Den osynliga hemmafrun
– Tre av Sonja Åkessons dikter i närläsning
Södertörns högskola | Institutionen för genus, kultur och historia Kandidatuppsats 15 hp | Litteraturvetenskap | höstterminen 2011
Av: Elsa Haglund Hasselgärde Handledare: Jakob Staberg
Abstract
Sonja Åkesson is one of Sweden’s most well known poets. Her most productive period was from 1957 to 1977, and besides poetry she wrote novels and drama. Today, Sonja Åkesson is famous for criticizing society, mostly in a feministic way. But she was not aware of her critical approach until she became successful among her feministic readers in 1960, with poems like ”Äktenskapsfrågan” and ”Självbiografi (replik till Ferlinghetti)”.
This essay examines professor Yvonne Hirdman’s theory about women’s inferior
position in relation to men’s between 1930-1960 in Sweden. During the 1960’s, women were obstructed from the labour market and bundled off to their homes where they became
“housewives” or “homemakers”. At home, their sole responsibilities were cleaning, cooking and caring for the children. I show how this inferior position exists in three of Sonja
Åkesson’s poems from the same time:”Hjärtans fröjd”, ”Monolog” and the last part of
”Husfrid”, ”III (påskfrid)”.
My work is based on linguistic change in the Swedish language such as realism and dada.
These linguistic changes, among others, became important and innovative sources for the process and together they developed new Esthetics: ”nyenkelheten”. Nyenkelheten also got inspiration from changes in the political and cultural climate, like women’s emancipation and industrialization. Sonja Åkesson is one of the first poets to be called ”nyenkel”.
Other writers and professors, like Eva Lilja, Per Rydén, Amelie Björck and Lars Elleströms essays and discourse will assist me in my work about Sonja Åkessons way of expressing the Swedish society in her poems. My conclusions are that the “housewife” in Åkessons poems often feel both bored and stressed from her tasks at home. This expresses itself in forms of grotesque realism and irony in the language, and also often a feeling of duality.
Keywords: Sonja Åkesson, Eva Lilja, husmoderskontrakt, diktanalys, hemmafruideal, grotesk realism, dubbelhet.
Innehåll
1. Inledning
5
1.2 Syfte och Metod
6
1.3 Teori
7
1.3.1 Genussystemets två principer 7
1.3.2 Husmoderskontraktet 8
1.3.3 Alva Myrdals dröm 9
1.3.4 Dubbla vägval 10
1.3.5 Dikterna 10
1.4 Bakgrund
11
1.4.1 Den groteska realismen 12
1.4.2 Den samtida debatten 13
1.5 Tidigare forskning
13
1.5.1 Ironin, en viktig aspekt av det dubbla 14
1.5.2 Hjärtats röst, en ironisk mask 15
1.5.3 Per Rydén, om en folkhemsförfattare 15
1.5.4 Amelie Björck, om Sonja Åkessons många kontaktytor 16
1.5.5 Pris 17
1.6 Avgränsningar och andra viktiga tillägg
17
1.6.1 Angående ”III (påskfrid)” 18
2. Undersökning
18
2.1 Hjärtat, pumpen, blodet och vattnet
18 2.1.2 Att vara en hemmafru är att tillhöra en man 192.1.3 Hjärtats romantiska skimmer ironiseras 20
2.1.4 Verklighet eller dröm 21
2.2 Det stora livet 22
2.2.2 Det stora och det lilla hushållet 24
2.2.3 Monolog blir dialog 25
2.3 Ett… två… tre… påskfrid!? 26
2.3.1 Samma status som ett påskris 27
2.3.2 Stress och tristess 28
2.3.3 Kvinnornas underordning, en ”naturprocess”? 29
2.3.4 Problematisering av ”rätt och fel” 30
3. Avslutning
31
3.1 Sammanfattning
324. Litteraturförteckning
34
5. Bilaga
35
1. Inledning
Sonja Åkesson var och är fortfarande en av Sveriges mest uppskattade poeter, och var som mest aktiv åren 1957 och 1977 då hon skrev allt ifrån lyrik och prosa till teatermanus och texter som kom att tonsättas. Åkesson levde och var produktiv under den tid som drömmen om folkhemmet etablerades i det svenska samhället och hon har karaktäriserats som en folkhemspoet. Åkesson är läst och beundrad för att hon gestaltade ”den vanliga människan” i sin poesi. Men Åkesson levde inte ett vanligt folkhemsliv, hon var visserligen mamma och en husmoder, som lagade leverstuvning, dammade bokhyllor och snöt barn, men hon var framför allt en av Sveriges mest kända författare och poeter. Åkesson medverkade i både radio och jag vill uppmärksamma henne för att jag anser att hon hade en oerhörd språklig talang som gjorde henne unik. Poeten Kristina Lugn skriver i Kvinnornas Litteraturhistoria (1983):
Sonja Åkesson var först och främst en professionell poet, som lagt ner stor möda på att lära sej [sic!] sitt yrke och som till slut suveränt behärskade sina mycket speciella uttrycksmedel. Hennes diktning var intensivt personlig, men inte egocentrisk.1
Idag blir Sonja Åkesson ofta kallad en feministisk poet och hon anses som ytterst ifrågasättande av de normer som dominerade samhället under hennes tid.
Men Sonja Åkesson hade inte alltid haft en samhällspolitisk agenda för sitt skrivande, i alla fall inte medvetet. Det var först i början av sextiotalet som hon blev medveten om att hennes dikter fungerade som kritik, och riktade sig speciellt till hur kvinnor, liksom henne själv hade en komplicerad relation till hem och arbete. När Sonja Åkesson gav ut dikter under sextiotalet var diskussionen kring hur patriarkatet skapade ”kvinnans plats i samhället” intensiv, och i många politiska sammanhang gjordes uppror mot att kvinnor motades från arbetsmarknaden och förpassades till hemmet. Åkesson slog igenom och ”upptäcktes” av den feministiska läsekretsen med dikter som ”Självbiografi (replik till Ferlinghetti)” ”Äktenskapsfrågan” och
”Åkej” som till viss del inte var medvetet feministiska. Sonja Åkesson blev med dessa dikter en politisk debattör och en poet, väl medveten och med en kritisk hållning till hur patriarkatet styrde och skapade normer för kvinnor, både i hemmet och på arbetsmarknaden.
1 Lugn, Kristina, Kvinnornas litteraturhistoria. Del 2/1900-talet. Red: Holmqvist, Ingrid, Witt- Brattström, Ebba. Författarförlaget, Malmö, 1983. Sid, 330.
1.2 Syfte och Metod
Syftet med denna uppsats är att redovisa hur könsroller och förtryck av kvinnor kan utläsas ur Sonja Åkessons poesi. Jag ämnar visa på detta genom att undersöka historiska och politiska aspekter och ställningstaganden samt språkliga och stilistiska grepp som var aktuella från slutet av femtiotalet till mitten av sextiotalet i Sverige. Jag kommer att göra en närläsning av tre dikter, ”Hjärtans Fröjd” och ”Monolog” som publicerades 1957 och ”III (påskfrid)” som publicerades 1963. Alla tre finns i diktsamlingen Samlade dikter.2 Teoretisk utgångspunkt för min närläsning är Yvonne Hirdman och två av hennes analyser, där det så kallade
husmoderskontraktet presenteras, Kvinnohistoria. Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, som jag förkortar i brödtexten som Kvinnohistoria. 3 Vidare är hennes Påminnelser.
Om kvinnors liv i Sverige, som jag hädanefter förkortar Påminnelser.4 Viktigt för mitt teoretiska perspektiv är att Hirdmans teori bottnar i bland annat Alva Myrdals forskning om den svenska hemmafruns roll under 1920-talet och framåt.
