NÄR BYGGNADEN DRABBAS AV FUKT OCH MÖGEL

N

Botaniska Analysgruppen i Göteborg AB, Box 461, 405 30 Göteborg Publiceras i BoRätt september 2006

Fukt är en av de vanligaste orsakerna till dålig innemiljö och skador på byggnader. Fukten leder till mögelangrepp och till att byggnadsmaterialet bryts ner. Svampsporerna finns nämligen hela tiden, i all luft. Alla ytor som är i kontakt med luften blir därför belagda med sporer. Om sporerna får tillräckligt med vatten och ämnen som de kan tillgodogöra sig som näring, gror de ut till hyfer. Om du inte sätter locket på syltburken och låter den stå framme, blir det obönhörligen mögel på sylten inom några få dagar. Samma förhållande gäller i en byggnad: om det är för fuktigt, dröjer det vanligen inte länge förrän mögelsvamparna börjar växa till. Möglet banar väg för rötsvampar, som kan bryta ned virket. Det kan också ge upphov till obehag, upplevelser av ohälsa och sänkt livskvalitet för dem som lever eller arbetar i byggnaden. I juni i år antog Riksdagen nya byggregler. Där föreskrivs att byggnader skall utformas så, att fukt inte orsakar skador, elak lukt eller hygieniska olägenheter och mikrobiell tillväxt som kan påverka människors hälsa.

Felaktig hantering

En vanlig orsak till att det finns för mycket fukt i byggnader är felaktig hantering under byggtiden. Man kan ha låtit bli att skydda byggnadsmaterialet för regn och snö, antingen medan det förvaras eller medan huset uppförs. Vätan kan också sugas in i byggnaden från marken om dräneringen är otillräcklig. Sedan byggnaden tagits i bruk, bidrar också tvätt, matlagning och dusch till den fuktiga miljön, särskilt om ventilationen är dålig. Om ett rör springer läck, eller om det regnar in, kan vattnet sippra in i golv och väggar.

Svampar

Mögelorganismerna är huvudsakligen svampar, som exploaterar lätt tillgängliga resurser. De breder ut sina hyfer över den yta där de växer, och knoppar av stora mängder sporer. De är anpassade till att tillgodogöra sig kolhydrater som det går snabbt att bryta ned, och kan därför

kallas ”sockersvampar”. I byggnaden finns det gott om sådana tillgångar. Numera skyndar man för det mesta på torkningen av virke i sågverken, med hjälp av varmluft. Det har visat sig en sådan behandling kan medföra att tillgången på lättlösligt socker ökar på virkets yta och göra ytan mer lättillgänglig för mögelangrepp. Men näringen finns också i ”vanligt” damm, som bland annat innehåller organiskt material från växter och djur.

Det finns även bakterier som kan ge problem i fuktskadade byggnader, framför allt s.k.

actinomyceter, som liksom mögelsvampar kan ge upphov till dålig lukt. Trots att de är bakterier, brukar de kallas strålsvampar på svenska. Andra bakterier, liksom mögelsvampar under speciella förhållanden, kan åstadkomma något som kallas mögelröta, vilket medför att virket förlorar sin bärande förmåga. Är det mycket fuktigt, kan blåytesvampar komma in. De tränger djupare in i veden än andra mögelsvampar. Deras brunaktiga hyfer ser blå ut genom den gulvita veden – därav namnet.

Fukt i inomhusluften

Om det finns för mycket fukt i inomhusluften och otillräcklig ventilation, leder det till kondens på insidan av fönster och andra kalla ytor, till exempel bakom tunga möbler. Mögel kan då börja växa på fönsterkarmar eller på väggar. I badrum är det typiskt att mögelväxt uppstår på insidan av ytterväggen. Men det vanligaste i Sverige är att fuktskadan har en annan bakgrund, och att mögelhärden eller –härdarna är dolda i slutna utrymmen. De kan till exempel finnas i trossbotten, i ett bjälklag eller under en linoleummatta som limmats direkt på fuktig betong. En undersökning bör alltid genomföras om byggnadsmaterialet utsatts för fukt eller väta. Då är det nödvändigt att frilägga det misstänkt angripna stället, för att ta prover för fuktkvotsbestämning och för svampanalys. En del metoder för att upptäcka och lokalisera mögel baseras på att man söker efter flyktiga ämnen från svampar och bakterier. Man kan ta hjälp av en mögelhund eller samla upp ämnena i ett poröst material för senare kemisk analys. Tyvärr är resultaten inte tillräckliga som avgörande bevis för om mögeltillväxt föreligger eller inte. En spormätning inomhus kan ge information om mögelhärdar i utrymmen som står i direkt kontakt med luften, till exempel i ventilationssystemet, men inte om förekomsten av mögel inuti slutna konstruktioner. Det är endast mögelanalys direkt på materialet som kan ge svar på precis vilka ytor som är angripna av mögel och hur svår skadan är.

