Lösningar till C3/D3 Termodynamik 2012-01-11
1. Avläs punkterna 1 och 2 i diagrammet. 1: (11,5 ℓ, 2,0 atm), 2: (22,5 ℓ, 1,0 atm).
2
1
gas 12 21
12
, .
arean av en rektangel + en triangel
1 atm (22, 5 11, 5) 1 1 atm (22, 5 11, 5) 1671 J 2
V
V
W pdV W W W
W
= = +
= =
⋅ − + ⋅ ⋅ − =
∫
3 3
1 1
21 1 1
2 2
gas
ln( ) ln( ) 2 atm 11, 5 10 m ln(11, 5 / 22, 5) 1564 J 108 J.
V V
W nRT p V
V V
W
= = = ⋅ ⋅ − ⋅ = −
=
2a. Luften avger P = Δn/Δt ·Cp ·ΔT och Δn=p·ΔV/RT => P=(ΔV/Δt) ·(p/R·T) ·7/2·R· ΔT = (150 m3 /3600 s)·(1,013·105 Pa/(8,31 J/(mol. K)·293 K)) · 3,5 · 12 K = 600 W
2b. Vf = (600+280)/280 = 3,1
2c. Q=m·c·ΔT => m=Q/(c· ΔT )=( 880 W · 24 h·3600 (s/h)/(4,19 103 J/(kg·K)·52 K) = 350 kg => 350 l
3a. Förådstuben:
3 3
1 21
50 10 m
( ) 7 MPa 144 mol.
(8,31 J/mol K) 293 K
n V p p
RT
⋅ −
∆ = − = ⋅ =
⋅ ⋅ 3b. Experimenttuben :
1
6
3, 28 147 mol 147 8, 31 293
Ny volym blir då: 44,8 .
8 10
n n n pV n n
RT V nRT
p
= + ∆ = + ∆ = + ∆ =
⋅ ⋅
= = =
⋅
3c. Förflyttningen från förådstuben med det högre trycket innebär att gasen expanderar.
Detta kostar energi eftersom det genomsnittliga avståndet mellan gasatomerna måste öka. Denna energi kan bara komma från den kinetiska energin hos gasen som alltså måste minska vilket, via 3/2 kT, gör att även temperaturen minskar.
4. I mikron: Qm =Pm⋅ ∆ =tm m cv⋅ ⋅ ∆v T. På spisen: Qs =Ps⋅ ∆ =ts (m cv⋅ +v mAl⋅cAl)⋅ ∆T
( )
0, 90 625
( ) 0, 5 kg 0,18 kg
4,18 375
v v v v Al Al
m s
m s
s m Al m
v v Al Al v Al
m v s m
m c T m c m c T t t
P P
P P c P
m c m c m m
P c P P
⋅ ⋅ ∆ ⋅ + ⋅ ⋅ ∆
∆ = ∆ ⇒ = ⇒
⋅ − = ⋅ ⇒ = ⋅ ⋅ = ⋅ ⋅ =
−
5a. P=A·α∙ΔT => ΔT=P/ A·α= 1000 W/(1,4 m2 · 8 W/(m2·K)) = 89 oC Svar: 109 oC 5b. P=σ∙A(eT4radiator –aT4rum) och e=a =>
1000 W = 0,90·5.67 10-8 W/(m2·K4)·1,4 m2 (T4radiator –(293 K)4)=>Tradiator= 382 K Svar: 109 oC
5c. P=A·α∙ΔT +e∙σ∙A(T4radiator –T4rum) = 11,2 W/K ∙ΔT + 7,14 ∙ 10-8 W/K4 ( T4radiator – (293 K)4)
60 oC: 448 W + 351 W = 749 W 70 oC: 560 W + 462 W = 1022 W
69 oC: 549 W + 451 W = 1000 W Svar: ca 70 oC
6a. I det gula området är ämnet i vätskeform, i det vita i gasform och i det röda i en blandning av gas och vätska
6b. Isotermen genom punkten C är den ”kritiska temperaturen”, d.v.s. den temperatur över vilken ämnet alltid är i gasfas. Denna temperatur är relaterad till det största djupet av potentialkurvan, d.v.s. den största bindningsenergin som vätskesystemet har. När den kinetiska energin, relaterad till temperaturen, är större än så kan gasen aldrig kondensera till vätska
6c. I blandfasen har systemet konstant tryck – ångtrycket – tills all gas blivit vätska, eller tvärt om. Motsvarande temperatur kallas kokpunkten vid det aktuella trycket.