Hur talar vi om barnen?: En kvalitativ analys av myndigheters subjektifiering av våldsutsatta barn och deras föräldrar i en historisk kontext

Hur talar vi om barnen?

En kvalitativ analys av myndigheters subjektifiering av våldsutsatta barn och deras föräldrar

i en historisk kontext

Emma Berggren & Paulina Gustafsson

Fakulteten för samhällsvetenskap och humaniora Sociologi III

15 hp

Olov Aronsson Satu Heikkinen 2020-06-16

Sammanfattning

Studiens syfte var att undersöka hur våldsutsatta barn och deras föräldrar subjektifieras eller objektifieras i myndigheters policydokument och utredningar i en historisk kontext. Detta görs med en kvalitativ analysmetod med både induktiv och deduktiv ansats. Vårt empiriska material består av nio policydokument och utredningar publicerade mellan åren 1970 till 2020. Praktiskt analysverktyg har varit en tematisk analys i syfte att generera de koder som tillkännagavs i det empiriska materialet. Studien belyser vidare den förändring kring myndigheternas språkliga uttryck som skedde runt år 2000, där våldsutsatta barn har gått från att objektifieras till att subjektifieras i dokumenten. Barnens föräldrar har gått från att under tidigare år vara subjekten till att i större omfattning vara objekt i förhållande till barnen. Slutligen presenteras en diskussion kring val av metod samt förslag på vidare forskning.

Förord

Inledningsvis vill vi rikta ett specifikt tack till vår handledare Olov Aronsson för din positiva attityd och dina råd kring vårt arbete. Det har underlättat processen och gjort uppsatsen möjlig. Likaså vill vi tacka arkivarien på Socialstyrelsens riksarkiv som försett oss med dokument som vi inte annars hade kunnat få tag på. Ett sista tack vill vi rikta till våra nära och kära för ert tålamod och peppande under uppsatsens gång.

Inledning ...1 Syfte ... 2 Avgränsning ... 2 Bakgrund ... 2 Barnmisshandel ... 2 Statistik ... 5

Statistik om våldsutsatta barn i en historisk kontext ... 5

Teoretiskt perspektiv ...9

Val av teorier och begrepp ... 9

Diskurs ... 9

Subjekt ... 10

Genealogi ... 11

Styrningsrationalitet ... 12

Maktens styrkeförhållande ... 13

Lagstiftande makt och juridisk makt ... 14

Metod ... 17

Val av metod ... 17

Urval och datainsamling ... 18

Tillvägagångssätt ... 19

Studiens tillförlitlighet och förförståelse ... 20

Etiska överväganden ... 21

Studiens påverkan ... 21

Analys och resultat ... 23

Från psykisk ohälsa till fysiskt våld ... 23

Från konkret handling till trauma ... 29

Från passiva objekt till aktiva subjekt ... 35

Sammanfattning av analys ... 38

Diskussion ... 40

Sammanfattade resultatdiskussion ... 40

Diskussion om metod ... 42

Förslag till framtida forskning ... 43

Slutsats ... 43

Källförteckning ... 45

Socialstyrelsen ... 46

Inledning

Som första land i världen införde Sverige den första juli 1979 ett förbud mot barnaga (Sveriges Riksdag, u.å). Detta var en effekt av författaren Astrid Lindgrens påtryckningar efter hennes politiska engagemang för barns rättigheter. Under de senaste 50 åren har det skett stora förändringar inom många områden i samhället. Hälften av alla svenskar ansåg att barnaga var lämpligt som uppfostran under 1960-talet, redan under 1970-talet hade den positiva attityden minskat med 20 procent (Janson, Jernberg & Långberg, 2011).

Inspirationen till uppsatsen föddes i samband med den pandemi som har drabbat samhället under våren 2020. Konsekvenserna av detta har för många inneburit ett uppvaknande i insikten om hur lätt och snabbt livet kan vändas upp och ner. Det har även under den senaste tiden skrivits en rad artiklar i vilka man belyser barns utsatthet för våld och konsekvenserna av att exempelvis stänga grundskolor. Vi har genom detta blivit varse om samhällets dynamiska form och myndigheters makt i frågan. Något som för oss la grunden till frågan om hur historien har kommit att påverka det samhälle vi lever i idag.

I vår studie kommer språket och dess koppling till olika historiska kontexter spela en nyckelroll. Genom på vilket sätt våldsutsatta barn och föräldrar beskrivs som subjekt i myndigheters dokument eller utredningar går det att urskilja den historiska epokens koppling till hur detta beskrivs. Åldern på barnen som omfattas av valda dokument är mellan 0 till 17 år då man i Sverige anses vara vuxen vid 18 års ålder. Oss veterligen har det inte gjorts några liknande studier i Sverige i dagsläget vilket gör detta till ett intressant ämne att undersöka. Frågor som vi ställer oss är hur man genom språkliga beskrivningar i olika diskurser kan tolka myndigheters syn på våldsutsatta barn? Har detta någon påverkan på hur våldsutövande föräldrar beskrivs och går det att se en markant förändring i detta under en 50-årsperiod?

Syfte

Uppsatsens syfte är att studera hur våldsutsatta barn och deras föräldrar blir till subjekt i Socialstyrelsens och regeringens policydokument samt utredningar, även hur detta har förändrats över tid. Vi har gjort en kvalitativ analys och kodat vårt material deduktivt med inspiration från Braun och Clarkes tematiska analysprocess samt Michel Foucaults teorier och begrepp.

Avgränsning

Begreppet barnmisshandel är brett varpå en avgränsning blev relevant. Studien har för avsikt att analysera och finna diskursiva mönster i skriven text. Vi beslutade oss för att göra en avgränsning i vårt empiriska material till Socialstyrelsens och regeringens policydokument och utredningar. Därmed avgränsar vi oss från övriga myndigheters dokument som arbetar på uppdrag av regeringen. Detta gjordes i syfte att synliggöra diskursiva förändringar över tid i dokument utgivna av samma myndighet och dess uppdragsgivare.

Bakgrund

I detta avsnitt har vi valt att ta med statistik, myndighetsrapporter samt tidigare forskning. Dessa valdes ut i syfte att se hur problematiken gällande barnmisshandel har sett ut tidigare. Att ta med statistik och tidigare utgivna dokument ger möjlighet till en bredare förförståelse i ämnet. De föreskrifter och lagar som myndigheter och regeringen har instiftat ger den tidigare forskningen och statistiken ett djup. Föreskrifter och lagar stiftade av regeringen ger oss möjligheten att koppla ihop tid och rum, detta då stiftandet av nya lagar kan komma att ändra myndigheters arbete. Även samhällets attityd och förhållningssätt gällande barnmisshandel kan komma att ändras i samband med detta. Kapitlet behandlar den dolda sidan av barnmisshandel, vilken skada dessa handlingar kan ha på barnet samt misshandelns bakgrund. Statistiken som presenteras nedan kommer övervägande från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Vidare har vi även valt att ta med information om Socialstyrelsen, det vill säga deras bakgrund, värdegrunder samt arbetssätt.

Barnmisshandel

Världen över är fysiska övergrepp mot barn ett problem för folkhälsan (Annerbäck m.fl. 2012). I en studie som Annerbäck m.fl. gjort på barn i åldrarna mellan 13–15 år visade det sig att 15 procent

av barnen blivit utsatta för våld, varav endast sju procent av fallen hade rapporterats. Våldet som barn utsätts för tror man med största sannolikhet begås av föräldrar och/eller annan vårdnadshavare, vilket även kan leda till skam hos barnen. Detta kan i sin tur skada utvecklingen och mognadsprocessen hos barnet samt senare även komma att påverka barnet under hela livet (Annerbäck m.fl. 2012).

De olika formerna av barnmisshandel anses vara fysiska-, psykiska- och sexuella övergrepp. Den fysiska misshandeln delas in i två olika former, passiv och aktiv misshandel. Föräldern tilldelar vid aktiv fysisk misshandel barnet avsiktlig skada medan det vid passiv misshandeln handlar om att barnet förminskas exempelvis genom vanvård eller underlåtelse. Det kan vara svårt att skilja på dessa två former (Hindberg, 1997). Denna uppdelning finner man även i den psykiska misshandeln. Den aktiva misshandeln innebär olika former av kränkande behandling som verbalt, förödmjukande och hot. Den passiva misshandeln handlar om föräldrars oförmåga att se barnets behov samt kunna förhålla sig till ett barn. I en rapport från National Center on Child Abuse and Neglect i USA visade det sig att föräldrar sällan söker hjälp självmant hos socialtjänsten (Hindberg, 1997). Uppgifter visade att om inte omgivningen reagerar på våldet förblir det dolt. Vid de mest allvarliga fallen när uppsökande av sjukvård var nödvändigt bortförklaras skadan av föräldern.

