Engångstidning om forsknings- och utvecklingsverksamhet inom äldreområdet • Mars 2002

FoU ^för ÄLDRE

Engångstidning om forsknings- och utvecklingsverksamhet inom äldreområdet • Mars 2002

FoU-enheterna – översikt ^{sid 14–15}

K ommunerna står idag inför stora ut- maningar, bland annat när det gäller att kunna rekrytera kompetent perso- nal till vården och omsorgen. Många uppger sig vara i den situationen att man ”tar in folk från gatan” för att kunna fylla lediga tjäns- ter. Ett forsknings- och utvecklingscenter (så kallat FoU-center) kan naturligtvis inte lösa alla de problem som kommuner och lands- ting står inför idag och i framtiden, men kan ändå vara ett stöd på vägen när man närmar sig utmaningarna på längre sikt.

Men ingen FoU-verk- samhet är den andra riktigt lik. Olikhe- terna visar sig i sät- tet att organisera verksamheten men också vad gäller ar- betsformer, verksam- hetsinriktning och akti- viteter. FoU formas i samver-

kan med de resurser och kompetenser som finns i just den region den själv befinner sig i och utifrån den speciella problematik som finns i lokal-samhället, exempelvis utpräg- lad glesbygd, hög andel äldre in- vandrare, jordbruksbygd utan akademiska traditioner, domi- nerande universitetsregion med mera. Gemensamt är att man försöker överskrida gränserna mellan forskning, praktik och utbildning för att skapa en ge- mensam handlingsgrund. Ge- nom att arbeta ihop kan man skapa tillit till varandra som per- soner, utveckla gemensamt språk så att man förstår varan- dra (vilket i sin tur förutsätter ömsesidigt utbyte av kunskaper och erfarenheter), kritiskt gran- ska och diskutera yrkesroller, ar- betsformer, problemområden, definitioner och rutiner.

De personliga relationer som uppstår i mö- ten mellan människor genom FoU-aktivite- terna är viktiga hörnstenar för att skapa gränsöverskridande projekt och en början till att hitta nya vägar för kunskaps- och verk- samhetsutveckling. Det är synliggörandet av olika aspekter av kunskap som utvecklar yr- keskunnande. Man kan mötas med ett ge-

mensamt kritiskt perspektiv och skapa processer som minskar avståndet mellan att lära och hand- la. En FoU-verksamhet skapar mötesplatser mel- lan forskare och praktiker och mellan yrkesmän- niskor från olika verksamheter. Praktikens teo- rier möter forskningens praktik utifrån huvud- männens uppdrag och ansvarsområden till nytta för dem som tar en verksamhets tjänster i an- språk.

Sommaren 1999 beviljade regeringen stimu- lansbidrag till 15 huvudmän för uppbyggnad av regionala FoU-center inom äldreområdet. De flesta har kommit igång på ett bra sätt. Men otåligheten och förväntningarna hos ansvariga politiker och tjänstemän är större än förståelsen för att det tar tid att bygga hållbara struktu- rer och fungerande verksam- heter. FoU-verksamheternas aktiviteter i form av seminarier, konfe- renser, kurser, verkstäder och cirklar med mera når ut till stora grupper och flera personalkatego- rier. Aktiviteterna är en form för egen reflektion samtidigt som man får ta del av andras kunska- per och forskningsresultat. Att se sin egen roll i mötet med brukaren, att få den egna kunskapen synliggjord i arbetsgruppen, att få ta del av forsk- ningsresultat kan ses som ett resultat på vägen till ökat yrkeskunnande och bättre vård och omsorg för den enskilde brukaren.

Idag finns ett trettiotal FoU-center inom social- tjänsten, varav ett tjugotal arbetar med frågor inom äldreområdet och av dem är femton i sin tur ett resultat av regeringens satsning år 1999. Nya satsningar är på gång och under de närmaste åren satsar regeringen 60 miljoner kronor för FoU uppbyggnad inom äldreområdet (se Social- styrelsens hemsida www.sos.se).

Med denna engångstidning vill vi bjuda på några bilder från FoU-verksamheten genom att låta lite olika perspektiv komma till tals.

Trevlig läsning

Ingela Wahlgren Socialstyrelsen

”Det är synliggörandet av olika aspekter av kunskap som utvecklar

yrkeskunnande.”

Redaktör och ansvarig utgivare: Ann-Sofie Magnusson, FoU i Väst, telefon 031–335 53 91 Layout: Infogruppen. Tony Dahl, telefon 031–335 50 34

Teckningar: Robert Källgren, telefon 031–335 80 39 Text och bild om inget annat anges: Ann-Sofie Magnusson

FoU Skåne – ny enhet i gammal lärdomsstad

När FoU Skåne startade sin individ- och familjeomsorg- senhet för fem år sedan blev dess chef Karen Lagercrantz förvånad över hur snabbt kommunerna anmälde sitt in- tresse att medverka – trots närheten till universitetet.

Även för Äldreenheten, som startade på allvar vid årsskif- tet men redan tidigare varit igång med olika pilotprojekt, har intresset varit stort.

– Det finns en kreativitet och öppenhet inom den kom- munala äldreomsorgen, utan fördomar om forskning.

Men det finns samtidigt stora behov av kunskaper och stöd, på grund av olika bakgrund och kunskapsnivå hos personalen, säger Karen Lager-

crantz.

Därför arbetar FoU Skå- ne mot alla personalgrup- per inom äldreomsorgen.

Handledning förekommer av tradition mindre inom äldreomsorgen än inom in- divid- och familjeomsorgen.

Men inom äldreomsorg ställs personal med kort utbild- ning inför stora frågor som att hantera sjukdom och död.

FoU Skåne kommer att fånga upp och stödja vårdbiträden och undersköterskor inom äldreomsorgen så att de kan fungera som handledare.

– Det handlar om personer som är intresserade av att

göra något mer och som redan fungerar som till exempel samtalspartners i ar- betsgruppen, säger Karen Lagercrantz.

Detta att ta tillva- ra kunskap som finns och låta den utveck- las i samspel ligger väl i linjen med FoU Skånes arbets- och

synsätt. Därför är det forskare med ett speciellt intres- se av att låta praktiker formulera sin kunskap man knyter till enheten. Sedan samarbetar forskare och praktiker och berikar på så sätt varandra.

Forskningen inom äldreomsorgen är bred och innehåller flera olika discipliner. Tanken är att FoU Skåne skall bli en plats för nyskapande, där såväl tänkande som skrivandet får vara kreativt.

– Men det behövs både och. Den otraditionella forsk- ningen är mer tillåten inom FoU-världen, men man måste också kunna hjälpa till med den mer traditionella när kommunen behöver hjälp med en speciell fråga, säger Karen Lagercrantz. ■ ■ ■

FoU Skånes äldreenhet startar formellt från årsskiftet, men har redan tidigare varit igång med olika pilotprojekt som:

• Kunskapsverkstäder med erfarenhetsinventering ledda av Bo Eneroth, där vårdsbiträden har samlats i grupp och berättat om och reflekterat över olika konkreta situationer. I verkstäderna övas förmågan att konkretisera och beskriva sitt arbete, vilket bland annat kan förbättra vidarerapportering till andra personalgrupper.

