Ett nytt tolkningsförsök av de romanska kalkmålningar i Vinslöv Lindgren, Mereth Fornvännen 113-117 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1971_113 Ingår i: samla.raa.se

Ett nytt tolkningsförsök av de romanska kalkmålningar i Vinslöv Lindgren, Mereth

Fornvännen 113-117

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1971_113

Ingår i: samla.raa.se

Smärre meddelanden 113

sant. Utsagan att aquamanilen vanligen har formen av lejon eller riddare, varför ingen referens lämnas, torde åtminstone fiir senare medeltid vara tveksam. Är inte snarare hunden det vanligare?

Eric Segelberg

Summary

In his artide on Fortitudo, Frans Carlsson refers to the theory that the priest's washing of hands (lauabo) in the medieval mäss was probably due to the idea, based on Old Testament law, that the priest must wash his hands belore touching the holy vessels in order that he might not die. T h e author here emphasizes the value of aducing liturgical material for interpreting art. One must not, however, use late medieval sources for the explanation of earlier periods without discre- tion. Washing of hands was frequently practisecl in the medieval mäss, especially in the offertory, sometimes at its beginning, sometimes before In spiritu humili- tatis. In early medieval rites, it was, however, often altogether missing. When interpreting the rite, one should primarily rely upon the texts accompanying the act, and these gives very little support to the above mentioned theory. Late- medieval liturgiologists may have something to say in its support, but even if one could find some suitable reference one must attach less significance to the theory of a scholar than to liturgical texts that were repeatecl claily.

Ett nytt tolkningsförsök av de

romanska kalkmålningarna i Vinslöv

Bland de tidiga romanska kalkmälningarna i Skäne intar de i Vinslöv en sär- ställning. De avviker frän övrigt romanskt måleri bäde beträffande stil och, till dels, ikonografi, nägot som i förbigående noterats i tidigare arbeten

utan att klarhet vunnits vare sig ifråga om deras ikonografi eller stilistiska proveniens.

Bildprogrammet omfattar målningar i absiden och i triumfbägen. I absidens hjälmvalv återfinns en Majestas Domini i övlig form: Kristus tronande pä regn- bågen i mandorla och omgiven av evangelistsymbolerna. Där saknas dock de i danska och skånska absidprogram vanliga sidofigurerna.

På väggen nedanför återges två berättande scener, varav dessvärre endast nägra fragment av den södra

1

Otto Rydbeck, Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor. Lund 1904, s. 11. Dä Rydbeck behandlade Vinslöv hade dock endast triumfbägens målningar kommit i dagen. Monica Rydbeck, Valvslagning och kalkmålningar i skånska kyrkor, Lund 1943, s. 320.

2

Undantag frän denna regel finns dock även i Vä och övraby.

i i 4 Smärre meddelanden

I K * i

Fig. i. Vinslövs kyrka, Skäne. Gravläggningsscen. Foto O. Rydbeck 1918 (VI \ i . löv Church, Skåne. Entonibinent scene. Photo. O. Rydbeck 1918 (ATA).

Vins-

är b e v a r a d e . Pä n o r r a sidan ser vi d ä r e m o t e n gravläggningsscen, hittills alltid b e t e c k n a d som »Kristi g r a v l ä g g n i n g » .

I t r i u m f b å g e n framställs i m e d a l j o n g e r Abels och Kains offer.

M å l n i n g a r n a s h ö g a kvalitet talar för att e n u t l ä n d s k m ä s t a r e utfört d e m . D ä r o m k a n m a n vara ense m e d tidigare forskare. M e n i vilket k u l t u r o m r å d e h ö r d e h a n h e m m a ?

O t t o R y d b e c k vill h ä n f ö r a m å l n i n g a r n a s stilistiska u r s p r u n g till F r a n k r i k e :

»Äfven m å l n i n g a r n a i Vinslöf m e d sin r ö d b r u n a h e l h e t s t o n och sin frän d e öfriga afvikande h ä l l n i n g tyda pä i n v e r k a n från F r a n k r i k e . D e å t r i u m f b å g e n i d e n n a kyrka f ö r e k o m m a n d e r u n d l a r n a äro också vanliga i d e t t a l a n d . »

I n g a a n d r a belägg för d e t t a förment franska stilinflytande framläggs, inga k o n k r e t a franska paralleller dras fram. Ett sä viktigt p å s t å e n d e k a n dock omöjligt stödas e n b a r t på färgför- hällanclet, i s y n n e r h e t som m a n alltid mäste förmoda en viss f ö r ä n d r i n g av d e n u r s p r u n g l i g a färgskalan. » R u n d l a r n a » är lika litet något specifikt franskt drag.

A r o n Borelius a n s l u t e r sig dock h e l t till h y p o t e s e n o m d e t franska inflytandet.

Vid jämförelse m e d franskt m a t e r i a l visar det sig dock svart att finna stilistiska l i k h e t e r av m e r än a l l m ä n r o m a n s k art, varför d e t synes n ö d v ä n d i g t att låta hypotesen falla i brist pä tillfredsställande bevisföring.