Tittar man tillbaka på 1960-talet så ansåg hälften av alla svenskar att aga var ett lämpligt sätt att uppfostra barn på (Socialstyrelsen, 2010). Från 1960-talet och framåt har attityden kring våld mot barn förändrats drastiskt. Enligt statistik från 1960- till 1970-talet hade den positiva attityden kring våld minskat med ungefär 20 procent. Vidare hade barn som utsattes för våld minskat med ungefär 40 procent under 60-talets gång. Sedan dess har attityden och de faktiska fallen av våld mot barn minskat till endast tio procent i de båda fallen. Vad denna minskning har att göra med tror forskarna beror på socioekonomiska faktorer, Sveriges välfärdssamhälle, sociala förbättringar, bättre ekonomiska förhållanden bland barnfamiljer och en befolkning vars utbildningsnivå har ökat. Även det faktum att allt fler barn går på någon slags barnomsorg från ung ålder tros ha en bidragande faktor till att våldet har minskat. Det benämns vidare, trots den positiva statistiken, att det finns ett mörkertal bland barn som blir utsatta för fysiska övergrepp. Man har räknat ut att ett av tio barn tros riskera att utsättas för skador som kommer att påverka deras utveckling. Vidare hör sexuella övergrepp till de grupper där mörkertalet tros vara som störst. I en undersökning gällande

20-åringar och om de någon gång blivit utsatta för sexuella övergrepp visade det sig att hälften av alla som blivit utsatta inte har anmält det till polisen (Socialstyrelsen, 2010).

Durrant och Janson (2005) nämner ett uttalande som påvisar att föräldrar i många fall skapar sin egen legitimitet kring våldet, exempelvis genom övertygandet om att våldet skedde i uppfostringssyfte. Som en följd av detta blev det svårt att fastställa och döma någon för brottet. I och med lagändringen år 1979 kom de följande åren att innebära fler antal rapporterade brott kring barnmisshandel. Anledningen till detta är att man infört en mängd insatser i form av utbildning till yrkesgrupper inom skola, omsorg och sjukvård för att upptäcka våldet. Även den lag som infördes år 1982 om sociala tjänster satte större krav på institutioner och deras förebyggande arbete. Dessa insatser hade satts in decennier innan lagen slog igenom men blev extra viktiga vid genomförandet av anti-agalagen och sen även lagen om sociala tjänster (Durrant och Janson, 2005).

Hindberg (1997) menar att synen på våld förändras samt att det i samhället finns krafter som styr synen på våld. Hon menar att TV, film och tidningar har stor påverkan på hur vi förhåller oss till våldet, vi matas således dagligen med bilder och inslag kring våld och övergrepp. Värt att understryka är dock att det inte finns någon forskning som stödjer att olika medier skulle vara en orsak till våld mot barn. Hindberg menar trots det att även om detta inte har en studerad effekt ska man inte ta denna aspekt för given. Hon menar att om så bara en liten grupp påverkas av detta är det illa nog, genom media kan våld bli ett normalt inslag i vardagen. Detta kan komma att krocka med de lagar och protester mot barnmisshandel som råder. Hon skriver att misshandel mot barn anses vara en privat handling, en familjs ensak. Det är inte allt för många år sedan man ansåg att våld i hemmet var ett fall som lydde under allmänt åtal. Vidare menar Hindberg även att attityder tar lång tid att ändra på. Den barnmisshandel som sker bakom stängda dörrar väcker inte samma uppmärksamhet som det öppna våldet på exempelvis gatan. Det är de samhällsgrupper som har minst inflytande som i större uträckning utsätts för våld, något som kan vara ytterligare en orsak till att attityden tar längre tid att förändra. Exempelvis talar Hindberg om maktlösa grupper och den attityd som råder i samhället gentemot dessa. Samhället lider således av en avsaknad av handling när det kommer till våld mot barn och kvinnor samt rasistiskt våld. Mest utsatta anses dock barn vara då de inte kan göra sin röst hörd på samma sätt som vuxna kan (Hindberg, 1997).

Statistik

Brottsförebyggande rådet (BRÅ, 2020) för årligen statistik i ämnet misshandel mot barn. År 2019 visade deras statistik att 30 procent av alla inrapporterade brott i form av misshandel var mot barn mellan 0–17 år. Från år 2018 till 2019 var detta en ökning på sex procent. När det gällde barn i åldrarna noll till sex år hade anmälningarna under ett år ökat med sju procent, flest pojkar hade blivit utsatta. För barn mellan 7 och 14 år hade anmälningarna ökat med tio procent från år 2018 till 2019. När det kom till barn mellan 15 och 17 år har anmälningarna minskat med en procent under samma period. I alla tre ålderskategorier var det pojkar som blivit utsatta i störst utsträckning. Trots att vissa yrkesgrupper är skyldiga att anmäla vid misstanke gällande barnmisshandel så finns fortfarande ett mörkertal, i brottsofferundersökningar intervjuas inte barn under 15 år. Statistik från BRÅ (2020) visar att den ökning man fann på 2000-talet berodde på en ökad benägenhet att anmäla hos föräldrar, socialtjänst och förskolor och skola.

Statistik om våldsutsatta barn i en historisk kontext

Barnaga var, vilket vi nämner i inledningen, lagligt ända fram till år 1979 då anti-aga lagen trädde i kraft (Janson, et al., 2011). Enligt Janson (2001), docent och barnläkare, har studier visat en fyrdubblad ökning av antalet anmälningar gällande våld mot barn under 15 år från 1980-talet och framåt. Detta tros bero på att Socialtjänsten gjort fler anmälningar till polisen än tidigare. Från år 1960 och 20 år framåt gjordes mindre studier gällande barnmisshandel, det var inte förrän på 1990-talet som större nationella studier utfördes. Studien gjord år 1980, även kallad SUSA-studien, är en av de största studier som gjorts inom ämnet våld mot barn (Janson, 2001). Denna följdes upp med efterliknande studier gjorda under åren 1990, 2000, 2006 och 2011. Syftet med dessa studier var att finna vilken inställning vuxna hade till bruk av kroppsligt våld mot barn (Janson et al., 2011).

Med de studier som gjorts från år 1960 fram till 2011 ser forskarna att attityden mot barnmisshandel har förändrats (Janson et al., 2011). I samband med studien från 1960-talet kunde forskarna se att män och kvinnor med lägre utbildning samt utrikesfödda tenderar att vara mer positiva gentemot fysisk bestraffning. Vidare in på 1980-talet sker dock fler anmälningar från socialnämnden till polisen och under 1990-talet skedde en kraftigare ökning. Detta gjorde att BRÅ på uppdrag av regeringens kommitté mot barnmisshandel utförde studier gällande orsaken till detta. Resultatet

visade att människor blivit mer benägna att anmäla, dock fanns det samtidigt inte något tecken på en ökning gällande allvarlig misshandel av barn. Man kunde vidare se att majoriteten av de föräldrar som var med i studien från 2011, oberoende av kön, etnicitet, klass och ålder, tyckte att det var av hög vikt för dem att uppfostra barnen till att inte slåss (Janson et al., 2011).

Ser man på barnens syn gällande kroppslig bestraffning finns det en trend i en negativ syn under 1990-talet, mellan åren 1995 till 2000 hade den positiva synen på kroppslig bestraffning minskat från 50 procent bland svenska skolelever till en femtedel (Janson, 2001). Vad som påverkat skolelevernas attityd hade de inget bevisligt svar på men drog en egen slutsats om att skolelever var mer medvetna om sina rättigheter. I studien som gjorts är en signifikant bakgrundsfaktor den ekonomiska biten. Bland de familjer där barnmisshandel förekom fanns även ett starkt samband med sämre ekonomi (Janson, 2001).

Som vi nämner ovan ökade anmälningarna gällande barnmisshandel under 1990-talet (Janson et al., 2011). Den bakomliggande faktorn tros ha varit den konjunkturnedgång som Sverige drabbats av under 1990-talets mitt. Konjunkturnedgången tros ha medfört en försämrad ekonomi för Sverige som i sin tur påverkade barnfamiljers livsvillkor. Statistik som gjorts av BRÅ jämförde barn i åldrarna under ett år till sex år som rapporterats misshandlade, man tittade på skillnader mellan åren 1990 och 1997. Denna statistik visade båda åren att barn vars ålder var mellan fyra och sex år var de som utsatts för misshandel i störst utsträckning enligt rapporteringen. 28 procent av de inkomna anmälningarna gällde barn i åldrarna noll till två år och hela 58 procent avsåg barn mellan fyra och sex år (Janson et al., 2011). En bakomliggande faktor till denna ökning kan enligt Janson (2001) bero på att de stora barnkullarna under början av 1990-talet.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är en kunskapsmyndighet inom vård och omsorg (Socialstyrelsen, 2019a). Deras jobb är att utveckla och stötta Socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Detta görs genom att ta fram bestämmelser, kunskapsstöd och statistik men även göra uppföljningar och granskning. Syftet med detta är för att alla svenska medborgare ska få tillgång till god vård och omsorg på lika villkor. Uppdragen som socialstyrelsen jobbar med bestäms av regering och riksdag och sker i form av ett årligt regleringsbrev (Socialstyrelsen, 2019a).

