Beskattning av incitamentsprogram
Värdepappersförvärv med förfoganderättsliga
inskränkningar
Rättsvetenskapliga programmet
C-uppsats
Avdelningen för juridik Rättsvetenskaplig Teori, Metod & Praktik RVGC 70
Termin: HT-16 Handledare: Mats Höglund Författarnamn/kontakt-uppgifter:
Sammanfattning
Värdepappersregeln samt personaloptionsregeln stadgas i 10 kap 11 § 1 respektive 2 st. IL. Värdepappersregeln innebär att den som tack vare sin tjänst förvärvar värdepapper i företaget till ett förmånligt pris ska beskattas för dem det beskattningsår förvärvet sker. Personaloptionsregeln stadgar att en anställd som tack vare sin tjänst erhåller en rättighet att framtiden förvärva till ett tidigare bestämt pris eller i övrigt förmånliga villkor ska beskattas för sin förmån det år förvärvet tidigast kan ske. Ett värdepapper kan sedan förenas med förfoganderättsliga inskränkningar som fråntar mottagaren rätten att förfoga över sina värdepapper innan inskränkningarna löpt ut. Det har lett till en relativt oklar beskattningssituation inom området. Tack vare detta presenterades en utredning i början av 2016. I utredningen lades två förslag fram gällande dels en justerad värdepappersregel men också om införandet av en ny typ av personaloption, den kvalificerade personaloptionen. Förslaget om den justerade värdepappersregeln innebär att värdepapper som förenats med förfogande rättsliga inskränkningar ska medföra en möjlighet till uppskjuten beskattning. Förslaget om den kvalificerade personaloptionen innebär att en mer förmånlig personaloption ska införas i lagen. Den nya optionen ska vara mer förmånlig på så sätt att den inte medför att innehavaren ska erläggas någon förmånsbeskattning samt att företag som ställer ut kvalificerade personaloptioner ej ska betala några sociala avgifter för dessa optioner.
Förkortningslista
A.a. Anfört arbete
ABL Aktiebolagslag (2005:551) HFD Högsta förvaltningsdomstolen
HFI Lag (1991:980) om handel med finansiella instrument IL Inkomstskattelag (1999:1229)
KL Kommunalskattelag (1928:370)
Prop. Proposition
RF Regeringsformen (1974:152)
ROT- avdrag Renovering, ombyggnad och tillbyggnads- avdrag RUT- avdrag Rengöring, underhåll och tvätt- avdrag
RÅ Regeringsrättens årsbok
SKV Skatteverket
SN Skattenytt
SOU Statens offentliga utredningar SRN Skatterättsnämnden
SRS Svenska Revisorsamfundet. SvJT Svensk Juristtidning
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 6
1.1 Problembakgrund ... 6
1.2 Problemformulering ... 7
1.3 Syfte och frågeställningar ... 7
1.4 Metod ... 8
1.4.1 Rättsdogmatik ... 8
1.5 Avgränsningar ... 9
1.6 Termer och begrepp ... 9
1.7 Tidigare forskning ... 10 1.8 Disposition ... 11 2. Principer ... 12 2.1 Skatteförmågeprincipen ... 12 2.2 Likformighetsprincipen ... 13 2.3 Neutralitetsprincipen ... 14 2.4 Sammanfattning ... 15 3. Gällande rätt ... 16 3.1 Värdepappersförmåner ... 16 3.1.1 Värdepappersregeln ... 18 3.1.2 Rättspraxis ... 20 3.2 Personaloptioner ... 20 3.2.1 Personaloptionsregeln ... 22 3.2.2 Rättspraxis ... 23 3.3 Sammanfattning ... 25
4. Kvalificerade personaloptioner samt den justerade värdepappersregeln ... 26
4.1 Kvalificerad personaloption ... 26
4.1.1 Beskattningskonsekvenser ... 27
4.1.2 Tillämpningssvårigheter ... 28
4.1.3 Kraven på de företag som ställer ut kvalificerade personaloptioner ... 28
4.1.4 Optionsvillkor samt utnyttjande villkor ... 29
4.1.5 Skattenytt 2016 ... 30
4.2 Den justerade värdepappersregeln ... 31
4.2.1 Utgångspunkt för förändringar i värdepappersregeln ... 31
4.2.2 En modifierad förvärvsprincip ... 32
4.2.3 Relationen mellan en justerad värdepappersregel och personaloptionsregeln ... 33
4.3 Sammanfattning ... 33
5. Analys ... 35
5.1 Gällande rätt och och förenligheten med principer ... 35
