PLANFÖRSLAG -3-
Ovan visas det planförslag som utarbetats utifrån analysen av Ronneby i det tidigare avsnittet. I analysen framkom såväl brister att åtgärda som kvaliteter värda att bevara. Planförslaget redovisar ett bebyggelseförslag där kvarteret Snäckebackens koppling till Torget och centrum kan förbättras och framhävas.
N
Bevara och utveckla
Utifrån resultat av den föregående analysdelen har jag kunnat identifiera ett antal åtgärder som jag ansett vara viktigast utgå från i mitt planförslag. I huvudsak har det handlat om att förstärka de kvaliteter som finns samt att omvandla hinder till möjligheter och tillgångar. Med planförslaget svarar jag på planprogrammets uppsatta frågeställningar och visar på en omvandling av området till ett mer attraktivt stadsrum att besöka och uppehålla sig i. Kanske väcks också en del nya frågor kring omvandling av den lilla stadens stadskärna.
Skissen visar planförslagets utgångspunkter.
Några av de huvudsakliga punkterna jag vill förändra är att göra Ronnebyån mer åtkomlig för besökare och invånare, genom att ge förslag på utformning av strandpromenad och platser att uppehålla sig vid just i anslutning till ån. Vidare handlar det om att försköna vissa blickpunkter, tillföra ny bebyggelse för att skapa ett mer omslutande gaturum längs med Blasius Königsgatan, samt att utforma Strandgatan, Söderbro och Blasius Königsgatan på ett sätt som gör att bilister på ett tydligt sätt upplever att de just vid denna plats faktiskt är i Ronnebys stadskärna, till skillnad från nu då dessa gator är utformade så de nästan uppmanar till snabb genomfart.
Jag har valt att koncentrera mitt planförslag till följande punkter:
Tillföra ny bebyggelse för handel och bostäder i kvarteret Snäckebacken.
Utforma Strandgatan, Söderbro och Blasius Königsgatan på ett mer stadsmässigt sätt med ett mer fotgängarvänligt gaturum.
Skapa bättre kontakt mellan staden och ån, bl.a. genom att bilda gångstråk längs med ån - en åpromenad - samt förstärka upplevelsen av ån som skönhetsupplevelse.
Dagens handel finns idag till största del norr om ån. Bilden visar mina tankar om hur centrums tyngdpunkt kan förskjutas söderut genom att göra området kring Söderbro mer tillgängligt och attraktivt att uppehålla sig i.
Genom att uppfylla uppsatta föresatser kan vägen till Snäckebacksskolan, Esplanaden, förstärkas som gångstråk. Detta är för gående mellan Hälsotorget och stadskärnan, Torget den mest vana vägen. Ytterligare handelsetableringar och bostäder ger en ökad genomströmning av människor och förstärker stråket ytterligare.
Handel och bostäder
En av huvudorsakerna till att jag föreslår
nyetablering av handel och bostäder på kvarteret Snäckebacken är för att ge området ytterligare attraktionskraftiga målpunkter. Dels kommer de boende att vistas i sin bostads direkta omgivning, dels kommer handeln dra till sig kunder och andra nyfikna besökare. Utformningen av bebyggelsen kan i sin tur påverka attraktionskraften vad gäller viljan att uppehålla sig i närheten till kvarteret. Fel utformning kan i däremot ge motsatt effekt, nämligen viljan att i stället gå vidare till något annat kvarter.
Jag kommer kort redogöra och motivera för mina val av placering och volymer för den
tillkommande bebyggelsen. En koncentration av både handel och bostäder medför stora möjligheter till ökad besöksfrekvens och rörlighet av människor.
Utformning och skala
I analysdelen framgår att Ronnebys stadskärna, centrum, har en lågmäld höjdskala där
rutnätsstadens gatumönster med slutna kvarter dominerar. Den nya bebyggelsen på Snäckebacken skulle kunna frångå den rådande strukturen och kontrastera genom dels våningshöjd och dels formspråk.
Punkthus/kvarter
Det skulle vara fullt möjligt att placera tre till fyra punkthus inom den yta som jag menat att placera ny bebyggelse inom. Detta anser jag är kanske mindre lämpligt då både skala och formspråk är i stark kontrast med den befintliga bebyggelsen i den gamla rutnätsstaden.
Rutnätsstadens kvaliteter - väl definierade gaturum med mänskliga proportioner och öppna fasader med handel i gatuplanen - medför ett mervärde till staden och stadslivet. Även om jag valt att inte utforma slutna kvarter som den traditionella rutnätsstaden så har jag tagit fasta på gaturummets kvalitet. Planförslaget visar hur Snäckebacken kan bebyggas med fyra huskroppar som är öppna åt sydväst.
Huskropparnas formspråk liknar också det som kvarteret Påfågeln har.
Våningsantal och exploateringsgrad
Modellen visar ett exempel på sjuvåningshus närmast ån.
Så stora volymer på huskropparna utgör en alldeles för dominerande del av stadsbilden.
