1 ALLMÄNT
Energimarknadsverket tillämpar nedannämnda metoder på prissättningen under den tillsynsperiod som börjar den 1.1.2005.
De nedannämnda metoderna är i väsentlig del de samma som har presenterats i Ener- gimarknadsverkets publikation av den 22.6.2004 "Riktlinjer för bedömning av skälig prissättning inom överföringsnätsverksamheten åren 2005-2007" (Dnr 9/429/2004).
2 KAPITAL BUNDET I NÄTVERKSAMHET SAMT KAPITALSTRUKTUR Summan av det bundna kapital som används för att beräkna skälig prissättning härleds från den särredovisade balansräkningen för elnätsverksamheten. I regel fås det bundna kapital som används i skälighetskalkylerna fram genom att man ur den aktiva sidan i den särredovisade balansräkningen tar ut alla andra poster till bokförda värden förut- om elnät och finansieringstillgångar.
Elnätets värde justeras vid beräkningen av skälig prissättning så att det i stället för det bokförda värdet motsvarar det nuvarande bruksvärdet. Finansieringstillgångarna räk- nas inte med i det bundna kapital som tillämpas i skälighetskalkylerna. Därmed upp- står en utjämningspost som består av differensen mellan elnätets bokförda värde och nuvarande bruksvärde minus finansieringstillgångar, och den räknas in i det egna ka- pitalet på balansräkningens passiva sida.
På den passiva sidan delas reserverna samt avskrivningsdifferensen upp i andelen eget kapital och andelen skatteskuld. Det främmande kapitalet delas dessutom upp på icke räntebärande och räntebärande främmande kapital. På den passiva sidan uppstår efter justeringarna tre grupper: eget kapital, räntebärande främmande kapital samt icke rän- tebärande främmande kapital.
För det bundna kapitalet (summan av eget kapital och räntebärande skulder) beräknas medelkostnaden med hjälp av den fasta kapitalstrukturen (detta behandlas närmare i kapitel 3).
2.1 Att bestämma värdet på kapital bundet i nätverksamheten
Värdet på det kapital som är bundet i nätverksamheten bestäms separat för alla nätin- nehavare. I detta sammanhang justeras nätinnehavarens särredovisade balansräkning för nätverksamheten enligt de principer som presenteras i de kommande kapitlen.
Enligt elmarknadslagen avses med elnätsverksamhet att mot vederlag ställa elnät till förfogande för dem som behöver elöverföring och andra nättjänster. Till elnätsverk- samheten hör även planering, byggande, underhåll och drift av elnät, anslutande av kundernas elanläggningar till nätet, elmätning och andra sådana åtgärder som behövs för elöverföring och som är nödvändiga för elöverföringen och övriga nättjänster.
Distributionselnätsverksamheten omfattar distributionsnätsverksamhet, regionnäts- verksamhet och småskalig entreprenadverksamhet. Om elnät byggs enbart för eget bruk hör även nätbyggandet och underhållsverksamheten till elnätsverksamheten.
Entreprenad får medräknas i elnätsverksamheten förutsatt att den inte är väsentlig, och att den inte ändrar bilden av nätverksamheten. När det gäller kommunikationsnät kan det konstateras att om nätet tjänar enbart elnätsverksamheten ska det räknas in i siff- rorna för nätverksamheten. Om ett kommunikationsnät ens delvis används som stöd till andra affärsfunktioner (t.ex. datael) ska alla dithörande tillgångar, skulder, intäkter och kostnader delas upp mellan respektive affärsfunktioner enligt orsaksprincipen.
2.1.1 Justering av egentliga nättillgångar
Elnätet utgör den största enskilda, dock av flera delar bestående delen av en elnätverk- samhetsidkares anläggningstillgångar. Vid beräkningen av skälig prissättning använ- der Energimarknadsverket inte det bokförda värdet på elnätet för att beräkna värdet på bundet kapital i nätverksamheten, eftersom det bokförda värdet på grund av dess tidi- gare skattebindning inte nödvändigtvis avspeglar det faktiska kapitalet som är bundet i elnätet. Värdet på elnätet justeras i skälighetskalkylerna så att man i stället för det bokförda värdet använder elnätets nuvarande bruksvärde.
Om en nätinnehavare helt eller delvis hyrt det nät som används, kommer hyresarran- gemangen att upplösas i skälighetskalkylerna och de hyrda nätkomponenterna att in- kluderas i nätinnehavarens nättillgångar och vidare i kapitalet bundet i nätverksamhe- ten. Vid beräkningen av kapital bundet i nätverksamheten behandlas det nät som nät- innehavaren har till sitt förfogande på samma sätt oberoende av om nätinnehavaren äger eller hyr nätet.
Det första året i tillsynsperioden, dvs. 2005, beräknar Energimarknadsverket det nuva- rande bruksvärdet som används för att bestämma skälig avkastning i nätverksamheten genom att utgå från elnätets återanskaffningsvärde (återanskaffningspriset), då elnätets återanskaffningsvärde är lika med den kostnad det skulle kräva att bygga ett motsva- rande nytt nät med nuvarande kostnadsnivå. Det nuvarande bruksvärdet för nätet år 2005 beräknas som återanskaffningsvärdet minus avskrivningar motsvarande den tek- niskekonomiska användningstiden för nätkomponenterna och komponenternas livs- längd. Under de resterande åren i tillsynsperioden, dvs. 2006 och 2007, beräknas det nuvarande bruksvärdet på elnätet, som används för att bestämma skälig avkastning i nätverksamheten, utgående från elnätets bruksvärde föregående år, kalkylmässiga lin- jära avskrivningar på elnätet samt investeringar i elnätet under föregående år.
Det i elnätet bundna kapitalet beräknas separat för varje år under den första tillsynspe- rioden så att det motsvarar situationen vid ingången av respektive år, dvs. vid tidpunk- terna den 1.1.2005, 1.1.2006 och 1.1.2007. De eventuella investeringar som nätinne- havaren gjort under den första tillsynsperioden och som påverkar elnätets nuvarande bruksvärde, samt de linjära avskrivningar som minskar det nuvarande bruksvärdet be- aktas årligen under tillsynsperioden. Ett schema över hur bundet kapital i det egentliga elnätet beräknas presenteras i bilaga A.
Bundet kapital i elnätet bestäms under den första tillsynsperioden så att nätinnehava- ren inför kalkylerna för 2005 meddelar Energimarknadsverket uppgifter om antalet av,
användningstiden för och genomsnittsåldern på de komponenter i elnätet som nätinne- havaren förfogar över och som är i faktisk användning. Uppgifterna ska rapporteras enligt den uppdelning i nätkomponentgrupper som Energimarknadsverket fastställt i bilaga B. Uppgifterna baseras på situationen den 1.1.2005 och de ska tillställas Ener- gimarknadsverket senast den 31.3.2005. Energimarknadsverket meddelar separat hur uppgifterna ska lämnas in.
De användningstider för olika nätkomponentgrupper som nätinnehavaren väljer ut och rapporterar till Energimarknadsverket får variera enligt de intervall för olika nätkom- ponentgrupper som presenteras i bilaga B. Användningstidsintervallen för olika nät- komponentgrupper baserar sig mestadels på en utredning som Energimarknadsverket låtit göra vid den tekniska högskolan i Villmanstrand.1 När användningstiderna fast- slås ska nättinnehavaren tänka på att de användningstider som används under den för- sta tillsynsperioden endast undantagsvis kan ändras inför de kommande tillsynsperio- derna.
Utgående från de uppgifter som Energimarknadsverket fått in per den 31.3.2005, räk- nar verket ut återanskaffningsvärdet och nuvarande bruksvärdet för det elnät som nät- innehavaren förfogar över. De prisuppgifter som används i kalkylerna härstammar från komponentgruppspecifika jämförpriser på nätverkskomponenter. De prisuppgifter som används vid bestämningen av värdet på elnätet baserar sig på de jämförpriser som presenteras i Elenergiförbundet rf Seners nätrekommendation KA 2:20032. För de komponentgruppers del som inte ingår i ovannämnda priskatalog baseras kostnaderna på en utredning av jämförpriser på relevanta komponentgrupper som Energimark- nadsverket beställt av Electrowatt-Ekono Oy.3
Med särskild motivering kan man i stället för ovannämnda standardkostnader vid be- räkningen av elnätets återanskaffningsvärde använda företagsspecifika kostnader som härrör från regionala faktorer. Med sådana företagsspecifika kostnader avses extra kostnader för konstruktioner orsakade av mycket exceptionella förhållanden, till ex- empel ställverkskonstruktioner i centrala delar av storstäder. Om en nätinnehavare vill att företagsspecifika kostnader som avviker från standardkostnaderna4 används, ska nätinnehavaren tillställa Energimarknadsverket ett förslag på avvikande jämförpriser och motiveringar till de ändringar nätinnehavaren önskar senast den 31.3. årligen. Nät- innehavaren ska vid behov kunna verifiera den avvikande kostnadsnivån till exempel med hjälp av tillförlitlig kostnadsuppföljning. Energimarknadsverket bedömer separat nätinnehavarnas framställningar om extra kostnader orsakade av exceptionella förhål- landen samt motiveringarna för dessa.