• Handledning för vårdsbiträden, ledd av Barbro Sjöbäck som närmast kommer från Blekinge FoU-enhet. Det handlar inte nödvändigtvis om nya perspektiv, utan om att fånga upp de med lång erfarenhet och stödja dem i ett handledarskap.

• Workshops för biståndshandläggare och sjuksköterskor från 17 kommuner och tre sjukhus i Skåne, ledda av Inga Michaeli, från Dalarnas forskningsråd.

Yrkesgrupperna har delvis samma verksamhetsfält men styrs och påverkas av:

– olika vetenskapliga traditioner – olika lagstiftning

vilket gör att det behövs kunskap om och förståelse för varandras arenor.

• Chefsnätverk ledda av Bo Eneroth och Johan Holmer.

– Det vardagliga chefskapet handlar mer om vardagliga saker, som cykelställ, än om mer existentiella spörsmål, säger Bo Eneroth.

Vilket möjligen förvånar nya chefer. I chefnätverket inventeras och formuleras problem, ingen behöver bli nedslagen av att inte leva upp till

ledarskapsmodeller - man kan kanske helt enkelt kan göra på ett annat sätt. – Vi kommer in i ett område som inte tidigare be- forskats, säger Karen Lagercrantz. FoU Skånes nisch är att verka för och om erfarenhetskunskapen.

”FoU Skåne ska bygga nätverk och riva murar”

Karen Lagerkrantz

Kunskapstraditionen i Lund är lång, bred och djup.

Ändå finns det plats för något nytt.

FoU Skåne vill bli en kreativ enhet och arbeta med erfarenhetskunskap.

Domkyrkan i Lund.

Det var inte självklart att Anna Götlind skulle ägna sig åt forskning kring äldreomsorg. Hon är i botten teknikhisto- riker och kom till Dalarnas forskningsråd för att göra ett arbete om den tekniska FoU-historien i Dalarna.

– Men när man sitter och dricker kaffe med äldrefors- kare så blir man intresserad, säger Anna Götlind och fort- sätter:

– Man blir lite öppen i sinnet på det här stället.

Så hon stannade kvar och har flera olika projekt på gång, bland annat cirklar där äldre människor skriver ner sin egen historia. (I vintras kom antologin Vid gruva och

– Utan att ha något vetenskaplig belägg, så tycker jag mig se att de mår bra av det. Det verkar vara ett grundläg- gande behov att som äldre knyta samman sitt liv och se sig i ett större sammanhang. De ÄR ju själva historia, säger Anna Götlind.

Kan man då se historia som ett redskap i omvårdnad- sarbetet? Ja, svarar Anna Götlind och säger att hon tror på historieterapi, på att det kan ha rent hälsobefrämjande effekter att lära mer om den lokala historien och samman- fatta sin egen historia. Hon ger ett gott exempel från Dan- mark där äldre personer dels samlats i cirklar och berät- tat sin egen historia, dels hjälpt historieforskningen ge- nom att samla in källmaterial.

Personalen inom äldreomsorgen kan också använda historiekunskap som ett redskap i omvårdnadsarbetet.

Anna Götlind skulle gärna se en fortbildningskurs i mo- derna historia för äldreomsorgspersonal. Bilden av fler- generationsboendet har format många av de som är äldre idag. En del kan ha en idyllisk bild av det, andra kan vilja bo på äldreboende just för att slippa något som man upp- levt som allt annat än en idyll.

Hemmafruidealet på 1950-talet, och den syn på man- ligt och kvinnligt som då rådde, är ett annat område som kan vara viktigt för dagens unga personal att känna till.

Men lokalhistoria har av tradition låg status.

– Det är synd, man missar mycket om man inte kry- per nära vardagshistorien.

Det har däremot Anna Götlind gjort i boken Att åld- ras i Backåkers. Hon visar där hur äldreomsorgen löstes på en gård i Dalarna genom att undantagskontrakt skrevs när gården överläts på den yngre generationen.

Och det är vare sig en idyll eller ett elände hon visar på. Det är istället en

Historia – redskap i omsorgen om äldre

De äldre på Backåkers fortsatte att ta aktiv del av gårdens arbete även efter att de yngre formellt tagit över. Kunskap förmedlades på ett naturligt sätt och det fanns en närhet mellan generationerna – även om det inte bara innbar

en idyll.

En sensommardag i början av förra seklet lämnar Erik Johansson över gården Back- åkers till son och svärdotter. Nu skall han leva på undantag tillsammans med sin hustru.

Historikern Anna Götlind vid Dalarnas forskningsråd visar att historia är viktigt för de äldre och för äldreomsorgen.

Hon visar också att den enskilde är viktig för historieforskningen.

– Det finns massa klokhet hos äldre, säger historikern Anna Götlind.

form av informell äldreomsorg där den äldre generatio- nen formellt lämnade över ansvaret för gården och ge- nom ett skrivet kontrakt garanteras fortsatt kost, bostad och kläder. Även begravningskostnader skulle ombesör- jas av gårdens nya ägare.

I praktiken fortsatte de flesta äldre på gården att vara en del av dess sammanhang, och i flera fall aktivt ta del i arbetet, hela livet. Det handlar ibland om många år efter överlåtelsen, för släkten på Backåkers levde lika länge som dagens befolkning förväntas göra.

Detta innebar att generationer levde nära, i ett fall fanns två generationer på undantag samtidigt på Back- åkers, men det var en närhet på gott och ont. Det positiva var tryggheten, gemenskapen och det naturliga sättet som kunskapen fördes över från äldre till yngre. Barnen på gården fick en självklar relation till äldre människor.

Dalarnas forskningsråd firade 20-årsjubileum i december förra året.

På dess Äldreforum finns en ovanlig bredd i forskar- kompetensen, vilket delvis hänger samman med att det inte fanns någon forskning vid högskolan i Falun när forskningsrådet startade. Men det är inte hela sanningen.

– Jag tyckte att vi skulle ha en bred inriktning för att

tillgodose behoven hos kommun och landsting, säger Claes Herlitz som är forskningsledare vid Äldreforum vid Dalarnas forskningsråd men också docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Uppsala universitet.

Vid Äldreforum finns forskarkompetens inom social- och allmänmedicin, historia, socialantropologi, statsve- tenskap, teknik och sociologi. Bredden ses som en till- gång, den skapar bra arbetsmiljö och bra samtal.

Äldreforum vänder sig till alla som på något sätt berörs eller är intresserade av äldreomsorg. Man anordnar cirk- lar och seminarier och ordnar en stor årlig konferens för kommunerna, där arbetet presenteras och diskuteras. För att göra sina resultat så lättillgängliga som möjligt har man även börjat ge ut kortversioner av de större rappor- terna.

Dalarnas forskningsråd har bredd, men också djup.

Hälften av de anställda är disputerade forskare och man samarbetar såväl med Högskolan Dalarna som med an- dra FoU-enheter för att ge till exempel handledning.

– Vi arbetar både med F och U, säger Claes Herlitz.

■ ■ ■

”Målet att finna lösningar på problem inom äldreområdet som är specifika för Dalarnas kommuner, landsting och andra organisationer

är lika viktigt som målet att skapa ny och generaliserbar kunskap.”

Från Äldreforum vid DFR: s hemsida

Men närheten skapade också slitningar, som mellan svärdotter och svärmor.

