Integration och socialt kapital Nyanländas sociala kapital på folkbiblioteket enligt uppfattningar hos bibliotekspersonal

Integration och socialt kapital

Nyanländas sociala kapital på folkbiblioteket enligt

uppfattningar hos bibliotekspersonal

Författare: Sölvebring, Andreas

Abstrakt

In countries like Sweden the public libraries add to what schools and other institutions do, trying to fill the less formal gaps regarding the needs of learning language and customs of society, and making information more available. This essay; Integration and Social Capital: Newcomers Social Capital at Public

Libraries According to Library Staff, seeks to research how activities for immigrants

within Swedish public libraries enables strengthening of social capital and trust in society within this group. Earlier research within this subject lean towards that is the case, though most of the earlier research tend to primarily focus on the immigrant perspective, why this essay seeks to view the subject within the profession,

interviewing library staff responsible for such activities. To do so this essay lean on social capital theories of Robert E. Putnam and alike, semi structured interviews and several scientific articles and well as semi scientific reports of this matter. Results and conclusions of the study will confirm the possibility of public libraries

strengthening social capital and trust, but cannot claim that this is always the case. It also confirms that this possibility is what library staff experience, since they without knowing what theory has been used, depicts happenings typical for evolving social capital and trust.

Nyckelord

Folkbibliotek, biblioteksprofession, invandrare, integrering, nyanlända, språkverksamhet, socialt kapital, tillit.

Public libraries, library profession, immigrants, integration, newcomers, language activities, social capital, trust.

Tack

Innehållsförteckning

4.2 Bibliotek och socialt kapital 13

5 Teori 15

5.1 Putnams teori 15

5.2 Underliggande begrepp 16

5.2.1 Överbryggande socialt kapital 16

5.2.2 Förbundet socialt kapital 16

5.3 Kritik 17

5.4 Teoretiskt ramverk 17

6 Data och metodik 18

7.4.1 Informant 1 [Lindesberg] 29 7.4.2 Informant 2 [Lindesberg] 30 7.4.3 Informant 3 [Västerås] 30 7.4.4 Informant 4 [Vivalla] 31 7.5 Resultatsammanfattning 31 7.6 Verksamhet 32 7.7 Socialt 32 7.8 Tillit 33 8 Analys 35 8.1 Verksamhet 35 8.2 Socialt 35 8.3 Tillit 36 8.4 Analyskonklusion 37 9 Diskussion 38

9.1 Genomförande och kritik 38

9.2 Resultat och profession 39

9.3 Verksamhetsidéer 40

9.4 Framtida forskning 41

10 Slutsatser 42

Kan verksamheterna i fråga sägas generera socialt kapital och tillit? 42 Är personalens upplevelser av aktuella verksamheten och användargruppen till fördel för att generera socialt kapital och tillit? 42

Sammanfattning 43

Bilagor

1 Inledning

» […] studies suggest that those who know their neighbors, have local social contacts and are relatively experienced in social connections also have higher levels of trust in others. These people would tend to be more active in local organizations and would, on most criteria, be having a higher level of social capital.« (Cox et al., 2000)

Vad citatet i fråga belyser är vikten av social kapital hos den deltagande

samhällsmedborgaren. För att kunna delta och utvecklas i ett samhälle krävs med andra ord en närhet till detsamma genom nätverkande med övriga medmänniskor i detta. Personer som känner tillit till sin omgivnings människor, institutioner och organisationer uppnår i större utsträckning goda kontakter och relationer med desamma och kan ta sig för mer i dessa och närliggande sfärer.

Detta resonemang kommer från teorier av socialteoretikern Robert E. Putnam på vilken denna uppsats och merparten av dess övriga källor stödjer sig. Dock med fokus på folkbibliotekens verkan i sammanhanget, gentemot en av folkbibliotekens idag viktigaste prioriterade grupper – nya samhällsmedborgare från andra länder. Följande kommer här röra sig om relationen mellan socialt kapital i förhållande till god integration, vilken sägs vara just god om den lyckas generera sådant kapital. Uppsatsens faktiska syfte är därmed att försöka utröna huruvida svenska

folkbibliotek kan generera socialt kapital och tillit bland nyanlända. Detta kommer att göras genom att titta på vilka verksamheter i sammanhanget som folkbiblioteken anordnar samt hur detta då, sett från professionssidan, tros kunna bidra till ökad social utveckling i målgruppen.

1.1 Bakgrund

Det är ingen slump av branschtidningar och -webbsidor sedan 2000-talet, speciellt sedan 2010-talet då kriget i Syrien eskalerade, haft stort fokus på folkbiblioteken och integration.

Det moderna Sverige som mottagningsland tar emot flyktingar vid olika typer av världskriser som tvingar människor att fly för att överleva. De senaste siffrorna från Migrationsverket redovisar att 2019 mottogs 21,958 asylansökningar

(Migrationsverket, 2020). Under samma år beviljades 6,540 asylansökningar. Märk då att 2019 är ett år med i sammanhanget låga siffror, jämfört med exempelvis 2014–2016.

Enligt SCB var 2016 något av ett rekordår med hela 163,000 invandrade i Sverige (SCB, 2020). Samtidigt blir världen alltmer global – alltfler gränser suddas ut; det blir allt enklare att ta sig från en del av världen till en annan; insynen i andra länders förehavanden förbättras och allt fler samarbeten nationer emellan förekommer. Bibliotekens medier och tjänster följer självklart denna trend, inte minst i och med den snabba upptakten av allt fler informationsvägar och digitala medier.

2008 presenterade svensk biblioteksförening en rapport vid namn Framgångsrikt,

men förbisett – om bibliotekets betydelse för integration där de på grund av påtaglig

invandring i ett alltmer segregerat Sverige ville poängtera vikten av folkbiblioteken som mötesplats och motvikt mot segregation. Inledande påpekar man att det är på sådana platser, där människor kan välkomnas och mötas under neutrala

förutsättningar, som förståelse och kontakt kan uppstå. Vidare skriver man: »Denna rapport visar att biblioteken är framgångsrika arenor för integration. Samtidigt saknar biblioteken ett uttalat uppdrag och betraktas därmed inte som viktiga verktyg i arbetet för integration.« (Svensk biblioteksförening, 2008, s. 5)

Något som dock förändrats ansenligt till det bättre sedan dess, i och med flera rapporter och utredningar och den nationella biblioteksstrategin. Dock förändrar inte det vikten av att sådant arbete fortsätter att fokuseras och utvecklas.

Svenska biblioteksbladet förtäljer exempelvis att SOM-undersökningar från 1995– 2005 visar att antalet biblioteksbesökare är högre bland dem som saknar svenskt medborgarskap än de som har ett sådant. Samma undersökningar visar också att mer frekventa biblioteksbesökare är dem som växt upp utanför Norden, jämfört dem som växt upp i exempelvis Sverige. Bland dem som växt upp i Sverige är det enligt dessa siffror mindre än 30 procent som besöker biblioteket minst en gång i månaden. Denna rapport hänvisar också till andra rapporter, däribland Mer nytta än nöje, som berättar att en påtagligt stor andel besökare av Göteborgs bibliotek är invandrare, men att kunskapen om deras behov och önskemål är undermålig. Den hänvisade rapporten i fråga är ett försök att råda bot på detta, bland annat med att försöka hitta beteendemönster hos olika grupper.

Vad sådana mönsterstudier kunde påvisa var att även om många besökare är invandrare, är det inte lika naturligt för dem som för infödda svenskar att söka sig till lånedisken och ställa frågor (Svensk biblioteksförening, 2008, s. 13–14). Det är vanligare att dessa användare försöker klara sig mer på egen hand. Språkförbistring anges som huvudorsak till detta.

Även beståndet, även om det finns en hel del böcker på de rätta språken, är ofta fel typ av litteratur än den som dessa användare egentligen önskar läsa. Den är exempelvis för religiös eller för kontroversiell, eller för gammal och tråkig. Den mest intressanta delen av Framgångsrikt, men förbisett – om bibliotekets

betydelse för integration är dock de avslutande delarna. Bland annat att

folkbiblioteket är ett av de mest använda hjälpmedlen bland nyanlända, men också att biblioteket då spelar olika roll under olika skeden i integrationen.

»Den första fasen kallar hon upptäckarens glädje. Det är en positiv fas med stora förväntningar, som har formats innan ankomsten till det nya landet. Den andra fasen kallar hon upptäckarens besvikelse. Det är en kritisk period, som karaktäriseras av aggressiv kritik mot värdlandet och glorifiering av hemlandet, isolering och depression och ångest. Samtidigt börjar man under den här perioden att anpassa sig till vardagslivet utan idealisering av verkligheten. Den tredje fasen är balansgång med kulturell integration och framgångsrik adaptation. Man respekterar lagar, förordningar och informella regler, men behåller den egna kulturen i en personlig och intim sfär.« (Ibid., 2008, s. 40– 41.)