Under den första tillsynsperioden beaktar Energimarknadsverket vid bestämningen av elnätets värde den årliga ändringen i jämförpriser genom att justera jämförpriserna i Elenergiförbundet rf Seners nätrekommendation KA 2:2003 samt jämförpriserna i Electrowatt-Ekono Oy:s utredning med Statistikcentralens byggnadskostnadsindex
1 Partanen, J., Lassila, J. och Viljainen, S. (2002), Investoinnit sähkön siirron hinnoittelussa. Energimarknadsverkets publikationer 1/2002.
2 Elenergiförbundet rf Sener (2004), Verkostotöiden kustannusluettelo, Verkostosuositus KA 2:2003.
3 Metso Anu, Järvi Seppo (2004), Yksikköhintojen määrittely sähköverkon osille. En rapport av Electrowatt-Ekono Oy den 6.5.2004.
4 Med standardkostnader avses jämförpriser för olika nätverkskomponenter enligt bilaga B.
(1995=100). Utgående från byggnadskostnadsindexet har jämförpriserna i genomsnitt ökat med 13 % från år 1997 till år 2003.
För det första året i tillsynsperioden, dvs. 2005, justerar Energimarknadsverket vid be- räkningen av nätets värde de jämförpriser som presenteras i Elenergiförbundet rf Se- ners nätrekommendation KA 2:2003 och i Electrowatt-Ekono Oy:s utredning med hjälp av byggnadskostnadsindexet så att de motsvarar prisnivån det andra kvartalet 2004. Vid justeringen antar man att priserna i Elenergiförbundet rf Seners nätrekom- mendation motsvarar prisnivån vid ingången av 2003 och att priserna i Electrowatt- Ekono Oy:s utredning om jämförpriser motsvarar prisnivån vid ingången av 2004.
För åren 2006 och 2007 justerar Energimarknadsverket vid beräkningen av nätets vär- de jämförprisuppgifterna i bilaga B med byggnadskostnadsindexet så att de motsvarar prisnivån det andra kvartalet föregående år. Det vill säga vid tillsynen av år 2006 an- vänds prisnivån det andra kvartalet 2005 och vid tillsynen av år 2007 används prisni- vån andra kvartalet 2006.
Energimarknadsverket publicerar de justerade jämförpriser som används vid tillsynen på sina hemsidor årligen 2004, 2005 och 2006 efter det att Statistikcentralen har pub- licerat byggnadskostnadsindexvärdena (1995=100) för det andra kvartalet. De uppda- terade jämförpriserna publiceras på Energimarknadsverkets hemsidor vid slutet av september.
Om Energimarknadsverket har godkänt nätinnehavarens förslag att i stället för stan- dardkostnader använda företagsspecifika kostnader som härrör från regionala faktorer, indexjusteras inte dessa kostnader för år 2005. För åren 2006 och 2007 indexjusteras kostnaderna med byggnadskostnadsindexet (1995=100) på samma sätt som jämförpri- serna i bilaga B.
2.1.1.1 Beräkning av elnätets återanskaffningsvärde
Elnätets återanskaffningsvärde för tillsynsperiodens alla år beräknas i regel utgående från de komponentgruppspecifika antalsuppgifter som nätinnehavaren årligen rappor- terar och jämförprisuppgifterna i bilaga B genom att den rapporterade antalsuppgiften multipliceras med motsvarande prisuppgift, varefter de erhållna komponentgruppspe- cifika kostnaderna summeras. Med särskilda motiveringar kan man vid beräkningen av elnätets återanskaffningsvärde använda företagsspecifika jämförpriser i stället för jämförpriser enligt bilaga B.
För de komponenters del vars värde inte ska bestämmas på det sätt som beskrivits ovan (20 kV ställverk, system och jordkablar), beräknas värdet på komponenterna en- ligt principerna i detta dokument.
Vid beräkningen av elnätets återanskaffningsvärde används oförändrade jämförpriser i nätrekommendationen KA2:03 för följande komponentgrupper:
• transformatorstationer
• transformatorer
• 20 kV luftledningar
• 0,4 kV luftledningar
• kabelskåp
• 20 kV ledningsfrånskiljare.
För följande komponentgruppers del bygger de jämförpriser och kalkylmetoder som används vid bestämningen av elnätets återanskaffningsvärde på Electrowatt-Ekono Oy:s utredning om jämförpriser:
• ställverk (110/20 kV, 45/20 kV)
• 110 kV och 45 kV ledningar
• system
• instrument för energimätning
Vid beräkningen av skälig prissättning beräknas återanskaffningsvärdena på 110 kV ställverksutrustning och mellanspänningställverksutrustning genom att till utrustning- ens grundpris lägga på ett fältspecifikt pris multiplicerat med antalet fält, samt i fråga om mellanspänningsutrustning dessutom priset på eventuell släckningsutrustning för jordslutning och kondensatorbatterier.
Systemen delas in i driftövervaknings-, nätverks- och kunddatasystem. Värdet på driftövervakningssystemet beräknas enligt följande ekvation.
. /
€ 000 . 2 .
/
€ 000 . 10
€ 000 .
300 D st E st
HDÖ−system = + × + ×
där
D = Antalet ställverk E = Antalet frånskiljarskåp
Vid beräkningen av skälig prissättning utgörs återanskaffningsvärdet på nätverks- och kunddatasystemen av en systemspecifik del och en del som är specifik för elanvändar- antalet enligt följande ekvation.
t kundantale G
F
Hsystem = + ×
där
F = 100.000 € (nätverkssystem) och 150.000 € (kunddatasystem) G = 3 €/kund (nätverkssystem) och 4 €/kund (kunddatasystem)
Återanskaffningsvärdet på 20 kV och 0,4 kV jordkablar beror på huruvida kabeln lig- ger i stads-, tätorts- eller glesbygdsområde. I ett mellanspänningsnät har man vid be- stämningen av nätets värde som stadsområde definierat sådant område där förhållan- det kablar/kabeldike är minst 1,3. Som tätort definieras sådant område där förhållandet
kablar/kabeldike är minst 1,2 och som glesbygd sådant område där förhållandet är minst 1,1. På motsvarande sätt har man i ett lågspänningsnät definierat stadsområde som sådant område där förhållandet kablar/kabeldike är minst 2, som tätort sådant om- råde där förhållandet är minst 1,75 och som glesbygd sådant område där förhållandet är minst 1,5. Energimarknadsverket samlar in uppgifterna om nätinnehavarens gräv- grad i procent (hur distributionsområdet är uppdelat i stads-, tätorts- och glesbygdsom- råde). Uppdelningen är en genomsnittlig uppdelning där alla kablar har beaktats, och den kan avvika från det rapporterade genomsnittliga värdet för vissa kabeltyper.
Vid beräkningen av återanskaffningsvärdet av en jordkabel justeras kostnaden för grävarbetet genom att dividera den kostnad för grävarbetet som följer nätrekommen- dationen KA 2:2003 i bilaga B (kostnaden för grävarbetet när förhållandet kab- lar/kabeldike =1) med en regional koefficient. Material- och installationskostnaden för kabeln beaktas utifrån det jämförpris som anges i nätrekommendationen i bilaga B.
I bilaga C presenteras ett exempel på bestämning av återanskaffningsvärdet av ett ka- belnät.
2.1.1.2 Beräkning av nuvarande bruksvärde för elnätet
Energimarknadsverket tillämpar vid bestämningen av elnätets nuvarande bruksvärde en metod baserad på linjära proportionella avskrivningar som innebär att det nuvaran- de bruksvärdet på nätkomponentgruppen efter användningstidens utgång blir noll.
Det första året i tillsynsperioden, dvs. 2005 beräknas det nuvarande bruksvärdet på el- nätet, som används för att bestämma skälig avkastning på nätverksamheten, kompo- nentgruppsvis på återanskaffningsvärdet utifrån den återstående användningstiden med hjälp av de komponentgruppspecifika uppgifter om användningstid och genom- snittsålder som nätinnehavaren rapporterat in. Det nuvarande bruksvärdet på elnätet fås genom att summera de komponentgruppspecifika nuvarande bruksvärdena.