Idag, när ansvaret för äldreomsorgen alltmer flyttas över till de anhöriga, är det viktigt att ta vara på erfaren- heter från flergenerationsboendet. Anna Götlind berättar att det fram till 1734 var lagstadgat att barn hade ansvar för att ta hand om sina föräldrar. Många hade svårt att orka med detta och misshandel av de gamla föräldrarna var inte ovanligt.

Det fanns visserligen fattigstugor, men på gårdar som Backåkers var man för välbärgad för att vara berättigad att flytta dit.

– Folk valde inte alltid. Det är viktigt att komma ihåg att det saknades alternativ, annars tror jag att en del skul- le ha valt att bo på annat sätt hellre än att stanna på går- den, säger Anna Götlind. ■ ■ ■

Bred forskarkompetens möter lokala behov

Claes Herlitz, forskningsledare vid Dalarnas forskningsråd.

Tankar smids och modeller prövas på Äldrecentrum Östergötland

Äldrecentrum Östergötland startade för att stärka sambanden mellan FoU-enheter, kommuner, landsting och universitet.

I arbetet mot ett helhetsperspektiv vill man ha med såväl dagens äldre – som framtidens.

Ett sätt att stärka sambanden är genom att skapa mötes- platser för de olika aktörerna. Äldrecentrum Östergöt- land har också som sin uppgift att pröva modeller för ut- vecklingsarbeten.

Nätverksbyggandet är ett exempel på hur dessa frågor sammanfaller.

Det började med att en undersköterska från ett demens- boende ringde Äldrecentrum Östergötland och bad om hjälp att komma vidare i arbetet. Strax därefter ringde en annan undersköterska och berättade att man på hennes arbetsplats hade kommit långt och ville hjälpa andra.

Men hur?

Li Teske och Elisabet Cedersund från Äldrecentrum Östergötland träffade undersköterskorna och hjälpte till att starta ett nätverk för personal inom demensboenden.

Bertha Ragnarsdóttir håller i träffarna.

– Är det här en modell som fungerar kan huvudmännen ta över och fortsätta verksamheten. Nätverk skall i för- längningen kunna fungera av sig själva, säger Li Teske.

Nära 40 undersköterskor och vårdbiträden deltar i nät- verksträffarna. Li Teske säger att det kan tyckas som en droppe i havet, men redan nu märks det hur deltagarna

växt när deras erfarenheter tagits tillvara och hur nya tan- kar fötts.

– Sen är frågan hur man tar hand om deras erfarenhe- ter när de kommer tillbaka till kommunerna, säger Li

Teske.

Under 2002 arbetar man vidare med nätverk- stänkande, och vänder sig då direkt till äldre för att höra om deras förväntningar på FoU.

Man vill skapa arenor där olika yrken och äldre möts.

Olika människor, även yngre personer utan någon aktuell koppling till äldreområdet, möts också i tankesmedjorna där man gemensamt smider tankar om till exempel äldres boende idag och i framtiden. En journalist har följt arbetet så att re- sultaten kan användas vidare till semin- arier, rapporter eller utställningar. De kan också leda till nya FoU-projekt och ge idéer för planering av framtida bostäder.

Äldrecentrum Östergötland testar olika modeller för att använda forskningen i praktiken. En doktor i omvård- nad som forskat på näringstillförsel möter därför perso- nal på ett äldreboende för en gemensam dialog om mats- ituationer. Forskaren berättar om sina resultat, persona- len reflekterar över möjligheter och hinder för att använ- da dem praktiskt.

På detta sätt förs kunskaper som finns ute i verksamhe- ten fram, forskaren kan i sin tur få uppslag att gå vidare med.

Äldrecentrum Östergötland är också med och provar

hur något liknande universitetssjukhus, med arbetsför- lagd praktik integrerat med utveckling och forskning, kan se ut för äldreomsorgen.

Projektet ligger i linje med samarbetspartnern Häl- souniversitetets gemensamma introduktionskurs för vårdutbildningar. Såväl boende som vårdcentraler om- fattas av arbetet och eftersom äldreomsorgspersonalen till största delen utgörs av undersköterskor och vårdbiträ- den så är gymnasieskolan en aktiv part.

Studenterna kan följa vårdkedjor och samarbeta över ämnesgränser i specialuppgifter. De får högre kvalitet i sin utbildning och samtidigt får personalen ute i verksam- heterna en möjlighet att pröva nya saker och utveckla sin kunskap.

Under våren kommer Äldrecentrum Östergötland suc- cessivt att trappa ner sitt deltagande i projektet medan huvudmännen tar över ansvaret.

Tanken med att Äldrecentrum Östergötland provar

modeller är just att huvudmännen skall kunna ta över

verksamheten om modellen fungerar. Tanken är också att

krafter och resurser sparas när man bygger vidare på var-

andras erfarenheter och inte samma modell behöver tes-

tas om och om igen. ■ ■ ■

Hembesök

LUPPEN i Jönköping har inga anställda forskare, men ett öppet samarbetsavtal med Hälsohögskolan.

– Det är bra, det ger kvalitet och en bred bas att arbeta från, säger Karin Renblad, LUPPENS FoU-samordnare.

LUPPEN är en liten enhet om man tittar på mängden anställd personal: en samordnare, en informatör och en kanslist. Tanken är att inte ha några anställda forskare, utan ett nära samarbe- te med högskolan. LUPPEN sitter i samma loka- ler som Hälsohögskolan och närheten innebär att det är lätt att byta idéer och tankar, men ock- så hitta lämpliga personer till olika projekt.

Stig Berg, professor i gerontologi och en av skaparna av LUPPEN, hade redan från början en idé om just närheten mellan FoU-enheten och forskarna. Och samarbetet har fungerat väl, be- rättar Karin Renblad. När LUPPEN nyligen star- tade en individ- och familjeomsorgsverksamhet valde man samma koncept även för denna.

Hälsohögskolan har flera institutioner, så re- dan i huset finns en bred forskarkompetens. Sam- arbete finns även med andra institutioner när det till exempel gäller frågor som berör teknik.

I ett regionalt utvecklingsnätverk tittar man på vilka uppgifter som är angelägna att arbeta med och sedan samråder Karin Renblad med högskolans prefekt om vilka forskare som kan vara aktuella. Ofta återkommer samarbetet och även forskarna får mycket tillbaka – de får idéer och kontakt med personer i verksamheten. På LUPPEN har man märkt att samarbetet ofta le- der vidare till något mer, det blir som ringar på vattnet. LUPPEN arbetar mycket för att få igång aktiviteter, men också med att förmedla kunska- per, kontakter och hjälpa till med att exempelvis söka medel för utvecklingsarbeten.

PÅ LUPPEN var det aldrig någon diskussion om man skulle ha anställda forskare. Karin Ren- blad ser en stor fördel i att kunna välja person efter behov.

– Jag har förstått att vi har valt en unik lös- ning, men det är många som blir intresserade när de hör om den, säger Karin Renblad. ■ ■ ■

Inga

anställda forskare

- men ett nära samarbete med högskolan

Arbetssättet var okänt för forskaren och självklart för praktikern.

När de började arbeta tillsammans på FoU i Väst insåg de att arbetssättet var värt att studera.

Så föddes rapporten Hembesöket – ett arbetssätt i socialt omsorgsarbete.

