Socialnämndens arbetsutskott Utdrag ur PROTOKOLL 2016-03-03
§ 26
Subventionerade färdtjänstresor med kollektivtrafik SN-2016/56
Beslut
Arbetsutskottet föreslårsocialnämnden besluta
att ingå avtal med Uppsala läns landsting om färdtjänstresor med kollektivtrafiken samt att föreslå kommunstyrelsen föreslå kommunfullmäktige besluta att avgifter för färdtjänster ska ändras så att det vid färdtjänstresor med kollektivtrafik inte tas ut någon avgift för resenären.
Ärende
Socialchef informerar muntligt.
Tjänsteskrivelse, 2016-02-23 och Förslag på nya egenavgifter från och med 1 oktober 2012, 2012-07-11, har varit utsända.
Sida 1 av 3
Handläggare Tjänsteskrivelse Diarienummer
Mary Nilsson Datum SN-2016/56
Socialchef 2016-02-23
Socialnämnden
Färdtjänstresor med kollektivtrafik
SN-2016/56 Förslag till beslut
Socialnämnden beslutar
att ingå avtal med Uppsala läns landsting om färdtjänstresor med kollektivtrafiken samt att föreslå kommunstyrelsen föreslå kommunfullmäktige besluta att avgifter för färdtjänster ska ändras så att det vid färdtjänstresor med kollektivtrafik inte tas ut någon avgift för resenären.
Sammanfattning
Bakgrund
Kommunfullmäktige gav 2015 socialnämnden i uppdrag att förhandla fram ett förslag till samverkan mellan kommunens färdtjänst och kollektivtrafiken. Uppdraget är en del i fullmäktiges mål visa upp nytänkande lösningar inom energi, kretslopp, kollektivtrafik, närodlad mat, demokrati och delaktighet.
Ekonomisk konsekvensanalys
Socialnämnden har idag avtal med Taxi Stor och liten. Varje färdtjänstresa tur och retur till Uppsala med taxi kostar 300 kronor. Om brukaren istället åker buss eller tåg skulle
kommunen debiteras 40 kronor per resa.
Ärendet
Socialnämnden har idag cirka 300 brukare som beviljats färdtjänst för arbets- eller
fritidsresor. Verksamheten kostade 2015, inklusive handläggning, 4 125 tkr, ett underskott på 521 tkr. Många av resorna för t.ex. ungdomar går till Uppsala för att delta i fritidsaktiviteter.
Andelen personer som gör långa resor för att arbeta eller studera har ökat de senaste åren.
Flera av brukarna har perioder när de, ibland med ledsagare, skulle kunna resa med buss eller pendeltåg. Särskilt för unga med funktionsnedsättning är det ett viktigt inslag för att känna sig som andra ungdomar.
Förvaltningen har haft kontakt med landstinget i Uppsala län för att diskutera formerna för samarbete. De praktiska lösningarna kan se ut så att kommunen skriver ett avtal med
korten till de brukare som kan och vill resa kollektivt. Landstinget fakturerar därefter
kommunen det antal kort som beställts och kommunen fakturerar därefter brukaren om avgift ska tas ut.
De senaste egenavgifterna för färdtjänst gäller sedan 1 november 2012. Avgifterna är kilometerbaserade (handling bifogas) och samtidigt reglerades möjlighet att få 50 % lägre avgift genom samåkning.
Barnkonsekvensanalys
Barnkonsekvensanalys är gjord enligt checklista.
Mary Nilsson Socialchef
Beslutet ska expedieras till:
Akten
Sida 3 av 3
Barnchecklista inför beslut
1. Påverkar beslutet barn?
Ja
Nej
Förklara oavsett svar.
Om, ja fortsätt med frågorna.
2. Hur har barns bästa beaktats?
3. Beskriv eventuella intressekonflikter.
4. Har barn fått uttrycka sina åsikter?
Ja
Nej
Förklara oavsett svar.
Enligt FN är alla under 18 år att betrakta som barn
Förslag på nya egenavgifter från och med 1 oktober 2012
Färdtjänsten gäller inom Knivsta och Uppsala kommun. Resor till sjukhus, vårdcentral och tandläkare räknas som sjukresor. Dessa beställs hos Landstingets beställningscentral, tfn: 0771-99 90 00.
Aktuella taxor och avgifter
För färdtjänst med personbil och rullstolsfordon betalar kunden 30 procent av
bruttokostnaden. Den lägsta kostnaden är dock 40 kronor och den högsta är 150 kronor.
Om flera färdtjänstberättigade åker med i samma fordon, så kallad samåkning, är kostnaden 25 procent av bruttokostnaden per person. Den lägsta kostnaden är dock 20 kronor och den högsta 90 kronor.
Förslag på nya taxor och avgifter
Egenavgiften som baseras på kilometertaxa i intervaller oberoende av fordonstyp:
Enkelresa Samåkning 0 – 5 km 40 kronor 20 kronor 5,01 – 10 km 50 kronor 25 kronor 10,01 – 20 km 70 kronor 35 kronor 20,01 – 30 km 90 kronor 45 kronor 30,01 – 50 km 110 kronor 55 kronor 50,01 - 120 kronor 60 kronor
En ekonomisk konsekvensberäkning
Framtida kostnader för färdtjänsten kommer att förändras men kostnadsförändringen är starkt beroende av hur Lag (1997:736) om färdtjänst idag tillämpas inom kommunen samt hur kommunerna lyckas dels med samordningen av sina resor via upphandlade taxibolag men även hur mycket av färdtjänstresenärer kan förflyttas till den kollektiva trafiken, till exempel resor med Upptåget.