Mest intressant är dock det avslutande kapitlet om mångkulturell

bibliotekariekompetens. Denna del stödjer sig på en magisteruppsats av Linda Wagenius. Där påtalas bland annat att bibliotekariekårens sammansättning inte överensstämmer med samhällets sammansättning – något som knappast förändrats i stort idag. Därmed finns ingen naturlig kompetens utifrån personlig erfarenhet. På så vis kan hävas att rekryteringen inom yrket behöver förändras på så vis att den behöver breddas i fråga om mångfald.

Vad mångkulturell kompetens då egentligen är utläses av en rad intervjuer där det blir frågan om ren interaktion och vad som kan tillgodoses. Exempelvis att personalen talar flera språk, har förståelse för och kunskap om vilka medier som behövs, samt förmåga att se rätt kund på rätt sätt utan att det blir särskiljande. Bibliotekspersonalen ska med andra ord förstå invandrade användare bättre men inte ge dem en annan service än den som andra får (Ibid., s. 44–46).

Drygt tio år senare, 2017, presenterar Biblioteksbladet en artikel, Integrationen

startar på bibliotek, som inleds: ” Arbetet med nyanlända har förändrat bibliotekens verksamhet, visar en ny rapport från Bibliotekshögskolan i Borås.” Artikeln i fråga

utgår från en studie av Ola Pilerot och Frances Hultgren, vilka önskat ta reda på hur användargruppen i fråga förändrat professionen.

Fler än 30 procent av enkätdeltagarna för studien uppger då att se sätter

medmänsklighet som en viktig formgivande faktor för biblioteksverksamheten. De flesta upplever också språkrelaterade problem, exempelvis bristen på

språkkunskaper när speciella medier på olika språk ska lånas in, som roliga utmaningar och spännande arbetsuppgifter. Också att:

»I studien tycker en klar majoritet att arbetet är viktigt. Det biblioteket framför allt kan bidra med är integration, demokratiarbete och biblioteksrummet som en kravlös och avgiftsfri mötesplats.« (Biblioteksbladet, 2017.)

Ola Pilerot berättar för Biblioteksbladet att integration startar med folkbiblioteket eftersom bibliotekets tjänster i form av datorer, internet, databaser, tidningar och böcker leder till kärnan för integration: att få ett språk att föra sig med så att man kan interagera i samhället (Ibid.).

utskrifter, scanning och sådana rent administrativa, mer myndighetslika förehavanden.

Visst finns det också problem att lösa, som att förklara ordningsregler och att lösa rent kulturella skillnader på rätt sätt. En del av dessa problem är också att de föder rasism hos en del andra biblioteksbesökare. Överlag tycker dock

bibliotekspersonalen i studien att det är givande att ha många nyanlända låntagare, eftersom det inte bara utvecklar användargruppen i fråga, utan också

bibliotekspersonalen (Ibid.).

Kärnfrågan kvarstår dock ständigt. Utöver det rent fysiska som böcker på hyllan och datorer med interuppkoppling, vad bidrar folkbiblioteken med på sikt vad gäller folkbibliotekets roll och ansvar gentemot nya medborgares integrationsmöjligheter. Biblioteken kan praktiskt bidra med böcker och databaser, men vad kan de bidra med rent socialt och kulturellt för att stärka människors varande och mående ur rent mellanmänsklig synpunkt?

Bibliotekslagens vikt i frågan är verkandet för det demokratiska samhället och dess utveckling, främjandet av läsning, bildning och utveckling, inkluderande

tillgänglighet, samt prioriterade grupper varibland personer med annat modersmål än svenska inräknas (Kulturdepartementet, 2013).

Svensk biblioteksforskning är dock ännu bara i startgropen rörande dessa frågor – även om flera biblioteksforskare under de senaste åren studerar invandrades biblioteksanvändning och bibliotekens integrationseffekter allt mer.

Även semivetenskapligt forskningsmaterial i form av exempelvis branschrapporter rör sig som tidigare nämnts allt mer inom ämnet. En sådan rapport, med gott omfång, från region Uppsala – finansierad av flera svenska biblioteksregioner – är:

Sedan går jag hem när det stänger, av Ola Pilerot & Jenny Lindberg (2018).

Studiens syfte är att bidra till bättre förståelse av behov och relevans i

bibliotekstjänster riktade mot nyanlända i Sverige (Pilerot & Lindberg, 2018, s. 3). Pilerot och Lindberg har då genom intervjuer och observationer sökt ta reda på hur nyinvandrade användare brukar folkbiblioteken, för att på så vis belysa hur

folkbiblioteken bidrar till integration och delaktighet.

Pilerot & Lindberg påvisar i sin sammanfattning en övergripande positiv syn. De uppfattar användargruppens biblioteksanvändande som mångfacetterat utifrån rum, samlingar och personal. De menar att studien påvisar en godartad bibliotekssyn där användargruppen uppskattar folkbibliotekens bredd och därav möjligheter – inte minst genom erbjudandet av språkverksamhet som hjälper användargruppen att skapa social kontakt och lära sig svenska språket.

Att skapa social kontakt och lära sig språket är typiska företeelser inbegripna i det socialteoretiska begreppet socialt kapital. Via Putnam och likvärdiga

Bland rapportens resultat står att läsa att biblioteksverksamheter som sådana är tydligt bidragande till ökat socialt kapital (Ibid., s. 78). Som exempel beskrivs språkverksamheterna där de nyanlända lär känna fler nyanlända, eller – dock i mindre utsträckning – bekantskaper mellan nyanlända och icke nyanlända. Vad som är viktigt i detta är den mellanmänskliga kontakten, kärnan av det skapande av socialt kapital som låter människor känna sig som medmänniskor och medborgare. Denna kärna är rent socialvetenskapligt, enligt forskning om socialt kapital, baserad på tillit.

Talande för vikten av folkbiblioteken i denna fråga påtalas även i exempelvis i rapporten A Safe Place to Go (Cox, Eva, et al., 2000). Hon beskriver

folkbibliotekens absoluta styrka och fördel i egenskap av trygga platser för alla. Bibliotekspersonalen uppfattas som varmhjärtad och öppensinnad och i allmänhet väldigt accepterande oavsett om de har att göra med en vanlig användare eller en mer problematisk sådan. Människor som i andra sammanhang befinner sig i samhällets gränsländer, på grund av exempelvis missbruk, sexuell läggning eller bristande social förmåga, välkomnas som alla andra på just folkbiblioteken.

Cox skriver att folkbibliotekens strukturer och lokaler är hjälpsamma och förlåtande mot de flesta, då där rent naturligt finns särskilda platser där olika grupper och individer kan känna sig hemma, eftersom olika platser i biblioteken presenteras utifrån olika tänkbara behov. Därav kan människor på en och samma plats hitta miljöer där de exempelvis kan delta i aktiviteter, träffas och samtala, studera i lugn och ro, vara i fred, osv. Även om man också samtidigt bör notera att majoriteten folkbibliotek saknar nog med plats och resurser för att tillgodose alla de fysiska behov som egentligen finns.

Vad gäller det rent sociala anger Cox att det påtagligt största sociala utbytet sker mellan användare och personal, och att det finns de användare som besöker

biblioteket först och främst just för att få en liten pratstund med personalen. Mellan användare sker enligt Cox studie mycket mindre direkt kontakt och sällan väljer främmande användare att prata med varandra – även om de interagerar

fragmentariskt med varandra genom hälsningsfraser och kortare utbyten när deras vägar korsas.

1.2 Definition av integration

Begreppet integration kan inrymma väldigt mycket. Det kan vara både resultatet av en process liksom själva processen i sig (UNHCR, 2009, s. 8). Det kan av vissa också mätas i fullkomlighet, exempelvis att helt och fullt ha behärskat ett språk, anammat kulturella värden, etc.

massan och därför istället anpassar större projekt för att kunna tillhandahålla basfunktioner även för invandrare, som exempelvis anpassad sjukvård. För att det då ska få kallas integration finns det mellan UNHCR, EU och

medlemsländerna riktlinjer som säger att processen ska var ömsesidig utifrån både statens och invandrarens behov samt att staten ska uppfylla integrerande stöd inom följande tre områden: juridiskt, ekonomiskt och sociokulturellt (Ibid., s. 10).

1.2.1 Sociokulturellt fokus

Denna uppsats, sedan den handlar om folkbibliotek och integration, fokuserar på de sociokulturella. Det kommer implicit att förekomma vissa andra aspekter av integration i detta, men generellt handlar det om social integration.

