• No results found

Nya dateringar av kända fynd Knape, Anita Fornvännen 91:1, 43-44 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_043 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Nya dateringar av kända fynd Knape, Anita Fornvännen 91:1, 43-44 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_043 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Nya dateringar av kända fynd Knape, Anita

Fornvännen 91:1, 43-44

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_043

Ingår i: samla.raa.se

(2)

Kort meddelande

Nya dateringar av kända fynd

I o m r å d e t n o r r om Ulricehamn och u p p mot Falköping b r e d e r en skogsbygd ut sig m e d vid- sträckta kärr och mossar. Från några av dessa mossar, t.ex. Hjortmossen, Stora Fagerås mosse och Alvareds mosse, framkom enstaka fornfynd u n d e r tidigt 1900-tal. Det rör sig om bärn- stensfynd, skafthålsyxor, flintor m e n även tyg och skinn. När mossfynden påträffades, var det vanligt att man gjorde en pollenanalys av tor- ven och många organiska fynd k u n d e på så sätt hänföras till äldre bronsålder. Så var fallet m e d den b e r ö m d a Gerumsmanteln, funnen i Hjort- mossen, och det samma gäller för kalvskinnet från Stora Fagerås mosse. Båda dessa fynd har n u 14C-daterats av doc. Göran Possnert vid T h e Svedberg laboratoriet i Uppsala, varför en kort rapport lämnas n e d a n om de nyvunna resulta- ten.

Gerumsmanteln

I j u n i 1920 påträffades den nu så berömda »Ge- rumsmanteln» (R. von Post, E. von Walterssiorf

& S. Lindqvist, Bronsåbiersmanleln från Gerums- herget, Stockholm 1924-25.). Fyndet gjordes i samband m e d torvtäkt vid sydöstra kanten av Hjortmossen på G e r u m s b e r g e t . Vid efterun- dersökningen påföljande år konstaterade man att torvlagren ovanför d e n nivå där m a n t e l n uppgavs ha legat var o r u b b a d e och att den följ- aktligen inte k u n d e vara nedgrävd i sen tid. En- ligt d e n pollenanalysbestämning som gjordes av det lager där manteln påträffats skulle den vara äldre än bronsålderns period IV.

Manteln är oval m e d en största längd av 248 cm. Tyget är rutigt. Fyra ljusa trådar växlar m e d fyra mörka i båda trådriktningarna. Färgen är, n u m ö r k b r u n respektive g u l b r u n . Någon av- siktlig färgning kan dock inte påvisas utan ny- a n s e r n a har u p p k o m m i t g e n o m färgning av h u m u s ä m n e n m e d a n manteln legat i mossen.

Manteln har alltså vävts av naturfärgat ullgarn i två nyanser, u r s p r u n g l i g e n kanske vitt och grått. Bindningen är en fyrskaftad kypert där

diagonalen vänder i både varp- och inslagsrikt- ningen, dvs. vad vi nu kallar gåsögon.

Bara ett fåtal textilfynd från bronsåldern har gjorts i Sverige. De är alla vävda i tuskaft. Ty- g e r n a i de rika danska bronsåldersfynden är m e d ett undantag, vävda i tuskaft. Att placera in d e n avancerade kypertvävningen i Gerums- m a n t e l n i b r o n s å l d e r n har ur textilhistorisk synvinkel ansetts diskutabelt.

En tandemacceleratordatering 1994 visar att tyget tillkommit mellan 400 och 200 f.Kr. (se n e d a n ) , dvs. u n d e r förromersk järnålder. Da- teringen är rimlig både m e d tanke på vävtek- niken och mantelformen.

Åsarp-skinnet.

2-2,5 mil från Gerumsmantelns fyndplats hit- tades sommaren 1933 delar av ett klädesplagg vid torvupptagning i Stora Fagerås mosse (fig.

1-2: m ö n s t e r r i t n i n g a r ; för färgbild se t.ex.

Känn Sjuhäradsbygden Del 1 Arkeologi, s. 22). I en artikel i Svenska Dagbladet 30 juli 1934 heter det att man hittat »Nordens äldsta plagg» och det var tillskuret och hopsytt av ett kalvskinn.