Monica Nordström är forskningsledare på FoU i Väst. Redan under sitt avhandlingsarbete tittade hon på hembesöket – men då från ett organisatoriskt perspektiv. När hon började arbeta tillsammans med Anna Dunér, socionom som tidigare arbetat som bland annat biståndshandläggare, fick hon se hembesö- ket ur ett annat perspektiv – som en del av det sociala omsorg- sarbetet. Monica Nordström undrade varför det var så själv- klart med hembesök vid biståndsbedömning och tyckte att det var värt att studera.

– Jag hade aldrig funderat i de banorna och tyckte först inte att det var något speciellt att undersöka, säger Anna Dunér.

Men både hon och Monica Nordström är intresserade av att titta på kunskap som finns fast den inte blivit synliggjord.

Hembesök i socialt omsorgsarbete är just ett exempel på detta och de gjorde därför en undersökning av arbetssättet inom sitt projekt Att bistå äldre.

Tillsammans visar de att hembesöket är ett komplicerat möte och metod. När det sker i utredningssyfte har det såväl en juridisk dimension som en omsorgsdimension; biståndsbe- dömare kommer hem som myndighetsperson men också ut- bildad inom omsorg och bärare av dess perspektiv. Hembesök är dessutom ett arbetssätt där flera metoder används. Ett lyck- at hembesök ger både information och etablerar kontakt.

Kunskap värdesätts ofta högre om det sätts ord på den.

Hembesök tycks tidigare ha varit något som inte lärts ut, och som trots detta har förväntats fungera. Men metoden kan ses som alltför resurskrävande om man inte motiverar dess för- tjänster.

– Tycker man att hembesök är viktigt så skall man kunna motivera varför, säger Monica Nordström. ■ ■ ■

Att forskare och praktiker samarbetar kan bli något speciellt och fruktbart, som när Anna Dunér och Monica Nordström tillsammans började studera hembesöket vid biståndsbedömningar. Att tillsammans ifrågasätta en etablerad arbetsmetod tycks vara ett nytt sätt att tänka på.

- ett möte som granskats

tack vare ett möte

Musik för känsla, rörelse och ro!

Musiken påverkar alltså stämningen positivt. Den under- lättar också konkret träning för att behålla språk och rö- relseförmåga hos en person med en demenssjukdom.

Ewa och Gunnel träffas varje vecka för en musikstund.

När de började kunde Gunnel, som har en demenssjuk- dom, inte hitta orden i någon av sångerna – nu gör hon det i femton.

Det blir mycket känslor under musikstunden. När Gun- nel sjunger ”Se mig för den jag är…” blir hon rörd, så också lyssnaren. Även när hon inte hittar orden i visan om Cecilia Lind förmedlar hon känslor, genom intensiteten i sitt nynnande, så att man vet exakt vad som händer i sång- en.

Om hon letar efter ord spelar Ewa långsammare, tar om en melodislinga och så hittar Gunnel tillbaka till or- den.

När de sjöng upp tog de i, använde sina röster med kraft. Under sångstunden används nyanser.

På slutet dansar de till latinamerikanska toner. Gunnel tycker om att svänga runt, runt. Ewa styr också in rörel- serna framåt och bakåt, eftersom hon vet att förmågan att röra sig i dessa riktningar försämras vid demens.

Gunnel berättar om hur mycket dessa musikstunder

betyder för henne, att de är veckans höjdpunkt. Hon har fått möjlighet till individuell musikstund eftersom hon in- sjuknade relativt tidigt.

Men Ewa har också musikstunder i grupp, ibland till- sammans med någon arbetskamrat. Då sjunger och spe- lar man tillsammans, men det handlar om mer än vanlig allsång.

– Det händer mycket när man sjunger att ”Temperatu- ren är hög uti kroppen…”. Sången ger närhet när man rullar och man skall resa sig och då veta om man är en August eller en Lotta, säger Ewa.

För att använda musiken i omvårdnaden måste man tänka om på många sätt och våga testa.

– Det skall kännas bra för en själv och det får aldrig bli barnsligt, säger Ewa Karlsson.

I mitten av nittiotalet gick hon orienteringskurs i musikterapi vid musikhögskolan i Piteå. Ewa sä- ger att den gav mer tyngd åt hennes arbete, hon har skrivit C-uppsats och skriften Musik som berör –

deltid på FoU i Piteå älvdal och deltid på Munkber- ga äldreboende. Hon använder musik på olika sätt, inte bara för att träna upp eller bibehålla för- mågor utan också som avspänning inför natten.

– Många har varit spända hela dagarna av oro för att inte kunna klä på sig eller hitta rätt.

Hon har också använt musiken tillsammans med mål- ning. Men hemligheten ligger kanske bortom musiken.

– Jag tror att om man utstrålar att man är engagerad, då känner människor att man är där för deras skull, säger Ewa Karlsson. ■ ■ ■

FOTNOT: Gunnel är ett fingerat namn.

I dagrummet på Munkberga äldreboen- de i Piteå hörs ett stilla slammer av förberedelser för lunchen.

Snart byts ljuden mot sång och musik.

Ewa och Gunnel träffas för veckans musikstund.

Musik kan fungera som ett redskap i omvårdnadsarbete.

– Jag såg hur mycket enklare det blev. Med

musiken undviks många konflikter och mor-

gonbestyren går lättare, säger Ewa Karlsson

som är undersköterska och har gått kurser i

musikterapi.

FoU i Piteå älvdal

Norrbottens basnäring har funnits inom skog och gruva. Kopplingen till den offentliga sek- torn har varit stark, men den akademiska tradi- tionen liten.

Därför blir FoU i Piteå älvdal betydelsefull för hur kunskap etableras i regionen, säger Gunnar Lindberg som varit med och startat en- heten. Det handlar om en ny kultur och om att bryta gamla mönster.

FoU i Piteå älvdal startade sommaren 2000 med tre programområden: musik och hälsa, demens samt televård.

Tjänsterna inom äldreomsorg produceras till stor del av undersköterskor, säger Gunnar Lindberg, och det är mot dessa man främst rik- tar sitt arbete:

– Vi har en profil mot det verksamhetsnära, det är vi bra på. Vi är svagare på forskningsle- darsidan.

Många som arbetar på FoU i Piteå älvdal är under- sköterskor, men kompetensen är bred med olika yrke- serfarenheter. Forskningskompetens lånas ibland från andra enheter. Ewa Karlsson fick till exempel handled- ning av Ingela Edkvist från Dalarnas forskningsråd för att utvärdera arbetet med musik som redskap i omvårdnadsarbete.

Tanken är att FoU i Piteå älvdal skall bli en mötes- plats för forskning och praktik – med betoning på verk- ligt möte. Det skall däremot inte bli en ny arena för forskningen.

Rapporter skrivs på FoU i Piteå älvdal, men den vik-

– FoU har en plats i samhället, men man måste klara av att förmedla olika kompetenser, säger Gunnar Lindberg.

– När människor har upptäckt att man behöver varandra, då går samarbetet bra, säger Ewa Karlsson.

Gunnel tycker om att svänga runt, runt.

Ewa styr också in rörelserna framåt och bakåt, eftersom hon vet att förmågan att röra sig i dessa riktningar försämras vid demens.

