KULTUR–SPRÅK– MEDIER
Examensarbete i fördjupningsämnet Svenska
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Premisser för muntliga tal:
en retorisk
tolkning av bedömningskriterier för nationella provet
Terms for oral speech: a rhetorical interpretation of assessment
criteria for the national test
Nicklas Ivarsson
Examen och poäng (Ämneslärarexamen, 300hp) Datum för slutseminarium (2020-06-02)
Examinator: Camilla Thurén Handledare: Cecilia Olsson Jers
2
Sammanfattning
Bedömningen av muntliga tal i nationella provet kan vara en utmaning för lärare. Skolans styrdokument och bedömningskriterier innehåller aspekter av tolkningar som sätter lärares retoriska kunskaper på prov. Till nytta för en tolkningsgemenskap bland lärare hade eventuellt ett retoriskt perspektiv för bedömningen kunnat hjälpa. Men trots att den retoriska
arbetsprocessen förekommer i svenskämnets centrala innehåll för gymnasieskolan så syns inte några av retorikens kanoniserade begrepp till i bedömningskriterierna.
Syftet är att genom en kritisk retorikanalys på prisbelönta muntliga tal utanför skolmiljön öka förståelsen för kunskapskriterierna i skolans nationella prov. Frågorna som ställs är: Hur används topiker för att bygga upp innehållet i goda tal? Vilka stilfigurer utmärker goda tal? och Hur syns topiker och stilfigurer i nationella provets bedömningskriterier? Analysen sker med utgångspunkt i en neoaristotelisk teori och topikanalys med ett kanoniserat retoriskt perspektiv. Resultatet visar att bedömningskriterierna för nationella provet kan betraktas vara ytliga i jämförelse med retorikens kanoniserade perspektiv. Detta leder till att lärare troligen behöver komplettera med egna omskrivningar och normer för en funktionell förståelse av innehållet.
3
Innehållsförteckning
Terms for oral speech: a rhetorical interpretation of assessment criteria for the national test ... 1
1 Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställning ... 6
1.2 Uppsatsens disposition ... 7
1.3 Bakgrund: bedömningskriterier i svenskämnet och nationella prov ... 7
2 Teoretiska perspektiv ... 9
2.1 Retorik ... 9
2.1.1 Retoriken som övertygningsmedel... 9
2.1.2 Neoaristoteles teori och partes ... 11
2.1.3 Topiker ... 12
2.2 Bedömning ... 14
3 Tidigare forskning ... 15
3.1 Effekten av formativ bedömning efter muntliga framställningar ... 17
4 Metod och material ... 18
4.1 Material och urval ... 18
4.2 Analysmetod ... 21
4.2.1 Observationslyssnande... 21
4.2.2 Urval av kritisk retorikanalys ... 21
4.3 Undersökningens tillförlitlighet ... 22
4.4 Etiska överväganden... 23
5 Analys och resultat ... 25
5.1 Presentation av kontexten ... 25
5.2 Inventio ... 26
5.2.1 Ethos ... 26
5.2.2 Pathos och logos ... 27
5.2.3 Retorisk tolkning av inventio och bedömningskriterierna för nationella provet ... 31
5.3 Elocutio ... 33
5.3.1 Retorisk tolkning av elocutio och bedömningskriterierna för nationella provet ... 36
6 Diskussion ... 39
6.1 Slutsatsernas relevans för yrket och svenskämnet ... 39
6.2 Reflektion kring metod och tillvägagångssätt ... 41
6.4 Fortsatt forskning ... 42
Referenslista ... 43
4
Länkar till talen ... 45 Bilaga 1 ... 47 Bilaga 2 ... 48
5
1 Inledning
Mitt intresse för frågorna i denna uppsats väcktes redan under en VFU- period när jag och min handledare skulle bedöma elevers förmågor för hur effektivt deras muntliga
framställningar var i förhållande till olika givna kunskapskrav. Det var inte bara svårt att definiera och värdera vad jag såg, utan det kändes även som att samtalet mellan mig och handledaren förblev ytligt, okritiskt och inte givande. Inte heller den formativa bedömning eleverna fick var särskilt konkret och utvecklande i mitt tycke. Utifrån den erfarenheten insåg jag att bedömningen av elevers muntliga framställningar är en utmaning för lärare.
Styrdokumenten och bedömningskriterierna innehåller till exempel aspekter av tolkningar som sätter lärares retoriska kunskaper på prov.
I läroplanen för gymnasieskolan (GY11) står det att undervisningen i svenskämnet ska ge elever förutsättningar att utveckla ”Kunskaper om den retoriska arbetsprocessen” (GY11). Det innebär att elever ska ta del av retoriken och dess betydelse för bland annat muntliga
framställningar. Här menar jag att det föreligger ett problem i att den retoriska arbetsprocessen, det vill säga retorikens partes, innefattar ett betydligt större djup av
förståelse av varje del i den retoriska arbetsprocessen än vad det framgår i styrdokumentens mer allmänna beskrivningar. Enligt min erfarenhet så är inte heller ett retoriskt metaspråk något lärarstudenter får möjlighet att använda under sin utbildning. Frågan blir då utifrån vilka premisser bedömning av elevers muntliga framställningar ska tolkas och diskuteras. Mark och Palmér (2017) lyfter i sin studie Givna normer och egna: lärares matrisanvändning i bedömningssamtal om ett nationellt prov i muntlig framställning fram betydelsen av
reflekterande samtal om kvalitet i muntliga framställningar mellan svensklärare. Samtidigt menar Jönsson (2009) att elever behöver få erfarenhet av hur det ser ut att nå kunskapsmålen och kunna diskutera olika variationer. Jag vill med stöd i ovan nämnda studie lägga till att även lärare behöver problematisera vilka kvaliteter som synliggörs i ett framförande. För att genomföra detta kommer jag att undersöka retorikens kanoniserade teoretiska perspektiv och sätta detta i en bedömningskontext av bra muntliga tal. Det för med sig att förståelsen av retorikens teori och uppsatsens analysmetod är samma sak.
Det är en balansgång mellan att använda svenska och retoriska begrepp eftersom de svenska ibland inte räcker till för att beskriva det jag försöker framhålla. Orsaken är att de svenska ibland framstår som för allmängiltiga i sammanhanget. Jag blandar därför svenska och
6
retoriska begrepp i uppsatsen beroende på hur jag tycker att det faller ut i läsvänlighet. Retoriska begrepp förklaras oftast löpande i texten, men det finns en kortfattad begreppslista (bilaga 1) att vid behov ta hjälp av.
1.1 Syfte och frågeställning
En ambition med min uppsats är att den ska kunna användas som diskussionsunderlag bland lärare när de strävar efter tolkningsgemenskap för vad som utmärker bra muntliga
framställningar. Tolkningsgemenskap ska här förstås utifrån hermeneutikens syn där en ökad samsyn och förståelse av det som bedöms nås genom att olika tolknings möter varandra i samtalet (jfr Mark & Palmér, 2017). Det finns vidare en förväntan på svensklärare att de ska ha kunskap om vad som är god kvalitet i en muntlig framställning. Samtidigt visar Mark och Palmérs (2017) studie att lärare formulerar egna normer om kvalitet och kompletterar dessa med värdeladdade ord när de bedömer en muntlig framställning. En orsak till det verkar vara att svensklärare behöver mer kunskap i retorik (Mark och Palmér, 2017). Ett sätt att få det, menar jag, är att granska bra muntliga framställningar även utanför skolmiljö med hjälp av retoriken som analysredskap. Jag har därför valt att granska prisbelönta tal, nationella såväl som internationella, för att öka kunskapen om vad god kvalitet i muntliga framställningar kan vara. Att jag valt prisbelönta tal är för att de kan ses som förebildliga, eftersom de är väl genomtänkta i innehåll och form och talarna har coachats av retorikexperter och skådespelare och kommit till final i flertalet deltävlingar
Syftet är därmed att genom en kritisk retorikanalys på prisbelönta muntliga tal utanför skolmiljön tillföra ett retorikperspektiv för lärares tolkningsgemenskap när det gäller bedömning av elevers muntliga framträdande i nationella provet.
Frågeställningar:
• Hur används topiker för att bygga upp innehåll i goda tal? (se kap 2.1.3 för topikbegreppet)
• Vilka stilfigurer utmärker goda tal?
