Växjö Universitet
Institutionen för samhällsvetenskap
Energihandelns inverkan på den politiska retoriken
- En analys av den politiska dialogen mellan EU och Ryssland
under 2000-talets inledning.
2
1. Abstract
The purpose of this essay is to study whether the European Union’s attitude toward Russia has changed the last decade and if this change can be traced to the ever growing energy trade between the two partners during the same time period The hypothesis of the essay is that there is a connection between the growing energy trade and the rhetorical politics. My suggestion is that the energy trade provides an incentive for European leaders to avoid sensitive subjects that could disturb the trade relations between the EU and Russia. To investigate a change in attitude over time content analysis is widely considered as a suitable method. With a starting point in Buzan’s securitization theory and with the results of the content analysis I reach the conclusion that with the rise of the energy trade between Russia and the EU there is a downfall in discussions concerning democracy, human rights, rule of law and therefore I argue that the hypothesis presented is confirmed.
3
Innehållsförteckning
1. Abstract... 2 Tabellförteckning... 5 Förkortningar ... 5 2. Introduktion ... 6 3. Bakgrund ... 83.1 EU:s och Rysslands handelsrelationer... 8
3.2 Ramverk för bilaterala relationer ... 8
3.2.1 De gemensamma områdena ... 9
3.3 Energidialogen ... 11
3.4 Statistik ... 13
4. Syfte... 17
5. Problem och forskningsfrågor ... 17
6. Hypotes ... 17
7. Tidigare forskning ... 19
7.1 Internationell forskning ... 19
7.2 Ryssland som energipolitisk maktutövare ... 20
7.3 Rysk energipolitik ur ett europeiskt perspektiv ... 21
7.4 Svensk forskning på området... 23
4
9.1 Vad är ett samband?... 32
9.2 Val av material... 33
9.3 Val av tillvägagångssätt ... 33
9.4 Inter- och intrasubjektivitet... 33
9.5 Validitetsdiskussion ... 34
9.6 Källkritik ... 35
10. Resultatredovisning ... 37
10.1 Innehållsanalys av Energidialogen ... 38
10.2 Innehållsanalys av gemensamma uttalanden som gjorts efter respektive toppmöten mellan EU och Ryssland under perioden 2000 – 2007 ... 43
10.3 Innehållsanalys av Joint Statements ... 44
11. Analys ... 47
12. Bilaga 1. Pilotstudie ... 50
13. Litteraturförteckning... 52
13.1 Energidialogen ... 53
5
Tabellförteckning
Tabell 3.1 Europeiska Unionens import från Ryssland ... 13
Tabell 3.2 Europeiska Unionens export till Ryssland ... 15
Tabell 3.3 Handelsbalans mellan EU och Ryssland ... 16
Tabell 10.1 Innehållsanalys av Energidialogen över tid... 38
Tabell 10.2 Förekomst av kodord ... 44
Tabell 10.3 Förekomst av kodord sorterade blockvis... 45
Förkortningar
EU Europeiska Unionen
NATO North Atlantic Treaty Organization
PCA The Partnership and Cooperation Agreement WTO World Trade Organization
6
2. Introduktion
Ryssland är EU:s största grannland men den affärsmässiga integrationen förefaller ensidig. Handelskommissionären Peter Mendelson har gjort en liknelse där EU och Ryssland är två stora och närliggande städer där den enda förbindelsen är en smal grusväg och en pipeline. Utan energihandeln så skulle handelsförbindelsen mellan Ryssland och EU vara likställd med EU:s handelsutbyte med Island (Piebalgs, 2007).
Energibegreppet är flerbottnat och beroende på den aktuella kontexten kan det ses ur olika perspektiv. Dagens samhällsströmningar har lett till att fokus ligger på hållbar utveckling, ozonhål och global uppvärmning. Al Gores mottagande av Nobels fredspris för sitt
engagemang i miljöfrågor kan ses som ett erkännande av miljöpolitikens renässans på den politiska arenan. Detta betyder inte att andra mer traditionella innebörder av energibegreppet har försvunnit.
Energi kan fortfarande ses som ett säkerhetspolitiskt maktmedel. När det stora
statskontrollerade ryska Gazprom ströp gasleveranserna till grannlandet Ukraina vid nyår 2005 så reagerade EU med bestörtning. Leveransstoppet drabbade inte bara Ukraina utan även ett antal EU- länder såsom Tyskland, Italien, Frankrike, Österrike och Ungern eftersom gasen till dessa stater i huvudsak importeras via samma transmissionsledningar som förser Ukraina med rysk gas. Efter ett par dagars förhandlingar och påtryckningar från EU lyckades de båda parterna komma överens om ett skäligt pris på gasen. Frågan är dock huruvida den här konflikten var ekonomiskt eller politiskt betingad. Var leveransstoppet en varning till ukrainska folket som ett par månader senare skulle välja nya parlamentariker som antingen vill närma sig väst, EU och Nato eller som vill knyta ännu starkare band till Moskva. Eller var det precis som hävdades från Rysslands håll, av rent marknadsekonomiska skäl som
gasleveranserna stoppades?
Samtidigt pågår det andra konflikter, om än inte lika uppmärksammade, mellan Ryssland och andra gaskunder såsom Moldavien, Armenien och Georgien. Däremot får Vitryssland
8
3. Bakgrund
3.1 EU:s och Rysslands handelsrelationer
Ryssland är EU:s tredje största handelspartner efter USA och Kina samtidigt som EU är Rysslands absolut största handelspartner då 54 procent av Rysslands handel sker med EU -stater. EU:s handel med Ryssland är mitt i en starkt tilltagande trend: handeln ökade med 25.7 procent under 2006 vilket innebär att den totala handeln med Ryssland värderades till 209 miljarder euro i jämförelse med 85 miljarder år 2003.
EU:s export till Ryssland är mångfasiterad. Den utgörs till exempel av maskiner, transport utrustning, kemikalier, mat och levande djur. I kontrast till detta är EU:s import mer fokuserad inom ett område, nämligen energi. Det är energi och mineraler som utgör hela 67 procent av EU:s totala import från Ryssland.
EU:s direkta investeringar i Ryssland har ökat kraftigt på senare tid. Mellan 2002 och 2004 har investeringarna mer än fördubblats, från 2.5 miljarder euro till 6.4 miljarder euro. Trenden verkar hålla i sig då värdet på 2006 års investeringar är beräknat till 17.8 miljarder euro (European Comission, 2007). Trots denna positiva trend så finns det fortfarande gott om utrymme för förbättringar av investeringsklimatet i Ryssland. En ökad respekt för äganderätten och tillgång till internationellt know-how skulle uppmuntra ännu mer investeringar.
Den ryska infrastrukturen för energiexport är främst riktad västerut mot de gamla satellitstaterna och Centraleuropa. I relation till infrastrukturen västerut är däremot utbyggnaden österut underutvecklad (Monaghan, 2005).
3.2 Ramverk för bilaterala relationer
9 ”mix-avtal” som sträcker sig över kompetensområden som tillhör både EU gemensamt och de individuella medlemsstaterna var för sig. Därför ratificeras avtalet av såväl EU som dess medlemsstater samt av motparten Ryssland.
Det nuvarande PCA-avtalet är grundat på gemensamma principer och mål, som främjandet av internationell fred och säkerhet, stöd för demokratiska normer såväl som demokratisk och ekonomisk frihet. Syftet med PCA-avtalet är att skapa en relation som bygger på jämlikhet och partnerskap. Följaktligen ingår ett antal mål med inriktning att stärka politiska,
kommersiella, ekonomiska och kulturella band mellan parterna för att bana väg för en eventuell frihandel mellan EU och Ryssland (European Comission, 2007). PCA täcker ett brett spektrum av policyområden som politisk dialog, handel med varor och tjänster, affärer och investeringar, finansiell och legal samverkan, utbildning, energi samt brottsförebyggande åtgärder och regler för konflikter mellan olika PCA parter.
PCA har lett till ett institutionaliserat förhållande mellan EU och Ryssland på flera olika nivåer (European Comission, 2007). Två gånger om året träffas EU:s statschefer alternativt regeringschefer med motsvarande företrädare för Ryssland för att komma överens om i vilken riktning samarbetet bör gå. På ministernivå finns något som kallas ”Permanent Partnership Council” (PPC) där ministrar kan träffas så ofta som det behövs i olika former och
konstellationer för att diskutera specifika frågor. Fram till 2007 har utrikesministrar,
justitieministrar och energiministrar träffats inom ramen för PPC möten. Nivån närmast under ministernivå utgörs av möten för myndighetschefer och expertmöten. Några sådana möten har dock inte genomförts sedan Ryssland år 2004 vägrade att ställa upp på expertmöten, med undantag för vissa specifika områden (European Comission, 2007).