Vad som då i denna studie menas med social integration kommer att förtydligas i avsnittet Teori. I korthet kan dock sägas att studien fokuserar på de aspekter som behandlar hur nyanlända genom folkbibliotekets verksamheter och stöd interagerar med det nya samhället och dess medborgare och därav finner sin plats i detta samhälle.

2 Problemformulering

Idag är integrationsfrågorna viktigare än någonsin, inte minst för folkbiblioteket. För god integration krävs som inledningsvis påvisats en grogrund för socialt kapital och i detta märkbara tillitsfaktorer. Det är dock oerhört svårt att mäta socialt kapital och identifiera dess källor. Likaså faktiska värden av tillit. Dock finns det som ovan och nedan beskrivs socialvetenskapliga teorier som gör att man ändå i viss mån kan identifiera förekomst av socialt kapital och tillit. Frågan därav är dock vad som kan sägas uppfattas. Eftersom verksamheten formas och färgas av uppfattningar, tankar och känslor hos bibliotekens personal kan det finnas ett behov av att ta reda på vad av socialt kapital och tillit som uppstår bland användargruppen nyanlända enligt personalens uppfattningar.

2.1 Syfte

Syftet med denna studie är att försöka se huruvida folkbiblioteken kan generera socialt kapital och tillit bland nyanlända när man tittar på verksamhetens verkningar med personalens ögon. Detta eftersom socialt kapital och tillit stärker både individ och samhälle och därför är viktiga för god integration.

2.2 Frågeställningar

– Kan verksamheterna i fråga sägas generera socialt kapital och tillit?

2.3 Avgränsningar

Sedan ämnet liksom biblioteksvärlden är väldigt omfattande, har flera avgränsningar varit nödvändiga. Först och främst har jag valt att avgränsa studien helt och hållet till svenska förhållanden. Detta eftersom bakgrunden till uppsatsen i fråga gäller den svenska integrationen och därav de svenska folkbiblioteken.

Studien är också avgränsad till ett professionsperspektiv eftersom jag önskar belysa frågan inifrån och vad som kan uppfattas utifrån personalens erfarenheter och upplevelser. En av de huvudsakliga anledningarna till detta kommer sig av alla de förändringar som professionen idag står inför, men också för att andra liknande studier gärna fokuserar på användarperspektivet.

3 Disposition

Inledning presenterar först vikten av integrationsverksamhet inom det svenska

folkbiblioteket. Därefter definieras begreppet integration med hjälp av riktlinjer författade av UNHCR. Av detta följer också en för uppsatsen klar begränsning utifrån begreppet Integration för att tydligare skapa ett samband till ämne och teori.

Problemformulering förklarar på vilken föranledning som ämnet fokuserats och

vilket syfte uppsatsen har. På detta följer sedan två stycken frågeställningar på vilka studien som denna uppsats består av ska försöka svara på.

Tidigare forskning skildrar övergripande viktig forskning som tidigare gjorts inom

detta ämne. Det för att läsaren ska få en bättre förståelse om själva ämnet och vilken ingång denna uppsats tar i detta.

Detta avsnitt är sedan indelat i två underavsnitt där det första förklarar uppsatsens väsentliga vetenskapliga texter, kring de huvudsakliga begreppen och teorin. Det andra avsnittet fokuserar istället på forskning som gjorts i det faktiska ämnet vilket inbegriper biblioteksforskning samt forskning i det föregående avsnittet.

Teori påvisar vilken typ av teori denna uppsats baserar sig på i empiriskt och

analytiskt avseende. Detta avsnitt ger förutom själva teorin, inklusive en kort bakgrund kring denna, även förklaring på teorins underliggande terminologi. Där finns också ett avsnitt om den kritik som riktats mot teorin utifrån andra

närliggande teorier. Sedan följer en förklaring av en för uppsatsens räkning teoretisk begränsning i form av ett ramverk med vilket studien granskats.

Disposition utgör detta avsnitt och förklarar kort och gott vilka avsnitt denna uppsats består av samt kort vad de innehåller, att hjälpa läsaren att förstå hur uppsatsen är uppbyggd.

Data och metodik är det avsnitt i vilket presenteras vilken data för denna studie som

Resultat innehåller resultatet av empirin, därmed vilken sorts information som

framgått av den data som insamlats. Denna är då uppdelad i flera underavsnitt där varje intervju skildras i tur och ordning, av vilka sedan en sammanfattning görs. Allt detta är uppdelat enligt teman angivna i avsnittet Data och metodik.

Analys innehåller själva analysen av resultatet och bryter då ned och tolkar detta

utifrån desamma teman som föregått i tidigare avsnitt. Till detta hör också en konklusion av analysen.

Diskussion är det avsnitt i vilket uppsatsens studie diskuteras i flera delar. Dels

diskuteras själva genomförandet, vilket då kritiseras utifrån dess svagheter och tillkortakommanden – detta utifrån vad som anses saknas eller vara allt för vagt i avsnitten Teori–Analys.

Sammanfattning är uppsatsens avslutande del och förklarar då vad som framkommit

av studien utifrån de frågeställningar som ställdes i avsnitt Problemformulering. Utöver dessa avsnitt följer referenser och bilagor.

4 Tidigare forskning

4.1 Socialt kapital

Socialt kapital är paraplybegreppet för en rad socialvetenskapliga teorier som fokuserar på effekterna som kommer sig av social aktivitet. En av de mer kända socialteoretikerna inom området är Robert E. Putnam. Putnam fokuserar då på en samhällelig (-community) nivå och teoretiserar kring huruvida gruppsamverkan är vad som skapar hållbara, utvecklingsbara samhällen (Gelderblom, 2018).

Detta kan sägas vara vad som utgör den ena påtagliga skolan av socialt kapital. Den andra skolans galjonsfigur är Pierre Bourdieu. Bourdieus form av socialt kapital syftar istället till att syna sociala klyftor utifrån socialt kapital, vilket vill säga att man tittar på hur maktbalanser och konflikter formar sociala strukturer (Ibid.). Putnam är idag, om än kritiserad för att han inte tar nog hänsyn till inverkan hos olika maktfaktorer i sammanhanget, den mest använda socialteoretikern i de texter som rör socialt kapital komna av organisationer och institutioner – däribland bibliotek. Han är ständigt en återkommande referens hos de övriga referenser som använts för denna uppsats. Detta kommer sig av att tillitsfaktorn är en viktig del av de texter som härrör till Putnams synsätt, medan tillitsfaktorn i sin tur är en

väsentlig del av socialteoretisk biblioteksforskning. Tillitsfaktorn är nämligen vad som behövs för att människor ska våga interagera med varandra, så att positiv social aktivitet kan uppstå.

I sin artikel What makes democracy work? (Putnam, 1994) – författad utifrån boken med samma namn – presenterar Putnam vikten av konstruktiva sociala

Putnam beskriver då hur han i sin forskning tittat på allehanda samhällsfaktorer, som partipolitik, ekonomi, urbanisering, etc. – utan att finna en faktor som helt passar problemen han identifierat. Vad han slutligen fann som avgörande faktor för lyckade respektive misslyckade samhällen var gruppsamverkan – samhälleliga, sociala samarbetsnätverk; aktiv kultur, kommunalt engagemang, stark

föreningsverksamhet, tillit bland grannar etc. Alltså, enligt Putnams teori, så kallat

socialt kapital.

Vidare frågar sig Putnam, om socialt kapital är vad som behövs men saknas, hur man i så fall genererar mer av det? På den frågan finns naturligtvis inget enkelt, entydigt svar, men Putnam låter exemplifiera sin ståndpunkt och skildrar nedgångna, kriminella områden, som till trots lyckats åstadkomma stabilitet och trygghet genom samhällelig solidaritet; en social samverkanstruktur (Ibid.).

4.2 Bibliotek och socialt kapital

Inte sällan omtalas detta att folkbiblioteket främjar positiva känslor och tillgångar som trygghet och tillit. Problemet med detta är dock det att det är så vanligt att slänga sig med dessa ord, ungefär som att de varit ett mantra, att bristen på belägg blir svårtydd.

Det är delvis med bakgrund mot detta som bland andra Vårheim tagit upp bollen och valt att forska på just folkbibliotek och socialt kapital och tillit – inte bara för att ordna ett viktigt underlag kring frågan om det framtida folkbibliotekets roll eller dess ansvar för prioriterade grupper, utan också för att utröna underlagen för dessa positiva påståenden. Underlagen i fråga är i sammanhanget socialt kapital.