7
1.2 Uppsatsens disposition
Eftersom teorin även är utgångspunkten för uppsatsens analys så presenteras inledningsvis centrala teoretiska utgångspunkter av retoriken och hur den fungerar som övertygningsmedel. Detta sker utifrån ett klargörande av den kanoniserade retorikens begrepp vars förståelse härstammar framförallt från antiken med Aristoteles och Quantilianus. Därefter kommer jag att gå igenom teoretiska perspektiv för den bedömningspraktik som förekommer i skolan, samt hur styrdokumenten fungerar. För att sätta uppsatsens innehåll i sammanhang ingår även ett kortare avsnitt med tidigare forskning om muntliga framställningar i undervisning och bedömning för nationella proven i framförallt svensk kontext.
I avsnittet om metod och material beskrivs och motiveras mitt val av analysmetod och material för uppsatsen. Till grund för den ligger neoaristotelisk retorisk teori och en
topikanalys som utgör huvuddelen av arbetet och min analys för valda tal, samt den tolkning som sker mot nationella provets bedömningskriterier. Avslutningsvis i diskussionsavsnittet lyfter jag fram mina slutsatser och uppsatsens relevans för skolans sammanhang.
1.3 Bakgrund: bedömningskriterier i svenskämnet och
nationella prov
Bedömningen av muntliga framställningar är ingen enkel uppgift och tolkningar kan variera eftersom värdeorden inte följer något ideal vilket gör att lärarnas bedömningar riskerar att bli subjektiva. Det är inte heller ovanligt att lärare lägger in egna normer och tolkningar i
bedömningen (Mark & Palmér, 2017).
Nationella provet är en provsituation där eleven ska hålla ett informerande och tematiserat tal inför en grupp (elever) under en begränsad taltid. Ett bra bidrag karaktäriseras av ett
anförande som tillför nya perspektiv på temat, berör åhörarna och får dem att reflektera (NP). En vidare uppräkning av bedömningskriterierna till nationella provet ser vi en uppdelning på fyra delar (se bilaga 2). Jag har valt att förhålla mig till nationella provet i kursen svenska 1 på gymnasiet och det finns framförallt två orsaker till det. Till en början är det under första året på gymnasiet elever förväntas bygga upp sitt ethos i en ny kontext med retoriken som metaspråk. Ett metaspråk de troligen inte arbetat med i grundskolan (se Olsson Jers, 2010).
8
För det andra är det med bakgrund av min SAG (Ivarsson, 2019) där jag kom i kontakt med studien av Mark och Palmér (2017) för hur den valda bedömningsmatrisens formuleringar fick lärare att föra in egna normer om kvalitet i muntliga framställningar och då i synnerhet i NP i årskurs ett.
Bedömningsmatrisen består av fyra delar (Innehåll, Disposition och sammanhang, Språk och stil samt Framförande) som motsvarar retorikens partes (Inventio, Dispositio, Elocutio, Memoria och Actio/Pronuntiatio). För att uppfylla det högsta kriteriet av innehållet ska framställningen ge nya relevanta perspektiv på det valda ämnet. Andra delen är disposition och sammanhang som ska ha en väl fungerande inledning, avslutning och god balans mellan delarna. Tredje delen, språk och stil, ska tillföra effekt genom väl fungerande formuleringar, och anpassa stilen till situationen. Den sista delen är talets framförande vilket ska visa på säkerhet och god kontakt med åhörarna. I det sistnämnda ingår även att ett
9
2 Teoretiska perspektiv
Syftet i detta kapitel är att beskriva korrelationen mellan styrdokument, nationella prov, retorik och bedömning.
2.1 Retorik
”Retoriken är konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga” beskrev Aristoteles retoriken när han började undervisade i antika Grekland (Johannesson, 2006, s.12). Att kunna tala väl ansågs viktigt eftersom varje medborgare (fri man) skulle kunna föra sin egen talan i domstolen och folkförsamlingarnas debatter där viktiga beslut kring samhället fattades.Grekerna använda sig av begreppet techne rhetorice vilket kan översättas till ”talekonst” eller ”offentligt tal” där roten rhetor betyder ”en som talar offentligt” (Ong, 2015). Detta ansågs länge som en konst i Aristoteles’ Retorik där han med vetenskapliga principer förklarade vilka element som ingick i övertalningskonsten. På detta sätt
tillhandahåller retoriken även ett metaspråk för den så kallade övertalningskonsten, vilket kommer att visas i de kommande avsnitten.
2.1.1 Retoriken som övertygningsmedel
Det finns tre viktiga begrepp som Aristoteles hade till grund för talet. Det första är logos som betyder ”ord” eller ”förnuft” vilket kan sättas i fokus med språkhandlingen docere, det vill säga vädja till åhörarnas förnuft genom att undervisa med hjälp av fakta eller logiska
resonemang. Det andra är Ethos, vilket betyder ”karaktär” och syftar till att skapa trovärdighet för person och argument. Det kan göras genom att behaga, eller delectare åhörarna för att vinna dess välvilja eller förtroende. Det tredje är pathos som betyder ”känsla” och handlar om att röra eller movere publikens sinnesstämning med ord eller bilder (Johannesson, 2006). Aristoteles menar att en talare kan beröra publiken intellektuellt, emotionellt och viljemässigt för att vinna tillit och att övertyga. Oftast ingår samtliga delar i ett tal, men beroende på genre och publik kan någon del dominera mer. Exempelvis är det vanligt att forskning presenteras huvudsakligen på intellektuella argument med fakta och statistik (Lindstedt, 2015). Samtidigt behöver talaren kanske övertyga en publik som inte förstår alla begrepp eller är införstådda
10
med ämnet. För detta behöver talaren fånga publiken genom att göra det intressant, pedagogiskt och tilltala publikens känslor med argument som anknyter till pathos.
Inom tidiga retoriken studerades skickliga talare för att se hur de gick till väga för att vinna publikens intresse, välvilja och förtroende (Johannesson, 2006). Utifrån resultatet skapades en dispositionsmodell (dispositio), där varje del kan ses som en fas i talet:
Figur 1. Dispositionsmodell enligt Quintilianus
Modellen (Figur 1) med fem delar är en version av Quintilianus och har en inledning med exordium som anses viktig eftersom här ska publikens intresse skapas. Genom att vinna publikens välvilja får talaren senare deras förtroende och övertygelse. Faktorer som att
anpassa språket och uppträdande för att närma sig publiken är gynnsamt. Efter exordium kom narratio vars mål är att bygga en bakgrund eller berättelse för att sätta in publiken i ämnet. Den behöver vara klar och tydlig, men framförallt kort så att publiken inte tröttnar eller förlorar sig i alla detaljer. Med hjälp av ett effektfullt exordium och narratio har talaren byggt upp ett intresse, välvilja och förtroende hos publiken, men även kunnat förbereda deras tankar och känslor för vad som komma skall. Avslutningen av ett tal är lika viktigt, och i conclusio sammanfattar talaren och utnyttjar den sista möjligheten att påverka publiken. Till hjälp för att övertyga kan talaren också använda sig av språkliga uttryck, ordval, bildspråk, retoriska figurer med hjälp av konkreta och passande formuleringar – vilka samlas under begreppet elocutio (se mer nedan). Elocutio behövde under antiken uppfylla dygder i form av att vara korrekt, klar, konstfull och principen om decorum. Idag kan ordet dygd vara svårt att använda, men även i nutid rekommenderas korrekt, klart och konstfullt i den språkliga utformningen, alltså elocutio. Ett korrekt språk syftar till användandet av ordval och begrepp som passar ämnet och samtidigt är klart till den grad att publiken förstår uttrycken. Konstfullheten rör sig om konsten att med uttryck påverka publiken. Det görs med stilfigurer såsom troper för pedagogiska syften och ornament för att skapa effekter av stegring i talet. På detta sätt blir stilfigurer även en del av argumentationen eftersom de vinklar en företeelse för att påverka publiken (Karlberg & Mral, 1998; Lindstedt, 2015). Avslutningsvis är den fjärde dygden decorum där talaren behöver förutse vilken stilnivå som passar tillfället, ämnet och publiken. Stilnivå kan till exempel ha en hög stil med poetiska uttryck där publiken behöver lyssna
Exordium Narratio Probatio Refutatio Peroratio/Conclusio
Inledning Bakgrund Tesen och Argumenten
11
mellan raderna, eller kan det ha en lägre stil med en mer enkel och tydligare form (Lindqvist Grinde, 2016).
