden mellan olika kunskapsområden med syfte att frigöra människor och kunskap från rådande strukturer (Thomassen 2007). Val av vetenskapsteoretisk ansats har styrts av vårt forskningsproblem snarare än av någon metod vi själva velat använda (jämför med Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018). Examensarbetet har en induktiv ansats där materialet kommer att spela huvudrollen och leda fram till möjliga teoretiska resultat. Metoden är därmed inte så mycket en fråga om hur vi samlar in eller hanterar data utan snarare hur vi reflekterar kring materialet (jämför med Alvesson
& Deetz 2000). För oss innebär detta en explorativ hantering av empirin men även en medvetenhet om att olika perspektiv finns för att förstå materialet.
4.2 Datainsamling
Vi har använt oss av kvantitativ datainsamlingsmetod i form av webbenkäter. Det främsta argumentet för webbenkäter är att de gör det möjligt för oss att på ett enkelt sätt fånga en hel grupp, men webbenkäten har flera fördelar. Insamling och
hantering av material underlättas då vi inte behöver hantera något fysiskt material eller koda in alla svar för hand (jämför med Bryman 2018). Webbenkäten innebär dock några nackdelar, vårt resultat riskerar bli begränsat då vi bara kan få svar på de frågor som ställs i enkäten, det är helt upp till respondenten hur frågorna tolkas och en allt för omfattande enkät riskerar bli obesvarad och skapa bortfall (jämför med Bryman 2018). Bortfall är vanligt förekommande i studier och finns alltid inom den valda populationen i någon grad, vilket direkt påverkar resultatets tillförlitlighet och möjligheten att generalisera resultat och slutsats. Bortfall kan delas upp i internt och externt bortfall där det externa bortfallet är vanligare, då det kan vara problematiskt att motivera respondenter att delta i studien. Internt bortfall innebär oftast att respondenter inte besvarat samtliga frågor, oftast på grund av otydlighet i enkäten (Barmark & Djurfeldt 2015). Vår största utmaning i utformning av enkätfrågor har varit att göra frågorna så lätta och tydliga som möjligt och en stor del av vår tid har lagts ner på utformning av frågor för att hantera både tolkningsproblemet och att
ingen möjlighet till uppföljningsfrågor finns. För att minska externt bortfall har vi lagt extra vikt vid utformande av informationsbrev (se bilaga 3) och skickat två påminnelser under tiden enkäten varit tillgänglig (se bilaga 4 och 5). Internt bortfall har hanterats genom tvingande svar, det vill säga enkäten har inte gått att skicka in utan att alla frågor besvarats. Den främsta faktorn för externt bortfall kan i vårt fall vara helgledighet då påminnelsebrev försenats. Vi har försökt kompensera detta genom att förlänga svarstiden med 5 dagar samt lägga en extra påminnelse på studenternas kurssida.
Då vi inte har tidigare erfarenhet av enkätstudier har vi valt att använda Google forms enkätverktyg som grund för vår webbenkät. Främst för att det är lätthanterligt, gratis och den data som samlas in är kompatibelt med programmet SPSS. Google forms är ett enkelt verktyg med begränsade möjligheter till personlig utformning men har alla de grundläggande funktioner som krävs för utformning av vår enkät och datainsamling.
4.3 Enkäten
Under operationaliseringsprocessen har vi utifrån vår frågeställning plockat ut relevanta begrepp relaterade till varje fråga. De begrepp vi använt för vår frågeställning om utbildning är utbildningsform, omfattning av utbildning,
examination, VFU och VI-profil. Begrepp för kompletterande kunskap är informella källor för respektive anmälningsplikt och barn som riskerar att fara illa. Frågan hur förberedd respondenterna är att verka som anmälningspliktig har delats upp i kännedom om anmälningsplikt och barn som riskerar att fara illa samt skattning av den egna förmågan. Utifrån dessa begrepp har vi sedan utformat lämpliga frågor och svarsalternativ till enkäten, se bilaga 2.
