Institutionen för kvinnors och barns hälsa Barnmorskeprogrammet
Eftervårdsbesök vid barnmorskemottagning post partum
- utveckling av Basprogrammet för vård under graviditet i Stockholms läns landsting
Författare Handledare
Hanne Fjellvang Ingegerd Hildingsson
Examinator
Examensarbete i reproduktiv hälsa 15hp Christine Rubertsson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. BAKGRUND……….1
1.2 Problemformulering……..………...4
1.3 Syfte……….……….5
1.3.1 Frågeställning………...5
2. METOD………..5
2.1 Studiedesign……….5
2.2 Urval och intervention………7
2.3 Graviditetsregistret……….………7
2.4 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt……….8
2.5 Forskningsetiska överväganden……….9
2.6 Bearbetning och analys………...9
3. RESULTAT……….10
4. DISKUSSION………..15
4.1 Resultatdiskussion……….15
4.1.1 Resultatet av sex månaders interventionsarbete gav ett högre deltagande både över tid och vid jämförelse med kontrollgruppen………..15
4.1.2 Besökens innehåll speglade riktlinjer för eftervårdsbesöket, med viss diskrepans mellan barnmorskans och kvinnans upplevelse av vad som diskuterades……….17
4.2 Metoddiskussion………19
4.2.1 Reliabilitet och validitet……….19
4.2.2 Enkätfrågorna………20
4.3 Slutsats………...20
REFERENSER……….. 21
Bilaga 1……….24
Bilaga 2……….25
Bilaga 3……….26
Bilaga 4……….27
SAMMANFATTNING
Bakgrund: I Stockholms läns landsting återvänder år 2013 kring 68 procent av kvinnorna till barnmorskemottagningen för att utföra eftervårdsbesök efter förlossningen. Studier visar att nyblivna mödrar önskar ett ökat stöd från mödrahälsovården och vet inte alltid vart de ska söka vård.
Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka om användandet av en gemensam modell som beskriver barnmorskans arbetssätt och rutiner för eftervårdsbesök kunde påverka andelen kvinnor som återvänder till Södermalms barnmorskemottagning post partum.
Ett ytterligare syfte var att jämföra utifrån barnmorskan och patientens perspektiv, vilka områden som diskuterades vid eftervårdsbesöket.
Metod: Studien har en deskriptiv kvantitativ forskningsansats. Hur och när kvinnan kallades, och vilka teman barnmorskan skulle samtala med kvinnan om vid eftervårdsbesöket, var väl beskrivet i ett flödesschema. 112 kvinnor inkluderades i studien och projektet kunde
utvärderas med stöd av kvalitetsregisterdata från Graviditetsregistret och en kontrollgrupp motsvarande interventionsgruppen utsågs.
Resultat: Registerdata visade en ökning av andelen kvinnor som återvände till Södermalms Barnmorskemottagning post partum, för kontrollgruppen visades ingen ökning i andel kvinnor som kom på eftervårdsbesök. Det fanns en skillnad mellan barnmorskans och kvinnans
upplevelse av vad som diskuterades vid eftervårdsbesöket, framför allt informationen kring bristning och bäckenbotten visades en diskrepans. Barnmorskorna uppgav i högre
utsträckning än kvinnorna att ett samtal kring kvinnans bristning förts och att en diskussion kring bäckenbotten förekommit vid eftervårdsbesöket. Barnmorskorna deltagande i studien föredrog efter avslutat studie en mer strukturerad arbetsmodell, där eftervårdsbesökets rutiner förtydligades.
Slutsats: Det kan finnas fördelar med att använda en gemensam modell som beskriver barnmorskans arbetssätt och rutiner för eftervårdsbesök. Barnmorskorna föredrog att boka kvinnans eftervårdsbesök i samband med hennes sista graviditetsbesök och var mer nöjda med det nya arbetssättet.
Nyckelord: barnmorskemottagning, barnmorskor, eftervårdsbesök, post partum
ABSTRACT
Background: Within the Stockholm County Council returned in 2013 around 68 percent of
the women to the antenatal clinic for a check-up after childbirth. Earlier studies show that new mothers want greater support from maternal health care and do not always know where to seek care.
Aim: The aim of this work was to investigate whether the use of a standard model describing
midwifery care and procedures for the postpartum check-up could affect the number of women who return to Södermalms clinic.
A further aim was to compare the midwife and the patient's perspective, about what were included and discussed at this postpartum check-up.
Method: This study had a descriptive quantitative research approach. How and when the
woman contacted, and what topic the midwife discussed with the woman during the postpartum visit, was well described in a flowchart. 112 women were enrolled in the study and the project could be evaluated on the basis of data from the Pregnancy Registry and a control group corresponding to the intervention group was appointed.
Results: Registered data showed an increased number of women who returned to
Södermalms clinic postpartum, in the control group, there was no increase in the percentage of women who came to postpartum visits. There was a difference between the midwife and the woman's perception of what was discussed at the postpartum visit, particularly around the information about the ruptures and the pelvic floor muscle, there was a discrepancy.
The midwives participating in the study preferred after completion of the study a more structured working model, where the postpartum visits were clarified.
Conclusion: There may be advantages to use a standard model describing the midwifery care
and procedures for the postpartum visits. The midwives preferred to book in the woman's postpartum check-up during her last pregnancy visit and were more satisfied with the new approach.
Keywords: aftercare visits, maternity ward, midwives, postpartum
1. BAKGRUND
I Sverige är det väl etablerat att mödrahälsovården erbjuder den gravida kvinnan systematiska hälsokontroller och att barnmorskan följer upp mor och barn post partum. Så gott som alla gravida kvinnor i Sverige har under sina graviditeter kontakt med mödrahälsovården.
(Wettergren, Blennow, Hjern 2016). Mödrahälsovården arbetar för att främja hälsa och förebygga ohälsa hos kvinnor, det väntade och nyfödda barnet. Risker för ohälsa under
graviditeten och veckorna efter förlossningen kan identifieras inom mödrahälsovården och vid besök hos barnmorska ges möjlighet till ett individuellt stöd. Kvinnor beskriver att de
uppskattar barnmorskans medicinska kompetens och hennes kunskap om förlossning och föräldraskap,(Fenwick et al 2012).
Kvinnoklinikernas BB-avdelningar har tillsammans med Barnhälsovården ett gemensamt uppdrag att följa upp mor och barn den första veckan post partum. Barnhälsovården tar sedan över uppföljningen av barnet fram till skolstart, Mödrahälsovården följer däremot kvinnan under hela hennes reproduktiva livscykel och kan erbjuda rådgivning och vård kring den sexuella och reproduktiva hälsan.
Det så kallade eftervårdsbesöket utförs i normalfallet av barnmorskan vid den mottagning kvinnan gick under sin graviditet och erbjuds inom 16 veckor post partum. Vid
efterkontrollen ska enligt Pm, mätning av blodtryck, Hb, vikt och BMI utföras. Om kvinnan önskar utförs gynekologisk undersökning med inspektion av slemhinnor och bristningar.
