“För att bli svensk, man måste ha de tre V orden. Vovve, volvo, villa, eller hur?”: En kvalitativ studie om ensamkommande flyktingbarns integrationsprocess i Sverige

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2020

“För att bli svensk, man måste

ha de tre V orden. Vovve,

volvo, villa, eller hur?”

En kvalitativ studie om

ensamkommande flyktingbarns

integrationsprocess i Sverige

“To be swedish, you need to

have the three words. Dog,

Volvo and Villa, right?”:

A qualitative study about unaccompanied

minors integration process in Sweden

Handledare: Författare:

Daniel Törnqvist Johanna Bergefur

Moira Rosén

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp

Termin 6, VT -20

Författare: Johanna Bergefur & Moira Rosén Handledare: Daniel Törnqvist

“För att vara svensk man måste ha de tre v orden. Vovve, Volvo, villa, eller hur?”

En kvalitativ studie om

ensamkommande flyktingbarns integrationsprocess

“To be swedish, you need to have the three words. Dog, volvo and villa, right?” A qualitative study about unaccompanied minors integration process

Sammanfattning

Tidigare forskning har visat på att Sveriges integrationspolitik inte ser till individen, vilket gör att ensamkommande flyktingbarns behov kan överses. Av bakgrund till hur den svenska integrationsprocessen är formad syftar studien till att lyfta ensamkommande flyktingbarns upplevelser av sin livssituation i Sverige, för att uppnå en förståelse för hur integreringsprocessen har fungerat. Den tidigare kunskapen som finns kring ämnet ensamkommande flyktingbarns integrationsprocess belyser att skolan, språket, utbildning, boende och arbete är viktiga delar för deras delaktighet i samhället. För att studera målgruppen valdes en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer utfördes med sex stycken ensamkommande flyktingbarn som kom till Sverige år 2015/2016. Det empiriska materialet som samlades in via intervjuerna analyserades med en konventionell innehållsanalys och de teoretiska begreppen integration, identitet, etnisk identitet och stigmatisering användes för att analysera resultatet. Resultatet visade på en integrationsprocess som är mer komplex än den materiella och receptorganiserade svenska integrationspolitiken. Det framkom bland annat att ett tillfälligt uppehållstillstånd kan påverka de ensamkommande flyktingbarnens integrationsprocess negativt. Resultatet visade även att boenden för ensamkommande kan vara bristfälliga och att skolan skulle kunna göra mer för barnens integrationsprocess.

Nyckelord

Förord

Det första vi vill göra är att rikta ett stort tack till våra intervjupersoner som gjorde det möjligt för vårt arbete att skrivas. Vi vill också rikta ett stort tack till våra studiekamrater som gav oss motivation och vägledning genom arbetets gång. Ett tack riktas även till våra vänner och familj som har varit stora stöttepelare för oss när det har varit kämpigt. Ytterligare ett tack riktas till vår handledare Daniel Törnqvist som kom in i slutet av arbetet och hjälpte oss att få tillbaka motivationen.

Tack!

Innehållsförteckning

2.5 Fritid och umgänge... 7

2.6 Myndigheter och ensamkommande ... 8

2.6.1 Samhällets inverkan & det psykiska måendet ... 9

3. Teori ... 11 3.1 Integrering... 11 3.2 Etnisk Identitet ... 12 3.3 Stigmatisering ... 13 3.4 Sammanfattning av teorier ... 13 4. Metod ... 14 4.1 Ansvarsfördelning ... 14 4.2 Metodansats... 15 4.3 Datainsamling ... 15

4.4 Urval och tillvägagångssätt ... 15

4.5 Analysmetod ... 17

4.6 Studiens kvalitetsaspekter ... 17

4.7 Forskningsetiska reflektioner ... 19

5. Resultat och Analys ... 20

5.1 Att vara en del av det svenska samhället ... 20

5.2 Psykiskt mående & stigmatisering... 22

5.3 Skolans betydelse ... 24

5.4 Tur och kontakter ... 28

5.5 Drömmar och mål i en osäker tillvaro ... 32

5.6 Slutsats... 35

6.1 Förslag till framtida forskning ... 38

7. Litteraturlista ... 39

Bilaga 1 ... 44

Bilaga 2 ... 45

1. Inledning

Historiskt sett har det alltid funnits individer som flyr från sina hemländer (Sverige för united nations high commissioner for refugees, 2019). Anledningarna har varit många, allt från krig till politisk förföljelse (Migrationsverket, 2020). Sverige har sedan tidigt 1900-tal varit ett mottagarland, där en stor andel varit barn (Lagnebro, 1994). Under kriget i Jugoslavien på 1990-talet kom det omkring 1500 ensamkommande barn vilket fram till år 2015 var den högsta siffran som uppmätts i svensk historia (Socialstyrelsen, 2020). Under år 2015 uppgick antalet asylsökande ensamkommande flyktingbarn till 35 369 och kom främst från Afghanistan, Syrien och Somalia (Migrationsverket, 2020).

Sverige för UNHCR (2016) skriver att det var 65,3 miljoner individer på flykt runtom i världen år 2015, varav 51 procent var barn. Totalt under år 2015 inkom 3,2 miljoner asylansökningar, 98 400 av ansökningarna var av ensamkommande flyktingbarn som antingen tvingats fly ensamma eller tappat bort sina vårdnadshavare under resan mot en tryggare framtid. Även om de flesta individer på flykt sökte sig till sina grannländer, tog vissa länder i Europa emot många flyktingar, där Sverige var ett av de länder som tog emot flest asylsökande per capita (Sverige för UNHCR, 2016). Statistiska centralbyrå [SCB] (2016) skriver att antal asylansökningar i Sverige år 2015 uppgick till cirka 163 000, en ökning på fyra gånger så många ansökningar som året innan. 22 procent av ansökningarna utgjordes av ensamkommande flyktingbarn. vilket går att jämföra med antal asylansökningar i världen som gjordes av ensamkommande, en siffra som uppgick till 1,5 procent år 2015.

Migrationsverket har ett övergripande ansvar när de ensamkommande barnen kommer till Sverige, till exempel genom att placera barnen i en kommun. Anvisningskommunen har ansvaret över att placera barnet i ett boende som antingen kan vara hem för vård och boende [HVB] eller familjehem. Kommunen har även ansvaret för praktiska saker som att anvisa god man, ge omsorg och se till att barnet får gå i skolan (Wimelius, Isaksson, Eriksson, Hanberger och Ghazinour 2012).

Den svenska integrationspolitiken ska se till att nyanlända har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter som resterande befolkning (Regeringen, 2016). Wimelius et al. (2012) beskriver att regeringen har slagit fast vid att ensamkommande flyktingbarn ska mötas av ett humant och rättssäkert asylsystem. I behov av skydd ska barnen känna att Sverige är en fristad. Strang och Ager (2008) beskriver att hur mottagandet ser ut i Sverige har stor betydelse för ensamkommande flyktingbarns psykiska och fysiska hälsa, därmed är ett gott mottagande viktigt. För ensamkommande flyktingbarn har integrationsprocessen en stor roll i om de kommer att känna trygghet, mänsklig värdighet, självständighet, jämlikhet och tillhörighet i det nya landet. Författarna lyfter ett problem som finns med ett bra mottagande vilket är att begreppet integrering är brett och komplext. Det finns således inget rätt eller fel när det kommer till en integrationsprocess, utan det är svårt att avgöra hur en bra integrationsprocess ser ut. Eriksson och Rakar (2017) förklarar att de svenska myndigheterna arbetar efter förutbestämda mallar, också kallat ett materiellt och receptorganisatoriskt arbetssätt. Det innebär att flyktingar

till exempel ska lära sig det svenska systemet och fort komma ut i arbete eller utbildning. Författarna belyser vikten av individuella faktorer för en lyckad integreringsprocess, men att arbetssättet bortser från det individuella behovet. Brunnberg, Borg och Fridström (2011) belyser att ensamkommande flyktingbarn måste behandlas som barn i första hand och flyktingar i andra hand och det är därför viktigt att de får stöd och hjälp när det gäller båda aspekterna. Det har visat sig att ensamkommande barn oftast behandlas främst som flyktingar och att behovet som barn kommer i andra hand. Författarna förklarar att ensamkommande flyktingbarn fortfarande bör behandlas utefter barnets bästa och inte endast som flyktingar. Brunnberg (2015) belyser att det finns många olika sorters omhändertagande för ensamkommande barn men att det har visat sig att de inte får ett omhändertagande utifrån deras behov, utan utifrån vilken plats de har hamnat.