På den politiska nivån har en arbetsgrupp etablerats inom energi- och klimatområdet för de lagstiftande församlingarna, den ryska duman och EU-parlamentet. Arbetsgruppen verkar inom ramen för ”Parliament Cooperation Committee” som leds av EU-parlamentarikern Camiel Eurlings och Dumans vice ordförande Oleg Morozov. (Piebalgs, 2007)
3.2.1 De gemensamma områdena
10 1. The Common Economic Space
2. The Common Space of Freedom, Security and Justice 3. The Common Space of External Security
4. The Common Space of Research and Education, including Cultural Aspects.
Inom det första gemensamma området, som behandlar ekonomi, har ett antal mål fastställts. De handlar till exempel om att uppmuntra handel och investeringar, öka möjligheterna för ekonomiska aktörer, öka konkurrenskraften hos EU och Ryssland. Utöver detta vill man även stärka samarbetet inom flera sektorer som energi, transport, telekommunikation, jordbruk, rymdutveckling och rymdforskning, patenträtt, standardisering av handelsprocedurer och miljö. EU stödjer även Rysslands strävan att ingå i WTO (World Trade Organization) och förhoppningen från EU:s sida var att Ryssland skulle kunna bli en medlem under 2007 vilket inte inträffade. Däremot gjordes vissa uttalanden från WTO:s sida som skulle tyda på ett möjligt tillträde under 2008 (WTO, 2008).
Det andra gemensamma området berör frihet, säkerhet och rättvisa. Samarbetet inom detta område har blivit en nyckelkomponent i utvecklingen av ett strategiskt partnerskap mellan Ryssland och EU. Efter utvidgningen till EU25 så sammanfaller EU:s och Rysslands gränser för första gången och därigenom ställs krav på ett fungerande system som främjar resor mellan regionerna, till exempel genom förenklad visumhantering, samtidigt som den illegala invandringen bekämpas. Dessutom är EU intresserade av att stärka samarbetet med Ryssland när det gäller olika internationella utmaningar som till exempel brottslighet och terrorism (European Comission, 2007).
Säkerhetsfrågorna inom detta gemensamma område inbegriper därför gemensamma
11 inom EU länder. Här är det framförallt de baltiska ländernas förhållningssätt till den ryska minoritetsbefolkningen som är av särskilt intresse för Ryssland (European Comission, 2007).
Inom det tredje gemensamma området, det vill säga området för extern säkerhet och
policysamarbete, finns det fem grundläggande mål. (1) Att stärka samarbetet och dialogen på den internationella scenen med speciellt fokus på de båda parternas gemensamma gränsstater som till exempel Moldavien och södra Kaukasus – vilket regelbundet diskuteras. (2) Att bekämpa terrorism genom att framhålla och utveckla relevanta instrument inom de befintliga organen FN, OSCE1, Europa rådet. (3) Icke- främjande av massförstörelsevapen genom export kontroll och avrustning av atomvapen.(4) Samarbete inom krishantering. Inom detta
samarbete har det varit svårt för de båda parterna att finna formella samarbetsformer inom EU:s befintliga organ men mer eller mindre informella kontakter hålls kontinuerligt i andra former. (5) Civil säkerhet. Under 2004 etablerades ett operationellt 24-timmars samarbete mellan krisorganisationer i Ryssland respektive EU gällande kommunikation och utbyte av information för krisberedskap (European Comission, 2007).
Dessa fem mål handlar om att stärka samarbetet och dialogen på den internationella scenen, bekämpa terrorism, icke- främjande av massförstörelsevapen, samarbete inom krishantering samt samarbeten inom civil säkerhet.
Det fjärde och sista gemensamma området berör forskning, utbildning och kultur där
förhoppningen är att utökade samarbeten skall binda samman EU och Ryssland. Ryssland har varit EU:s viktigaste samarbetspartner inom forskning var gäller forskningssamarbeten med icke-medlemsstat. Gemensamma handlingsplaner har implementerats för forskning inom områden som energi, nanoteknologi, rymdforskning, klimatförändringar, ekosystem och hälsa (European Comission, 2007).
3.3 Energidialogen
Som ett komplement till PCA så skapades det ett antal olika sektoriella avtalsområden. Ett av dessa är energidialogen som etablerades år 2000 som ett forum för övergripande diskussioner och samarbeten inom energiområdet (European Commission). Överenskommelsen i Paris
1
12 2000 initierades av Frankrikes dåvarande president Jaques Chirac och Rysslands dåvarande president Vladimir Putin. EU representerades av Kommissions tidigare ordförande Romano Prodi. Målet var att skapa en institutionell plattform för diskussioner kring frågor av
gemensamt intresse, särskilt de som berör energisektorn. Samtidigt syftade samarbetsavtalet till att stärka banden mellan EU och Ryssland. Som en del av energidialogen har
arbetsgrupper upprättats med representanter från både Ryssland och EU för att diskutera energistrategier, teknikutveckling och investeringar i ökad energieffektivitet. År 2002 etablerades ett teknologiskt center för att stödja Ryssland i dess ansträngningar att utveckla tekniska lösningar inom olje- och gasområdet. Under senare år, från 2005 och framåt, har man även valt att inkludera representanter från det privata näringslivet i energidialogen (Monaghan, 2005)2.
Den offentliga retoriken från EU:s sida betonar samförstånd, starka gemensamma intressen och ömsesidigt förtroende vad gäller energifrågor. Det har inte framkommit några tecken på att Ryssland skulle använda sig av sina energiresurser som ett maktmedel gentemot EU. Tvärtom har Ryssland strävat efter att framstå som en god och pålitlig energileverantör. Samtidigt går det inte att bortse från att samarbetet inbegriper en rad skillnader och problem. Ryssland söker stöd för sin utveckling och modernisering av sin energiindustri samt försvar av sina egna intressen medan EU vill reformera och öppna upp den ryska marknaden genom att skapa ett positivt affärsklimat (Monaghan, 2005, s. 7).
2
13
3.4 Statistik
För att visa hur handeln mellan EU och Ryssland stadigt har ökat under den tidsperiod som är relevant för denna undersökning (2000 – 2007) så kan följande statistik, hämtad från EU-Kommissionen, tjäna som exempel.
Tabell 3.1 Europeiska Unionens import från Ryssland
3
I tabellen ovan är det påtagligt hur stor del av EU:s import som utgörs av primära produkter och framför allt energins andel av undergruppen primära produkter. Också värt att notera är hur procentsatsen för energiimport från Ryssland stiger från 60.4 procent 2004 till 65.4 procent 2006. Denna uppgång kommenteras inte i energidialogen men jag menar att det kan antas att denna uppgång är kopplad till utomstående omständigheter så som oroligheter i Mellanöstern och USA:s invasion av Irak.
3
15
Tabell 3.2 Europeiska Unionens export till Ryssland
4
I motsats till föregående tabell visar EU:s export till Ryssland huvudsakligen på ett mönster av förädlade kapitalintensiva produkter som maskiner, kemikalier och transportutrustning. Även om det faktiska värdet av handeln inom de olika undergrupperna stadigt har ökat över tidsperioden 2002 – 2006 så har andelen förädlade produkter (manuf. products) av den totala exportvolymen minskat, från 84 procent 2002 till 71.5 procent 2006.
4
16 I nedanstående tabell presenteras slutligen en övergripande sammanställning av
handelsbalansen mellan EU och Ryssland. Det som utmärker sammanställningen av handelsbalansen är den negativa balansen på 68 miljarder euro samt hur detta
handelsunderskott stadigt förvärrats sedan 2002. Under samma period har handeln som helhet ökat dramatiskt sedan år 2000. Trots att den totala handeln har ökat markant har EU:s
handelsunderskott bestått. År 2006 importerade EU energi från Ryssland till ett värde av cirka 90 miljarder euro (tabell 3.1) vilket är mer än den totala importen mellan 2000 och 2004 (tabell 3.1)
Tabell 3.3 Handelsbalans mellan EU och Ryssland
5
5
17
4. Syfte
Syftet med denna undersökning är att studera om, och i så fall på vilket sätt, EU:s politiska uttalanden gentemot Ryssland har förändrats över tid samt om denna förändring kan antas ha någon koppling till den ökade energihandeln mellan parterna under samma tidsperiod.
5. Problem och forskningsfrågor
Problemet om, och i så fall i vilket sätt, EU:s beroende av rysk energi påverkar dess politiska retorik är ett utomvetenskapligt problem på det sätt att frågeställningen inte är
teorigenererande utan snarare baserad på aktuell världspolitisk empiri (jfr Esaiasson et al). Frågeställning
1. Går det att hävda att det finns ett samband mellan energihandeln mellan EU och Ryssland och EU:s politisk-retoriska förhållningssätt till Ryssland?