I förhållande till bibliotek beskriver Catherine A. Johnson, i likhet med Cox, folkbiblioteket som den kommunala klippan (Johnson, 2010). Ett samhälle kan inte sägas vara komplett utan ett folkbibliotek, och att de flesta invånarna –

biblioteksanvändare eller ej – anser biblioteket som en viktig samhällelig instans. Eftersom folkbiblioteken är öppna för alla, inte ställer några ekonomiska eller sociala krav, är de idealiska samlingspunkter. Denna egenskap gör att

folkbiblioteket är en plats med mycket god grund för att generera social kapital och tillit. Johnson (2012) påpekar att biblioteken till skillnad från de flesta andra platser tillåter alla sorters människor att blanda sig, bortom kön, ålder, etnicitet, etc. vilket ger de flesta en bättre förståelse och acceptans för människors olikheter.

Folkbibliotekets öppenhet förebygger också ensamhet och isolering – de negativa förhållanden som underminerar ett hållbart samhälle enligt Putnam.

överensstämmande med det perspektiv som följer inte bara i övriga källor utan så även i just denna uppsats.

Loyd et al. påtalar då hur invandrares informationskunskaper cykliskt förbättras ömsom försämras i flera omgångar allteftersom deras kunskaper och behov avanceras och preciseras ju mer de lär sig (Ibid.). Därmed torde de också cykliskt känna sig mer och mindre inkluderade i olika omgångar, beroende av detta. Vilket vill säga att även om denna grupp då hela tiden avancerar och når nytt socialt kapital genom gruppremiterad litteracitet och information, dyker nya hinder och nya behov upp. Detta talar även Pilerot och Hultgren för (nedan) i och med sin hävd av

kontinuerlig bevakning och utbildning av den bibliotekspersonal som ska ombesörja praktikerna för detta.

Vårheim et al. (2008) erkänner samma utgångspunkt men är mer återhållsam och skriver att man till att börja med måste man förstå formen för den sociala struktur som uppstår på folkbiblioteket. Där finns exempelvis olika nivåer av formalitet i de möten som äger rum på folkbiblioteken – mer formella respektive informella sådana.

Formella möten är de som sker utifrån ett bestämt syfte där någonting förutsatt att uppnås. Exempel på formella möten är engagemang och aktiviteter, kurser och då användare söker hjälpa bibliotekspersonal. Informella möten är därmed motsatsen; sporadiska, fragmentariska möten där ingenting förutsatts att uppnås – med andra ord den kontakt som sker användare emellan.

Johnson menar att interaktionen som sker mellan personal och användare, och består i mellanmänsklig kontakt, inte bara har egenskapen att lösa rent instrumentella problem, utan också funktionen att lösa emotionella problem som är viktiga för medborgarnas välmående (Johnson, 2012). Sådana interaktioner kan därmed sägas vara viktiga för socialt kapital på individ- såväl som samhällsnivå. Speciellt när det uppstår en närmare relation mellan användare och personal så att dessa ömsesidigt känner igen varandra. I ett sådant fall uppstår en tydligare grad av sammanhang, trygghet och tillit. I Johnsons studie finns det dock personal som poängterar att användare som är för personliga och krävande istället känns besvärande – något som då å personalens vägnar undergräver trygghet och tillit.

Men det är svårt att säga huruvida informella möten kan påverka graden av tillit eftersom dessa möten på folkbiblioteken är just så fragmentariska (Vårheim et al., 2008). Kanske att biblioteken i så fall är mera av en sorts inledning till kontakt som kan generera mer tillit. Det inte minst vad gäller just människor i behov av

integration.

Att folkbiblioteken idag har denna förmåga att vara så pass fördelaktiga för socialt försvagade grupper stärker bibliotekets roll och goda rykte, att vara en plats för alla och allehanda behov (Ibid.). Att ha ett bibliotek som mötesplats och aktivitet anges vara särskilt viktigt för människor i utsatta områden (Johnson, 2010). För att detta då ska vara möjligt krävs dock en hög grad av tillit som gäller biblioteket som institution. Det kan sägas vara hoppfullt vad gäller att belägga folkbibliotekets förmåga att generera socialt kapital och tillit eftersom Putnams teori menar att tillit föder tillit. Fanns det ingen tillit alls skulle ju biblioteken inte alls vara fördelaktiga på detta sätt – det gäller dock att skilja på tillit till biblioteket som institution och mellanmänsklig tillit.

Samtidigt finns det studier som visar på att just biblioteksbesökare också har högre tillit till sina lokala medmänniskor än samhällsmedborgaren i stort (Ibid.). Också att det finns fler frekventa biblioteksbesökare bland medborgare som i övrigt engagerar sig i samhälleliga förehavanden, som föreningar, organisationer, lokalpolitik, etc. Det talar alltså för att biblioteket ändå, även om klara bevis saknas, bidrar till påtaglig mellanmänsklig tillit.

I en omfattande forskningsrapport av Pilerot och Hultgren, på uppdrag av Region Uppsala, Folkbibliotekens arbete för och med nyanlända (2017), påvisas dock att oavsett vad man kan säga om effekten av bibliotekens inverkan så finns

förutsättningarna väl där i form av bibliotekens olika styrdokument. Dessa lägger en stark grund för båda uttalade och implicita praktiker i arbetet med nyanlända. Dessa måste dock värderas noga och följa sin samtid och därmed kontinuerligt revideras för att säkerställa att de motsvarar aktuella behov (Pilerot & Hultgren, 2017, s. 62– 63).

Därmed menar Pilterot och Hultgren att bibliotekspersonalens kompetens bör kartläggas och uppföljas. Sett till uppdraget utifrån styrdokument är det nämligen lätt att personalen fastnar i resonemang som helt baserar sig på en av dokumenten låst uppfattning av vad man bör göra – då med risk för att man ser förbi den verkliga situationen och glömmer att titta på vad man faktiskt kan och kanske ska göra.

5 Teori

Teoretiskt utgår denna studie från Vårheims återkommande problem; huruvida folkbibliotek kan sägas bidra till genererande av socialt kapital och tillit (Vårheim (et al.), 2008, 2011, 2014). Detta i förhållande till Putnams teori om socialt kapital.

5.1 Putnams teori

Robert E. Putnams teori har tre huvudsakliga beståndsdelar: moraliska förpliktelser och normer; social tillit; sociala nätverk (Siisiäinen, 2000). Dessa grundvalar är vad som utgör begreppet socialt kapital (enligt Putnams skola). Socialt kapital är ett teoretiskt värde eller rättare sagt en positiv teoretisk egenskap, vilken behövs i mängd för att ett samhälle ska vara välfungerande.

grundvalarna är människor med socialt kapital, personer som har moral, litar på sina medmänniskor och ingår i sociala nätverk där ömsesidigt utbyte finns. Samtidigt är det just att sådana saker finns kring dessa människor som förser dem med socialt kapital.

Även om det i grund och botten kommer sig av individen, är det individens

medverkan som gör skillnaden. Med andra ord är det den kollektiva styrkan som

spelar roll. Välfungerade samhällen är byggda av medborgarnas ömsesidiga samarbete och samhälleliga engagemang (Ibid.).

Tillit ska läggas särskild vikt vid, sedan tillitsfaktorn är vad som låter människorna vara samhälleligt engagerade och samarbetsvilliga (Ibid.). Om människor inte litar på varandra vågar och vill de inte utelämna sig själva för en större sak (samhällets sak) eftersom de i så fall inte förväntar sig att få någonting tillbaka av att en

majoritet försöker bidra till samma sak. Putnam själv fokuserar i detta på att studera och därav exemplifiera med frivillighetsorganisationer som är sociala nätverk sammansvetsade kring en ömsesidig tillit utifrån en gemensam moral för en gemensam sak.

5.2 Underliggande begrepp

Till denna socialvetenskapliga teori hör förutom huvudbegreppet och dess primära beståndsdelar, underliggande begrepp som låter sortera olika sociala nätverks effekter och den typ av tillit dessa genererar (Vårheim, 2011).1

5.2.1 Överbryggande socialt kapital

Överbryggande socialt kapital är den typen av socialt kapital som skapas på en mer allmän nivå via stora sociala nätverk med lösare förbindelser där inte alla som ingår har nära kopplingar till de övriga. Exempelvis inom en organisation, ett distrikt eller ett samhälle.

5.2.1.1 Generell tillit

Överbryggande socialt kapital genererar och genereras av generell tillit vilket motsvarar tilliten mellan gemene man – hur människor litar på varandra i stort. Exempelvis personer i samma bostadsområde, personer på samma ort, etc.