”Kunskapen vinns där den produceras

och upplevs”

Gunnar Lindberg

tigaste återkopplingen sker genom personerna. Alla ar- betar även kvar i sin ordinarie verksamhet. Dessutom är FoU i Piteå älvdal ett ställe som man arbetar tillfäl- ligt på. Då får dels många chansen att arbeta där, dels sprids kunskapen vidare när personen kommer tillbaka till sitt ordinarie arbete.

– Om man skall ha ett centrum för praktik, ett FoU, då skall praktiker få prova, säger Gunnar Lindberg.

Gunnar Lindberg lever som han lär. Han lämnade vid årsskiftet över sitt arbete som administrativ chef för FoU i Piteå älvdal till Mona Sundquist Alm och återgick till arbetet som äldreomsorgschef i Piteå. ■

Projekt för en god demensvård

FoU i Piteå älvdal har demens som sitt övergripan- de tema. Förutom musik som ett redskap i omvård- nadsarbetet tittar man också bland annat på anhö- rigas behov av stöd.

Många andra FoU-enheter arbetar också kring demens.

FoU Blekinge har arbetat för att visa på de de- mentas situation. Enheten har två demensforskare, Barbro Sjöbäck och Göran Holst, anställda. Deras arbetet med länsövergripande riktlinjer för en god demensvård har inneburit att det idag finns en de- menssjuksköterska i varje kommun i länet samt fem i landstinget. Dessa får regelbunden handled- ning och kompetensutveckling av medarbetarna på FoU-enheten.

Göran Holst medverkar även i en studie för att utveckla demensvården i Blekinge. Betydelsen av läkemedel mot Alzheimer, omvårdnadsinsatser, in- satser från anhöriga samt boendemiljöns betydelse för välbefinnande och funktionsförmåga studeras.

Studien görs i samarbete med länets demenssjuk-

sköterskor. ■

Att inte åldras i sitt ursprungsland

Många svenskar har sin bakgrund i ett annat land, en annan kultur eller ett annat språk.

De äldre i Sverige blir en alltmer sammansatt grupp.

Botkyrka kommun nämns ofta som ett exempel på en kommun där en stor del av invånarna ursprungligen kom- mer från andra länder. Men medelåldern är låg, berättar Lotta Liwergren från Kompetenscentrum, och det är ännu få som har behov av stöd från äldreomsorgen.

För att möta framtida behov har kommunen bett Kom- petenscentrum om hjälp. Man undersöker äldre invand- rares förväntningar på och förväntade av behov av vård och omsorg samt personalens bemötande.

Kristiina Heikkilä är handledare för sådana studier och skriver själv på en avhandling om äldre finländare och äldreomsorg. Hon säger att kunskaper som finns inom invandrargrupperna sällan tas tillvara. Ofta glöms det dessutom bort att gruppen är så heterogen.

– Alla skall vårdas lika, men det innebär ofta att det

sker ur ett svenskt synsätt och på svenska, säger Kristiina Heikkilä.

Hon ser stora fördelar med äldreomsorg på de äldres hemspråk, och då inte minst dagverksamhet.

– Det kan bryta isoleringen för ensamma och dessutom ger det en möjlighet att få information om hur det svenska samhället fungerar, säger Kristiina Heikkilä.

Även på andra håll i Sverige håller FoU-enheterna på med arbeten kring äldre från andra länder, till exempel:

• LUPPEN i Jönköping har en FoU-cirkel som belyser frå- gan om att åldras i främmande land.

• FoU-centrum äldre i Uppsala utvärderar ett dagcenter för äldre från Iran. Dagcentret startades eftersom språk-, relations- och kulturkonflikter riskerade leda till social isolering och ohälsa.

• Äldreforskning Nordväst i Sundbyberg arbetar med ett projekt för att förbättra den språkliga kommunikatio- nen mellan äldre invandrare och vårdpersonal.

• Vid Malmö FoU-enhet pågår projektet ”Kulturanpas- sad omvårdnad” ■ ■ ■

Äldre och hälsa

Vissa människor upplever hälsa och välbefinnande trots svåra diag- noser.

Andra skulle objektivt klassas som kärnfriska men de mår inte bra.

Hans Hallberg, läkare och forskare vid Dalarnas forskningsråds Äldreforum, har intresserat sig för vilka faktorer som befrämjar upp- levelsen av hälsa. I rapporten Åttio år tvåtusen skriver han: ”Ålders- variabeln är i sig inte särskilt intressant om man vill försöka förstå hur människors hälsotillstånd och livsvillkor formars sig.”

Större betydelse har den personliga förmågan att aktivt hantera och leva med förändringar. Denna kan vara god om personen upplever tillvaron som begriplig, hanterbar och meningsfull.

För många kvinnor är närheten till sina barn en meningsskapande faktor. Männen uppgav inte detta på samma sätt, men det sociala stödet är ändå viktigt för dem.

Samtliga män som intervjuades i undersökningen och som själva upplevde sin hälsa som god – var gifta. ■

Bild från Lillhagsparkens avdelning för spansk- talande äldre, Göteborg.

Gunvor Olsson underhåller hälsan med regelbunden träning på gym.

Personal från äldreomsorgen kan under en begränsad tid arbeta med utvecklingsprojekt på Kompetenscentrum.

Lotta Liwergren säger att doktorander är bra som hand- ledare för utvecklingsarbeten – de får också mycket tillbaka.

– Genom att lyssna till pågående samtal med personal från äldreomsorg uppdaterar man sig och kommer när- mare verksamheten, säger Kristiina Heikkilä, doktorand i omvårdnad och handledare vid Kompetenscentrum.

Mångfalden yrken och erfarenheter på Kompetenscen- trum gör att man kan arbeta tvärvetenskapligt – och öka varandras kunskaper. Det är inte säkert att den som arbe- tar med ett utvecklingsprojekt får en handledare från samma ämnesområde. Kristiina Heikkilä har varit tydlig med vad hon kan hjälpa till med. Hon har inte kunskaper om till exempel styrketräning för äldre – men om metoder och hur man hittar litteratur.

– Styrkan med ett sådant här centrum är att personalen behåller närheten till vårdens och omsorgens vardag, ge- nom att samtidigt arbeta kvar i sin ordinarie verksamhet, säger Kristiina Heikkilä.

På Kompetenscentrums hemsida står det att man ”har tydliggjort den stora klyfta som finns mellan å ena sidan praktisk verksamhet och å andra sidan forskningsverk- samheten inom högskola och universitet”. Det är lätt att

tro att orsaken handlar om skilda traditioner, men Lotta Liwergren säger att det också handlar om själva perspek- tivet. Hon beskriver praktiker som handlingsinriktade, de ser ofta problemen här och nu, medan forskarna är mer reflekterande och framtidsorienterade.

Mycket av utvecklingsarbetet på utgår från kommunal verksamhet, men Kompetenscentrum vill också samarbe- ta med primärvård, psykiatri och privata vårdgivare. Det finns en vision om att integrera forskning i praktisk verk- samhet genom att starta ett hälsocenter och arbeta före- byggande för att främja hälsa och motverka social isole- ring hos äldre. För att nå dit skulle olika yrken och kun- skaper tas tillvara och utveckling och utbildning för per- sonalen vara en självklarhet.

Kompetenscentrum har ibland sett ett problem i att kommunerna inte fångar upp kompetens och utvecklings- iver hos de anställda. Lotta Liwergren berättar att perso- nalen som genomfört projekt vill tillämpa sina nyförvär- vade kunskaper, men det finns en risk att dessa inte tas tillvara på arbetsplatsen och att de väljer att söka sig nå- gon annanstans.