Uppsatsen kommer att ha en beskrivande och tolkande karaktär eftersom den mera svarar på frågorna hur och på vilket sätt än på frågan om varför, vilket skulle ha gett arbetet en mer förklarande inriktning (ibid).
Intentionen är istället att uppmärksamma och kritiskt granska den pågående dialogen mellan EU och Ryssland, dels vad gäller den specifika energifrågan dels vad gäller dialogen ur ett mer allmänpolitiskt perspektiv.
6. Hypotes
Min hypotes är att den ökade energihandeln mellan EU och Ryssland har lett till att EU tonar ner sin kritik och krav på förbättring inom andra områden som till exempel demokratiska och mänskliga rättigheter. Denna hypotes kommer att prövas med hjälp av textanalyser av
19
7. Tidigare forskning
Senare i det här arbetet kommer Barry Buzans säkerhetiseringsteori, som utgör den teoretiska utgångspunkten för uppsatsen, att presenteras. På grund av att säkerhetiseringsteorin kommer att användas så kommer det här kapitlet om tidigare forskning att få ännu en dimension då mycket av den tidigare forskningen även bildar den aktör som säkerhetiserar ett område som energi. Mer om detta i nästa kapitel.
7.1 Internationell forskning
Andrew Monaghan är skaparen av Russian Research Network som specialiserar sig på rysk politik, ekonomi och säkerhet samt är rådgivare för Academic Research Branch of Nato Defense Collage och jobbar för tillfället vid Storbritanniens försvarsakademi. Monaghan har skrivit mycket om energisäkerhet och då i synnerhet kopplat till Ryssland och därför har jag valt att pressentera hans forskningsresultat i det här kapitlet.
Dr Monaghan lyfter fram att det finns en viss rädsla i Västeuropa för att Ryssland ska använda sin energiexport som ett politiskt maktmedel och hota att ”vrida av kranen”. Denna rädsla härleds oftast ur Rysslands agerande gentemot gamla sovjetstater och andra
grannländer. Vidare konstaterar Monaghan att en sådan rädsla inte är helt obefogad men hävdar istället att just nu så är Ryssland mer beroende av EU:s import av rysk energi än EU är beroende av Rysslands export. Att avsluta energihandeln med EU skulle skära bort en väsentlig del av den ryska statsbudgeten och innebära stora problem för den ryska ekonomin. Detta beror på att den ryska energiexporten inte är särskilt varierande och har egentligen bara EU som betydande kund i dagsläget (Monaghan, 2005, s. 1).
20 Ett orosmoln för EU ligger i Rysslands potential gällande oljeproduktion och transport menar Monaghan. Även om Rysslands tillväxt och oljeproduktion ständigt ökat sedan 1990-talet så har Rysslands oljetillgångar ett slut och det finns begränsningar inom infrastrukturen. Utan kraftiga investeringar inom utforskning, produktion och speciellt transport så kommer förr eller senare den ryska oljeproduktionen och exporten att nå sin toppnotering för att sedan ligga plant ett tag och slutligen sjunka snabbare. Den politiska och affärsmässiga atmosfären i Ryssland är dynamisk och oförutsägbar vilket inte skapar några goda förhållanden för ökad oljeproduktion.
Slutligen kan situationen även förvärras av tredjepartsstater som också vill ha tillgång till den ryska oljemarknaden, exempel på sådana stater är Kina, Indien, Japan och USA. Alla dessa stater har visat ökat intresse för den ryska oljan. Hög konkurrens gällande den ändliga oljan kommer sannolikt att öka priset samt minska tillgången av olja för EU.
7.2 Ryssland som energipolitisk maktutövare
Neville skriver i tidsskriften Global Finance om energisäkerhet och Ryssland. Likt Monaghan belyser Neville Rysslands vikt som aktör på Europas och världens energimarknad. Till
skillnad från Monaghan menar Neville att Ryssland faktiskt använder sina energiresurser som politiskt maktmedel och menar att leveransstoppet till Ukraina hade rent politiska motiv. Energipriset för Ukraina ökade markant när energileveranserna väl återupptogs medan andra ”lydigare” stater behåller sina uppseendeväckande låga energipriser (Neville, 2007).
Ett annat bevis för Rysslands realistiska energipolitik enligt Neville är när Shell blir tvungna att avsluta sitt 20 miljarder-dollarprojekt för flytande gasprojekt i Sakhalin i östra Ryssland. Området gavs istället till den statligt ägda energigruppen Gazprom.
21 dubbelt syfte, dels för att glädja folket med klimatvänlig energi men till lika stor del för att minska landets beroendeställning gentemot Ryssland (Neville, 2007).
.
Vidare menar Neville att klimattänkandet inom energisektorn enbart får genomslag när det även passar energisäkerheten och pekar på framställandet och användandet av biobränsle i USA och andra delar av världen. Biobränsle skulle kunna bli substitutet för bensin i USA men biobränsle kräver någon form av energikälla som många gånger är naturgas. USA har dock en väldigt begränsad tillgång till naturgas samtidigt som rika koltillgångar finns att användas. Resultatet blir att biobränslen framställs med hjälp av kolutvinning vilket blir ett hån mot klimatpolitiken (Neville, 2007)
7.3 Rysk energipolitik ur ett europeiskt perspektiv
Kempe och Grotzky (2007) har också forskat kring Ryssland och EU:s relationer men från ett baltiskt perspektiv. I sitt arbete lyfter de fram hur det legala ramverket (PCA) för relationen mellan Ryssland och EU är föråldrat och otillräckligt och i behov av förnyelser. En sådan återkonstruktion av PCA skulle innebära ratificering av tio nya stater, som inte var närvarande vid förhandlingarna 1997, varav de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen som genom sin unika relation till Ryssland kommer vara skeptiskt inställda (Kempe & Grotzky, 2007). Vidare så behandlar PCA Ryssland som den nydemokratiserade staten den då var och har därför fokuserat på stabilisering av demokrati och den fria marknaden.
Mutual interest in economic and political stability for the common neighborhood has not let to common policies. Rather. It is challenged by differing threat perceptions. How do the Baltic countries, the European Union and Russia perceive the common challenges they face, in particular the key issue of energy policy? (Kempe & Grotzky, 2007s. 18)
22 Scenariot är annorlunda för de Central- och Östeuropeiska EU staterna där Ryssland står som energileverantör för 60 till 100 procent av landets gasimport samt att denna gas köps för ett pris något under marknadsvärdet (Kempe & Grotzky, 2007, s 19). Utöver detta så är ländernas energiinfrastruktur densamma som etablerades före 1989 och den är tämligen ineffektiv samtidigt som den är riktad mot Ryssland.
Resultatet av detta blir att västeuropéer känner sig någorlunda trygga då de vet att de kan byta energileverantör och att den ansenliga mängd kapital som energiexporten innebär för
Ryssland är incitament nog för att Ryssland skall förbli en pålitlig leverantör. I Öst- och Centraleuropas fall är spridning av energiimport inget reellt alternativ på grund av
infrastrukturen samtidigt som de saknar köpkraften som skulle behövas för att kunna ställa krav på Ryssland gällande energifrågor.
Detta har lett till en diskussion inom EU om hur kordinerade EU bör vara i sin energipolitik. Det ligger i alla nationers intresse att sprida sin energiimport och dess transportvägar
samtidigt som det bör satsas på alternativ teknologi och ökad effektivitet – den uppfattade prioriteten för denna diskussion varierar kraftigt mellan olika EU stater. Polen har
argumenterat för ett ”energi NATO” medan Tyskland strävar efter mer bilaterala lösningar. Värt att tillägga är att Tysklands största energibolag E.On är den största utländska
aktieinnehavaren i Gazprom.
Kempe & Grotzky (2007) lyfter även fram hur de baltiska staterna, till skillnad från många av de väst-europeiska EU nationerna, är fortsatt positiva gällande ett EU-inträde för Ukraina, Moldavien, Georgien och Armenien förutsatt att dessa stater skulle uppfylla
23
7.4 Svensk forskning på området
Den svenska forskningen på energisäkerhet i relation till Ryssland och EU fokuserar huvudsakligen på Rysslands perspektiv och försöker även förklara Rysslands beteende samtidigt som motsvarande processer inom EU beskrivs mer flyktigt.