För en komponetgrupps del beräknas det nuvarande bruksvärdet (NBV) på följande sätt när komponentgruppens återanskaffningsvärde (ÅAV) är känt:
stid ÅAV användning
sålder genomsnitt
NBV ⎟⎟×
⎠
⎜⎜ ⎞
⎝
⎛ −
= 1
där
NBV = Komponentgruppens nuvarande bruksvärde.
ÅAV = Det sammanlagda återanskaffningsvärdet för alla kompo- nenter i komponentgruppen. Med återanskaffningsvärde avses den kostnad som byggandet av de nätkomponenter som hör till ifrågavarande nätkomponentgrupp skulle med- föra på nuvarande kostnadsnivå.
stid
användning = Med användningstid avses den tid som en komponent i verkligheten är i operativ användning innan den byts ut (tekniskekonomisk användningstid).
sålder
genomsnitt = Med genomsnittsålder avses det med återanskaffningsvär- dena vägda medelvärdet av åldersuppgifterna för kompo- nenterna i komponentgruppen. För en enskild nätkompo- nents del är genomsnittsåldern lika med medelvärdet.
Om nätinnehavaren inte lämnar in alla uppgifter om genomsnittsåldern på de kompo- nentgrupper som används i nätet, används som nuvarande bruksvärde per den 1.1.2005, 50 % av återanskaffningsvärdet på en jämförbar komponentgrupp för de komponentgruppers del som Energimarknadsverket inte har fått uppgifter om.
I bilaga C presenteras ett exempel på hur det sammanlagda nuvarande bruksvärdet för nätkomponenterna i en komponentgrupp beräknas.
Energimarknadsverket meddelar senast den 31.12.2005 nätinnehavarna de nuvarande bruksvärdena för elnäten baserade på situationen den 1.1.2005 och beräknade enligt beskrivningen ovan.
Under tillsynsperiodens andra och tredje år, dvs. åren 2006 och 2007 beräknas det nuvarande bruksvärdet av elnätet utgående från bruksvärdet föregående år, byggnads- kostnadsindexet andra kvartalet föregående år, kalkylmässiga linjära avskrivningar på nättillgångarna föregående år, samt inrapporterade investeringar i nätet till standard- pris gjorda under föregående år.
) (
) /
( −1 −2 × −1− −1 + −1
= t t t t t
t k k NBV LA INV
NBV
där
NBV t = Nätets nuvarande bruksvärde år t.
k t = Värdet på byggnadskostnadsindexet (1995=100) det andra kvartalet år t.
LA = t Kalkylmässiga linjära avskrivningar på nätet år t.
INV t = Investeringar i nätet till standardkostnad år t.
Hur de linjära avskrivningarna på nätet bestäms presenteras närmare i kapitel 4.6.1.
Med investeringar i nät avses här de sammanlagda investeringarna i både reparationer och utbyggnad. Nätinvesteringarna rapporteras till Energimarknadsverket i stycken el- ler i meter och verket räknar ut investeringskostnaden i euro genom att tillämpa stan- dardkostnader på de inlämnade uppgifterna.
Energimarknadsverket meddelar nätinnehavarna de beräknade nuvarande bruksvärde- na på elnätet senast den 31.12.2006 för år 2006 och senast den 31.12.2007 för år 2007.
Åren 2006 och 2007 beräknar energimarknadsverket det nuvarande bruksvärdet på nä- tet förutom enligt metoden här ovan även utgående från elnätets återanskaffningsvär- de, komponentgruppspecifika användningstider samt komponentgruppspecifika upp- gifter om genomsnittsåldern. Energimarknadsverket följer upp eventuella skillnader i de nuvarande bruksvärden beräknade med dessa olika metoder.
2.1.1.3 Uppgifter som ska lämnas in årligen
Under den första tillsynsperioden samlar Energimarknadsverket årligen in de uppgif- ter som behövs för bestämningen av återanskaffningsvärdet och nuvarande bruksvär- det på elnätet. För att dessa värden ska kunna bestämmas måste nätinnehavaren senast den 31.3.2005 meddela Energimarknadsverket uppgifter om elnätskomponenternas antal, genomsnittsålder och användningstid i det elnät nätinnehavaren förfogar över.
Uppgifterna ska vara uppdelade enligt bilaga B och motsvara situationen den 1.1.2005.
Under de följande åren i tillsynsperioden måste nätinnehavaren meddela Energimark- nadsverket uppgifter om elnätskomponenternas antal och genomsnittsålder uppdelade enligt bilaga B, samt investeringar i nätet föregående år uppdelade i komponentgrup- per och angivna i antal eller i måttenheter. Uppgifterna ska lämnas in senast den 31.3.2006 och motsvara situationen den 1.1.2006, samt den 31.3.2007 och då motsva- ra situationen den 1.1.2007.
Om nätinnehavaren helt eller delvis hyrt det nät som används kommer hyresarrange- mangen att upplösas i skälighetskalkylerna, och nätinnehavaren måste även meddela Energimarknadsverket uppgifter om de hyrda nätkomponenternas antal, genomsnitts- ålder och användningstid.
2.1.1.4 Behandling av nät som köpts under tillsynsperioden
Om omfattningen av nätinnehavarens elnät avsevärt ändras under tillsynsperioden, till exempel som följd av en företagsaffär, beräknar man årligen återanskaffningsvärdena och de nuvarande bruksvärdena på föremålen för företagsaffären, på samma sätt som skulle göras utan en företagsaffär. Under hela den första tillsynsperioden från och med företagsaffären beräknas för det elnät som uppstått som följd av affären ett återan- skaffningsvärde och ett nuvarande bruksvärde så att återanskaffningsvärdet består av summan av de årligen kalkylerade återanskaffningsvärdena på de elnät som varit fö- remål för företagsaffären, och det nuvarande bruksvärdet av summan av de årligen kalkylerade nuvarande bruksvärdena på de elnät som varit föremål för affären.
I en företagsaffär där bara en del av det säljande nätbolagets nättillgångar övergår till den nya ägaren beräknas återanskaffningsvärdet på det nät som därigenom uppstått utgående från de komponentgruppspecifika återanskaffningsvärdena på näten genom att använda komponentgruppspecifika standardkostnader eller sådana företagsspecifi- ka jämförpriser som eventuellt godkänts under tillsynsperiodens första år. Det nuva- rande bruksvärdet på de elnät som förändrats till följd av företagsaffären beräknas på nätens återanskaffningsvärde utgående från de komponentgruppspecifika uppgifter om användningstid och genomsnittsålder som nätinnehavaren rapporterat in.
Om företagsaffären genomförs mitt under ett år beaktas ändringen i nättillgångar först från den tidpunkt då affären skett. Om en företagsaffär sker till exempel i mitten av året används som nätets återanskaffningsvärde och nuvarande bruksvärde vid det årets beräkning av en skälig prissättning medelvärdet av återanskaffningsvärdet och nuva- rande bruksvärdet på nätet före affären och återanskaffningsvärdet och nuvarande bruksvärdet på nätet efter affären.
Under de följande åren i tillsynsperioden bestäms återanskaffningsvärdet och det nu- varande bruksvärdet enligt normal praxis för tillsynsperioden med hjälp av återan- skaffningsvärdet och bruksvärdet på nätet efter företagsaffären.
Energimarknadsverket meddelar nätinnehavaren återanskaffningsvärdet och nuvaran- de bruksvärdet på det nya nätet inom fyra månader från det att ändringarna i nättill- gångar har rapporterats och de uppgifter som behövs för bestämningen av nätets värde lämnats in till Energimarknadsverket.
2.1.1.5 Bestämning av elnätets återanskaffningsvärde och nuvarande bruksvärde under de kommande tillsynsperioderna
Energimarknadsverket utvecklar bestämningen av återanskaffningsvärde och nuva- rande bruksvärde på nät på basis av de erfarenheter som erhålls under den första till- synsperioden.
Före ingången av den andra tillsynsperioden fastställer Energimarknadsverket de me- toder som under den andra tillsynsperioden ska tillämpas vid beräkningen av elnätets återanskaffningsvärde och nuvarande bruksvärde genom att utge nya riktlinjer för till- syn av nätverksamheten samt fastställer metoderna i ett nytt fastställelsebeslut som ges före tillsynsperiodens ingång.
2.1.2 Övriga tillgångar i nätverksamheten
När det gäller andra bestående aktiva, dvs. immateriella tillgångar samt andra materi- ella tillgångar än elnät, justerar Energimarknadsverket i regel inte bokförda värden till nuvarande bruksvärden vid bedömningen av skälig prissättning. Detta för att dessa poster i praktiken sällan blir betydelsefulla för affärsverksamheten som helhet.