Lukten vägleder

Det är vanligen unken lukt som leder till misstanke om att en skada föreligger. Men mögelorganismer kan lukta på många olika sätt, beroende på vilken art det är frågan om, och ibland luktar det inte alls. Lukten kan variera med vilket material som möglet växer på, under vilka förhållanden det växer och med vilka arter som växer tillsammans. Den sätter sig i omkringliggande material, inte bara där möglet finns. Dålig lukt kan också bero på andra saker än mögel, t ex på ämnen som avges från själva byggnadsmaterialet.

Man kan alltså inte utesluta en tillväxt av mögel, även om man vare sig ser något eller känner någon lukt. En mögelhärd är långt ifrån alltid synlig för blotta ögat. En svamphyf är bara ett par tusendels millimeter i tvärsnitt, och bakterieceller är mindre än en tusendels millimeter. Men man kan inte heller utgå ifrån att ett luktande och/eller fukthållande material är angripet. Det som för det obeväpnade ögat ser ut som mögel, behöver inte nödvändigtvis vara det. En missfärgning kan vara en mögelhärd, men det går inte att vara säker utan analys.

En direktanalys på materialet innebär, att den misstänkt angripna ytan undersöks i stereolupp och mikroskop för att kontrollera i vilken omfattning hyfer och sporer förekommer. En riklig förekomst är vanligen ett tecken på att en fuktskada föreligger. Om materialet verkar torrt, är riklig förekomst av mögelhyfer i provet ett tecken på att det utsatts för mycket fukt tidigare, t ex i samband med bygget.

De prover som tas bör vara så representativa som möjligt för den del av byggnaden där man misstänker att skadan finns. Man bör också i första hand ta prover i trä, träbaserade material eller material av annat organiskt ursprung. Exempel på sådana material är furusplint eller träbaserade skivor, bland annat kryssfanér, spånskivor och asfaboard. När man har konstaterat att ett mögelangrepp föreligger, bör det angripna byggnadsmaterialet bytas ut. Ibland byter man ut onödigt mycket, utan att veta precis var tillväxten finns. Kostnaderna för ingreppet kan sänkas, om man tar flera prover för mögelanalys, vilket kan bidra till en noggrannare lokalisering av angreppet.

Misstankar om mögeltillväxt i bostaden leder ofta till oro hos de boende. Det är viktigt att oron bemöts med respekt. Det gäller även när någon hänvisar till symtom som kan förefalla diffusa,

eller när man misstänker att symtomen kan bero på att vederbörande har en särskilt låg ångesttröskel. I första skedet gäller det att framför allt lyssna. Därefter bör förvaltaren försöka få en allsidig bild av problemet. Man kan till exempel använda sig av de miljöfrågeformulär som tagits fram vid Institutionen för yrkesmedicin i Örebro (www.orebroll.se/ymk), innan man vidtar tekniska och biologiska mätningar. Formulären kan också användas för uppföljning av eventuella åtgärder. Oavsett om åtgärder anses påkallade eller ej, brukar saklig information från en kunnig men objektiv instans ha en positiv effekt på eventuell oro.

Mögel och ohälsa

Under de senaste decennierna har man gjort många olika sorters studier där man försökt finna sambandet mellan mögel och ohälsa. Men det finns ändå inte några medicinskt säkerställda gränsvärden för vad som kan betraktas som farligt eller ofarligt. Begreppet mögel omfattar många skilda organismer. De alstrar olika ämnen som kan ha inflammatorisk, allergiframkallande eller toxisk effekt. Bokstavligt talat tusentals sådana ämnen är testade i laboratorier, på cellkulturer eller på djur. Huruvida de koncentrationer som förekommer i bostäder eller på kontor är tillräckliga för att förklara de olika former av besvär som tillskrivits dålig inomhusmiljö är svårare att reda ut. Situationen är alldeles för komplicerad. Det är inte enkelt att peka ut lämpliga biokemiska markörer, som skulle kunna mätas hos de drabbade personerna för att definiera hur mycket mögel som ger en viss mängd besvär. Emellertid har ett stort antal epidemiologiska studier genomförts. De syftar till att klarlägga hur ofta fuktproblem och symptom är korrelerade, det vill säga i vilken mån de uppträder tillsammans. Resultaten visar att de som bor i fuktiga byggnader löper en förhöjd risk att drabbas av luftvägsproblem i form av hosta, väsljud vid andning, astma och luftvägsinfektioner. Dessa personer har också en ökad tendens att drabbas av ospecifika symptom som trötthet, koncentrationssvårigheter, slemhinnebesvär och huvudvärk.

