-
LANTMÄTERIET Aktbilaga PR1
Sida 1 Akt 2583-12/11
Protokoll 2013-11-06
Ärendenummer
BD12727
Förrättningslantmätare
Jonas Pettersson
Ärende
Handläggning Sökande, sakägare och närvaro Kallelse och delgivning
Yrkande
Inledande redogörelse
Beskrivning av vad en gemensamhets-
Omprövning av Seskarö ga:ll
Kommun: Raparanda Län: Norrbotten
Med sammanträde i Folkets hus på Seskarö den 6 november 2013.
Se sakägarförteckning, aktbilaga SAl.
Delgivning av kallelsen, aktbilaga 5, har skett genom kungörelser i Norrbottenskuriren, Norrländska Socialdemokraten samt i Post- och inrikes Tidningar, se aktbilaga 6-8. Kallelsen har även skickats ut till samtliga kända sakägare.
Se ansökan, aktbilaga Al, där Raparanda kommun ansöker om anläggningsförrättning för att ompröva Seskarö ga:11 (Tromsövikens vägsamfällighet), som bildades vid förrättning enligt enskilda
vägJagen den 5 december 1961 och som utgörs av den enski1da väg som sträcker sig från Seskarö kyrka ti11 campingp1atsen vid
Tromsöviken.
Syftet med förrättningen är att samtliga berörda fastigheter som använder vägen för utfart till allmän väg ska anslutas till
gemensamhetsanläggningen med ett rättvisande andelstal som motsvarar fastigheternas användning av vägen.
Förrättningslantmätaren (flm) hälsar alla närvarande välkomna till sammanträdet och går därefter igenom dagordningen för mötet. Syftet med sammanträdet är att utreda förutsättningarna för att ompröva Seskarö ga:ll. Under sammanträdet kommer det finnas möjlighet att ställa frågor, komma med synpunkter och framställa yrkanden.
Vidare förklarar flm att lantmäterimyndigheten är en opartisk
myndighet som ska utreda förutsättningarna för förrättningen, pröva yrkandena i ansökan och ställa dem mot eventuella motstridiga yrkanden samt därefter fatta beslut utifrån gällande lagstiftning, där en strävan efter samförståndslösningar är att föredra. Det som framkommer under sammanträdet utgör en viktig del av den
utredning som behövs för att en rättssäker prövning av förrättningen ska kunna göras.
Det grundläggande syftet med en gemensamhetsanläggning är att den ska tillgodose ett behov som är av stadigvarande betydelse för de
Dnr KS 2012/244.2
anläggning ar samt fastigheter som ska anslutas till den. Det innebär alltså att det måste
förvaltningsformer
finnas ett verkligt och fastighetsanknutet behov av anläggningen för
Villkor för omprövning
att anläggningen ska kunna bildas.
Flm fortsätter med att förklara att ett deltagande i en gemensamhets- anläggning innebär att berörda fastigheter får en formell rättighet att använda anläggningen. Dessutom innebär ett deltagande en
skyldighet att genom rättvisa andelar svara för underhålls- och driftskostnaderna för vägen. I det aktuella ärendet är det endast de fyra delägarna i den gamla vägföreningen från 1961 som har en formell rätt att använda vägen.
Ingen delägare kan utträda eller uteslutas ur en gemensamhets-
anläggning utan att det tas upp för prövning vid ny förrättning, vilket innebär både en rättslig och ekonomisk stabilitet för de deltagande fastigheterna. Vid ägarbyten följer delägarskapet med automatiskt, eftersom det är fastigheter och inte personer som blir knutna till anläggningen.
Om en samfällighetsförening förvaltar en gemensamhetsanläggning kan majoritetsbeslut tas som blir bindande för de enskilda fastighets- ägarna, vilket avsevärt underlättar förvaltningen. Dessutom har
föreningen med stöd av förrättningsbeslutet rätt att driva in eventuella obetalda avgifter. Om någon medlem är missnöjd med styrelsens beslut kan dessa klandras till domstol.
Gemensamhetsanläggningar med ett fåtal deltagande fastigheter förvaltas normalt sett inte av någon förening utan direkt av delägarna själva. En sådan delägarförvaltning kräver dock total enighet för att fungera på ett bra sätt och är med anledning av den stora kretsen av fastigheter inte aktuellt i den här förrättningen.