Jag har tidigare inte sett Hirdman användas som uteslutande teoretiskt underlag i forskningen om Sonja Åkesson. Hirdmans analyser går ut på att visa hur sociala och kulturella konstruktioner i Västeuropa bildade ett omfattande förtryck mot kvinnor, såväl privat som offentligt. Kvinnor hade inte möjlighet till utbildning och jobb i samma
utsträckning som män utan förpassades till hemmet för att sköta sysslorna där. Detta fenomen kallas av Hirdman, för husmoderskontraktet. Frågeställning för uppsatsen är följaktligen:
Hur kan Sonja Åkessons dikter läsas utifrån Yvonne Hirdmans teori om husmoderskontraktet?
Eva Liljas avhandling Den dubbla tungan. En studie i Sonja Åkessons poesi (1991) ger en övergripande bild av samhället, litteraturen och personen Åkesson.5 Liljas studie ger mig möjlighet att studera hur konstnärliga och litterära genrer som modernism, realism och dadaism kom att skapa en språkutveckling, en slags sextiotalsestetik som kallades
nyenkelheten och som ligger till betydande grund för synliggörandet av kvinnors skrivande, bland andra Åkessons. Liljas avhandling synliggör också hur politiska och historiska
strukturer och förhållanden påverkade litteraturen. Till exempel, att kvinnors möjlighet att skriva och bli publicerade, ökade i och med att deras situationer uppmärksammades inom
2 Åkesson, Sonja, Samlade dikter. PAN Förlag Norstedts, Danmark, 1999.
3 Hirdman, Yvonne, Kvinnohistoria. Om kvinnors villkor från antiken till våra dagar, Författarna och Sveriges Utbildningsradio AB, Göteborg, 1992.
4 Hirdman, Yvonne, Påminnelser. Om kvinnors liv i Sverige, Red: Bohman, Kristina, Rörslett, MajBirgit. Carlsson bokförlag, Stockholm, 1995.
5 Lilja, Eva Den dubbla tungan. En studie i Sonja Åkessons poesi, Daidalos, Göteborg, 1991.
politiken. Jag undersöker Eric G Olssons bok Nyenkla dikter (1966) för att visa på den samtida debatten om den nya språkutvecklingen.6
Jag har funnit stöd till mina analyser i Amelie Björcks Sonja Åkesson (2008), där hon breddar perspektivet och öppnar upp andra möjligheter att analysera Åkessons dikter. Jag undersöker även Per Rydéns avhandling Till de folkhemske (1994). Rydén grundar en stor del av sina resonemang i Åkessons privatliv och han använder sig av hennes livsberättelse som huvudsaklig källa. Hans källor är bland annat Bengt Martin som var en nära vän till Åkessin.7 I det här avseendet skiljer sig Rydén från både Lilja och Björck. I början av varje analysdel gör jag dessutom en enkel presentation av dikterna utifrån några valda verktyg från Lars Elleströms Lyrikanalys. En introduktion.8 Boken är en av många om lyrikanalys, och Elleström är inte suverän i sin metod, utan är ett alternativt sätt jag valt att läsa utifrån, detta för att tillgodose mig med användbara verktyg och begrepp att använda mig av i min
närläsning av dikterna.
1.3 Teori
Yvonne Hirdmans teori beskriver förhållandena för kvinnor i västerländska välfärdsstater och beaktar inte andra delar av världen i större utsträckning. Det samhälle jag talar om i min uppsats är således det svenska.
1.3.1 Genussystemets två principer
Hirdman skriver i det första kapitlet av Kvinnohistoria, att vara en kvinna på 1950-talet innebar att i första hand att vara en husmoder, och det fick som följd att kvinnors plats i samhället ansågs vara i hemmen och i köken, där de skulle laga mat och ta hand om barn.
Men de kunde också, ovanpå detta ansvar arbeta som ”förvärvsarbetande husmödrar” som det hette då. Men kvinnornas arbetskraft ansågs inte som lika mycket värd, och det resulterade i ekonomiska konsekvenser, som att deras arbete gav en mycket lägre lön än männens.9
Hirdman menar att det finns ett mönster i samhället som är lätt att känna igen, trots att formlerna för ”kvinna” och ”man” ser olika ut i historien. Hon kallar det för ”genussystemets två principer”. Den ena är att män och kvinnor ska hållas isär, inte vara på samma platser och inte göra samma saker, och inte heller ha liknande egenskaper. Den andra principen är att
6 Olson, Eric G, Nyenkla dikter, Bonniers, Stockholm, 1966.
7 Rydén, Per, Till de folkhemske, Carlsson, Stockholm, 1994.
8 Elleström, Lars, Lyrikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, Lund 1999.
9 Hirdman (1992) sid, 18.
”[d]et är mannen som uppfattas som alltings mått, som normen för det som är det
mänskliga.”10 Dessa två principer blir tillsammans det som skapar kvinnors underordning och jag kommer i min närläsning att visa på hur dessa principer går att utläsa ur de valda dikterna.
1.3.2 Husmoderskontraktet
Kvinnors rättigheter ökade visserligen under 1900 talets första del, så som rösträtt och att det manliga målsmannaskapet över kvinnan upphörde. Men trots detta så fortsatte
genusordningen att mota kvinnor in i hemmen. Om kvinnor fick någon utbildning, handlade den ofta om jordbruk eller hemsysslor.11 ”I Sverige hade arbetsgivare fram till 1939 rätt att avskeda en kvinna när hon gifte sig eller blev gravid.”12 Efter andra världskriget ökade dock efterfrågan på kvinnor inom mansdominerade arbeten, men bara under en kort period, och Tinne Vammen skriver att en jämförelse mellan kvinnors villkor 1913 och 1946 visar att krigen inte ledde till några varaktiga framsteg för kvinnors emancipation. Kvinnornas underordning kvarstod eftersom den ideologiska uppfattningen fortfarande var att män var viktigare än kvinnor på arbetsmarknaden.13
Hirdman skriver i Kvinnohistoria att i slutet av trettiotalet så blossade konflikten om kvinnors underordning upp ordentligt i Sverige, och med hjälp av ekonomiska och
demokratiska expansioner så blev kvinnors inflytande över samhället större, något som rörde om i genussystemet och den manliga överordningen blottades.Trots dessa förändringar uppstod, i och med folkhemmets inträde, det som Hirdman kallar ”husmoderskontrakt”. Det var ett svar från samhället på genuskonflikten, kvinnor sågs fortfarande som en kollektiv massa i samhället som tillhörde hushållet. ”Det var oftast i fråga om en självklar praktik, inte om en uttalad princip.”14 Det osynliga, men självklara husmoderskontraktet sträckte sig mellan 1930-1960-talet, och byggde på majoritetens uppfattning om att detta var
hushållsdemokrati, där kvinnan stod för ”det lilla hushållet” och männen ansvarade för ”det stora hushållet”. Kvinnor på arbetsmarknaden ansågs bara vara där tillfälligt, medan de väntade på att bli en husmoder.15
Påminnelser innehåller förutom Hirdmans egna tankar också verklighetsbaserade berättelser som bygger på hennes intervjuer med kvinnor, om deras liv som hemmafruar