Enkäten inleder med tre neutrala bakgrundsfrågor som ger förutsättningar för att kunna se skillnader i svar där ålder, program samt studieort kan relateras till andra frågor exempelvis utbildning under VFU eller VI-dagar. Skillnaden mellan utbildningarna på de två studieorterna är att i Kalmar finns verksamhetsintegrerad profil (VI-Profil) vilket innebär att studenterna två dagar varannan vecka har sin utbildning ute i skolor utöver VFU. Utformning av svarsalternativ till frågor och vinjetter med likertskala, exempelvis de fyrgradiga skalorna med stämmer till stämmer inte, har inspirerats av Wenemark (2017) och Ejlertssons (2014) böcker om enkätmetodik. Majoriteten av frågor och svarsalternativ är kvalitativa på ordinal- och nominalskalor och det finns tre öppna frågor i enkäten. Frågorna 21b och 28b (se bilaga 1) ger respondenterna möjlighet att redogöra för vilka kunskapskällor och utbildning de fått rörande anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa under VFU och VI-dagar. Fråga 33 (se bilaga 1) är till för att respondenterna skall få lämna egna kommentarer rörande sådant de kanske inte fått möjlighet att ge uttryck för i enkäten.
Avsnittet rörande anmälningsplikten frågorna 5-10 (se bilaga 1) har svarsalternativ på nominalskalor och är avsedda att belysa vilka föreställningar respektive kunskap kring anmälningsplikten som finns bland lärarstudenter. Frågorna har koppling till alla våra frågeställningar då de belyser vad lärarstudenterna vet om
anmälningsplikten oavsett kunskapskälla. Frågorna är utformade som påståenden med grund i hur Tidigare forskning belyser lärare och lärarstudenters kunskaper och förhållningssätt till anmälningsplikten. Även svarsalternativen är till stor del
utformade utifrån Tidigare forskning som visar att lärare ofta har personliga föreställningar kring vad en anmälan innebär, till vem anmälan ska göras och hur den ska göras. Kopplingen till Tidigare forskning är både intressant och relevant för vårt examensarbete då vi kan belysa likheter eller skillnader utifrån svensk kontext.
Idén att använda vinjetter för att fånga lärarstudenters kännedom om barns utsatthet kommer ifrån Greytaks (2009) avhandling. Vinjetterna har utformats med minst ett tydligt tecken på övergrepp eller försummelse utifrån de tecken och konsekvenser som WHO (2018) och Lundén (2010) menar vanligen förknippas med övergrepp och försummelse. Vinjettstudier är lämpliga vid kartläggning av värderingar och val utifrån en bestämd kontext vilket respondenten ska förhålla sig till. Genom att inkludera kvalitativa moment i datainsamling kan vi identifiera vilka faktorer respondenten reagerar på i sina bedömningar (jämför med Egelund 2008).
Svarsalternativen till vinjetterna 11 a, 12 a 13 a och 14 a (se bilaga 1) är en
fyrgradig skala med svarsalternativen troligt att eleven är utsatt, ganska troligt, inte särskilt troligt och inte troligt att eleven är utsatt vilket innebär att vi valt bort det neutrala svarsalternativet för att få fram ett ställningstagande. Vi är dock medvetna om att den fyrgradiga skalan kan uppfattas som att det finns ett hopp mellan
alternativ 2 och 3. Uppföljningsfrågorna 11 b, 12 b, 13 b och 14 b (se bilaga 1) med svarsalternativen troligt, ganska troligt, vet ej, inte särskilt troligt och inte alls troligt har ett neutralt svarsalternativ vet ej tillgängligt. Dessa frågor i relation till
vinjetterna kan upplevas som tunga för respondenten att ta ställning till, då frågorna är komplexa, utan självklart svar och efterfrågar faktiskt handlande snarare än bedömning.
Frågorna 16–29 (se bilaga 1) berör utbildning kring anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa och är utformade efter de fyra begreppen utbildningsform, omfattning, examination, VFU och VI-profil. Dessa begrepp har utformats för att få en helhetsbild av den utbildning som lärarstudenter har mottagit under utbildningen.
Enkäten avslutas med frågorna 30 och 31 som berör den informella kunskapen om anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa. Dessa har sin utgångspunkt i Goldman & Grimbeeks (2015) studie om informella källor till kunskap. I frågorna 30 och 31 har det varit möjligt för respondenterna att välja flera olika alternativ, vilket kan ge en samlad bild av de kunskapskällor som är vanligast.