Vidare har Socialstyrelsen utformat en värdegrund för alla organisationer som jobbar inom staten (Socialstyrelsen, 2016). Dessa värdegrunder ska påvisa vilka värden som är av vikt samt som en kompass i det dagliga arbetet mot ett bättre Sverige. Socialstyrelsens värdegrund för statligt anställda är enligt följande:

- Demokrati - all makt utgår från folket

- Legalitet - all verksamhet som utövas måste ha stöd i lagar och förordningar

- Objektivitet, saklighet och likabehandling - alla är lika inför lagen. Det ska gå att lita på att myndigheter behandlar alla människor på samma sätt.

- Fri åsiktsbildning - regeringsformen slår fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning. Viktiga hörnstenar är offentlighetsprincipen och reglerna om allmänna handlingars offentlighet.

- Respekt - jämlikhet, jämställdhet, medmänsklighet och integritet är nyckelord för oss som arbetar i medborgarnas tjänst.

- Effektivitet och service - Verksamheten ska bedrivas så billigt och med så hög kvalitet som möjligt med givna resurser. Myndigheter ska också ge service, det vill säga lämna upplysningar, vägledning, råd och annan hjälp till särskilda.

(Socialstyrelsen 2016, s. 9)

Kring ämnet utsatta barn och barnmisshandel har Socialstyrelsen en insats för att hantera detta. För de familjer där man vet eller misstänker att ett barn blir utsatt för våld och vanvård har de etablerat en behandlingsmetod för föräldrar och barn mellan tre till sjutton år. Behandlingsmetoden heter KIBB (Kognitiv Integrerad behandling vid risk för Barnmisshandel). Syftet med KIBB är att minska våld och försummelse mot barn eller mot vuxna inom familjen samt minska barns traumasymtom. Ett förbättrat samspel mellan barn och föräldrar samt barnens anknytning (Socialstyrelsen, 2019b). Från och med första oktober 2014 trädde föreskrifter i kraft på beordran av Socialstyrelsen, dessa föreskrifter talar om vikten att socialnämnden utan dröjsmål måste starta en utredning vid misstanke om våld mot barn (Socialstyrelsen, 2014). Syftet med föreskrifterna är att kommuner ska kunna starta utredningar smidigare än att stanna vid en så kallad

förhandsbedömning, det vill säga att en bedömning om utredning ska påbörjas utifrån ett begränsat underlag. Socialstyrelsen genomförde 2012 en granskning av detta problem. Granskningen visade att ungefär hälften av de anmälningar som rörde misstanke om våld mot barn ledde till utredning. Vidare fann de även skillnader i hur olika kommuner hanterade detta. Även hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter ska definieras. Det har visat sig i flertalet riksomfattande granskningar att hälso- och sjukvården sällan gör anmälningar till socialnämnden gällande barn som tros ha utsatts för våld. Detta trots att vi sedan flera år tillbaka har haft ett lagstadgat krav (Socialstyrelsen, 2014). Socialstyrelsens jobb är att säkra människors rättigheter, de specificerar den skyldigheten ytterligare genom regeln om att alla vårdgivare måste ha rutiner för hur anmälningsskyldigheten säkerställs, samt se till att samordna insatser för barnet med andra myndigheter (Socialstyrelsen, 2014).

I tidigare gjord forskning har de tittat på befolkningens attityder samt samlat in fakta från samhället i form av intervjuer och enkäter för att få fram en bild om hur läget ser ut i Sverige. Genom att granska redan skriven text skiljer det sig från att tolka talade ord eller individuella svar till text som gjort i tidigare forskning. Med vår analys kommer vi inte heller fram till ett svar om hur läget ser ut idag, eftersom vi granskar genom en historisk kontext vilket leder till ett svar kring utvecklingen i samhället. Detta är en likhet med tidigare forskning som genom statistik genom åren fått fram en utveckling, men det som skiljer sig från våran analys är tillvägagångssättet.

Teoretiskt perspektiv

I följande avsnitt kommer vi att presentera och definiera för vår uppsats delar av relevanta teorier inspirerade av Michel Foucault.

Val av teorier och begrepp

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ analysprocess med både induktivt och deduktivt synsätt för att analysera vårt material. Vi har inspirerats av Braun och Clarkes process när det kommer till kodning samt Foucaults teorier gällande makt. Detta gjordes då vi bland annat ansåg att Foucaults teorier samt syn på historien tillsammans med textens betydelse stämmer överens med vårt syfte. Vilket är att se hur barn och föräldrar subjektifieras i Socialstyrelsens och regeringens policydokument samt utredningar över tid. Hans intresse för hur människor har blivit subjektifierade genom historien ledde oss till hans begrepp om subjektet samt makt, detta handlar om hur människor skapar sig själva i den maktstruktur som råder (Nilsson, 2008). Vidare in i valet av hans begrepp genealogi så syftar vi till att i en historisk kontext finna händelser, tillfälligheter och skillnader som senare blivit värdefulla för historien. Foucaults begrepp styrningsrationalitet och styrkeförhållande finner vi intressanta för vår analys då de talar om att makten förflyttas från stat till samhälle (Nilsson, 2008) samt att makten uppstår i ojämna och rörliga relationer med andra människor (Hörnqvist, 1996). Vi vill även titta närmare på hur relationer påverkar våldet och den makt som återfinns i dessa relationer. Foucaults juridiska makt som syftar till att den renaste formen av makt finns i lagstiftningsprocessen (Hörnqvist, 1996) tycker vi görs applicerbar på vårt syfte då myndigheter generellt arbetar efter stiftade lagar. Även begreppet disciplinär makt ansåg vi var av värde för vår analys då denna sorts makt jobbar genom normalisering, något som handlar om de normer som finns i samhället och vilken makt normer kan inbringa (Nilsson, 2008).

Diskurs

Diskursbegreppet har legat till grund för diverse olika tolkningar genom tiden vilket har lett till att dess betydelse anses som aningen oklar, enligt Winther Jørgensen & Philips (2000). Varje sammanhang har sin sanning som står till grund för hur en situation tolkas just där och då, det är detta som är en diskurs. Varje diskurs innehåller unika “sanningar” om hur tillvaron ser ut vilket i sin tur leder till att alla händelser och ord får olika mening beroende på vilken diskurs de benämns

i. Kortfattat förklarar de begreppet närmare som “ett bestämt sätt att tala om och förstå världen

(eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 7). När Foucault under

1970-talet började rikta allt mer uppmärksamhet mot diskursbegreppet noterade han hur det mellan epoker kunde skilja sig markant, dels mellan de föremål han studerade och dels med språkligt bruk (Nilsson, 2008). Inte helt skilt från förklaringen av diskursbegreppet ovan, beskriver Foucault samma begrepp enligt följande: “praktiska handlingar som systematiskt bildar de objekt de talar

om” (Foucault 1969/2002, s. 67). Inom exempelvis medicinvetenskapen synliggjordes detta genom

vad som ansågs vara en sjukdom, på vilka grunder man ställer diagnoser och vilken behandling som sedan erbjuds beroende på epok (Nilsson, 2008). Anledningen till att dessa olikheter gick att återfinna grundades i vad varje epok hade för regelsamling gällande vad som var “okej” att säga och vad som inte var det.

Subjekt

Foucault (1982) menar att syftet med hans maktstudier egentligen grundades främst i intresset för hur individen subjektifieras på olika sätt genom historien. I föregående avsnitt tas diskursernas dynamik upp, vilket är något som inte en enskild individ kan påverka (Foucault, 1969/2002). Subjekten skapas i den process som kallas interpellation och i samband med detta erhåller även subjektet en position, exempelvis pappa eller dotter (Winter Jørgensen & Phillips, 2000). Dessa positioner för med sig rådande normer och föreställningar i aktuell diskurs, något som subjektet förväntas upprätthålla genom att bete sig enligt det sätt som diskursen anser att exempelvis en dotter ska bete sig. I samband med att subjektet har antagit sin position är denne en del av rollen som interpellationen har skapat.