Instruktion om knipövningar för förebyggande av inkontinens ges. Samtal om
förlossningsupplevelsen, första tiden hemma, nuvarande hälsotillstånd, livsstil, samliv och preventivmedel förs. Amningsuppföljning med amningsstöd ingår även i efterkontrollens procedur, (SFOG & SBF 2008).
Definitionen av en efterkontroll är väl beskriven i Rapporten från SFOG & SBF (2008), men en tydlig beskrivning och vad som ingår i det första besöket post partum och hur kvinnan ska få kontakt med barnmorskemottagningen saknas i gällande riktlinjer i länet. Basprogrammet är baserat på ett hälsovårdsuppdrag och är tänkt som riktlinje för hur vård av gravida kvinnor i länet ska bedrivas. Basprogrammet utformas av sakkunniga mödrahälsovårdsöverläkare och samordningsbarnmorskor i länet och följs av länets samtliga barnmorskemottagningar.
I Basprogrammet för vård under graviditet för Stockholms läns landsting beskrivs istället hur korta vårdtider på BB kräver en väl fungerande vårdkedja mellan mödrahälsovård -
kvinnoklinik – barnhälsovård.
Syftet med eftervårdsbesöket vid barnmorskemottagningen post partum är bland annat att samtala kring förlossningsupplevelse, kvinnans psykiska välbefinnande, följa upp amning och bedöma eventuell förlossningsskada. I barnmorskans arbete ingår även att instruera kvinnan om bäckenbottenträning för att förebygga inkontinensbesvär. Vid besöket följer barnmorskan upp kvinnans levnadsvanor med fokus på alkohol, tobak, kost och motion. För att bland annat förebygga oönskade graviditeter erbjuds kvinnan rådgivning kring sexualitet och
antikonception Kvinnan ska även kunna erbjudas återbesök till läkare för uppföljning av komplicerad förlossning och förlossningsrelaterade besvär, (SFOG & SBF, 2008).
Hur barnmorskorna vid barnmorskemottagningarna utför efterkontroller varierar stort från mottagning till mottagning och troligen även från barnmorska till barnmorska, beroende på intresse och egen kunskap.
Forskning visar att nyblivna mödrar känner sig vilsna i vårdkedjan och vet inte alltid var de ska söka vård. Under de första två veckorna efter förlossningen är 53 procent av mödrarna nöjda eller mycket nöjda med det professionella stödet och 12 procent av mödrarna besökte någon form av akutmottagning med förlossningsrelaterade besvär, (Barimani, Oxelmark, Johansson, Langius-Eklöf, Hylander, 2013). Det är stor skillnad i hur mödrar upplever stödet från Mödrahälsovården, BB och BVC. Nästan 40 procent av mödrarna i Stockholm läns landsting uppgav att de önskar ett mer fysiskt och emotionellt stöd de närmaste två veckorna efter förlossningen, (Barimani, Oxelmark, Johansson, Hylander, 2015).
En kvalitativ studie från 2007, visar att gravida kvinnor i Sverige upplever att det finns ett flertal områden inom bland annat mödrahälsovården som kan förbättras. Däribland finns möjligheten att den gravida själv får välja tidpunkt för besök hos barnmorska och även kunna påverka besökets varaktighet. Det finns även ett önskemål om förbättring vad gäller stödet för familjen post partum, (Hildingsson, Thomas, 2007).
Att kvinnan kommer på efterkontroll till barnmorskemottagningen veckorna efter
förlossningen är inte lika etablerat som att hon närvarar vid graviditetskontroller. Andelen kvinnor som kommer på uppföljningsbesök hos barnmorska post partum i Stockholms läns landsting är relativt låg, bland de lägsta i landet.
Enligt statistik från Graviditetsregistret 2013, deltar 68 procent av alla nyförlösta kvinnor i Stockholms läns landsting på eftervårdsbesök på barnmorskemottagning.
Figur 1: Andel kvinnor som kom på eftervårdsbesök per landsting/region 2013. Vertikal linje representerar riket i genomsnitt (78,8 procent) . Graviditetsregistret.
I Stockholms läns landsting finns inget välfungerande organiserat sätt för barnmorske- mottagningarna att inbjuda kvinnan till eftervårdsbesöket och variationerna är stora mellan barnmorskemottagningarnas rutiner. En studie visade att dagens gravida ställer högre krav på Mödrahälsovården vad gäller ett respektfullt bemötande, involverande av partner och
information, (Hildingsson, Andersson & Christensson, 2014).
Vid barnmorskemottagningen Södermalms Barnmorskor kom i genomsnitt 79 procent av kvinnorna på efterkontroll år 2013, (Graviditetsregistret, 2013).
Figur 2: Andel kvinnor som kom på efterkontroll, månadsvis 2013. Graviditetsregistret
1.2 Problemformulering
Av nyförlösta kvinnor inom Stockholms läns landsting återvänder 68 procent till barnmorskemottagningen för ett eftervårdsbesök. För att kunna informera och motivera kvinnor att komma på eftervårdsbesök måste barnmorskan vara medveten om syftet med återbesöket. Syftet är inte detaljbeskrivet i det regionala Basprogrammet, utan är upp till den enskilda barnmorskan att tolka utifrån kunskap och intresse. Studier har visat att kvinnorna inte alltid vet vart de ska söka vård efter barnets födelse och önskar ett mer fysiskt och emotionellt stöd de närmsta veckorna efter förlossningen. Genom att kvinnan återvänder till barnmorskemottagningen post partum kan barnmorskan ge det stöd kvinnan behöver för att förebygga både fysiska och psykisk ohälsa samt främja amningen av det nyfödda barnet.
För att uppnå syftet med eftervårdsbesöket och anpassa vården efter kvinnans individuella behov är målet att utforma en gemensam besöksmodell med tydliga riktlinjer för bokning och eftervårdsbesökets innehåll.
1.3 Syfte
Syftet med detta arbete var att undersöka om användandet av en gemensam modell som beskriver barnmorskans arbetssätt och rutiner för eftervårdsbesök kunde påverka andelen kvinnor som återvänder till barnmorskemottagning post partum.
Ett ytterligare syfte var att jämföra vilka områden som diskuterades vid eftervårdsbesöket.
1.3.1 Frågeställningar
1. Ökade andelen kvinnor som kom på eftervårdsbesök genom att använda en gemensam modell som styrde när eftervårdsbesöket skulle utföras, dess innehåll och hur
bokningen av besöket utfördes?
2. Vilka områden diskuteras vid eftervårdsbesöket och finns det skillnader i deras upplevelse av vilken information som gavs vid eftervårdsbesöket?
2. METOD
2.1 Studiedesign
En deskriptiv kvantitativ design planerades och ett flödesschema (Bilaga 1) användes med syfte att strukturera hur och när patienten skulle kallas till återbesöket och förtydliga barnmorskans arbetssätt vid eftervårdsbesöket.