10 Hirdman (1992), sid 19.
11 Vammen, Tinne, Kvinnohistoria (1992), sid 197-198.
12 Ibid, sid 199.
13 Ibid, sid 201.
14 Hirdman(1992) sid 209.
15 Ibid sid 209-210.
mellan 1920 och 1950. Hirdman säger om hemmafruidealet att det är ett ”förrädiskt litet ord”
som innehåller mycket information både kring vem hemmafrukvinnan är, var hon är och vad hon uträttar.16 Det problematiska med ordet menar Hirdman, är hur det gör kvinnor till ett kollektiv i en dimmig, konturlös värld. Det som kallas hemarbete döljer en hel rad viktiga förhållanden, exempelvis klasskillnader och just det tillfälliga med att vara en husmoder.17 Hirdman beskriver också andra inställningar som vidmakthöll kvinnornas underordning, hur kvinnor kunde bilda sig en uppfattning av att vara på ”rätt eller fel plats”. Samt hur manliga arbetskamrater förväntade sig att genusordningen upprätthölls genom att män och kvinnor befinner sig på olika platser och inte ska dela kunskap.18
1.3.3 Alva Myrdals dröm
Att använda Yvonne Hirdmans teori kring husmoderskontraktet utan att nämna Alva Myrdal känns som en omöjlighet. Myrdal levde 1902 till 1986 och var djupt engagerad i
jämställdhetsdebatten. Hon skrev bland annat två böcker som jag här kommer att använda för att visa på varifrån Hirdmans teorier härstammar. Det är Kvinnan, familjen och samhället där Alva Myrdal skrivit ett kapitel.19 Vidare skrev Myrdal Kvinnans två roller tillsammans med Viola Klein.20 Myrdal visar på sin drömbild av hur familjen och samhället skulle se ut, bland annat tycker hon att kvinnorna bör komma ut på arbetsmarknaden.Hon menar att
kvinnoproblemen sker genom fördomar och institutionella förhållanden inom vilka kvinnor passas in.21
Myrdal belyser att hennes text inte handlar om kvinnornas frigörelsekamp
(emancipation) och att den inte heller handlar om någon sann natur hos kvinnan, utan snarare tar sikte på sociala och ekonomiska förändringar som bestämt kvinnornas roll i samhället.22 Myrdal visar på normer i Västeuropa som gjorde att hustrun lagade mat och skötte om barn, och mannen arbetade och tjänade pengar, fadern ska ha makt och ansvar för familjen. Hon frågade sig om det fanns en naturlighet i detta, som ansågs vara grunden till varför
arbetsfördelningen ser ut på detta sätt. Hon menar att normer för kvinnor och män inte alls
16 Hirdman (1995) sid 80.
17 Ibid, sid 81.
18 Ibid, sid 82
19 Myrdal, Alva Kvinnan, familjen och samhället, Kooperativa förbundets bokförlag, Stockholm, 1938.
20 Myrdal, Alva, Klein, Viola, Kvinnans två roller, Tidens Förlag, Stockholm, 1957.
21 Myrdal, Klein, (1957) sid 8-10.
22 Myrdal (1938) sid 6.
stämmer in med verkligheten, att det till exempel likväl finns fysiskt svaga män som fysiskt starka kvinnor.
Skillnaden mellan Myrdal och Hirdman är att Hirdman inte talar om kvinnor som grupp i lika problematiska ordval, det beror förstås på tidsaspekten och hur man valde att tala om samhälleliga strukturer under Myrdals till respektive Hirdmans tid. Varför jag väljer Hirdman och inte Myrdal som min utgångspunkt kring husmoderskontraktet är för att skapa ett så litet glapp som möjligt mellan teori och frågeställning.
1.3.4 Dubbla vägval
I Kvinnans två roller från 1957 diskuterar Myrdal hur det västerländska samhället inte längre har plats för en manlig och kvinnlig uppdelning gällande hem och arbete. Hon skriver precis som tjugo år tidigare, att det inte längre handlar om vad som är naturligt, eller vad kvinnor psykiskt eller fysiskt förmår uträtta, därför att det har visat sig att påståendet om kvinnan som
”det svagare könet” inte stämmer, kvinnor är lämpade för ett mycket bredare
verksamhetsfält.23 Myrdal och Kleins bok påvisar också hur tiden förändrat de gamla traditionella äktenskapsrollerna, som till stora delar berodde på industrialismens framfart.
Sysslor som kvinnor förr utförde i hemmet, som viss undervisning och sjukvård samt hushållsarbete som vävnad och tillredning av kött, gjordes nu i fabriker. Den tekniska och sociala utvecklingen förändrade kvinnornas levnadsvillkor radikalt, och det fick både negativa och positiva effekter.24
Myrdal skriver att de vägval som presenterades för kvinnorna i och med
samhällsförändringarna kom att bli dubbla. Problemet låg i att kvinnor å ena sidan som alla människor, vill utveckla personlighet, delta i samhällsliv, arbetsliv, samt utveckla sina egna intressen och talanger. Å andra sidan vill de flesta av kvinnorna ha en egen familj och ett fint hem. Konflikten mellan dessa dubbelheter har lett till olika framställningar av just vad som är
”kvinnans sanna uppgift i samhället.”25
1.3.5 Dikterna
(Finns i sin helhet i bilaga, sid 35)
I alla de tre dikter som jag valt för min närläsning, menar jag att husmoderskontraktet finns etablerat. ”Hjärtans Fröjd” handlar om en kvinna som lever i de dubbla sammanhangen,
23 Myrdal, Klein (1957) sid 9.
24 Ibid, sid 17.
25 Myrdal, Klein (1957) sid, 10.
hennes känslotillstånd är många och verkar alla existera på en och samma gång. ”Hjärtans glad och hjärtans lessen är fru Frideborg.”26 Jag ska bland annat undersöka hur denna
dubbelhet framställs, men också det dubblas likhet med paradoxen. Samt betydelsen av ironin i dikten.
I ”Monolog” vädjar en kvinna till en man att han ska sluta leva i sin egen värld och förstå de problem som finns omkring dem, som att deras son är sjuk och ska dö. Mannen är
frånvarande och ansvaret för hem och son har lämnats till kvinnan. Jag kommer bland annat att undersöka hur upprepande strukturer fungerar samt hur genussystemets två principer syns i dikten. ”Sluta att vissla på den där slagdängan. Sluta att väsnas.” 27
”III (påskfrid)” har ett genomgående stråk av grotesk realism som jag kommer att titta närmare på. Den kvinnliga kroppen objektifieras och likställs med inredningen i huset.
Kvinnan i dikten blir en tom och urholkad varelse, hon upplever både stress och tristess.
Jag visar på olika former av det materiella temat i dikten. ”Sitta i soffan pyntad överpudrad efter grälet om hushållspengarna.”28
1.4 Bakgrund
Nyenkelheten är ett litterärt uttryckssätt som växte fram under den första halvan av
sextiotalet. Eva Lilja är en av de som gjort en större forskning på det nyenkla uttrycket, hon skriver i sin artikel ”Nyenkelheten, modernismen och den realistiska poesin” i Tidskrift för Litteraturvetenskap (1988) att ”[d]en nyenkla estetiken 1961-1965 formar sig till en
uppgörelse med modernismen.”29 Den vanligaste formen av dikt härstammar ur romantiken och förväntas vara en lyrisk och expressiv konstform som handlar om djupa, svåra eller existentiella frågor. Uttrycksformer som realism och samhällskritik tillhörde vanligtvis romankonsten och prosan.30
Lilja skriver att den uppgörelsen på 60-talet skedde mellan de unga poeterna och modernismen och att det var med Göran Palms artikel ”Experiment i enkelhet” i Expressen 1961 som debatten tog fart.31 Rörelsen gjorde att det ur modernismen växte fram två nya skrivsätt. Den ena var nyenkelheten och den andra konkretismen. De båda var sprungna ur
26 Åkesson (1999) sid 65.