2.1.2 Neoaristoteles teori och partes
Användningen av den neoaristoteliska modellen som retorikanalys var störst under 1940–60 talet och har sedan dess mer använts för att utvärdera effektiviteten i en retorisk aktivitet (Viklund, 2014). När talen ska brytas ner i delar med neoaristotelisk analys så sker det i form av partesmodellen som beskriver den väg rhetorn (talaren) tar för att bygga upp sitt tal. Partes består av fem delar och kan användas både till att bygga upp sitt tal utifrån en teori och i form av ett analysredskap (Lindqvist Grinde, 2016). Tanken är att talaren först söker efter innehåll till sina argument och kartlägger situationen (inventio). Vidare måste innehållet och argumenten ordnas eller disponeras i en effektiv ordning för sammanhanget (dispositio). Den tredje delen handlar om språkets ord och uttryck (elocutio) vilket var den svåraste delen i talekonsten enligt Quantilianus. Han menade att inventio och dispositio enbart krävde livserfarenhet tillsammans med klokhet, men att det betyder inget om livserfarenhet och klokhet inte går att uttrycka med ett konstfullt språk (Johannesson, 2006). Avslutningsvis när talet ska framföras behöver talaren lära sig det utantill (memoria) och använda ett väl valt kroppsspråk, en varierad röst och gester på rätt ställen (actio/pronuntiatio).
Inventio har till uppgift att definiera talets innehåll medan övriga delar berör formen. Till exempel behöver talaren förstinventera sitt ämne och göra argumenturval för vad som kan övertyga publiken, medan övriga delar berör hur eller på vilket sätt argumenten formas. Med denna förklaring beskriver Lindqvist Grinde (2016) retoriken som en distinktion mellan vad som sägs och hur det sägs, det vill säga en skillnad på talets innehåll och form. Dock sker denna uppdelning främst i ett pedagogiskt syfte eftersom innehållet egentligen inte kan skiljas från formen. Med detta menas att helheten och talets innehåll påverkas av hur talet disponeras och med vilka språkliga ord eller stilfigurer som används (Lindqvist Grinde, 2016).
I skapandet av en muntlig framställning kan samtliga delar av partes gå in i varandra och användas med samma syfte. Vill talaren bygga upp ett trovärdigt ethos berör det valet av innehåll, val av disposition, val av ord och val av kroppsrörelser eller röst. Lindqvist Grinde (2016) beskriver utifrån Hermogenes böcker att det är möjligt att tolka hela partes som en del av inventio eftersom allt skapas där. Detta skapar en problematik vid analys av tal eftersom
12
det kan vara svårt att avgränsa delarna från inventio och helheten i sig själv. Ett annat alternativ är att tolka partes som fem olika perspektiv att gå in i för att tolka en text, vilket är det vanligaste i olika typer av handböcker i retorik (se Hellspong, 2004, Johannesson, 2006, Karlberg & Mral 1998, Lindqvist Grinde, 2016; Lindstedt, 2015).
2.1.3 Topiker
För att framföra sina ståndpunkter krävs det att kunna utveckla ett ämne med hjälp av att hitta (eller uppfinna) argument. Detta kom att kallas för topoi (på grekiska) eller loci (på latin) med den svenska översättningen ”platser” där information hämtas för att bygga argument eller ämnen. Topikerna utgör de ämnen, material och argument som talen utformas av och kom därav att betraktas som ett essentiellt verktyg inom retoriken. Dessa ”platser” är då inte fysiska utan ska snarare förstås som ”tankeplatser”. Wolrath Söderberg (2017) förklarar det med att topiker är centralt för att vi ska kunna diskutera eller undersöka en fråga på ett meningsfullt sätt, det tillför ett fokus, poäng och mening för talet. Alternativet vore lösa utsagor med platta påståenden utan något djup eller perspektiv, menar Wolrath Söderberg (2017).
Topiker delas in i allmänna topiker (koinos) och specifika topiker (idios) där de allmänna går att använda i alla sorters tal, det vill säga topiker för att till exempel definiera, jämföra, finna kausalitet eller motsatser (Lindqvist Grinde, 2016). De specifika grupperna av topiker (idia) innehåller argument som vi känner igen oss mer i och ligger närmre vår verklighet. Aristoteles menade också att de var mer vanliga att använda eftersom kunskap om den specifika
situationen och specifik information övertygar bättre (Wolrath Söderberg, 2017). De centrala begreppen ethos, pathos och logos inom retoriken är användbara för att kategorisera specifika topiker.
För att skapa trovärdighet i användandet av ethos behöver talaren till en början visa sig dygdig (arete), det vill säga de topiker där talarens goda karaktär eller moraliska egenskaper byggs eller påvisas. För det andra behöver talaren uppvisa en handlingsklokhet (fronesis) eller uppvisa specialkunskaper inom det särskilda området. Till sist handlar det om att visa en god vilja mot publiken (eunoia) genom att till exempel utstråla glädje, närvaro eller sympati. Lindqvist Grinde (2016) skriver att genom att förbereda sitt tal efter publikens doxa, det vill
13
säga den bild eller förståelse vi människor har av världen och anser vara moraliskt, kunnigt och välvilligt, så öppnar det upp för flera möjliga argument till att övertyga.
Pathos berör som tidigare beskrivit topiker om känslor, men det finns olika förutsättningar och tillstånd som de uppstår ifrån. För att till exempel utlösa en känsla av vrede kan talaren visa publiken att de har blivit orättvist behandlade, eller om talaren vill skapa mod så kan hen visa att publiken har makten att påverka och visa med exempel att det tidigare har gjorts. Med topiker utifrån tillfälliga känslor som till exempel vrede och mildhet, vänskap och hat, hopp
och fruktan, medlidande eller rädsla kan argument och tal byggas (Wolrath Söderberg, 2017).
Figur 2. Ethos och pathos med tillhörande specifika topiker.
Medan topikerna hjälper oss att finna ämnen och punkter till argumentationen så behöver innehållet fortfarande konstrueras med övertygelse och där skiljer Aristoteles mellan två grundläggande typer av argument: nämligen användandet av paradigm och enthymem.
Skillnaden består i att enthymem utgår från generella principer och paradigm (eller exémplum som det heter på latin) står för användandet av ett specifikt exempel (Lindqvist Grinde, 2016). Paradigmet, vilket är begreppet jag avser att använda, kan vara en sann eller fiktiv händelse, eller en levande gestalt som hämtas från historien eller från åhörarnas egen erfarenhet. Syftet med att använda ett enskilt exempel i talet kan vara för att konkretisera något abstrakt och påverka åhörarnas sinnesstämning. Därför blir det även viktigt med utgångspunkt i en doxa som åhörarna förstår och kan beröras av (Johannesson, 2006). Enthymem däremot hade enligt Aristoteles en starkare vetenskaplig bevisningsbörd eftersom det utgår från något mer allmänt och har ett större perspektiv, till skillnad från ett paradigm som är en enskild händelse
(Lindqvist Grinde, 2016). Kategorier Topiker Ethos Eunoia (välvilja) Arete (karaktär) Fronesis (förnuft) Pathos Medlidande Vänskap
och hat Hopp och fruktan Vrede och mildhet Rädsla Skam etc…
14
2.2 Bedömning
I den svenska skolan har vi en kriterierelaterad bedömning, det vill säga att vi värderar en prestation i förhållande till vissa kriterier som representerar en kunskapsnivå. Syftet blir därmed att göra en tolkning av elevers prestationer i förhållande till olika kompetenser. I praktiken betyder detta att kunskapsmålen visar vad elever ska kunna och kriterierna hur kunskapen visas (Lundahl, 2014).
Lundahl (2014) använder begreppet alignment för att beskriva den samstämmighet som ska finnas mellan lärandemål, undervisning och bedömning. Det vill säga att en röd tråd ska synliggöras från ämnets syfte till dess kunskapskriterier och bedömning. Ett av ändamålen är att för elever visa hur undervisningen hänger ihop med ämnets syfte och därmed få en förståelse för hur de ska bli bedömda. Elever behöver förstå vilka prestationer som gör skillnad och att betygen ska representera kunskapsskillnader eller kvalitetsskillnader i utförandet. Folke-Fichtelius och Lundahl (2010) menar vidare att elever behöver tränas i att förstå kvalitet eftersom det är nära knutet till förmågan att bedöma kvalitet. Det kan elever uppnå genom att bedöma andras prestationer.
Vid bedömning generellt formuleras värdeord som skiljer olika betyg åt. Exempel på värdeord i kriterierna för muntlig framställning är till exempel: en muntlig framställning som fungerar väl (betyg E), är väldisponerad (betyg C) eller är väl anpassad (betyg A). Enligt Hellspong och Ledin (1997) säger värdeord något om det som de beskriver (i detta fall kunskapsmål), men de berättar också något om sammanhanget. Värdeordens mening får då sin betydelse beroende på den kontext de används inom, det vill säga beroende på faktorer som ämne, syfte och situation. Samtidigt bör inte färdigheter och enskilda värdeord isoleras från den stora helheten av framställningen. Enligt bedömningsanvisningarna för nationella proven (NP) beskriver en sammanfattande helhetsbedömning varje kunskapsnivå. Även Korp (2011) påpekar att bedömning av isolerade delar inte är målet med ett målorienterat system byggt på komplexa kursmål. Den ”rättvisa” bedömningen blir också trivial i förhållande till
kunskapsmål, vilket inte bör kompromissas bort. Bedömningens relation till ämnets syfte och innehåll måste därför förhållas relevant för att vara meningsfull (Korp, 2011).