Enkäten har varit tillgänglig via länk utan krav på inloggning främst då inloggning skulle kunna bli ett hinder för respondenten att besvara enkäten. En öppen enkät innebär även ökad anonymitet för respondenterna. Detta innebär dock att enkäten kan fyllas i fler än en gång och risk att enkäten kan spridas till andra utanför vald population. Vi har valt att prioritera anonymitet och ökad svarsfrekvens framför risken att enkäten fylls i flera gånger av samma respondent, något vi anser mindre troligt.
4.4 Urval
Vår studie riktar sig till lärarstudenter som läser grundlärarprogrammet med inriktningen årskurs F-3 och 4–6 på Linnéuniversitetet. Då studenter på Linnéuniversitetet varit lättast för oss att nå är detta att betrakta som
bekvämlighetsurval (jämför med Bryman 2018). Valet av sistaårsstudenter F-3 och 4–6 innebär subjektivt urval (jämför Denscombe 2018) baserat på att
sistaårsstudenter snart är färdiga med sin utbildning och redo att påbörja sina yrkesliv. Då antalet studenter i urvalet varit begränsat har vi vänt oss till samtliga studenter som läser sista året F-3 och 4-6 på Linnéuniversitetet. Detta innebär att urvalet inte på något sätt är representativt för gruppen i stort, utan de slutsatser vi kommer fram till kan endast säga något om urvalsgruppen. Att istället försöka hitta ett representativt urval skulle bli svårt då antalet lärarstudenter som läser
grundlärarprogrammet på Linnéuniversitetet är begränsat till 71 studenter i Växjö och 37 studenter i Kalmar. Alternativet skulle vara en mer omfattande studie med sannolikhetsurval och respondenter från flera universitet. Dock skulle detta kräva betydligt större resurser än vi har till vårt förfogande.
Vårt empiriska material består av svar från 44 respondenter i åldrarna 21–51 år med medelåldern 27 år. 52.3% (23) av respondenterna läser i Kalmar och 47.7% (21) läser i Växjö. Svarsfrekvensen skiljer sig åt mellan de två studieorterna då det finns 37 studenter inom vårt urval från Kalmar och 71 studenter inom vårt urval från Växjö. Kalmars svarsfrekvens är cirka 62.2% och Växjös cirka 29.6%, urvalets totala svarsfrekvens är cirka 40.7%. Av respondenterna är det 56.8% som studerar till F-3 lärare och 43.2% studerar till 4-6 lärare.
4.5 Tillvägagångssätt
Förberedelse inför insamlandet av empiri inleddes med kontakt med
utbildningssamordnare för grundlärarprogrammet på Linnéuniversitetet som hänvisade oss till inriktningsansvariga för grundlärarprogrammet i Kalmar
respektive Växjö. Genom inriktningsansvariga i Kalmar fick vi information om hur många studenter som läser F-3 och 4-6 i Kalmar och Växjö samt information om examensmål och kursdokument som kunde vara relevanta för vår studie. Det framgick även att inriktningsansvariga i Kalmar och Växjö kunde vara behjälpliga med utskick av vår enkät till respondenterna. Länk till vår enkät, informationsbrev
och påminnelsebrev har därmed förmedlats till respondenterna via inriktningsansvariga.
Innan utskick har frågorna testats på två lärarstudenter som läser F-3 samt två studenter som läser till gymnasielärare i Kalmar. Att testa frågorna innan utskick är ett bra sätt att försäkra sig om att de tänkta respondenterna förstår och uppfattar frågorna på det sätt som avsetts (Ejlertsson 2014). Testpersonerna har valts utifrån att de läser en utbildning som är relevant för vår undersökning men som inte ingår i vårt urval. De mottagna kommentarerna har varit till hjälp vid formuleringar av frågor, instruktioner, svarsalternativ samt enkätens disposition.
Enkäten skickades ut 2019-04-11 och två påminnelser har skickats ut med fem dagars mellanrum. På grund av låg svarsfrekvens valde vi att skjuta fram slutdatum för deltagande med fem extra dagar till 2019-05-01. Detta har inneburit att vi även beslutat lägga upp ytterligare en påminnelse med tillhörande länk till enkäten på studenternas kurssida vilket skett genom kontakt med utbildningssamordnare.
