RE\782025SV.doc AP100.355v06-00
SV SV
PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU–LATINAMERIKA
RESOLUTION
Handel och klimatförändringar
på grundval av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor
Medföredragande Europaparlamentet: Alain Lipietz (Verts/ALE) och Gianluca Susta (ALDE) Medföredragande Latinamerika: Elsa Guevara (Andinska parlamentet)
Onsdagen den 8 april 2009 – Madrid (Spanien)
RE\782025SV.doc 2/6 AP100.355v06-00
SV
EUROLAT – Resolution av den 8 april 2009 – Madrid (Spanien)
[på grundval av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor]
Handel och klimatförändring
Den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika utfärdar denna resolution
– med beaktande av sin förklaring av den 9 november 2006,
– med beaktande av sina resolutioner av den 19 december 2007 om utmaningar och möjligheter till följd av globaliseringen för de ekonomiska och handelsrelaterade
förbindelserna mellan EU-länderna och länderna i Latinamerika, och den 1 maj 2008 om utmaningar och möjligheter i Doharundan,
– med beaktande av förklaringarna från de fem toppmöten mellan stats- och
regeringscheferna från Latinamerika, Västindien och EU som hållits i Rio de Janeiro (den 28–29 juni 1999), Madrid (den 17–18 maj 2002), Guadalajara (den 28–29 maj 2004), Wien (den 11–13 maj 2006) och Lima (den 16–17 maj 2008),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution om klimatförändringar av den 14 februari 20071,
– med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (1992) och dess tillhörande Kyotoprotokoll,
– med beaktande av den trettonde konferensen för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 13) och den tredje partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 3) på Bali i Indonesien den 3–15 december 2007,
– med beaktande av Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall,
– med beaktande av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet,
– med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter,
– med beaktande av Sternrapporten om klimatförändringarnas ekonomi, som lades fram den 30 oktober 2006,
– med beaktande av slutsatserna från FN:s klimatpanels (IPCC) fjärde bedömningsrapport (AR4), som offentliggjordes i Valencia i Spanien den 17 november 2007, samt de andra undersökningar som har genomförts på uppdrag av nationella regeringar eller av andra FN-organ,
– med beaktande av den fjortonde konferensen för parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 14) och den fjärde partskonferensen i dess funktion som möte
1 EUT C 287 E, 29.11.2007 s. 344.
RE\782025SV.doc 3/6 AP100.355v06-00
SV
mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 4) och mötena mellan de underordnade organen i Poznań i Polen den 1–12 december 2008,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomiska, finansiella och handelsrelaterade frågor, och av följande skäl:
A. Jordens temperatur har ökat med 0,7°C sedan 1800 och FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPPC) anser att den framtida uppvärmningen måste begränsas till högst +2 till +2,4ºC, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser måste minskas med 25–
40 procent till 2020 i de utvecklade länderna och med 80 procent till 2050. Om de första tidsgränserna inte hålls kommer uppvärmningen oundvikligen att överskrida 3ºC, vilket medför kostnader som i Sternrapporten uppskattas till 5 miljarder euro.
B. Klimatförändringarna är ett av de största hoten mot jordens framtid.
C. De latinamerikanska och europeiska parlamentsledamöterna spelar en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna och för att skydda miljön.
D. Länderna i Latinamerika och Västindien hör till de länder som kommer att drabbas värst av klimatförändringarna vare sig de är producenter av fossila bränslen eller energigrödor eller inte.
E. Användningen av energigrödor kan kritiseras från miljöhänseende när produktionen kräver avsevärt mer energi och orsakar större utsläpp av växthusgaser än de verkliga fördelar som uppnås.
F. Den internationella handeln har på 20 år ökat snabbare än världsproduktionen, vilket beror på att man eftersträvat en internationell arbetsuppdelning för att optimera löne- och
skattekostnaderna, dock utan att ta hänsyn till miljökostnaderna.
G. Vid Balikonferensen åtog sig alla länder att enas om ett globalt avtal för perioden för perioden efter 2012.
H. Slutsatserna från FN:s klimatkonferens, som hölls i Poznań (Polen) den
1-12 december 2008, bör därför välkomnas som en viktig milstolpe halvvägs till Köpenhamnskonferensen.