15
3 Tidigare forskning
Materialet från tidigare forskning belyser arbetet med muntliga framställningar och bedömningen av nationella provets muntliga delmoment i gymnasieskolan. Källorna är representerade av Olsson Jers (2010), Palmér (2010), Svenkerud (2013), Mark och Palmér (2017) och Svenkerud, Klette och Hertzberg (2012) där jag har undersökt momenten för bedömning och den muntliga framställningens innehåll samt språk och stil. I avsnittet 3.1 belyser jag formativa bedömningar av muntliga framställningar med studier av Murillo-Zamorano och Montanero (2018) samt van Ginkel, Gulikers, Biemans, Harm och Mulder (2017).
Malin Mark och Anne Palmér (2017) har undersökt hur lärare använde sig av
bedömningsmatrisen för nationella provet muntliga framställningar och hur bedömningarna förhöll sig till egna normer, omskrivning eller följde matrisens formuleringar. Normer kan här förstås som lärarnas funktionella förståelse av en text som frigör sig från - och går utanför bedömningsmatrisen med sina egna kunskaper till stöd för bedömning. I resultatet fann de bland annat att vanligast var användandet av bedömningsmatrisens formuleringar vid bedömningen. Men att inom aspekten innehåll av nationella provet så var omskrivningar vanligt förekommande (30,3%), medan inom språk och stil var det vanligare med egna normer i bedömningen (25,7%). En formulering som ofta återkom inom aspekten av innehållet var enligt Mark och Palmér (2017) det som krävs för betyget A, att innehållet ger nya, relevanta perspektiv på det valda ämnet. Detta betraktades som märkbart eftersom den beskriver bedömningen på A-nivå. I deras undersökning uttryckte även lärare tveksamheter inför tolkning och bedömning av det kriteriet.
I rapporten Att bedöma muntligt av Palmér (2010) berördes också bedömningen av det muntliga momentet i nationella provet med en analys av samtal mellan tre bedömare.
Resultatet visade att provets bedömningsanvisningar i stort följdes av bedömarna. Flera lärare motiverade bedömningen att inom kriteriet av att uppnå Mycket väl godkänt (A-nivå i
nuvarande system) krävdes ett mer fördjupande av ämnets innehåll. Det vill säga att det inte räcker med att eleven beskriver kortfattat eller relatera minnen. Det krävs en fördjupad koppling till egna upplevelser eller känslor för hur det påverkat eleven, menade lärarna. Vidare används karaktäriserande ord som intressant, originellt och att ämnet ska ha en tydlig och tänkvärd poäng när innehållets form diskuteras (Palmér, 2010, s.35).
16
För aspekten språk och stil, där egna normer var vanligare i studien av Mark och Palmér (2017), exemplifierades en bedömning med motivering att använda ett språk som bär eller inte bär. Vidare kan det syfta till att språket ska vara funktionellt och passande för talare och sammanhang (Mark & Palmér, 2017). I studien av Palmér (2010) värderas ”språklig elegans” något som krävs för att nå upp till det högsta betyget. Det är även en fördel om talet är tydligt, har uttrycksfulla eller träffande formuleringar, bildspråk, lyckade skämt eller retoriska frågor. Exempel på detta kunde vara när en elev fick beröm för användande av en metaforisk
beskrivning av GPS som en modern vägvisare eller en annan elev som lyckas få publiken att skratta. Sämre anföranden bedömdes vara om språket var ”plankat” genom att eleven läste direkt från ett texthäfte. Detta var även en iakttagelse som bedömarna var eniga om. Olsson Jers (2010) och Svenkerud (2013) presenterar klassrumsnära undersökningar där undervisningen har observerats och följts under en längre tid. Här framgår bland annat att elevers arbete med innehållet i sina tal mest präglas av självständigt arbete med begränsad respons av lärare. Utifrån studiernas material tycks det saknas en undervisning där elever får kunskap och möjlighet att strukturera och planera innehållet i sina tal. Samtidigt visar Svenkerud (2013) att elever inom aspekten språk och stil främst får lära sig att de behöver höja rösten, inte prata för fort och inte läsa från något manus. Likaväl påtalar Olsson Jers (2010) sin studie att responsen kan ha en stark nedglidning och därmed få en inlåsningseffekt mot enskilda partes. Till exempel menade hon att det var vanligt med att responsen i
huvudsak gavs på actio/pronuntiatio (framförandet) och att övriga kunskapsområden glömdes bort.
Svenkerud, Klette och Hertzberg (2012) upptäckte i sin undersökning av sex norska skolor med elever i årskurs nio att lärares formativa bedömning efter muntliga framställningar ofta var allmän, okritisk och inte konkret. Forskarna märkte i sina observationer att lärare ofta gav eleverna vägledning i grupper (46%) och att elever sällan (12%) fick individuell hjälp inför muntliga framställningar. Undervisning som skulle leda fram till muntliga framställningar var väldigt begränsad under lektionerna. Samtidigt präglades responsen efteråt av kortfattade kommentarer med fokus på formen av den muntliga framställningen, till exempel betonades att de ”pratade”, i motsats till att läsa från manus. Det förekom även kommentarer som (min översättning): mycket personlighet, trevligt att lyssna och bra förklaringar. Avslutningsvis berättade lärarna att de skulle få betyg.
17
3.1 Effekten av formativ bedömning efter muntliga
framställningar
En lärandemiljö inspirerad av formativa bedömningar och responsgivande från kamrater eller lärare har till syfte att stödja och utveckla muntliga framställningar. Murillo-Zamorano och Montanero (2018) visade med sin studie av kamratbedömning från universitetsstudenter att genom fyra steg kunde elevers förståelse och medvetenhet om sina och andras kvaliteter i muntliga framställningar öka. Det innebar att med hjälp av kriterier som presenterades i en matris skulle elever ge varandra respons efter den muntliga framställningen. Deltagarna blev instruerade om matrisens innehåll och pratade sedan ihop sig till en samsyn för dess
användning. Bedömningsmatrisen skapade då medvetenhet om situationens utföranden i förhållande till de mål som skulle uppnås. Vidare ledde detta till en argumenterande process där eleverna diskuterade framförandet utifrån kriterierna och utförde sedan ett nytt
framförande.
van Ginkel et al (2017) utförde en liknande studie på universitetsstudenter där en jämförelse även gjordes mellan effekten av formativ bedömning från lärare respektive kurskamrater. Deras koncept var liknande Murillo-Zamorano och Montanero (2018), med skillnad att processen bestod av sju principer (i jämförelse med fyra) för att utveckla elevers muntliga framställningar. Men centralt för studien var även här användandet av matriser utformade av specifika kriterier för att förbättra kvaliteten av respons. I båda studierna ansågs det också viktigt för resultatet att deltagarna fick möjligheter att diskutera varandras framföranden, oavsett om responsen kom från lärare eller elever.
Sammanfattningsvis visade studierna att med hjälp av formativ bedömning och responsgivande samtal finns det möjligheter att stödja och utveckla elevers muntliga
framställningar. Men det behövs hjälp av en struktur där elever blir undervisade, får tillgång till en matris och når en samsyn för kriterierna av en bra muntlig framställning. Det krävs avslutningsvis även möjligheter att öva och kunna diskutera responsen med varandra i grupper.
18
4 Metod och material
Jag har valt att arbeta med kritisk retorikanalys som metod när jag granskar mitt material. Den kritiska retorikanalysen och hermeneutiken ligger nära varandra då båda använder en tolkande och värderande analys som förstås genom att kontextualisera och dekontextualisera materialet (Karlberg & Mral, 1998). Det vill säga en förflyttning mellan delar och helhet för att upptäcka aspekter av det retoriska talet eller kommunikationen som annars hade missats.
Retorikanalysen präglas av att hela kommunikationsprocessen undersöks, från talsituationen med samhälleliga kontexten till delarna i form av språkliga element. Men det är den retoriska situationen som är utgångspunkten eftersom alla retoriska yttringar är situationsbundna menar Karlberg och Mral (1998). Vidare menar Viklund (2014) att målet med en kritisk retorisk analys är att värdera hur väl talaren lyckas med att förmedla sitt budskap till publiken. Jag har således valt att arbeta med kvalitativ metod där syftet inte är att beskriva hur vanligt ett
fenomen är, utan där tonvikten istället läggs på en tolkning av innehållets innebörd, enligt Bryman (2011). Möjligheterna finns i tolkningsprocessen där empirin kan användas som argument istället för bevis i analysen. Jag återkommer med en mer ingående presentation av min metod efter avsnittet om materialet jag analyserat.