5.2.2 Förbundet socialt kapital

Förbundet socialt kapital står i motsats till överbryggande socialt kapital och syftar på täta sociala nätverk som innefattar en bestämd, mer eller mindre sluten, grupp med stark samhörighet. Med andra ord är det fråga om nätverk präglad av väldigt nära relationer eller relationer som bygger på en gemensam sak som är

exkluderande för andra. Det kan exempelvis vara fråga om politiska organisationer, religiösa förbund, specifika sällskap, kriminella organisationer och familjer. Märk dock väl att beroende av samhällelig funktionsgrad gällande inkludering respektive exkludering kan sådana typer av sociala nätverk också räknas som överbryggande.

5.2.2.1 Partikulär tillit

Förbundet socialt kapital är därmed vad som genererar och genereras av partikulär tillit, en tillit som endast finns till dem som är inom den specifika gruppen. Sådan tillit innebär i regel misstro mot dem som står utanför gruppen och bidrar till att verka splittrande sett utifrån ett vidare perspektiv.

5.3 Kritik

Kritik har dock riktats mot Putnams teori, utifrån det att dess form är enkelriktad och förutsätter positiv strävan och förekomsten av osjälviska verkningar (Siisiäinen, 2000). Denna teori tar därmed inte reell hänsyn till faktiska konflikter och faktiska problem med samhällen där den egna tilliten och det sociala kapitalet kommer sig av att misstro andra och inskränka deras livsrum. Det är med andra ord en teori som är svag i fråga om maktbalanser.

Därmed sagt fordrar Putnams teori att man önskar att syna tillitsfaktorer och socialt kapital utifrån en bestämd, positiv riktning. Om detta är utgångspunkten är Putnams teori tillberäknelig och kan, bevisligen (exempelvis Vårheim), användas för att generellt utmäta en grad av positiv ökning av sådana faktorer.

5.4 Teoretiskt ramverk

Notera dock att här, i denna studie, krymps Putnams mer omfattande perspektiv ned från samhällsfunktionalitet till integrationsförutsättningar. Därmed finns här inte ett överskådligt kommunalt perspektiv utan ett perspektiv vars fokus enbart berör folkbibliotek och integration.

Därav har också begreppsanvändningen fortsättningsvis förenklats. Uppsatsen kommer i sammanställningen av data och resultaten därav att röra sig kring socialt

kapital och tillit, varav det syftar till både det mellanmänskliga sociala spelet liksom

6 Data och metodik

6.1 Empirisk metod

Sedan denna studie syftar till att ta reda på vad i uppfattningar hos bibliotekspersonal som kan sägas förankra socialt kapital och tillit i

integrationsverksamhet, är denna studie baserad på empiriskt material i form av semistrukturerade intervjuer.

Med semistrukturerad åsyftas en intervjustruktur som inbegriper situationsbaserad modifikation av intervjufrågorna. Intervjun följer därmed ett antal bestämda teman och en grunduppsättning frågor som på snarlikt vis ställts till samtliga

intervjudeltagare. Följdfrågor och eventuella förvecklingar är dock inte förutbestämda på samma sätt, utan kommer sig av situationen beroende av den aktuella intervjudeltagarens aktuella svar.

Varför denna metod använts till denna studie kommer sig av att intervjuer lämpar sig för empiriskt djup och kan framhäva eventuella nyanser. Intervju som metod tar till vara på skildringar av verksamheter samt anekdoter och erfarenheter därav. Just den personliga erfarenheten i egenskap av bibliotekspersonal är det som här ska framhävas, utifrån studiens inriktning och frågeställningar.

Urvalet gjordes på så vis att informanter valdes från bibliotek som sedan förut var kända att bedriva denna typ av verksamhet. Det blev därmed ett antal informanter från ett överskådligt geografiskt område, vilket också underlättade det faktiska genomförandet av intervjuerna. Informanterna i sig på de aktuella biblioteken valdes av det enkla skäl att de varit inblandade i de projekt som här fortsatt kommer att studeras. För att få tag i dessa gjordes telefonsamtal och e-postutskick till en rad av de här biblioteken, varpå de lämpliga informanterna hänvisades.

6.2 Datainsamling

I denna studie deltog fyra stycken bibliotekarier från tre folkbibliotek i bergslagen. Två av dessa bibliotek är belägna i Örebro län, i Lindesberg och Vivalla, ett i Västmanlands län, i Västerås. Varje intervju genomfördes enskilt och varande omkring 30–40 minuter. I uppsatsens bilagor återfinns samtliga intervjuer i transkriberad form.

Två av intervjuerna genomfördes genom fysisk samvaro där intervjudeltagarna (informanterna) uppsöktes på respektive arbetsplats och intervjuades med hjälp av digital inspelningsutrustning. Vid de andra två intervjuerna fanns inte denna möjlighet att mötas rent fysiskt, varför intervjudeltagaren istället deltog genom digitalt direktsamtal via videomötesplattformen Zoom, i vilken intervjun spelades in i form av både rörlig bild och ljud.

De digitala intervjuerna var något svårare på så vis att det fanns en naturlig distans som inte gjorde att frågor och svar lika enkelt bredde ut sig. Dock kunde detta tacklas tämligen bra då de helt fysiska intervjuerna redan genomfördes och kunde användas som mall att luta sig emot för att hitta de rätta följdfrågorna.

Varje intervju tedde sig dock inte exakt som den andra. I regel inleddes samtalen i den ordning intervjuguiden skrivits. I och med de individuella svaren kom dock de följande frågorna att tas upp i mer spridd ordning.

Sammantaget bör därmed sägas att fysiska intervjuer öga mot öga är att föredra, då det mellanmänskliga bandet känns tydligare och samtalet får en något mer naturlig struktur. Samtidigt kan inte förlusten av detta i de digitala samtalen sägas vara så påtaglig att de skulle ge betydande försämrat resultat, varför de ändå kan anses som att fullgott medel i de fall fysiska intervjuer på plats ej kan genomföras.

6.2.1 Etiska överväganden

Vad gäller de etiska ställningstagandena för denna studie togs hänsyn till anonymitet på individnivå. Detta betyder då att när jag sökt fått kontakt med respektive informant delgavs denna grundläggande information för studien samt grundläggande information kring metod och genomförande. I början av varje intervju delgavs också att personen i fråga att denne fortsättnings är helt anonym, har rätten att neka svar och kan avbryta intervjun när helst så önskar. Informanterna delgavs också att eventuell kommun och ort eventuellt skulle komma att nämnas och för detta gavs medgivande.

Varför de geografiska målen i studien har kommit att nämnas av det skäl att geografisk belägenhet oftast är mycket intressant ur forskningsperspektiv och vanligtvis är brukligt för att senare eventuella komparativa nyanser. Detta då särskilt folkbibliotek styrs på regional och kommunal nivå.

6.2.2 Intervjuguide

Intervjuguiden i fråga är baserad på tre olika teman, vilka av författaren anses relevanta för teorier om socialt kapital, utifrån Putnams skola. Därav valdes följande teman: Verksamhet; Socialt; Tillit.

Temat verksamhet innehåller frågor som är menade att ta reda på vilken verksamhet som funnits eller finns, hur den är utformad, varför den kommit till och varför den är formad som den är.

Frågorna under temat socialt rör personalens tankar och uppfattningar om gruppdynamik och relationer inom verksamheter i fråga, samt tankar och uppfattningar om vad sådan verksamhet på sikt kan leda till.

Under Tillit inryms frågor som belyser tillitsfaktorer i direkt bemärkelse och är menade att söka utröna personalens tankar och uppfattningar kring just vilken tillit som kan sägas finnas och i vilken utsträckning.

6.3 Avgränsningar

Tanken har hela tiden varit att fokusera på bibliotekspersonal, dock inte specifikt bibliotekarier. Att samtliga intervjudeltagare arbetar som bibliotekarier kom sig av slumpen då jag hela tiden gjorde förfrågan gällande personalansvarig för

språkrelaterad verksamhet – vilket i slutändan endast gav svar från bibliotekarier. Detta är därmed inget medvetet val utan det fanns i grunden utrymme för

bibliotekarier som assistenter eller andra eventuella biblioteksanställda.

6.4 Analysmetod

Det empiriska materialet kommer att analyserad med hjälp av tematisk analys. Detta betyder att transkriberingarna kommer att granskas noggrant för att finna

7 Resultat

I detta avsnitt presenteras resultatet av empirin enligt samma uppsättning teman som utgör intervjuguidens struktur. Detta för att göra det mer överskådligt och underlätta analysen utifrån den problematisering och teori som angivits ovan.

7.1 Informantpresentation

7.1.1 Informant 1 [Lindesberg]

Denne informant är i pensionsåldern och har gjort större delen av sitt arbetsliv inom biblioteksprofessionen, då påtagliga år på biblioteket i fråga. Informanten är inom yrket inriktad på vuxensidan och är mycket begiven i socialt präglade verksamheter. Under intervjun märks det tydligt att denne informant har lång yrkeserfarenhet och har perspektiv på sitt arbete.