Endast i några fall är en viss organisms specifika effekt på hälsan känd. Det är bara i dessa få fall som det är meningsfullt att namnge organismen i ett analysresultat. Det finns några arter som är kända för att producera toxiner i djurfoder och spannmål, och som också gör det på fuktigt byggnadsmaterial. Dit hör till exempel Aspergillus versicolor och Stachybotrys chartarum. Det är inte troligt att man behöver vara orolig om man finner S. chartarum i små mängder. Men inte minst för den som skall sanera efter en vattenskada, då den kan vara rikligt förekommande, är det

viktigt att känna till dess förekomst. Det finns många andra svampar som liksom Stachybotrys är svarta, men som inte är kända för att vara lika skadliga.

En annan anledning till att det är svårt är undersöka möglets hälsoeffekter är att människors reaktion på exponering är mycket individuell. Två olika grupper bör vara särskilt försiktiga. Den första gruppen omfattar atopiker och den andra gruppen personer som på grund av graviditet, sjukdom, ålder eller medicinering med t ex cellgifter har nedsatt immunförsvar. Atopiker är personer som har en benägenhet att bilda ett överskott av antikroppar mot naturligt förekommande ämnen i omgivningen, till exempel proteiner från pollen eller pälsdjur. Allergier mot mögelsporer är så vitt känt sällsynta. En till två procent av Sveriges befolkning anses vara drabbade.. Men det finns studier som tyder på att exponering för mögel kan medverka till att man lättare utvecklar allergier mot andra saker. Det skulle till exempel kunna vara mot björkpollen, mot kattepitel eller något annat som finns i ens omgivning och som egentligen inte är relaterat till mögelförekomsten. Personer som tillhör den andra gruppen och vars immunförsvar av någon anledning är satt ur spel, kan drabbas av svåra svampinfektioner. För andra människor är risken för sådana infektioner mycket liten.

Oavsett om vistelsen i en mögeldrabbad fastighet är farlig för hälsan eller inte, innebär fukt och eventuellt dålig lukt en sänkning av livskvaliteten som inte skall accepteras. Mögelskador bör således alltid åtgärdas, både av byggnadstekniska och av sanitära skäl. För att man ska vidta rätt åtgärder bör man dock först göra en skadeutredning med kvalificerade provtagningar för laboratorieanalys.

Bornehag, C.G., Blomquist, G. Gyntelberg, F. , Järvholm, B., Malmberg, P., Nordvall L., et al.

Dampness in buildings and health. Nordic interdisciplinary review of the scientific evidence on associations between exposure to ”dampness” in buildings and health effects. Indoor Air 11:72- 86.

Bornehag, C.G., Sundell, J., Bonini, S.,. Custovic, A., Malmberg, P., Skerfving, S. et al. 2004:

Dampness in buildings as a risk factor for health effects. Eurexpo: A multidisciplinary review of the literature (1998—2000) on dampness and mite exposure in buildings and health effects.

Indoor Air 14:243-257.

Brasel, T. H., Martin, J. M. et.al (2005): Detection of Airborne Stachybotrys chartarum Macrocyclic Trichothecene Mycotoxins in the Indoor Environment. App. Env. Microbiology 71:

7376-7388.

Hallenberg, N., 2003. Nyttan av mögel-/bakterieprovtagning på material vid skadeutredningar.

Rapport från konferensen ”Inomhusklimat Örebro 2003”, Universitetssjukhuset Örebro, Yrkes- och miljömedicinska kliniken.

Jacob, B., & Ritz. B. et al. 2002. Indoor exposure to molds and allergic sensitization.

Environmental Health Perspectives 110: 647-653.

Jarvis, B. & Miller, D. J. 2005: Mycotoxins as harmful indoor air contaminants. Appl Microbiol Biotechnol 66:367—272.

Purokivi, M.K., Hirvonen, M.R., et al. 2001. Changes in pro-inflammatory cytokines in association with exposure to moisture-damaged building microbes. J.. Eur. Resp. 18: 951—958.