27 Ibid, sid 87.
28 Ibid, sid 138.
29 Lilja, Eva TSL 1988, ”Nyenkelheten, modernismen och den realistiska poesin” sid 28.
30 Ibid.
31 Ibid, sid 29.
modernismen. Konkretismen följde det dadaistiska spåret, medan det nyenkla gick i
realismens fotspår. Trots att det var två olika linjer så sammanstrålade de på flera punkter och fick inspiration av samma konstformer, ismer och politiska händelser. Gemensamt hade de att de båda ville nå fram till ett nytt lyriskt språk.32
Lilja skriver att den nyenkla poesin ville samspela med sina åskådare, dikten vände sig från de existentiella problemen och ville skildra vardagen. De nyenkla poeterna och
författarna var inriktade på omvärlden, de ville kommunicera med sina läsare.33 Detta i linje med den realistiska poesin som enligt Liljas referens Aarseth ville beskriva bland annat vardagsmiljöer, sociala och politiska problem och empirisk hållning. Människorna i de realistiska texterna skulle vara individer och samhällsmedlemmar men på samma gång speciella, konkreta och säregna.34 Det nyenkla skulle vara lättillgängligt, precis som ett konstverk – tillgänglig vid första anblick. Som jag nämnde tidigare sammanstrålar
nyenkelheten med konkretismen som hämtar inspiration från bland annat bildkonsten, men det kom även nyenkelheten att göra. Collage, readymade och beat-poesi är således
konstformer som blev viktiga för nyenkelheten, precis som för konkretismen.35 Till exempel Andy Warhols readymade-soppburkar, eller Duchamps pissoar som blev kända
inspirationskällor även i Sverige. Dessa kan enligt Lilja stå för både realism och dadaism.36 Nyenkelheten växte således som Lilja säger, fram som en del i ett bredare skeende.37
1.4.1 Den groteska realismen
I Liljas avhandling, Den dubbla tungan. En studie i Sonja Åkessons poesi. (1991), ägnas en stor del åt den groteska realismen som är en del i det nyenkla diktspråket. Den groteska realismen bygger på ett större sammanhang och har en historia av begreppen konkretism och surrealism bakom sig. Grotesken är ett formbegrepp som står för ambivalens, vad Lilja kallar, den dubbla tungan.38 Den dubbla tungan fanns enligt Lilja med i poesins utveckling från ca 1950-talet. Sex och våld är förekommande ämnen inom grotesken, men också
döden(dödande) och livet (födande). Det groteska skrivsättet kännetecknas även av hyperbol (överdrift) och svart humor, som blir en form av dubbelhet. 39
32 Lilja (1988) sid 30.
33 Ibid, sid 29.
34 Ibid, sid 31.
35 Ibid sid 33-34.
36 Ibid, sid 35.
37 Ibid, sid 34-35.
38 Lilja(1991) sid 127.
39 Ibid, sid 129-131.
Vidare skriver Lilja att kannibalism är Åkessons mest påfallande drag av grotesken. Det blir en bild för mänskligt samliv och menar att den i samhället existerande objektifieringen av kvinnokroppen går att utläsas ur Åkessons dikter genom hur hon bland annat framställer kvinnokroppen som ett föremål, kvinnan blir ett stycke kött som kan konsumeras.40
Per Rydén är i sin avhandling kritisk till den groteska realismen som ett av Åkessons stilgrep.
Rydén menar att när Lilja placerar in Åkesson i den groteska realismen så plockas Åkessons personliga och tidspräglade drag bort. Rydén menar att det kanske var emot Sonja Åkessons egna önskningar.41
1.4.2 Den samtida debatten
I sin bok Nyenkla dikter, skriver Eric G Olsons att han anser nyenkelheten vara ”oplöjd mark”, och att ordet nyenkel inte använts i annat än i kritisk, nedsättande bemärkelse. Olson vill med sin text framställa nyenkelhetens elementära bakgrund och målsättning.42 Han skriver att dadaister, expressionister och surrealister var stolta över vad de var, men att inga poeter ville kallas nyenkla. Vidare skriver han att Göran Palm möjligtvis var den enda som visat tendenser att på ett positivt sätt vilja skapa en ny litterär gruppbildning och som var den som möjligtvis ville prisa sin nyenkla stil.43 Sammanfattningsvis är Olsons syfte med sin text att visa på kritiken kring och av nyenkelheten samt visa på författare och skribenter som ansett sig behöva definiera nyenkelheten på olika sätt, både för att passa in och för att skilja sig från den. Olson nämner bland andra just Sonja Åkesson. Olson drar sig även så långt tillbaka i tiden att han talar om upprinnelsen till den nyenkla poesin:
Den kan ledas tillbaka till kulturens gryning, från vilken endast en del anonyma poesifragment finns bevarade. Det har nog alltid funnits ett sund behov hos människan att söka uttrycka sig rakt på sak och utan koketteri.44
1.5 Tidigare forskning
I Lyrikvännen (1985), gör Eva Lilja en överblick av hur Sonja Åkessons stilspråk förändrats allt eftersom hon etablerades som författare. Lilja menar att Åkessons uppväxt på Gotland präglade hennes tidiga poesi, som var rik på skildringar av den gotländska naturen. Men att Sonja Åkesson övergav den stilen och anammade en typisk femtiotalsstil, som Lilja kallar
40 Lilja (1991) sid 85.
41 Rydén, sid 52.
42 Olson, sid 9.
43 Ibid, sid 10.
44 Ibid, sid 15.
tung. ”Aldrig att havet kallas blått på det här stadiet, hon tar till hela paletten, bara inte blått.”45 Åkesson överger även den ”tunga stilen” samtidigt som den nya sextiotals estetiken bildades, nyenkelheten, som kom att ha en stor betydelse för Åkessons språkliga uttryck. Det var i diktsamlingen Husfrid som hennes nyenkla språk expanderade och Lilja skriver:
I mitt tycke är Husfrid den starkaste diktboken från den här perioden. De nyenkla ville skildra vardagen, och Sonja som närmade sig fyrtio, hade två äktenskap, fyra födslar och ett otal lågavlönade yrken i bagaget. Det var onekligen ett överlägset material.46
Lilja skriver att Sonja Åkesson hade en fördel med sina erfarenheter, de flesta andra nyenkla poeter var manliga akademiker och de hade inte alls lika stor erfarenhet av ett liv ”som kliar i skinnet.”47 Sonja Åkesson sökte sig alltså vidare i sin språkliga bana i början av sextiotalet och arbetade hårt med att utveckla sin egna lyriska stil. Hon uttryckte åsikter om det lyriska språket, som hon ville skulle få en ny närhet och menade att hon saknade en djärvare intimitet med språket samt ett mer intensivt känsloengagemang i 50-talslyriken.48 Åkesson var också engagerad i den allmänna diskussionen om språk och var redan år 1960 med om att publicera ett manifest i Dagens Nyheter ”Front mot formens tyranni” tillsammans med Kai Henmark, Bo Holmberg och P.C Jerslid. Manifestet utdelade kritik mot 50-talets klassiska versmått. De menade att detta var fyllt med ”formella petitesser” och de pläderade för att dikt skulle präglas av spontant uttryck och engagemang.49
1.5.1 Ironin, en viktig aspekt av det dubbla
Lilja skriver i sin studie (1991) att det mest påfallande draget i Åkessons poesi är en ironisk dubbelhet. Hon visar på att dubbelheten kan ta form i olika drag, till exempel har som tidigare nämnt, den groteska realismen också dubbelheten hos sig.50 Lilja menar dock att den ironiska dubbelheten är störst. ”Ironin innebär ju just att något är dubbelt, att utsagan samtidigt har markörer för en annan underförstådd innebörd” 51 och ”[a]tt vara kvinna är att förhålla sig dubbelt till världen, det är att tala med dubbel tunga.” 52 Dubbelhet i form av ironi, kommer därför vara en viktig aspekt i min närläsning, tillsammans med det groteska. Ironin så väl som
45 Lilja, Eva ”Sonjas väg till husfrid” Lyrikvännen NR 3, 1985, sid 163.
46 Ibid.
47 Ibid.
48 Ibid, sid 164-166.
49 Ibid, sid 166.
50 Lilja (1991) sid 77.
51 Ibid.
52 Ibid.
humorn i Åkessons dikter tillför en distans till det i livet som skapar oro och magont. ”Eländet hålls på avstånd”53 säger Lilja.