Det finns en hel del faktorer som påverkar kostandsutvecklingen i kommunen. Med avseende på att tillstånden ger rätt till obegränsat antal resor är resestrukturen inom kommunen den enskild största avgörande faktorn för kostnadsutvecklingen.
Ersättningsmodellen till leverantör utgår ifrån det offererade timpriset. Denna
ersättningsmodell tillämpas på såväl vanlig personbil, som specialfordon (rullstolstaxi).
Skälig kostnad i prissättningen
Av 11 § fjärde stycket lagen om färdtjänst framgår att avgifterna skall vara skäliga och inte får överstiga tillståndsgivarens självkostnader.
Nivån och principer för beräkning av egenavgifter varierar mellan olika kommuner. För
Knivsta kommun är egenavgiften inte kopplad till kollektivtrafiktaxan utan avgiften är bestämd till 30 procent av taxameterpriset. Undantaget är resor som betraktas som arbetsresor, där utgår egenavgiften per månad och bestäms utifrån rådande prissättningen inom
kollektivtrafiken. Tillståndsgivaren i det här fallet Knivsta kommun får bestämma grunderna utifrån tillämpliga bestämmelser för egenavgiften. Resans omfattning beror på många sammanhängande faktorer som har betydelse för rådande prissättning bl.a. rådande ekonomiska förutsättningar, kostnader för att tillhandhålla en färdtjänstresa m.m. Det förekommer därför stora variationer mellan kommuner i taxans konstruktion och sättet att betrakta avgiften och avgiftens storlek. Att skillnader skulle komma förutsattes redan i motivuttalanden till lagen om färdtjänst (prop. 1996/97:115 s.57) bl.a. att egenavgiftens nivå inom färdtjänsten inte är principiellt annorlunda än att kollektivtrafiktaxan varierade mellan olika länen.
Prissättning beroende på fordonstyp
Rådande prissättning av rullstolstransporter är konsekvenser av tidigare genomförd
upphandling och förevarande avtal. Den verklighet som råder i dag är att enskilda taxibolag offererar olika priser beroende på den fordonstyp som eftersöks. Konsekvenser av en sådan prissättning blir att även om egenavgiften som är på 30 procent är lika för alla tillståndhavare får rullstolsresenären betala ett högre pris för samma resa eftersom priset per timme är högre för en rullstolsbil. Det förekommer även olika prissättning för samma fordonstyp beroende på vilket taxibolag som resenären nyttjar.
Kommunen har ansvar att säkerställa tillgång på fordon oavsett fordonstyp dock är prissättningen i en upphandling något som enskilda taxibolag gör. Härmed förordas att kommunen som tillståndsgivare tillämpar samma prissättning oavsett fordonstyp.
Egenavgiften för färdtjänstresor skall istället vara kilometerbaserad och införas i samband med det nya färdtjänstavtalet som börjar gälla den 1 oktober 2012.
Samåkning
När färdtjänsten år 1997 lyftes ur Socialtjänstlagen, förändrades den till sin innebördoch blev en särskild lag, Färdtjänstlagen. Därmed slogs det fast att resmöjligheter för personer med skilda funktionshinder ska kvarstå men att dessa i högre utsträckning än tidigare ska kunna genomföras samordnat med andra och i en allt mer anpassad linjetrafik. Ett utvidgat resande i en anpassad kollektivtrafik minskar kravet på särlösningar vilket innebär en möjlighet att finansiera god kollektivtrafik med hög tillgänglighet.
Färdtjänsten i kommunen skall i möjligaste mån vara en flexibel service. Det ska vara möjligt att frivilligt tillämpa samåkning. Huvudprincipen vid resa med färdtjänst är att samåkning sker med andra. I praktiken innebär det att om två resenärer eller fler kan samsas att åka i en bil under en viss sträcka och taxibolaget klarar av det så ska det vara förenat med en lägre egenavgift.
Det finns flera skäl till varför samåkning i ökande grad bör tillämpas och göras tillgänglig för personer med funktionshinder; bättre nyttjande av de fordon som finns att tillgå; minskad risk att fordon saknas och i förlängningen minskad miljöpåverkan. Ökat antal personer i hög ålder, förändrade tekniska förutsättningar för att samordna resor och ekonomiska skäl är ytterligare skäl som talar för samåkning. Knivsta kommun vill premiera denna typ av resande och för att underlätta och skapa förutsättningar för taxibolagen så är det optimalt om så många som möjligt beställer sina resor via taxibolagets telefonväxlar. Detta skapar bättre förutsättningar till planering av beställda färdtjänstresor. Därmed förordas 50 procentig lägre egenavgift vid samåkning.
förordningen (1993:1 148) om egenavgifter vid resor med riksfärdtjänst. Genom förordningen (1996:1 094) som träde i kraft den 1 januari 1997 anges bl.a. vilka belopp egenavgiften skall uppgå till vid olika vägavstånd i kilometer. Nivån på egenavgifterna i riksfärdtjänsten har dock inte följt, tillexempel taxesättningen inom järnvägstrafiken. Detta är förhållande som råder idag dvs. att kommunerna inte själva får bestämma egenavgiftens storlek inom
riksfärdtjänsten. Det är främsta anledningen varför det förekommer skillnader i prissättning mellan färdtjänst och riksfärdtjänst. En rimlig utgångspunkt borde vara att den som bär kostnaderna för en verksamhet också skall ha inflyttande över avgifterna för att delvis kunna finansiera denna verksamhet.