5.1.1 Gällande rätt och skatteförmågeprincipen ... 35
5.1.2 Gällande rätt och likformighetsprincipen ... 36
5.1.3 Gällande rätt och neutralitetsprincipen ... 37
5.2 Kvalificerade personaloptioner ... 38
5.2.1 Begreppsproblematiken ... 38
5.2.2 Kvalificerade personaloptioner och skatteförmågeprincipen ... 39
5.2.4 Kvalificerade personaloptioner och neutralitetsprincipen ... 40
5.3 Den justerade värdepappersregeln ... 41
5.3.1 Den justerade värdepappersregelns förenlighet med skatteförmågeprincipen och likformighetsprincipen ... 42
5.4 Sammanfattning ... 43
6. Slutsats och egna kommentarer ... 45
6.1 Uppsatsens frågeställningar ... 45
6.2 Slutsats ... 47
1. Inledning
1.1 Problembakgrund
Incitamentsprogram är en typ av tjänsterelaterade förmåner som förekommer på den svenska marknaden. Incitamentsprogram innebär att anställda inom ett företag, tack vare sin tjänst, får möjligheten att förvärva exempelvis värdepapper i företaget. De typer av incitamentsprogram som ger den anställde rätten att förvärva värdepapper i företaget kallas optionsprogram. Den anställde förvärvar värdepapperen i företaget antingen vid optionsavtalets ingång eller vid ett senare tillfälle. På den svenska marknaden finns det ett flertal olika optionsprogram, bland dessa återfinns köpoptionsprogram, teckningsoptionsprogram samt personaloptionsprogram.
Köpoptionsprogram och teckningsoptionsprogram har länge använts i Sverige och de skatterättsliga reglerna kring dem har därför blivit relativt klargjorda genom lagstiftning och rättspraxis. De stora problemen inom området uppkom då personaloptionen introducerades på den svenska marknaden under 1990-talet. Problem uppstod då optionstypen inte medför ett direkt förvärv av aktier utan istället är en rättighet för mottagaren att vid senare tillfälle förvärva aktier i företaget. Personaloptionsavtalet medför vissa förfoganderättsliga inskränkningar, till exempel kan en personaloption inte utnyttjas till förvärv av aktier innan en kvalifikationstid har uppfyllts. Det innebär att optionen inte kan utnyttjas innan mottagaren arbetat en viss tid åt företaget. Vidare är det inte ovanligt att kvalifikationstiden är uppdelad i etapper. Mottagaren av en personaloption får köpa de avsedda aktierna i företaget i etapper och inte alla på en och samma gång.1
Det initiala skatterättsliga problemet var att personaloptionen till en början beskattades vid den så kallade kan-tidpunkten. Således skedde beskattningen det år som mottagaren tidigast kunde utnyttja sina optioner till förvärv av aktier oavsett om förvärvet skett eller inte. Anställda som ingick personaloptionsavtal kunde således bli beskattade för inkomster de ännu ej erhållit.2
För att reglera beskattningen av personaloptioner infördes år 1998 personaloptionsregeln i 10 kap. 11 § 2 st. inkomstskattelagen (1999:1229) IL. Införandet av personaloptionsregeln innebar att personaloptioner inte längre beskattades vid kan-tidpunkten utan istället skulle beskattas det år de faktiskt utnyttjades.3 Det som ledde fram till införandet av
personaloptionsregeln var flertalet framställningar som lämnats av multinationella företag som var aktiva i Sverige men även av olika organisationer som arbetade för att främja internationell handel och investeringar i Sverige.4
Genom införandet fick beskattningen av personaloptioner en egen regel vilket ledde till att gränsdragningen mellan personaloptioner och värdepappersoptioner i teorin blev tydligare. I praktiken kvarstod dock vissa frågetecken gällande gränsdragningen mellan personaloptioner och andra värdepappersbaserade optioner med förfoganderättsliga inskränkningar, vilket kan utläsas ur olika domslut från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).5