1.5.2 Hjärtats röst, en ironisk mask
Vidare för Lilja in något hon kallar ”hjärtats röst” i sina resonemang om kvinnors dubbla erfarenheter och som avser det underförstådda betydelseskiktet i just Åkessons dikter. Hon använder sig av hjärtat för att visa på hur det representerar de romantiska föreställningar som existerar kring poesi. Man förväntar sig att finna traditionella sanningar om död och liv i poesi som handlar om hjärtat. Lilja vill visa på hur hjärtat i Åkessons dikter går mot dessa normer, och istället är förstummat och oartikulerat under personans pladder.54 Persona-jaget som tillhör Åkesson, är likvärdigt med en roll i en pjäs, och blir istället en ironisk mask, som riktar sig in mot ett oformulerat självjag, hjärtats röst.55 Detta begrepp använder jag senare i min närläsning.
1.5.3 Per Rydén, om en folkhemsförfattare
Per Rydén har ett annat sätt att beskriva Åkesson än Lilja. Han använder sig mer av ordet folkhemsförfattare och vill genom det begreppet visa på sociala, kulturella och politiska strömningar i hennes verk. Rydén säger att Åkesson var en av de främsta att återge vad som hände under ytan av det som utifrån såg ut som ett framgångsrikt samhällsbyggande.56 Rydén avhandlar Sonja Åkessons privatliv till stor del, allt ifrån hennes födelse, till hur hon upplevde vad Rydén menar är hennes första orgasm.57
Rydén uppmärksammar även hennes dikter och speciellt ”Ode till pinnstoln” från diktsamlingen Ljuva sextiotal (1970). Rydén anser att den demonstrerar hur Sonja Åkesson hanterar ord och verklighet. Rydén synliggör Åkessons språk, hennes tematik och metodik, hennes sätt att använda idiom och redan befintliga ordspråk. 58Rydén talar också om Åkessons kända upprepningar och hur det, till exempel i ”Ode till pinnstoln” skapar en känsla av
ljudkonst, en refräng, vers med mera, det hjälper till att dela upp textmassan.59
53 Lilja(1991) sid 85.
54 Ibid, sid 78.
55 Ibid, sid 42.
56 Rydén, sid 19.
57 Ibid. sid 20.
58 Ibid, sid 27.
59 Ibid, sid 31.
Rydéns avhandling skiljer sig från de andra texter jag har valt att belysa i min uppsats och det beror dels på att han kommenterar Åkessons privatliv med formuleringar som, ” Sonja Åkesson saknade kärlek och självtillit.” 60 och ” [u]tifrån sett var det lätt att uppfatta Sonja Åkesson som en desperat lyckosökerska, en som inte kunde få nog.” 61 eller att hennes sätt att beskriva världen härstammar i ”[d]en spruckna livssyn som står för en kvinnas räkning.”62 Rydén ställer sig som sagt också kritisk till den groteska realismen.63 Han menar att Sonja Åkessons sätt att framställa dubbelhet inte ska beskrivas som ironiskt, till för hög grad.64 Även om Rydén menar att det finns en poäng med att skilja liv och dikt åt, skapar han inte speciellt gynnsamma förutsättningar för detta, eftersom han talar om Åkesson som
privatperson på ett sätt där han på flera sätt framställer henne som ett offer.65 Rydén blir i och med sin syn på Åkessons, ett slags motpol till framför allt Lilja och Björcks texter.
1.5.4 Amelie Björck, om Åkessons många kontaktytor
Amelie Björcks Sonja Åkesson (2008) bidrar till en samtida syn på poeten. Björck har en vardagligare ton än Lilja och boken följer heller inte samma vetenskapliga kontext som Liljas, men utgör ändå en intressant del i forskningen kring Åkessons karriär. Som tidigare nämnt utgör Åkessons privata liv en stor del i de flesta författare och forskares böcker och
avhandlingar, lika så i Björcks. Dock anser Björck att det är ointressant att skapa ett stabilt förhållande mellan Åkessons biografiska liv och hennes diktpersonor och tar den kända dikten
”Självbiografi” som exempel. Björck menar att det kanske inte handlar om ifall det som händer är sant i Sonja Åkessons liv eller inte, utan snarare om tilltalet i dikten. Hon menar att dikternas Sonja-jag har så många kontaktytor att alla, folkhemssvenskar, kvinnor, konstnärer mm, involveras.66 Björck menar också att Åkessons dikter kan vara performativa, det vill säga att de gör det som de handlar om.67 Björck lägger också fokus på diskussionen kring
Åkessons feministiska avsikter med sin poesi, samt att hon använder sig av en slags tolkningsmall för dikten ”Postludium”, som jag använder i min närläsning.
60 Ibid, sid 35.
61 Ibid.
62 Ibid, sid 51.
63 Ibid, sid 52.
64 Ibid, sid 25.
65 Ibid, sid 42.
66 Björck (2008) sid 96.
67 Ibid, sid 97.
1.5.5 Pris
En diktsamling som får en särskild plats i det mesta skrivet om Åkesson är Pris från 1968. Jag vill även nämna den kort här trots att den inte spelar en betydande roll för min uppsats. Pris spelar en avgörande roll i hur Åkesson förhöll sig till det kommersiella samhället. Björck menar att Åkesson i och med denna diktsamling visar på vad det kommersiella livet gör med språk och människor, genom att hon ger sig in i kampen mot populärkulturens sätt att få själen att fly undan från verkligheten.68
Pris, är en diktsamling som enligt dess förord i Åkesson samlade dikter 1957-1977, är skriven med 99.9 % utklipp från dagstidningar, veckotidningar och en varukatalog. Björck skriver att Pris är höjdpunkten i Åkessons språksensualistiska skapande, där hon kombinerar experimentalism med politiskt patos.69 Dikterna i Pris går under termen ”readymadecollage”
som handlar om att bygga nytt av delar som ursprungligen har andra funktioner.70 Hon menar att det är precis som när bildkonstnären Marcel Duchamp flyttade in en pissoar på ett museum och kallade det konst, det är i och med flytten av föremålet som den nya meningen skapas.
Åkessons utklipp från tidningarna kan på samma sätt kallas konst då de flyttas från ett vardagligt till ett konstnärligt sammanhang.”[F]raserna läses enligt andra värdeskalor och referensramar.”71
1.6 Avgränsningar och andra viktiga tillägg
Som jag tidigare påpekat uppmärksammar de flesta forskare och författare Sonja Åkessons privatliv och det har skrivits mycket om allt från hennes extrajobb som ung till hennes sexualitet. Den mest kända är hennes vän och kollega Bengt Martins biografi Sonja Åkesson (1984).72 Eftersom jag i möjligaste mån vill ta avstånd från spekulationer kring Åkessons privatliv, så väljer jag att läsa dikterna utifrån ett fiktivt jag, ett dikt-jag.
Vidare har jag valt att hålla min diktanalys mellan åren 1957 och 1963. Innan
Glasveranda (1957) och efter Husfrid (1963) publicerades många diktsamlingar som inte nämns eller används i denna uppsats. Jag tar därför inte i beräkning om teorin jag använder skulle kunna användas på samma, eller på ett annat sätt i Åkessons senare eller tidigare dikter.
Jag har också valt att inte analysera de mest kända dikterna som anses gå i kvinnokampsanda.
Som till exempel ”Äktenskapsfrågan” eller ”Självbiografi (Replik till Ferlinghetti)”. Varför
68 Björck (2008) sid 214.
69 Ibid, sid 211.
70 Ibid, sid 213.
71 Ibid.
72 Martin, Bengt, Sonja Åkesson, Rabén & Sjögren, Borås, 1984.
jag inte väljer att analysera dessa verk är för att det redan finns otaliga analyser och en ganska utförlig tidigare forskning. Vidare, att det för min frågeställning är mer intressant att
undersöka de mindre uppenbara dikterna inom detta ämnesområde.
1.6.1 Angående ”III (Påskfrid)”
Denna dikt ingår egentligen i dikten ”Husfrid” som består av tre delar varav den sista delen
”III (påskfrid)” är den jag ägnar min närläsning. Jag anser att delen kan läsas fristående utan att den förlorar sin betydelse. Att välja en del av den relativt långa dikten ger mig större utrymme för en djupgående analys.