Energimyndigheten har tagit fram en rapport med titeln ”Kan Europa lita på Ryssland som gasleverantör efter leveransstoppet till Ukraina?” (Energimyndigheten, 2006). I rapporten så lyfts ett antal frågeställningar upp som huruvida leveransstoppet till Ukraina 2006 var rent ekonomiskt betingat eller om det kunde finnas politiska motiv bakom, som att gasstoppet var en varningssignal till Ukraina inför det stundande parlamentsvalet där folket stod inför valet mellan politiker som har ambitioner att närma Ukraina till Väst och söka anslutning till EU och NATO, och politiker som orienterar sig mot Moskva och söker ett fördjupat samarbete med Ryssland. En annan fundering som lyfts fram är huruvida Ryssland kan komma att tillgripa ”gasvapnet” även mot EU:s länder, i en situation där ekonomiska eller politiska förhandlingar inte räckt till.
Oenigheten från EU:s sida lyser igenom gällande Östersjöledningen mellan Tyskland och Ryssland som påbörjades 2005 och väntas tas i drift 2010. Det finns redan planer för en förlängning av ledningen västerut till Storbritannien, där efterfrågan på naturgas också väntas stiga under kommande år. Protesterna inom EU, och då främst Polen, är grundade i att detta unilaterala avtal mellan Tyskland och Ryssland har träffats ”bakom ryggen” på övriga EU länder. Den officiella kritiken består mestadels av miljöargument så som att ett utsatt hav som Östersjön inte behöver påfrestas av ett sådant projekt som gasledningen innebär. Dock så kan det misstänkas att Polens motiv inte är fullt så altruistiska som de själva hävdar utan att de snarare är bekymrade över framtida förlust av transitavgifter samt över det nya
manöverutrymmet som gasledningen skulle ge Ryssland (Energymyndigheten, 2006).
24 säkerhetspolitik maktfaktor, vilket medför att energifrågorna legitimt kan hanteras med
extraordinära medel. Denna syn tillämpas såväl nationellt som internationellt (Larson, 2006).
Vidare så lyfter Larson (2006) fram tre potentiella problem för EU och Sverige gällande dess energisamarbete med Ryssland;
(1) Rysslands naturresurser så som olja och, inom en överskådlig framtid, gas kommer successivt att minska samtidigt som inhemsk konsumtion ökar och prioriteras. Detta leder till en ökad konkurrens gällande de resurser som exporteras och det är inte självklart att Ryssland föredrar att exportera till EU snarare än till de ständigt växande länderna Kina och Indien och oljehungriga USA.
(2) Sverige och EU måste vara beredda på att hantera Ryssland som agerar på andra
värdegrunder och efter egna regler, speciellt då Ryssland kan vilja använda energin som sin framtida utrikespolitiska hävstång. Rysslands agerande gentemot EU kan hittills inte
beskrivas som partnerskapsagerande trots att EU och Ryssland är partners.
25
8. Teoretiskt ramverk
Syftet med att utveckla ett nytt ramverk för analys av säkerhetsfrågor är att erbjuda ett alternativ till den tidigare, helt dominerande, traditionella modellen som bygger på militären och staten som centrala element i förståelsen av säkerhetsaspekten. Den traditionella
inriktningen om säkerhetsfrågor hävdar den militära konflikten som ett nyckelbegrepp för att definiera säkerhet. Däremot har statens roll i definitionen av säkerhet minskat, även för traditionalister (Buzan, Weaver, & de Wilde, 1998, ss. 1-3).
Den vidare konceptionen av säkerhet växte fram som en motkraft mot de alltmer begränsade och militärt präglade säkerhetsstudierna som genomfördes under det s.k. kalla kriget, under 50-och 60-talen. Den traditionella modellen ansågs alltför begränsad för att vara användbar när ekonomiska och miljöinriktade frågor började komma upp på den internationella agendan och prägla relationerna i samarbetet länderna emellan under 1970- talet och början av 1980-talet. Under 90-talet kom också i ökad grad frågor om etnisk identitet och internationell brottslighet upp på den internationella dagordningen. De alternativa och vidare försöken till nya säkerhetsteorier hämtade således sin argumentation i nya och ofta icke- militära hotbilder.
En vidare tolkning av säkerhetsbegreppet kan medföra krav på staten att applicera
säkerhetsperspektiv på en rad olika samhällsfrågor. Vidare kan säkerhetsbegreppet komma att tolkas i övervägande positiva termer. Men att använda begreppet säkerhet är inte
nödvändigtvis av godo.
At best, security is a kind of stabilization of conflictual or threatening relations, often through emergency mobilization of the state (Buzan et al.1998, s 4).
Bary Buzan, som kan ses som en representant för en vidare tolkning av säkerhetsstudier argumenterar för att utforska såväl militära som icke- militära hot dels mot staten dels mot andra centrala referentobjekt. I stället för att återgå till en militärtolkning försöker Buzan och den riktning som han representerar att undersöka själva logiken som inryms i
26 vissa kriterier för att kunna skilja ut säkerhetsfrågor från allmänna politiska frågor.
Säkerhetsfrågor, för att kunna definieras som sådana, måste identifieras som säkerhetsfråga av en säkerhetiserande aktör som fastställer att existentiella hot mot ett referentobjekt (t ex stat, mänsklighet, grupp av människor, etc) föreligger, vilket samtidigt innebär en acceptans av vissa åtgärder eller handlingar som normalt faller utanför ramen för ett allmänt erkänt eller accepterat handlingsmönster (Buzan, Weaver, & de Wilde, 1998, s. 5).
8.1 Analysnivåer
Buzans teori behandlar relationen mellan regional säkerhetsteori och en multisektorell säkerhetsagenda. Därför blir det väsentligt att urskilja olika analysnivåer i studiet av
internationella relationer. Följande fem analysnivåer identifieras inom ramen för föreliggande säkerhetsteori:
- internationella system på en övergripande nivå t ex globala system, världen,
jorden etc
- internationella subsystem, dvs internationellt avgränsade organisationer med
vissa definierade frågor i fokus som ASEAN, OAU etc
- enheter som tydligt kan särskiljas från varandra som t ex stater, nationer,
transnationella företag etc och som kan agera som en enhet - undergrupper inom enheter som kan utgöra organisationer och
sammanslutningar som försöker att påverka enhetens agenda och handlingar - individer, vilket utgör kärnfrågan inom de flesta samhällsvetenskapliga
analyser
Analysnivåerna hjälper till att förklara inom vilken ram teorierna kan appliceras. För EU gäller att det kan analyseras på nivån för internationella subsystem (Buzan 1998, s 6). Inom ramen för en multisektoriell säkerhetsagenda ryms ett antal olika sektorer. Buzan (1998) föreslår följande sektorsindelning:
27 - en politisk säkerhetssektor som handlar om en organisatorisk stabilitet hos
staten, dess legitimitet, styrning och ideologi
- en ekonomisk säkerhetssektor som berör tillgång till resurser, finansväsen och marknader som är nödvändiga för att uthålligt upprätthålla en acceptabel välfärdsnivå och statlig auktoritet
- en social säkerhetssektor som fokuserar utveckling inom språk, kultur, religiös och nationell identitet etc
- en miljösäkerhetssektor som lokalt och globalt upprätthåller möjliga livsbetingelser för levande varelser på jorden
Med den multisektoriella säkerhetsagendan sker samtidigt en förskjutning från staten som huvudsakligt referentobjekt för säkerhetsfrågor till en mångdimensionell och mångfasetterad uppfattning om vad som utgör säkerhetsobjekt. Sektorsindelningen hjälper dock till att förenkla bilden av säkerhetsobjekt något, vilket är nödvändigt för att kunna genomföra olika former av analyser. Med nivå- och sektorsbegreppen kan således en säkerhetsanalys
bestämmas till nivå i (världs)systemet och säkerhetsfrågans art. Efter det kalla kriget har, enligt Buzan et al. (1998) säkerhetsfrågorna kommit att koncentreras till regional nivå. När kalla krigets terrorbalans har upphört finns inte längre en ideologisk strid om ledarskap och herravälde på den globala nivån. I stället har regionala konflikter fått ökat utrymme eftersom frånvaron av globalt ledarskap samtidigt leder till en situation där regionala kriser oftast lämnas åt sig själva och sina egna lösningar/brist på lösningar (Buzan, Weaver, & de Wilde, 1998, s. 9).
8.2 En teori om säkerhetsanalys
28 existentiella hoten svårare att identifiera men t ex energiförsörjningen från vissa länder som reglerar energitillgången hos andra kan utgöra exempel på ett ekonomiskt hot (jfr. Buzan 1998, s 116). Motsvarande hot kan identifieras inom den sociala sektorn och miljösektorn (Buzan, Weaver, & de Wilde, 1998, s. 23).