Sedan förrättningen år 1961 har många nya fastigheter och verksamheter tillkommit som använder vägen, dock utan att ha tilldelats någon andel i vägsamfälligheten. Lantmäterimyndigheten konstaterar att en väsentlig förändring som påverkar användandet av gemensamhetsanläggningen har skett, viket innebär att det inte finns några hi n der för att pröva yrkandet om om p röv ni ng.
Rolf Korva, Haparanda 12:23, anser att kommunen ska fortsätta svara för underhållet av vägen och inte lägga över ansvaret och kostnaderna till de boende i området och upplyser även om att vägen används i stor utsträckning för allmän trafik för åtkomst till vattnet. Dessutom menar Rolf Korva att det är fel att boende utmed enskilda vägar själva ska betala för vägunderhållet samtidigt som kostnaderna för under- hållet a v vägarna inne i kommunens tätorter betalas genom skatte- medel som betalas av alla oavsett var man bor.
Firn svarar att kommunen kommer att tilldelas andelstal som motsvarar den allmänna trafik som deras anläggningar nere vid
Övriga villkor vid
anläggnings-
förrättnIngar
Tromsöviken medför, vilket innebär att övriga fastighetsägare inte drabbas av högre kostnader på grund av den trafiken. Den grund- läggande principen är att andelstalen ska motsvara respektive fastighets användning av vägen, vilket kan ses som en garanti för att ingen betalar för någon annans slitage.
Vidare förklarar flm att huvudmannaskapet för allmänna platser inom detaljplanelagda områden som t. ex. vägar styrs av kommunpolitiska beslut. För vägar med kommunalt huvudmannaskap ansvarar kommunen för underhållet. Kommunen har enligt plan- och bygglagen rätt att debitera fastighetsägare inom område med kommunalt huvudmannaskap för anläggande av vägar, som i och med det också får vara med att betala för sin väg.
När det gäller enskilda vägar är det istället berörda fastighetsägare som har det fulla ansvaret för förvaltningen. Anläggningslagens bestämmelser finns till för att reglera förvaltningen av enskilda anläggningar på ett rättssäkert och effektiv sätt. Flm förklarar att lantmäterimyndigheten inte kan lägga några värderingar i kommunens politiska beslut huruvida de tar på sig ansvaret för vägunderhåll eller inte, utan måste pröva de yrkanden som framställs mot tillämplig lagstiftning.
Mats Weiberg, AB Seskarö havsbad, Haparanda 12:134, upplyser om att det finns en detaljplan för campingområdet där vägarna är utlagda som allmän plats. I skrivande stund kan flm konstatera att vägarna inom planområdet är utlagda som allmän plats med enskilt huvud- mannaskap. Det innebär att en omprövning enligt ansökan sker i enlighet med gällande plan.
Flertalet av de närvarande på sammanträdet frågar varför kommunen inte finns på plats så att de kan redogöra mer ingående för ansökan och svara på frågor.
Leif Lind, Ha paranda 12:31 därtill ordförande i Tromsö norra samfällighetsförening, meddelar att han genom fullmakt företräder Haparanda kommun, men har dock inte fått tillräcklig information för att kunna utveckla bakgrunden till ansökan.
Fl m förklarar att en förrättning kan stäBas in om sökanden inte kommer till utsatt sammanträde. Vid en så pass omfattande
omprövning som förrättningen innebär är det anmärkningsvärt att sökanden inte är närvarande. I det aktuella ärendet bedöms dock förutsättningarna för ett genomförande vara så pass goda att ett inställande av den anledningen inte bör aktualiseras.
Flm redovisar att utöver bestämmelserna för omprövning gäller följande villkor vid samtliga anläggningsförrättningar:
För att kunna ansluta en fastighet till en gemensamhetsanläggning utan medgivande från fastighetsägarna ska det vara av väsentlig
Inneh~ll i ett anläggningsbeslut
betydelse för fastigheterna att ha del i anläggningen (väsentlighets- villkoret). Det innebär att anläggningen måste tillgodose ett för
fastigheten påtagligt behov för att anslutning ska kunna ske utan stöd av medgivande från fastighetsägaren. Villkoret kan dock avtalas bort genom överenskommelse.