Vidare när det talas om människan som subjekt menar Nilsson (2008) att Foucault talar om subjektet som kopplat till både politik och etik. Han understryker att subjekten är en del av olika maktförhållanden och vad gäller individens skapande av sig själv som subjekt innefattar det fyra punkter. Första punkten kallas “bestämningen av den etiska substansen” och syftar till att förklara individens agerande när det kommer till att bli huvudpunkten för sitt eget moraliska uppförande. Bland annat kan det innefatta studerandet av förbud och att bemästra sina begär. Andra punkten är “sättet att underkasta sig moralisk reglering” och detta kan göras av diverse olika anledningar som plikt eller rädsla. Tredje punkten kallar han för “formerna för utarbetning av självet” och syftar till

att förklara hur man får kontroll över sitt begär med hjälp av långvarig inlärning. Sista punkten är “det moraliska självets teologi” och fokuserar på individens egen moral och vilken plats denna tar i individens beteende. Exempelvis kan individen sträva efter att leva ett rent liv eller behärska sig själv (Nilsson, 2008).

När Hörnqvist (1996) menar att Foucault nämner individen talar han främst om dem som lydiga subjekt. Denna betydelse är tvådelad och subjektet ska uppfattas som både en agent, det vill säga ägare av sina handlingar, och undersåte till nationens styre. Detta görs möjligt genom att nationens styre ser till att samhället blir allt mer individualiserat och att individen på så sätt laglydigt följer samhällets förutbestämda beteendemönster. Således verkar individen som den styrande nationens stöttepelare genom att ständigt och laglydigt upprätthålla den sociala ordningen. Syftet med att skapa dessa individualiserade stöttepelare för nationens styre grundar sig i intresset att forma individerna efter behov. Hörnqvist tolkar Foucaults teori om makt och subjekt som att makten konstituerar subjektet och förklarar det närmre genom följande citat: “Människorna som befolkar

det här samhället, antingen vi känner dem eller inte, måste beskrivas som en av maktens “främsta effekter” och tillika “stöttepelare” (Hörnqvist 1996, s. 220). Folk är medvetna om sina handlingar

och varför de utför dessa, dock är de inte medvetna om vad de får för konsekvenser. Denna teori byggs på ytterligare genom att förtydliga maktrelationernas anledning, det vill säga, handlingar som och ena sidan är avsiktliga men och andra sidan är dess konsekvenser inte förutsedda eller kontrollerade (Hörnqvist, 1996).

Genealogi

Foucault utvecklade den genealogiska metoden efter inflytande av Nietzsches under 1970-talet, en metod som kom att bli till ett centralt verktyg i hans studier av makt (Nilsson, 2008). Under Foucaults introduktionsföreläsning vid Collège de France år 1970 presenterades begreppet för första gången och senare samma år publicerade han även en artikel i ämnet. I artikeln talar Foucault om tre begrepp, ursprung, härkomst och upprinnelse, vilka även är kopplade till Nietzsches och studerar skillnaden mellan genealogin och den traditionella historievetenskapen. Syftet med genealogin är inte att påvisa en händelses ursprung utan snarare att systematiskt beskriva dess ursprung. Generellt talar genealogin om historia som återfinns i det moderna samhället och dess effekter på bildandet av diskurser och makt/kunskap. Fokuserar vi på detta kommer vi att kunna

identifiera skapandet av historiska händelser som slumpmässiga rörelser. Detta tydliggörs med hjälp av två av de tre begrepp som nämndes ovan, nämligen härkomst och upprinnelse. Begreppen syftar på vikten av att synliggöra vilka tillfälligheter och skillnader som idag blivit till betydelsefull historia. Vidare beskriver Nilsson (2008) Foucaults begrepp “härkomsten” som stammen, närmare bestämt individens tillhörighet till en specifik social grupp. Tillhörigheten kan identifieras genom subtila attribut vid studier av traditioner, blodsband eller klasstillhörighet. Vidare beskriver Nilsson även hur Foucault talade om genealogins syfte när det kommer till att utforska historiens upprepade konflikter mellan olika krafter. Begreppet upprinnelse som nämndes ovan kopplas samman med dessa konflikter och krafter. Det är de som går segrande ur konflikterna som sedan kommer att tillägna sig rätten att bestämma och på så sätt även trycka på sina tolkningar och uppfattningar av historien. Historien är således hela tiden under ständig förändring enligt genealogin (Nilsson, 2008).

Styrningsrationalitet

I samband med att staten tillhandahöll allt mer makt och styrningen riktades mot invånarna menar Nilsson (2008) att Foucault ansåg att det krävdes ett nytt och modernt sätt att analysera maktens relationer. Governmentality, senare även benämnt som gouvernementalité och på svenska översatt till styrningsrationalitet, är en av Foucaults senare teorier där fokus främst ligger på styrning som en process som kontrollerar människans beteende. Gouvernementalité bygger på en sammansättning av orden gouvernier, att “styra”, och mentalité, vilket översätts till “inställning”. Med detta menar Foucault att det alltid går att identifiera en inställning till hur ett objekt bör styras, det är denna inställning som påverkar och formar individens beteende. Det är även viktigt att understryka att fokus alltid bör ligga på hur styrningen går till och inte på varför den exempelvis sker (Nilsson, 2008).

När liberalismen växer fram omtolkas även begreppet styrningsrationalitet (Nilsson, 2008). Från att fokus främst har legat på staten började den nu rikta allt mer fokus mot samhället. Detta är även något som Foucault började intressera sig för och inkludera i sina analyser. Dock innefattade inte detta någon form av politisk ideologi, han menade istället att liberalismen används som ett verktyg för rationell styrning. Enligt Nilssons tolkning av vad Foucault menade med liberalism antog han att frihet och styrning var två centrala begrepp. Styrningen skulle således vara så effektiv som

möjligt och inte så lite styrning som möjligt. Staten sågs först under 1800-talet som en institution och begreppet “samhället” börjar även ta form. Samhället beskrevs som en större enhet av människor förenade i en stat. Liberal styrningsrationalitet har som grundpelare att individen i största möjliga mån styr sig själv så att det gynnar både den egna individen samt samhället. Disciplinen är därav en viktig komponent i den liberala styrningsrationaliteten som även innefattar så kallade “experter”. Experternas uppgift är att framställa opartiska och “sanna” kunskaper som sedan appliceras som styrningstekniker (Nilsson, 2008).

Maktens styrkeförhållande

Inledningsvis menar Foucault (2008) att makten inte tillhandahålls av en enskild individ, makten återfinns i samhällets strukturer. Makten behöver således varken ses som en substans eller som en egenskap hos en substans (Hörnqvist, 1996). Inte heller bör makt ses som något en enskild människa eller grupp tillhandahåller då makten i sig inte kan uppnås, tas ifrån eller delas till andra (Nilsson, 2008). Den uppstår snarare i relationer mellan människor (Hörnqvist, 1996), något som kallas för styrkeförhållande, en mer fördjupad förklaring vad styrkeförhållande är uppges inte. Hörnqvist (1996) ser dock inte detta som något negativt, utan menar att det lämnar dörren öppen för djupare analys av vad makt är. Vidare kan ordet styrkeförhållande förklara förhållandet mellan två människor samt syfta på individuella egenskaper hos en människa som verbal förmåga, fysisk styrka eller kunskap inom ett område. Det kan även handla om förhållande mellan grupper i samhället och syfta på strukturella fenomen som den gemensamma tillhörigheten eller icke tillhörigheten, det manliga könet, ekonomiskt starka klassen eller den rasistiskt priviligierade befolkningen. Det är därför av stor vikt att specificera i vilken mening man avser att använda det. Begreppet styrkeförhållande är ett verktyg för att kunna tolka och förstå maktrelationernas materialitet. Man vill visa de nät av makt som maktrelationerna bildar och som vi kan se i samhället, mellan man och kvinna, inom familjer, i relationen mellan elev och lärare. Foucault lägger stor vikt vid maktens föränderlighet och att den alltid är i omlopp och alltid sätts på spel. Styrkeförhållande måste backas upp med nya strategier och ingrepp. Han menar även att de som befinner sig i underläge inte alltid behöver vara i underläge, i och med att makten är föränderlig kan man bryta mönster och slå tillbaka och bryta sitt underläge. Det är således maktrelationernas natur i det dynamiska och moderna samhället vi lever i (Hörnqvist, 1996).

