This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Fler aidsfall i krisande stat
Värst är de gånger jag inte räcker till, när jag inte kan ge hjälp åt den som söker mitt stöd, säger Regina Gapa. Hennes leende försvinner och hon ser tankfullt förbi mig, där jag sitter på andra sidan skrivbordet.
Jag har klämt in mig i hennes trånga kontorsrum i centrala Harare. På de ljusa, kala väggarna är några broschyrer om hiv/aids uppsatta. Datorn upptar en stor del av skrivbordets yta.
Novembervärmen är tung
- Jag minns skrämselpropagandan på 80-talet, när hiv/aids blev känt. I vår kultur talar vi inte om sex. Hiv/aids var därför något skamligt vi inte kunde prata om. Så smittan kunde sprida sig överallt, säger Regina Gapa, informatör för Zimbabwe Aids Network, och brer
gestikulerande ut armarna.
Propagandan bidrog till stigmatisering och diskriminering av aidssjuka. De vågade därför inte framträda öppet. När budskapet om hiv/aids blev mer nyanserat och attityden öppnare i början av 90-talet var det för sent. Epidemin hade fått för starkt fäste i befolkningen. I dag har var tredje vuxen (15-49 år) hiv/aids.
Regina Gapa ser tre orsaker till den enorma utbredningen av hiv/aids, nämligen kulturen, fattigdomen och bristen på kunskap om viruset. Kvinnornas möjligheter att bestämma över sina egna liv försvåras av att de är ekonomiskt, socialt och kulturellt beroende av männen.
- I vår kultur är kvinnan undergiven mannen. En gift kvinna kan inte kräva att mannen använder kondom, även om hon vet att han varit otrogen och kanske blivit smittad. Hon kan inte heller neka att ligga med honom.
Tvingade av den höga arbetslösheten flyttar många män runt för att hitta tillfälliga jobb.
Periodvis återvänder de hem till familjen. Sexuella förhållanden med andra kvinnor är inte ovanliga under det kringflackande livet. Risken för spridning av viruset minskar inte av att det fortfarande finns etniska och religiösa grupper, där en man har flera fruar.
Den kollapsande ekonomin och den ökande fattigdomen medför att de mest utsatta i desperation gör vad som helst för att få ihop sitt dagliga bröd. För kvinnor återstår i många fall inte annat än prostitution. I dess kölvatten frodas viruset.
- Att unga flickor skaffar sig en "sugar daddy" är inte ovanligt. Flickornas utbyte för ett sexuellt förhållande med en äldre man kan vara mat, kläder och betalda skolavgifter.
Smittade kastas ut
Trots att inställningen till hiv/aids är öppnare nu och trots att information sprids om
sjukdomen är kunskapen ännu inte tillräcklig om hur viruset smittar och hur man skyddar sig mot infektionen. Också kunskapen om hur hiv/aids inte smittar är bristfällig. Många är därför rädda för att umgås med den som är infekterad. Föräldrar kan till exempel låta en smittad son förstå att han inte längre är välkommen att dela tallrikar, koppar och mat med familjen eller att han måste flytta till en egen bostad.
- En gift, hiv-positiv kvinna vågar många gånger inte tala om för sin man att hon är smittad, av rädsla för att bli fördriven från hemmet.
På jobbet riskerar smittade att utsättas för arbetskamraters avståndstagande och att gå miste om befordringar. Även uppsägningar förekommer. Skamkänslan och risken för att bli diskriminerad bidrar till att åtskilliga som tror sig vara smittade inte vill testa sig. Inte heller vill de avslöja sitt tillstånd för sin partner genom att använda kondom.
Epidemin skördar många dödsoffer. Mer än 3 800 zimbabwier dör varje vecka i aidsrelaterade sjukdomar. Per år rör det sig om ca 200 000 dödsfall i en befolkning på drygt 11 miljoner.
Offren består inte bara av de döda. Antalet föräldralösa barn ökar stadigt och räknas nu till drygt 750 000.
- Normalt träder storfamiljen in och hjälper till, när ett barn blir föräldralöst. Föräldrarnas syskon eller deras föräldrar tar då hand om barnen. Men storfamiljen håller på att falla samman på grund av den ekonomiska krisen.
Att äldre syskon tvingas lämna skolan för att försörja de yngre har därför blivit vanligt.
Ökningen av unga kvinnors prostitution och förekomsten av "sugar daddies" ska också ses mot den bakgrunden.
Inte bara de berörda familjerna utan också samhället i sin helhet påverkas av epidemin.
Produktionen inom näringsliv och jordbruk försämras. Skolor, myndigheter och sjukvård förlorar kvalificerad arbetskraft. Fattigdomen ökar.
För att hejda epidemins spridning och för att underlätta för de drabbade samarbetar staten och frivilliga organisationer. Zimbabwe Aids Network, där Regina Gapa arbetar, bidrar till att samordna och utveckla det arbetet. I deras nätverk ingår mer än 270 medlemsorganisationer.
Per-Åke Wennström, Harare