Perspektivet till vänster visar tydligt hur stor kontrasten blir mellan fyravåningshusen från sextiotalet och ett nyare sjuvåningshus.
Att komplettera den befintliga bebyggelsen i kvarteret Påfågeln med en indragen takvåning samt begränsa den nya bebyggelse till fem våningar med indragen sjätte våning, skulle innebära en mer anpassad bebyggelse.
Denna utformning, våningsantal och öppna kvarter skulle ge en exploateringsgrad på nästan 2.0 och medföra cirka 200 nya bostäder.
Foto: K. Gylling Ronnebyån.
Lågenergihus och solceller
Ur ett långsiktigt perspektiv bör den nya bebyggelsen som uppförs på en så centralt belägen mark kunna bära de högre byggkostnader som kan väntas för att uppnå lägre
energiförbrukning än vad Byggreglerna (BBR) förskriver.
Framför allt bör söderläget nyttjas för att ta tillvara på
solenergin i form av solceller på taken som vätter åt syd. Denna energi kan sedan nyttjas till hushållsel samt belysning med mera i markplanets lokaler för handel.
Platsbildningar
vid.
Identifiering av nya stråk och platser som omgestaltas till förmån för fotgängare, till platser att uppehålla sig
Såväl platsens som gatans funktion ska vara en plats man både besöker, stannar till på eller bara passerar. Här måste goda sittmöjligheter finnas och när vädret tillåter kan vissa aktiviteter som ett café eller en restaurang delvis flytta utomhus. Platserna bör vara flexibla. Med det menar jag att platsen ska kunna användas för olika aktiviteter och arrangemang. Här ska man kunna röra sig, vila, leka eller bara sitta ner. Det ska även finnas plats för olika aktiviteter som valmöten eller marknader.
Grönskan (Snäckebacksparken) och vattnet tillför mjuka element och bidrar till livfullhet och kontrast till all den hårda miljön.
N
Förbättrade förutsättningar för fotgängare i staden medför också nya stråk och platser för desamma att besöka.
Skissen visar hur torget skulle kunna möta ån.
Parkering
Marken som tas i anspråk för den föreslagna bebyggelsen utgörs idag av parkeringsytor som idag används av bilburna besökare som anländer till centrum från söder.
Vid en ny bebyggelse kan ny parkering anläggas en våning under mark, alternativt i bottenvåningen i den del av bebyggelsen som blir i direkt anslutning till höjdpartiet i väster.
Strandgatan och Blasius Königsgatan
Idag domineras såväl Strandgatan som Blasius Königsgatan av biltrafik.
Upplevelsen av gatorna är snarare genomfartsvägar än trevliga småstadsgator, trots att de ingår i
Ronnebys stadskärna. Gatans utformning är avgörande för upplevelsen av platsen där man vistas.
Den befintliga gatustrukturen är i stort sett bra och funktionell sett ur bilistens perspektiv.
Omvandlingen av Blasius Königsgatan och Strandvägen handlar till största del om att förändra upplevelsen för gång- och cykeltrafikanterna genom att de prioriteras framför biltrafiken. Bil- och cykeltrafiken tillåts på fotgängarnas villkor. Trottoarerna omformas till områdena och planeras breda för att de ska kunna användas, exempelvis till uteserveringar och trädplantering. Det gör också att två fotgängare lätt kan mötas utan att behöva gå allt för nära varandra.
För att bilisten inte ska kunna komma upp i hög hastighet ändras markbeläggningen med hastighetsdämpande åtgärder och gatuutformning. På så vis blir området så tryggt och
säkert som möjligt. Trottoarerna kommer att kantas av trädplanteringar för att ge ett trevligare intryck.
Det finns generella lösningar på hur fotgängares säkerhet kan öka. Exemplen nedan visar hur man kan öga säkerheten i gatukorsningar.
Avsmalnande körfält i korsningar för att sänka hastigheterna.
Refugens utformning medger plats för överblick innan fotgängare fortsätter över hela gatan över gatan.
Sektion A-A
Sektion A-A
Sektionen visar ny utformning av Strandgatan och årummet öster om Söderbron. Minskad bredd på A
A
Sektion B-B
Sektion B-B
Sektionen visar ny bebyggelse på kvarteret Snäckebacken, Ronnbyån och Strandgatan väster om Söderbron. Minskad bredd på körbanan medför att ytan för gående kan ökas längs med ån. En trappa, utformad för sittmöjlighet, leder ner till ån där en väl tilltagen brygga tar vid. Bryggan utgör ett promenadstråk västerut.
B
B
Sektion C-C
Sektionen visar Blasiusköningsgatans nya utformning. Gaturummet är väldefinierat med bebyggelse på båda sidor. Den befintliga bebyggelsen på östra sidan bibehåller sin handel i gatuplan och byggs på med en indragen takvåning. Den nya bebyggelsen på västra sidan inrymmer handel i gatuplan och därovan fem våningar för bostäder, varav den sjätte våningen är indragen. Körbanans bredd har minskats och i mitten finns en refug med trädplantering på östra sidan finns också en cykelbana.