Lagstiftande makt och juridisk makt

Maktens rena form kan man finna i lagstiftningsfunktionen (Hörnqvist, 1996). Denna funktion är till för att förespråka lagar. I och med detta bör maktutövningen förstås som en talhandling där grundmönster är “du skall icke”. Makten som lag använder sig av straff och förbud som sitt främsta medel. Juridiska reglerna bildar ett klart mönster, där maktutövningen blir till tydliga gränser. Detta behöver nödvändigtvis inte handla endast om juridiska regler, detta kan implementeras hos föräldrar som sätter gränser för sina barn. De gränser som sätts behöver inte heller endast handla om tillåtet och icke-tillåtet, det kan även handla om vad som anses vara normalt och icke-normalt beteende. Principen bakom det hela är fortfarande densamma, det handlar fortfarande om juridisk makt, den som säger vad som är rätt och fel och sätter gränser. Makten som finns i lagstiftningen har uppkommit för att styra de underlydande och inte den styrande klassen. Hörnqvist (1996) nämner vidare att i början av maktutövandet en talhandling och fortsättningsvis innehåller den ett diskursivt moment. Man måste förstå innebörden av det talade och det skrivna då man i en situation av maktutövande har ett aktivt val att ta ställning till det talade eller skrivna, om man ska lyda eller inte. Hörnqvist menar att Foucaults syn på maktutövningen är negativ och att makten stänger in människor, den drar sina gränser och försöker dölja det som inte passar in. “Att utöva makt innebär

att vägra, begränsa, förhindra, censurera, förkasta, utestänga, förställa, dölja, hämma eller undertrycka” (Hörnqvist 1996, s. 118). Den effekt som maktutövandet har enligt Foucault är att

skapa lydnad, men detta sker endast i bästa fall. Denna negativitet av lagens makt har Foucault fått kritik för. Den kritik som har riktats menar att det är inte endast en förbjudande makt utan förser även människor med rättigheter. Hörnqvist nämner även att om man ser lite djupare på Foucaults formuleringar så kan man se att hans syn på västvärldens lagar inte är lika negativ. I västvärlden kan lagar och dess makt inbringa rättigheter och ge positiv effekt till de som införlivar lagarna i sitt liv. Vidare menar Hörnqvist (1996) att det finns ett problem med Foucaults analys. Detta problem uppstår då han från “den mångfald av styrkeförhållanden som är immanenta i det område där de

driver sitt spel” sträcker sig till “strategierna” vilka “förkroppsligas” i statsapparaterna, i formuleringen av lagen, i samhället hegemonier” (Hörnqvist, 1996 s. 56–57)

Problemet som Hörnqvist (1996) talar om handlar om förhållandet mellan mikro- och makronivå. Mikronivån anses vara den huvudsakliga nivån och makronivån den sekundära. Foucault menar att på mikronivå byggs styrkeförhållanden upp underifrån, även inom institutioner. Hans tes om att

makten kommer underifrån med vilket han menar att det i grunden alltid finns en motsättning mellan den som utför makt och den som makten utövas på och detta är grundläggande i en maktrelation. Förhållanden mellan de kamper och styrkeförhållanden som uppstår i enskilda situationer och i en människas omgivning, det kan vara på arbetsplatsen, i hemmet, i skolan etc. mot de institutionaliserade styrkeförhållandena och samhällets konfliktlinjer som klassmotsättningar, kön och ras. Detta är den typ av problem som förhållandet mellan struktur och handling ställs inför. En annan slags makt än den lagstiftande makten som Foucault (Nilsson, 2008) talar om är den disciplinära makten. Disciplinen benämns som en grundläggande maktteknik, och den disciplinära makten beskrivs som ett sätt att synliggöra detaljer. Maktens teknologi återfinns således inte hos en enskild myndighet eller institution, utan innefattar en samling av olika tekniker, redskap, intentioner och utföranden vilka i sin tur sedan tillämpas av myndigheter och institutioner (Leclercq-Vandelannoitte, 2011).

Att förstå vad Foucault menar med normalisering som begrepp är en viktig grundläggande pelare i att förstå den disciplinära makten (Nilsson, 2008). Normalisering förklaras som ett konstant pågående förlopp där individen inrättar och justerar sitt beteende för att passa in i den rådande normen. Utifrån detta skapas även föreställningar om vad som avviker från normen och syftet med normen blir således att verka vägledande för individen om vad som anses vara “rätt” och vad som anses vara “fel”. Detta är något som Foucault anser kan vara både positivt och negativt för individen. Negativt för att individen kan tvingas följa normer där denne inte passar in och på så sätt känner sig missanpassad. Positivt för att känslan av att känna sig normativt accepterad vilket leder till tillfredsställelse för individen (Nilsson, 2008).

Disciplinen kan ytterligare förklaras som en förbindare mellan tid och rum. I skolan går man efter scheman som styr tiden, därefter delas rummen in klassrum (Nilsson, 2008). Detta bygger på en rangordnad kontroll, exempelvis lärare över eleven, och fungerar efter normaliserade omdömen. Det är dessa omdömen som säger till oss vad exempelvis ett “normalt” barn är. Historien bakom den juridisk-negativa makten och dess förståelse hittar vi i gamla teorier om samhället. Grunden i teorin är att samhället är uppdelat, den ena sidan har fått makt tilldelat sig och den andra är menad att lyda. Det kan handla om statens makt mot samhället eller en härskande klass över arbetarna. Oavsett vad är staten den primära källan till utövandet av makt och syftet är att de som ej besitter

makt underkastar sig dem som besitter makten (Nilsson, 2008). Att underkasta sig innebär att man är passiv, underkastelsen är antingen frivillig eller ofrivillig (Hörnqvist, 1996). Dessa två begrepp frivilligt och ofrivilligt sätter han som kännetecken för maktutövningens huvudalternativ. Den frivilliga underkastelsen betyder att de som inte besitter makt själva väljer att inte överträda de lagar och regler som finns.

Vidare kopplar Foucault även samman kroppen med makten (Nilsson 2008). Han menar att kroppen är formad av historia och kultur samt upplevs olika beroende på social kontext och historisk epok. Den disciplinära makten är aktuell när man talar om kroppen som subjekt. Således talar Foucault om hur den disciplinära makten återfinns “i” kroppen och därmed betonar han även att makt inte är något som kommer utifrån. I dagens samhälle skapas diverse olika maktrelationer baserade på normativa föreställningar om kroppen, exempelvis vikten av att vara smal och solbränd. Dessa maktproducerade föreställningar får oss sedan att känna dåligt samvete om vi exempelvis äter för mycket. Genom historien har dock kroppen karaktäriseras på andra sätt och fick till skillnad från i dagens moderna samhälle utstå påfrestningar i form av bland annat extrem kyla, våld och smuts (Nilsson, 2008).

Metod

I följande avsnitt kommer vi att redogöra för valt metodologiskt ramverk samt hur dessa samverkar med det insamlade empiriska materialet. Valet av metod förutsätter en förståelse av den teoretiska förankringen då dessa kompletterar varandra.

Val av metod

Då vårt syfte är att analysera policydokument och utredningar från år 1970 till 2020 på djupet kändes det naturligt att använda en kvalitativ metod med både en induktiv och deduktiv ansats. Enligt första ordningens konstruktion och en induktiv ansats skapade vi sedan koder som riktade in sig på vårt syfte (Aspers, 2011). Med detta menas att vi skapade koder utifrån dokumentens ord. Vi samlade sedan in materialet under de koder som vi skapat. Detta gjorde vi på allt transkriberat material. Detta material var det vi fann hade relevans för vårat syfte. För att göra en djupare analys av det kodade materialet vi fått fram från den induktiva kodningen utförde vi ytterligare en kodning enligt andra ordningens konstruktion med en deduktiv ansats (Aspers, 2011). Här kom inspirationen från Foucaults begrepp att hjälpa oss skapa nya koder som vi sedan använde oss av i materialet från den induktiva kodningen.

Med hjälp av Foucaults teorier och begrepp analyseras det språkliga brukets ständiga utveckling genom olika diskursiva mönster, samt hur formuleringar leder till skapandet av värderingar i samhället menar Kendall och Wickham (1999). Historien används som en teknik för att finna och påvisa det viktiga inom ett ämne. Vidare skriver de även att enligt Foucault är det nödvändigt att använda historien som ett verktyg för att göra en tolkning av nutiden. För att göra dessa teorier och begrepp tillämpliga på det insamlade empiriska materialet kodar vi materialet. Till skillnad från Foucaults teorier som kan uppfattas som abstrakta, används kodningen i syfte att på ett mer konkret och systematiskt sätt analysera det empiriska materialet. Detta då vi önskade identifiera diskursiva mönster i texterna och Clarke och Braun (2006) beskriver den tematiska analysens process som användbar när det kommer till att synliggöra just diskursiva mönster. Bryman (2011) nämner en del aspekter som är viktiga att vara uppmärksam på vid sökandet efter dessa mönster. Aspekterna som tas upp är bland annat upprepandet av mönster, obekanta uttryck, användandet av metaforer

och andra språkliga kopplingar. Begreppsligt fokus för vidare analysering kommer övergripande att ligga på begreppen diskurs, makt och subjekt.