8.2.1 Sektorer
Att tänka på säkerhet i form av olika sektorer växte fram utan några större reflektioner under de senare decennierna av kalla kriget allt eftersom nya konflikter adderades till den militär-politiska agendan. Ett sätt att se på olika sektorer är att identifiera speciella sorters
interaktioner mellan aktörer. I ett av Buzans tidigare verk beskriver han sektorer för säkerhetsanalys på följande vis:
”Generally speaking, the military security concerns the two-level interplay of the armed offensive and defensive capabilities of states, and states’ perceptions of each other’s intentions. Political security concerns the organizational stability of states, systems of government and the ideologies that give them legitimacy. Economic security concerns access to the resources, finance and markets necessary to sustain acceptable levels of welfare and state power. Societal concerns the sustainability, within acceptable conditions for evolution, of traditional patterns of language, culture and religious and national identity and custom. Environmental security concerns the maintenance of the local and the planetary biosphere as the essential support system on which all other human enterprises depend.” (Buzan, 1991)
I senare arbeten har Buzans teori modifierats för att röra sig bort från positioneringen av staten som den centrala referensen vid analyser olika samtliga sektorer. För att kunna
genomföra en flersektoranalys måste även andra aktörer än stater släppas in i analysmodellen.
8.2.2 Regioner
Intresset för regioner som aktör har inte bara sitt ursprung ur komplexa
regionalsäkerhetsteorier utan även i en vedertagen uppfattning om att efter kalla krigets slut så kommer internationella relationer att anta en mer regional karaktär.
De kvarvarande stormakterna efter kalla krigets slut är inte längre motiverade av ideologiska meningsskiljaktigheter och samtliga har visat en tendens att undvika breda politiska
29 Som analysobjekt är regioner en speciell variant av subsystem. Geografiska kitt verkar i sig vara tillräckligt starkt särdrag för studier. Hur kommer det sig att stater formar regionala enheter för att stärka sin makt? Den kanske självklara men många gånger förbisedda förklaringen är helt enkelt att de inte är rörliga. Tidigare i vår historia har makt bestått av rörliga krigarstammar och det fanns ingen kontinuitet gällande maktbalansen i regionen. Numera är makt fixerat hos stabila stater som i sin tur skapar stabila regionala enheter.
8.2.3 Säkerhetisering
Säkerhet berör frågor som hanteras på ett särskilt sätt inom det politiska systemet eller som hanteras helt utanför det ordinarie politiska regelverket och politisk praxis. Säkerhetisering kan därför ses som en mer extrem variant av politisering. Om politisering kan sägas handla om frågor som är föremål för allmän politisk debatt, politiska beslut och politiskt fastställda resurser så handlar säkerhetisering om frågor som introduceras som existentiella hot vilka kräver omedelbar handling och lösningar utanför det ordinarie politiska systemet. Varken politisering eller säkerhetisering är beroende av stater som bas, de kan initieras även inom andra fora (Buzan et al. 1998, s 24).
30 existentiella hot eller av brott mot existerande regelverk utan av situationer där existentiella hot leder till brott mot tidigare normer (ibid.).
Inom säkerhetsdiskursen dramatiseras en fråga genom att den presenteras i termer av säkerhetsrisk och en fråga av högsta prioritet för handling. Säkerhetiseringsprocessen är således en språklig handling, en handling som inom språkteorin kallas för språkhandling eller
speech act. Med referens till John Austin (1962) betonar Buzan:
The process of securitization is what in language theory is called a speech act. It is not interesting as a sign referring to something more real; it is the utterance itself that is the act. By saying the words, something is done … (Buzan et al. 1998, s 26).
Ett hot kan uppfattas som objektivt, en verklig fara föreligger, eller som subjektivt, en upplevd fara föreligger. Buzan et al (1998). argumenterar för att säkerhetisering, liksom politisering, måste förstås som en intersubjektiv process. Med detta poängteras att säkerhetisering är socialt konstruerad.
Sammanfattningsvis kan säkerhetisering således förstås som en socialt konstituerad språklig handling inom ramen för intersubjektiva talhandlingar. Säkerhetiseringen bestäms ytterst inte av säkerhetiseringens aktörer utan av dess åhörare som kan välja att acceptera eller inte acceptera den språkliga diskursen (Buzan et al 1998, s 31). Därför kan inte analysen av säkerhetisering koncentreras till enskilda aktörers åtgärder utan i stället är det processen av säkerhetisering som står i centrum för analysen. Analysens fokus är talhandlingar (språk) och intersubjektivitet (dialogen mellan subjekt). Analysen strävar efter att klarlägga vem som säkerhetiserar, vilka frågor som säkerhetiseras, varför och med vilka resultat referentobjektet säkerhetiseras samt under vilka omständigheter säkerhetiseringen sker (ibid. s 32).
Några definitioner:
Referentobjekt: objekt som betraktas som existentiellt hotade och som kan ställa ett legitimt krav på överlevnad
31 Undersökning av säkerhetisering tar form i tre steg:
1. Säkerhetiseras frågan med framgång av någon säkerhetiseringsaktör?
2. Om ja, hur kan förbindelser och interaktioner från en sådan säkerhetisering urskiljas? Hur påverkar säkerhetiseringen av en fråga säkerheten för andra och var kolliderar olika säkerhetsaspekter?
3. Dessa kedjor av interaktioner kan sedan sammanföras till ett kluster av sammanlänkande säkerhetsintressen
I föreliggande uppsats kommer jag att använda mig av begreppet säkerhetisering för att förstå den regionala spänning som finns mellan EU, som ett subinternationellt organ, och Ryssland, som en enhet, vad gäller energifrågan. Denna fråga kommer att analyseras genom
32
9. Metod
9.1 Vad är ett samband?
Först måste det klargöras vad ett samband är. Esaiason m.fl. konstaterar att
samhällsvetenskaplig forskning till stor del handlar om att söka efter och försöka belägga förekomsten av samband och påverkan mellan olika fenomen. Med ett samband mellan två variabler, som i detta fall är energihandel och politiska utspel, menar Esaiason att det med kunskap om värdet på den oberoende variabeln ger en möjlighet att bedöma samvariation med den beroende variabeln med större säkerhet än en vanlig gissning (Esaiasson, Giljam,
Oscarsson, & Wängnerud, 2007).
Efter att ett samband är etablerat, eller i alla fall framstår som troligt, är nästa steg att se huruvida det kan röra sig om någon form av påverkan mellan variablerna. I mitt arbete blir EU:s energiimport från Ryssland den oberoende variabeln medan den beroende variabeln är den politiska dialogen.
Steget från samvariation till orsakssamband eller en förklaring är ett av de mest centrala elementen inom samhällsvetenskaplig forskning. Utifrån empiriska observationer av
samvariation mellan variabler dras slutsatser om att det föreligger ett orsakssamband. För att kunna gå vidare från observerad samvariation till slutsatser och förklaringar måste två krav uppfyllas (Esaiasson, Gilljam, Oscrasson, & Wängnerud, 2007, s. 75). För det första måste
tidsföljden mellan variablerna klarläggas och det man hävdar är orsak skall inträffa innan det
som senare betecknas som verkan inträffar. För det andra måste forskaren efter bästa förmåga kontrollera så att det inte är någon annan variabel som åstadkommer den observerade
samvariationen, vilket i mitt fall är en av de stora utmaningarna.
I föreliggande arbete finns det en klar risk för förekomsten av ett sk. skensamband, alltså att de utvalda variablerna inte alls påverkar varandra utan att det istället är en tredje variabel som påverkar den beroende variabeln och inte arbetets oberoende variabel. Eftersom syftet är att undersöka huruvida en förändring i EU:s politiska handlande gentemot Ryssland kan ha ett samband med energihandeln parterna emellan så finns det givetvis gott om utrymmen för andra samband men det argumenteras aldrig att det påvisade sambandet skulle vara det enda
33
9.2 Val av material
Eftersom mitt syfte handlar om att försöka mäta en förändring i EU:s förhållningssätt så bedömer jag det som mest lämpligt att använda sig av en innehållsanalys. Innehållsanalys används framförallt för att räkna och mäta vissa företeelser i en text. Innehållsanalysen är ett verktyg för att på ett systematiskt och vetenskapligt sätt beskriva textinnehåll (Bergström & Boréus, 2000, s. 45).
Arbetet utformas som en fallstudie där analysenheten är Europeiska unionens gemensamma uttalanden efter toppmöten med Ryssland över tidsspannet 2000 till 2007 samt rapporter från energidialogen över samma tid. Dessa analysenheter är representativa för hela EU som
organisation vilket stämmer väl överens syftet som bara intresserar sig för EU:s gemensamma agerande.