7.1.2 Informant 2 [Lindesberg]

Denne informant är i tjugoårsåldern, är tämligen nyutexaminerad och verkar inte riktigt klar över sin roll som bibliotekarie och verkar också ha en något kluven roll på arbetsplatsen, arbetandes med flera målgrupper. Informanten har mycket att berätta men verkar osäker på vilka delar som bör lyftas fram och inte, och saknar det långsiktiga perspektiv som så väl utmärker Informant 1.

7.1.3 Informant 3 [Västerås]

Denne informant är runt de trettio och har inte arbetat mer än några år som

bibliotekarie. Trots detta verkar denne bekväm och mycket engagerad i sina uppdrag och ger intrycket av att besitta en god överblicksförmåga. Sedan denne dock inte gjort så många år inom yrket och är ganska ny på sin nuvarande post saknas ibland förmågan till långsiktigt och djupgående resonemang. Dock har informanten god medvetenhet kring detta och om uppdragets eventuella möjligheter över tid.

7.1.4 Informant 4 [Vivalla]

Denne informant närmar sig sextioårsåldern och har arbetat länge inom yrket. Det märks att informanten har ett stort professionellt liksom privat intresse i

verksamheten och de sociala och demokratiska aspekterna av yrkesuppdraget. Informanten verkar också ha en mycket varm och mellanmänsklig förmåga och ser med både perspektiv och deltagande på sina deltagare och verkar ha ett starkt band till dem som både individer och samhällsgrupp. Informanten ger ett allmänt varmt och värnande intryck. Generellt upplevs informanten som handen i handsken på sin plats i sådan verksamhet.

7.2 Verksamhet

Följande presenteras resultatet för vad kunnat utläsas av informanternas svar på frågor angående språkrelaterade verksamheter för nyanlända.

7.2.1 Informant 1 [Lindesberg]

»Den reguljära språkverksamheten är ju den att vi har språkcafé, en gång i veckan. Och det har vi faktiskt hållit på med … det är snart tio år, tror jag.« Den startades ursprungligen som en satsning från regionsbiblioteket, vilket påbörjade det hela genom att för folkbiblioteken och studieförbunden ordna

seminarier i ämnet. På så vis uppstod kring dessa samarbeten mellan biblioteken och studieförbunden. Studieförbunden i fråga är: ABF, Vuxenskolan och NBV.

I och med ökande flyktingströmmar under 2010-talet blev det dock så att studieförbunden fick mer pengar och satsade mer på egen regi. Dock utan att biblioteket slutade med sin verksamhet. Biblioteket fann istället nya

samarbetspartners i Amnesty, Lions, Röda korset och Svenska kyrkan. Svenska kyrkan hoppade dock av med tiden då resurser saknades.

Idag, uppger informanten, är det alltså folkbiblioteket, Amnesty, Lions och Röda korset som driver detta språkcafé. Från samtliga deltar representanter, dock inte alla på samma gång. Informanten i fråga sköter främst samordning och scheman, och brukar också se till fikat.

Utöver organisationer som samarbetspartners har verksamheten också frivilliga som hjälper till. De frivilliga är då infödda svenskar som kommer och samtalar och umgås med de nyanlända som deltar i verksamheten. Det är tack vare de frivilliga som det alltid finns ett antal personer på plats att prata och umgås med, oavsett vilken organisation som håller i caféet vid aktuella tillfället.

Informanten funderar på huruvida deltagarsiffrorna sjunkit, och säger att de har det överlag i och med att flyktingströmmarna minskat, men att det stadigvarande ändå är många som deltar.

För att underlätta samtalen prövar man ibland med olika material. Informanten visar fram ett sällskapsspel med frågor om Sverige som fungerar bra som isbrytare och som hjälp på traven för samtal och uttryck.

»[…] Ibland kan ju samtalet bli lite haltande och så där, och då är det ju bra att ta till de här. […] Man berättar om Sverige och ja, och så får de själva uttrycka sig.«

Folkbiblioteket har också samarbeten med SFI. Bibliotekspersonal har agerat uppsökande och besökt SFI och SFI-klasserna besöker då och då biblioteket för att uppdatera sig gällande medier.

7.2.2 Informant 2 [Lindesberg]

Informanten har tidigare varit ansvarig för en läsecirkel för personer med andra modersmål än svenska och har av denna anledning utgått från ortens SFI-klasser. I denna verksamhet lästes gemensamt böcker på lättläst svenska.

Läsecirkeln tog dock dålig fart och deltagarna var få. Informanten är osäker på anledningen till detta men tror att det kan vara en kombination av språkförbistring och yttre omständigheter. En deltagare blev sjuk och cirkeln stördes om av omorganisation och ombyggnation på biblioteket.

»En dag i paradiset, tror jag den heter. […] Socioekonomisk utsatthet, handlar den om, så där och då tänkte jag, det kanske är nåt som … Om arbetslöshet och såna saker, och att den kanske går att relatera till, tänkte jag. Och det var en bra, kort behändig bok. Så att då gick jag upp till vår SFI här i stan, och så gick jag ut i två eller tre klassrum, presenterade hela projektet – värdet av läsning, ungefär, och att det var frivilligt.«

Informanten låter förövrigt poängtera att det inte handlar om att agera skola eller skolbibliotek utan att verka kompletterande. Fokus ligger på själva läslusten, integrationen och språkträningen.

Man vill trots bristerna som var under senaste cirkeln fortsätta med den typen av verksamhet. Informanten tror att det kanske behövs utveckling av den uppsökande verksamheten och att man exempelvis kunde pröva att arbeta tillsammans med BVC för att nå föräldrar och/eller barn inom användargruppen.

7.2.3 Informant 3 [Västerås]

Informanten är mycket intresserad av frågor kring mångkultur och integration och arbetar huvudsakligen med detta. Verksamhetsmässigt anser informanten att det finns flera områden att täcka upp men att fokus ändå ligger på att stärka den

användargruppens svenska och ge dem nyttig samhällsinformation. Sedan den stora flyktingvågen under 2010-talet har det funnits ett stort behov.

Bland detta folkbiblioteks integrerande verksamheter finns därför språkcafé, läxhjälp, samhällsinformation, körkortsstöd och IT-hjälp. För dessa aktiviteter agerar informanten samordnare men försöker också delta om tid finns.

» […] Vi har sett att de verktyg då som vi kan använda i integrationsarbetet är då att stärka språket och samhällsinformation. Våra aktiviteter vi håller i då är ju exempelvis språkcaféer, läxhjälp, IT-hjälp. Man kan få hjälp med datorer och telefoner och sånt. Körkortinformation, samhällsinformation i allmänhet – hur funkar det svenska samhället. Inför valet hade vi lite såna grejer. Så främst aktiviteter inom de områdena.«

Särskilt språkcaféerna försöker informanten hinna med. Annars finns där organisationer och föreningar, exempelvis Röda korset, med vilka man har

samarbete och vilka då kan hålla i verksamheten. Det är också många frivilliga som hjälper till och utan dem, säger informanten, skulle det aldrig fungera. Deras deltagande behövs för att det ska bli en faktisk språkträning.

Informanten berättar att utöver språkcaféerna är körkortsverksamheten särskilt stark. Där kan man på flera olika språk få hjälp och råd kring hur man går till väga för att ta körkort i Sverige. För detta finns drop-in varje tisdag.

Det är också viktigt med verksamheter för dagliga digitala förehavanden.

Exempelvis bankärenden. Swedbank brukar kontinuerligt besöka biblioteket för att visa och berätta hur deras tjänster fungerar och detta är då särskilt uppskattat hos användargruppen i fråga.

7.2.4 Informant 4 [Vivalla]

Informanten berättar om en bokcirkel som verksamhet. Denna arrangeras tillsammans med den lokala familjecentralen med vilken man delar byggnad. Familjecentralen fungerar så att landstinget och kommunen, vilket vill säga BVC och kommunen, samverkar för att möta upp föräldrar som är hemma med sina barn. Bokcirkeln startades på detta vis genom att bjuda in genom familjecentralen och fokusera på lättläst litteratur. Den äger rum i familjecentralens lokaler och familjecentralens personal är också med vid verksamhetstillfällena. Det är så verksamheten marknadsförs, genom familjecentralens personal direkt till deras besökare. Speciellt, säger informanten, om personalen på familjecentralen märker att det finns ett särskilt behov av att läsa och/eller prata.

Hur ofta verksamheten äger rum varierar sig från år till år, från omgång till omgång. Ibland har den hållits varje vecka under en kortare period, ibland har den hållits mer sällan fast under en längre period.