– Det kan vara positivt att börja på något nytt, men det är negativt om det beror på att man saknar utvecklings- möjligheter där man är, säger Kristiina Heikkilä. ■ ■ ■ – Skall vi överhuvudtaget få personal till äldreomsorgen

måste de ges möjlighet att utvecklas, säger Lotta Liwergren, chef för Kompetenscentrum i Älvsjö.

Men det handlar inte om att ensidigt låta personal ta del av nya forskningsrön.

– Vi pratar om forskning i verksamheten och verk- samheterna i forskningen.

På Kompetenscentrum arbetar man inte med att utveckla verksamheter – utan med att ge stöd för verksamheterna att utvecklas, berättar Kompe- tenscentrums chef Lotta Liwergren (längst fram till vänster på bilden).

Personal och hälsa

– Det här är ett exempel på ett riktigt FoU-uppdrag, säger Mairon Johansson om rapporten Vad är hälsa för vård-

äldreområdet hos FoU Kronoberg och författare till rap- porten.

FoU Kronobergs styrgrupp initierade undersökningen, och under dess gång samarbetade FoU Kronoberg med personal i verksamheten, försäkringskassa och medi- cinskt ansvarig sjuksköterska.

Undersökningen syftade till att kartlägga ohälsa i ar- betssituationen hos personalen inom vård och omsorg i Markaryds kommun. Man ville veta vilka faktorer som motverkade respektive befrämjade hälsa. Det framkom också hur personalen såg på begreppet hälsa.

Resultaten visade att den fysiska arbetsmiljön har för- bättrats sedan 1998, då en jämförbar studie genomförts.

Men det fanns behov av förbättringar i den psykiska ar- betsmiljön.

Många saknade uppmuntran och stöd från sin chef, de behövde få mer och bättre information om till exempel förändringar i organisationen. Dessutom saknade speci- ellt undersköterskor och vårdbiträden eget handlingsut- rymme.

– Det behövs en dialog om hälsa och hälosbefrämjande faktorer. Många hade tips, men saknade att någon lyssna- de på dem, säger Mairon Johansson.

Personalen såg på hälsa ur olika perspektiv. Alla såg det fysiska perspektivet, många även psykiskt, existenti- ellt, socialt och miljörelaterat hälsoperspektiv.

– Men de som var långtidssjukskrivna såg bara den fysiska hälsan, berättar Mairon Johansson och drar pa- ralleller till Maslows behovshierarki:

– Om man ständigt har värk, orkar man inte vidare

utan då förknippar man hälsa med fysiska aspekter. ■

Informationscentrum

Inte bara

information

Stödjande anhöriga

behöver stöd

– Det är utvecklande att arbeta tillsammans med personal från kommu- nen och sedan kunna återkoppla till den egna organisationen, säger Ulla Olander från Röda Korset i Ulricehamn.

– Vi har alla svårt att hitta information bland utbudet idag, säger Bengt-Arne Andersson från Äldreväst Sjuhärad.

Men speciellt de äldre hade problem i informa- tionsdjungeln och kommunerna hade svårt att klara sin informationsskyldighet.

Därför startade Informationscentrum för äldre och deras närstående i Sjuhäradsbygdens sex kommuner. Det är ett projekt inom Äldre Väst Sjuhärads programområde IT och telemedicin.

Projektsamordnare Ritva Lindskog tror att svårigheten att nå ut med information, och orsaken till behovet av Informationscentrum, kan ligga i att det finns så många olika instanser och huvudmän inom äldreomsorgen. In- formationscentrum hjälper till med att förklara och slussa vidare, de tar emot alla sam- tal men ger inte sjukvårdsup- plysning.

Informationscentrum har sina lokaler i serviceboendet Duvan i centrala Borås och bemannas dagligen mellan klockan 14 och 22 av personal från kommunen. Ofta arbetar även personal från olika fri- villigorganisationer tillsam- mans med kommunens perso- nal. På så sätt hoppas man kunna bygga upp kontaktnät och nå ut så brett som möjligt.

Alla hushåll i de sex kom- muner som deltar i projektet har fått information i brevlå- dan och man annonserar re- gelbundet i dagspressen. Men den informella informationen är viktig – och den tar tid.

Såväl äldre som anhöriga kan ringa till Informations- centrum.

– Namnet är lite missvisande, många behöver helt en- kelt prata om sin ensamhet, säger Ulla Olander från Röda korset i Ulricehamn.

Och det får de också göra på Informationscentrum.

– Jag kan fortfarande bli förvånad över att det handlar om så många olika saker som de äldre vill diskutera och inte bara få en kort information. Kan vi hjälpa till att höja livskvaliteten har vi gjort mycket gott, säger Bengt-Arne Andersson. ■ ■ ■

– Man ställer verkligen upp för sina anhö- riga, säger Ingela Höglund, ansvarig för programområdet Anhörigstöd vid Äldre Väst Sjuhärad i Borås.

Enheten har samarbetat kring en stor enkätunder- sökning om äldres hälsa och levnadsvillkor, man frågade bland annat efter vart äldre vänder sig när de behöver hjälp. De flesta väljer i första hand sina närstående. Detta gällde såväl de som själva behövde stöd, som de som vårdar en anhörig.

Undersökningen är gjord i Västra Götaland, men Ingela Höglund tror att resultaten stämmer med situationen i övriga landet.

Insatser som anhörigvårdare gör regelbundet kan variera från hjälp med handling någon gång per vecka, till att omfatta insatser i stort sett hela dygnet. Många som vårdar sina makar eller ma- kor har själva nått en hög ålder, har flera sjukdo- mar och ibland till och med eget vård- och om- sorgsbehov.

– Men man hjälps åt, säger Ingela Höglund.

Hon berättar att det inte fanns någon FoU-en- het i området innan Äldre Väst Sjuhärad startade.

Att kommunerna nu samverkar kring en enhet ger större möjlighet att driva utvecklingsprojekt. En- skilda kommuner, varav en del är små, hade till exempel inte själva kunnat driva ett stort projekt som Informationscentrum.

Äldre Väst Sjuhärad arbetar på olika sätt, men projekten man provar och genomför skall alla ha en förankring i den egna kommunen, som sedan eventuellt kan ta över verksamheten och göra den permanent.

Enheten har olika programområden, varav

behövs mer stöd till anhörigvårdare. Tack vare de statliga stimulansmedlen har mycket hänt un- der de senaste tre åren, men stödet behöver bli mer individualiserat. Det kan handla om behov av information, psykosocialt stöd eller avlösning för att få egen tid, till exempel för tandläkarbesök och ärenden. Det kan behövas ekonomiskt bi- stånd när pensionen inte räcker till för medicin eller speciell diet.

Stödet behöver också kunna anpassas såväl till

den som bara behöver lite stöd ibland som till

vård i livets slutskede och även omfatta nyblivna

änkor och änklingar. ■ ■ ■

Ny teknik för äldre människor – och yngre

FoU i Piteå älvdal har ett forskningspro- jekt kring televård, där betoningen lig- ger på kommunikationen i den vardag- liga vårdverksamheten. I Piteå pågår ett projekt där anhöriga till äldre som vistas på korttidsboende erbjuds bildte- lefon. På så sätt kan förhoppningsvis oro minskas och närhet skapas trots av- stånd.