De poster som fördelats på andra poster än affärsvärdet behandlas vid beräkningen av skälig prissättning som de egentliga tillgångar som de fördelats på. Således elimineras till exempel från balansräkningen för elnätsaffärsverksamheten den del av affärsvärdet som fördelats på elnättillgångar vid bestämningen av bundet kapital i nätverksamheten och ersätts med elnätets nuvarande bruksvärde enligt tidigare framställning.
I ekonomiutskottets betänkande 56/1994 om regeringens proposition till elmarknads- lagen tas ställning till sådana företagsaffärer där elaffärsfunktioner betingar ett högre pris än det gängse priset på tillgångarna. Enligt ekonomiutskottets åsikt får företags- ekonomiskt tänkande i elbranschen inte innebära att elanvändarna en gång till ska be- tala kapitalkostnader för sådana elnät som redan existerar. Utskottet betonade i sitt be- tänkande att tillsynen av skälig prissättning enligt elmarknadslagen ska basera sig på det faktiska marknadsvärdet av företagens anläggningstillgångar och inte på eventuellt genom spekulation uppblåsta värdepappersvärden.
Som följd av detta får tillsynen av skälig prissättning alltså inte basera sig på sådant goodwillvärde på företaget som uppstått genom en företagsaffär och som bokförts i balansräkningen under affärsvärde. Därför eliminerar Energimarknadsverket vid be- räkningen av skälig prissättning ofördelat affärsvärde från balansräkningen. På samma sätt eliminerar Energimarknadsverket vid beräkningen av skälig prissättning även av- skrivningar på affärsvärde från resultaträkningen (mera om detta i kapitel 4.6).
2.1.3 Övriga tillgångar
När det gäller övriga tillgångar eliminerar Energimarknadsverket finansieringstill- gångar bokförda i balansräkningen. Till de finansieringstillgångar som ska elimineras hör posterna finansiella värdepapper, kassa och bank samt andra jämförbara poster i balansräkningen. På motsvarande sätt inkluderar Energimarknadsverket inte heller fi- nansiella intäkter i det justerade resultatet för nätverksamheten vid beräkningen av skälig prissättning. På så sätt påverkar nätinnehavarens finansiella intäkter inte be- dömningen av skälig prissättning.
Att inkludera finansieringstillgångar i det bundna kapital som används vid beräkning- arna av skälig prissättning skulle i praktiken innebära att riskerna i placeringen av ifrågavarande tillgångar överförs från nätinnehavaren till kunderna. Elimineringen av finansieringstillgångar och dithörande finansiella intäkter uppmuntrar nätinnehavaren till effektiv placering av finansiella tillgångar.
Energimarknadsverket anser att även om finansieringstillgångarna utelämnas ur det bundna kapitalet i nätverksamheten kan dessa tillgångar ändå ingå i nätverksamhetens tillgångar i särredovisade bokslut. Således påverkar elimineringen av finansieringstill- gångarna vid beräkningen av skälig prissättning ändå inte nätverksamhetens soliditet.
När det gäller övriga omsättningstillgångar och fordringar använder Energimarknads- verket det bundna kapitalet i nätverksamheten vid bestämningen av värden på till- gångsposter bokförda i balansräkningen, och justerar inte dessa värden.
Energimarknadsverket eliminerar vid behov separat koncerninterna fordringar i såda- na fall där tillsynsobjektet är del av en koncern.
2.2 Uppdelning av kapital i eget och främmande kapital
Den passiva sidan i den justerade balansräkningen för elnätsverksamheten upprättas genom att det i nätverksamheten bundna kapitalet delas upp i eget kapital, räntebäran- de främmande kapital och icke räntebärande främmande kapital. I kalkylen beaktas de justeringar som beskrivs i detta dokument och därmed upprättas en justerad balans- räkning.
Som den justerade balansräkningens utjämningspost används nettosumman justeringar som görs på den aktiva sidan i balansräkningen och som bokförs som eget kapital.
Kalkylen används för att beräkna både genomsnittlig kapitalkostnad för nätinnehava- ren samt skälig avkastning.
2.2.1 Icke räntebärande främmande kapital
Enligt bokföringsnämndens beslut 1650/2001 ska sådana avgifter på eldistributions- nätsanslutning som kan överföras och återbetalas antecknas i posten ”Övriga skulder”
under främmande kapital på den passiva sidan i balansräkningen. Det rekommenderas att posten rubriceras ”Anslutningsavgifter och övriga skulder” Det är motiverat att re- dovisa anslutningsavgifter antingen i balansräkningen eller i noterna för att presentera en rättvisande bild och för att förtydliga posterna i balansräkningen. De anslutnings- avgifter som kan överföras men inte återbetalas ska bokföras som intäkter i bokslutet.
Anslutningsavgifterna upplöses när anslutningsavtalet har börjat gälla och lett till att elleveranserna inletts. Höjda anslutningsavgifter och tilläggsanslutningsavgifter be- handlas bokföringsmässigt på samma sätt som egentliga anslutningsavgifter.
Bokföringsnämndens ställningstagande (1650/2001) är att det för kunden är frågan om en inbetalning baserad på kundrelation och inte en kapitalinsättning förenad med ägar- förhållande. Att det finns ett formellt villkor om återbetalning gör att anslutningsavgif- terna till sin karaktär liknar skulder även om återbetalningar i praktiken är sällsynta och bara sker enstaka gånger. Till skillnad från andra långfristiga skulder är anslut- ningsavgifterna inte belagda med ränta, dvs. de klassificeras som icke räntebärande främmande kapital.
Vid beräkningen av skälig prissättning behandlar Energimarknadsverket ackumulatio- nen av sådana återbetalningsbara anslutningsavgifter som bokförts i balansräkningen före utgången av 2004 som icke räntebärande skuld. Från ingången av 2005 ökar inte nya återbetalningsbara anslutningsavgifter det främmande kapitalet i balansräkningen även om nätinnehavaren bokför dem i balansräkningen. Från år 2005 registreras såle- des den ändring i nätets värde som i balansräkningen motsvaras av nettoförändringen i ackumulerade anslutningsavgifter som eget kapital genom en utjämningspost i den ju- sterade balansräkningen så som beskrivs i kapitel 2.2.3.
I stället räknar Energimarknadsverket den årliga nettoförändringen i anslutningsavgif- ter bokförda i balansräkningen (ökningen av anslutningsavgifter i balansräkningen minskat med återbetalningar av anslutningsavgifter) som intäkt i nätverksamheten ifrågavarande år så som beskrivs i kapitel 4.7.
Genom detta förfarande hamnar nätinnehavarna i likvärdig ställning oberoende av om de bokför anslutningsavgifterna i balansräkningen som återbetalningsbara anslut- ningsavgifter eller i resultaträkningen som intäkter. För detta ändamål ska nätinneha- varna från 2005 till Energimarknadsverket rapportera ökningen och återbetalningarna av anslutningsavgifter som årligen bokförts i balansräkningen.
Kortfristigt främmande kapital redovisat i balansräkningen (till exempel leverantörs- skulder, resultatregleringar, övriga kortfristiga skulder) behandlas som icke räntebä- rande främmande kapital även vid beräkningen av skälig prissättning.
2.2.2 Räntebärande främmande kapital
Räntebärande främmande kapital redovisat i balansräkningen tas med som sådant i kalkyler av skälig prissättning. Poster inom räntebärande främmande kapital är bl.a.
långfristiga bank-, pensions- och övriga lån, samt amorteringsposter för dessa som står under kortfristigt främmande kapital i balansräkningen.
Med kapitallån avses sådant lån vars villkor påminner om eget kapital när det gäller återbetalning och utbetalning av vederlag. Avsikten med ett sådant finansieringsarran- gemang är att förstärka bolagets balansräkning via ett instrument som är mer flexibelt än investering av fast eget kapital i bolaget. Kapitallån kan även utnyttjas som norma- la riskfinansieringsinstrument.
I balansräkningen står kapitallån som uppfyller villkoren i bokföringslagens (734/1978) kapitel 5 § 1 som sista post i eget kapital. Trots denna placering är kapital- lån främmande kapital till sin ekonomiska karaktär. Således inkluderas kapitallånen i främmande kapital5vid kalkyleringen av företagets nyckeltal, som till exempel solidi- tet.
Energimarknadsverket behandlar i skälighetsberäkningarna kapitallån och andra lån från ägare som räntebärande främmande kapital.