Urval och datainsamling

Det empiriska materialet är skrivet av Socialstyrelsen och regeringen under perioden 1970 till och med 2020. Policydokumenten och utredningarna är skrivna som riktlinjer för Socialstyrelsen i fall där det handlar om barnmisshandel. För att tillhandahålla de äldre dokumenten var vi tvungna att ta kontakt med Socialstyrelsens riksarkiv och begära ut dessa. Anledningen till vald tidsperiod grundas på att vi i tidigare forskning fann att man från 70-talet började intressera sig i att utföra studier gällande barnmisshandel, detta blev således även en ögonöppnare för samhället. Även en markant skillnad i hur folks attityder och agerande gällande barnmisshandel och kroppslig bestraffning gick att finna i statistiken (Socialförvaltningen, 2010). I vårt urval tog vi nio olika årtal, 1970, 1980, 1985, 1990, 1996, 2000, 2006, 2012 och 2020, från varje år tog vi ut 10 sidor som berörde vår frågeställning. Vi ville vidare att policydokumenten och utredningarna skulle vara skrivna av Socialstyrelsen eller för Socialstyrelsen alternativt annan myndighet vars uppdrag utfärdas av regeringen. Detta i syfte att stötta och utveckla sjukvården och Socialtjänsten i sitt jobb att främja svenska folkets hälsa, samt fånga upp de behov som finns i samhället.

I urvalet av dokument som vi sökte skulle rubrikerna stämma överens med vårt ämne, barnmisshandel och våldsutsatta barn. Detta smalnade av utbudet av dokument då många titlar handlar om kvinnomisshandel och våld i nära relation. Just våld i nära relation kan innefatta barnmisshandel, vilket vi är medvetna om, dock ville vi att så mycket fokus som möjligt skulle ligga på barnet. Socialstyrelsens arkiv försåg oss med dokument som stämde bäst överens med vårt syfte.

Under konversationen med Socialstyrelsens arkiv förklarade vi att vi i vår kandidatuppsats var intresserade i att få tag på deras policydokument gällande våldsutsatta barn från 1970-talet och framåt. Vi förtydligade oss med att vi inte ville ha dokument med enskilda personuppgifter utan policydokument som är öppna för allmänheten. Ytterligare förtydligande gjordes i och med vi att förklarade vad vi menade med policydokument, det vill säga dokument med innehåll av riktlinjer

för hur Socialstyrelsen för sitt arbete gällande våldsutsatta barn. Utredningarna utfärdade av regeringen gick att återfinna på regeringens hemsida.

Tillvägagångssätt

I syfte att hitta eventuella mönster i det insamlade empiriska materialet har vi inspirerats av Clarke och Brauns (2006) förslag till analysprocess. De presenterar även vad som bör genomföras för att analysen ska hålla ett högt forskningsvärde. Metoden saknar således teoretiskt ramverk att förhålla sig till vilket gör den flexibel. Något som kan ses som en fördel då även vill applicera Foucaults teorier och begrepp i analysen.

Inledningsvis valde vi ut relevanta sidor i materialet, totalt blev det ungefär 10 sidor per dokument. Enligt Braun och Clarke (2006) är detta steg ett och syftar till att bekanta sig med empirin. När vi således gjort oss införstådda med textens handling var det dags för nästa steg som de kallar kodning. Materialet lästes igenom, vi bekantade oss med tidigare forskning och valde sedan ut stycken som var av relevans för vårt syfte. Sedan påbörjades steg tre, att identifiera diskursiva mönster. Koderna skrevs ner på lappar för att få det överskådligt i syfte att se samband mellan olika koder. De koder mellan vilka det gick att urskilja ett samband kom att bilda grupper. I analysen kommer varje rubrik att utgöra ett diskursivt mönster baserat på de grupper som identifierades. Steg fyra innebär granskning av grupperna, de grupper som inte hade tillräckligt med data togs bort eller lades samman. Under det femte steget namngav vi våra identifierade grupper som nu kom att bli analysens diskursiva mönster. Vi skrev vad varje diskursivt mönster syftade till och varför det kom att bli intressant för vårt syfte. Under sista stegets gång görs en sammanställning.

Vidare inspireras vi ytterligare av Foucaults teorier och begrepp när vi tolkar det kodade materialet. I våra diskursiva mönster har vi sökt efter starka och beskrivande ord. Dessa ord ska förklara den diskurs vi försöker utläsa, citaten utgjorde således huvudpunkten i vår diskurs. Kendall & Wickham (1999) nämner två punkter vars innebörd ska hjälpa läsaren att inte falla i de mest förekommande fällorna. Först menar de att man bör försöka att finna en händelses orsak samt vara skeptisk till politiska argument. Att se det oväntade och inte orsaken när man analyserar historien är av stor vikt. En annan viktig aspekt är att lära sig känna igen det säregna i de sociala sammanhang man studerar. För att studera sociala sammanhang och analysera historia bör man använda sig av

skepticism, det medför en försiktighet i analysen. Man bör även tänka sig för och inte dra in sina personliga åsikter och känslor i analysen för att få ett så objektivt svar som möjligt (Kendall & Wickham, 1999).

Studiens tillförlitlighet och förförståelse

Bryman (2011) tar upp vikten av att metoden och analysen i en uppsats är tillförlitlig, detta försäkras med begreppen validitet och reliabilitet. Dock är detta inte alltid tillämpligt på kvalitativa studier varpå man istället använder begreppet tillförlitlighet. För att studien ska uppnå tillförlitlighet är det fyra kriterier som ska uppnås: Trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Vad gäller trovärdighet syftar kriteriet till att man har sett till att studiens genomförande överensstämmer med satta regler. I enlighet med kvalitativa studier ligger intresset främst på studiet av enskilda kontexter. Dessa kontexter syftar till att vara en avspegling av den sociala verkligheten varpå vikten av en omfattande beskrivning understryks. En omfattande beskrivning öppnar således upp möjligheten för läsaren att överföra resultatet i en egen kontext. Vidare väger pålitligheten tungt och säkerställs genom tydliga och öppna redogörelser kring studiens olika faser. Sista kriteriet, att kunna styrka och konfirmera, detta syftar till forskarens medvetenhet kring att det inte är möjligt att göra en samhällelig studie helt objektiv. Det vill säga, vikten av att hålla ute personliga värderingar från studien (Bryman, 2011).

För att exempelvis kunna tolka storleken på ett ting krävs det att vi har förförståelse om det, det vill säga, att vi tidigare har erhållit kunskap om det (Thurén, 2007). Förförståelsen uppkommer i samband med att vi socialiseras in i ett samhälle och anammar dess kultur. Desto mer erfarenhet och kunskap vi samlar på oss, desto mer verklig blir vår förståelse, menar Thurén (2007). Förförståelsen i uppsatsen grundas på den forskning och statistik som gjorts kring barnmisshandel och sexuella övergrepp. Stor del av den statistik som finns tillgänglig har insamlats i samband med ett samarbete mellan Socialstyrelsen och BRÅ. Mest frekvent förekom statistik med fokus på 1990- och 2000-talet. Under denna tidsperiod talar man mycket om mörkertal, främst när det handlar om sexuella övergrepp (BRÅ, 2020). Vi är således medvetna om att statistiken vi funnit visar ett ungefärligt antal och att mörkertalet kan vara stort, vilket gör det svårt att tillhandahålla exakta siffror. Vidare är vi medvetna om att vår analys tolkas utifrån den fakta vi läst och sedan beskrivit inom avsnittet om dels tidigare forskning och dels teoretisk referensram. Resultatet går således inte

att till fullo generalisera till en hel befolkning eller grupp, exempelvis har vi sett att en del föräldrar trots lagar och regler haft en positiv attityd vad gäller kroppslig bestraffning. Vårt syfte är inte heller att resultatet ska utmynna i konkret “sanning”, resultatet kommer att vara en tolkning av teorier och begrepp som tillämpas på just vårt material. Det är i enlighet med detta vår uppsats görs tillförlitlig.

Etiska överväganden

I följande avsnitt kommer vi att diskutera vilka etiska överväganden vi tagit under användandet av den kvalitativa analysen. Då vi i vår studie inte har haft direkt kontakt med människor utan har analyserat diskurser anser vi att det är viktigt att ta upp vår påverkan på studiens resultat.