Exempel på böcker man läst, berättar informanten, är Utvandrarna, Invandrarna och Katitzi. Utvandrar-sviten bidrar till spännande samtal genom igenkänning eftersom majoriteten deltagare har utvandrat och invandrat. Böcker som Katitzi är också bra, speciellt sett utifrån familjecentralens uppdrag då sådana böcker skapar samtal kring barnkonventionen, barns rättigheter, uppfostran, etc.

»När vi hade Utvandrarna … Det var ju kul. Då hade vi en kvinna, en svensk kvinna. Hon var musikalartist, så hon letade ju upp sången från Kristina från Duvemåla och sådär. Så det är ju egentligen det att man ska vara intresserad av att läsa och prata … Så hon var med där, så det blev ju en viss integration kan man säga, när det är både invandrare och svenskar som deltar.«

Man har också läst bilderböcker i cirkeln. Då kunde deltagarna dels läsa böckerna i egenskap av cirkeldeltagare, men också i egenskap av förälder. När de tog hem boken kunde de läsa den med sina barn och efter det också diskutera vad barnen tyckte. På så vis kunde dessa böcker analyseras på flera sätt.

Informanten låter därefter påtala att ett led i cirkelverksamheten är att deltagarna ofta får ett eget exemplar av boken att behålla efter att cirkeln avslutats. Det har ibland varit svårt att förutse antalet exemplar, men vid sådana tillfällen har man istället lottat ut böckerna bland deltagarna.

samtala. Den lokala sammansättningen gör dock att det främst är nyanlända kvinnor som deltar. Dock uppger informanten att bakgrunden till varför bokcirkeln startades dels kommer sig av att vilja stärka språket för dessa kvinnor, dels att kunna forma något kring familjecentralens behov av att belysa frågor kring barn. Också för att man vill göra något påtagligt utifrån lagen om prioriterade grupper.

»Vi gör ju då detta i familjecentralens lokaler, så det blir ju enkelt då för alla deltagare, som invandrade då, de hittar ju dit och så … Och det marknadsförs ju genom familjecentralen, så personalen där frågar ju besökarna om de inte vill vara med på detta, speciellt om de märker att det finns intresse och behov av att prata och läsa. Men vi har också marknadsföring genom biblioteket, så man kan ju anmäla sig på flera olika sätt.«

7.3 Socialt

7.3.1 Informant 1 [Lindesberg]

På frågan huruvida denna användargrupp i regel är biblioteksbesökare sedan innan eller ej, svarar informanten att uppfattningen tyder på det förstnämnda. Man upplever att när de nyanlända anländer till Sverige är deras behov sådant att de väldigt snart behöver uppsöka biblioteket. Inte minst för att de är beroende av datorer och internetuppkoppling för att klara av sina vardagliga förehavanden. Främsta behovet är dock kanske språket och man kan snabbt på egen hand komma igång med att studera svenska genom folkbibliotekets medieutbud. Många önskar också ta körkort och har då behov av att låna körkortsböcker. Informanten menar också att folkbiblioteket generellt är det lättaste sättet att börja närma sig ett samhälle eftersom det är en mer öppen institution i jämförelse med andra sådana.

»[…] Vi kan ju erbjuda då internet, wifi. […] En del är ju väldigt ivriga på att komma igång snabbt och ta sig in och lära sig språket. Och då har vi ju böcker … Och de vill ju lära sig språket […] och så vill de lära sig köra bil […] De kommer ju hit, bland det första de gör när de har kommit till Sverige. Efter som det här är ju den institution som, så att säga, är öppen. Det är svårare att liksom … Ta sig in på nåt annat sätt. […] Det kan ju vara en mötesplats, också, mellan olika människor – olika generationer, olika etniciteter.«

Därav börjar informanten berätta om hur man sedan januari 2019 införlivat ett medborgarkontor i samma byggnad som folkbiblioteket. Det är ett projekt som satts igång med pengar från länsstyrelsen. Där kan allmänheten få hjälp och råd vad gäller myndighetsfrågor, allmäninformation och vidareslussning. Detta har, uppger informanten, avlastat folkbiblioteket en del sedan de förut fick ta alla sådana ärenden då där inte fanns något medborgarkontor. Det tycker informanten är bra, inte minst för att bibliotekspersonalen inte alltid är så kompetenta i sådana frågor, eftersom det många gånger inte berör deras område.

fungerar som en samhällelig inkörsport. Informanten tror också att sådan

verksamhet bidrar till det sociala nätverkandet; att användarna i verksamheten lär känna nya människor och att vänskapsband uppstår. Samtidigt poängteras dock att de flesta frivilliga är äldre, exempelvis pensionerade lärare, varpå åldersskillnaderna kan vara något hindrande.

»[…] Det har ju hänt att man träffar då yngre personer som har blivit äldre, som nämner att de känner en viss …De uttrycker sin tacksamhet – att de fick hjälp då när de kom hit [till Sverige] i början. Det är liksom som en inkörsport, biblioteket då.«

7.3.2 Informant 2 [Lindesberg]

Vad informanten hoppas att deltagarna tar med sig från integrerande verksamhet så är det, förutom bättre svenska, läslust. Också bättre integrationsförutsättningar i allmänhet sedan det står i bibliotekslagen att denna grupp ska prioriteras.

Överlag tror informanten att biblioteket kan spela en stor roll för dessa användare, eftersom litteraturen är en väg in i språket. Utan folkbiblioteket hade det mest varit skolorna som sysslat med integration. Biblioteket är ju en öppen plats man alltid kan komma till sedan Norden, som informanten uttrycker det, har ett generöst

biblioteksväsen.

»Jag tror det kan betyda väldigt mycket, eftersom litteraturen är en väg in i språket. Hade det inte funnits några bibliotek så hade ju integrationen bara funnits kanske i skolan.«

Därav minns informanten en före detta kollega som kom från Syrien. Hon hade berättat för informanten att det i Syrien inte alls var lika självklart eller öppet med bibliotek.

Informanten kallar varandet av folkbiblioteket för en aspekt av ett demokratiskt samhälle och menar att särskilt nyanlända måste få kunskap om sådana institutioner eftersom det i sig är integration.

Vad gäller integrerande språkverksamhet för att skapa nya relationer tror informanten att det i alla fall kan ge det lilla grundläggande; att människor åtminstone blir bekanta med varandra och har fler att känna igen och hälsa på i exempelvis mataffären.

Informanten berättar i förbigående om ett annat projekt denne ansvarat för: införandet av Tv-spel för barn och unga på biblioteket. Även om det inte var

bakgrundstanken med projektet har det blivit så att det är många nyanlända barn och unga som kommer och spelar Tv-spel på biblioteket. Det är positivt. Nackdelen är dock att det nära är samma grupp av besökare hela tiden, vilket gör att det blir en ganska sluten krets.

varpå texterna diskuteras. Detta ska kunna ge mycket i fråga om samtal. Därmed finns förhoppning om att starta en verksamhet med shared reading för invandrade.

»Vi var förra veckan på en kvinna som hade jobbat mycket med sånt, och just att jobba med det, med nationella minoriteter eller andra som då har kommit till Sverige, då … Det tyckte hon nästan var det roligaste, för de hade så mycket att berätta om. Det kom fram saker från deras barndom, hemland och såna saker. Så det hoppas jag att vi kan starta.«

7.3.3 Informant 3 [Västerås]

Informanten upplever läget blandat huruvida användarna är biblioteksbesökare sedan innan verksamheterna eller ej. Dock tror man att de allra flesta haft med biblioteket att göra förut. Många har nog fått reda på verksamheterna tack vare att de av andra skäl besökt biblioteket. Folkbiblioteket är trots allt, resonerar

informanten, oerhört viktigt för dessa användare sedan de inte har så många andra platser de kan vara på och få sina behov tillgodosedda. På biblioteket är det kravlöst och den som vill kan komma och gå och lära sig vad denne önskar utifrån sina egna behov. De andra samhällsinstanserna ställer krav som motar bort folk. Informanten säger att folkbiblioteken därför är viktiga för integrationen.

»På andra ställen i samhället är det andra krav. Här kan du liksom bara vara och lära dig i din egen takt eller komma i kontakt med andra människor som du inte annars kan. Så jag tycker att biblioteket är en viktig del om man ska prata om integration.«

Användarnas vinning på sikt utifrån verksamheterna är dels språket, men främst – tänker informanten, ger det dessa användare en positiv känsla av att det finns platser för dem där de kan känna sig välkomna. Informanten tänker sig att det måste vara oerhört svårt att komma till ett nytt samhälle där man inte känner någon eller förstår vad folk säger – att det då lär kännas extra bra att komma till en plats där folk välkomnar, ler och säger hej. En plats där det dessutom är okej att du vistas hela dagarna och sysslar med ditt. Informanten tror förövrigt att många flyktingar har dåliga erfarenheter av samhälleliga institutioner och myndigheter.