Flödesschemat gav barnmorskorna två olika alternativ (A & B) för hur eftervårdsbesöket skulle formas och hur och när tiden skulle bokas. Enligt alternativ A skulle eftervårdsbesöket bokas i samband med graviditetsbesök hos barnmorskan i graviditetens sista veckor. Besöket lades inom 16 veckor efter datum för beräknad partus. I samband med bokningen erbjöds kvinnan att få en påminnelse via sms 48 timmar innan besöket. SMS-tjänsten tillhandahålls av bokningssystemet Take Care.
Vid eftervårdsbesöket skulle följande ämnen tas upp. Amningsuppföljning, gynekologisk undersökning, information om bäckenbotten, preventivmedelsrådgivning och levnadsvanor.
Om kvinnan önskade eller om barnmorskan identifierade ett behov, bokades ytterligare ett uppföljningsbesök.
Med alternativ B var det kvinnans graviditet och förlossningsutfall som avgjorde fortsatt uppföljning postpartum. Kvinnor med normal graviditet och förlossning, med
förlossningsupplevelse VAS >3, kontaktades per telefon av barnmorskan inom fyra veckor post partum. Barnmorskan ringde således upp patienten och kvinnans behov av
eftervårdsbesök styrde när besöket skulle bokas in, besöket skulle dock ske inom 16 veckor post partum. Vid det eftervårdsbesöket skulle barnmorskan ta upp följande ämnen.
Amningsuppföljning, gynekologisk undersökning, information om bäckenbotten,
preventivmedelsrådgivning och levnadsvanor. Om kvinnan önskade bokades ytterligare ett uppföljningsbesök.
För kvinnor med en komplicerad graviditet eller VAS ≤ 3, kontaktade barnmorskan patienten inom två veckor post partum, vid samtalet bokades även ett besök inom fyra veckor. Besöket delades således upp i två tillfällen.
Vid det först besöket skulle barnmorskan erbjuda och utföra en gynekologisk undersökning samt samtala med kvinnan om hennes förlossningsupplevelse. Det andra besöket skulle utföras inom 16 veckor post partum och följande ämnen skulle tas upp. Gynekologisk
undersökning, information om bäckenbotten, preventivmedelsrådgivning, amningsuppföljning och samtal kring levnadsvanor.
Samtliga kvinnor som fött barn i Stockholms läns landsting, tillfrågas att skatta sin
förlossningsupplevelse innan hemgång från BB. Förlossningsupplevelsen skattas på en skala mellan 0-10, visuell analog skala (VAS). Syftet med VAS skattningen är att på ett strukturerat sätt identifiera kvinnor med en negativ förlossningsupplevelse och erbjuda ett uppföljande samtal. I samtalet ställs frågan: ”När du tänker på din förlossning, hur skulle du vilja skatta den övergripande upplevelsen just nu på en skala från 0 till 10, där 0 är en mycket negativ upplevelse och 10 en mycket positiv upplevelse?”. VAS- skattningen dokumenteras i
patientens förlossningsjournal. Höga poäng speglar en mycket positiv förlossningsupplevelse, medan låga poäng indikerar en mycket negativ upplevelse.
Ett tredje alternativ (C) kom till under projektets gång. Alternativ C blev aktuellt för kvinnor som inte inkluderades i vare sig alternativ A eller B. Kvinnorna med alternativ C tog själv kontakt med barnmorskemottagningen post partum för att boka eftervårdsbesök. Kvinnorna besökte antigen mottagningen spontant eller ringde upp ansvarig barnmorska för att få en tid för ett uppföljande besök efter barnets födelse. Kvinnorna exkluderades således ur alternativ A eller B för att ingå i alternativ C.
Barnmorskorna vid barnmorskemottagningen erbjöds före studiens början fortbildning med syfte att förbättra eftervårdsbesöket, till exempel gällande gynekologisk undersökning och bedömning av bäckenbottenmuskulatur hos kvinnan som nyligen fött barn.
Arbetet genomförs med en deskriptiv kvantitativ metod, där målet var att utifrån Graviditetsregistret utvärdera frekvensen av återbesök efter förlossningen.
2.2 Urval och intervention
Urvalet bestod av gravida kvinnor > 37 graviditetsveckor, inskrivna vid Södermalms Barnmorskor under perioden 140801 till 150131. Under den tiden inkluderades totalt 112 kvinnor i interventionsgruppen. I samband med inkluderandet informerade patientansvarig barnmorska om projektet och om eftervårdsbesökets innehåll och hur bokning och kallelse skulle gå till för varje enskild patient. Inklusion till alternativ A eller B styrdes genom att barnmorskorna använde de två alternativen varannan gång. Förtryckta blanketter med grupp A och B fanns tillgängliga för alla barnmorskor att använda sig av vid inkludering och hon kunde själv kontrollera vilken grupp hon senast inkluderat till.
För att kunna jämföra resultatet från arbetet blev kontrollgruppen en barnmorskemottagning motsvarande Södermalms Barnmorskor vad gäller geografiskt läge samt kvinnor med samma sociodemografiska bakgrund. Under studien utfördes ingen intervention vid den
mottagningen, utan barnmorskorna utförde rutiner för bokning och utförande av
eftervårdsbesök på sedvanligt vis. Det vill säga inget organiserat system, utan varje enskild barnmorska informerade, bokade och utförde eftervårdsbesöket på sitt eget sätt. Vid
mottagningen fanns olika rutiner för att boka. En del barnmorskor ringde upp patienter medan majoriteten av barnmorskorna inväntade att patienten själv tog kontakt för att boka tid för eftervårdsbesök. Eftervårdsbesöket utfördes vid ett tillfälle, inom 16 veckor efter
förlossningen. Andelen kvinnor som återvände för eftervårdsbesök till kontrollgruppens barnmorskemottagning kunde följas i Graviditetsregistret.
2.3 Graviditetsregistret
Registret har funnits sedan 1999 och för barnmorskorna verksamma inom Mödrahälsovården är inmatning av registerdata en av arbetsuppgifterna. Graviditetsregistret når en täckningsgrad på 85 procent, data inhämtas från standardiserade journalsystem som omfattar majoriteten av alla gravida som skriver in sig vid barnmorskemottagning, (Petersson et al.,2014).
Graviditetsregistret kan användas till kvalitetsarbete inom mödrahälsovården där barnmorskorna är involverade.
2.4 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt
Som datainsamlingsmetod valdes Graviditetsregistret, där kvinnans eftervårdsbesök registreras. Månatlig statistik kunde följas från båda mottagningarna. Barnmorskan inkluderade kvinnan i projektet under graviditetens sista veckor och patienten gav då sitt samtycke att delta i projektet.