De insatser som ligger till grund för det ensamkommande barnets vardag kommer att försvinna när individen fyller arton år och barnet har då ansvaret för sin egen person. Av den information som framkommit under studiens gång ska den unge ska vara väl förberedd på att fylla arton. Information om de insatser som kommer att försvinna är därmed viktigt för att det ensamkommande barnet ska vara förberedd på att fylla arton och vad det innebär i Sverige. Migrationsverket har det övergripande ansvaret att kalla till ett samtal, också kallat artonårssamtal, där information om att insatserna försvinner tilldelas den ensamkommande. Hur det går för de ensamkommande flyktingbarnen efter att de har fyllt arton är något som inte existerar i dagsläget och det är viktiga data för att kunna se hur de insatser som ensamkommande fått har fungerat. Bristen på relevant information gör att socialarbetare inte vet om insatserna har fungerat och gjort skillnad för de ensamkommande barnen. Socialarbetare arbetar därför till stor del i blindo.. Bristen på information skapar en problematik och därmed är ämnet viktigt att studera.

Ensamkommande flyktingbarn är en speciellt utsatt grupp som behöver extra mycket stöd och hjälp. Därmed anses det av vikt att forskning bedrivs kring hur ensamkommande flyktingbarn upplever integrationsprocessen i Sverige. Som nämnts ovan bör ensamkommande flyktingbarn i första hand ses som barn och i andra hand som flyktingar, men eftersom Sveriges integrationsprocess inte utformas individuellt finns det ett intresse i att se hur integrationen fungerar för ensamkommande flyktingbarn i Sverige. Det finns tidigare forskning kring ensamkommande flyktingbarn, den tidigare kunskapen förbiser dock till stor del de ensamkommandes egna upplevelser av de olika delarna i integrationsprocessen.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att undersöka och analysera upplevelser av integrationsprocessen hos ensamkommande flyktingbarn som ankom till Sverige 2015/2016.

1.2 Frågeställningar

• Hur beskriver intervjupersonerna deras nuvarande livssituation?

• Vad har intervjupersonerna för upplevelser av integrationsprocessen i Sverige? • Hur ser intervjupersonerna på sin framtid i Sverige?

1.3 Definition av begrepp

Nedan presenteras en lista med centrala begrepp som kommer att tas upp genom studiens gång. Begreppen kommer att definieras nedanför för att tydliggöra vad som menas med begreppen.

Ensamkommande flyktingbarn: Enligt lag (SFS 1994:137) om mottagande av asylsökande

m.fl. 1b § framkommer det att ett ensamkommande barn räknas som ensamkommande när det är yngre 18 år och skilt från sina föräldrar, eller annan vårdnadshavare, vid ankomsten till Sverige. Barnet räknas som ensamkommande fram tills dess att barnet återförenas med sina vårdnadshavare eller fyller 18 år. I kommande arbete används även ordet ensamkommande för ensamkommande flyktingbarn.

Integrering: Enligt Westin (2015) krävs det att individer är delaktiga i samhället för att det ska

räknas som en lyckad integrering. Det innebär ett deltagande i arbetsmarknaden, skolsystemet, föreningslivet och det politiska systemet. Individerna är således delaktiga i det offentliga samhället men kan behålla sin egen kultur, språk och förhållningssätt i det privata. När begreppet integrering används i studien är det ovan nämnda definition som menas.

Segregering: Segregation kan beskrivas som en delning mellan olika folkgrupper och kan

finnas i såväl skola och arbete som i bostadsområden. Det handlar om en social distans mellan olika folkgrupper. Folkgrupper kan till exempel vara att olika sorters familjer (ensamstående, barnfamiljer et cetera) koncentreras till olika bostadsområden eller en koncentration av rika och fattiga i olika bostadsområden (Boverket, 2004). När det i studien skrivs om begreppet segregering handlar det om en etnisk segregering i bostadsområden. Boverket (2004, s.11) förklarar etnisk segregering som “rumslig åtskillnad mellan individer som tillhör olika kulturer, folkgrupper, raser och religioner”.

Flyktingar: Enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) står det följande:

“Med flykting avses i denna lag en utlänning som en person som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.”

Flykting, flyktingar och nyanlända benämns i kommande studie när det inte handlar enbart om ensamkommande flyktingbarn utan om flyktingar som en grupp.

2. Kunskapsöversikt

I kommande kunskapsöversikt presenteras tidigare forskning som utgår ifrån de olika delarna av integreringen i Sverige, Boende, Utbildning, Arbete och Föreningsliv. Westins teori passade in i den svenska integreringsmodellen och därför har kunskapsöversikten utgått från Westins definition av integrering. Kunskapsöversikten innehåller olika studier och rapporter som är relevanta för det ämnet som studeras. Skribenterna valde att söka information om hur

integreringen i Sverige ser ut idag samt vad som kan anses som positivt och negativt för en god integrering.

2.1 Litteratursökning

Artiklar och rapporter söktes från Socialstyrelsen, Riksidrottsförbundet och regeringen. Utöver nämnd databaser söktes det efter artiklar på olika databaser; Diva portal, Umeå bibliotek, socINDEX (ebsco), Sage journals och Google scholar. Sökord som användes var: refugee, work, integration, accomodation, sweden, living condition, work, unaccompanied refugee children, social work och unaccompanied minors.

2.2 Boende

Boverket (2019) menar att det i dagens läge råder en brist på hyresrätter i Sverige vilket även påverkar hur många hyresrätter som finns tillgängliga för nyanlända. Ingen kommun i Sverige har uppgett ett överskott på bostäder under 2019 och 191 kommuner har anmält ett underskott på både hyresrätter och bostäder till nyanlända. Något som blir ett problem för den nyanlände som letar bostad är bristen på kötid och kontakter. I många städer är kötiden för en bostad flera år lång, vilket gör att nyanlända får problem med att hyra en bostad via hyresbolag. Det blir också problematiskt i och med att de inte har sociala kontakter som kan hjälpa dem att få bostad. Utöver nämnd problematik har de oftast inte de ekonomiska kapitalen som gör att de har råd att hyra nybyggda hyresrätter och det saknas lägenheter i de äldre hyreshusen. Eftersom nyanlända har svårt att få ett förstahandskontrakt är det ofta tvungna att hyra i andrahand vilket i sin tur medför att de ofta får flytta och bor väldigt trångt. Att ofta behöva flytta menar Boverket kan leda till en försämrad integrering och att nyanlända behöver få ett förstahandskontrakt för att kunna “landa i integreringen”. Idag erbjuder mindre än hälften av Sveriges kommuner permanenta kontrakt (Boverket, 2019).

2.2.1 Boendesegregering i Sverige

I dagens Sverige talas det ofta om segregering i negativ bemärkelse när det kommer till boendesituationen för flyktingar. Städer som Stockholm, Göteborg och Malmö har områden där majoriteten av de bosatta har invandrat till Sverige och där segregeringen har ökat sen 1990-talet. Det råder oftast en socioekonomisk skillnad gentemot övriga områden i samma stad, de som bor i segregerade områden har oftast en lägre inkomst (Nordström Skans och Åslund, 2010). Den socioekonomiska skillnaden kan också benämnas som en socioekonomisk segregering och handlar inte endast om den ekonomiska faktorn utan att antalet individer som får försörjningsstöd är större. Det finns även en större arbetslöshet, sämre skolresultat, låg sysselsättning och lågt valdeltagande (Kulturdepartementet, 2018). Andersson (2013) menar på att det dels beror på white flight, att infödda svenskar oftare flyttar från invandrartäta områden medan invandrare oftare stannar kvar under lång tid och flyttar till mer segregerade områden. Andersson menar också att uppdelningen oftast hänger ihop med en segregering av individer som migrerat till Sverige genom exkludering från sociala, politiska och ekonomiska fält. Det leder till en segregeringsprocess där bostadsområden blir allt mer homogena. De homogena bostadsområdena tillsammans med sorteringen på arbetsmarknaden har i sin tur lett till en negativ bild av boendesegregeringens följder. Enligt en rapport från Kulturdepartementet (2018) är det inte endast enstaka boendeområden eller skolor som är segregerade, i dagsläget

handlar det om att hela städer är segregerade. Bunar och Valenta (2010) menar på att trots insatser från kommuner för att invandrare ska bo i områden som är mindre segregerade flyttar nyanlända ändå till stadsområden som är mångkulturellt. Författarna beskriver fenomenet som ett resultat av en brist på social integrering, svårt att få arbete, en begäran att få bo nära individer från sin egen kultur och begäran om att bo i en mångkulturell stadsdel.