Ytorna för gående är väl tilltagna och har även en del nya träd samt platsbildningar med möjlighet till uteserveringar.
N C
C
Åpromenad, Söderbron och stadsviadukt
.
Inte bara ”gångbroar”, utan en stad som möjlig plats att uppehålla sig. Jag tänker mig att det är utformningen gör skillnaden
Staden och vattnet – gå över ån efter vatten?
”En bro är ett byggnadsverk som leder en trafikled, till exempel väg, järnväg, kanal ("akvedukt") eller taxibana för flyg ("flygplansviadukt"), över ett hinder, såsom korsande väg, järnväg, vattendrag, dalgång eller ravin.”
(Wikipedia, 2008-07-24)
Genom historien tycker jag mig ana att människan varit uppfinningsrik i sin förmåga att komma över hinder som stått i dess väg. Det har ofta handlat om olika slags broar eller andra överbryggande tekniska lösningar. Idag tar vi det som självklart att bygga en bro när vi vill komma över ett
vattendrag. De allra första broarna var mycket enkelt anordnade, några trädgrenar eller plank och stenar, för att man skulle kunna ta sig över hinder som vattendrag. Det var Romarna som uppfann
”Bågen” för broar och akvedukter, av vilka några än idag finns kvar. Cement användes av romarna som byggmateriel men försvann när bruk och tegelsten istället blev vanligt. Repbroar, som är en enkel konstruktion, användes av inkacivilisationen i Anderna. Under den industriella revolutionen på 1800-talet utvecklades brokonstruktioner av järn. Med Gustave Eiffels metoder för utvecklingen av stål kunde betydligt längre broar börja byggas. (Wikipedia den 24 juli 2008) En bro är med andra ord till största del en teknisk lösning på ett problem. Även dagens gångbroar, avsedda endast för fotgängare, är snarare passager än lämpliga lösningar för det jag vill uppnå, då jag vill få staden att växa söder om ån.
Det finns andra lösningar för att övervinna barriärer, till exempel en så kallad kulvert, täckt underjordisk kanal eller gång, vanligen utförd i betong. Den används t.ex. för ledningar för vatten, fjärrvärme, gas och el eller för underjordisk gångtrafik mellan olika byggnader. (www.ne.se 2008- 07-24)
Staden över ån - Stadsviadukt
Dilemmat är hur man ska ta tillvara på ån i stadsmiljön - i stället för att som nu låta den utgöra barriär. Mitt planförslag redovisar platser vid ån formgivna för vistelse och möte med vattnet som jag valt att kalla förstadsviadukt. Min förhoppning är att på så vis på ett övertygande sätt binda samman staden norr och söder om ån. Inte bara ”gångbroar” utan staden som möjlig plats att uppehålla sig, jag tänker mig att det är utformningen gör skillnaden. Genom att låta staden möta ån integreras de båda, och därigenom minskas upplevelsen av kontrasterna här och där borta. Då uppnås en jämnare övergång, staden överbryggar ån mer som en helhet och integrerar ån som en tillgång.
Ronnebyån ses idag på många sätt som ett hinder. Det hindrar rörelsen i staden och som fysiskt hinder gör att man ofta får gå en omväg. Idag är ån inte en tillgång för staden på så vis som den skulle kunna vara. Istället utgör den en gräns för var centrum börjar/slutar. Jag har valt att se ån som en tillgång som går att utveckla.
Åpromenaden
Stadskärnan får ta del av ån, ån blir en del av stadskärnan; en kvalitet som förskönar upplevelsen vid vistelse i staden, även vid ett kortare besök.
Uppgång från strand- promenad till Strandgatan och Drottninggatan.
Uppgång från strandpromenad till Strandgatan.
Befintlig gång- och cykelväg kopplas samman med nya strandpromenaden.
Att belysa den solida storvuxna eken skulle medföra ett nytt blickfång för strandpromenaden.
Ån väster om Söderbro. Strandpromenaden med uppgång till Strandgatan mot Drottninggatan.
Illustration till strandpromenaden öster ut med uppgång från strandpromenaden till Strandgatan.
Ny utformning av Söderbro
Söderbron får en utformning där fotgängarna är i fokus. Nya och säkrare möjligheter att korsa gatorna genom väl tilltagna ytor för både fotgängare och cyklister. Även brons västra sida får gång- och cykelstråk.
Trappor som leder ned från norra brofästet till både östra och västra sidan ger nya möjligheter att nå ån direkt ifrån bron.
Trappa ner till ny brygga.
Nya ytor för människor att uppehålla sig vid.
Trappa ned till ny, större och längre brygga.
Nytt gångstråk på västra sidan av bron.
Bättre kontakt mellan Torget och ån när två körfält blir ett.
Smalare körbana, endast en fil i vardera riktning.