4.1 Material och urval
Materialet består av sex populärvetenskapliga tal från tävlingarna 3MT och FGP som är videoinspelade i ett offentligt sammanhang. Det ingår även ett skriftligt material i form av den bakgrundsinformation 3MT och FGP presenterar på sina hemsidor, samt styrdokumenten för gymnasieskolan (GY11) och bedömningsanvisningarna för nationella provet (NP). Jag har varit i kontakt med gruppen som ansvarar för att utveckla nationella proven i svenskämnet för att få kommentarmaterial till bedömningsanvisningar för lärare.
Insamlat material kan sammanfattas enligt nedan:
Three Minute Thesis Competition (3MT) Fyra tal, sammanlagt cirka 20 minuter
Forskar Grand Prix (FGP) Två tal, sammanlagt cirka 8 minuter
Övrigt material Bakgrundsinformation om 3MT och FGP.
19
den muntliga delen av nationella provet och kommentarmaterialet för
bedömningsanvisningarna till desamma.
Till analysen har totalt sex tal från 2019 valts från två olika tävlingar där forskare hade
möjligheten att presentera sin forskning under 3 – 4 minuter för en allmän publik. Samtliga tal har avancerat till finalen i respektive tävling och kan därför sägas utgöra goda exempel. Tidsperspektivet på 3 – 4 fyra minuter samt den allmänna publiken bedömer jag fyller funktionen genom att likna de yttre förutsättningarna för de muntliga framställningarna av nationella provet i den svenska skolan (NP). I förutsättningarna för nationella prov ingår det även att elever ska förhålla sig till specifika teman. Men det handlar inte om ett
jämförelseperspektiv mellan talen i 3MT och FGP och nationella proven. Syftet är som sagt att använda talen som en förebildlighet i en retorisk analys för att nyansera på vilket sätt vi kan tolka och prata om utförandena.
Fyra av talen är från tävlingen 3MT och där talarna har tagit sig vidare från deltävlingar till att representera en plats av åtta i finalen av University of Queenslands (UQ) sex fakulteter. Dessa talare har även fått stöttning från organisationen i att utveckla sina presentationer. Mina två första urval bland de åtta finalisterna baserades på vilka presentationer som placerade sig högst upp, det vill säga den som vann och kom tvåa i tävlingen. Övriga två valdes utifrån ämne och innehåll som jag tyckte var intressant att analysera ur ett retoriskt perspektiv. Följande tal valdes ut:
• Cody Frear (2019) representerar den medicinska fakulteten och vann 3MT - finalen i Brisbane när han presenterar sin forskning om Negative pressure wound therapy in pediatric burns inom Child health research center. Talet handlar om framtagandet av en apparat eller en dammsugare likt ”Noo Noo” i barnfigurerna Teletubbies som placeras på svårt brännskadade områden med syfte att förbättra läkningen och minska synliga ärr hos barn.
• Yael Leibovitch (2019) representerar fakulteten Humanities and Social Sciences och kom tvåa i finalen när hon presenterar sin forskning om Talking our way to better writing inom School of Education. I talet problematiserar hon den konventionella pedagogiken i skolan samt den allt sämre standarden av elevers literacy och
20
skrivförmåga domestikalt och globalt. Leibovitch forskning syftar till att utveckla studenters kommunikation, kritiska- och logiska tänkande genom kollegialt arbete. • Gianni Ribeiro (2019) representerar fakulteten Health and Behavioural Sciences och
kvalificerar sig till finalen som framröstad av publiken med sitt tal om From trial and error to trials with error inom School of psychology. Forskningen handlar om att utveckla juryns förståelse av stark och svag bevisning i olika rättsfall. Detta utifrån problematiken att 2400 personer blir felaktigt dömda varje år.
• Jocelyn Bosse (2019) representerar fakulteten av Business, economics and law och har en intressant presentation i finalen om Fruitful partnerships: science, law and the Kakadu plum. Talet och forskningen berör samarbeten mellan företag och länder där etiska principer och regler behöver utvecklas för en bättre och mer hållbar värld. Hon problematiserar internationella företag som genom oetiskt handlande fastställer rättigheter för biologiskt material (växter) i andra länder med syfte att utnyttja ekonomiska perspektiv. Detta ställer till problem för den inhemska befolkningen och lokala företag då de riskerar juridiska påföljder vid exporterande av växter eller annat biologiskt material.
Jag valde sedan att komplettera materialet med ytterliga två tal från en svensk kontext, FGP. Syftet med kompletteringen var framförallt att tillföra ett material som kan tilltala, inspirera och användas språkligt för både svenska och internationella perspektiv. Förutsättningarna för talen i både tävlingarna är i stort sett likvärdiga i fråga om syfte, form och innehåll. Urvalet är även här att välja vinnaren eftersom det tillför nya retoriska perspektiv till analysen. Följande tal valdes ut:
• Keivan Javanshiri (2019) är doktorand inom onkologi och patologi på Lunds
universitet och vann FGP finalen i Stockholm när han presenterade sin forskning om Kan vi förebygga demens genom en sund livsstil?. Han berättar i talet om
folksjukdomarna diabetes och hjärt- och kärlsjukdomars betydelse för risken att
utveckla demens. Vidare handlar talet om det går att förhindra utvecklandet av demens med hjälp av en sund livsstil.
• Jesko Schulte (2019) är doktorand inom strategisk hållbar utveckling på Blekinges tekniska högskola och presenterar i finalen sin forskning om Varför ska företag bry sig om hållbarhet?. Schulte argumenterar för att motivation är lösningen för att företag ska genomgå en förändring mot hållbar utveckling. Talet handlar vidare om
21
riskhantering och hur det kan användas som ett verktyg för att motivera företagen till att engagera sig i hållbarhet.
Jag har talspråkstranskriberat talen, vilket Bryman (2011) förespråkar vid en kvalitativ analys med fokus på innehållet. När jag refererar till talen med exempel anger jag tiden för när något sägs. En referens ser således ut så här: (Frear, 2019, 2.10) och ska läsas talarens namn, årtal och tiden räknat i minuter och sekunder. Jag kommer att undvika långa citeringar på grund av platsbrist. Länkar till hela presentationerna finns i referenslistan.
4.2 Analysmetod
4.2.1 Observationslyssnande
Tillvägagångssättet för min analys skulle kunna betraktas likt en fullständig observatör, det vill säga att jag har befunnit mig avskärmad utan fysiskt deltagande (jfr Fangen 2005).
Adelmann (2009) menar att som fullständig observatör befinner du dig i inlyssningsfasen och har ett lyssperspektiv vars utgångspunkt främst är att försöka förstå innehållet. Metoden används vid analyser av till exempel filminspelningar med muntliga framställningar som jag använder mig av. Möjligheten att kunna se samma sekvenser flera gånger hjälper mig att uppmärksamma avgörande talspråkliga och gestaltande detaljer som jag annars kunde ha missat (jfr Heikkilä & Sahlström2003). Samtidigt begränsas jag inte av något tidsperspektiv för talets utförande i realtid. Därav har jag kunnat anteckna och fylla ut observationerna med mer noggranna, fylligare och detaljerande beskrivningar. Men jag är medveten om att min tolkning är subjektiv och enligt Adelmann (2009) finns det i denna form av studier många sorters sanningar och perspektiv beroende på vilken teoretisk inriktning som valts. Min uppsats förmedlar en sanning och ett perspektiv av världen där mina analyser kan förstås.
4.2.2 Urval av kritisk retorikanalys
Den vanligaste metoden för retorisk analys och vilken jag har valt för min undersökning är neoaristoteliska modellen. I min analys är den till hjälp i det metaspråk jag använder mig av för att kunna beskriva, förklara och tala om hur jag förstår innehållet. Som jag tidigare påpekat i teoriavsnittet är neoaristotelisk teori både en teori och ett analytiskt verktyg.
22
Tillvägagångssättet för en neoaristotelisk analys går ut på att först studera kontexten för talsituationen, eller var den retoriska handlingen sker. Därefter analyseras det retoriska talet med antingen utvalda delar eller med samtliga delar från partes för att avslutningsvis sättas ihop igen till en reflektion av det retoriska talets effekt och betydelse (Foss, 2004). I min analys har jag valt att i synnerhet titta på hur argumentationen byggs upp och med vilket språk detta görs; alltså använder jag mig av delarna inventio och elocutio. De olika delarna i partes är dock inte helt avgränsande från varandra och därför hämtar jag ibland stöd från andra delar i partes än inventio och elocutio.