Studiens påverkan

Vetenskapsrådet (2002) tar upp den problematik som kan uppstå i samband med tolkning av en redan utsatt grupp i samhället. Innan studiens början har vi noga avvägt vår tilltänkta studies eventuella påverkan på gruppen, exempelvis om den kan leda till ytterligare utsatthet. Genomgående i vår studie har vi tagit hänsyn till vilka begrepp som används när det kommer till beskrivandet av våldsutsatta barn. Detta då vi anser det relevant att inte bidra till att stigmatisera en viss grupp i samhället, vilket vi ser som ett led i att hålla oss objektiva i ämnet.

Valet av en tematisk analys samt Foucaults teorier och begrepp ger oss möjligheten att analysera fritt, detta ger således även chansen att göra egna tolkningar av materialet. Vår avsikt är att förhålla oss objektivt i analysen av diskursiva mönster. Dock är vi medvetna om att vi inte kan ställa oss utanför de diskursiva mönstren då vi är en produkt av dessa och hjälper till att upprätthålla dem. Winther Jørgensen & Philips (2000) menar att det ligger stor vikt i att öppet och tydligt redovisa analysprocessens steg, klarlägga påståenden och argumentera om dessa korrekt. Således handlar det inte om att bevisa vad som är den “sanna” världen, utan lokalisera hur diskursiva mönster gör anspråk i användandet av språket samt hur detta skiljer sig och påverkar. Resultatet vi kommer att redovisa återspeglar därför inte den absoluta sanningen, vilket vi önskar att läsaren har i åtanke. Hur vi även förhåller vi oss objektiva till ämnet är att vi syftar till att vår tidigare kunskap inte ska återspeglas i analysen, detta som ett led i vårt objektiva synsätt. Tillämpningen av valda begrepp och teorier är således endast ett sätt att tolka dokumenten. Då vi är två personer som gjort studien

har vi kunnat ifrågasätta och påvisa andra tolkningar för beaktandet av objektiviteten i analysen. Vidare är samtliga dokument som vi har använt offentliga handlingar, detta valde vi som ett led av att inte behandla personliga uppgifter i vårt urval då detta kan anses som problematiskt.

Analys och resultat

I kommande avsnitt kommer vi att presentera de diskursiva mönster som vi kunnat utläsa i relation till subjektifieringen av våldsutsatta barn och föräldrar. Avsnittet har delats upp i tre delar baserat på två till tre olika diskursiva mönster vila lyder ”från psykisk ohälsa till fysiskt våld”, ”från konkret handling till trauma” och ”från passiva objekt till aktiva subjekt”. Genom koderna fann vi ett diskursivt mönster som skildrade hur övergreppen beskrivits. Vi fann tre olika formerna av övergrepp i dokumenten vilka var fysiska-, psykiska- och sexuella övergrepp.

Från psykisk ohälsa till fysiskt våld

I policydokumentet från 1970-talet talar de om psykiskt sjuka föräldrar vars psykiska symtom kan skrämma barnet samt skapa en otrygghet (Socialstyrelsen, 1970). Psykisk ohälsa kan förekomma periodvis vilket leder till att barnet aldrig får känna någon trygghet. De talar även om föräldrar som har uttalade förföljelseidéer, som upplever världen som farlig och vilket ofta smittar av sin attityd till barnet, då föräldrar har en stark påverkan på sina barn. Problem kan även uppstå för depressiva föräldrar vars temporära känslolöshet inte får kontakt med sina barn. Detta kan medföra att föräldern tar distans till barnet för att skydda dem, vilket senare får motsatt effekt då barnet tror att föräldern inte längre tycker om den. I dokumentet tar de även upp fall av schizofreni och tvångssyndrom vars beteende kan störa barnets utveckling. Detta gäller även föräldrar med karaktärsdefekter som inte besitter förmågan att umgås med barnet och kan således tillämpa mycket opassande uppfostringsmetoder. Samma sak gäller sexuella övergrepp och barn som inte blir trodda på:

Det kan också gälla föräldrar med karaktärsdefekter som helt saknar förmågan att umgås med barn på ett adekvat sätt och som tillämpar olämpliga och för barnen direkt förolämpande uppfostringsmetoder av typ inlåsning, kroppsaga, psykisk utfrysning, cyniskt ironiska kommentarer allt på grund av bristande inlevelse i ett barns reaktionssätt.

(Socialstyrelsen 1970, s. 8)

Ur citatet ovan kan man ana att föräldrarnas makt över barnet sker omedvetet i brist på kunskap. Texten är skriven som att det ligger en okunskap bakom makten och dess utförande (Hörnqvist

1996). Tidigare forskning visar att attityden till kroppslig bestraffning i samhället år 1965 var förvånansvärt hög. 53 procent av Sveriges vuxna som deltagit i studien hade svarat att de var positiva till kroppslig bestraffning (Janson, 2001). Det rådande diskursiva mönstret fokuserar snarare på föräldrarnas agentskap vilket därmed subjektifierar föräldern. Barnet objektifieras i sin tur då dennes rätt till sina handlingar inte talas om. Detta görs synligt när man främst fokuserar på föräldrarnas sjukdomar eller eventuella åkommor. Föräldern som oavsett mening skadar barnet har valt sitt beteende men förklaras som ett resultat av deras psykiska störningar. De nämner även föräldrarnas handlande som olämpligt och moraliskt fel. Sättet att beskriva föräldern med dess moral är ambivalent. Föräldern som lever med en psykisk sjukdom i perioder tar avstånd till sina barn för att skydda dem, men att detta endast medför att barnet inte känner sig älskat.

Vidare beskriver de andra föräldrar som utför opassande uppfostringsmetoder. Detta kopplar vi samman med begreppet lydiga subjekt vilket Hörnqvist (1996) tar upp. Hörnqvist menar att Foucault såg på handlingar som både är avsiktliga men dess konsekvenser var inte förutsedda. I citatet beskrivs det att föräldern saknar förmåga att umgås med barn och även handlar därefter. Som ett led i detta uppkommer direkt förolämpande metoder, vilket går i linje med Foucaults synsätt vad gäller avsiktliga handlingar men en oförmåga att se dess effekt.

1 juli 1966 skedde en förändring i föräldrabalken, fr o m denna dag hade föräldrar längre inget stöd för kroppslig bestraffning gentemot sina barn (Socialstyrelsen, 1970). Aga ska komma att bedömas som misshandel. Enligt socialstyrelsen kan barnmisshandel räknas som grov misshandel och ge konsekvenser ut efter det, en våldshandling som inte skadar en vuxen något nämnvärt kan ge stora skador på ett barn. Ju mindre barnet är desto allvarligare är brottet. Fortfarande kan en obetydlig kroppslig tillrättavisning inte räknas som misshandel. I Sverige har en studie visat att det är ett normalt beteende i Sverige att ge kroppslig tillrättavisning. Man tillrättavisar för att skydda eller lära barnet rätt och fel (Socialstyrelsen, 1970). Samhället anser ändå att detta beteende är fel och att gemene man bör sluta med kroppslig bestraffning:

Kroppslig tillrättavisning. En sådan tillrättavisning kan t ex utdelas för att hindra barnet att bränna sig eller sticka in fingret i en elektrisk kontakt. Den kan vara ett uttryck för vårdarens oro för barnet, rädsla eller ångesten utlöser handlingen. I andra fall kan handlandet utlösas av en önskan att skydda ett

ömtåligt föremål eller värdefullt inventarium i hemmet. Mer eller mindre medvetet kan avsikten vara att framkalla en betingning hos barnet. Denna typ av tillrättavisning torde framför allt användas, när barnet ännu inte mottagligt för verbala tillrättavisningar. Denna slutsats vinner stöd i det förhållandet att kroppsliga tillrättavisningar är vanliga mot barn som är mellan ett och två år gamla än mot barn i äldre åldrar. Också här ingår aggressionshandlingar. Dessa kan utlösas av att barnet inte vill äta, att det gråter eller inte vill lägga sig eller trotsar på annat sätt. Vårdarens resistens mot dylika handlingar beror i stor utsträckning på allmänna kondition, vid trötthet utlöses en våldshandling lättare än då han är utvilad. Toleransens tröskel varierar och så med hänsyn till personlighet. Man anser ändå att även om dessa handlingar inte är olagliga så är de olämpliga.