9.3 Val av tillvägagångssätt
Kvantitativ innehållsanalys är en teknik som ofta används inom den ämnesdisciplin som brukar benämnas politisk kommunikationsforskning vilket är aktuellt i detta fall. Politisk kommunikationsforskning finns inom såväl statsvetenskap som medie- och
kommunikationsvetenskap (Esaiasson, Giljam, Oscarsson, & Wängnerud, 2007). Inom statsvetenskap är kvantitativ innehållsanalys en vanligt förekommande teknik bland forskare som ägnar sig åt utrikespolitik och internationella förhållanden, parlamentsforskning och forskning kring partiprogram och valmanifest, vilket är snarlikt den undersökning som jag själv kommer att bedriva (Esaiasson, Giljam, Oscarsson, & Wängnerud, 2007, s. 255)
Mitt material består av Gemensamma uttalanden gjorda efter toppmöten mellan EU:s ledare och Rysslands regering samt rapporter från Energidialogen mellan EU och Ryssland.
Tidsperioden jag undersöker är 2000 till 2007. Det här tidsspannet kommer även att inkludera Putins tillträde till presidentposten 2000 samt diverse energikonflikter 2005 och 2006.
9.4 Inter- och intrasubjektivitet
34 forskare som utför studierna. En annan forskare skall kunna besvara samma frågeställningar med samma metod och komma fram till samma resultat (Esaiasson, Giljam, Oscarsson, & Wängnerud, 2007, s. 24).
Ett steg i den riktningen är att jag redovisar hur de olika textanalyserna har gått till.
Analyserna av de olika texterna har gjorts efter den enklaste formen av innehållsanalys vilket är räknandet av förekomsten av utvalda ord. I det första dokumentet från de båda serierna (Energidialogen respektive Joint Summit Statements) har de båda parterna proklamerat vad som utgör grunderna och syftet med respektive dialoger. Dessa grundläggande teman har sedan kategoriserats i ett antal kodord som utgör basen för innehållsanalysen.
Innehållsanalysen av de båda dialogerna redovisas i varsin tabell. Utgångspunkten för
innehållsanalysen är de angivna kodorden och texterna har genomsökts digitalt efter delar av, eller hela, ord. Förekomst av de utvalda orden har noterats i tillhörande tabell.
Undantag gjordes för Energidialog nummer 6 till 8 då dessa texter visade sig vara inscannade och inte digitala. Därför fick innehållsanalyserna av dessa texter ske för hand. För att
säkerställa viss intrasubjektivitet har jag bifogat min pilotstudie som gjordes någon vecka före den slutgiltiga innehållsanalysen. Med hjälp av pilotstudien går det att se att dokumenten har kodats lika vid två olika tillfällen. Jag har inte bett någon annan göra en kodning av mitt material.
9.5 Validitetsdiskussion
Litteraturen kring statsvetenskaplig metod brukar definiera begreppet validitet på ett eller flera av följande sätt: (1) överensstämmelse mellan teoretisk definition och operationell indikator, (2) frånvaro av systematiska fel, och slutligen (3) att det som mäts är det som avses att mätas. De båda första definitionerna mäter det som kan kallas för begreppsvaliditet medan den tredje definitionen istället avser vad som kallas resultatvaliditet (Esaiasson, Gilljam, Oscrasson, & Wängnerud, 2007).
När det gäller begreppsvaliditet är den kritiska punkten hur de teoretiska begreppen operationaliseras. Som en riktlinje kan sägas att avgörande för begreppsvaliditeten är avståndet mellan den teoretiska definitionen och den operationella indikatorn. Den
35 fall omfattar Buzans teorier begrepp som intersubjektivhet, språkliga handlingar,
säkerhetsfrågor, internationella relationer. Jag menar att de dokument som ligger till grund för min analys, det vill säga Energidialogen respektive Gemensamma uttalanden, har en närhet till de begrepp som Buzans teori genererar.
Som ett mått på resultatvaliditet kan man jämföra resultaten från två likadana undersökningar. För att säkra resultatvaliditeten har jag därför jämfört pilotstudiens analys med huvudstudiens analys för att se att resultaten överensstämmer. Vilka ord som rent konkret väljs ut och kodas i en innehållsanalys är ett ständigt ämne för diskussion. Kodorden som valdes för
innehållsanalysen av de Gemensamma uttalanden baserades på det första gemensamma uttalandet där de grundläggande principerna lades fast (EU - Russia summit, Maj 2000). I detta dokument framhölls demokrati, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och ekonomisk tillväxt. Som en sammanfattning av de tre första begreppen har jag också valt att har jag valt att använda mig av Tjetjenien som ett kodord (Democracy, Rule of Law, Human Rights, Chechnya). Det fjärde begreppet, ekonomisk utveckling, har blivit ett centralt begrepp i min innehållsanalys av energidialogen och då kopplat till energi och miljöfrågor (Security of Energy, Development of Russian Economy, Russian Energy Resources, European Market, Enviroment).
Kodorden för de båda innehållsanalyserna överensstämmer således inte med varandra utan är istället båda nära förankrade såväl i de teoretiska begreppen som i de grundläggande
principerna för den gemensamma relationen mellan EU och Ryssland.
9.6 Källkritik
De fyra reglerna för källkritik; äkthet, oberoende, samtidighet och tendens bör alltid tas i beaktning vid vetenskapligt arbete (Esaiasson et. al, 2007). Äkthetskriteriet begrundar huruvida den text man besitter verkligen är vad den utger sig för att vara. I mitt fall är jag övertygad om att den tidigare forskningen, teorin samt det empiriska materialet är vad det utger sig för att vara. Huruvida jag som författare uppfyller oberoende kriteriet bör
37
10. Resultatredovisning
Energidialogen mellan Ryssland och EU institutionaliserades som tidigare nämnts 2000. Bakgrunden till energidialogen var att EU ville säkerställa energitillförseln från Ryssland. Dialogen hade således som syfte att upprätta en dialog mellan EU och Ryssland för att hjälpa till att stabilisera den annars ganska osäkra energimarknaden.
I det inledande dokumentet för energidialogen etablerades vissa principer för den kommande dialogens innehåll. Parterna enades om fem olika teman. Dessa fem teman avser att
sammanfatta vad de båda aktörerna värderar att vara energidialogens viktigaste områden. Det är kring dessa fem teman som dialogen förväntas uppehålla sig vid. De fem temana
formulerades enligt följande, utan inbördes rangordning: - Säkerställandet av energitillgången för Europa. - Utvecklandet av den ryska ekonomins stora potential - De ryska energiresurserna
- Möjligheterna som den paneuropeiska marknaden innebär. - Utmaningen som klimatförändringar medför
38
10.1 Innehållsanalys av Energidialogen
Tabell 10.1: Energidialogen Rapport / Förekomst av utvalda fraser 1st Progres s Report 09/2001 2nd Progres s Report 05/2002 3rd Progres s Report 11/2002 4th Progres s Report 11/2003 5th Progress Report 11/2004 6th Progress Report 10/2005 7th Progress Report 11/2006 8th Progres s Report 10/2007 Security of Energy 10 7 5 4 3 1 4 6 Developement of Russian Economy 4 1 0 1 0 0 0 0 Russian Energy Resoucses 3 0 0 0 0 3 2 0 European (energy) Market 10 2 5 4 4 4 0 4 Enviroment (of nature, greenhouse effects) 2 4 1 3 5 2 1 5Det tema som ständigt varit i fokus i energirapporterna har varit säkerheten kring
energiutvinningen och energileveranser men även den legala säkerheten kring energihandel. Genom rapporterna har säkerhetsbegreppet rört sig från att handla om läckor och tillsyn av de olika momenten kring energileveranser till att i senare rapporter även diskutera terrorism och leveranssäkerhet.
39 I den andra energirapporten hävdas det att ett legalt ramverk för långtidskontrakt har ett fundamentalt värde för båda parterna i energidialogen. Det sägs även att märkbar framgång har gjorts i diskussionen kring hur ”destinationsklausuler” skall hanteras i framtida
handelskontrakt samt att båda parterna framhåller sin beslutsamhet i att finna en lösning som är godtagbar för både EU och Ryssland (Second Progress Report, Maj 2002).
I den tredje rapporten har tonläget i frågan förändrats. Det går att läsa att de båda parterna ”erkänner” att långtidskontrakt för gashandel har bidragit till skapandet av den europeiska gasmarknaden, men när det gäller tolkningen av långsiktiga gaskontrakts relation till EU-rätt är man oense. Ryssland anser att besluten kring långtidsgaskontrakten inte står i motsättning till EU:s lagar medan EU-kommissionen å sin sida understryker behovet av att alla långsiktiga kontrakt står överensstämmelse med EU:s lagrum.
”Russia believes that the conclusion and implementation of long-term gas supply contracts do not contradict Community Law.