För att besvara den första och den tredje frågeställningen används topikanalys, vilket har kommit att användas för retoriska analyser genom att klassificera och analysera talens argumentation (Lindqvist Grinde, 2016). På detta sätt är det möjligt att undersöka vilka topiker tal utmärks av. Min topikanalys utgår från tre givna begrepp, ethos, pathos och logos, med syfte att finna vilka topiker materialet utmärks av (Lindqvist Grinde, 2016).
Den andra frågan berör retorikens elocutio och huruvida talet övertygar publiken genom att vara klart (perspicuitas), korrekt (puritas), konstfullt och passande (decorum). Karlberg och Mral (1998) beskriver övertygande argumentation med den relation som finns mellan innehåll, form och verkan i en text. I analysen undersöker jag två typer av stilfigurer: ornament och troper. Troper används för att förmedla något som står utöver ordens bokstavliga mening och får ett bildligt eller symboliskt uttryck, exempelvis liknelser, evidentia, hyperboler och retoriska frågor (interrogatio). Talarens förmåga att analysera publikens doxa blir viktig för att välja bilder som de kan associera med eller förknippar gemensamma värderingar till. Ornamenten ger texten variation och rytm genom olika mönster eller strukturer av ord. Exempel är anaforer, antiteser och klimax som tillför en variation, rytmik eller tydlighet till texten. Med den bakgrunden ställer jag frågan vilka stilfigurer som karaktäriserar de olika talen och vad de gör med innehållet som förmedlas.
4.3
Undersökningens tillförlitlighet
Utmärkande för metoden retorisk analys är att den präglas av subjektivitet, varje moment i tolkning baseras på ett val som görs. Karlberg och Mral (1998) menar att tolkning påverkas av förförståelse och forskningsintresse. Det är jag medveten om i min analys och det blir svårt att objektivt redogöra för varje del i processen. Fördelen med en metod som blir mer personlig är
23
att analysens resultat kan bli intressantare och ge uttryck för perspektiv som inte blir så förutsägbara. Samtidigt ger analysen uttryck för min personlighet med de tolkningsval, teoretiska utgångspunkter och värderingar jag har. Bryman (2011) påpekar dock att en brist med den kvalitativa forskningen är att den kan uppfattas vara subjektiv då den utgår från en enskild persons förförståelse och tolkning. Jag är väl medveten om detta, men menar att jag genom analysförfarandet finner nya och andra perspektiv
Undersökningars tillförlitlighet kan enligt Bryman (2011) värderas i trovärdighet,
överförbarhet och pålitlighet. Denna uppsats trovärdighet kan bedömas efter den beskrivning jag framför och hur pass acceptabel den är för andra människor. Överförbarheten beror på hur fylliga och täta beskrivningar av kontext och innehåll som skrivs fram; ju mer omfattande materialet är desto enklare är det att värdera hur pass överförbart resultatet är till en annan miljö. I mitt fall begränsar uppsatsens format en mer fördjupad retorisk analys och formatet är orsaken till att jag gjort ett urval av den neoaristoteliska modellen för min analys (se ovan). Till sist värderas pålitligheten av den mängd redogörelser av processen jag kan visa upp, det gäller allt från hur jag skriver fram urvalet av material, beslut om analysen och hänvisningar till metodologiska och teoretiska källor.
4.4 Etiska överväganden
I en samhällsvetenskaplig undersökning handlar de etiska frågorna främst om frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet för personerna som är inblandade i forskningen. Det vill säga att forskaren ska informera deltagarna om undersökningens syfte, få samtycke från deltagarna, bevara all känslig information konfidentiellt och enbart använda insamlad information för forskningens ändamål (Bryman, 2011). Men allt material i min uppsats är offentligt och tillgängligt för allmänheten att använda och jag har därav inte behövt förhålla mig till några etiska överväganden, mer än allmänskliga. Deltagarna i 3MT och FGP har gett sitt samtycke för offentlig publikation av talen när de ställt upp i tävlingarna, samtidigt har min analys främst berört deras muntliga framställning i ett ändamålsenligt syfte för min forskning. Frågan kan uppstå varför muntliga framställningar av gymnasieelever saknas i mitt material. Svaret är att de muntliga framställningar som jag kunde ha fått tillgång till genom ansvarsgruppen för nationella provet, etiskt inte är tillgängliga för den typen av analys som jag genomfört där till exempel citeringar skulle kunna avanonymisera elever. De video-filmer
24
som elever själva gjort offentliga genom till exempel Youtube är inte kvalitetsgranskade så som finalisterna i 3MT och FGP och är därför inte aktuella för analys som bygger på tal som är bedömda som goda.
25
5 Analys och resultat
Resultatet är uppdelat i två delar. Till en början en presentation av den kontext som talen befinner sig inom, sedan en analys av talen utifrån inventio och elocutio med en tillhörande tolkning mot bedömningskriterierna för nationella provet.
5.1 Presentation av kontexten
Analys av situationen är viktig för att förstå hur talarna har anpassat sina tal mot publiken. Kontexten för 3MT och FGP är speciell eftersom ämnena som förmedlas har en tydlig
riktning mot forskning samtidigt som talet behöver nå ut till en bredare publik. I direktiven för båda tävlingarna tydliggörs att talen ska anpassas mot den breda allmänheten eller
non-specialist audience. Talen hålls live inför en publik, men spelas samtidigt in och läggs ut på nätet till deras egna hemsidor, Youtube, Vimeo eller urplay för en ännu större publik. I FGP är alla välkomna som publik, antingen på plats i Stockholm eller via webben där finalen sändes live. All publik oavsett om det är på plats eller följer via sina datorer eller mobiltelefoner kan vara med och rösta på bidragen. Men tävlingen har en uppstyrd kontext av arrangören vilket innebär att publiken gör ett aktivt val att följa tävlingen. Orsaken till att delta som publik kan säkerligen vara flera, exempelvis intresse för forskningens innehåll, för inspiration, eller för att stötta någon av de tävlande. Det ska dock tydliggöras att forskningens innehåll inte är det centrala, kriterierna för röstningen är baserade på bedömningen av det bästa sättet att presentera eller kommunicera forskning.
Förutsättningarna för talet innefattar därav en komplex situation för hur talet ska byggas upp och anpassas för den blandade publiken. Utmaningen ligger i att fånga publiken och behålla dess uppmärksamhet.
Kontexten för 3MT är liknande och ska också ske mot en bred publik som inte behöver vara insatta i forskningen. Skillnaden mot FGP är däremot att en utvald jury från universiteten bedömer talarnas prestationer. Här ska dock tilläggas att bedömningskriterierna för FGP och 3MT är väldigt lika varandra och främst utgår från förståelse (upplägg, berättande,
26
5.2 Inventio
Innehållet i presentationerna är väldigt varierat eftersom talarna representerar skilda
forskningsfält. Men talen representerar även skilda tillvägagångssätt i att övertyga sin publik och i analysen för inventio undersöker jag hur topiker används för att bygga upp innehållet.
5.2.1 Ethos
Gemensamt för samtliga tal är att talarna visar att de är trovärdiga att lyssna på genom att visa sig förnuftiga eller uppvisa handlingsklokhet (fronesis). De gör det via hänvisningar till sina kunskaper inom området eller med logiska argument. Javanshiri och Bosse inleder (exordium) sina tal med en inledande mening om ämnet och direkt efter påtalar de innebörden av sin forskning: ”Min forskning handlar om de två vanligaste grenarna, alzheimer sjukdom och vaskulär demens” (Javanshiri, 2019, 0.10) och ”In my thesis I’m looking at Terminalia ferdinandiana or the Kakadu plum” (Bosse, 2019, 0.15). Fördelen med att inleda talen på det sättet är att det skapar tydlighet för ämnet och talets syfte. Javanshiri fortsätter därefter att demonstrera förnuft och kunskap efter att han har problematiserat ämnet: ”På neuropatologen i Lund är det just vad vi gör […] Så genom min forskning […]” (Javanshiri, 2019. 2,48). Inledningsvis i talens exordium- och narratiofas ses även exempel på att talare försöker påvisa sin goda karaktär (arete) eller moraliska egenskaper när de berättar en historia (paradigm). Schulte berättar om sin tid när han kom till Sverige och hur han från att ha ingenting nådde framgång: ”Idag nio år senare så står jag på denna scen och presenterar min forskning på svenska. Jag är gift med […]” (Schulte, 2019, 0,20). Genom att berätta historien om hur han lyckades så exemplifierar han även trovärdighet genom att lyfta goda karaktärsegenskaper som att ha jobbat hårt. Även Frear inleder med att berätta en historia om när han träffade Ellie på barnsjukhuset: “When I first met her in the children burn center, she impressed me […]” (Frear, 2019, 0.10). Med berättelsen inger Frear ett trovärdigt och moraliskt intryck eftersom han har själv sett konsekvenserna av brännskador och har till ändamål att hjälpa barn. När talarna argumenterar genom att påvisa sin karaktär (arete) så sker det för vad publiken troligen bedömer vara goda karaktärsegenskaper, det vill säga den doxa som historien får trovärdighet inom. På detta sätt gäller det att utforma argumenten i talet utifrån en position som är gynnsam.