2.2.3 Eget kapital
Som eget kapital räknas vid granskningen eget kapital i balansräkningen för nätverk- samheten som sådant, samt andelen eget kapital i ackumulerade bokslutsdispositioner, dvs. i reserver och i avskrivningsdifferens. Andelen eget kapital i reserverna beräknas genom att man för sådana nätinnehavares del som är skyldiga att betala samfundsskatt drar av latenta skatteskulder enligt gällande samfundsskattesats.
Dessutom utökas det justerade egna kapitalet med en s.k. utjämningspost för eget ka- pital som är resultatet av justeringen av de aktiva och de passiva i balansräkningen.
2.2.4 Bokslutsdispositioner och avsättningar
Ackumulerade bokslutsdispositioner i balansräkningen (dvs. ackumulerad avskriv- ningsdifferens och reserver) fördelas så att den del som består av latent skatteskuld flyttas till icke räntebärande främmande kapital och resten till eget kapital. Latent skatteskuld dras av från bokslutsdispositionerna. Avdragets maximala storlek bestäms av den under granskningsperioden gällande samfundskatten. Endast de företag som är skyldiga att betala samfundsskatt berörs av avdraget.
Avsättningarna i balansräkningen flyttas som helhet till icke räntebärande främmande kapital. De latenta skattefordringar som ingår i avsättningarna bokförs dessutom som icke räntebärande fordringar på den aktiva sidan i balansräkningen samt som eget ka- pital på den passiva sidan. De latenta skattefordringarna bokförs maximalt till den summa som bestäms av den under granskningsperioden gällande samfundsskatten.
Skattefordringarna beaktas endast för de företags del som är skyldiga att betala sam- fundsskatt.
2.3 Sammandrag av hur kapitalstrukturen bestäms
I följande tabell (Tabell 1. Förenklad princip för justering av balansräkningens aktiva sida.) presenteras en förenklad princip för hur de aktiva i balansräkningen för nätverk- samheten justeras vid beräkningen av skälig prissättning. Undantag till principerna i tabellen utgör hanteringen av affärsvärde samt koncerninterna fordringar som tas upp i kapitel 2.1.2 respektive 2.1.3.
5 Bokföringsnämndens allmänna anvisning (17.12.1999) om upprättandet av bokslut, bokslutsmeddelande och delårs- rapport som avses i finansministeriets beslut 390/1999.
Aktiva
Särredovisad balansräkning Justerad balansräkning
Bestående aktiva Bestående aktiva
Elnät Nuvarande bruksvärde av elnät Affärsvärde
Övriga bestående aktiva Balansvärde av övriga bestående aktiva
Rörliga aktiva Rörliga aktiva
Omsättningstillgångar Balansvärde av omsättningstillgångar Fordringar Balansvärde av fordringar
Finansieringstillgångar
Latenta skattefordringar i avsättningar
Aktiva sammanlagt Justerad balansomslutning
Tabell 1. Förenklad princip för justering av balansräkningens aktiva sida.
I följande tabell (Tabell 2. Förenklad princip för justering av balansräkningens passiva sida. presenteras på motsvarande sätt en förenklad princip för hur de passiva i balansräkningen justeras.
Passiva
Särredovisad balansräkning Justerad balansräkning Eget kapital Eget kapital
Eget kapital Balansvärde av eget kapital
Kapitallån Andelen eget kapital i avskrivningsdifferens och reserver
Latenta skattefordringar i avsättningar Utjämningspost i justerad balansräkning
Avskrivningsdifferens och reserver Avskrivningsdifferens och reserver
Främmande kapital Främmande kapital Återbetalbara anslutningsavgifter Räntebärande
Räntebärande skulder Balansvärde av räntebärande skulder Icke räntebärande skulder Balansvärde av kapitallån
Icke räntebärande
Balansvärde av anslutningsavgifter 31.12.2004
Balansvärde av icke räntebärande skulder Balansvärde av avsättningar
Latent skatteskuld i avskrivningsdifferens och reserver
Passiva sammanlagt Justerad balansomslutning
Tabell 2. Förenklad princip för justering av balansräkningens passiva sida.
3 BERÄKNING AV SKÄLIG AVKASTNING INOM DISTRIBUTIONSNÄTSVERKSAMHETEN
3.1 Allmänna grunder
På basis av flera expertutlåtanden har Energimarknadsverket valt modellen med vägt medelvärde av kapitalkostnaden (Weighted Average Cost of Capital, WACC) för att kunna bedöma skälig avkastning på nätverksamheten. Energimarknadsverket har till- lämpat WACC-modellen vid bedömningen av skälig prissättning inom nätverksamhe- ten sedan 1999 och högsta förvaltningsdomstolen har med sina beslut bekräftat att be- dömningsmetoden överensstämmer med elmarknadslagen. För WACC-modellen talar också att metoden används som en del av tillsynsmetoden i flera andra länder.
Inom finansieringsteorin bedöms skälig avkastningsgrad på bundet kapital ofta med hjälp av modellen med vägt medelvärde på kapitalkostnaden. Den anger medelvärdet av kostnaden för det kapital företaget använder vägt med relativa värden av eget och främmande kapital. Tillvägagångssättet förutsätter beräkning av kostnaderna för eget och främmande kapital. När man använder WACC-modellen bestäms den skäliga kostnaden för eget och främmande kapital separat.
Professor Juha-Pekka Kallunki har gett Energimarknadsverket separata utlåtanden om hur man beräknar kostnaderna för eget kapital samt hur parametrarna för vägd kapi- talkostnad används inom distributionsnätsverksamheten6. Även FIM Corporate Finan- ce Oy har gett verket ett utlåtande om beräkningen av vägt medelvärde av kapitalkost- naden.7 PricewaterhouseCoopers har gett Energibranschens Centralförbund rf Finergy ett utlåtande om medelvärdet av kapitalkostnaden vid eldistributionsnätsverksamhe- ten.8 I utlåtandena har valet av parametrarna i WACC-modellen bedömts ur distribu- tionsnätsverksamhetens synvinkel. Energimarknadsverket har baserat valet av variab- lerna i WACC–modellen som presenteras i de kommande kapitlen på dessa expertut- låtanden.9
3.2 Kostnad för eget kapital
Kostnaden för företagets eget kapital bestäms av de avkastningskrav som ställs av in- vesterarna av det egna kapitalet. Ju högre risk i företagets affärsverksamhet desto stör- re är det avkastningskrav på eget kapital som investerarna ställer och därmed kostna- den för eget kapital sett ur företagets synvinkel. Utdelningen på eget kapital kan före- taget inte dra av på beskattningen, medan det kan dra av kostnaderna för främmande
6 Kallunki Juha-Pekka. (2004), Lausunto oman pääoman kustannuksen kohtuullisesta tasosta, Uleåborg universitet.
Utlåtande 15.1.2004 och Lausunto oman pääoman kustannuksen kohtuullisesta tasosta. Utlåtande 10.5.2004.
7 FIM Corporate Finance Oy (2004), Lausunto pääoman keskimääräiskustannuksen määrittämisestä sähkö- ja maakaa- suverkkotoiminnalle. Utlåtande 25.5.2004.
8 PricewaterhouseCoopers (2004), Lausunto koskien sähkön jakeluverkkotoiminnan pääoman keskikustannusta. Utlå- tande 7.4.2004.
9 Energimarknadsverket (2004), Sähkön jakeluverkkotoiminnan suuntaviivojen perustelumuistio: Jakeluverkkotoimin- nan kohtuullisen tuoton laskenta. Promemoria 22.6.2004.
kapital. Avkastningskravet på eget kapital är därmed större än på främmande kapital eftersom risken är högre för eget kapital än för främmande kapital.
Kostnaden för eget kapital kan beräknas med hjälp av CAPM-modellen (Capital Asset Pricing Model), där det förväntade värdet av avkastningen på investeringsobjektet be- står av riskfri avkastning och ett risktillägg, dvs. den beskriver beroendet mellan ris- ken och avkastningskravet på en riskbärande aktie. Den CAPM-modell10 för beräk- ning av kostnaden för eget kapital som Energimarknadsverket använder ser ut som följer:
(
m r)
opo r
E R R R
C = +β × − där
C E = Kostnad för eget kapital R = r Riskfri räntesats β = opo Betakoefficient
R = m Genomsnittlig marknadsavkastning
r
m R
R − = Marknadens riskpremie
Tanken med modellen är att beskriva det krav på högre avkastning på lång sikt som en investerare har på ett riskfyllt investeringsobjekt jämfört med ett riskfritt investerings- objekt. Med hjälp av marknadens riskpremie ser man hur mycket högre avkastningen på en riskfylld investering måste vara jämfört med en riskfri investering. Betakoeffici- enten anger hur riskfylld investeringen är jämförd med en genomsnittlig riskinvester- ing.