Urban (2018) skriver att ett koncentrerat antal flyktingar som bor på samma ställe kan leda till att de sociala relationerna med majoritetsbefolkningen minskas. Det leder i sin tur till svårigheter med att lära sig språket och att det brister i kunskap om det nya landet samt att de inte skapar de sociala kapitalen som behövs. Författaren understryker dock att det rör sig om hypoteser och att forskning kring ämnet är tvetydigt (Urban, 2018). Konsekvenserna av boendesegregeringen som Sverige idag möter är bland annat att invandrare inte kommer i kontakt med lokalbefolkningen och således inte lär sig de sociala koder som det nya samhället upprätthåller. Utan den kontakten blir andra områden inom integreringen påverkade, såsom språk och sociala normer. I det stora hela kan det leda till att identitetsskapandet i det nya landet blir lidande (Stanciu och Vauclair, 2018; Andersson, 2013).

2.3 Utbildning

Enligt Socialstyrelsen (2013) är skolan av stor vikt för ett fungerande och hälsosamt liv för ensamkommande barn. Skolan kan tjäna som en säker och normaliserande plats för barn som är med om en otrygg tid i sitt liv. För att få igång ett vardagsliv med rutiner är skolan central, den är även viktig för barnets framtida karriär. Socialstyrelsen menar att barn som blir segregerade och lider av resursbrist kan ha svårt att ta till sig av utbildningen vilket i sin tur kan leda till ännu mer segregering. Det har framkommit att svenska barn oftast umgås med varandra och att de ensamkommande barnen hänvisas till varandra. Enligt svensk skolforskning får barn med utländsk bakgrund sämre resultat trots att de har högre skolmotivation. Infödda svenska och utlandsfödda barn kommer ofta från olika socioekonomiska förutsättningar vilket framkommer i resultaten av vilka individer som studerar på universitet eller högskola senare i livet (Socialstyrelsen, 2013).

Socialstyrelsen (2013) nämner att ensamkommande barn är en grupp som får kämpa extra mycket under sin skolgång för att uppnå skolkraven eftersom de samtidigt måste lära sig ett nytt språk. Det har visat sig skilja mycket i vad ensamkommande barn har för tidigare erfarenheter av skolan beroende på saker som klass, ålder, etnicitet, kön och ursprungsland. Det visade sig även vara svårare för de ensamkommande barn som kom till Sverige i en äldre ålder att tillgodogöra sig skolan. Socialstyrelsen menar också att ensamkommande barn är en grupp som ofta lider av psykisk ohälsa vilket också är en orsak som kan försvåra möjligheterna att prestera i skolan. Det är en utmaning för svenska skolor att hitta ett sätt att möta ensamkommande, men det är också en viktig utmaning eftersom skolan är en viktig faktor i att barnen ska skapa normer, rutiner, få kunskap och hitta vänner. Lärare som lägger ner extra mycket tid och engagemang har visat sig vara en viktig del i hur väl ensamkommande barnen lyckas och hur de upplever sin skolgång (Socialstyrelsen, 2013).

2.3.1 Förberedelseklass

Förberedelseklass är en modell där det finns argument om det är positivt eller negativt för integreringen. Skillnaden på en “vanlig” klass i Sverige och en förberedelseklass är att eleverna endast går i skolan 21–30 timmar i veckan samt att det är mellan fem till femton elever i klassen. I förberedelseklasserna ökas skolundervisningen i de andra ämnena i takt med att språkkunskaperna hos eleverna ökar (Utbildningsdepartementet, 2013).

Utbildningsdepartementet (2013) belyser att när det kommer en större mängd nyanlända elever anser flertalet kommuner att elevernas kollektiva behov möts bäst i en grupp utanför den vanliga undervisningen medan om mängden nyanlända elever är mindre kan deras stöd ges inom en vanlig klass. Oftast motiveras förberedelseklass utav de praktiska argumenten, att det gör det möjligt för eleverna att få undervisning och handledning på sitt modersmål. Det finns en risk att de som går i förberedelseklass blir isolerade och integreras mindre med andra svenska elever. De som förespråkar förberedelseklass argumenterar att det finns stor risk att de nyanlända elever som för tidigt förväntas delta i vanlig undervisning tystas ner och försvinner. Förberedelseklass uppges ge nyanlända elever en säker och lugn början där de i rimlig takt kommer in i det svenska språket och kulturen i skolan, vilket har visat sig vara en avgörande del i integreringen. En risk med förberedelseklasserna är att det tar längre tid för eleverna att introduceras i ordinarie skolundervisning, det är vanligt att det tar elever mer än två år i förberedelseklasserna. Enligt skolinspektionens granskning år 2009 får de nyanlända eleverna under en lång tid endast undervisning i ett fåtal grundämnen. Det tar längre tid för de äldre eleverna än de yngre. Det finns organisatoriska svårigheter som leder till att eleverna inte alltid får den utbildning de behöver eftersom läraren ofta inte har tillräckligt med kunskaper för att lära elever om de olika ämnena på varje modersmål (Utbildningsdepartementet, 2013).

2.3.2 Språk

Skolverket (2020) beskriver att nyanlända elever får lära sig att kommunicera på svenska samtidigt som de förväntas lära sig utbildningen för deras ålder. Skolverket skriver att enligt skollagen ska alla elever i sitt lärande och personliga utveckling ges det stöd och stimulans som den behöver för att få tillgång till att kunna utvecklas i högsta möjliga grad. Språkintroduktion har som syfte att nyanlända elever ska kunna studera något annat program på gymnasiet eller en annan utbildning. När de nyanlända eleverna tas emot på introduktionsprogrammet språkintroduktion kartläggs elevens bakgrund, skolkunskaper, språkkunskaper, kunskaper inom de olika skolämnena samt arbetserfarenhet, om det finns. På språkintroduktion kan eleverna till en början få undervisningen på enbart svenska eller svenska som andraspråk under en begränsad tid. Resten av utbildningen utgår från kartläggningen som görs på eleverna som behövs för att de ska kunna fortsätta sin utbildning. På introduktionsprogrammet ska eleverna ha ett minimi antal timmar undervisningstid i veckan vilket är 23 timmar (Skolverket, 2020). Nawyn, Gjokaj, Agbénygia och Grace (2012) beskriver att det finns många upplevda fördelar av att kunna språket i det land en flykting kommer till. Att inte kunna språket kan leda till att många flyktingar känner sig isolerade och att det påverkar deras sociala status. Språket är avgörande för integreringen och det blir svårt för flyktingar att få jobb, sociala kontakter, status

och pengar utan att kunna språket. Språk kan ses som ett socialt kapital och tillgång till ekonomiska möjligheter.

2.4 Arbete

En central del i att integreras i Sverige är att få tillgång till ett arbete, där det har visat sig att flyktingar har svårare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Att komma in på arbetsmarknaden är särskilt viktigt för ensamkommande flyktingar eftersom de inte har någon ekonomisk support från familj eller närstående. Socialarbetare arbetar kontinuerligt med att få in ensamkommande barn och flyktingar på arbetsmarknaden genom bland annat praktikplatser (Celikaksoy & Wadensjö, 2017). Det framkommer i Celikaksoy och Wadensjös studie att kvinnor har det svårare att komma in på arbetsmarknaden. Författarnas studie visade också att desto längre en individ varit i Sverige desto större chans är det att få arbete, något som kan bero på att individen har haft tid på sig att lära sig det svenska språket och att utbilda sig.

Det svenska systemet för att få in flyktingar på arbetsmarknaden utgår från att en individ alltid ska ha en sysselsättning, oavsett om det är en praktikplats eller ett arbete med incitament. Tanken är att de alltid ska vara “arbetsredo”. Systemet utgår från ett individualiserat ansvarstagande och att det ska finnas en stark vilja att ta sig från livet som bidragstagande till att kunna försörja sig själv. Att komma från livet som bidragstagande så fort som möjligt anses vara viktigt för en lyckad integrering (Ahnlund & Wikström, 2018). Det är även någonting som Kearns och Whitley (2015) tar upp i en studie gjord i Glasgow där det har visat sig att flyktingar som har ett arbete har bättre språkkunskaper, ett större socialt liv och har generellt ett större socialt kapital. Utöver det visade studien att flyktingar kände en större trygghet i den nya staden och fick en känsla av tillhörighet.