27
Vad gäller talarnas välvilja (eunoia) så är det framförallt en talare som utmärker sig. Leibovitch försöker visa välvilja och skapa ett band av vänskap (topik) mellan sig och publiken. Detta sker med hjälp av retoriska frågor (interrogátio) när hon interagerar med publiken med frågorna: ”Raise your hands if you’ve ever been told to stop talking in class? […] do you remember that feeling of frustration when having to cut through your
conversation” (Leibovitch, 2019,0.05). Detta följer hon sedan upp med utropet (exclamátio) “oh the injustice” där hon reagerar och visar känslor under presentationen (närvaro).
Tillsammans med publiken återupplevs erfarenheter från skoltiden och den frustrerande känslan av att bli avbruten från läraren mitt i en diskussion. Även detta placeras i början av talet med effekt att tidigt skapa ett förtroende hos publiken och därav en vilja att fortsätta lyssna på resterande del av talet.
En sammanställning av hur jag bedömde att talarna byggde upp sina tal med topiker följer här och jag kan konstatera att förnuftsmässiga argument är det som dominerar bland de sex talen enligt figur 3. Utmärkande var även att framhäva goda karaktärsegenskaper för att övertyga publiken, vilket framgår i fyra av talen. Endast en talare (Leibovitch) använder topiken god vilja strategiskt för att skapa förtroende.
Frear Leibovitch Ribeiro Bosse Javanshiri Schulte
Arete
(karaktär)
X
X
X
X
Fronesis
(förnuft)
X
X
X
X
X
X
Eunoia
(god vilja)
X
Figur 3. Sammanställning av ethostopiker i talen.
5.2.2 Pathos och logos
Talarna har använt flera specifika pathostopiker för att påverka och försätta publiken i en känsla. Aristoteles har en rad topiker för enskilda känslor och i de undersökta talen finns tre
28
som är mer utmärkande än andra. Det är Medlidande, Vrede och mildhet samt Hopp och fruktan enligt figur 4.
Figur 4. Sammanställning av pathostopiker i talen.
Mest förekommande är topiken som kombinerar hopp och fruktan. Flera talare målar tidigt upp bilden av en värld med problem och bekymmer och syftet är troligen att publiken ska känna fruktan och därmed förstå allvaret. Detta blir en grogrund för att senare bygga
argumentation om framtid och hopp. Aristoteles beskrev nämnda scenario med att fruktan kan införlivas så att publiken föreställer sig en överhängande fara för att sedan övertyga genom hopp om trygghet (Lindqvist Grinde, 2016).
Exempelvis försöker Javanshiri tidigt beröra (movere) publiken genom att måla upp en bild med hjälp av anaforistisk upprepning och därav försätta publiken i en känsla av fruktan eller rädsla för att drabbas av demens: ” Tänk dig att du vaknar en dag och inte känner igen dina föräldrar längre. Tänk dig att du inte minns var du bor eller att du inte kan prata med dina vänner längre.Detta hände min farfar när han fick demens.” (Javanshiri, 2019, 0.30). Den personliga kopplingen och enskilda händelsen (paradigm) används här för att införliva en känsla av fruktan och visa upp ett verkligt perspektiv av demenssjukdom. Det vill säga att demens som sjukdom är verklig eftersom ”min farfar fick den”, därav har publikens intresse också fångats. Mer generella och sakliga argument (enthymem) används sedan i
undervisningssyfte (docere) för att förstärka fruktan av demenssjukdomens realitet:” Demens är väldigt vanligt, 10 miljoner insjuknar varje år, vilket motsvarar en person var tredje
sekund” (Javanshiri, 2019, 0.57). Genom att plocka ner siffrorna på en hanterbar nivå med ”en person var tredje sekund” blir det också enklare för publiken att ta till sig informationen på en hanterbar nivå. Retorikens logos och pathos kompletterar varandra här för att övertyga publiken med topiken och känslan av fruktan. Med pathos försöker Javanshiri måla upp bilder
Frear Leibovitch Ribeiro Bosse Javanshiri Schulte
Medlidande X
Vrede och
mildhet
X
Hopp och
fruktan
X
X
X
X
29
för att beröra publikens sinnesstämning vilket sedan förstärks av fakta och logiska resonemang (logos).
Bosse som också använder sig av topiken fruktan och hopp väljer till skillnad från Javanshiri att inleda sitt tal med hopp om att lösa världens hungerproblem. Hon försöker att beröra (movere) publikens sinnesstämning genom att be dem fantisera:” Imagine a solution to the problem of feeding the world, a solution that could provide nutritious, sustainable and culturally appropriate food” (Bosse, 2019, 0.05). Bosse vill att publiken ska måla upp ett scenario av hopp för en bättre framtid. Det utnyttjar hon för att skapa ett intresse och övergång till det enskilda exemplet (paradigm) av den otroligt näringsrika växten kakadu plum som används bland annat till medicin och mat.
Men när Bosse i exordium- och narratiofasen har målat upp en bild av hopp och en lösning för världens problem så presenteras det fruktade hotet av internationella företag: ”Several
international companies have taken Kakadu plum samples without permission” (Bosse, 2019, 1.0). Argumenten består av att företag agerar oetiskt och hävdar rättigheterna för biologiskt material (växter) med konsekvens att lokala företag och samhällen inte kan exportera varor som kakadu plum utan rättsliga påslag. Hittills har Bosse visat upp olika perspektiv av ämnet med hjälp av topiken hopp och fruktan i argumentationen. Vidare behöver Bosse övertyga om en lösning, och det hoppet finns i gynnsamma och samverkande lagar mellan internationella företag och mindre samhällen: “And ultimately my objective is to ensure that these laws are helping, not hindering. The kinds of research partnerships that will help provide nutritious, sustainable, and culturally appropriated food for all of us” (Bosse, 2019, 2,45). Detta framförs i avslutningens conclusiofas där “for all of us” förenar talaren och publiken i ett gemensamt hopp om bättre framtid.
Ytterligare tillvägagångssätt för att bygga upp sitt tal med topik av fruktan visar Leibovitch när hon målar upp en bild av den misslyckade skolan: “right now secondary school writing is in a state of national crises” (Leibovitch, 2019, 0.55). Hon undervisar (docere) sedan om alla nedåtgående siffror av skolresultat för barn och ungdomar nationellt och globaltför ett vidare perspektiv av krisen. Men Leibovitch har lösningen som införlivar hopp om bättre resultat, det vill säga hennes forskning om undervisning där elever samarbetar och muntligt resonerar med varandra: ” the game changing power of collaborating reasoning of literacy learning”
(Leibovitch, 2019, 1,35). Känslan av hopp fortsätter sedan att genomsyra talet och
avslutningen inspirerar till en ljusare framtid: “With these outcomes in mind, my hope is that more students talk today will allow young people to have a more empowered and lighter
30
tomorrow”. Signalorden ”empowered” och ”lighter tomorow” visar en framåtanda, positivism som alla förväntas vilja uppnå och inspireras av.
En annorlunda ingång hade vinnaren av 3MT tävlingen. Frear formade sitt tal om ”Negative pressure wound therapy in pediatric burns” utifrån ett paradigm och en känsla av medlidande. Han inleder talet med ett paradigm när han berättar om ett litet barn vid namn Ellie. Med inledningen (exordium) går Frear direkt på händelsen för att få publiken intresserad: “Often it begins with and accident, in Ellies case it was a spilt pan of hot oil, causing serious burns to her arms and legs” (Frear, 2019, 0-10sec). Vidare fortsätter berättelsen i
bakgrundsbeskrivningen (narratio): “When I first met her in the children burn center […]” där Frear beskriver en bakgrund och försöker försätta publiken i en känsla av medlidande.
Metoden för att utnyttja känslotillståndet av medlidande var enligt Aristoteles teori att
framställa personen i berättelsen som oskyldig, lik oss eller som en närstående person. Vi vet även att saker som händer barn väcker mer medlidande och blir därmed lättare att sympatisera för (Lindqvist Grinde, 2008).