Eftersom mycket äldreomsorg sker med viss personal på distans, kan bildtelefonen användas när läkare eller distriktssköterska kontaktas. Både hemmaboende pensionärer och personal på särskil- da boenden kan på detta sätt enklare få stöd vid förfrågningar.

Ylva Johansson, vid Dalarnas forsk- ningsråd, har studerat äldres relation till ny teknik. I rapporten Äldre människor,

der och tillgång till dator och Internet, samt hur de använder dessa. Det är vanli- gare att äldre i storstadsregion (Stock- holm) har tillgång till dator och Internet än äldre i glesbygd (norra och västra Da- larna).

Allra vanligast är det för yngre äldre, fortfarande yrkesverksamma, män med hög utbildning, utan funktionshinder och med goda kunskaper i engelska. ■ ■ ■

Äldre personer med flera sjukdomar behöver en väl fungerande vård och omsorg.

Samverkan mellan primärvård, äldreomsorg och slutenvård blir oerhört viktig för att garantera trygghet.

När Ulla Gurner vid Stiftelsen Stockholms läns Äld- recentrum gjorde en undersökning om detta var resulta- ten nedslående.

Problemet är i regel inte att äldre saknar stöd och vård. Men eftersom olika verksamheter utför dessa och gemensam planering ofta saknas sjunker kvaliteten, vilket kan leda till höga kostnader utan någon nytta.

Efter ett antal fallstudier av äldre med flera sjukdomar konstaterar Ulla Gurner att Dirigent saknas!, vilket stämmer med resultaten från tidigare studier som gjorts

vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.

Ulla Gurner skriver att samordning av insatserna skulle ge både mänskliga och samhällsekonomiska vin- ster. Det räcker inte med avtal och handlingsprogram.

Slutsatsen blir att primärvården behöver ta ansvaret för att organisera stöd och vård kring äldre med flera sjuk- domar - och samordna insatserna med socialtjänsten.

Primärvården i Vaxholm har tagit fasta på detta och ett försök med äldreteam har pågått i två år. Ulla Gur- ner har följt projektet och intervjuat äldre. Resultaten publiceras i en rapport i vår. ■

FOTNOT: Dirigent saknas! är titeln på rapporten, 2001:6, från undersökningen.

Dirigent saknas - när äldre blir sjuka

Mycket har hänt på det tekniska området.

Tekniken har kanske inte blivit mänsklig, men den kan underlätta för människor.

Som när den nya tekniken skapar kontaktvägar för människor, trots att den ene

inte kan samtala med ord.

Blekinge FoU-enhet Erik Dahlbergsvägen 30 374 37 Karlshamn telefon 0454-840 40 www.blekingefou.pp.se/

• Utveckling av demensvården i Blekinge

• Kvalitetsprojekt i äldrevård- och omsorg – från biståndsbedömning till genomförande

• Kvalitetssäkring av hälso- och sjukvårdsinsatser för arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor

• Enkätundersökningar till pensionärer beträffande upplevd kvalitet i insatserna inom hemtjänst och särskilt boende, den så kallade

Kvalitetsbarometern

FoU-enheter inom äldreområdet

med några aktuella rubriker från deras verksamhet

Äldrecentrum Östergötland Sandbäcksgatan 5

581 91 Linköping telefon 013- 22 73 76 http://e.lio.se/aldrecentrum/

Prövar modeller för utvecklingsarbeten.

Arbetar med att i en FoU-katalog samla och sprida information om FoU-projekt, rapporter, avhandlingar och uppsatser inom äldreområdet med intresse för Östergötland.

Samarbetar med lokala FoU-enheter

• Landstingets FoU-enhet för primärvård och psykiatri

telefon 013-22 85 00

• Motala FoU Motala kommun telefon 0141-22 51 27

• FoU-centrum inom vård och omsorg Linköpings kommun

telefon 013-20 66 38 Forum Äldre – Regionalt äldrecentrum i Örebro län Sörbyängsvägen 4 702 18 Örebro telefon 019-602 88 48 www.orebroll.se/forumaldre

• Urininkontinens

• Rehabilitering

• Depression

• Demens

• Aktiviteter inom det förebyggande området

Malmö FoU-enhet för äldre Samhällsmedicinska institutionen Universitetssjukhuset MAS 205 02 Malmö

telefon 040-33 63 02

hemsida under utveckling – skall nås via www.malmo.se

• Vård i livets slutskede

• Kulturanpassad omvårdnad

• Behovsbedömningar för äldre

• Förebyggande insatser kring äldre FoU Skåne

Kommunförbundet Skåne Box 53

221 00 Lund telefon 046-71 99 34 www.skane.komforb.se

• Kunskapsverkstäder med erfarenhetsinventering

• Handledning för vårdbiträden

• Workshops för biståndshandläggare och sjuksköterskor

• Chefsnätverk

FoU-Kronoberg Vallgatan 12E 352 35 Växjö telefon 0470-58 66 88 www.foukronoberg.com Upplevelsen av hälsa är en röd tråd i arbetet, projekten delas in i tre huvudområden:

• Samverkan – bland annat över huvudmannagränser

• Brukare och anhöriga – till exempel ”Anhörig 300” och ”Liv till åren 65+”

• Personalprojekt – bland annat

”Hälsa för vård- och omsorgspersonal”,

”Kollegieobservation” och

”Yrkesroller” Fokus Kalmar län

Box 75 391 21 Kalmar telefon 0480-61 550 www.fokus.kalmar.komforb.se

• Delegering och kompetens i kommunal hälso- och sjukvård

• Omsorgsplanerare på sjukhus

• Omsorg och vård av demenshandikappade

• Tjänsteutveckling i äldreomsorg

• Kvalitetssystem för behovsbedömning och rättssäkerhet

• Särskilt boende/Flyttstudie

• Chefs och arbetsledare i äldreomsorg – kollegiala granskningar

• Socialt synsätt Luppen

Jönköpings län Box 1026

551 11 Jönköping telefon 036-30 28 34 www.luppen.nu

• E-care, om IT-tillämpningar i vården

• Etikprojektet

• Mat och matvanor hos äldre

• Uppsökande verksamhet hos äldre

• Gränslös sjukvård Hallands FoU-enhet för äldre-

och handikappomsorg Kommunförbundet Halland Box 505

301 80 Halmstad telefon 035-13 97 05 www.nfou.nu

• Äldre och handikappomsorgens ledarskap

• Livsglädje – ett livstidsprojekt

• Anhörigstöd

• Anhörig 300 i Halland

• Bensår och trycksår – en vägledning till framgångsrik behandling

• Äldreboendet – ett försök till helhetssyn

• Autonomi och bemötande inom äldreomsorg

Äldreväst Sjuhärad Högskolan Borås

501 90 Borås telefon 033-17 47 62 www.aldrevast.hb.se

• Kommunbaserad rehabilitering – rehabiliterande vård

• Palliativ vård

• Anhörigstöd

• IT och telemedicin FoU i Väst Box 50 73 402 22 Göteborg

telefon 031-335 51 88/335 50 85 www.fouivast.com

• Att bistå äldre – från förfrågan till verkställande

• Anhörig 300

• Arbetsledning inom äldreomsorgen

FoU-Västernorrland

(före detta SOFO-mitt forskningsenheten Sundsvall Timrå)