(Socialstyrelsen 1970, s. 6)

Vidare i policydokumentet från år 1970 ger de oss en ingivelse av att trots lag finns det en legitimitet i att utöva kroppslig tillrättavisning. Detta tydliggörs särskilt i samband med beskrivningen av att vårdaren endast på grund av oro har en legitim anledning att utföra kroppsligt våld. Således hjälper rådande diskurs till, tolkat på dokumentets beskrivningar, att legitimera våldet. En studie från år 2006 visade att 1970 hade mellan 30–40 procent av Sveriges vuxna befolkning en positiv syn till barnaga (Socialstyrelsen, 2010). Genom att man genomgående i texten utgår från föräldrarnas perspektiv och inte ser till konsekvenserna för barnet bidrar man till objektifieringen av barnet och subjektifiering av föräldrarna. Extra tydligt görs det när man snarare fokuserar på ett tings värde i hemmet, med hjälp av orden “ett ömtåligt föremål” eller “värdefullt inventarium”, än på barnet. Barnet framstår här som någon som måste styras till rätta med olika metoder och att denne inte är kapabel till att se vad som är rätt och fel. Tack vare förälderns tillrättavisning lär sig barnet på ett effektivt och genom historien beprövat sätt. Genealogin talar om vikten att se historiens påverkan på samhället (Nilsson, 2008). Denna påverkan som går att urskilja i dokumentet synliggörs exempelvis på sättet man beskriver våldet. 1970 används ord som ”kroppslig tillrättavisning”, medan man exempelvis i dokumentet från år 2012 använder beskriver samma handling som ”situationer som kan uppstå i barnets relationer”. Uttrycket ”kroppslig tillrättavisning” ifrågasätts inte år 1970 då detta är något som anses som till viss del legitimt. Det

bör dock understrykas att man i dokumentet inte rättfärdigar våld mot barn utan endast trycker på att det är något normativt i det svenska samhället under rådande diskurs. Hade samma uttryck använts i dokumentet från år 2012 får vi uppfattningen om att detta hade kritiserats på ett annat sätt. Detta då det inte anses som legitimt att använda våld mot barn, trots att det handlar om en tillrättavisning. Efter att ha tillhandahållit denna kunskap kan vi återgå till Foucaults teori om genealogin. Historien är enligt honom dynamisk (Nilsson, 2008) och genom att vi har studerat något som anses som normativt år 1970 kan vi se dess påverkan i hur man uttrycker sig i dokument som givits ut senare. Det är i dessa tillfälligheter, exempelvis ett dokument utgivet av Socialstyrelsen år 1970, som troligtvis kan ha bidragit till synen vi har idag på våld mot barn.

Dokumentet från år 1990 (Hindberg, 1990) talar om kunskapen gällande sexuella övergrepp mot barn som bristfällig, det har skapats oförståelse och myter i ämnet. Under åren har dock kunskapen kring sexuella övergrepp ökat. Forskning, ideella organisationer och utredningar har gett oss en ökad förståelighet gällande omfattning och hur det yttrar sig. De flesta barn som utsätts för sexuella övergrepp är flickor, men mörkertalet när det kommer till pojkar som utsätts är troligtvis större. En rädsla för homosexualitet finns med i bilden när det gäller pojkar vilket gör situationen mer tabubelagd. Detta gör att pojkar allt oftare väljer att vara tysta:

Sexuella övergrepp mot barn är det mest tabubelagda brott som finns. Sedan Freud lanserade teorin om hysteri hos kvinnor hade sin grund i sexuella övergrepp i barndomen. Fortfarande är det många som av olika skäl helst vill sopa sexuella övergrepp mot barn under mattan och bortförklara tecken på övergrepp. Sätten att göra det på är många: barn som berättar att de blivit sexuellt utnyttjade blir inte trodda, personal inom barnomsorgen som anmäler misstankar om övergrepp ses som överspända, kvinnor anklagas för att använda påståenden om incest som ett tillhygge i umgänges- och vårdnadstvister, barnpsykologers utredningsmetodik kritiseras om de finner att misstankar om övergrepp har fog för sig och rättegångarna beskrivs som häxprocesser.

(Hindberg 1990, s. 21–22)

I det diskursiva mönstret finner vi att fenomenet sexuellt övergrepp är vanligt förekommande men ändå tabubelagt, detta då man även nämner att mörkertalet tros vara stort hos pojkar. I tidigare

forskning (Socialstyrelsen, 2010) tas det upp en studie gällande 20-åringar som visade att av de som uppgav att de utsatts för övergrepp hade endast hälften av fallen rapporterats. Rädslan för homosexualitet benämns som en trolig anledning till att övergrepp mot pojkar anses vara tabubelagt och inte anmäls i samma utsträckning. Detta för oss tillbaka till dokumentet från år 1970 (Socialstyrelsen, 1970) där fokus till största del ligger på våldsutövarens problematik och inte konsekvenserna för barnet. Detta för våra tankar mot Foucaults teori om styrningsrationalitet (Nilsson, 2008) då man i texten fortsätter trycka på vad som anses vara tabubelagt och således styr in samhället på en liknande uppfattning. Varför vi gör denna tolkning återfinns också i Foucaults styrningsrationalitet och begreppet ”experter”. Socialstyrelsen har i uppgift att framställa en opartisk ”sanning” som sedan kan komma att användas som styrningsteknik. Således gör vi tolkningen att våld mot barn fortsätter legitimeras genom diskursiva mönster och då fokus återigen ligger på förbrytaren görs snarare denne till ett subjekt medans barnet objektifieras. Man nämner dock att kunskapen generellt i samhället har ökat i form av bland annat fokuserad forskning och utredningar men att det fortfarande är ett samhällsproblem. Hindberg (1997) talar om bland annat TV och film som starkt styrande krafter i samhället som således även styr synen på våldsutövning. En eventuell tolkning är att det som skildras i exempelvis en film normaliseras och leder till att våld fortsätter att ses som legitimt i diskursen.

I Socialstyrelsens dokument för år 2012 understryker man vikten av ett aktivt förebyggande arbete mot våld mot barn. Samverkan ska ske mellan skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen för att ge barnen det skydd som denne behöver. Generellt beskrivs det att våld mot barn innefattar handlingar och situationer som kan förekomma i barnets relationer och att det kan drabba alla, oavsett ålder eller plats:

Våld mot barn används som samlande beteckning för handlingar och situationer som kan förekomma i barnets relationer med närstående, med övriga vuxna och med andra barn. Våld drabbar barn i alla åldrar, från spädbarn till ungdomar. Det kan ske i olika sammanhang såsom i hemmet, i skolan, på fritiden och genom olika sociala medier.

Inledningsvis vill vi nämna att vid första anblick gick det att utläsa att våld mot barn år 2012 anses om ett icke normativt beteende. I det diskursiva mönstret som vi funnit i citatet ovan bidrar det med en förklaring av vad som klassades som våld mot barn under aktuell tidsperiod. Värt att notera är även att sociala medier används som ett exempel på var våldet kan ske, något som tyder på att under år 2012 var våldet inte bundet till varken tid eller rum (Socialstyrelsen, 2012). Detta är något som skiljer sig i jämförelse mot de tidiga årens policydokument då man främst har beskrivit våld som utövats i hemmet av barnets föräldrar eller vårdnadshavare. Enligt oss är det av vikt att poängtera att man i 2012 års policydokument benämner barnets relationer i sin helhet. Detta innefattar relationen till, inte bara föräldrar och närstående, utan även andra vuxna och barn. Foucault (Nilsson, 2008) talar om maktens förhållande till kroppen och vad människors kroppar har fått utstå genom historien som en konsekvens av inbyggda maktrelationer. Man menar baserat på detta att människan idag också får utstå kroppslig smärta, dock på nya sätt som inte tidigare varit möjliga. Detta är något som återigen för våra tankar mot sociala medier som både kan vara en plats för mycket psykisk smärta men även sexuella övergrepp. Värt att notera är även att våld inte benämns som en specifik handling utan återfinns i relationerna, jämförbart med de nät av makt och relationer som Foucault talar om (Hörnqvist, 1996). Genom att kartlägga maktrelationer går det även att tydliggöra samhällets relationer som exempelvis finns inom familjen eller i skolan. Återgår vi till att man i citatet innefattar både relationer inom familjen och utomstående relationer, går det att göra nätet av maktrelationer applicerbart även här. Att benämna skolan som en plats där våld förekommer är ett sätt att synliggöra makt som något dynamiskt och existerande oavsett var du befinner dig. I samband med att man även nämner andra barn som våldsutövare styrker man ytterligare Foucaults teori om att makten är föränderlig och att en individ inte är utsatt i alla kontexter (Hörnqvist, 1996). Exempelvis kan ett barn som är utsatt för våld från en förälder i hemmet utsätta en skolkamrat för samma typ av våld i skolan, Foucault menar att barnet således kan vara både offer och gärningsman. Vidare sätter man barnet i kontext genom att benämna barnets relationer och ta upp myndigheter som är viktiga för barnet. Detta skulle kunna tyda på ett försök till en subjektifiering (Nilsson, 2008) av barnet då man, enligt vår uppfattning, vill göra barnet delaktigt. Bland annat görs detta genom att man talar om barnets relationer och upplevelser, istället för att berätta om förälderns perspektiv och mående vilket man i tidigare dokument har lagt stort fokus på.