Efterundersökningen på fyndplatsen visade att skinnresterna legat i en grop. De flesta skinn- bitarna har håret bevarat och de är hopsydda m e d t u n n a skinnremmar eller senor. Även bre- dare fastknutna l ä d e r r e m m a r finns liksom en m i n d r e hopsydd slida. Den senare röntgades på Riksantikvarieämbetets Tekniska institution 1986, m e n gav inga metallindikationer. Det finns fynd av skinnplagg av motsvarande slag (jfr t.ex. M. Hald, Olddanske Tekstiler, Köben- havn 1950 och Fyndet från S0gårds Mose, Mu- seerne i Viborg amt , Viborg 1977), m e n exakt h u r Asarp-plagget sett ut kan man inte rekon- struera utifrån de nu bevarade delarna.

1987 beslutade Statens historiska m u s e u m att göra en l 4C-datering av kalvskinnet. G e n o m tidigare pollenanalys var skinnet daterat till »en tidig del av bronsåldern». Vi vet inte helt säkert om skinnet konserverats eller behandlats tidi-

Fornvännen 91 (1996)

(3)

44 Kort meddelande sr

pUK

lis^

gare. H å r e n verkar inte vara insmorda m e d a n den släta sidan kan ha behandlats m e d glyce- rin. Prov togs av pälshåren och dessa förbe- handlades enligt gängse sätt på laboratoriet för att renas. Tandemacceleratordatering har nu givit en datering till c. 400-117 f.Kr. (se n e d a n ) .

En serie 1 4C-dateringar av danska mosslik, publicerade av C. Fischer (Moseligene fra Bjaeldskovdal, Kuml 1979), har alla visat sig till- höra bronsålderns slutfas eller förromersk järn- ålder. Ovan klargjorda resultat tycks också tyda på att gamla pollendateringar givit för h ö g ål- der.

Gerumsmanteln, Östra Gerums socken, Västergödand.

Statens historiska museum Inv. 16719. Ua 3963

"C-ålder BP 2265 ± 75.

Den absoluta dateringen bör med 68,5% säkerhet ligga inom något av följande intervall: 399-346 f.Kr.

(35,4%) 317-206 f.Kr. (64,6%).

Asarpskinnet

Ua-488 14Gålder BP 2230 ± 120.

Den absoluta dateringen bör med 68,3% säkerhet ligga inom följande intervall: 402-117 f.Kr. (Linik et al. 1986, Radiocarbon 28(2B), s. 805-1021).

Anita Knape Margareta Nockert Statens historiska museum, Box 5405 114 84 Stockholm

Äsarp-skinnet. N o r r a Åsarp socken, Västergötland.

Statens historiska museum Inv. 20709.

Fornvännen 91 (1996)

References

Related documents

ganska starka sannolikhetsskäl för att motivet införts i den fran- ska konsten redan före 1131 av den store abboten i St. Denis, Suger, ehuru själva konstverket icke längre

Bend i Ringsted, Silte, Gröt- lingbo kyrkas fasadreliefer och gravmonumentet i Lye kyrkas väst- fasad, Sala västra kyrkas funt (upptäckt och meddelad av dr Rydh) samt den

Majestatis göres till Semibyzantios' lärjunge; andra av- delningen har liknande figurstil, men har kastat bort den av Semibyzantios ärvda arkadindelningen på funfarnes cuppor; tredje

Andra felkällor som bör nämnas är saprofyternas (svampar och alger) samt bakteriernas verksamhet. De har sannolikt möjlighet att påverka dateringens resultat med sin kemo-

211, i Arsberetning 1904 de av honom dittills kända hängprydnaderna av denna typ, och av dessa härröra 14 exemplar från Norge och 5 från Sve- rige, alla de sistnämnda (fig. 4)

1. Prästen fungerade som köpmännens sekre- terare. I kyrkan förvarade köpmännen också sina privilegier, sin penningkista samt våg och vikter. Till kyrkan hörde en kyrkogård

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_reg Fornvännen 1947. Ingår

Sveriges äldsta och norra Europas näst äldsta hällbildsdokumentation – en notis om Johannes Haquini Rhezelius antikva- riska resa till Öland och Småland 1634.. Strängnäs,