Den systematiska risken beskriver hur variationskänsligt värdet på det egna kapitalet är för den allmänna fluktuationen på marknaden. En faktor som påverkar aktiens sys- tematiska risk är företagets finansieringsstruktur dvs. skuldsättningsgraden. Med skuldsättningsgrad avses förhållandet mellan företagets eget kapital och det främman- de kapitalet. Genom att öka andelen främmande kapital kan företaget höja resultatet för räkenskapsperioden varvid avkastningen på eget kapital ofta blir betydligt högre än utan tillskottet av främmande kapital. Räntorna på främmande kapital är dock fasta utgifter som måste betalas oberoende av om företaget gått med vinst eller förlust. Där- för kan stora räntekostnader orsakade av kraftig skuldsättning väsentligt minska före- tagets resultat under dåliga tider för ekonomin. Det främmande kapitalets effekt på avkastningen på eget kapital är då den motsatta jämfört med en högkonjunktur. Denna effekt som skuldsättningen har på avkastningen på eget kapital kallas det främmande kapitalets hävstångseffekt. Genom att öka andelen främmande kapital i sin finansie- ringsstruktur eftersträvar företaget en högre avkastning på eget kapital men tar samti- digt en större risk. Detta å sin sida ökar aktiens systematiska risk.
10 Brealey, R. och Myers, S. (1996), Principles of Corporate Finance. Till exempel sidan 180.
I CAPM-modellen beräknas den skäliga avkastningen så att på den riskfria räntan läggs ett risktillägg som består av marknadens riskpremie multiplicerat med betakoef- ficienten. Riskpremien anger den avkastningsprocent som aktierna i genomsnitt ger utöver den riskfria räntan. Betakoefficienten å sin sida beskriver företagets risk i för- hållande till den genomsnittliga risken för alla investeringsföremål.
3.2.1 Riskfri räntesats
Den riskfria räntan har normalt mätts både med korta räntor (t.ex. 3 månaders Euribor) och med långa räntor. Som riskfria räntor kan räknas långa räntor, till exempel räntan på statens obligationslån på 5 eller 10 år. Som riskfri räntesats används normalt av- kastningen på de av staten utgivna masskuldebrevslånen. En central fråga är då hur man väljer maturitet, dvs. lånetiden. Kort maturitet (t.ex. 3 månader) kan motiveras med att de korta masskuldebreven inte har samma ränterisk som de långa. Å andra si- dan borde horisonten för investering i aktier vara flera år, och i så fall är användningen av avkastningen på långa masskuldebrevslån motiverad som mätare av riskfri ränta.
Maturiteten på masskuldebrevslån motsvarar då längden på aktieinvesteringshorison- ten.
Energimarknadsverket baserar sitt val av riskfri räntesats på expertutlåtanden och an- vänder den senaste noteringen av finländska statens obligation på fem år hämtad från Finansmarknaden, en statistisk översikt publicerad av Finlands Bank. Vid beräkningen av skälig prissättning under den första tillsynsperioden använder Energimarknadsver- ket som riskfri räntefot för respektive år den i maj föregående år noterade räntan på finländska statens femåriga obligationslån (medelvärdet för maj).
Medelvärdet för finländska statens femåriga obligationslån i maj 2004 var 3,53 %, vilket kommer att användas som riskfri ränta vid beräkningen av skälig avkastning år 2005. På motsvarande sätt kommer man som riskfri ränta vid beräkningarna år 2006 att använda medelvärdet för statens femåriga obligationslån i maj 2005 och vid beräk- ningarna 2007 medelvärdet för statens femåriga obligationslån i maj 2006.
3.2.2 Riskpremie
Riskpremien anger skillnaden mellan den riskfria räntan och avkastningen på en aktie- investering, dvs. hur mycket högre avkastningen på aktierna är jämfört med den risk- fria räntan. Energimarknadsverket anser på basis av expertutlåtandena att den risk- premie på 5 procent som verket använt hittills vid bedömningen av skälig prissättning kan användas även i fortsättningen.
3.2.3 Betakoefficient
Bestämningen av betakoefficienten kan baseras på bokslutet, dvs. man använder sig av informationen om de företagsegenskaper som ligger bakom investeringsobjektets risk. I en bokslutsbaserad bedömning kan man med hjälp av olika nyckeltal mäta den risk för företaget som orsakas av företagets finansieringsstruktur (skuldsättning) och karaktären av affärsverksamheten. Genom att öka andelen främmande kapital i sin fi- nansieringsstruktur eftersträvar företaget en högre avkastning på eget kapital men tar samtidigt en större risk. Å andra sidan blir variationen i omsättningen stor om efter- frågan på företagets produkter varierar kraftigt t.ex. på grund av konjunkturväxlingar.
Variationen i omsättningen ökar variationen i företagets resultat och därmed affärsris- ken. Likt den operativa skuldsättningen är även affärsrisken nära knuten till den bransch företaget är verksamt i. Risken som härrör från finansieringsstrukturen och den operativa skuldsättningen förstärker den variation i resultat som orsakas av affärs- risken.
Ett annat sätt att mäta företagets betakoefficient är att observera hur aktierna har betett sig på marknaden tidigare. Vid mätningen av betakoefficienten baserad på aktiens ti- digare avkastning kan man använda sig av regressionsekvationen i vilken avkastning- en på en aktie antas bero på aktiemarknadens generalindex. I teorin kan det bevisas att betakoefficienten är beroende av företagets kostnadsstruktur, skuldsättningsgrad och tillväxt. I praktiken leder detta till att företag inom samma bransch har betakoefficien- ter som står nära varandra. Betakoefficienten beskriver ett företags riskgrad i förhål- lande till den genomsnittliga riskgraden för alla investeringar.11 När riskbedömningen utgår från situationen på aktiemarknaden kan bedömningen försvåras t.ex. av att om- sättningen av aktierna är liten. Det kan också bli svårt att välja det index som beskri- ver den allmänna kursutvecklingen på aktiemarknaden eller att välja avkastningsinter- vall.
Energimarknadsverket stöder sig på expertutlåtandena och utgår från att betakoeffici- enten är en branschspecifik storhet, dvs. att den beskriver riskgraden i de investeringar som gjorts i företagen inom branschen jämfört med alla investeringar. Vid beräkning- en av skälig prissättning under den första tillsynsperioden använder Energimarknads- verket 0,3 som betakoefficient. För att kunna beräkna kostnaden för eget kapital juste- rar Energimarknadsverket betakoefficienten från skuldfri beta till skuldbeta. Vid om- räkningen av skuldfri beta till skuldbeta tillämpar Energimarknadsverket följande formel som beaktar skuldsättningsgraden och samfundsskatten:
( )
⎟⎠
⎜ ⎞
⎝
⎛ + − ×
×
= E
t D
skuldfri
skuld β 1 1
β
där
skuld
β = Betakoefficient som motsvarar kapitalstrukturen (skuldsättningsgraden)
skuldfri
β = Skuldfri betakoefficient Under första tillsynsperioden använder Energi- marknadsverket 0,3 som skuldfri betakoefficient.
t = Den under granskningsperioden gällande samfundsskattesatsen.
E
D / = Kapitalstrukturen (räntebärande skulder/eget kapital). Under den första tillsynsperioden tillämpar Energimarknadsverket samma kapitalstruktur på alla eldistributionsnätsinnehavare.
I den ovanstående formeln för beräkning av skuldbeta beaktas samfundsskatten då fö- retaget är skyldigt att betala samfundsskatt. I övriga fall används 0 % som samfunds- skattesats.
11 Brealey, R. och Myers, S. (1996), Principles of Corporate Finance, sidorna: 160-162 och sidan 217, samt Martikainen T., (1998), 4.11.1998 Sähkömarkkinakeskukselle annettu lausunto. Utlåtande till Elmarknadscentralen 4.11.1998.
3.2.4 Premie för icke-likviditet
Energimarknadsverket anser att den metod för bestämning av nätets nuvarande bruks- värde (beskriven i kapitel 2.1.1) ger det kapital som bundits i nätverksamheten ett vär- de som motsvarar dess marknadsvärde. Om man bestämmer bundet kapital i nätverk- samheten på ovannämnt sätt blir avkastningen på det bundna kapitalet jämförbar med avkastningen på ett börsbolags marknadsvärde. När man beräknar skälig avkastning på marknadsvärdet av det i nätverksamheten bundna kapitalet är det inte nödvändigt att lägga en premie för icke-likviditet på betakoefficienten.