The European Commission underlines that all long-term contracts need to be in conformity with Community law.” (Third Progress Report, November 2002)(s2).
Citatet vittnar om de båda parternas bestämda åsiktsskiljaktigheter i ett dokument som annars karaktäriseras av kortfattad slätstrukenhet. Något som är extra intressant är att efter det här citatet i den tredje rapporten så återkommer inte diskussionen kring den legala
energisäkerheten vilket kan tyckas vara lite udda då energidialogen har beskrivits som
konstruktiv och rättfram av dess förespråkare (Sixth Progress Report, Oktober 2005)samtidigt som den här frågan inte framstår som fullständigt utredd.
Som vi kan se här är att många av de från början centrala teman har tonats ner kraftigt. Den första rapporten behandlade utvecklingen av den ryska ekonomin ganska grundligt. Det kan antas att detta har sitt ursprung från Rysslands vacklande ekonomi i slutet av 1990-talet. ”Development of Russian Economy” förekommer som vi ser ovan bara i det första, andra och fjärde dokumentet för och då i en väldigt svepande kontext som handlade om att ökad
40 Liknande förskjutning går att se gällande säkerställande av Rysslands energitillgångar som till viss mån speglar verkligheten utanför energidialogen. Det var år 2000 som Putin tillträdde och en av hans första handlingar som sittande president var att ta upp kampen med landets oligarker. Att Rysslands kontroll över landets energitillgångar inte ens nämns i den andra rapporten från 2002 är förvånande men kan möjligen förklaras av att den ryska staten vid det laget i stort kontrollerade alla de kända ryska energitillgångarna. När Rysslands energiresurser åter kommer på tal är det nu i ett nytt perspektiv. Från 2005 energifrågan framförallt i ett miljöperspektiv.
Nästa kodord som är centralt så väl för min innehållsanalys som för energidialogen är ”The European Energy Market”. Nedan återges ett citat från den första energirapporten som även ger en bild av förhållningssättet parterna emellan.
”The EU energy market is now becoming the world’s largest and most integrated market; Russia deserves to gain access to it. In this respect, there are a number of prerequisites, such as enough generating capacity for the Russian market, cost-based pricing, environmental protection and, for electricity, a high level of nuclear safety comparable to that of the EU Member states (First Progress Report, September 2001, s6)”
Tonen i texten ovan antyder att nästan alla EU:s handlingar har sitt ursprung ur ren godhet från EU:s sida. Men det skulle också kunna antyda att EU egentligen är oroliga för att mista Ryssland som en pålitlig energileverantör även om man inte erkänner det som ett argument utan framhåller istället Rysslands behov av EU:s stöd.
I den andra rapporten omnämns Europas energimarknad bara två gånger och då i ett annat sammanhang - Det går att läsa hur de båda parterna är överens om hur viktigt det är med en god konsument- och producent relation gällande oljemarknaden i en värld där det
internationella oljeprisets kraftiga svängningar skadar både Rysslands och EU:s ekonomi (Second Progress Report, Maj 2002). För att råda bot på den här utvecklingen anser de att en dialog bör föras kring hur gemensamma ansträngningarna skulle kunna bidra till högre marknadsstabilitet samt vilken påverkan aktier har på den svajiga oljemarknaden (Second Progress Report, Maj 2002).
41 en maxgräns på energiimport från enstaka icke EU- medlemsstater som skulle motsvara 30% av landets konsumtion (Third Progress Report, November 2002). Kommissionen har då svarat med att sammanställa en expertgrupp som kom fram till att någon kvantitativ importkvot från Ryssland inte kunde åberopas av något EU- medlemsland.
Vidare så var parterna nöjda över resultatet av ett möte mellan kommissionen och ryska tjänstemän gällande generella energifrågor och policybeslut som hölls i Bryssel den 4 oktober 2002. Både EU och Ryssland menar att fortsatta möten av samma karaktär skulle bidra till en bättre transparens inom såväl den Ryska energimarknaden som EU:s då marknaderna öppnas för konkurens och lösa problem varefter de uppstår, då speciellt inför den stundande
utvidgningen (Third Progress Report, November 2002).
Det sista som nämns gällande EU:s energimarknad i den tredje rapporten är att Ryssland ber om en indikation av att EU:s framtida policy skall inbegripa öppnandet av EU:s gas- och elektricitetsmarknad på ett sätt som inte på något sätt skulle hindra Rysslands konkurrenskraft och närvaro på den europeiska energimarknaden (Third Progress Report, November 2002). Något svar eller godkännande från EU finns inte att finna i dokumentet.
I den fjärde och femte rapporten är det framförallt elektricitet som behandlas när den europeiska energimarknaden omnämns. Det talas mycket om den potential som ett
välintegrerat elektricitetsnätverk skulle ha samt att för att komma vidare i samarbetet måste ett gemensamt perspektiv på regler, mål och miljökrav etableras (Fourth Progress Report,
November 2003).
I den sjätte rapporten talas det om harmonisering av EU och Rysslands energipolicys och än en gång trycker de på hur viktigt det är med ett jämlika konkurrensförutsättningar för aktörer både i Ryssland och i EU (Sixth Progress Report, Oktober 2005).
42 ryska eller EU:s energimarknad måste bekämpas oberoende om de är politiska, ekonomiska, legala eller av teknisk natur (Eighth Progress Report, Oktober 2007).
43
10.2 Innehållsanalys av gemensamma uttalanden som gjorts efter
respektive toppmöten mellan EU och Ryssland under perioden 2000
– 2007
Inom ramen för PCA (Partership and Cooperation Agreement) träffas ledarna för EU och Ryssland regelbundet. Efter varje sådant sammanträde görs ett gemensamt uttalande och det är dessa uttalanden som den här innehållsanalysen grundar sig på. Under tidsperioden 2000 till 2007 så har 15 stycken sådana uttalanden publicerats.
Vissa värden har formulerats av samarbetets ledare som särskilt viktiga för dialogens mål, som är ett välmående och stabilt Europa. Dessa värden uttrycks i termer av demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och marknadsekonomi.
Mot bakgrund av min hypotes tillsammans med Buzans säkerhetiseringsteori samt
ovanstående grundläggande principer för dialog mellan Ryssland och EU har följande kodord valts ut för denna analys: Democracy, Rule of Law, Human Rights och Chechnya. Att
använda ett konkret ord som Tjetjenien (Chechnya) är ett försök att komma bortom de högtidliga försäkringarna om samarbete och istället utröna om, och i vilken utsträckning, konkreta kontroversiella frågor tas upp. Tjetjenien kan i det här fallet ses som en
44
10.3 Innehållsanalys av Joint Statements
Tabell 10.2 Förekomst av kodord i Joint Statements
Democracy Rule of law Human Rights Chechnya Uttalandets storlek (ord) Maj 2000 3 2 3 1 2235 Oktober 2000 3 0 2 1 1544 Maj 2001 8 3 1 4 3116 Oktober 2001 6 3 1 4 4690 Maj 2002 1 0 0 0 3152 November 2002 3 1 1 5 3103 Maj 2003 0 1 1 1 1557 November 2003 0 0 0 0 1120 November 2004 0 0 0 0 696 Maj 2005 1 1 3 1 961 Oktober 2005 0 0 1 1 629 Maj 2006 0 0 0 0 1291 November 2006 0 0 0 0 775 Maj 2007 0 0 0 1 215 Oktober 2007 0 0 1 0 930
Tabellen ovan visar i vilken utsträckning de olika kodorden har förekommit. Tabellen visar sig emellertid vara ganska svåröverskådlig. För att få en bättre överblick över materialet har jag därför i följande tabell sammanfört resultaten i tre lika stora block organiserade i
45
Tabell 10.3 Förekomst av kodord sorterade blockvis
Democracy Rule of Law Human Rights Chechnya Uttalandets storlek (ord) Block 1 (Maj 2000 – Maj 2002) 21 8 7 10 14737 Block 2 (November 2002 – Maj 2005) 4 3 5 7 7437 Block 3 (Oktober 2005 – Oktober 2007) 0 0 2 2 3840 Totalt: 25 11 14 19 26014
I tabellen ovan finns samma material som redovisats i tabell 10.2, fast nu presenterad i en mer koncentrerad form genom sammanslagning av fem uttalanden i varje block. På så vis framgår de ganska stora konstrasterna mellan de olika rapporterna.
Det första kodordet ”demokrati” har registrerats 21 gånger i det första blocket. Därifrån har förekomsten av begreppet demokrati sedan drastiskt minskat till fyra registrerade
omnämnanden i det andra blocket för att inte nämnas över huvud taget i det tredje blocket.
Rättssäkerhet, Rule of Law, är nästa begrepp som har kodats i innehållsanalysen.