I. Målsättningen för FN:s nästa klimatkonferens, som kommer att genomföras den
7-18 december 2009 i Köpenhamn (Danmark), kommer att vara att nå ett ambitiöst globalt avtal efter 2012.
1. Församlingen betonar behovet av multilaterala lösningar på gränsöverskridande miljöproblem. Församlingen understryker även möjligheten att stärka de multilaterala överenskommelserna på klimatförändringsområdet, vilket borde bidra till att stärka det multilaterala handelssystemet.
2. Församlingen konstaterar att det tidigare främst var industriländerna som orsakade klimatförändringarna men att även tillväxtekonomierna, vid sidan av industriländerna, i framtiden i allt större utsträckning kommer att bidra till klimatförändringarna. Det är utvecklingsländerna som drabbas värst, vilket är skälet till att man vid ”toppmötet om jorden” i Rio de Janeiro, och även FN:s ramkonvention om klimatförändringar, hänvisade till principen om ett ”gemensamt men differentierat ansvar”.
RE\782025SV.doc 4/6 AP100.355v06-00
SV
3. Församlingen konstaterar att länderna i nord står för den största delen av
koldioxidutsläppen i atmosfären, men att de (förutom Förenta staterna) har inlett en
process för att minska utsläppen. Församlingen uppmanar Förenta staterna att vidta interna åtgärder för att minska koldioxidutsläppen och att spela en aktiv roll i framtida
internationella förhandlingar i syfte att delta i det framtida systemet för kontroll av klimatförändringar.
4. Församlingen betonar att utvecklingsländerna å sin sida i de flesta fall fortfarande släpper ut mindre per invånare än de maximala utsläpp som jordens ekosystem kan absorbera, men konstaterar att tillväxtekonomierna däremot är på väg att överskrida denna gräns.
Dessutom påpekar församlingen att de länder som utvinner fossila bränslen redan har överskridit gränsen, men att det skulle vara berättigat att låta produktions- och
konsumtionsländerna dela på de lokala utsläppen från utvinningen eller den första omvandlingen av fossila bränslen.
5. Församlingen understryker att eftersom jordbruket har en viktigare funktion i länderna i syd drabbas dessa länder negativt av klimatförändringarna, samtidigt som de till följd av sina begränsade resurser inte har möjlighet att anpassa sig till klimatförändringarna på lämpligt sätt.
6. Församlingen anser att varje land måste agera utifrån sina möjligheter i enlighet med principen om gemensamt ansvar och att de industrialiserade länderna måste hjälpa utvecklingsländerna med finansiering och överföring av ”ren och hållbar teknik”.
Församlingen betonar att detta inte får hindra utvecklingsländerna att anlägga och utveckla produktionskapacitet för tillverkning av klimatvänliga produkter, tjänster och tekniker.
7. Församlingen betonar vidare att det är nödvändigt att träffa ett långsiktigt och multilateralt avtal som omfattar samtliga länder i världen för att undvika att en omlokalisering av produktionen orsakar större utsläpp av växthusgaser. Församlingen noterar i detta sammanhang att FN:s klimatkonferens, som hölls i Poznań (Polen) den
1-12 december 2008, var fokuserad på att hjälpa tillväxtländerna och utvecklingsländerna att anpassa sig till de nya internationella normerna.
8. Församlingen understryker att de industriella investeringarna måste optimeras för att i möjligaste mån minska miljökostnaderna. Dessutom måste man försöka minska
kostnaderna till följd av växthusgasutsläppen inom transportsektorn och medräkna denna sektors miljökostnader i transportpriserna. Vidare måste man inrätta intermodala
plattformar för att sammanlänka transportslag med låga växthusgasutsläpp (sjötransporter, transporter på inre vattenvägar och järnvägstransporter).
9. Församlingen betonar att det i all politik, inklusive handelspolitiken, måste finnas ett miljöperspektiv för att främja en effektiv kamp mot klimatförändringarna.
10. Församlingen uppmanar alla länder som ingår i bilaga B att ratificera Kyotoprotokollet, och uppmanar likaså världssamfundet att nå nödvändiga överenskommelser i Köpenhamn för att möjliggöra undertecknandet och ratificeringen av det nya avtal som ska gälla efter Kyotoprotokollet (2012–2020).
11. Församlingen understryker att det kommer att bli nödvändigt att harmonisera de övriga multilaterala avtalen (WTO-avtalet, ICAO:s avtal och WIPO-fördragen) med avtalet efter Kyotoprotokollet.