Men Frear förflyttar sedan perspektivet från det enskilda fallet av Ellie till en mer generell argumentation när han beskriver sin forskning: ”This technology has been widely used in treatment of other wounds types” (Frear, 2019 1,10). Vidare ger han ett större samhälleligt perspektiv av brännskador: “See for the almost 1200 childrens in Queensland who sustained a serious burn every year” (Frear, 2019, 2,15) vilket ger ämnet och syftet mer relevans. I
avslutningen (conclusio) återkopplar Frear sedan tillbaka till sitt paradigm (exemplet Ellie) från inledningen:“Which brings me back to Ellie who didn’t receive negative pressure, the last time I saw here” (Frear, 2019, 2,28)för att påminna och beröra (movere) publiken en sista gång.
Ribeiro försöker bygga upp sitt tal genom att försätta publiken i vrede över rättsväsendet och en jury som felaktigt dömer människor eftersom de inte kan värdera bevisen rätt.
Inledningsvis (exordium) används ett exempel (paradigm) av Stinson sombevis för ett felaktigt domslut: ”Robert Lee Stinson was convicted of murder and sentenced to life of the basis of a bite mark” (Ribeiro, 2019, 0,05). Vidare engagerar hon publiken med en retorisk fråga (interrogátio):” How could the jury have gotten it so wrong? Well there was actually no evidence […]” (Ribeiro, 2019, 0,30). Men det räcker inte med ett enskilt exempel, Ribeiro vill bygga upp en vrede mot systemet av hela rättsväsendet i sig: “Unfortunately, this is not an isolated case of trial and error. In the Unites states have more than 2400 people been wrongfully convicted” (Ribeiro, 2019, 1,05). Även här ser vi hur pathos och logos
31
kompletterar varandra i målet att övertyga. Topiken vrede används till att öppna publikens ögon för ett bristande rättsväsende, till hjälp används perspektiv både från enskilda exempel och större samhällsenliga resonemang.
5.2.3 Retorisk tolkning av inventio och bedömningskriterierna för nationella
provet
Om vi följer kunskapsmålet för de högre betygen i nationella provets muntliga del så bör innehållet vara anpassat till temat och väl utvecklat. För betygskriteriet A behöver framställningen även visa nya relevanta perspektiv av ämnet. Enligt
bedömningsanvisningarna till NP så innebära det att elevens bearbetning av temat utmärks av en analys som är självständig och leder till tänkvärda slutsatser. Exempel på detta enligt anvisningarna (NP) är att presentera statistik, intressanta slutsatser som är humoristiska och visar på samband eller att tala i poetiska ordalag om ämnet. En blandning mellan saklig information och poetiska anförande tycks vara eftertraktade för att visa upp nya relevanta perspektiv av ämnet.
I analysen av inventio uppmärksammades att talens innehåll gav nya relevanta perspektiv genom argumentationer av specifika känslotopiker. Med detta försökte talarna försätta
publiken i olika känslotillstånd och övertyga genom perspektiv av enskilda exempel eller mer generella argumentationer utifrån större samhällsresonemang. Exempelvis Javanshiri (2019) målade upp ett fruktat scenario med en situation där publiken drabbades av demens, för att sedan införliva hopp om att förebygga sjukdomen. En personlig koppling används när han berättar att ” Detta hände min farfar när han fick demens”. Det vill säga att han argumenterar utifrån ett paradigm (enskild händelse) baserat på pathos. Liknande resonemang finns i Palmérs (2010) studie där lärare menade att ett högre betyg för innehållet i nationella provet krävde en fördjupad koppling till egna upplevelser eller känslor för hur det har påverkat eleven.
Liknande metodik har Frear när han försöker försätta publiken i en sinnesstämning av medlidande för att övertyga genom det enskilda paradigmet av ett oskyldigt barn han träffat, Ellie. Men vidare används även mer sakliga argument och större perspektiv när han berättar om hur stort samhällsproblem det är med de 1200 barn som varje år brännskadas svårt i Queensland. Det tycks därmed finnas en röd tråd av att talarna hänvisar till logosargument
32
både i form av enskilda erfarenheter och mer sakliga argument som är strategiskt utformat efter känslomässiga förhållningssätt. Detta skulle kunna överensstämma med nationella provets kunskapsnivå för anförande av ett ämne med både djupare- och nya relevanta perspektiv.
Både bedömningsanvisningarna för NP och de normer lärare skapade för bedömningen av nationella provets innehåll enligt Palmér (2010) skulle karaktäriseras av att vara intressant och originellt eller självständigt, samt ha en tydlig och tänkvärd poäng eller slutsats. Gemensamt för samtliga talare är en tänkvärdhet som genomsyrar talen av specifika känslor för att övertyga. Att till exempel avsluta talet med: ” my hope is that more students talk today will allow young people to have a more empowered and lighter tomorrow” (Leibovitch) kräver samtidigt en bakgrundsbeskrivning av en skola i kris där studenter misslyckas. Det vill säga en kombination av att först påverka publiken med fakta och känslor av frustration eller fruktan för att sedan kunna införliva förhoppningar om något bättre i slutet. Vad som är ett intressant och originellt innehåll kan betraktas utifrån det ethos och
trovärdighet talaren presenterar, samt den relation hen bygger med publiken. Det vill säga att talaren behöver visa sig vara förnuftig att lyssna på, ha kunskaper om ämnet och en god karaktär (fronesis). Genom att vilja hjälpa barn från svåra brännskador som Frear eller rädda världen via arbete om hållbar utveckling som Schulte eller Leibovitch så skapas ett förtroende för talaren och dess innehåll. Förtroendet bygger även på att talaren hänvisar till fakta och forskning för trovärdighet.
Min slutsats är att bedömningskriteriet av att visa nya relevanta perspektiv av ett ämne visar behov av att kompletteras av lärares egna normer och det kommentarmaterial
bedömningsanvisningarna för nationella provet (NP) tillför. Retorikens inventio bidrar med ett djupare perspektiv där topiker används för att presentera ett ämne på ett meningsfullt sätt utifrån flera möjliga perspektiv. Jag vill särskilt peka på det sätt talen strategiskt har byggts upp för att söka publikens välvilja eller förtroende och övertyga genom att försätta publiken i olika känslotillstånd. Det föreligger ett visst fokus, poäng och mening i argumenturvalets topiker för att övertyga.
33
5.3 Elocutio
I analysen för elocutio undersöks framförallt vilka stilfigurer som utmärker talen, men även huruvida talaren övertygar med ett klart, korrekt och passande språk. Medan inventio berör vad som sägs så beskriver elocutio hur innehållet framställs.
För att talarna ska lyckas nå ut till en bred och komplex publik behöver de uppfylla kraven på ett språk som är perspicuitas, puritas och decorum, det vill säga klart, korrekt och passande (Johannesson, 2006). Här finns det en balansgång mellan att inte använda för mycket svåra ord, och att samtidigt uttrycka sig klart och tydligt. Detta kan vara svårt eftersom innehållet i talen syftar till att nåt ut till en bred publik med en forskning där specifika och ämnesrelaterat begrepp används. För att lyckas med det behöver talaren förklara med korrekt fackliga
begrepp samtidigt som den ska få publiken att förstå och tycka det är intressant. Leibovitch visar på detta i sitt tal Talking our way to better writing där hon använder fackord som literacy, critical thinking och collaborating reasoning. Men hon håller samtidigt talet på en allmän och pedagogisk nivå när hon förklarar begreppen: ”By collaborating reasoning I mean the shared use of the students talk, to critical analyze and logical evaluate their claims and decisions when writing ” (Leibovitch, 2019, 1.35). Hon talar även till publiken ”what if I told u” och förklarar sedan enkla premisser med avslutande ”and that’s why in my classroom, students are rarely silent”.
Det går även att förtydliga genom att använda mer vardagliga benämningar för svåra begrepp eller ord. Bosse förtydligar Terminalia ferdinandiana med det mer allmänt språkliga kakadu plum som hon förklarar inledningsvis (exordium) med ”A native Australian plant that produce a small green fruit”. När hon tydliggör detta så råder det därefter inga problem för publiken att följa med och förstå innehållet. Beskrivningen tillsammans med en bild på kakadu plum finns även i bakgrunden under hela talet för att göra det ännu mer explicit. Alla talare hanterar kraven om ett klart, korrekt och passande språk på ett bra sätt, men vad som är mer intressant är vilka stilfigurer och retoriska grepp de använder. Stilfigurer och ornamenten tillför en konstfull dimension till språket som kan ha effekten av att öka intensiteten i talet eller i form av en pedagogisk funktion.
Min bedömning av vad som utmärker talen främst är användandet av troperna hyperboler (hyperból), evidentia (konkreta beskrivningar) och retoriska frågor (interrogátio).