3.2.5 Kapitalstrukturens effekt
Under den första tillsynsperioden tillämpar Energimarknadsverket samma fasta kapi- talstruktur 30/70 dvs. icke räntebärande skulder/eget kapital på alla eldistributions- nätsinnehavare. Kapitalstrukturen används för att beräkna både betakoefficienten och det vägda medelvärdet av kostnaden för kapital bundet i nätverksamheten.
Den utvalda fasta kapitalstrukturen motsvarar den genomsnittliga kapitalstrukturen hos eldistributionsnätsinnehavare då nättillgångarna har justerats till sitt nuvarande bruksvärde.
Under därpå följande tillsynsperioder kan Energimarknadsverket ändra den kapital- struktur som används vid beräkningen av skälig prissättning så att andelen räntebäran- de skulder ökar och andelen eget kapital minskar.
Före ingången av den andra tillsynsperioden bestämmer Energimarknadsverket den kapitalstruktur som under den andra tillsynsperioden ska tillämpas vid beräkningen av skälig prissättning genom att utge nya riktlinjer för tillsyn av nätverksamheten, samt fastställer kapitalstrukturen i ett nytt fastställelsebeslut som ges före tillsynsperiodens ingång.
3.3 Kostnad för främmande kapital
Vid uppskattningen av företagets lönsamhet kan faktiska ränteutgifter användas som kostnad för främmande kapital. Å andra sidan används i litteraturen om WACC- modellen ofta riskfri ränta utökad med riskpremien för främmande kapital som kost- nad för främmande kapital. Enligt motiveringen till elmarknadslagen ska hänsyn dess- utom tas till vilken kostnadsnivå företaget har jämfört med de kostnader som företaget faktiskt har möjlighet till.
Under den första tillsynsperioden utgår Energimarknadsverket från expertutlåtanden och använder vid beräkningen av skälig prissättning den riskfria räntan på främmande kapital respektive år utökad med en riskpremie på 0,6 %. På så sätt kan kostnaden för räntebärande främmande kapital beräknas med följande formel:
% 6 , +0
= r
D R
C där
C D = Kostnad för främmande kapital
R = r Riskfri räntesats
Som riskfri räntesats använder Energimarknadsverket den senaste noteringen av fin- ländska statens obligation på fem år hämtad från Finansmarknaden, en statistisk över- sikt publicerad av Finlands bank. Vid beräkningen av skälig prissättning under den första tillsynsperioden använder Energimarknadsverket som riskfri räntefot för respek- tive år den i maj föregående år noterade räntan på finländska statens femåriga obliga- tionslån (medelvärdet för maj).
3.4 Beräkning av skälig avkastning med WACC -modellen
Med hjälp av kostnaderna för eget och räntebärande främmande kapital kan man be- räkna kostnaden för totalt kapital, dvs. den genomsnittliga kapitalkostnaden. Investe- rare av eget och främmande kapital ställer olika avkastningskrav på sina investeringar på grund av olika risker för investeringarna, så att kostnaden för totalt kapital blir det vägda medelvärdet av kostnaderna för eget och räntebärande främmande kapital. Un- der den första tillsynsperioden tillämpar Energimarknadsverket samma fasta kapital- struktur, där förhållandet räntebärande skulder/eget kapital är 30/70, på alla eldistribu- tionsnätsinnehavare.
Kostnaderna för totalt kapital påverkas av den s.k. skatteförmånen för främmande ka- pital. Företagen kan dra av räntekostnaderna för främmande kapital i sin beskattning, medan dividendutdelningen utgår från resultatet efter skatter, dvs. dividenderna mins- kar inte det beskattningsbara resultatet. I praktiken betyder det att skattemyndigheten betalar den andel av företagets räntekostnader som motsvaras av skatteprocenten.
Denna skatteförmån på främmande kapital minskar den faktiska kostnaden för främ- mande kapital.
Det vägda medelvärdet av kostnaden för kapital som används vid bedömningen av skälig prissättning beräknas på följande sätt:
( )
D E t DE C D
CE E D
× +
−
× + +
×
= 1
WACC
där
WACC = Vägt medelvärde av kostnaden för kapital C E = Kostnaden för eget kapital
C D = Kostnaden för främmande kapital
t = Den under granskningsperioden gällande samfundsskattesatsen D = Summan av främmande kapital
E = Summan av eget kapital
I den ovanstående formeln för beräkning av vägt medelvärde av kapitalkostnaden be- aktas samfundsskatten då företaget är skyldigt att betala samfundsskatt. I övriga fall används 0 % som samfundsskattesats.
Det vägda medelvärdet av kostnaden för kapital kan allmänt även beräknas så att icke räntebärande främmande kapital tas med i kalkylen. På motsvarande sätt kan man i kalkylen bestämma olika avkastningsprocent på olika klasser av kapital varvid antalet komponenter i formeln ökar i motsvarande mån. Avkastningsprocenten på icke ränte- bärande främmande kapital är definitionsmässigt 0 %, så det är inte nödvändigt att in- kludera icke räntebärande främmande kapital i formeln för det vägda medelvärdet av kostnaden för kapital.
Eftersom Energimarknadsverket under den första tillsynsperioden tillämpar samma fasta kapitalstruktur 30/70 (räntebärande skulder/eget kapital) på alla eldistributions- nätsinnehavare, blir beräkningsformeln för det vägda medelvärdet av kostnaden för kapital under den första tillsynsperioden följande:
( )
100 1 30100
WACC=CE × 70 +CD× −t ×
där
WACC = Vägt medelvärde av kostnaden för kapital C E = Kostnaden för eget kapital
C D = Kostnaden för främmande kapital
t = Den under granskningsperioden gällande samfundsskattesatsen
I den ovanstående formeln för beräkning av vägt medelvärde av kapitalkostnaden be- aktas samfundsskatten då företaget är skyldigt att betala samfundsskatt. I övriga fall används 0 % som samfundsskattesats.
Den skäliga avkastningen i antal euro beräknas med hjälp av det vägda medelvärdet av kostnaden för kapital och summan av bundet eget och räntebärande främmande ka- pital på följande sätt:
(
D E)
WACC Rsk = × + där
R sk = Skälig avkastning (euro)
WACC = Vägt medelvärde av kostnaden för kapital D = Summan av räntebärande främmande kapital E = Summan av eget kapital
3.5 Sammanfattning av parametrar som används vid beräkningen av skälig avkastning i nätverksamheten
I nedanstående tabell presenteras de parametrar Energimarknadsverket använder vid beräkningen av skälig avkastning i eldistributionsnätsverksamheten under den första tillsynsperioden.
Parameter Tillämpat värde
Riskfri räntesats
Räntan på finländska statens femåriga
obligationslån (medelvärdet för maj
föregående år)
Riskpremie 5 %
Skuldfri beta 0,3
Kapitalstruktur
(skulder/eget kapital) 30/70 Kostnad för räntebärande
främmande kapital Riskfri ränta +0,6 %
Tabell 3. Parametrarna som tillämpas under den första tillsynsperioden vid beräkningen av skälig avkastning i eldistributionsnätsverksamheten.
4 JUSTERING AV RESULTATRÄKNING OCH BERÄKNING AV FAKTISK AVKASTNING
Energimarknadsverket bedömer prissättningen av eldistributionsnätsverksamheten ut- gående från justerat resultat för elnätverksamheten, investeringar och bundet kapital i verksamheten. Vid beräkningen av avkastning används metoden för vägt medelvärde av kostnaden för kapital samt CAPM-modellen (se kapitel 3).
4.1 Intäkter i nätverksamheten
Intäkter i nätverksamheten är bland annat avgifterna för nättjänster samt försäljning av andra tjänster som anknyter till nätverksamheten såväl som hyresintäkterna från stol- par i sambruk.
4.2 Kostnader i nätverksamheten
Kostnaderna för nätverksamheten ska så vitt som möjligt fördelas på funktionerna en- ligt orsaksprincipen. Kostnader för nätverksamheten inkluderar även kostnaden för överföringsförlust.
Även standardersättningar utbetalade under granskningsperioden inkluderas i kostna- derna för nätverksamheten. Energimarknadsverket betraktar dessutom nettokostnader- na för hedging av marknadsmässiga lån som kostnader för nätverksamheten i sina be- räkningar av skälig prissättning.