Den data som samlats in har sedan överförts från Excel till statistikprogrammet SPSS där det kodats. De flerkryssfrågor som finns i enkäten har kodats om till enskilda variabler med ja och nej alternativ för att möjliggöra olika tester. Vi har i SPSS utfört omfattande Pearson´s Chi2-tester och t-tester på samtliga variabler som hjälpt oss besvara vår frågeställning och därefter valt ut de samband som visat sig signifikanta eller intressanta för vår undersökning. Pearson´s Chi2-test har använts för att undersöka sannolikheten att den observerade fördelningen skiljer sig från den förväntade och utgår från korstabell. Korstabell är ett verktyg för att presentera frekvensen mellan två kvalitativa variabler och kan användas för att få en överblick av eventuella samband. T-test är en bivariat analys som vi har använt för att testa medelvärdesskillnader mellan kvantitativa och kvalitativa variabler (jämför med Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2018).
4.6 Tillförlitlighet
Då vår undersökning främst inriktar sig på kvalitativa data och har ett kritiskt perspektiv som innebär en socialkonstruktionistisk hållning har vi valt att ta ställning till tillförlitlighet snarare än validitet och reliabilitet. När det kommer till tillförlitlighet menar Lincoln och Guba (1985) att det finns fyra begrepp att ta hänsyn till, trovärdighet, generaliserbarhet, replikerbarhet och objektivitet. Hur väl vi har lyckats fånga en sann bild av verkligheten kommer påverka vår
undersöknings trovärdighet och hänger även samman med objektiviteten. Vi är medvetna om att vi har ett annat perspektiv än respondenterna i förhållande till det sociala problem vi undersöker. Vi är även medvetna om att våra frågor inte med säkerhet är helt objektiva vilket riskerar generera ett resultat som stämmer bättre överens med vårt perspektiv än respondenternas. Hur väl vi lyckats operationalisera
våra begrepp har direkt inverkan på huruvida respondenterna förstår frågorna och uppfattar dem som relevanta (jämför med Wenemark 2017). Därmed har
operationaliseringen även direkt inverkan på hur trovärdigt resultatet blir. Genom att testa våra frågor på fyra studenter som läser till lärare men inte ingår i urvalet har vi fått möjlighet att få lärarstudenters perspektiv på och tolkning av vår undersökning innan den genomförts. Att använda en avslutande öppen fråga och att beakta respondenternas egna kommentarer ger oss även möjlighet att jämföra vår bild av resultatet med respondenternas perspektiv vilket kan öka trovärdigheten.
På grund av avgränsningar och urval kommer resultatet endast vara applicerbart på lokal nivå. Resultatet kommer inte ensamt vara starkt nog att överföra på andra grupper men kan tillsammans med tidigare forskning bidra till att bredda kunskapen om vilken förberedelse lärarstudenter får inför kommande yrkesliv som
anmälningspliktiga. Lincoln och Guba (1985) menar att eftersom verkligheten inte är oföränderlig eller statisk är det viktigare att ta hänsyn till transparens än
replikerbarhet. Genom att utförligt redogöra för tillvägagångssätt i utformning och genomförande av vår undersökning kan vi öka tillförlitligheten i resultat och analys då läsaren själv får möjlighet att avgöra undersökningens tillförlitlighet.
4.7 Forskningsetiska överväganden
Lag om etikprövning av forskning (2003:460) reglerar etikprövning av forskning som avser människor. 1§ säger “[...] Syftet med lagen är att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning”. Även om etikprövning inte gäller studentuppsatser på grundnivå är den ändå viktig att ha i åtanke när uppsatsen skrivs. Uppsatsen bör sträva efter att leva upp till lagen på samma sätt som den skall leva upp till vetenskapsrådets riktlinjer om god forskningssed. Enligt vetenskapsrådet (2017) ska forskningen ha ett tydligt syfte med frågeställningar, utformade metoder och en tydlig redogjord analys. Detta har vi försökt efterleva i utformningen av vårt examensarbete där särskild vikt lagts vid utformning av undersökningen.