Rättssäkerhet omnämns åtta gånger i det första blocket, fyra gånger i det andra blocket och omnämns inte alls i det tredje och sista blocket.
Mänskliga rättigheter, som är det tredje kodordet, förekommer sju gånger i första blocket, fem gånger i andra blocket och två gånger i tredje blocket. Mänskliga rättigheter är därmed ett begrepp förekommer genom alla tre blocken. Som framgår av tabell 10.2 är mänskliga rättigheter det enda av de utvalda kodorden som omnämns i det gemensamma uttalandet oktober 2007, det vill säga det sista av de uttalanden som ingår i undersökningen.
46 kodordet ämnet efter demokrati. Till skillnad från kodordet demokrati så har diskussionen kring Tjetjenien haft en mer kontinuerlig nedgång jämfört frågan om demokrati som istället föll kraftigt efter första blocket för att inte nämnas alls i tredje blocket.
Variationen i omfånget av de olika uttalandena noteras. Som framgår av kolumn 5 i tabellen, den längst till höger, så omfattar uttalandena inom block ett dubbelt så många ord jämfört med uttalandena inom block två vilka i sin tur är dubbelt så stora till sitt omfång jämfört med uttalanden i block tre.
Det är inte bara förekomsten av kodorden som förändras över tid utan även innebörden av orden kan också förändras över tid. Ett exempel är hur olika uttalanden om ”The Common Space on Freedom, Security and Justice” varierar mellan maj 2005 och oktober 2005:
”The underlying principles of the common space of freedom, security and justice are democracy, the rule of law, respect of human rights and fundamental freedoms, including free and independent media and the effective application of common values by independent judicial systems” (Joint Statement – May 2005)
“The Common Space on Freedom, Security and Justice envisages agreements on visa facilitation and
readmission, the taking back of people found to be illegally on the territory of the other party. … Implementation of this Space will also address the fight against terrorism, law enforcement, migration and border management.” (Joint Statement – October 2005)
47
11. Analys
Syftet med föreliggande uppsats är att studera om, och i så fall på vilket sätt, EU:s politiska uttalande gentemot Ryssland har förändrats över tid samt om denna förändring kan antas ha någon koppling till den ökade energihandeln mellan parterna över samma tidsperiod. Utifrån syftet har jag därför ställt frågan om det finns ett samband mellan energihandeln mellan EU och Ryssland och EU:s och Rysslands politisk-retoriska förhållningsätt.
Utifrån Buzans teori (Buzan, Weaver, & de Wilde, Security: A new framework for political analysis, 1998) om relationen mellan regional säkerhetsteori och multisektoriell
säkerhetsagenda kan jag nu placera in EU och Ryssland som en relation mellan två nivåer, ett
internationellt subsystem i form av EU och en enhet som kan särskiljas från andra liknande
enheter det vill säga nationen Ryssland. Att det är möjligt att göra en analys som inbegriper två olika analysnivåer beror på att EU i den här frågan uppträder närmast som en enhet genom EU-kommissionen och Europeiska rådet som företrädare för enheten EU. Vidare representerar föreliggande problemformulering följande tre sektorer enligt Buzans
sektorsindelning. Dels ställs en ekonomisk säkerhetssektor i fokus, vilken berör tillgång till naturresurser och marknader. Dels aktualiseras ytterligare två säkerhetssektorer nämligen en politisk säkerhetssektor som omfattar frågor om demokrati och en social säkerhetssektor som berör erkännande av rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Inom den ekonomiska sektorn, som i det här fallet rör frågan om energitillgång och tillgång till EU:s respektive Rysslands marknader, kan just regleringar av energitillgången utgöra ett exempel på ett ekonomiskt hot och därmed utgöra en säkerhetsfråga (jfr Buzan 1998, s 116). Till skillnad från till exempel militära hot där en stat till exempel hotar att invadera en annan stats territorium så manifisteras säkerhetshot inom den ekonomiska sektorn på ett mer subtilt sätt. Därför kan säkerhetsfrågor inom denna sektor med fördel diskuteras i termer av
säkerhetisering. Säkerhetisering förstås som ett socialt konstituerat samspel där språket sätts i centrum. Referentobjektet i detta fall utgörs av EU:s invånare och dess regeringar som
riskerar att bli existentiellt hotade i sin nuvarande livsform som moderna välfärdssamhällen. Aktörerna bakom denna säkerhetisering är exempelvis, vilket framgår under avsnittet tidigare forskning, experter och forskare som höjer åhörarnas/medborgarnas medvetenhet om
48 säkerhetiseringsaktörer, som dock inte tas upp i denna studie, är till exempel media -i form av ledarskribenter, nyhetsprogram med mera. En tredje grupp av säkerhetiseringsaktörer är de som agerar på den politiska arenan genom att göra uttalanden, beställa rapporter, föra
dialoger etc. I den här undersökningen representeras de politiska säkerhetiseringsaktörerna av de ledande politiska organen inom EU respektive Ryssland. Gemensamt för samtliga tre grupper av säkerhetiseringsaktörer är att samtliga använder språket som sitt främsta verktyg.
I föreliggande studie har utvecklingen av energi och dess samband till den politiska retoriken studerats med hjälp av dokument inom den ekonomiska respektive politiskt- sociala
säkerhetssektorn. Energidialogen kan placeras inom den ekonomiska säkerhetssektorn medan Joint Statements inrymmer såväl politiska som sociala säkerhetsfrågor. Viktiga frågor inom energidialogen har varit säkerhetsfrågor kring energi, den europeiska energimarknaden samt, på en låg med tilltagande nivå, miljöfrågor (jfr tabell 10.1). Säkerhetsfrågorna som är
representerade i Joint Statements är av social och politisk karaktär. Under motsvarande tidsperiod har frågor om demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter starkt avtagit(jfr tabell 10.2). Det innebär att medan EU:s energimarknad samt energisäkerhets- och
miljöfrågor ställs i centrum inom den ekonomiska säkerhetssektorn så undviks kontroversiella frågor inom politisk- sociala säkerhetssektorn.
Säkerhetisering studeras via språkliga diskurer och politiska handlingar. Om en säkerhetiserande aktör med hjälp av argumentering får upp sin fråga högst upp på
dagordningen för säkerhetsfrågor har aktören skapat acceptans för frågan som en legitim säkerhetsrisk. Vid en sådan situation skapas också legitimitet för extraordinära insatser och hänsyn. Vad denna undersökning pekar på är att sådana extraordinära insatser kan vara av två slag, implicita respektive explicita åtgärder. De förra representeras främst genom EU:s språkliga handlingar (speech acts) som successivt undviker att diskutera politisk- sociala säkerhetsfrågor som kan tolkas i termer av en strategi för att säkerställa fortsatta energibehov. De senare, explicita, åtgärderna representeras till exempel av Rysslands konkreta agerande gentemot Ukraina 2006 eller Polens sätt att använda sin vetorätt mot ett nytt avtal mellan Ryssland och EU inom PCA samma år. Andra explicita åtgärder kan vara skapandet av en rad organ och dialoger för samarbete på regional nivå mellan EU och Ryssland –
50
12. Bilaga 1. Pilotstudie
Som tidigare nämnts i Metodkapitlet så skall min studie grunda sig på en innehållsanalys av textmaterial från EU-kommissionen. I boken Textens mening och makt ger Boréus och Bergström rådet att göra en pilotstudie på delar av det material som skall utgöra grunden för mitt arbete och det är precis vad jag tänker göra (Bergström & Boréus, 2000).
Pilotstudien har genomförts på de gemensamma uttalanden som har publicerats efter toppmöten mellan EU och Ryssland efter år 2000.
Rapport / Begrepp Maj 2000 Maj 2001 November 2002 Maj 2006 Oktober 2007 Democracy 3 8 3 0 0
Rule of law / Legal Security
2 3 1 0 0
Human Rights 3 1 1 (-1) 2 1
Chechnya 0 4 5 1 0
Uttalandets storlek i antal ord:
2235 3116 3100 1200 930
Den här pilotstudien har givit splittrat intryck vilket i sig är intressant. Innan vi går in på förekomsten av olika fraser så vill jag uppmärksamma läsaren på den markanta skillnaden i de olika uttalandens storlek. Mellan 2000 och 2002 har dessa gemensamma uttalanden varit ganska omfångsrika och landat någonstans mellan två- och tretusen ord. För att sedan vara mycket kortfattade från 2005 och framåt.
Gällande de olika fraserna som har följts upp genom dokumenten så kan går det även där att se en splittring. Demokrati diskuterades mest 2001 men även de intilliggande åren för att sedan helt försvinna. Detta samtidigt som röster har höjts runt om i världen angående