I skälighetsberäkningarna godkänns som kostnader för nätverksamheten endast sådana kostnader som ger innehavaren av nättillstånd motprestationer. Således elimineras från resultaträkningen de ersättningar som innehavaren av nättillstånd betalat utan någon motprestation. Energimarknadsverket har som utgångspunkt att följande kostnadspos- ter som saknar motprestation elimineras från resultaträkningen vid beräkningen av skälig prissättning: ersättningar för ledningsområde, tariffskillnad, resurser samt re- sursreserver. Om nätinnehavaren vill att sådana kostnader ska godkännas som kostna- der för nätverksamheten i beräkningarna av skälig prissättning ska nätinnehavaren till- ställa Energimarknadsverket en med motiveringar försedd redogörelse för vilken fak- tisk motprestation nätinnehavaren erhållit mot dessa kostnader. I övriga fall behandlas utgiftsposten som vinstutdelning.
I skälighetsberäkningarna justeras kostnaderna för nätverksamheten enligt det allmän- na effektiviseringsmålet. De faktiska operativa kostnaderna i nätverksamheten som nätinnehavaren kan kontrollera12 ersätts med effektiviseringsmålsenliga kontrollerbara operativa kostnader. Beräkningen av dessa kostnader presenteras mera ingående i näs- ta kapitel (kapitel 4.3).
12 Med kontrollerbara operativa kostnader avses i detta sammanhang summan av följande poster i resultaträkningen:
material, förnödenheter och energiinköp, ökning eller minskning av lager, personalkostnader, hyror (utom näthyror), övriga köpta tjänster samt övriga kostnader minskade med tillverkning för eget bruk. De standardersättningar som nät- innehavaren betalar på basis av elmarknadslagens § 27 f samt köp av förlustel ingår inte i denna siffra. Ämnet har be- handlats mera detaljerat i kapitel 0.
4.3 Att sätta upp effektiviseringsmål
En av målsättningarna för elmarknadslagen är att effektivisera branschens verksamhet.
En skälig prissättning av eldistributionsnätsverksamheten innebär enligt beredningsar- betet till elmarknadslagen dels en skälig avkastning på bundet kapital och dels en skä- lig kostnadsnivå för företagen. Energimarknadsverket har tidigare i detta dokument (kapitel 3) definierat hur man under den första tillsynsperioden bestämmer en skälig avkastning på bundet kapital för eldistributionsnätsverksamheten.
Kostnadsnivåns skälighet jämställs ofta med kostnadsmotsvarigheten. Med kostnads- motsvarighet menar man dock inte nödvändigtvis nätinnehavarens vid tidpunkten rå- dande faktiska kostnadsnivå. Enligt lagberedningen bör man inte alltid godkänna nät- innehavarens kostnadsnivå som sådan, utan nätinnehavarens faktiska kostnader bör jämföras med kostnadsnivån för en effektiv verksamhet (en kostnadsnivå som nätin- nehavaren har en reell möjlighet till). Om ett högt pris beror på ineffektivitet bör myndigheten ingripa.
Enligt slutrapporten från den arbetsgrupp som tillsatts av Handels- och industrimini- steriet för att förnya skälighetstillsynen ändras huvudsakligen inte de lagrum som be- rör tillsynen av företagens kostnadseffektivitet. En skälig prissättning av överföringen innebär fortfarande bl.a. en skälig kostnadsnivå. I tillsynen av en skälig prissättning bevaras sålunda strävan efter en kostnadsnivå som motsvarar en effektiv verksamhet. I arbetsgruppens slutrapport framställs att man i de fastställelsebeslut om prissättning som ges till alla nätinnehavare före ingången av varje tillsynsperiod skulle kunna be- stämma en företagsspecifik effektiviseringsmålsättning för tillsynsperioden, som även kunde innehålla ett för branschen allmänt effektiviseringsmål som tar hänsyn till pro- duktivitetsökningen.
4.3.1 Företagsspecifikt effektiviseringsmål
Energimarknadsverket inför inte företagsspecifika effektiviseringsmålsättningar under den första tillsynsperioden, eftersom Energimarknadsverket inte har en lämplig effe- kivitetsmätningsmodell för tillsynen i förhand. Energimarknadsverket strävar dock ef- ter att utveckla effekivitetsmätningsmodellerna under den första tillsynsperioden så att man kan fastställa en företagsspecifik effektiviserinspotential och införa företagsspeci- fika effektiviseringsmålsättningar under den andra tillsynsperioden fr.o.m. år 2008.
Däremot sätts ett allmänt effektiviseringsmål som gäller varje nätinnehavare i bran- schen redan för den första tillsynsperioden under åren 2005–2007.
4.3.2 Allmänt effektiviseringsmål
Det allmänna effektiviseringsmålet för branschen sätts i förväg före ingången av varje tillsynsperiod. Det är i enlighet med sitt namn gemensamt för alla företag i eldistribu- tionsnätsbranschen, dvs. man fastställer ett lika stort effektiviseringsmål för varje nät- innehavare under hela tillsynsperioden. Meningen med den allmänna effektivise- ringsmålsättningen är att öka varje företags effektivitet så att den minst motsvarar den allmänna produktivitetsökningen. Därför bestäms det allmänna effektiviseringsmålet på basis av den allmänna produktivitetsökningen. Detta kan göras genom att följa oli- ka alternativa sätt.
Energimarknadsverket inledde i augusti 2003 ett forskningsprojekt för att kunna fast- ställa ett allmänt effektiviseringsmål baserat på följande utredningar:
• Tidsserier som beskriver produktivitetstillväxten inom samhällsekonomin och energibranschen,
• Produktivitetstillväxten inom distributionsnätsverksamheten beräknad på effekti- vitetstal framtagna med DEA-modellen,
• Ett allmänt effektiviseringskrav i några länder (Norge, Danmark, Nederländerna och Storbritannien).
Helsingfors handelshögskola valdes att utföra undersökningen. Dessutom lät man göra två separata utredningar som stöd för undersökningen. En utredning om produktivi- tetstillväxten inom samhällsekonomin och energibranschen beställdes från Statistik- centralen (punkt 2)13,14, och från Villmanstrands tekniska högskola beställdes en ut- redning om allmänna effektiviseringskrav i vissa länder (punkt 3)15. Dessa utredningar bifogades i utredningen från Helsingfors handelshögskola.16
Helsingfors handelshögskola framlade i sin utredning att produktivitetstillväxt beräk- nad med Malmquist-index utifrån DEA-effektivitetstal bäst beskriver den allmänna produktivitetsökningen inom eldistributionsnätsverksamheten. För detta ändamål är det bästa estimatet den komponent i Malmqvist-indexet som beskriver effektivitets- frontens förflyttning, eftersom den beskriver produktivitetsökningen i effektiva före- tag. Eftersom de allra effektivaste nätinnehavarna har förbättrat sin produktivitet en- ligt detta procenttal, kan man anta att de klarar att förbättra sin produktivitet lika mycket även i fortsättningen. De ineffektiva företagen kan antas förbättra sin effekti- vitet minst lika mycket.
Det procenttal som beskriver effektivitetsfrontens förflyttning har under åren 1999- 2002 varit 2,2 % i medeltal. Eftersom det är frågan om ett inflationsjusterat tal måste man dra ifrån inflationsprocenten, så att man får ett effektiviseringsmål som tar hän- syn till förändringar i penningvärdet. Under åren 1995 - 2002 har inflationen i medel- tal varit 0,9 % beräknad på basis av den relativa årsförändringen av industrins produ- centprisindex.
Den första tillsynsperiodens årliga allmänna effektiviseringsmål är 1,3 % (= 2,2 % - 0,9 %).
4.3.3 Det allmänna effektiviseringsmålets roll för pristillsynen
Företagens kostnader kan grovt delas in i tre grupper: kapitalkostnader, kontrollerbara operativa kostnader och icke kontrollerbara operativa kostnader. Skäligheten för före- tagens kapitalkostnader (kapitalets avkastning och avskrivningar) regleras redan för
13 Lång, M. (2003) Yritysaineiston tuottavuustiedot vuosilta 1995-2002. Statistikcentralen. Promemoria 21.11.2003 och 26.11.2003.
14 Nurminen, R. (2003). Tuottavuus kansantalouden tilinpidon mukaan, Statistikcentralen. Promemoria 20.11.2003.
15 Partanen, J., Lassila, J., Viljainen, S., Honkapuro, S. och Tahvanainen, K. (2003), Sähköverkkotoiminnalle asetetta- vaan yleiseen tehostamisvaatimukseen liittyvä konsulttityö, Villmanstrands tekniska universitet, 2003.
16 Korhonen P. ja Syrjänen M. (2003), Lausunto sähköverkkotoiminnalle asetettavasta yleisestä tehostamisvaatimukses- ta, Helsingfors handelshögskola. Utlåtande 30.12.2003.