Celikaksoy och Wadensjö (2017) beskriver att ensamkommande flyktingbarn i större grad har anställning än barn som kommit till Sverige tillsammans med sin familj. Författarna skriver att det bland annat kan bero på att de ensamkommande är mer drivna att få jobb på grund av att de måste försörja sin familj i hemlandet. Författarna tar även upp att det kan vara på grund av skillnaden i support som erbjuds från Sverige i asylprocessen där ensamkommande barn har fler stödjande insatser än barn som kommit med sin familj. Författarna tar även upp att barn som kommit tillsammans med sina föräldrar inte behöver arbeta på samma sätt med tanke på att försörjningen ligger hos föräldrarna.

2.5 Fritid och umgänge

Föreningslivet är rötterna av den svenska demokratin och ger invånarna en möjlighet att träna sin förmåga till att argumentera, värdera och fatta beslut (Amnå, Häll, Munk och Vogel, 2003). Myrberg (2004) menar på att föreningslivet ger vissa medborgarkunskaper såsom skrivande, tala inför folkmängder och att ordna möten. Amnå et al. (2003) framhåller att föreningar kan spela en stor roll i att representera invånarnas intressen i många olika delar av samhället och har därför flera viktiga aspekter i samhället. Det ger invånarna ett socialt umgänge, politiskt deltagande och bidrar till välmåendet.

Hertting och Karlefors (2013) förklarar att bland annat sporten (en typ av förening) är en viktig del i integrationen då sport för samman individer av olika kulturer och bygger en brygga mellan samhällets “vi” och “dem” genom engagemanget av samma intresse. Det finns därmed anledning att använda sport som en del av integreringen av barn som kommer till Sverige. Ett aktivt deltagande i idrottsföreningar har även visats sig vara en bra och viktig språngbräda till en lyckad skolgång och ett framgångsrikt arbetsliv. Wagnsson (2017) skriver att ett deltagande i idrottsföreningar även visat andra fördelar för barn och ungdomar, bland annat förbättrad livskvalité och förmåga att reglera och hantera känslor. 56 procent av nyanlända barn och ungdomar har aldrig deltagit i en idrottsförening och det är dubbelt så många infödda svenska barn- och ungdomarna som är aktiva i idrottsföreningar. Det framkommer att ensamkommande barn idrottar i högre grad än de som kommit med en familjemedlem. De nyanlända barnen som deltar i någon sport uppger att det är ett bra sätt att lära sig språket på samt att skapa nya kontakter. Idrottsföreningar kan därmed ge stöd för flyktingbarn att delta i olika sporter och därmed bidrar till god integrering (Augustsson, Kouigoumtzis, Patriksson, Stråhlman & Wagnsson, 2019).

Myrberg (2004) belyser kopplingar mellan föreningslivet och den politiska arenan. Författaren menar på att om det finns ett utanförskap i föreningslivet är det ofta kopplat till ett utanförskap i den politiska arenan. Ett politiskt utanförskap leder till att de utlandsföddas åsikter och värderingar inte uppmärksammas på samma sätt som resterande befolkningen. Att en viss del av befolkningens åsikter och värderingar inte uppmärksammas kan leda till att en av demokratins byggstenar hotas, nämligen jämlikhet. Att utlandsföddas åsikter och perspektiv inte representeras av politiken i Sverige kan även hämma den svenska samhällsutvecklingen. Det anses därför vara viktigt att utlandsfödda deltar i politiken. Urban (2018) poängterar att ett högt deltagande i lokala föreningar hos minoritetsgrupper stärker en social tillit som i sin tur skapar en politisk tillit, och därmed ger ett större politiskt deltagande. Författaren menar på att det är en viktig del för att hålla samman samhället och för flyktingen att få en lyckad integreringsprocess med tillgång till en delaktighet i det demokratiska samhället.

2.6 Myndigheter och ensamkommande

Gustavsson (2015) förklarar att ensamkommande känner sig förvirrade över vilka som har ansvaret för de olika delarna av det svenska samhället när de kommer till Sverige. De får även en känsla av att ingen bryr sig och att ingen lyssnar. Enligt Hertz och Lalander (2019) så ser nyanlända ensamkommande flyktingbarn socialsekreterare som en abstrakt frontfigur för makt. Ensamkommande förknippar socialsekreterare med migrationsverket och känner en osäkerhet inför vad socialsekreterare ska meddela eftersom de bara dyker upp när de har tagit beslut. De ensamkommande får känslan av att socialsekreterarna endast kommer för att leverera dåliga nyheter, därför ser barnen dem som en slags bestraffning. Ensamkommande barn beskriver en bild som inte går i linje med hur socialsekreterare bör arbeta med ensamkommande som klientel. Författarna beskriver vikten av att socialsekreterare för en dialog med sina klienter och är ärliga om vad som kommer att hända. Författaren tar även upp att socialsekreteraren måste jobba upp en relation med den ensamkommande som bygger på respekt och förtroende för att insatserna ska vara effektiva, något som de ensamkommande beskriver att de skulle behöva men som de inte får (Herz & Lalander, 2019).

Çelikaksoy och Wadensjö (2017) förklarar att ensamkommande flyktingbarn ses som den mest utsatta gruppen flyktingar. För barn utan föräldrar innebär det särskilda utmaningar att fly sitt hemland och att anlända till ett nytt land. Ensamkommande barn har en ökad risk att bli utnyttjade av sina rättigheter på grund av sin ålder och status. Sverige har ett välutvecklat system för att ta emot flyktingbarn, det går parallellt med det svenska systemet vad det avser lika rättigheter och icke-diskriminering. Däremot finns det brister med praktiserandet och applicerandet på grund av otydliga mål och system kring inkluderandet, välmåendet och integreringen av ensamkommande som grupp. Det har visat sig att regleringarna och riktlinjerna skiljer sig beroende på vilken kommun som barnen blir placerade i. Författarna beskriver att vad som händer med ett barn vid introduktionen har både långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser för barnet. Det finns ingen som har ansvar att följa eller utvärdera om kommunerna lyckas uppnå sina ansvarsområden med avseende av mottagande, boende, utbildning, hälsa, stöd, omtanke och integrering. På grund av bristen på återkoppling och kunskap är det svårt att se till att de bästa metoderna används för barnens bästa (Çelikaksoy & Wadensjö 2017).

Gustafsson (2015) beskriver omhändertagandet av ensamkommande som ensidigt i Sverige där de ensamkommande är mottagare för de insatser som de får och myndigheterna är de generösa som ger. Det skapar en obalans i makten mellan myndigheterna och de ensamkommande flyktingbarnen. Att bli sedd som den passiva mottagaren kan få ensamkommande barn att känna sig som handelsvaror. Eriksson och Rakar (2017) stödjer Gustafssons teori om att mötet med myndigheterna i Sverige inte sker på ett jämlikt plan, dock utifrån en annan aspekt. De menar på att den personen som de ensamkommande barnen möter har mer information om samhället och vad som väntas, vilket så klart är naturligt. Författarna menar dock på att det finns en risk att det finns redan färdigsydda paket som den ensamkommande ska välja på och på så sätt välja en framtid utan att individen vet vad den väljer. I studien ges förslag på att de paket som de ensamkommande ska välja mellan bör slopas och istället ska ett mellanmänskligt möte på lika villkor ske. I möten med ensamkommande ska dåtid, nutid och framtid diskuteras för att på bästa sätt se hur den ensamkommande förhåller sig till den nya kontexten som ungdomen befinner sig i. Gustafsson (2015) menar på att ensamkommande inte är normala ungdomar utan har gått igenom traumatiska händelser och behöver hjälp att navigera sig i samhället. Författaren tar upp vikten av att de ensamkommande är individer och genom att behandla dem som egna personer med en bakgrund, drömmar och visioner, kan jämlikhet skapas.

2.6.1 Samhällets inverkan & det psykiska måendet

Att anpassa till en ny social kontext och en ny kultur förvärras när individen utsätts för rasism, kulturkrockar, svårigheter med språket, isolation och utbildningsgap (Rossiter & Rossiter, 2009). Diskriminering är även något som har påvisats ha stor påverkan på hur unga flyktingar får det sociala kapitalet som behövs för en god integrering. Det är även någonting som unga flyktingar vittnar om i en kanadensisk studie, att de ofta ses som dumma, opålitliga, våldsamma eller farliga. Diskrimineringen menar de sker både i skolan och i samhället då de ofta blir måltavla för polisen när någonting har hänt (Edge, Mckeary & Newbold, 2014). Det har visat sig att en flykt kan ha negativa konsekvenser för det psykiska måendet och välmåendet på grund

av rasism under asylprocessen, vilket förvärras av stigma och diskriminering. Stigmat skapas från både sociala, kulturella och psykiska faktorer. Stigma mot individer med psykiska problem skapar sociala klyftor som till exempel exkludering från familjer, boende, utbildning och arbete. Psykiskt stigma i kombination med etniskt stigma leder till att ensamkommande blir utsatt för dubbel diskriminering (Quinn, 2014).