RE\782025SV.doc 5/6 AP100.355v06-00
SV
12. Församlingen anser att det är viktigt att man både inom ramen för WTO och
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) främjar användningen av miljövänlig teknik.
13. Församlingen vill därför att man överväger att införa tillfälliga åtgärder, i linje med WTO-bestämmelserna, för att främja tillverkning och export av klimatvänliga produkter och innovativ teknik.
14. Församlingen stöder Europeiska investeringsbankens (EIB) och Interamerikanska
utvecklingsbankens (IDB) åtagande att stärka samarbetet och samfinansieringen i samband med strategiska utvecklingsprojekt i Latinamerika och Västindien som är särskilt inriktade på program för förnybar energi med positiva sociala och miljömässiga konsekvenser.
15. Församlingen påpekar att klimatdimensionen bör integreras i de biregionala
associeringsavtalen, med tanke på hur klimatförändringarna inverkar på den ekonomiska tillväxten och insatserna för att minska fattigdomen i utvecklingsländerna.
16. Församlingen understryker att det är viktigt att nå en överenskommelse om en nolltull för
”rena” produkter, dvs. produkter som orsakar låga utsläpp av växthusgaser
(lågenergilampor etc.) i enlighet med WTO:s normer samt att sprida kunskap om ren teknik som orsakar låga utsläpp av växthusgaser.
17. Församlingen konstaterar att import av exotiska träslag bör förbjudas eftersom den bidrar till klimatförändringarna på grund av transporterna och på grund av att den försvagar de ekosystem som absorberar växthusgaser. I detta sammanhang betonar församlingen att Flegt-avtalet (gemenskapens handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel) bör bli obligatoriskt.
18. Församlingen betonar att utsläppen bör beräknas för hela produktionskedjan och att målen inte bör beräknas utifrån de utsläpp som produktionen i ett land ger upphov till, utan på grundval av mängden produkter som konsumeras i landet (det ”ekologiska fotavtrycket”).
Församlingen konstaterar att den effektivaste metoden vore att kontrollera utsläppen i produktionsstadiet samt att använda system för handel med utsläppsrätter.
19. Församlingen anser att EU:s beslut att integrera luftfarten i det europeiska kvotsystemet, som även ska omfatta flygplan från tredjeländer (förutom i de fall där dessa länder har inrättat ett motsvarande system), är ett viktigt första steg mot att integrera den totala kostnaden för utsläpp av växthusgaser i priset för varor och tjänster på destinationsorten.
20. Församlingen anser att man vid reformen av de handelspolitiska skyddsåtgärderna, om de stora utsläppsländerna skulle förkasta avtalet efter 2012, även bör beakta möjligheten att införa miljöfaktorer i syfte att undvika miljödumpning av produkter från länder som inte har ratificerat efterföljaren till Kyotoprotokollet.
21. Församlingen anser att ett avtal mellan EU och Latinamerika med strikta normer för ett effektivt energiutnyttjande till förmån för folket, i enlighet med varje medlemsstats nationella lagstiftning och internationella fördrag samt WTO-reglerna, skulle bidra till att skapa en enorm marknad som automatiskt skulle få en ledande ställning när det gäller att definiera sådana normer på internationell nivå.
22. Församlingen välkomnar beslutet från Balikonferensen om klimatförändringar om att utforma ett strategiskt program för att öka investeringarna i utveckling, överföring och
RE\782025SV.doc 6/6 AP100.355v06-00
SV
spridning av både begränsnings- och anpassningsteknik till utvecklingsländerna. Vidare är det glädjande att expertgruppen för tekniköverföring har fått i uppdrag att bedöma bristerna och hindren när det gäller möjligheterna att få tillgång till och använda finansiella resurser.
*
* *
23. Församlingen uppdrar åt talmännen att översända denna resolution till Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen samt till parlamenten i EU:s medlemsstater och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, Latinamerikanska parlamentet, Centralamerikanska parlamentet, Andinska parlamentet och Mercosurparlamentet, generalsekretariatet för Centralamerikanska integrationssystemet (SICA),
Karibiska gemenskapen (Caricom), Andinska gemenskapens generalsekretariat, Mercosurs ständiga representantkommitté och SELA:s ständiga sekretariat.