Vidare måste fördelarna med anläggningen vara större än nack- delarna som den medför (båtnadsvillkoret). En totalbedömning av främst de ekonomiska konsekvenserna som anläggningen medför ska därför göras. Den efter förrättningen förväntade värdehöjningen på de deltagande fastigheterna samt andra positiva effekter med vad ett rättsligt reglerat beslut om anläggningens omfattning och underhålls- och driftskostnader innebär, ska alltså ställas mot de kostnader som resultatet av förrättningen samt förrättningskostnaderna medför.
Villkoret kan inte avtalas bort genom överenskommelse mellan sakägarna i en förrättning, vilket innebär att det är lantmäteri-
myndighetens fulla ansvar att det följs. Villkorets tvingande natur kan ses som en garanti för att olönsamma anläggningar inte bildas samt att framtida fastighetsägare inte heller behöver riskera att bli knutna till sådana.
Om det finns en opinion mot att inrätta en gemensamhetsanläggning och om skälen för det är tillräckligt starka, kan den i vissa fall utgöra hinder mot förrättningen (opinionsvillkoret). Vid prövningen av opinionen ska störst vikt läggas vid de fastighetsägares åsikter som har störst nytta av anläggningen. Dock ska opinionen inte beaktas om det allmänna intresset att få anläggningen omprövad klart överväger de enskildas intressen av att förrättningen inte genomförs.
Dessutom ska ändamålet med anläggningen nås med minsta skada och utan oskälig kostnad (lokaliseringsvillkoret). Det innebär att anläggningen ska lokaliseras på det ställe där intrånget blir lägst i förhållande till kostnaderna.
I övrigt får anläggningen inte heller motverka allmänna intressen eller strida mot gällande planer och bestämmelser.
Lantmäterimyndigheten gör den preliminära bedömningen att en omprövning enligt ansökan uppfyller tillämpliga villkor i
anläggningsia gen.
Firn redogör därefter för de beslut som ska tas vid anläggnings- förrättningar.
Anläggningsbeslutet beskriver omfattningen av gemensamhets- anläggningen, vilket innehåller uppgifter om vilka vägar som ingår i anläggningen, vägstandard, underhållsnivå samt upplåtelse av utrymme och rättigheter.
Ha paranda kommun har gjort en avgränsning av det område som de bedömer har väsentlig nytta av vägen och som därför ska anslutas till
Principer för beräkning av andelstal
gemensamhetsanläggningen, se aktbilaga UTl. Ingen av de
närvarande har några synpunkter på avgränsningen. Firn kommer därför att utgå från kommunens avgränsning när inventering och beräkning av andelstal ska göras.
Firn frågar om det finns något behov av att utöka gemensamhets- anläggningen med några ytterligare anslutningsvägar. Den väg som främst skulle kunna vara aktuell är den som tar av mot badplatsen vid Tromsöviken. Raparanda kommun har i ansökan inte yrkat på någon utökning. Ingen av de närvarande på sammanträdet anser heller att det behöver tas in ytterligare stickvägar. Firn tar även upp frågan om det finns behov av upprustning av vägen och att det i sådana fall ska tas in i beslutet. Leif Lind meddelar att vägen är av mycket god standard och att någon upprustning inte är aktuell. Ingen av de närvarande anser heller att belysning ska ingå i anläggningen.
För anläggningen ska utrymme upplåtas på de fastigheter där den kommer att vara belägen. Normalt brukar det inte utgå några
ersättningar då en gemensamhetsanläggning inrättas på en befintlig väg, eftersom området redan är att betrakta som ianspråktaget.
Dessutom är de fastigheter som blir belastade också de som deltar i gemensamhetsanläggningen och därmed även de som får nytta av den.
Det upplåtna vägområdet bör uppgå till en bredd av 2 meter utanför släntkrön j släntfot i skogsmark, 0,5 meter utanför släntkrön j släntfot i åkermark och direkt i släntkrön/släntfot i tomtmark.
Flm förtydligar att förvaltningen inte får omfatta någonting annat än vad som framgår av anläggningsbeslutet Det innebär att föreningen inte har befogenhet att själv besluta om att utöka innehållet i
anläggningen eller i övrigt någonting vad gäller innehållet i
anläggningsbeslutet Om behov av förändring uppstår måste en ny förrättning sökas.
De fastigheter som bedöms ha nytta av anläggningen ska tilldelas andelstal motsvarande sina respektive ändamål och användningssätt.