Popov och Sturesson (2015) skriver att det har visat sig att ensamkommande barn upplever ett socialt tomrum med få möjligheter att interagera med andra svenska individer i skolan. De upplever sig socialt isolerade bland svenska individer. Det tenderas att bilda en vägg mellan de olika kulturerna som orsakas från båda sidorna. Det har även visat sig att de ensamkommande fokuserar mest på att lära sig det svenska språket och att de andra skolämnena prioriteras bort. Tolkar har visat sig hjälpa elever att förstå kulturen i skolan och att förstå skolämnena bättre men tiden med tolken har visat sig vara otillräcklig för elever som kom till Sverige som ensamkommande. Enligt Eide och Hjern (2013) är utbildningen och vården som ensamkommande flyktingbarn får under deras första år i det nya landet samt vilket individuellt driv personen har att påverka sin framtid avgörande för deras psykiska mående och hur väl den långsiktiga anpassningen blir. Ensamkommande flyktingbarn är en grupp som kan vara utsatta för psykisk ohälsa på grund av att de inte har den nära relationen till en familj som är viktig i ett barns liv. Familjer som kan agera som substitut för ensamkommandes biologiska familj kan minska risken för att utveckla psykisk ohälsa.

Çelikaksoy och Wadensjö (2016) skriver att ett bra kontaktnät är viktigt för att den unge ska få de kunskaper som krävs i det nya landet och därmed öka möjligheterna att få jobb. Hur asylprocessen, mottagandet och boendet är organiserat har stor betydelse för vilka kontakter som de ensamkommande möter och som kan hjälpa dem att navigera sig i samhället. Vilka kontakter barnet kan få är beroende av boendeform, men exempel på vilka kontakter som är viktiga är god man och personal på boendet. Kontakten med personalen på boendet har stor betydelse för de ensamkommande och kan i stor mån ersätta den kontakten med familjen som barnet skulle ha. Även kontakt med andra boende är viktigt.

Sammantaget visar forskning att alla aspekter av integrationsprocessen är viktig för den ensamkommandes välmående och integration in i det svenska samhället. Det har även framkommit att de olika delarna av integrationen påverkar varandra, till exempel kan avsaknad av utbildning leda till ett mindre socialt kapital och brist på kunskap kring svenska normer. Tidigare forskning har påvisat en splittrad syn på de problem som utlandsfödda och ensamkommande möter under deras integrationsprocess. Det finns bland annat olika teorier kring varför det sker en ökad boendesegregering i Sverige där forskning visar på både bristen av lägenheter och en brist på kontakter som orsak. Däremot är forskningen enig om att ensamkommande får kämpa extra mycket för sin utbildning, trots högre motivation, och att det är en viktig del i integrationsprocessen. Både utbildning och arbete är viktiga delar för att få tillgång till andra delar av samhället, såsom umgänge. Forskning visar på en samstämmighet kring relationerna mellan socialsekreterare och ensamkommande samt ensamkommandes psykiska hälsa. Socialsekreterare är förknippat med någonting negativt för ensamkommande eftersom de ofta kommer med dåliga nyheter. Forskning visar på att relationen mellan

ensamkommande och myndigheterna måste förbättras för att det ensamkommande barnet ska må bra. Psykisk ohälsa är ett utbrett problem hos ensamkommande men synen på vad som påverkar den psykiska ohälsan är splittrad. Den psykiska hälsan kan påverkas av bland annat segregering, stigma, diskriminering och ett bristande system när de kommer till Sverige. Diskriminering och rasism har stor påverkan på hur lång tid det tar att anpassa sig till det nya samhället för den ensamkommande.

Den tidigare forskningen är till mesta dels inte fokuserad på ensamkommandes egna upplevelser av integrationsprocessens olika delar. Fokus har legat på olika förklaringar till problem runt ensamkommandes och nyanländas integrering vilket gör att deras egna upplevelser har förbisetts. När det kommer till upplevelser av psykisk ohälsa och kontakt med myndigheter finns dock mycket forskning. Upplevelser av boende, skola, fritid och umgänge samt arbete saknas i dagens läge och något som behövs för att förbättra de problemen som finns när det kommer till de olika delarna av integrationen.

3. Teori

Nedan kommer de teorier som använts för att analysera det empiriska materialet att presenteras. Den första teorin som kommer att presenteras i kapitlet är integrering, följt av etnisk identitet, sist kommer teorin stigmatisering att presenteras.

3.1 Integrering

Integration är ett komplext begrepp eftersom teorin kan delas in i flera olika ideologier. Carlgren och Diaz (2004) menar på att integrationsprocessen är flerdimensionell och kan inte ses som en typ av sociala förhållanden och relationerna mellan individer i ett fält, till exempel inom arbetslivet. Även Westin (2015) tar upp att integrering sträcker sig över flera samhälleliga fält; utbildning, arbete, boende och politik. Författaren menar att utan en delaktighet i fälten kan flyktingen inte anses integrerad. Även Urban (2018) tar upp att en integrering anses som lyckad när flyktingen är delaktig i det politiska, ekonomiska och sociokulturella där utbildning ingår. När flyktingen är delaktig inom de olika områden menar författaren på att den har en socialt accepterad tillvaro och anses som en fullvärdig medborgare. Carlgren och Diaz (2004) tar upp att när det kommer till integration i samhället är det ofta ett begrepp som refererar till att etniska minoriteter i det nya landet ska delta i majoritetssamhället. Delaktighet ska vara på samma villkor, rättigheter och skyldigheter som majoritetsbefolkningen. Det nya landets etniska relationer anses i det avseendet som vägledande och orienterade för en politisk praktik och ett mänskligt handlande (Carlgren & Diaz, 2004). En av de viktigaste aspekterna är dock att minoriteterna ska ha möjlighet att göra utan att förlora sin egen kulturella identitet (Carlgren & Diaz, 2004; Westin, 2015). Westin (2015) skriver att en tolkning av begreppet handlar om att flyktingen ska anpassa sig efter samhället i den offentliga sfären och därmed vara delaktig i den, men att den egna kulturen i form av språk, traditioner och förhållningssätt ska ha möjlighet att finnas kvar i den privata sfären. Författaren menar på att flyktingen själv ska ha möjlighet att bestämma vilken anknytningsform som denne vill ha.

Urban (2018) menar att det är viktigt att skilja på vem individen är (det subjektiva) och hur individen gör (det objektiva). För att det objektiva och subjektiva ska hålla ihop måste en

process, kallad församhälleligaprocessen, skapas där den samhälleliga identiteten skapas i en konstant relation mellan andra individer och sin egen inre kärna. Författaren menar att samhället endast kan hålla ihop genom att individen är sin egen person och ha en egen identitet utanför samhället. Urban (2018) belyser att integration i denna bemärkelse betyder att flyktingen anpassas helt och hållet efter samhällets struktur. Författaren fortsätter förklara att samhället är harmoniskt och att den objektiva strukturen är stabil, att samhället håller ihop och existerar tack vare en växelverkan mellan olika individer och att samhället betingar och betingas av sociala former, förbindelser och relationer.

3.2 Etnisk Identitet

När en individ kommer till det nya landet påverkas de tidigare kulturella referenserna och nya tolkningsscheman skapas. Många kommer från länder som utgår ifrån gruppcentrerad ideologi där gruppen går före allt och kommer sedan till Sverige som har en individcentrerad ideologi där alla är ett kollektiv men ändå var individ för sig. Den stora variationen av olika individer går att se som att vissa kulturer uppmuntrar och avvisar olika personlighetsdrag (Sjögren, 2003).

Är en person uppfödd och uppfostrad i ett land är den etniska identiteten ofta ingenting som personen behöver reflektera över, och är för givet taget. Det blir annorlunda för flyktingar och minoritetsgrupper vars kultur krockar med en annan. Den etniska identiteten blir således påtaglig på grund av kompromisser inom den egna kulturen samt att andra kan uppmärksamma, nedvärdera eller bekämpa de egenskaper som ses som annorlunda för majoritetsbefolkningen. Kompromisserna kan göra att en begränsning sker inom till exempel arbetsmarknaden eller demokratiska fri - och rättigheter (Stier, 2015).