I informationsbrevet har undersökningens syfte framgått, samt att deltagande varit frivilligt i enlighet med vetenskapsrådets (2002) principer om god forskningssed.
Samtycke till deltagande har lämnats i och med att respondenten besvarat och skickat in enkäten (jämför med Ejlertsson 2014). Då utskick av enkäten skett via inriktningsansvariga för F-3 och 4-6 i Kalmar och Växjö samt att enkäten varit öppen har gjort att inga personuppgifter eller mejladresser kommit oss tillhanda.
Frågorna i enkäten har även utformats med hänsyn till att ingen information ska kunna härledas tillbaka till enskild respondent. Den insamlade datan används endast för examensarbetet och analyseras endast på gruppnivå vilket även framgått i brevet.
Vi har genomgående förhållit oss till vetenskapsrådets fyra huvudkrav
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet samt Linnéuniversitetets etiska riktlinjer under utformningen av examensarbetet
(jämför med Vetenskapsrådet 2002). Då vårt examensarbete har en kritisk ton har det varit viktigt att beakta Linnéuniversitetets etiska riktlinjer angående
individskyddskravet vid utformningen av enkäten för att säkerställa att inga frågor upplevs som kränkande (jämför med Linnéuniversitetet 2012).
4.8 Arbetsfördelning
Examensarbetet har till största del utarbetats gemensamt. Vi har primärt arbetat i Google Drive, Google Documents och Google Forms då detta tillåtit oss att arbeta i gemensamma dokument med materialet till examensarbetet. Även om vissa delar av texten skrivits enskilt har dessa delar alltid omarbetats och struktureras vid
gemensam diskussion och arbete. Informationssökning och inläsning på litteratur och artiklar har till stor del skett enskilt men informationen har blivit tillgänglig för båda genom Google Drive. Även om inläsning skett individuellt har litteratur och artiklar kontinuerligt diskuterats under arbetets gång.
Kapitlet Tidigare forskning utgör en stor del av vårt arbete och vi har arbetat med cirka 30 vetenskapliga artiklar och sex avhandlingar som delats upp mellan oss. Vi har försökt fördela artiklar och avhandlingar jämnt men har även på egen hand följt upp vissa intressanta referenser. Utifrån artiklarna tematiserades de delar som var relevanta för vår studie enskilt för att sedan sammanställas gemensamt.
Databearbetning har främst skett gemensamt förutom inkodning av data i SPSS som gjorts av Mattias, Chi2-tester och t-tester har främst gjorts av Joel. Resultat, analys och diskussion har arbetats fram gemensamt.
5 Resultat
Resultaten i kapitlet presenteras utifrån utbildning, alternativa källor till kunskap samt förberedelse inför anmälningsplikten, allt i löpande text med fokus på de resultat som kan vara intressanta för kommande analys. För oss innebär detta skillnader och likheter i data samt data som sticker ut. Men även data som uppvisar likheter eller skillnader gentemot Tidigare forskning.
Vi har explorativt genomfört t-tester och Chi2-tester med samtliga tillgängliga variabler, de test som presenteras i detta resultatkapitel är de test som uppvisat signifikans och är relevanta för examensarbetets forskningsfrågor. Under varje avsnitt presenteras först tester med signifikanta samband genom Chi2-tester (Pearson´s) och signifikanta skillnader i form av t-tester. Därefter presenteras de tester som inte uppvisat signifikans men ändå visat intressanta mönster i förhållande till övriga data tillsammans med deskriptiv data.