2. Undersökning
Följande avsnitt i uppsatsen består av min analys, en närläsning uppdelad i tre delar eftersom jag valt att analysera tre dikter. Jag kommer att börja med ”Hjärtans Fröjd”, gå vidare till
”Monolog” och sist ”III (påskfrid)”.
2.1 Hjärtat och pumpen, blodet och vattnet.
- En närläsning av Sonja Åkessons dikt ”Hjärtans fröjd” ur samlingen Glasveranda (1959).
”Hjärtans fröjd” är en dikt på fri vers, den följer till viss del upprepningsprincipen som Lars Elleström skriver om.73 Enligt mig synliggör dikten framför allt, paradoxen. Paradoxen är i linje med antitesen ett språkligt fenomen som har med hur bilder och tankar struktureras. ”En antites består helt enkelt av två motsatta eller starkt kontrasterande ord, formuleringar,
begrepp, bilder eller föreställningar som ställs bredvid varandra.”74 Men paradoxen tar antitesen ett steg vidare: ”En paradox är en ’skenbar’ självmotsägelse; en orimlighet som vid närmare eftertanke säger något väsentligt om verkligheten.”75 Paradoxen framhäver alltså självmotsägelsernas enhet djupare än antitesen.
”Hjärtans Fröjd” inleder med en paradox: ”Hjärtans glad och hjärtans ledsen är fru Frideborg.”(sid, 67) Till en början skulle denna inledningsmening kunna anses som underligt motsägelsefull men med kunskapen om vad en paradox kan skapa så kan läsaren få en förståelse av motsägelserna i meningen. De säger något om det tillstånd som fru Frideborg
73 Elleström, sid 57.
74 Ibid, sid 92.
75 Ibid, sid 92-93.
faktiskt befinner sig i. Innehållet i den paradoxala meningen blir med vidare eftertanke betydelsefullt och tonsättande för dikten. Läsaren kastas utan förberedelse in i det paradoxala livet som en kvinna som fru Frideborg lever, där lycka och sorg kan förekomma i samma andetag. Enligt mig finns det en likhet mellan paradoxen och Liljas ansats om den dubbla tungan, som tillsammans ger läsaren en ännu starkare upplevelse. Lilja menar att det mest påfallande draget i Åkessons dikt är den dubbla tungans form av ironi:
I en ironisk utsaga är det något som sägs och något som underförstås.
Något i utsagan motsäger den enklaste tolkningen och läsaren tvingas till nya tolkningar. Det kan vara kolliderande fakta eller stilnivåer, som inte går ihop.76
Ett exempel på detta är att fru Frideborg ”så gärna, så lustelig möter fanjunkaren på
stadshotellet.” (sid 67). Jag ska visa på hur denna mening skapar ett band mellan paradoxen och den dubbla tungans ironi. Lilja skriver att den ironiska dubbelheten finns för att skapa distans, men också för att öka närheten vilket jag instämmer med. Jag blir inte övertygad om att fru Frideborg verkligen vill träffa fanjunkaren på stadshotellet, utan får en känsla av att dikten vill säga mig något annat, en slags närhet mellan mig och orden. Uttrycken ”så gärna”
och ”så lustelig” blir i relation till andra känslor i dikten, teatrala och nästan desperata och bottnar till slut i en känsla av att fru Frideborg säger en sak men menar en annan. Jag menar att paradoxens budskap om att visa någonting väsentligt om verkligheten, tillsammans med den dubbla tungans ironiska egenskaper, bildar en uppfattning om att fru Frideborg inte är nöjd med sin livssituation.
2.1.2 Att vara hemmafru är att tillhöra en man
Hemmet ges en central betydelse i ”Hjärtans fröjd”. Egentligen avslöjar dikten inte om dess huvudkaraktär är en hemmafru eller inte, det ges inga ledtrådar om vilka konsekvenser av att vara en hemmafru, fru Frideborg egentligen erfar. Det står inget om matlagning, tvättning eller vård av barn som kanske är det som vanligtvis bevisar att det är en hemmafru som beskrivs. Enligt mig behövs emellertid inga sådana skriftliga markörer i texten, bevis på vem fru Frideborg är, ges snarare genom att hon är titulerad med ”fru”. Genom hela texten är hon fru och mer finns inte att veta, utan läsaren känner henne bara som fru Frideborg. Hirdman skriver i Påminnelser, att ordet hemmafru är ”förrädiskt”. ”Det är ett ord som betecknar vem
76 Lilja (1991) sid 77.
man är och var man är: man är ’fru’, dvs. man tillhör en man, och man befinner sig på en bestämd plats: man är ’hemma’.”77
Precis som en av ”genussystemets två principer”; mannen som alltings mått, så tolkar jag detta påstående som, att vara fru är likvärdigt med att ständigt förhålla sig till sin make.
En fröken är någon som kanske väntar på att en man ska göra dem till fru, och en änka är någon som inte längre har en man som gör dem till fru. Så att vara en fru, är enligt mig i den här meningen att vara ”sin makes”. Eller snarare, att vara kvinna, är att vara ”sin makes”.
Alva Myrdal nämner i Kvinnans två roller (1957) att kvinnor som blir änkor blir ställda inför att varken ha någon som försörjer dem eller något som de helt kan ägna sig åt. 78
I änkans liv skapas ett beroende av mannen, som fortsätter att existera trots att hans fysiska person inte längre existerar. Fru Frideborg är inte änka, men verkar utifrån min läsning inte heller ha en närvarande make, hon skulle därför lika gärna kunna vara en slags änka.
Jag menar slutligen, att en kvinnas upplevelse av att ”tillhöra” en man inte har något med hur hon tituleras. Det spelar mindre roll om hon är fröken, fru, änka eller minderårig för den delen. Kvinnan binds ändå av förhållandet till mannen, (och till sin far innan hon är vuxen), en patriark helt enkelt. Det är med hans mått, hans närvaro och frånvaro som kvinnan definieras och ges möjligheter, rättigheter samt skyldigheter. Malte i dikten, utgör en
frånvarande närvaro och det blir enligt mig, ett effektivt sätt för dikt-jaget, att med små medel klargöra vilken avgörande roll män spelar i en kvinnas liv.
2.1.3 Hjärtats romantiska skimmer ironiseras
Vidare vill jag uppmärksamma kroppstemat i dikten, främst hjärtat, både som organ och som symbol för känslouttryck. Förutom i diktens titel så används ”hjärtans” ytterligare två gånger till i dikten, detta som en slags förstärkare av följande adjektiv; (glad, ledsen, trött). I slutet av den första versen får läsaren reda på att Fru Frideborgs bröst känns trångt och att blodet kvillrar i små, små rännilar under linnet. Är det kanske så att de tabletter som hon äter är för detta? Kan hon lida av hjärtflimmer, kanske åderförkalkning, eller är det en metafor för hur bröstet känns trångt när man har ångest och hon äter tabletter för nerverna?
I vilket fall som helst är det hjärtat som reagerar om något är fel, så väl fysiskt som psykiskt. I den här läsningen av dikten, tolkar jag fru Frideborgs hjärta som nedbrutet av de hårda normer som präglar hennes vardag. Det som Hirdman förklarar kom att kallas för
77 Hirdman (1995) sid 80.
78 Myrdal (1957) sid 41.
” ’ickearbete’ ”, dvs. tvätt, matlagning, städning och barnpassning samt att vara en
representativ fru blev istället ett heltidsjobb, men helt utan lön.79 Användningen av hjärtat blir ett slags mothugg mot de romantiska skimmer som ofta vilar över hjärtat som uttryck för känslor. Istället blidas den ironiska mask som Lilja talar om (1991) och diktens titel, som på något sätt lovar att läsningen är en fröjd, skapar istället svart humor och ironi med hjärtat som uttrycksmedel.