3

Monica Rydbeck, a.a. s. 320. Poul Nerlund & Eginont Lind, Danmarks romanske kalk- malerier. Köbenhavn 1944, s. 37. — Dansk kalknialeriregistrant.

4

Otto Ryelbcck, a.a. S. 11,

B

Aron Borelius, Skånes medeltida monuniciihilmälcri, Linköping 1954, s. 102.

Smärre meddelanden 11 r,

Fig. 2. San Vinccnzo, Galliano. S. Vincents gravläggning. Efter P. Tocsca. — San Vin- ccnzo, Galliano, Italy. Entoinbmcnt of St. Vincent.

Ikonografiskt är Vinslövsmälningarna i ett avseende ytterst ovanliga, nämligen ifråga om förekomsten av figurscener på absidväggen. Detta faktum ger skäl att pröva om inte en ikonografisk analys av målningarna kunde ge oss nyckeln till frägan om Vinslövmästarens härkomst.

Den bevarade scenen på absidens norra sida visar oss en död man i svepning och med slät helgongloria, placerad i en sarkofag, kring vilken fem män och en kvinna grupperar sig. En av männen håller ännu handen under den dödes huvud, medan en annan tömmer innehållet i ett krus över hans kropp. Den därintill stående mannen synes vara klädd i liturgisk dräkt, troligen en dalmatika. Kvinnan stär sörjande vid sarkofagens fotände.

I detta ikonografiska mönster finns drag som tydligt visar, att scenen i själva verket inte återger Kristi gravläggning: frånvaron av korsgloria på huvudpersonen, personernas klädsel samt kvinnans undanskymda plats, som hindrar oss att identi- fiera henne som Maria. Vårt första konstaterande blir därför, att den gravläggning vi här bevittnar med största säkerhet är ett helgons. Men endast ett titelhelgon kan förlänas en sä förnämlig placering i absiden direkt under framställningen av Kristi andra återkomst, och åt vem kyrkan var helgad kan ej utläsas ur arkivaliska källor.

Gravläggningsscener av helgon lörekommer sällan. En frän vår synpunkt mycket

u 6 Smärre meddelanden

intressant sådan k a n vi dock f i n n a i d e n är 1007 invigda k y r k a n San Vincenzo i d e n lilla byn G a l l i a n o strax söder o m C o m o i L o m b a r d i e t .

D e n n a kyrka h a r i absiden ett b i l d p r o g r a m , som o m f a t t a r Majestas D o m i n i ,

flankerad av p r o f e t e r n a J e r e m i a och Hesekiel samt i en fris n e d a n f ö r scener u r k y r k a n s titelhelgons, d e n helige Vincents, m a r t y r i u m . I d e n e n a h u v u d s c e n e n ser vi h o n o m stekas p ä e t t halster, ett dödssätt som h a n d e l a d e m e d S. L a u r e n t i u s , m e d a n h a n s k r o p p över- hälls m e d smält bly. T r o t s békllarnas försök att sedan d r ä n k a h a n s lik, å t e r f i n n s d e t därefter u p p s p o l a t pä s t r a n d e n . Slutligen b e v i t t n a r vi S. Vincents b e g r a v n i n g , en scen som i mycket p å m i n n e r o m den vi nyss u n d e r s ö k t i Vinslöv. Även h ä r är några personer, i d e t t a fall fyra stycken, i färd m e d att placera S. Vincents k r o p p i en sarkofag. E n eller tvä är k l ä d d a i liturgisk skrud, och en av d e m h å l l e r i sin b a n d ett krus, m e d vars i n n e h å l l h a n tycks avse att smörja helgonets d ö d a k r o p p .

D e ikonografiska l i k h e t e r n a i dessa tvä fall är sä p å f a l l a n d e , a t t k n a p p a s t n å g o n tvekan k a n r å d a o m att h u v u d p e r s o n e n i Vinslövs gravläggningsscen verkligen ocksä är S. V i n c e n t . E t t p a r vid första a n b l i c k e n obetydliga detaljer i Vinslöv- framställningen k a n ytterligare styrka d e t t a a n t a g a n d e : 1. 1 m a r k p l a n e t b a k o m sarkofagens h u v u d ä n d e pä samma plats som s t r a n d l i n j e n i San Vincenzo urskiljs en kraftig våglinje, som k a n vara en m a r k l i n j e m e n som kanske a n t y d e r att be- g r a v n i n g e n i enlighet m e d legenden utförs vid s t r a n d e n , d ä r helgonets k r o p p flutit i l a n d . 2. B l a n d de s p r i d d a fragmenten pä Vinslövabsidens södra sida å t e r f i n n s ett halsterliknancle föremål, vertikalt u p p r e s t . H ä r k a n själva martyrscenen ha utspelats, även om, till skillnad mot f ö r h å l l a n d e t i San Vincenzo, scenerna i så fall skulle återgetts i kronologiskt fel o r d n i n g .