En blankett fylldes i av barnmorskan i samband med interventionsstart på varje patient, vid eftervårdsbesöket användes samma blankett för dokumentation av vilka åtgärder som utfördes (Bilaga 2). Inget vetenskapligt randomiserat urval genomfördes, utan barnmorskan valde att inkludera kvinnan i projektet under graviditetens sista veckor. Patienten gav sitt samtycke att delta i projektet som presenterades som ett förbättringsprojekt baserat på kvalitetsregister.
Varje patient hade således en blankett som även fylldes i av barnmorska vid efterkontrollen post partum. Blanketten bestod av fem olika delar som skulle fyllas i av barnmorskan i
samband med interventionsstart. Det som fylldes i var huruvida graviditeten varit normal eller komplicerad. Om kvinnan var först – eller omföderska. Om kvinnan blev vaginalförlöst, om förlossningen varit instrumentell eller icke- instrumentell. Det fylldes även i om det var ett planerat eller akut sectio. I samma kolumn noterades utifrån förlossningsjournalen även kvinnans VAS-skattning post partum. Barnmorskan noterade på blanketten när kvinnan fått sin tid för besök, om hon bokats i slutet av graviditeten eller om hon ringts upp post partum.
Här noterades även om hon fått sms påminnelse om sin bokade tid. På samma blankett dokumenterades huruvida kvinnan kom eller uteblev från det inbokade besöket och om det vid efterkontrollen bokades in ytterligare besök framöver.
Vid eftervårdsbesöket användes samma blankett och då noterade barnmorskan vilka ämnen som diskuterades vid besöket. Följande ämnen fanns med på blanketten; amning,
förlossningsupplevelse, bristning, bäckenbotten, preventivmedel, levnadsvanor och annat.
Temat levnadsvanor valdes att tas bort i resultatdelen då det svarsalternativet inte fanns med på patientenkäten.
Vid besöket post partum fylldes en patientenkät i av patienten utan barnmorskans närvaro (Bilaga 3). Vid behov av tolk, fylldes blanketten i tillsammans med tolk i mottagningens väntrum. Enkäten bestod av sex olika frågor. I den första frågan ombads respondenten att svara på hur hon fick tiden för efterkontroll. Kvinnan fick även skatta vad hon tyckte om besöket. Svarsalternativet utformades som en 10-gradig Visuell analog skala (VAS), där 0 var mycket dåligt och 10 var mycket bra. VAS har funnits vara enkel att använda, ha en hög följsamhet med god reliabilitet och validitet, (Ahearn 1997).
I enkäten fick även kvinnan fylla i vad som diskuterades/nämndes vid besöket. Följande åtta svarsalternativ fanns med på enkäten: förlossningen, amning, bristning, bäckenbotten, knipövningar, preventivmedel, föräldrarollen och annat. En ruta kallad annat kunde vid önskemål här fyllas i av respondenten .
Patientenkätens två påföljande frågor var ja och nej-frågor där kvinnan fick fylla i om hon upplevde att hon fått svar på sina frågor och om hon efter besöket har ytterligare besök inbokat vid mottagningen. Enkätens sista fråga gav kvinnan en möjlighet att kommentera vad som inte var bra vid besöket, eller vad som hade kunnat göras bättre. I litteraturen finns rekommendationen att en enkät ofta avslutas med fritext så att respondenten ges möjlighet att komplettera med betydelsefulla kommentarer som inte berörts i övriga frågor, (Ejvegård, 2003).
Efter projektets genomförande skickades en enkät till barnmorskorna som varit delaktiga.
(Bilaga.4) Frågorna i enkäten var utformade så att barnmorskorna gavs en möjlighet att bland annat uttrycka vilket alternativ som hon tyckte fungerade bäst, hur hon informerat patienten om eftervårdsbesöket och om projektet påverkat hennes arbetssätt kring eftervårdsbesöket.
2.5 Forskningsetiska överväganden
Lagen om etikprövning av forskning som avser människor, omfattar inte studentuppsatser på avancerad nivå, (SFS 2003:460). Inför utförandet av arbetet har ett godkännande för
genomförande inhämtades av verksamhetschef för Södermalms Barnmorskor. Samtliga kvinnor som inkluderas i arbetet fick noggrann information av barnmorska i samband med graviditetens sista besök. Deltagandet har när som helst kunnat avbrytas.
2.6 Bearbetning och analys
Samtlig insamlad data fördes manuellt in till Excel för vidare analys och bearbetning.
Resultatet av interventionsblanketterna som användes, redovisas i antal svar (n) i figurer och löpande text. Övrigt resultat från blanketterna redovisas med deskriptiv statistik, med figurer där resultatet redovisas i procent. Resultatet från patientenkäten redovisas i figurer.
3. RESULTAT
Totalt inkluderades112 kvinnor. Samtliga patienter var inskrivna vid barnmorske-
mottagningen Södermalms Barnmorskor. Totalt utfördes 112 interventioner. Barnmorskorna startade sina interventioner augusti 2014 projektet avslutades under januari 2015. Av
kvinnorna i projektet var totalt 72 procent förstföderskor, 28 procent var omföderskor. Det var en jämn fördelning mellan antalet inkluderade i grupperna A och B. Femtiofem kvinnor inkluderades i grupp A, 52 kvinnor i grupp B. Av kvinnorna som inkluderades bildades en grupp C, som själva tog kontakt med mottagningen för att boka besök. Gruppen blev totalt fem personer. Dessa var redan inkluderade i grupp A och B och exkluderades därmed från dessa.
Kvinnorna i grupp A kom i genomsnitt fem veckor post partum på eftervårdsbesöket medan kvinnorna i grupp B återvände sex veckor post partum. För 74 procent kvinnorna i grupp A avslutades förlossningen vaginalt, 26 procent var kejsarsnitt, både planerade och akuta. Totalt återvände 98 procent av kvinnorna i grupp A till barnmorskemottagningen för att utföra efterkontroll, 43 procent av kvinnorna bokade in ytterligare ett besök hos barnmorska.
För kvinnorna i grupp B avslutades 75 procent av förlossningarna vaginalt, 25 procent blev kejsarsnittade planerat eller akut. Samtliga kvinnor som inkluderades i grupp B återvände till barnmorskemottagningen för att utföra efterkontroll. Fyrtioåtta procent av kvinnorna i grupp B bokade in ytterligare ett besök hos barnmorska.
Graviditetsregistret användes för att kunna ta fram data från mottagning som utförde interventioner och från den mottagning som fungerade som kontrollgrupp.
Nedan presenteras andelen kvinnor som kom på efterkontroll månadsvis år 2013-2014 vid Södermalms Barnmorskor. En tydlig ökning av andelen registrerade eftervårdsbesök startar redan i juli, en månad innan påbörjat projekt och är konstant under resten av år 2014.
Figur 3: Andel kvinnor som kom på efterkontroll, månadsvis 2013 och 2014. Graviditetsregistret
Motsvarande data togs fram från kontrollgruppen under samma period. Skillnaden mellan grupperna förtydligas i tabellen nedan. Här redovisas siffror från 2014 från mottagningen där interventionerna utfördes och mottagningen som var kontrollgrupp.