Box 3014 871 03 Härnösand telefon 060-19 10 95 www.sundsvall.se/sofomitt

• Från biståndsbeslut till faktisk hjälp

• Lärandeprocesser inom hemtjänsten

• Kollegialt lärande inom äldreomsorgen

UFFE – Utvecklings- och Fältforskningsenheten Umeå socialförvaltning Box 30 45

903 02 Umeå telefon 090-16 18 57

Övergripande projekt för äldrefrågor:

Lärande och kompetensutveckling inom äldreomsorg och äldrevård Äldrecentrum Västerbotten Norrlands universitetssjukhus Geriatriskt Centrum 901 85 Umeå telefon 090-78 58 711 www.vll.se/aldrecentrum Tre utvecklingsområden:

• Vårdkedjor och vårdprocesser

• Äldre i glesbygd

• Kunskapsutveckling och kunskaputbyte

FoU-centrum äldre Uppsala län Kommunförbundet i Uppsala län

Box 18 43 751 48 Uppsala

telefon 018-65 65 98 / 65 66 51 http://www.foualdreuppsala.nu/

• Utvärdering av läkartillsyn i särskilda boenden – med fokus på den medicinska vårdplaneringen

• Äldres förväntningar på äldreomsorgen i Håbo kommun

• Kunskapscentrum Äldrepsykiatri – genom fallbeskrivningar synliggöra och systematisera äldrepsykiatrins kunskapsområde

• Viktiga funktioner och förmågor hos de allra äldsta – patienters, personals och närståendes uppfattningar

• Att flytta till omvårdnadsboende – äldres, närståendes och anställdas erfarenheter av delaktighet

Äldreforskning Nordväst Birgitta vägen 4

177 31 Järfälla telefon 08-587 313 92 www.aldreforskningnordvast.com

• Forskningsstödd

verksamhetsutveckling rörande nutrion, läkemedel och träning inom kommunal äldreomsorg

• Samverkan i vården. Förståelse av innebörder och kraven på uppföljning av fattade beslut

• Kunskapsutvecklingen i äldrevården

Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum

Box 64 01 113 82 Stockholm telefon 08-690 58 00 http://www.aldrecentrum.se

Bedriver forskning organiserad i fyra sektorer:

• Sektor för psykologi

• Sektor för geriatrisk medicin

• Sektor för socialgerontologi

• Sektor för social arbete/utredningsuppdrag Kompetenscentrum inom

äldreomsorg och äldrevård Box 189

125 24 Älvsjö telefon 08-508 21 599 http://www.slpo.sll.se/kc/

• Äldre från andra länder

• Näringstillförsel hos pensionärer på servicehus

• Anpassad styrketräning för äldre

• Rehabilitering i parkmiljö

• Det positiva med att arbeta inom demensvård

FoU i Piteå älvdal Djupviksgatan 20 941 33 Piteå telefon 0911- 21 12 56 www.foupiteaalvdal.nu

• Musik och hälsa

• Demens

• Televård FoU-Jämt

FoU-enheten för socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård i Jämtland

Mitthögskolan 831 25 Härnösand

telefon 063-16 53 48 / 070-290 35 53 www.soa.mh.se/fou

• Fallskador och fallskadeprevention för äldre

• Att bo i gruppbostad - ur de boendes perspektiv

• Brandmän i äldreomsorgen - ett samverkansprojekt mellan räddningstjänst & socialtjänst

FUXÄ-projektet FoU-Forum

Landstinget Gävleborg 801 88 Gävle telefon 026-155 464 www.x.komforb.se/Fuxa/

FUXÄ är ett samarbete mellan Kommunförbundet Gävleborgs FoU-enhet X- Fokus och Landstinget Gävleborgs FoU-Forum samt Högskolan i Gävle och Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF), en enhet inom Uppsala universitet som är förlagd till Gävle.

• Den äldres väg i vårdkedjan – från eget boende eller institution för äldrevård till intagning på akutklinik

• Äldres hemmiljö och hur den påverkar av hemrehabilitering

• Äldre människors hälsa - att lägga liv till åren och hälsa till livet

• Äldres levnadsvillkor - en studie i samhällets serviceskugga Dalarnas forskningsråd –

Äldreforum Box 743 791 29 Falun telefon 023-709 180 www.dfr.se/alprog/

• Omsorg som kunskap och praktik inom hemtjänsten

• Utvecklingsarbete med yrkesgrupper i kommuner och landsting

• Hemlikhetens estetik i särskilda boenden

• Utemiljön vid särskilda boenden – ett utvecklingsprojekt

• Möten mellan patienter, anhöriga och professionella

• Stödet till anhöriga – ett samspel mellan kommuner och frivilligorganisationer

• Undantagssystemet i praktiken – en historisk studie

• När fritid blir fri tid – om pensioneringsprocessen

• IT – ett medel för effektivt medborgerligt deltagande?

Äldre i framtiden

Förr var folk yngre – när de ansågs gamla.

Synen på äldre och åldrande skiljer sig mellan olika epoker och olika kulturer.

– Ålderdomen har fått ett nytt perspektiv, man blir inte gammal för att man går i pension, säger Kristina Westerberg.

Hon är forskningsledare och arbetar med seminarieserien

terbotten och UFFE, Utvecklings- och Fältforskningsenhe- ten vid Socialtjänsten i Umeå. Serien har kommit till efter ett samarbete mellan de båda enheterna och socialtjänst- ens utvecklingsenhet i Umeå kommun. Man bjuder in en bred målgrupp: som vårdpersonal, bostadsföretag, sam- hällsplanerare och pensionärsorganisationer.

Inledningsvis tänkte man titta på tre frågor: vård och omsorg, boende och livsstil samt kultur och fritid. Vid första seminarietillfället visade det sig dock att det stora intresset riktade sig mot boende, en fråga som tangerar alla de andra.

Idéer som föds under seminarieserien kan leda till nya projekt och nätverk. Kristina Westerberg nämner pensio- närerna i Obbola, en ort knappt två mil söder om Umeå, som ett exempel. De vill bygga äldreboende i form av bostadsrätter dit man kan flytta när man sålt sitt hus – och där man skall kunna bo kvar även om hjälpbehovet till- tar.

De kommer att söka medel från Äldrecentrum Väster- botten för en förberedande undersökning om förutsätt- ningarna, så att de kommer sin idé så nära som möjligt.

– Sådant här ligger helt i tiden, vi kommer absolut att få se mer av egna initiativ, säger Kristina Westerberg.

Det är lätt att vänta på att andra skall fatta beslut, säger hon, och sedan sitta och gräla på dem för att fel beslut fattades.

– Men man behöver fundera nu, det är bättre att vara förberedd än att börja när behoven redan finns.

Om den enskilda individen behöver ta saker mer i egna händer i framtiden, behöver det offentliga i gengäld pla- nera för att bistå detta, som att ge anhörigvårdare avlast- ning eller att försöka installera hissar även i äldre hus.

– I offentlig verksamhet behöver man fundera över hur man bäst stödjer de initiativ som kommer fram, säger Kristina Westerberg. ■ ■ ■

Dagens unga – framtidens äldre

Dagens unga – framtidens äldre

Dagens unga – framtidens äldre

Privata bilder.