• No results found

Risingemästaren identifierad? Lindgren, Mereth Fornvännen 1974(69), s. 41-43 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1974_041 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Risingemästaren identifierad? Lindgren, Mereth Fornvännen 1974(69), s. 41-43 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1974_041 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Risingemästaren identifierad?

Lindgren, Mereth

Fornvännen 1974(69), s. 41-43 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1974_041 Ingår i: samla.raa.se

(2)

Risingemästaren identifierad?

Av Mereth Lindgren

Tvärs över nattvardsbordet i en valv- kappa i Gerlev kyrka på Själland står med stora och självsäkra bokstäver: »Martinus Malera bene fecit.» Med samma aningslösa självbelåtenhet har mäster Mörten signerat två andra själländska kyrkor: i Gimlinge utropar han sin stolthet mitt ibland de sörjande vid Kristi grav, i Mogenstrup blandas hans röst med domsbasunernas dån.

Denna naiva skaparglädje kan kanske tyckas oss stötande, men istället borde vi

känna oss tacksamma för sådana i medel- tidskonsten alltför sällan förekommande upplysningar. Vi får j u oftast nöja oss med att använda anonymnamn på medel- tidsmästarna. Vissa sådana, som Byzantios, ger goda beskrivningar på mästarens verk, medan andra, som t. ex. den gotländske

Fig. I. Risinge kyrka. Korvalvets västra kappa med mäster Christians signatur i den nedersta medal- jongen. Foto ATA. - Risinge Church, T h e western moulding of the chancel vault with Master Chris- tiane signature in the bottom medaliion.

4-745H08 Fornvännen. Ärg. 69, 41^43, 1974

(3)

42 Mereth Lindgren

Fig. 2. Mäster Christians signatur i Risinge kyrka. — Master Christian'! signature in Risinge Church.

glasmålaren »Den Intellektuelle», av för- klarliga skäl aldrig slagit igenom. Idag försöker man väl snarare knyta en anonym- beteckning till ett huvudverk i mästarens eller verkstadens produktion.

Det fåtal signeringar som återstår har också visat sig vara av skiftande värde.

Sten mästarna Tove, Mårten och Sighraf har alla signerat entydigt i sitt motstånds- kraftiga material, och flera senmedeltida konstnärer, som Amund, Albert och Haa- ken Gulleson, har vid upprepade tillfällen belagt sin identitet. Men formuleringen på Etelhemsfunten: »Hegvald lät göra denna sten», tyder snarast på att mannen ägde mer pengar än konstnärlighet, även om namnet Hegvald gott kan bibehållas som en beteckning på en viss funttyp. Må- laren »Eghil» avled likaledes stilla härom året, då Einar Bager visade att hans »signa-

tur» i valvet i Ytterlännäs kyrka i själva verket utgjordes av ett alfabet.

Trots att man alltså måste iaktta största försiktighet, då man tolkar en förmodad signatur, vill jag ändå hävda att en av våra mer centrala anonymmästare nu kan be- nämnas med sitt riktiga namn. Det gäller Risingemästaren, vars prydliga om än diskreta signering i Risinge kyrka i Öster- götland man hittills har förbisett. I kor- valvets västra kappa i anslutning till det stora Mariamotivet står i en av medaljong- ringarna ordet »cristianus». Skälen till att jag anser att det här rör sig om en konst-

närssignatur är följande:

1. Trots att praktiskt taget varje medal- jong i de fem valven är försedd med för- klarande text i språkband, har målaren ingen annanstans placerat någon text i själva medaljongringen.

2. Visserligen är det vanskligt att tala om platser som är lämpliga för en signa- tur, inte minst med hänsyn till mäster

Fornvännen 69

(4)

Risingemästaren identifierad? 43 Mörtens ovan beskrivna vanor. Men om

någon praxis kan urskiljas i det knapp- händiga materialet, vore det att signaturen står i eller i anslutning till koret, så t. ex.

Sigmund i Dädesjö, Amund i S. Råda, Peter i Ösmo och åtminstone två av Al- berts signaturer. Mäster Christian har gjort på samma sätt, men varit diskret nog att skriva sitt namn i västkappan så att det syntes endast från altaret.

3. Ordet utgör en separat inskrift, efter- som det tydligt avgränsas på båda sidor av ett typiskt inlednings- och avslutnings- ornament. Detta utesluter också att »cris- tianus», tolkat som adjektiv, skulle kunna ingå i ett större textsammanhang.

4. Namnet Christian är i Sverige belagt sedan 1291 (Otterbjörk, Svenska förnamn, s. 108). Det kan också erinras om den danske, vid mitten av 1400-talet också svenske, kungen med detta namn.

5. Den latinska formen av namnet är givetvis det naturliga, eftersom samtliga texter i Risinge är skrivna på latin.

Risingemålningarnas mästare har av stilistiska skäl knutits till Vadstenaskolan.

Han har antagits vara elev till den for- mellt elegantare s.k. Kapitelsalsmästaren, som omkring 1400 utförde målningarna i

Vadstena nunnekloster samt förmodligen också på Mariaskåpet från N. Fågelås (nu i SHM). Därför är det j u naturligt att söka mäster Christian i Vadstenadiariet, men där återfinns han dessvärre inte.

För Risingemålningarnas datering eller för en stilkritisk bedömning av dem har den nyfunna konstnärssignaturen natur- ligtvis ingen betydelse, men med vår begränsade kunskap om de medeltida konstnärerna får vi ändå vara nöjda, när någon av dem träder fram ur anonymite- tens skugga.

T h e Risinge Master Idcntified?

Few artists' signatures remain from the Middle Ages, and, besides, some of the supposed signatures have proved to be in- correct. But there is one important anon-

ymous master who may now be called by his right name, Master Christian, since the present author has found his signature in the chancel vault of Risinge Church.

Fornvännen 69

References

Related documents

Statens historiska museum mottog i början av år 1948 av fru Rose Åberg, Stockholm, en donation bestående av en betydande samling föremål från huvudsakligen förhistorisk tid

Vidare - och det är här viktigare - finns det en andra stor och oenhetlig g r u p p av samhällsmedbor- gare, för vilka stipendier och priser visserligen sällan erbjuder någon

Es ist jedoch schade, dass jene Abteilungen, die die Hansestädte, Faktoreien und Kontore hauptsächlich durch archäologisches Ma- terial schilderten, mit so schlechten Hin- weisen

Att döma av den berättelse, som upprättades av Otto Rydbeck i samband mod gravkorsundersökningen 1929, måste kyrkans kor ha varit minst 4,3 m brett för att kunna rymma

Detta måste leda till att sydskandinavisk krono- logi inte kan användas för att datera bo- platserna över huvud taget.. Är kant- och ythuggna skivyxor 4000 år äldre på Väst-

kanten, 1 förarbete, troligen till flintspjut- spets, 1 fragmentariskt redskap av skiffer, troligen från en spjutspets (?), ett avslag av slipad flintyxa, sekundärt

Den vanliga uppfattningen är dock att den äldsta säkert belagda samiska graven på svenskt område är den från Forsbäck vid Guttuberget i Tärna socken (se kortfat- tat hos

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_reg Fornvännen 1947. Ingår