5.1 Utbildning rörande anmälningsplikten och barn som riskerar att
fara illa
Ett Chi2-test gjordes för att testa sambandet mellan program och huruvida
respondenterna fått utbildning rörande anmälningsplikten från kurslitteratur. Testets värden visar att det finns ett signifikant samband mellan de två variablerna (Chi2 = 5.519, n = 44, p = .02). Testet visar att det finns ett samband mellan vilket program respondenterna läser och om anmälningsplikten behandlats i kurslitteratur. 92% av respondenterna i F-3 (23) har uppgett att de i stort sett inte fått utbildning via kurslitteratur rörande anmälningsplikten. Respondenterna som representerar lärarstudenter 4-6 uppger 63.2% (12) att de inte får någon utbildning via
kurslitteratur rörande anmälningsplikten. Ett liknande Chi2-test genomfördes med samma variabel med fokus på barn som riskerar att fara illa. Testets värden visar att det finns ett signifikant samband mellan de två variablerna (Chi2 = 7.150, n = 44, p
= .01). Testet visar att det finns ett samband mellan vilket program respondenterna läser och om barn som far illa behandlats i kurslitteratur. 92% av respondenterna i F-3 (23) får i stort sett ingen utbildning via kurslitteratur rörande barn som riskerar att fara illa. Bland de lärarstudenter som läser 4–6 uppger cirka hälften (57.9%) att de inte får utbildning via kurslitteratur rörande barn som riskerar att fara illa.
Ett Chi2-test gjordes även för att testa sambandet mellan program och huruvida respondenterna fått utbildning under VFU eller VI-dagar rörande barn som riskerar att fara illa. Testets värden visar att det finns ett signifikant samband mellan de två variablerna (Chi2 = 6.145, n = 44, p= .01). Vilket program respondenterna läser påverkar huruvida de fått kunskap rörande barn som riskerar att fara illa under VFU eller VI-dagar. De som läser 4–6 har i större utsträckning fått kunskap om barn som riskerar att fara illa under VFU eller VI-dagar jämfört med F-3 där det är vanligare att de inte fått kunskap under VFU eller VI-dagar. Vi ser även att det är vanligare att
respondenterna fått kunskap rörande barn som riskerar att fara illa under VFU eller VI-dagar i Växjö jämfört med Kalmar.
Cirka hälften (59.1%) av respondenterna har uppgett att de fått kunskap om
anmälningsplikten under VFU och VI-dagar. De respondenter som representerar F-3 i studien visade en jämnare fördelning jämfört med de som läser 4-6 som i större utsträckning svarat att de fått utbildning. Dock kan vi även se att det finns en jämn fördelning mellan studieort och kunskap om anmälningsplikten under VFU och VI- dagar. Många av respondenterna uttryckte att deras kunskap om anmälningsplikten och barn som far illa under VFU och VI-dagar uppstod vid deltagande av upprättad orosanmälan och vid diskussioner med berörd handledare.
En övervägande majoritet av respondenterna har uppgett att utbildning rörande anmälningsplikten (93.2%) och barn som far illa (84.1%) skett genom föreläsningar.
70.5% (31) respektive 63.6% (28) har uppgett att anmälningsplikten och barn som far illa inte berörts vid examination i någon form. 70.5% (31) har uppgett att utbildning på anmälningsplikten och barn som riskerar att fara illa främst har tagits upp under utbildningen i samband med andra moment och med det inte varit huvudfokus under någon del i utbildningen.
5.2 Utbildningens omfattning
Ett Chi2-test gjordes för att testa sambandet mellan vilket program respondenterna läser och vilken termin respondenterna senast fick utbildning rörande
anmälningsplikten. Testets värden visar att det finns ett signifikant samband mellan de två variablerna (Chi2 = 15.469, n = 44, p = .01). Vilket program respondenterna läser påverkar under vilken termin utbildning rörande anmälningsplikten har getts.
Ett liknande Chi2-test gjordes för att testa sambandet mellan vilket program respondenterna läser och vilken termin respondenterna senast fick utbildning rörande barn som riskerar att fara illa. Testets värden visar att det finns ett signifikant samband mellan de två variablerna (Chi2 = 11.863, n = 44, p = .02).
Vilket program respondenterna läser påverkar under vilken termin utbildning rörande barn som riskerar att fara illa har getts.
Vi kan utläsa att de som läser grundlärarprogrammet årskurs 4–6 får utbildning under termin 5-6 och de som läser årskurs F-3 har i större utsträckning fått utbildning under termin 1-2 och 3-4 om anmälningsplikten och barn som far illa.
Dock uttryckte ett stort antal av respondenterna att de inte visste när de senast fick utbildning om barn som far illa, vilket kan ge en fingervisning om utbildningens omfattning.