Andelstalen beräknas med utgångspunkt från den s. k. ton- kilometermetoden, som är den beräkningsmodell som enligt rättspraxis ska tillämpas för den här typen av gemensamhets- anläggningar. Det innebär att varje fastighet inventeras efter den trafikmängd som går till och från fastigheten, som grundas på det ändamål och eventuella andra verksamheter som finns inom
fastigheten. Resultatet av inventeringen leder till ett tal som motsvarar det antal ton som fastigheten belastar vägen med under ett års tid.
Varje fastighets tontal multipliceras därefter med vägsträckan ut till allmän väg, så att varje fastighets andelstal motsvaras av det faktiska slitage som användandet medför.
Förrättnings- kostnader
Vidare förklarar flm att de schablonvärden som används för
beräkning av andelstal enligt tonkilometermetoden ska motsvara en förväntad normalanvändning av respektive fastighet. För att
andelstalen ska vara rättvisande över tid och oavsett ägare tar tonkilometermetoden därför inte hänsyn till hur aktuella ägarförhållanden påverkar den faktiska trafikbelastningen.
Vid förändringar i fastighetsindelningen tar lantmäterimyndigheten ställning till om andelarna i anläggningen ska fördelas eller om nya andelar behöver läggas till. Resultatet av en sådan förrättning
underrättas styrelsen om. Dessutom uppdateras fastighetsregistret vid förändring, varför det kan vara bra att föreningen begär ett aktuellt registerutdrag inför beslut om utdebitering av avgifter.
Leif Lind frågar vad som händer om verksamheter upphör, t. ex. om campingert skulle läggas ned. Firn förklarar att föreningen kan ges en rätt att under vissa givna förutsättningar själv besluta om
förändringar av andelstalen för fastigheter där användningssättet förändras. Ett sådant beslut måste dock skickas in tilllantmäteriet för registrering för att bli gällande. I de fall mer omfattande bedömningar måste göras kan styrelsen och berörd fastighetsägare, gärna efter kontakt med lantmäterimyndigheten, utarbeta en överenskommelse om förändrat andelstal, som när den har godkänts av lantmäteri- myndigheten registreras i fastighetregistret
Sven Gustav Ruhta, Raparanda 12:18, frågar om det går att ansluta hela Tromsö norra samfällighetsförening till Seskar ö g a: 11, istället för att ansluta varje fastighet. Firn förklarar att det är principiellt möjligt att ge föreningen rätt att använda vägen och att det i sådana fall ska
beslutas om ett årligt indexuppräknat fast belopp, som föreningen betalar för att få använda Seskarö ga:11. I det aktuella ärendet bedöms det dock inte vara lämpligt eftersom att användningssättet för ett flertal fastigheter inom fritidshusområdet troligtvis kommer att förändras löpande, t. ex. nybyggnationer, fritidsboenden som blir permanentboenden och tvärtom. Det skulle innebära att det årliga beloppet snabbt blir inaktuellt.
Eva Eliasson, Raparanda 12:40, frågar hur stora driftskostnaderna för Sesakrö ga:ll kommer att bli för boende inom Tromsö fritidshus- område. Firn svarar att med tanke på körsträckan samt att campingen, skogsmarken, kyrkans lägergård och badplatsen m.m. ska deltaga så kommer kostnaden för underhållet av Seskarö ga:11 uppskattningsvis att hamna i liknande storleksordning eller lägre är de kostnader som varje fastighet årligen betalar för vägarna inom fritidshusområdet Förrättningskostnaden ska normalt fördelas mellan fastigheterna med hänsyn till den nytta de har av anläggningen, vilket oftast motsvaras av den andel som respektive fastighet tilldelas i anläggningen.
Förvaltning av den omprövade anläggningen
Om någon frivilligt tar på sig kostnaden eller om överenskommelse om annan fördelning träffas fördelas kostnaden i enlighet med det.
Idag är det Tromsövikens vägsamfällighet, bildad vid förrättningen 1961, som har det formella ansvaret för förvaltningen av vägen. Men eftersom det i praktiken har varit kommunen som fram till nu har skött Tromsövägen så har föreningen blivit inaktiv och har därför inte längre någon fungerande organisation eller styrelse.