Det kan vara överväldigande att komma till Sverige och behöva lära sig ett nytt språk, ny kultur, nytt yrke och samtidigt skapa sin nya identitet. De ensamkommande barnen som kommer till Sverige får tillgång till tvåspråkighet och mångkulturalism vilket kan leda till stora fördelar, men det ställer också stora krav på individen (Sjögren, 2003). Identitet skapas utifrån individens personliga egenskaper och handlingar men också utifrån omgivningens uppfattning av individen, den “spegelbild” som omgivningen och samhället ger individen. För individer som varit med om flykt eller fått vänta på uppehållstillstånd, krävs det mer psykologiskt arbete för att bygga upp en ny identitet i det nya landet. Faktorer som har påverkan på en individ i sitt identitetsskapande är deras kulturella egenskaper, deras personliga egenskaper, deras livshistoria och samhällsstrukturer. Kärnan av identiteten är människans relation till sig själv i förhållande till den omgivande världen (Sjögren, 2003).

Stier (2015) menar på att människans identitet inte är kopplad till en del av individen utan till alla delar. Författaren skriver att människan inte bara har en kropp, utan är sin kropp och att den är både upplevd och upplevs. Stier skriver även att det vanligaste är att tillskriva en identitet via hur kroppen ser ut, det vill säga hudfärg, ögonfärg, kön, kläder och så vidare. Därför blir den etniska identiteten ofta associerad med utseendemässiga drag. En etnisk identitet är beroende av egna och andras känslor och tankar kring individen samt individens tankar kring vad andra tror om den. På så vis kan den etniska identiteten ses som en gestalt av samhällets,

gruppens eller personens egen uppfattning av hur de tror sig vara. En individ kan inte tillskriva sig den etniska identiteten förrän individen känner och tänker att den delar ursprung, kvaliteter och erfarenheter med den etniska grupp som individen vill vara en del av. Individen måste också agera i enlighet med gruppens förväntan av hur en individ ska agera inom den rådande kulturen (Stier, 2015)

Sjögren (2003) menar på att det är viktigt för människan att veta vem den är och välja vilket moraliskt och socialt system som den väljer att ansluta sig till. När flyktingen känner sig som en del av det nya samhället kan en ny identitet skapas. Sjögren (2003) tar upp att det sätts mycket press på flyktingen utifrån när den kommer till Sverige. Det är en ny kultur och därmed ett nytt språk, nya kunskaper som måste förvärvas inom många olika delar av samhället och många kunskaper som de har tagit med sig från hemlandet blir värdelösa. flyktingen måste vara beredd på att skapa ett nytt jag genom att delvis börja om från början och få nya kunskaper. Det handlar om att lära sig ett nytt språk, ett nytt sätt att umgås och eventuellt utbilda sig på nytt. Därför behöver flyktingen även känna att den kan ha kvar sin egen kultur, ett utrymme där flyktingen får vara sitt gamla jag och sätta en gräns för främlingskapet (Sjögren, 2003).

3.3 Stigmatisering

Goffman (1972) förklarar att stigma handlar om personer som besitter mindre önskvärda egenskaper som gör honom olik de andra som befinner sig i samma kategori som han har inplacerats. Genom en sådan stigmatisering förminskas personen från en hel människa till en utstött och udda människa. När en person stämplas kan det ha en skamlig och diskrediterade effekt, periodvis kallas det för inkompetens, oduglighet eller handikapp. Alla oönskade egenskaper faller inte in i en sådan stigmatisering utan bara de som inte upplevs stämma överens med hur en särskild individ ska vara. Stigma är ett begrepp som förklarar relationen och inte egenskaper. Begreppet stigma syftar till en egenskap som är djupt nedsättande och svartmålande. Om individen antar att sättet den skiljer sig på är uppenbart för andra betyder det att han är misskrediterad, men om individen istället antar att omgivningen inte vet om eller direkt lägger märke till det innebär det att den är misskreditabel. Att ha ett stigma innebär att individen avviker på ett icke önskvärt sätt från de rådande förväntningarna, de som inte bär ett stigma ses som de normala. Det finns tre olika slags stigman; kroppsliga stigman som syns till exempel en amputerad arm, fläckar på den personliga karaktären som inte syns vid första anblicken som till exempel alkoholism och det tredje slags stigmat också kallt stambetingat stigma kan till exempel handla om religion eller etnicitet.

3.4 Sammanfattning av teorier

Integrering är en komplex teori med många olika inriktningar som gör att det kan vara svårt att implementera i en analys. På grund av bredden på teorin valdes en inriktning som passade in med den svenska integrationspolitiken, men även om teorin blev smalare i och med inriktningen är den fortfarande för bred för att få med allt som eventuellt kan ha betydelse. Därmed kan det vara så att någonting inom teorin integrering kan ha missats som har betydelse för analysen. Teorin anses ändå ha en stor betydelse för analysen av arbetet på grund av studiens syfte. Något som har varit viktigt för arbetet är det faktum att integreringen sträcker sig över fler än ett fält och att individerna ska ha tillgång till sin egen kultur i det privata. Det är även något som

samstämmer med teorin om etnisk identitet där det är viktigt för individen att ha kvar sin egen kulturella identitet i det privata. Den etniska identiteten skapas på nytt när individen kommer till ett nytt land och det som har varit en norm i det gamla landet kan ses som avvikande i det nya. Det handlar således om en anpassning till den nya kulturen vilket kan skapa press på individen. Etnisk identitet som teori är något som lades till efter analysen av materialet där intervjupersonernas historier gav en bild av både konflikter av sin nya identitet och att en ny etnisk identitet redan hade skapats. Teorin är dock problematisk i och med att det inte endast handlar om individens syn på sin identitet, utan även samhällets syn på individens identitet. Är individen inte accepterad av det svenska samhället som “svensk” kan individen inte heller ha skapat en helt ny etnisk identitet. Samhällets syn på individen är ingenting som har undersökts i studien.

Användandet av teorin stigmatisering är en viktig del i arbetet då historier om utsatthet och att bli sedd på som udda uppkom under analysen. Ett stigma är något som innebär att individen avviker från majoritetsbefolkningen, något som togs med i analysen och som har varit viktigt. Problemet med tillämpandet av teorin är att intervjupersonernas berättelser inte innehåller stigmatisering i en konkret kontext, utan att det är något som har tolkats ur berättelserna. Det har dock varit viktigt att hålla sig nära materialet under skrivandet av analysdelen och därmed anses teorin tillföra en djupare analys och förståelse för vad intervjupersonerna har gått genom.

4. Metod

I följande kapitel kommer en redogörelse för hur studien har gått tillväga och vilka metoder som valts. Inledningsvis kommer metodansatsen att presenteras. Därefter presenteras datainsamling som följs av urval och tillvägagångssätt. Efter det presenteras analysmetoden som följs av etiska reflektioner. Avsnittet avslutas med avslutande reflektioner kring metodvalen.

4.1 Ansvarsfördelning

Under studiens gång har skribenterna jobbat tillsammans för att säkerställa att en överenskommelse och gemensam syn kring innehållet i studien. Ett välfungerande samarbete har lett till en sammanhängande text genom arbetet. Bägge skribenterna tog ansvar för inledningen som skrevs tillsammans. Kunskapsöversikten delades upp utifrån de olika kategorierna, skribent 1 (Johanna) tog huvudansvar för; boende, boende segregering i Sverige, utbildning, förberedelseklass, språk och skribent 2 (Moira) tog huvudansvar för arbete, fritid och umgänge, myndigheternas och ensamkommande, samhällets inverkan & det psykiska måendet. Teorikapitlet tog skribent 1 huvudansvar och metodkapitlet tog skribent 2 huvudansvar för. Trots ett uppdelat huvudansvar för teori och metod har arbetet och revideringen skett gemensamt. Analysen har utförts gemensamt för att säkerställa konsensus. Arbetet har utförts gemensamt via telefon och vid enskilt arbete har en överenskommelse om vad som ska göras har skett. Båda skribenterna uppfattar arbetsfördelningen som rättvis.