S. V i n c e n t mäste alltså rimligen ha varit k y r k a n s titelhelgon. Fiir e t t s å d a n t a n t a g a n d e saknas långtifrån historisk g r u n d . S. V i n c e n t k o p p l a d e s , som ovan påpekats, s a m m a n m e d S. L a u r e n t i u s , liksom d e n f ö r s t n ä m n d e d i a k o n h e l g o n och martyr. D e n n e blev tidigt p o p u l ä r i N o r d e n och b e h ö l l sin starka s t ä l l n i n g ä n d a fram till r e f o r m a t i o n e n . Ät M a r i a och S. L a u r e n t i u s helgades d o m k y r k a n i L u n d , m e n södra sidokapellet i s a m m a kyrka invigdes är 1145 ät S. V i n c e n t (jämte S.

Albanus).'-' D e t t a kapell var försett m e d m å l n i n g a r på södra väggen, n u endast b e v a r a d e i dåliga akvarellkopior, u t f ö r d a på 1830-talet, i s a m b a n d m e d B r u n i u s ' r e s t a u r e r i n g av d o m k y r k a n . Såsom Carl N o r d e n f a l k

ö v e r t y g a n d e h a r visat, fram- ställde m å l n i n g a r n a S. V i n c e n t s m a r t y r i u m frän förhöret inför s t å t h å l l a r e n Datia- n u s till det ögonblick, då helgonets k r o p p kastas i havet m e d en k v a r n s t e n b u n d e n vid halsen. Spär av d e n a v s l u t a n d e delen av h e l g o n l e g e n d e n finns dock i n t e

6

Pietro Toesca, La pittura e la miniatura nella Lombardia, Milano 1912, s. 42 ff.

7

På teckning (Annoni, Monument!) återgiven i Toesca, a.a. s. 45, framställs Kristus stående i inandorlan, en ställning som att döma av de bevarade mälningsresterna tycks vara tel återgiven.

" En annan möjlighet är, att detla fält ägnats ät S. Laurentius och att kyrkan alltså haft två skyddspatroner, ingalunda ovanligt vid denna tid. Tanken att hela framställningen skulle avsett S. Laurentius måste däremot avvisas, eftersom hans gravläggning aldrig brukar framställas och vi f. ö. inte kan bortse frän de ikonografiska vittnesbörden i San Vincenzo.

• Lunds domkyrkas nekrologium, utg. av Lauritz Weibull, Lund 1923, s. 90 ff.

10

Tidskrift för konstvetenskap 1941, s. 1 tf.

Smärre meddelanden 117

bevarade, men Nordenfalk antar, att en tredje bildracl innehållit en framställning av återfinnandet av S. Vincents döda kropp samt av hans begravning. Även på triumfväggen i Kaga kyrka i Östergötland har S. Vincent framställts, här i sällskap med de övriga två diakonhelgonen, S. Laurentius och S. Stefanus.

Denna nya tolkning av gravläggningsscenen och den anknytning vi därigenom fär till Lombardiet, ger oss en helt ny utgångspunkt för bestämning av målning- arnas stilproveniens.

Gestalterna i Vinslöv är stramt tecknade och deras slanka kroppar bär en klart byzantinsk prägel. Ansiktena är tecknade på ett mycket karakteristiskt sätt med länga näsor och stora ögon med starkt markerade ögonvitor. Denna byzantinism är alltför påtaglig för att man enbart kan hänföra den till den allmänna byzan- tinska påverkan, som utmärker romansk konst. En klar stilistisk frändskap före- ligger i detta fall med de lombardiska målningarna, om än dessa är avsevärt äldre. Denna stilistiska tradition lever ju f. ö. kvar i Lombardiet under hela romaniken.

Ikonografiska och stilistiska jämförelser ger alltså vid handen, att ingenting stöder det antagna intlytandet frän Frankrike. Betydligt säkrare paralleller åter- finns i stället i det omräde, till vilket också den skånska provinsens relationer under noo-talet är väl dokumenterade, nämligen Lombardiet. Den utländske mästare, som utförde Vinslövmälningarna, kan alltså ha hört till den grupp av lombardiska konstnärer och hantverkare, som kom till Lund fr. o. m. 1130-talet fiir att medverka vid domkyrkobygget. Frägan om vidden av den direkta lombardiska influensen pä den skånska noo-talskonsten är ju omstridd, men diskussionen har hittills rört i första hand arkitektur och skulptur. I Vinslöv skulle vi finna belägg för att i åtminstone ett fall monumentalmåleriet mottagit direkt påverkan från den lombardiska konstkretsen.

Mereth Lindgren

Summary

The author offers a new interpretation of a scene in the Romanesque murals in Vinslöv Church, Skåne, hitherto known as the Entombent. By comparing this scene with one in the Church of San Vincenzo, Galliano, Italy, the author shows that what is depicted at Vinslöv is a scene from the martyrdom of St. Vincent, a saint known from other churches in Skåne. The author draws the condusion that the painter was from Lombardy, from which part ot Italy other skillecl artists came to work on Lund Cathédral. It was formerly assumed that the painter was of French origin.

Translated by Richard Cox

11

Inger Ahlstedt Yrlid, De romanska målningarna pä Kaga kyrkas triumfvägg. Forn-

vännen 1060, p. 27g.