Figur 4: Andel kvinnor som kom på efterkontroll, månadsvis 2014 vid två barnmorskemottagningar.
Graviditetsregistret
Efter avslutat projekt besvarade samtliga barnmorskor som deltog i intervention en enkät.
Samtliga barnmorskor föredrog att använda sig av alternativ A, att boka tid i slutet av graviditeten med sms - påminnelse 48 timmar innan inbokat besök.
I samband med efterkontrollen noterade barnmorskan på interventionsblanketten i både grupp A och B vad som diskuterades vid besöket. I båda grupperna uppgav barnmorskan att det var en jämn fördelning i vad som diskuterades vid besöket. Samtliga (n=112) uppgav att ett samtal kring kvinnans förlossningsupplevelse fördes. Nittioåtta procent uppgav att amningen diskuterades vid besöket. Vid 12 procent av besöken valde barnmorskorna att inte samtala kring bristning, medan det vid 94 procent av besöken förekom information kring
bäckenbotten. Nittioåtta procent av eftervårdsbesöken inkluderade en amningsdiskussion mellan den nyförlösta kvinnan och barnmorskan. Ett samtal kring preventivmedel fördes enligt barnmorskan i 92 procent av tillfällena.
Figur 5: Vilka ämnen togs upp vid eftervådsbesöket enligt barnmorskan (n=112)
Totalt samlades 104 patientenkäter in. Av alla 112 kvinnor som inkluderades i studien fyllde 104 i en patientenkät efter besöket hos barnmorskan. Det innebär en svarsfrekvens på 93 procent. I patientenkäten fick kvinnorna möjlighet att fylla i samma fråga kring vad som diskuterades vid besöket. Samtliga kvinnor (n=104) uppgav att ett samtal kring
förlossningsupplevelsen förekom vid eftervårdsbesöket. Ett flertal, 98 procent noterade i enkäten att amningen av det nyfödda barnet togs upp vid mötet med barnmorskan. Trettiotvå procent av kvinnorna uppgav att barnmorskan inte samtalade kring bristningen och 20 procent noterade att information kring bäckenbotten ej förekom. Att ett samtal kring preventivmedel fördes noterades av 92 procent av kvinnorna. Knappt 6 procent noterade att annat
diskuterades vid besöket.
Figur.6 Vilka ämnen togs upp vid eftervårdsbesöket (n=104)
Efter avslutat projekt skickades en enkät till barnmorskorna (n=6) som varit delaktiga.
Samtliga barnmorskor svarade på enkäten, vilket gav en svarsfrekvens på 100 procent. På frågan om vilket sätt barnmorskan upplevde som det bästa för att erbjuda kvinnan
eftervårdsbesöket, uppgav samtliga att det mest framgångsrika sättet var att boka tiden i slutet av graviditeten. Barnmorskorna upplevde ingen större skilnad i hur projektet påverkat hennes arbetssätt vad gäller eftervårdsbesöket, men ett fletal barnmorskor upplevde att projektet tillfört något till arbetet med återbesöket post partum. Några barnmorskor kommenterade det nya arbetssättet . Exempel på detta visas nedan:
Smidigt att kunna släppa och veta att patienten har fått tid post partum. Upplever även att kvinnan är nöjd med att få en tid för efterkontroll inbokad i slutet av graviditeten.
Upplever att jag ger en bättre information till kvinnan om att det är viktigt att hon kommer på efterkontroll
Fler kvinnor har kommit på efterkontroll, det känns mera seriöst nu.
Nu träffar vi flera efter förlossningen.
4. DISKUSSION
Resultatet bygger på ett förbättringsprojekt baserat på interventioner, med syfte att öka andelen kvinnor som kommer på eftervårdsbesök post partum. Hur och när kvinnan kallades, och vilka teman barnmorskan skulle samtala med kvinnan om vid eftervårdsbesöket, var väl beskrivet i ett flödesschema. Projektet kunde utvärderas med stöd av kvalitetsregisterdata från Graviditetsregistret och en kontrollgrupp motsvarande interventionsgruppen utsågs.
Registerdata visade en ökning av andelen kvinnor som återvände till Södermalms
Barnmorskemottagning post partum, för kontrollgruppen fanns det däremot ingen ökning i andel kvinnor som kom på eftervårdsbesök. I samband med eftervårdsbesöket fyllde såväl patienter och barnmorska i en enkät för att beskriva vilka teman som togs upp vid besöket.
Det visade en skillnad mellan barnmorskans och kvinnans upplevelse av vad som
diskuterades vid besöket, det är framför allt informationen kring bristning och bäckenbotten som det finns en diskrepans. Barnmorskorna uppger i högre utsträckning än kvinnorna att ett samtal kring kvinnans bristning förts och att en diskussion kring bäckenbotten förekommit vid eftervårdsbesöket. Det finns således en skillnad mellan vårdpersonalen och vårdtagarens upplevelse av vilken information som är given vid eftervårdsbesöket.
4.1 Resultatdiskussion
4.1.1 Resultatet av sex månaders interventionsarbete gav ett högre deltagande både över tid och vid jämförelse med kontrollgruppen.
Enligt statistik från Graviditetsregistret ses en signifikant ökning i antal kvinnor som kom på eftervårdsbesök till mottagningen, från ett medelvärde på 78 procent till 96 procent. Det var ingen skillnad mellan grupperna A eller B där den förstnämnda fick ett bokat besök i samband med graviditetens sista kontroller med sms - påminnelse 48 timmar innan inbokat besök.
Kvinnorna i grupp B blev uppringda av barnmorskan post partum och fick då en tid för eftervårdsbesök. En ökning i antalet besök är synlig redan innan projektet påbörjades.
Interventionerna startade augusti månad, men redan under juli månad ses en ökning från 73 procent till 95 procent. Ökningen kan troligen relateras till ett uppmärksammande av
eftervårdsbesöket och samtal kring det kommande förbättringsarbetet. I kontrollgruppen sågs ingen ökning i antalet besök, snarare en minskning. Den trenden är även synlig i riket som helhet. Siffror från Graviditetsregistret visar på en tydlig minskning av andelen kvinnor som återvänder till barnmorskemottagning efter förlossningen.
År 2014 återvände 70 procent av kvinnorna, året efter var siffran 64 procent och år 2016 kom endast 55 procent av kvinnorna i Sverige på eftervårdsbesök. Trenden är den samma inom Stockholms läns landsting. År 2014 återvände 61 procent till barnmorskemottagningen, år 2016 var siffran 54 procent.