4.2 Metodansats

Enligt Sloan och Bowe (2014) studeras inte det sanna och verkliga i fenomenologin, utan det som studeras är upplevelserna av ett fenomen. Den fenomenologiska ansatsen implementeras i studien genom intervjupersonernas egna upplevelser av integrationen, det vill säga ett fenomen. Upplevelserna av deltagarna i studien har tolkats och därför utgår studien från en speciell riktning inom fenomenologin; hermeneutisk fenomenologi. Hermeneutisk fenomenologi är en inriktning inom fenomenologin som avser att inte bara studera upplevelserna av ett fenomen, utan att även tolka upplevelserna (Sloan & Bowe, 2014). Eftersom studien utgick från en fenomenologisk ansats ansågs även den kvalitativa ansatsen lämplig. En kvalitativ ansats strävar efter att undersöka deltagarnas egna upplevelser av ett socialt fenomen och tolka deras sanning (Bryman, 2011). Eftersom forskningsstudie strävar efter att förstå deltagarnas egna upplevelser av integrationen låg den fenomenologiska och kvalitativa ansatsen nära till hands eftersom upplevelser inte är mätbara. Därmed lämpar sig den hermeneutiska fenomenologin bäst för att förstå intervjupersonernas upplevelser.

Den induktiva ansatsen handlar om att utgå ifrån observationer och resultat för att sedan skapa teorier utifrån det (Bryman, 2011). Genom att intervjupersonerna fick tala fritt i de semistrukturerade intervjuerna gav studien en induktiv ansats genom att observationer kunde göras. Utifrån observationer och resultat kunde flera teorier utvinnas. Teorierna appliceras på resultatet i analysen efter att det insamlade materialet sammanställts

4.3 Datainsamling

Den empiriska data till studien samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Kvalitativa intervjuer är de mest flexibla intervjuerna som ger intervjupersonerna utrymme att berätta fritt angående det sociala fenomenet som undersöks. Under den semistrukturerade intervjun har intervjuaren en intervjuguide med relativt specifika teman. Frågor ställs huvudsakligen som de står i intervjuguiden men om intervjuaren vill ställa följdfrågor kring det som intervjupersonen pratar om är det också accepterat (Bryman, 2011). Studie syftade till att ta reda på intervjupersonernas egna upplevelser och det sågs därför som en fördel att ge utrymme åt intervjupersonen att tala fritt vad det gäller intervjufrågorna. De nämnda anledningarna gav den semistrukturerade intervjun stora fördelar. Eftersom integrering är ett brett område ansågs det lämpligt att intervjuerna var utformade efter specifika teman för att intervjupersonerna skulle hålla sig inom ramen för studiens syfte. De teman som valdes ut i intervjuguiden var relaterade till den definitionen av integrering som används i studien. Exempel på teman i intervjuguiden var boende, utbildning, fritid/umgänge och skola (Se bilaga 2).

4.4 Urval och tillvägagångssätt

Studiens utgångspunkt var hur ensamkommande flyktingbarn lever sitt liv idag och för att se om integreringen har fungerat, det vill säga om de anses vara en del av det svenska samhället. För att begränsa målgruppen i studien valdes vissa parametrar ut som skulle uppfyllas av deltagarna i studien; de skulle ha kommit år 2015 eller 2016 och de skulle vara myndiga. Målgruppen begränsades ytterligare genom att de skulle ha haft uppehållstillstånd i mer än ett år. Utan uppehållstillstånd begränsas deras liv i Sverige och de har inte hela samhället till sitt

förfogande. Ytterligare en begränsning som gjordes var att intervjupersonerna skulle tala svenska för att underlätta utförandet av intervjuerna.

Arbetet utgick från ett strategiskt urval som kan likna ett målstyrt urval. Ett målstyrt urval innebär att intervjupersoner väljs ut efter vad som är relevant för studiens syfte (Bryman, 2011). Förmedlingsmodellen användes för att få kontakt med respondenterna till studien. Förmedlingsmodellen syftar till att forskaren använder sig av en tredje part för att förmedla kontakt till lämpliga respondenter (Lindberg & Sjöström, 2019). Eftersom studiens målgrupp var ensamkommande flyktingbarn togs det kontakt med invandrarföreningar och överförmyndarenheterna i båda städerna. Överförmyndarenheterna skickade ut ett mail till alla deras gode män som i sin tur kunde förmedla kontakten till klienter som de haft under 2015/2016. Ytterligare kontakt togs med personliga bekanta som i sin tur förmedlade kontakter till två av intervjupersonerna. Anledningen till valet av urval var att alla som förmedlade kontakter hade i sin tur kontakt med ensamkommande flyktingbarn på ett eller annat sätt. Under urvalet var nio personer intresserade av att delta i studien varav sex deltagare valdes ut med avsikten att få gruppen så heterogen som möjligt. Intervjupersonerna valdes ut genom olika parametrar såsom ursprungsland, ålder vid ankomst till Sverige och familjesituation. Genom olika parametrar blir det lättare att överföra resultatet till andra sociala sammanhang och ge en bredare förståelse för integrationen i och med att de kommer från olika förhållanden och därmed har haft olika förutsättningar.. Två individer som var intresserade av att delta i studien valdes bort på grund av att de kom från samma land som majoriteten av de personer som redan valts ut. Totalt sett kom två av våra intervjupersoner från Syrien och resterande kom från Afghanistan varav två hade bott i Iran under hela sina liv. Alla deltagare förutom en var antingen femton eller sexton år när de kom till Sverige och en deltagare var fjorton när han kom hit. Resultaten av det empiriska materialet visar att åldern inte hade någon betydelse för hur integrationsprocessen har upplevts. Samtliga intervjupersoner var män. En annan parameter som togs hänsyn till i valet av deltagare var deras familjesituation där deltagarna varier mellan att ha familjen i Sverige idag, har familjen i hemlandet, har familjen i annat land än hemlandet eller Sverige samt ingen familj. Genom att ta hänsyn till parametrarna kunde studien säkerställa en grupp som inte var helt homogen. Trots att deltagarna valdes ut med avsikten att göra gruppen mer heterogen, går det att argumentera för att gruppen fortfarande är homogen. Förhoppningen var att studiens urvalsgrupp skulle innehålla båda könen, men tyvärr etablerades det ingen kontakta med en ensamkommande flicka. SCB (2016) skriver att cirka 3000 av 35 000 ensamkommande barn var av kvinnligt kön. Det går därför att argumentera för att ensamkommande flickor är svårare att hitta. Studiens urvalsgrupp är således heterogen med tanke på vilka individer som ville delta, men kan anses som homogen i andra fall.

Intervjuerna utfördes dels på ett universitet i en av städerna, i ett bibliotek, hemma hos en av skribenterna och över telefonen. Intervjupersonerna tillfrågades innan intervjun vart de skulle känna sig mest bekväma och därför såg platsen för intervjuerna olika ut. Eftersom intervjupersonerna blir mer bekväma i situationen ger det en fördel till studien genom att de förhoppningsvis blir lättare för dem att öppna upp om deras upplevelser. Intervjuerna beräknades ta cirka sextio minuter men de flesta tog längre tid och någon intervju tog kortare

tid. Intervjuerna blev allt mellan 47 minuter och två timmar. Intervjuerna som utfördes på plats spelades in med hjälp av “memo” på telefonerna och telefonintervjuerna spelades in med hjälp av appen “TapeACall”. I det fall båda skribenterna deltog i intervjuerna spelades det in på båda telefonerna för att försäkra att inspelningarna skulle finnas kvar.

När intervjuerna skulle utföras var tanken att båda skribenterna skulle vara närvarande under alla intervjuer, men på grund av sjukdomen covid-19 gjordes en av intervjuerna endast av en skribent. Samma virus gjorde att två av intervjuerna skedde via telefon. Anledningen bakom valet var av etiska skäl med tanken att det vore etiskt inkorrekt att utsätta intervjupersonerna för risken att bli smittade.

4.5 Analysmetod

Den analysmetoden som valdes till studien var en kvalitativ innehållsanalys. Under kommande rubrik kommer tillvägagångssättet under analysen att presenteras.

Bryman (2011) tar upp att transkribering handlar om att forskaren ska ha möjlighet att skriva ner det som sägs under intervjuerna i efterhand för att ha fokus på det intervjupersonen säger under intervjun (Bryman, 2011). Därav lämpar sig inspelning och transkribering av materialet i studien. Det empiriska materialet transkriberades i syfte att återge intervjupersonernas berättelser så sanningsenligt som möjligt. Genom inspelningar kunde fokus ligga på intervjupersonerna istället för anteckningar vilket gjorde att mer information kunde utvinnas ur intervjuerna. Intervjupersonerna fick information i förväg om att intervjun skulle spelas in och tillfrågades även efter samtycke under intervjun. När intervjun utfördes spelades den in på två mobiltelefoner för att säkerställa att materialet inte skulle försvinna. När det empiriska materialet var transkriberat påbörjades analysen. Transkriberingarna av inspelningarna blev allt från 8 - 16 sidor långa, med en medellängd på 10 sidor.