Fl m förklarar att då deltagarkretsen i gemensamhetsanläggningen är så pass stor så är det uteslutet med en delägarförvaltning, varför lantmäterimyndigheten kommer att kalla till sammanträde enligt lagen om förvaltning av samfälligheter för att få igång en förenings- förvaltning för vägen. Flm kommer vara sammanträdesledare för ett sådant sammanträde, dock med den stora skillnaden att lantmäteri- myndigheten inte har någon beslutsbefogenhet vid sådana
sammanträden, utan det är istället de vid sammanträdet närvarande delägarna i anläggningen som har den fulla besluts-befogenheten.
Därför är det bra om några personer är beredda på att bli invalda i styrelsen.
Jouni Lehtonen, Raparanda 12:30, frågar vad som händer om det inte går att hitta personer som vill ingå i styrelsen. Firn förklarar att en syssloman i sådana fall kommer att förordnas, vars uppgift i första hand är att tillsätta en fungerande styrelse. Om det trots sysslo-
mannens försök inte går att tillsätta en styrelse kommer denne själv se till att förvaltningen av vägen sker enligt anläggningsbeslutet
Kostnaderna för förvaltningen samt ersättning för sysslomannens arbete utdebiteras enligt andelstalslängden. Firn tillägger att förordnande av syssloman är en sista utväg som normalt sett bör undvikas, men att det ändå är bra att känna till de regler som finns att tillgripa för att garantera ett fungerande underhåll av vägen.
Utifrån aktuella förutsättningar förklarar flm att det finns två
huvudalternativ till att få igång en fungerande förvaltning av vägen:
l. Nya stadgar för Tromsövikens vägsamfällighet antas och en ny styrelse tillsätts i samband med förrättningen. Det innebär att den gamla föreningen består fast i en ny tappning. Ett
namnbyte från vägsamfällighet till samfällighetsförening bör i sådana fall ske.
2. De flesta som kommer att anslutas till gemensamhets- anläggningen är redan medlemmar i Tromsö norra
samfällighetsförening som förvaltar vägarna inom Tromsö fritidshusområde. Om intresse finns kan föreningen ta över förvaltningen av den omprövade gemensamhetsanläggningen.
Ett sådant övertagande kräver dock att föreningen på eget
Förrättningens fortsättning
initiativ vill ta över förvaltningen av vägen. Om Tromsö norra samfällighetsförening tar över förvaltningen ska den gamla vägsamfälligheten upplösa sig själv.
Leif Lind meddelar att Tromsö norra samfällighetsförening eventuellt kan vara intresserade av att ta över förvaltningen. Firn kommer att hålla kontakt med föreningen under den fortsatta handläggningen.
Om det blir aktuellt med ett övertagande kommer lantmäteri- myndigheten att kalla till extra föreningsstämmor för båda föreningarna i samband med kallelsen till nästa förrättnings- sammanträde.
När inventeringen över berörda fastigheter är gjord kommer förslag till anläggningsbeslut och andelstalslängder att tas fram. Dessa kommer att bifogas kallelsen till nästa sammanträde, där även beslut bör kunna meddelas.
I anslutning till beslutssammanträdet kommer även sammanträde för att ordna förvaltningen av vägen att hållas.
Firn frågar de närvarande hur de vill att kallelse till nästa
sammanträde ska ske. Samtliga närvarande anser att kallelse får ske med vanlig brevförsändelse utan kungörelser och utan att
delgivningskvittens behöver lämnas. Kallelsen kommer att skickas ut senast tre veckor innan sammanträdet.
Firn tackar därefter för visat intresse och avslutar sammanträdet.
Protokollet upprättat den 14 november 2013.
Denna handling har undertecknats elektroniskt av Jonas Pettersson
LANTMÄTERIET
Rättelse av kontaktuppgifter 2013-11-14
Ärendenummer
BD12727
Förrättningslantmätare
Jonas Pettersson
Ärende Omprövning av Seskarö ga:11 Kommun: Raparanda
Hej!
Sida 1
Haparanda kommun 953 85 HAPARANDA
Län: Norrbotten
I kallelsen till sammanträdet råkade jag skriva fel telefonnummer. Mitt direkttelefonnummer är 026-171649.
Hälsningar Jonas Pettersson
Lantmäteriet FASTIGHETSBILDNINGSKONTORET 801 82 GAVLE Besök: LANTMÄTERIGATAN 2 Telefon växel: 0771-636363 Telefon direkt: 026-171649 E-post: jon as. pettersson@lm .se