2.1.4 Verklighet eller dröm
Den sista delen av dikten, börjar med: ”hon gruffar och tuggar tabletter och snarkar.”(sid 67) Meningen ligger i linje med tidigare känslouttryck, men efterföljande rader ändrar diktens riktning, ”Men tidigt på morgonen valsar hon ut, innan dagen börjat andas.” Dessa rader och de som följer, är mer drömlika än resten av dikten, både språkligt och handlingsmässigt. Fru Frideborg flaxar (fri som en fågel?) till hönshuset och häcken, hon drömmer. Rent språkligt är punkteringen mellan ”häcken” och ”drömmer” något som också bidrar till en dröjande känsla, och liknande punktering återfinns inte i något annat stycke. Att hon snarkar får mig att ställa frågan, är detta verklighet eller dröm?
Jag menar att den här delen av dikten kan vara den mest svårtolkade utifrån tidigare analysverktyg. Det i texten som skapade en bild av en hemmafru som vantrivs är inte lika klar, här finns inte den tydliga ironi eller paradox som skapar förståelse för vad som händer under ytan, och inte heller finns något spår av varken Malte eller fanjunkaren.
Är det så väl, att tabletterna hon tar gör att hon kan sova, och att hon tidigt på morgonen när dessa gått ur kroppen, och Malte fortfarande sover, stiger upp och går ut i ett andlöst tillstånd där ingen kan komma åt henne. Hon gör flaxande morgongymnastik i gräset, småpratar med hönorna i hönshuset och drar in doften från rosenhäcken i näsan. Hon stänker svalkande vatten i sitt ansikte och ser smutsen rinna av och försvinna, där är hon helt fri och osårbar.
Men om jag ändå skulle läsa in paradox och ironi i texten, så kanske det är så att det där flaxandet inte är ett tecken på frihet utan snarare kan tolkas som att hon är en vingklippt fågel som inte kan få luft under vingarna. Och att hon svettas vid pumpen betyder bara att hon kämpar för att få upp vatten till morgonkaffet, och att när hon tvättar sin kropp blir hon inte ren, för kroppen är bara ett skal, svetten och smutsen sitter kvar i själen. Den honungsgula solen är i sin tur, bara en metafor för ytterligare en äggula i sockerkaksmeten som hon rör ihop till eftermiddagens fika.
79 Hirdman (1995) sid 76 och 81.
Slutligen vill jag poängtera att denna närläsning inte går ut på att slå fast huruvida fru Frideborg är ledsen eller inte. Jag vill snarare visa på hur diktens vändningar, allt från hur förstärkningen ”hjärtans” kan skapa en ironisk mask och ett nedbrytande av romantiska föreställningar kring dikt, till hur husmoderskontraktet skapas genom hur kvinnor på grund av genussystemet tvingas att alltid tillhöra en man. Dikten är inte alls entydig när det gäller framställningen av hur fru Frideborg mår, utan innehåller drömliknande sekvenser där dikt- jaget faktiskt verkar relativt lycklig. Jag anser mig inte behöva klargöra om detta är en dröm eller inte utan jag menar istället att jag tycker att fru Frideborg blir en verklig människa genom dessa trivialiteter. En människa kan vara lycklig på ett plan i livet, men på ett annat inte.
Hon kan uppleva olika nivåer av känslor i en och samma kropp. På ett plan är fru Frideborg kanske ”lessen”, för att hon inte vet vad hon ska ta sig till med Malte. Medan hon på ett annat plan är glad, när hon kan gå ut tidigt om morgonen, stå vid häcken och lukta på rosorna.
2.2 Det stora livet.
- En närläsning av Sonja Åkessons dikt ”Monolog” ur samlingen Glasveranda (1959).
”Monolog” är till skillnad från ”Hjärtans Fröjd” mer bunden till sin struktur. Strukturen är det som visar hur dikten förhåller sig till upprepningar och regelbundenhet.80 Lars Elleström kallar upprepning för lyrikens musikaliska aspekt, och menar att dikter som först inte verkar så musikaliska kan visa sig vara det. De uppenbart musikaliska dikterna det är ofta på bunden vers och innehåller ofta musikaliska grepp som meter och rim. Eftersom ”Monolog” varken är bunden eller fri blir dikten en slags blandform som kan kallas för oschematisk.81
Dikten har tre verser där de två sista följer en mer schematisk eller mer bunden struktur än den första. De sista två har båda sex rader där samma mönster av upprepningsprincip råder, och där den sista raden i båda verserna rimmar med varandra. Diktens upprepande struktur där samma ord förekommer många gånger, skapar en stark form och en intim kraft som gör dikten musikalisk på flera sätt, både slagkraftigt och vädjande.
Innan jag börjar den djupare delen av närläsningen vill jag bara klargöra att jag i den här analysen drar konsekvenserna av husmoderskontraktet till sin spets, jag har alltså valt att läsa
80 Elleström, sid 26.
81 Ibid, sid 57.
dikten ur ett perspektiv där det ”värsta tänkbara” har hänt. Jag är medveten om och är noga med att belysa att jag i och med detta inte drar alla kvinnor eller män över en kam.
I dikten florerar tre karaktärer, ett kvinnligt dikt-jag som också är diktens berättare. Den andra karaktären är hennes man, och den tredje är deras son, ”gossen”. Kvinnan är den som har ansvar för sonens hälsa, han är sjuk och så pass illa däran att han ligger för döden. Men dikten handlar inte om en moders ord till sin son, utan är istället en kvinnas vädjan till en man som inte verkar se allvaret i sin sons sjukdom. Upprepandet av ordet sluta bildar en klagan och en vädjan om att mannen ska förstå. Från mannen kommer inga ord utan bara läten, det är snarkningar och rapar, och ett idogt visslande som blir ett nonchalant sätt att visa att han inte bryr sig om vad hon har att säga, och än mindre om sin son. Kvinnan tvingas tala till mannen på samma sätt som när vuxna säger åt ett barn, ”sluta väsnas, sluta nu!” Mannen blir därmed själv som ett barn. Dikt-jaget och sonen bildar istället en gemensam person i dikten och det blir mannen som blir den som de måste ta hänsyn till. Han verkar vara sängliggande den största delen av dikten, men visar inga symptom på fysisk sjukdom.
Jag skulle vilja knyta detta till Hirdmans teori om ”genussystemets två principer” som jag tidigare nämnt visar på hur kvinnan underordnas mannen. Dikt-jaget, alltså kvinnan och mannen hålls isär och samverkar inte med varandra, utan de befinner sig på helt olika ställen och gör helt olika saker. Kvinnan är vårdande och mannen är den som styr både dikt-jaget och gossens mående, och detta bevisar mannen som ”alltings mått”, i familjen är det han som bestämmer hur det mesta ska utföras.
Jag kan inte tänka mig att det bara är mannens sömn och visslande som stör kvinnan, för det är förmodligen inte bara på det sättet som han är passiv inom hemmets fyra väggar. Dikt- jaget har fått på sin lott att inte bara sköta ett hem, utan också ta hand om den sjuka sonen, hennes man förväntas inte göra något för hushållet mer än att dra in pengar. Hemma kan han ligga i sängen utan att det anses fel i samhället, för han har dragit sitt strå till stacken och utfört sin del av familjelivet någon annan stans. Hirdman kallar äktenskapet för en ”situation”
som hon sedan liknar med gammaldags foxtrot:
Det gällde att smidigt låta sig föras, oftast baklänges, att anpassa sina steg efter hans med största följsamhet, att redan efter första trycket kring handleden veta om han tog dubbelsteg eller inte.82
82 Hirdman (1995) sid 74-75.
Ett annat resultat av foxtrotten var att det arbete som kvinnorna utförde blev osynligt.