Enligt Barimani (2013) saknar Sverige ett standardiserat system för uppföljning av den nyförlösta kvinnan, det är stora geografiska skillnader i landet. Andra studier har visat att det finns ett önskemål bland föräldrar att förbättra ett flertal områden inom svensk mödra-
hälsovård, (Hildingsson, Thomas, 2007). Trots allt kan man säga att mödrahälsovården kommer till korta med uppdraget att följa upp kvinnan efter förlossningen. Det kan vara svårt att definiera om det beror på vårdgivarens misslyckande att göra eftervårdsbesöket attraktivt eller om det är kvinnan som väljer bort eftervårdsbesöket. Enligt Barimani (2013) känner kvinnan sig vilsen i vårdkedjan och vet inte alltid vart hon ska söka vård. Det kan vara en av anledningarna till att hon inte återvänder och möjligtvis tror att det första besöket vid
Barnavårdcentralen motsvarar eftervårdsbesöket på barnmorskemottagningen. Det kan finnas en uppfattning om at barnsjuksköterskan på barnavårdscentralen har samma kunskap och kompetens som barnmorskan, även om det besöket till största del handlar om barnets välbefinnande och hälsa.
Kan det vara så att barnmorskans personliga intresse och kunskap om eftervårdsbesöket styr huruvida kvinnan återvänder till mödrahälsovården? Återvänder fler kvinnor post partum om barnmorskan som följt kvinnan under hennes graviditet själv har ett stort intresse att följa upp kvinnor post partum? I så fall strider det mot Hälso- och sjukvårdslagens mål att vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen, (HSL: SFS 1982:763).
Så gott som alla barn i Sverige skrivs in vid Barnhälsovården. Kan det således vara en fördel att det etableras ett mera nära samarbete mellan Barnhälsovården och Mödrahälsovården under de första veckorna efter barnets födsel? Skulle uppföljningen av kvinnan som nyligen fött barn underlättas om enheterna var lokaliserade på samma ställe, eller om personalen skulle ha dubbelkompetens och både arbeta med mödrahälsovård och barnhälsovård?
Studier beskriver att upplevelsen av kontinuitet inom vården brister när det blir för många ansvarsöverföringar. Felaktig information ges och möjligheten att upprätta och behålla en relation med vårdgivaren försvåras, (Haggerty et al., 2003). Mödrahälsovårdens uppdrag är på
många sätt unikt, där den gravida förstföderskan får möjlighet att återvända till samma mottagning och som oftast samma barnmorska i snitt 9,33 gånger under en graviditet, (Graviditetsregistret, 2015). Studier har visat att nästan två tredjedelar av kvinnor som är inskrivna vid barnmorskemottagning under graviditeten gör fler besök än vad som
rekommenderas i Basprogrammet, (Hildingsson, Rådestad & Waldenström, 2004). Det borde skapa förutsättningar för känslan av en sammanhängande vård med kontinuitet och en relation till vårdgivaren, som gör att kvinnan vill återvända till barnmorskan efter att hon fött barn.
Vårdkedjan bestående av Mödrahälsovård, Förlossning/BB och Barnhälsovården har ett flertal ansvarsöverföringar och medför således en uppenbar risk för att känslan av kontinuitet upphör.
Av kvinnorna inkluderade i studien önskade totalt 43 procent av kvinnorna i grupp A och 48 procent av kvinnorna i grupp B ytterligare ett barnmorskebesök efter avslutad
eftervårdsbesök. Det kan bekräfta att det finns ett behov bland dagens kvinnor att träffa barnmorskan post partum och att hon gärna vill göra det vid två tillfällen.
Resultatet från interventionen visar en tydlig förbättring av andelen som kommer på eftervårdsbesök. Det finns fördelar i att strukturera hur kvinnan ska återkallas till
mottagningen och förtydliga vilka områden som ska diskuteras vid besöket. Två år efter projektets avslutande visar siffror från Graviditetsregistret att mottagningen ligger högt i andel eftervårdsbesök. År 2015 kom 91 procent och år 2016 kom 92 procent av kvinnorna inskrivna på mottagningen. För kontrollgruppen var trenden en annan, år 2015 återvände endast 39 procent.
4.1.2 Besökens innehåll speglade riktlinjer för eftervårdsbesöket, med viss diskrepans mellan barnmorskans och kvinnans upplevelse av vad som diskuterades.
Utifrån barnmorskans interventionsprotokoll och patientenkäten kunde man se en diskrepans mellan uppfattningen av vilka områden som diskuterades vid besöket. Det är framförallt vid informationen kring bristningar i underlivet och bäckenbottenmuskulaturen som det finns skillnader i hur kvinnan och barnmorskan uppfattar given informationen.
Barnmorskorna uppfattar i jämförelse med patienterna att det i högre utsträckning fördes ett samtal kring bristningar och bäckenbotten. Att det finns olika uppfattningar i hur vårdpersonal och patient upplever informationen given är sedan tidigare väl känd. Kommunikationen och relationen mellan patienten och vårdpersonalen spelar en stor roll i patientundervisningen och
vårdpersonalens förmåga att tolka patienten verbala och icke-verbala signaler är avgörande för kommunikationen i mötet, (Holst, et al., 2003).
Förutsättningarna för att patientundervisningen borde lyckas är goda med tanke på att
kvinnorna har haft möjlighet att etablera en relation till ansvarig barnmorska under tiden hon genomfört sina graviditetskontroller. Studier har visat att kvinnor upplever en trygghet i att veta att barnmorskan de lärt känna under en graviditet följer upp även efter förlossningen, (Fenwick et al.,2013). Det finns även evidens för att kvinnor som nyligen fött barn önskar mer tid för personliga frågor, (Waldenström et al., 2006).
Att tolv procent av barnmorskorna medvetet valde att avstå från att dela med sig av specifik information om bristning efter förlossning, kan bero på att barnmorskan upplever att vissa patienter inte är i behov av den. Av kvinnorna som inkluderades i projektet, förlöstes ungefär 25 procent med kejsarsnitt, det kan det vara en av anledningarna till att informationen aldrig kom fram.
Det kan finnas stora fördelar att innehållet i eftervårdsbesöket förtydligas och likriktas för både barnmorska och patient. På så sätt är det inte barnmorskans intresse eller kunskapsnivå som avgör vilka områden som diskuteras vid eftervårdsbesöket, utan kvinnorna som
återvänder till barnmorskemottagningen post partum får samma information utifrån
angivelserna i Basprogrammet. Barnmorskorna delaktiga i studien föredrog att använda sig av alternativ A, där eftervårdsbesöket bokades i samband med kvinnans sista graviditetsbesök på mottagningen. Barnmorskorna föredrog alternativet då kvinnan själv var ansvarig för att komma till avdelningen och att telefonkontakt post partum upplevdes som en högre arbets- belastning för barnmorskorna. Efter avslutat interventionsprojekt kunde Basprogrammet för vård under graviditet i Stockholms läns landsting ändras. Basprogrammet är tänkt som riktlinje för hur vård av gravida kvinnor i länet ska bedrivas. Rekommendationen är sedan år 2015 att eftervårdsbesöket bör bokas i slutet av graviditeten och kan med fördel delas upp i två eller fler besök. Kvinnans behov ska styra besökens innehåll och antal, men besöken ska innehålla samtal kring förlossningsupplevelse, amning, gynekologisk undersökning med bäckenbottenbedömning samt samtal om sexualitet och antikonception. Ett samtal kring levnadsvanor som kost, motion, tobak och alkohol ska ingå i eftervårdsbesöket. En utbildningsinsatts för samtliga barnmorskor verksamma inom Mödrahälsovården i Stockholms läns landsting genomfördes under hösten 2015.