Vad gäller grupprelationerna i verksamheterna tror informanten att deltagarna är mycket vana vid att blandas på det sättet med tanke på hur de slussas in i landet och tvingas blanda sig med människor från andra länder hela tiden – att flyktingar över lag klumpas ihop av samhället. De har nog förövrigt relativt lätt för att samtala igenkännande och jämförande med varandra eftersom så många av dem delar erfarenheter. För verksamheternas funktion är det sannolikt därav bara hjälpsamt att så många olika kulturer möts.

Kring skapandet av nya kontaktnät tvekar dock informanten. Denne känner sig väldigt osäker på hur det förhåller sig med det. Nog för att många blir

»Det är ju klart vi får stammisar och såna som umgås med varandra för att de kommer på våra träffar varje vecka då och lär känna varandra så. Men jag vet ju inte om de umgås på fritiden, det kan jag ju inte påstå, men de känner ju varandra när de är här.«

Bekantskapen sker då över gränserna, både mellan de avsedda deltagarna och frivilliga svenskar och informanten själv har blivit bekant med väldigt många genom dessa verksamheter.

Förövrigt nämner informanten en social fördel i att det finns flerspråkig personal. De har i regel dessutom samma erfarenheter och känner därför igen behoven och kan anpassa verksamheter efter det. De är en viktig resurs.

7.3.4 Informant 4 [Vivalla]

De flesta deltagarna tros enligt informantens uppfattning ha varit biblioteksbesökare sedan innan de deltagit i verksamheten. Informanten säger sig ha känt igen en del av dem när de kommit till verksamheten.

Informanten säger att folkbiblioteket spelar en stor roll för denna användargrupp eftersom det för dem är ett bra sätt att träna språket. Det märks, säger informanten, på hur många som kommer till biblioteket av sådana anledningar. Datorerna används flitigt och det lånas ofta ut lättlästa medier. Informanten upplever också att man ser biblioteket som ett sätt att hjälpa sina barn, eftersom barnen behöver både modersmålet och svenskan.

Angående språkverksamhetens förtjänster på sikt är informantens åsikt att det stärker denna användargrupp. De blir av detta tryggare och vågar prata mer, eftersom man får träna svenskan på ett bra sätt när man både läser och samtalar. Sådant gör deltagarna mer utåtriktade och de får bättre chanser till jobb. Men tryggheten, poängterar informanten, tryggheten är nog den största vinningen.

»[…] Det är väl därför extremare partier vill förhindra dem som inte är svenska medborgare att använda biblioteket. För att försvaga de grupperna helt enkelt. För man blir ju starkare, när man kan språket.«

Förövrigt uppfattas gruppdynamiken som god. En del av deltagarna känner varandra och andra inte. Men, menar informanten, de lär ju känna varandra. Folk är ju folk, tänker informanten, och därav olika. En del vågar prata mycket, andra är blygare. Dock märker man att det oavsett finns en vilja att vara med, att det nog är viktigt att få vara det. Stämningen vid träffarna är glad och positiv; man har roligt

tillsammans. Det är ju också bebisar med. Med dem kan deltagarna hjälpa varandra. Sedan så finns ju informanten och familjecentralens personal med, och det, tror informanten, är bra. Det ger en bra dynamik när det finns med personer som alla kommer från olika håll.

»Absolut. Att de har hittat varandra så. Och jag får ju också nya relationer. Inte att vi umgås privat, men man känner igen varandra, hejar, småpratar och vet vilka de är och så. Och mellan deltagarna, att de får lite nya vänner och bekanta. Det är ju positivt.«

Att biblioteket då har sådan tillit och därmed kan skapa trygghet kan nog kanske, tror informanten, bidra till generell ökad trygghet och tillit till andra platser i samhället. Denne tänker att biblioteket kanske kan vara en väg in i den samhälleliga byråkratin.

I sin yrkesroll försöker informanten att vara inbjudande och lågmäld.

Förhoppningen är att inte uppfattas som mästrande och överlägsen, utan tvärtom jordnära och tillmötesgående. Dock en kompetent yrkesperson vars kunskaper som bibliotekarie kan vara en nytta för den som vänder sig till denne.

7.4 Tillit

7.4.1 Informant 1 [Lindesberg]

Tilliten till biblioteket som institution tror informanten är ganska stor hos denna grupp. Att de känner en trygghet som kommer sig av att biblioteket inte är någon myndighet och därför inte har någon makt över deltagarnas tillvaro. Biblioteket avspända miljö gör därför att biblioteket är en bra plats att lära sig på.

»Det är svårt att säga, men jag tror att de har en ganska stor tillit – de känner en trygghet. Det är ju också en av fördelarna med biblioteksverksamhet – vi är ju ingen myndighet som har makt över deras tillvaro.«

Angående huruvida tilliten till folkbiblioteket kan öka tilliten till andra samhälleliga instanser är tveksamheten mer påtaglig. Informanten uppfattar att tilliten i stort i samhället minskat, att vi lever i en tid av främlingskap och att myndigheterna hellre håller dörrarna stängda än öppna. Man förstår att sådant kommer sig av

arbetsmiljöskäl men att det ändå är ett problem, och att folkbiblioteket då i jämförelse ter sig så mycket öppnare.

»Till exempel, de här förvaltningarna då som håller till på kommunhuset, de har ju en dörr som är stängd. Där måste man först anmäla sig och boka tid. Man har liksom av olika skäl varit tvungna att resa murar – som inte fanns förut.«

Därav berättar informanten att det rapporterats om mer och mer stök på

folkbiblioteken men att man själv inte har upplevt några sådana tendenser och därav känner att biblioteket utan större hinder kan vara en öppen miljö.

»[…] Det här med att veta hur det ser ut i de samhällen som folk kommer ifrån. Det behövs ju alltid.«

7.4.2 Informant 2 [Lindesberg]

Tilliten till folkbiblioteket och personalen hoppas informanten är god. Informanten utgår från sig själv i sitt bemötande och uppger sig försöka att vara lättsam och trevlig för att tydligt inte ställa några krav och verka överlägsen.

Denne tror också att om man kommer till ett främmande land och känner sig trygg och sedd på en institution så kan det möjligen smitta av sig på synen på andra institutioner. Därav tror informanten att biblioteket besitter en viktig tillitspotential rent samhälleligt och att det är viktigt att upprätthålla den sortens bemötande som folkbibliotek generellt har.

»Jag försöker föreställa mig själv om jag var i ett annat land och inte visste nånting … Och man blir väldigt bra bemött och behandlad av en institution och går därifrån med ett leende så är det ju nånting bra. […] Så jag tror att det är viktigt i alla fall. Så där finns det ju en potential i biblioteken då, att upprätthålla det här bemötandet.«

7.4.3 Informant 3 [Västerås]

Informanten svarar jakade på frågan huruvida folkbibliotek kan möjliggöra ökat tillit till andra samhällsinstanser. Denne tror att de flesta mindre demokratiska länder har väldigt strikta myndigheter och institutioner; att sitta ned och ta en kaffe och småprata med en bibliotekarie är nog ingenting de hade kunnat göra i sitt hemland.

Tilliten till institutionen upplevs därmed som ganska hög. Dock tror informanten att många kan vara svåra att uppfatta på den punkten eftersom det öppna folkbiblioteket är så nytt för dem; att de saknar talande erfarenheter av biblioteket. Denne frågar sig om det sedan är fråga om viljan att besöka institutionen i sig eller själva

verksamheterna. Vissa är dock stadiga besökare och tillbringar det mesta av sin fritid på biblioteket. Samtidigt poängterar informanten att det dock väl är just därför biblioteket uppnår god tillit, för att man kommer dit för att man själv har något där att hämta. Om man inte är intresserad av att exempelvis läsa böcker är det ingen som tvingar på en det.

»Jag har fått det intrycket när jag har pratat med deltagare på språkcaféerna. De är liksom vana vid att med myndigheter och institutioner och så, så är det jävligt strikt. Så att sitta och ta en kaffe och snacka med en bibliotekarie är inget som de nånsin skulle ha gjort i sitt hemland. Så jag tror absolut att bibliotek kan hjälpa till på den fronten.«

Ungefär likvärdiga är informantens uppfattning om användargruppens tillit till personalen. Den är nog ganska hög men samtidigt kan det kännas hotande när biblioteket frågar efter personuppgifter i samband med lånekort. Det kan dock informanten förstå, speciellt om personen i fråga kommer från ett mer