Hirdman berättar om en kvinna i sin bok som när hon gifte sig, slutade se det hon utförde som arbete, det blev mer som att bistå sin man med barn och hushållsarbete, men också tillkom att sköta familjens bär och potatisodling.83 Med denna information ser jag jaget i ”Monolog” som en kvinna som i själva verket utför ett obetalt sjuksöterske, hembiträde, kokerska, och
psykologarbete. Men detta osynliggörs för att mannen är den som tjänar pengarna, beviset på att du utfört ett arbete. Dikt-jagets arbete är så nära sammanfogat med hennes privata liv och vardag att omöjligt går att jämföra med det arbete som mannen förmodligen utför.
2.2.1 Det stora och det lilla hushållet
Det osynliga kontraktet mellan 1930 och 1960 byggde enligt Hirdman på majoritetens
uppfattning om hushållsdemokrati. Det betydde att männen stod för det ”stora hushållet” som var tillförandet av pengar till hemmet och kvinnorna för ”det lilla hushållet” som då omfattade skötseln av hemmet och barnen.84 Det ”lilla hushållet” är ett ord som blir ironiskt i relation till
”Monolog”. För hur kan något som är så emotionellt krävande som att ta hand om ett dödssjukt barn kallas för litet? Jag skulle snarare kalla en husmoders liv för stort.
Hirdman skriver att Alva Myrdals dröm var att ändra på den traditionella familjen, kvinnors uppgift till samhället skulle inte längre vara att bara tillföra barn, utan mer än så.
Myrdal ville att kvinnan skulle stå vid mannens sida, som en kamrat, även i det produktiva arbetet, de vuxna måste vara på sitt arbete en del av dagen, och då är barnen någon annan stans, där de kan leka och gå i skolan.85
Dikt-jagets verklighet känns långt ifrån Alva Myrdals dröm. Dikt-jagets ”lilla hushåll”
isoleras från mannens värld trots att han ägnas uppmärksamheten. Deras relation till varandra har i dikten skurits ned till hennes fruktlösa ”samtal” med honom, upprepandet av ordet sluta, blir som ett mantra hos dikt-jaget. Det gör dikten slagkraftig enligt mig, och jag avläser det som dikt-jagets sätt att lägga över smärtan på någonting mer konkret än ett barns obotliga sjukdom, så som ljudet av någon som visslar. Med detta tar jag inte i försvar att mannen i huset skulle har rätt att bara ligga i sängen och inte göra någonting, men deras sätt att vara isolerade från varandra stärks när hon dämpar sin smärta genom att rikta fokus mot honom.
Att mannen ska vara tyst blir ett sätt att placera honom i en position som den som slutar att
83 Ibid, sid 75-76.
84 Hirdman (1992) sid 209.
85 Ibid, sid 210-211.
existera, kanske är det enklare än att konfronteras med faktumet att hennes son ska dö på riktigt.
Slutligen är dikten också mjuk och sårbar, det finns en desperat och vädjande ton, jag upplever inte ordet sluta, som att de skriks eller sägs med arg röst. Utan det är här det bildas en musikalisk rytm i dikten. Artisten Lisa Nilsson har tonsatt ”Monolog” på skivan Sonja Åkesson, tolkad av …(2010).86 ”Monolog” gör sig, liksom de andra av dikterna som tolkats på skivan, väl i toner och detta beror just på både det meningsfulla och slagkraftiga som dikten förmedlar, men också genom hur upprepningsprincipens musikaliska aspekt och effekt, ger dikten ett djupare budskap.
2.2.2 Monolog blir dialog
Sonja Åkessons dikt för mig över till en annan text tolkad av Amelie Björck, ”Postludium”.87 Jag kommer att använda Björcks metod som en mall för en läsning av ”Monolog” och med detta vill jag visa på hur Hirdmans teori om genussystemets två principer iscensätts, samt hur dikten kan ses som en dialog. ”Postludium” är utformad som ett manus, med en person A och en person B som talar i repliker. Björck kallar dialogen för en icke-kommunikation, en duell mellan den som har och inte har ord. A är den som förfogar över handling. B står för ordet och är den som beskriver världen, den iakttar och kommenterar den andre likt en journalist.
Den andre är fullt sysselsatt med sina ting […] [m]edan B förtvivlat gråter, ropar efter uppmärksamhet och avundsjukt svälter i sitt språk, fortsätter A nonchalant att äta. Han smaskar och smular. Ser inte. Hör inte.88
Björck menar att dikten på ett plan visar ett samhälle där det råder kortslutning mellan ord och handling och de orättvisor som tillståndet föder.89
Jag kan använda kvinnan och mannen i ”Monolog” som klippdockor och placera in dem i samma positioner som A och B har i ”Postludium”. På så vis kan jag visa på en liknande icke- kommunikation mellan parterna. A, är mannen i ”Monolog”, han är den som utför
handlingarna: han sover, snarkar, visslar och puttrar, väsnas. B, är kvinnan i ”Monolog” och det är hon som beskriver mannen, det är kvinnan, dikt-jaget som äger orden, men de stannar någonstans på vägen och når inte fram till mannen. Detta bildar alltså en liknande version av det som Björck kallar för icke-kommunikation, en kortslutning mellan ord och handling.
86 Sonja Åkesson tolkad av, Playground Music, 2010.
87 Åkesson (1999) sid 282.
88 Björck, sid 61
89 Ibid.
Hirdmans teori om genussystemets två principer går också att spegla i metoden och kan förstärka varför det är möjligt att dela upp män och kvinnor på detta sätt. Klyftan som bildas mellan A och B, handlar både om att män och kvinnor inte ska utföra samma handlingar, eller verka inom samma områden, eller ha liknande egenskaper. Till exempel visas det i dikten genom hur kvinnan är den som värnar om hemmet och sonen, och mannen drar in pengar.
Genussystemets princip om mannen som alltings mått, speglas också i dikten genom att uppmärksamheten ligger på mannen och hur han tenderar att inte lyssna på henne, han är den som utgör den bestämmande makten.
Slutligen vill jag också belysa att dikten inte bara skapar en icke-kommunikation som Björck säger, utan att jag även tycker det är tydligt att kommunikation uppstår mellan
parterna ändå. Men att den inte består av uttalade ord som normen för vad som ofta kallas en dialog. Det som uppfattas som en monolog, där kvinnan står för orden, blir också en dialog genom mannens handlingar. Dessa blir ett substitut för orden, och mannen säger med sitt sätt att snarka och puttra nästan mer än om han skulle säga rakt ut att han inte bryr sig om sin fru och sin son. Sammanfattningsvis menar jag alltså att monologen blir en sorts alternativ dialog.
Där det som Björck kallar för icke-kommunikation blir kommunikation ändå.
2.3 Ett… två… tre… påskfrid!?
- En närläsning av sista delen i Sonja Åkessons dikt ”Husfrid” ur samlingen Husfrid (1963).
”III (påskfrid)” är utifrån Elleströms introduktion även den en oschematisk vers men som dock har en bestämd form eftersom den är delad i tre delar där de två sista av tre verser, är indelade efter romerska siffror. Dikten har det som Elleström kallar bildspråk: ”När vi läser föreställer vi oss hur skeendena fortgår och på något sätt ser vi alltid hur beskrivningarna och orden tar gestalt i vårt medvetande.” 90 Jag kommer bland annat visa på hur
bildspråksbegreppet ger en visuell upplevelse av dikten. Men också gå djupare in på diktens materiella tema, utifrån den groteska realismen.
Dikten fungerar enligt mig som ett ironiskt svar på hur en familj förväntas fira en
traditionell påsk, förväntansfulla barn ska springa runt och leta efter sina godisfyllda påskägg medan de vuxna förbereder ett dignande matbord. Dikten står i kontrast till en sådan socialt konstruerad händelse som påsken blivit, och blir en påminnelse om att det finns en annan verklighet. Att dikt-jaget också är relativt obestämt tycker jag, skapar möjligheten att läsa mer
90 Elleström, sid 80.