Utbildningsdagen handlade om eftervårdsbesöket där interventionsarbetets resultat presenterades och en genomgång av eftervårdsbesökets innehåll utfördes med fokus på amning av det nyfödda barnet, preventivmedelsrådgivning, bäckenbotten och bristningar och samtalet kring
4.2 Metodiskussion
4.2.1 Reliabilitet och validitet
Statistik från Graviditetsregistret år 2013 som visade att endast 68 procent av kvinnorna i Stockholms läns landsting återvände till barnmorskemottagningen efter förlossningen, gav inspiration för interventionsstudien. År 2013 ansvarade barnmorskemottagningarnas patientansvariga barnmorskor för att data matades in i Graviditetsregistret. Urvalet av kvinnor deltagande i studien är baserat på kvinnor inskrivna vid Södermalms Barnmorskor och påverkar den interna validiteten. Vid mottagningen är patientklientelet relativt homogent och majoriteten av kvinnorna är födda inom Norden, har en utbildningsnivå från Universtitet eller högskola och röker eller snusar i låg utsträckning. Att kunna motivera dessa kvinnor till att återvända till barnmorske-mottagningen efter förlossningen är troligen lättare än för en mottagning med ett annat patientklientel. Statistik från Graviditetsregistret visar att det är just kvinnor med lägre utbildningsnivå, födda utom Norden och som röker eller snusar innan eller under graviditeten, som uteblir i större utsträckning. Det vore därför intressant och viktigt för den externa validiteten att genomföra och granska motsvarande arbete vid en mottagning där även dessa kvinnor är representerade. Det bör nämnas att det samtidigt pågick ett
motsvarande projekt vid en barnmorskemottagning i Norra Botkyrka, resultatet från den interventionen presenteras inte i denna studie.
Patienterna gav sitt samtycke att delta i samband med graviditetens sista barnmorskebesök och projektet presenterades som ett förbättringsprojekt. Flödesschemat som skapades för att barnmorskorna på ett strukturerat sätt skulle kunna boka och utföra eftervårdsbesöket utifrån patientens behov presenterades även för barnmorskorna i länet och förtydligade fördelen med att dela upp besöket i två.
Det var ett högt svarsdeltagande i både patient- och barnmorske enkät, anledningen är troligen att kvinnorna fick enkäten i samband med besöket och besvarade den i väntrummet direkt efter besöket. En svaghet kan då vara att kvinnorna kan känna sig observerade och har svårt att svara sanningsenligt på alla frågorna.
Det finns ett stort behov av vidare forskning inom området. Ett intressant perspektiv vore att fokusera på goda exempel och hur andra har lyckas att göra eftervårdsbesöket attraktivt.
Enligt statistik från Graviditetsregistret kommer till exempel 84 procent av kvinnorna i Hallands län på eftervårdsbesök. Vidare bör den statistiska utvecklingen i Graviditetsregistret följas för utvärdering av ändringarna som genomfördes i Basprogrammet för vård under graviditet för Stockholms läns landsting.
4.2.2 Enkätfrågorna
Vid analys av data och samråd med handledare, beslöts att ta bort svarsalternativ knip-
övningar och föräldrarollen i resultatdelen, så att patient- och barnmorskeenkät överensstämde med varandra. För att förhindra förvirring av begreppen i enkäten och flödesscheman skulle svarsalternativen knipövningar, bäckenbotten och bristningar lagts ihop till en kategori. För att kunna arbeta med barnmorskornas attityder till eftervårdsbesöket vore det intressant att i barnmorskeenkäten lägga in frågor om barnmorskornas uppfattning av eftervårdsbesöket och om hon kunde se fördelar med att kvinnorna återvänder post partum. Det kan ha funnits fördelar med att lägga ihop kategorin knipövningar och bäckenbotten så att
4.3 Slutsats
Resultatet av studien visar att det kan finnas fördelar med att använda en gemensam modell som beskriver barnmorskans arbetssätt och rutiner för eftervårdsbesök. Vid
experimentgruppens barnmorskemottagning ses en tydlig ökning av andelen kvinnor som återvänder till mottagningen veckorna efter förlossningen. Under pågående studie ökar i snitt andelen som återvänder till Södermalms Barnmorskemottagning med 17 procent per månad.
Det finns ingen skillnad mellan grupp A eller B i andel som återvänder. Vid kontrollgruppen ses ingen ökning i andelen kvinnor som återvänder under interventionstiden, snarare en liten minskning. Utifrån studieresultatet ses en viss diskrepans mellan barnmorskan och kvinnans upplevelse av vad som diskuteras vid eftervårdsbesöket. Det är framför allt kring information om bristningar och bäckenbotten som det finns olika uppfattningar om vad som diskuterades.
Barnmorskorna upplever i högre utsträckning än kvinnorna att en diskussion har förts vid eftervårdsbesöket. Barnmorskorna föredrar en mer strukturerad arbetsmodell med tydliga rutiner och är nöjda med det nya arbetssättet.
REFERENSER
Ahearn, E. P. (1997). The use of visual analog scales in mood disorders: A critical review.
Journal of Psychiatric Research, 5, 569-579.
Barimani, M., Oxelmark, L., S.-E., Langius-Eklöf, A., & Hylander, I. (2013). Professional support and emergency visits during the first 2 weeks postpartum. Scandinavian Journal of Caring Science. 2014;28; 57-65.
Barimani, M., Oxelmark, L., Johansson, S-E., & Hylander, I. (2015). Support and continuity during the first 2 weeks postpartum. Scandinavian Journal of Caring Science. 2015;29; 409- 4017.
Carlgren, I., & Berg, M. (2008). Postpartum Consultation: occurence, requirements and expectations, BMC Pregnancy and Childbirth. 6(23), 8-29.
Deave, T., Johnson, D. & Ingram, J. (2008) Transition to parenthood: the needs of parents in pregnancy and early parenthood. BMC Pregnancy and Childbirth. 7 (29), 8-30.
Ejvegård, R. (2003). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
Fenwick, J., Gamble, J., Creedy, D., Barclay, L., Buist, A., & Ryding, E. L. (2012). Women´s perceptions of emotional support following childbirth: A qualitative investigation. Midwifery.
29, 217-224.