Kvalitativ innehållsanalys innebär att forskaren hittar underliggande teman som sedan analyseras. De teman som hittas presenteras ofta genom korta citat från texten som forskaren har valt att analysera (Bryman, 2011). Den konventionella kvalitativa innehållsanalysen användes för att hitta det underliggande budskapet i det som intervjupersonerna säger på en latent nivå och för att kunna plocka ut teman att utgå från i analysen. Först gjordes en genomläsning av det empiriska materialet för att kunna plocka ut de meningsbärande enheter som var mest relevanta för studien frågeställningar och syfte. De meningsbärande enheterna kodades, de koder som valdes ut sammanfattade den underliggande meningen som intervjupersonerna uttryckte i citaten. Genom att klustra ihop de koder som hade samma underliggande betydelse skapades kategorier som sedan bildade teman (Se bilaga 1). Frågeställningarna besvarades genom egna kvalitativa innehållsanalyser för att på bästa sätt se till att ingen frågeställning missades under analysarbetet.

4.6 Studiens kvalitetsaspekter

Bryman (2011) skriver att de kvalitetsaspekter som definierar en kvalitativ studie och ger den tillförlitlighet är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering. Författaren skriver även att generalisering är en viktig del i forskning och att en studie bör förhålla sig till

begreppet. Enligt Vetenskapsrådet (2017) är etiken inte endast till för att skydda deltagarna utan också för att säkra studiens kvalitetsaspekter. Vetenskapsrådet menar att det blir etiskt inkorrekt om studien eventuellt brister i kvaliteten, allt från precisionen av syftet till att studien inte undersöker det som den avser att undersöka. Det gör att deltagarna i studien har bidragit med sin tid i onödan och i vissa fall fått besvär eller osmak på grund av dålig kvalitet i forskningen. Nedan presenteras de olika kvalitetsaspekter som studien har utgått ifrån i reflekterandet över genomförandet av en kvalitativ studie.

Under studiens gång har diskussioner förts för att säkerställa att båda författarna har varit eniga om materialet som presenteras i arbetet. Exempel på diskussioner som förts är hur det empiriska materialet bör tolkas och vilka frågor som har varit relevanta i intervjuerna.. Enligt Bryman (2011) är närvaron och delaktigheten en styrka i kvalitativa studier eftersom forskaren kan säkerställa en samstämmighet mellan begrepp och observationer, något som påverkar studiens pålitlighet. Efter den första intervjun var det vissa frågor som ansågs irrelevanta för studiens syfte och togs därför bort. Enighet har därför varit en viktig del av studien och samstämmighet har kunnat garanterats. Under intervjuerna som genomfördes gjordes avstämningar mellan intervjuarna och intervjupersonerna genom upprepningar och sammanfattningar för att säkerställa att intervjupersonernas berättelser stämde överens med de observationer som gjordes. Genom att vara två personer i studien har överensstämmelsen mellan teori och observationer varit hög. Även det har gjorts genom diskussioner om vilka teorier som varit applicerbara på det materialet som samlades in. Genom att vara två personer har vi även stärkt konfirmeringen i studien. Bryman (2011) skriver att konfirmerbarheten bör ses som en objektivitet och att forskaren ska kunna visa hur den har förhållit sig till de värderingar forskaren bär med sig in i sitt arbete (Bryman, 2011). Konfirmerbarheten i studien har stärkts genom diskussioner både inför och under arbetets gång för att skribenterna ska förhålla sig objektiva och släppa eventuella förförståelser. I utformandet av intervjuguiden (Se bilaga 2) har frågorna utformats så neutralt som möjligt. Under intervjuerna fick intervjupersonerna tala fritt kring de frågor som ställdes, vilket gjorde att de själva diskuterade kring de ämnen de själva ansåg var viktiga. Därmed har objektiviteten kunnat behållas under intervjuerna. Under analysen har materialet talat för sig själv, snarare än att skribenternas åsikter har styrt analysen och därmed resultatet. Eftersom skribenterna har arbetat så nära materialet som möjligt stärker det trovärdigheten i studien. Flera citat har använts för att styrka det resultat som framkommit under analysen och påvisa för läsaren de olika aspekterna av intervjupersonernas svar. Genom att presentera de olika aspekterna har skribenterna lämnat det upp till läsaren att bedöma huruvida materialet anses trovärdigt. Bryman (2011) tar upp att trovärdigheten stärks när läsaren själv har möjlighet att bedöma om texten anses acceptabel eftersom det finns flera sociala verkligheter.

Kvalitativa studier har i regel problem med att överföra resultatet till andra sociala kontexter (Bryman, 2011). För att säkra upp överförbarheten på bästa sätt valdes intervjupersoner utifrån olika parametrar för att göra gruppen av deltagare så heterogen som möjligt. Överförbarheten kan anses som lättare när intervjupersonerna har olika bakgrund är för att det blir en bredare representation av olika grupper människor. Intervjupersonerna i studien är även från två olika städer, två olika län och tre olika kommuner vilket kan stärka överförbarheten. Eftersom

Sverige har kommunalt självstyre kan integrationsprocessen se olika ut i olika kommuner, därmed stärks överförbarheten genom valet av att ha intervjupersoner från flera olika kommuner. Det gör att studien har en bredare representation av olika integrationsprocesser. Bryman (2011) menar att kvalitativa studier har problem med den statistiska generaliserbarheten och kan därför vara svårt att replikera. Replikerbarheten blir svår eftersom sociala kontexter inte går att frysa och att kvalitativa studier är beroende av tolkningar för att komma fram till ett resultat (Bryman, 2011). Genom processen i studien har anteckningar förts för att på bästa sätt kunna beskriva tillvägagångssättet så att andra kan replikera och sätta sig in i hur studien har gjorts. Bryman (2011) menar att studien blir pålitlig genom att stärka replikerbarheten genom att tydligt redovisa vilka steg som har utförts och på vilket sätt (Bryman, 2011). Redovisningen av de olika stegen har utförts genom transparanta beskrivningar av tankegångar, beslut och tillvägagångssätt genom metodkapitlet.

Kvale (1997) förklarar att generalisera till en avgränsad kategori av fenomen genom att det insamlade materialet kopplar tillbaka till teori gör studien generaliserbar, också kallad teoretisk generalisering. Genom att noga skriva fram tolkningar, beskrivningar och begrepp i en studie kan andra känna igen processen och sedan applicera det på en annan situation, något som gör en analytisk generalisering är möjlig (Kvale, 1997). Pendlingar mellan empiri och teori samt transparensen i beskrivningar av begrepp och tolkningar i studien gör att läsaren kan skapa en uppfattning om innehållet i studien går att applicera på deras situation. Därmed bör en analytisk och teoretisk generalisering vara möjlig.

4.7 Forskningsetiska reflektioner

När forskning bedrivs i Sverige finns det fyra etiska riktlinjer som forskaren måste rätta sig efter. Riktlinjerna är Informationskravet, Samtyckeskravet, Nyttjandekravet och Konfidentialitetskravet (Bryman, 2011). Nedan kommer de olika etiska riktlinjerna presenteras samt hur studien har förhållit sig till.

För att förhålla sig till informationskravet ska forskaren enligt Bryman (2011) informera om studiens syfte och att studien är frivillig samt att intervjupersonen har rätt att dra sig ur om de önskar (Bryman, 2011). Inför intervjuerna skickades ett informationsbrev (Bilaga 3) ut till alla intervjupersoner. Informationsbrevet utgick ifrån nedanstående krav för att säkerställa att intervjupersonerna fick den informationen som de har rätt till. I två av fallen levererades inte mejlen till intervjupersonerna. Problemet åtgärdades genom att de fick chansen att läsa brevet innan intervjun. För att förhålla sig till nyttjandekravet måste forskaren meddela personerna som deltar i studien om hur den insamlade data kommer att nyttjas (Bryman, 2011). För att Studien skulle förhålla sig till nyttjandekravet informerades intervjupersonerna både genom informationsbrev och innan intervjun startade om hur arbetet kommer att nyttjas.

Samtyckeskravet går ut på att intervjupersonerna ska ge sitt samtycke att vara med i studien och att den data som samlas in får användas i studien (Bryman, 2011). Genom att fråga intervjupersonerna flera gånger om de ville vara med i intervjun samt påpeka deltagandets frivillighet kunde studien förhålla sig till samtyckeskravet. Till sist är det viktigt att förhålla sig till konfidentialitetskravet. Konfidentialitetskravet handlar om att alla uppgifter ska hanteras