Graviditetsregistret. (2015). Årsrapport 2015. Hämtad 2016-12-20 från
https://www.medscinet.com/GR/app/Uploads/hemsida/dokumentarkiv/Årsrapport_2015_Grav iditetsregistret_1.4_Webb.pdf
Gurber, S., Bielinski-Blattmann, D., Lemola, S., Jaussi, C., von Wyl, A., Surbek, D., Grob, A., & Stadimayr, W. (2012). Maternal mental health in the first 3-week
postpartum: The impact of caregiver support and the subjective experience of childbirth – A longitudinal path model. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology.
33(4), 176-184.
Haggerty, J., Reid, R., Freeman, G., Starfield, B., Adair, C., & McKendry, R. (2003).
Continuity of care: A mulitidisciplinary review. BMJ. 327, 1219-1221.
Hildingsson, I., Andersson, E., Christensson, K. (2014). Swedish women´s expectations about antenatal care and change over time – a comparative study of two cohorts of women. Sexual
& Reproductive Healthcare, 5(2), 51-7.
Hildingsson, I., & Thomas, J. E. (2007). Women´s Perspectives on Maternity Services in Sweden: Processes, Problems, and Solutions. Journal of Midwifery & Women´s Health.
52(2), 126-133.
Hildingsson, I., Rådestad, I., Waldenström, U. (2004). Number of antenatal visits and women´s opinion. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica. 84(3), 248-54.
Holst, M., Sparrman, S., & Berglund, A.-L. (2003). Det dialogiska förhållandet. Möten palliativ omvårdnad vid somatiska vårdavdelningar. Vård i Norden. 68 (23), 46-49.
Mödrahälsovårdsregistret. (2013). Årsrapport 2013. Hämtad 2014-01-20 från http://www.ucr.uu.se/mhv/
Petersson, K., Persson, M., Lindkvist, M., Hammarström, M., Haglund, I., Nilses, C., Mogren, I. (2014). Users perspectives on the Swedish Maternal Health Care Register. BMC health services research, 613(12), 10-14.
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2010). Nursing Research. Appraising Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Rudman, A., & Waldenström, U. (2007). Critical views on postpartum care expressed by new mothers. BMC Health Services Research. 5(7), 178.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2003:460 Lag om etikprövning. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi & Svenska Barnmorskeförbundet (SFOG &
SBF). (2018). Mödrahälsovård, Sexuell och Reproduktiv Hälsa. Stockholm, SFOG.
Waldenström, U., Rudman, A., & Hildingsson, I. (2006). Intrapartum and postpartum care in Sweden: Women´s opinions and risk factors for not being satisfied. Acta Obstetrica et Gynecologica. 85, 551-560.
Wettergren, B., Blennow, M., Hjern, A,. Söder, O,. Ludvigsson J. (2016). Child Health systems in Sweden. The Journal of pediatrics, 10, 187-202.
World Health Organization (WHO). Technical Working Group. (1999). Postpartum care of the mother and newborn: A practical guide. Hämtad 29 januari, 2014, från http://whqlibdoc.who.int/hq/1998/WHO_RHT_MSM_98.3.pdf?ua=1
23
Bilaga 1
IBB
Eftervårdsprojektet
Norra Botkyrka och Södermalms Barnmorskemottagningar 2014-2015
Patientens namn:
Föd.data:
BP
Graviditet
Normal Komplicerad
Förstföderska Omföderska
Förlossning Vaginal Instrumentell
Sectio akut plan Vas-skattning förlossning
Eftervårdsbesök
Inbokad i grav.vecka ____. Fått tid: datum
SMS-påminnelse datum Telefonpåminnelse: datum Uppringd inom 2 veckor post partum: datum
Uppringd inom 4 veckor post partum: datuminom 1 vecka post partum:datum Kom på återbesök Ja Nej
Ytterligare besök planeras inom 6 månader post partum: Ja Nej
Följande diskuterades Besök 1 Ev.Uppföljningsbesök
Amning Ja Nej Ja Nej
Förlossningsupplevelse Ja Nej Ja Nej
Bristning Ja Nej Ja Nej
Bäckenbotten Ja Nej Ja Nej
Prev.medel Ja Nej Ja Nej
Levnadsvanor Ja Nej Ja Nej
Kommentar:
Fylls i efter eftervårdsbesöket alt 16 veckor pp om kvinnan uteblivit Lämnas till teamledaren
Bilaga 2
Barnmorskeenkät om efterkontroll – besök efter förlossningen
Hur informerade du kvinnan om eftervårdsbesöket?
Muntligt Skriftligt
Muntligt och skriftligt
Hur lång tid tog det dig att ge information om efterkontroll och ev. bokning , ungerfärligt i minuter_____________
Kommentar:_____________________________________________________________________________________
Vilket av följande sätt upplevde du som det bästa sättet att ge kvinnan efterkontrollstid?
Boka tid i slutet av graviditeten med sms-påminnelse Ringa upp kvinnan post partum och boka då
Uppmana pat att själv ta kontakt med mottagningen för tidsbokning post partum Kommentera ditt valda alternativ:
________________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________________
Upplever du som barnmorska att projektet har tillfört något i ditt arbete med efterkontroller? Kommentera:
________________________________________________________________________________________________
________________________________________________________________________________________________
_____________________________________________________________________________________________
Har projektet påverkat ditt arbetssätt vad gäller efterkontrollerna? Svara ja eller nej, kommentera gärna
Förlossningen Ja Nej _____________________________________________________________________
Amning Nej ______________________________________________________________________
Bristning Nej ______________________________________________________________________
Bäckenbotten Nej ______________________________________________________________________
Knipövningar Nej ______________________________________________________________________
Preventivmedel Nej _____________________________________________________________________
Levnadsvanor Nej ______________________________________________________________________
Tror du att det kan finnas andra förbättringsområden i din verksamhet, i så fall vilka?
_______________________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________________
Bilaga 3
Bilaga 4
Patientenkät om efterkontroll – besök efter förlossningen
Datum för besöket:__________________________Förlossningsdatum_______________________
Hur fick du din tid för efterkontrollen?
Fick tiden bokad före förlossningen
Barnmorskan ringde upp efter förlossningen och vi bokade tiden Jag ringde själv mottagningen och bokade tiden
På annat sätt:_______________________________________________________________________________
Vad tyckte du om besöket? Ring in en siffra
Mkt dåligt ____ Vare sig bra el dåligt_ Mkt bra 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Vilket av följande diskuterades/nämndes vid besöket Förlossningen
Amning Bristning Bäckenbotten Knipövningar Preventivmedel Föräldrarollen
Annat:_________________________________________________________________________________
Fick du svar på dina frågor?
Ja
Nej kommentar:__________________________________________________________________________
Har du ytterligare besök inbokat?
Ja när:___________________________________________________________________________________
Nej
Vad var inte bra/ hade kunnat göras bättre?
_______________________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________________
Stort tack för din medverkan!
Barnmorskorna Södermlams Barnmorskemottagning