Dessa frågetecken tillsammans med de befintliga
1 Prop. 1997/98:133 s. 21.
2 A.a. s. 29. 3 A.a. s. 27. 4 A.a. s. 21.
beskattningsreglerna gällande personaloptioner ledde till en ny utredning som utkom 2016.6
I utredningen presenteras ett förslag till en ny värdepappersregel med syftet att förenkla beskattningstillämpningen för att på så sätt göra incitamentsprogrammen mer attraktiva. I utredningen presenteras även ett förslag till en förändring i reglerna gällande personaloptioner. Förändringen ska bestå av ett införande av en ny typ av personaloption, den kvalificerade personaloptionen. Den nya personaloptionen ska ur ett skattemässigt perspektiv vara mer förmånlig än de vanliga personaloptionerna. Det som gör den kvalificerade personaloptionen mer förmånlig är att den inte ska medföra varken förmånsbeskattning för mottagaren eller sociala avgifter för de företag som väljer att ställa ut optionen.7
Vidare ska den nya mer förmånliga personaloptionen enbart rikta sig till mindre och nystartade företag.8
1.2 Problemformulering
Med tanke på oförutsebarheten gällande beskattningstidpunkten för värdepapper med förfoganderättsliga inskränkningar samt de tidigare gränsdragningsproblemen gentemot personaloptioner skulle det kunna uppstå liknande problem om den skattemässigt nya kvalificerade personaloptionen införs. Avseende begreppsproblematikens historia kring vad som skattemässigt omfattar ett värdepapper och vad som omfattar en personaloption skulle ett liknande problem kunna uppstå vid införandet av en ny typ av personaloption. Den kvalificerade personaloptionen riktar sig enbart till vissa företag vilket kan vara problematiskt ur ett likformighetsperspektiv samt att det kan anses oförenligt med neutralitetsprincipen.
Ett annat problem är att värdepapper som förenats med långtgående förfoganderättsliga inskränkningar beskattas som värdepappersoptioner även vid de tillfällen då de rent skatterättsligt skulle kunna betraktas som personaloptioner. De beskattas alltså vid avtalets ingång och inte vid utnyttjandetidpunkten. Vilket innebär att beskattning sker innan mottagaren kan anses ha erhållit en förmån. Ur gällande rätt uppstår då dels problem utifrån likformighetsprincipen, dels neutralitetsprincipen men också utifrån skatteförmågeprincipen.
1.3 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att utreda om såväl gällande rätt som nu presenterade förslag är förenliga med skatteförmågeprincipen, likformighetsprincipen och neutralitetsprincipen. Syftet är vidare att utreda om presenterade förslag kan leda till nya begrepps- samt gränsdragningsproblem.
För att genomföra utredningen har vi valt att utgå från följande frågeställningar:
● Hur förhåller sig gällande rätt avseende värdepappersregeln till skatteförmåge-, likformighets- och neutralitetsprincipen om värdepapper förenas med förfoganderättsliga inskränkningar?
● Hur förhåller sig gällande rätt avseende personaloptionsregeln till skatteförmåge-, likformighets- och neutralitetsprincipen?
6 SOU 2016:23.
● Hur förhåller sig förslaget om den justerade värdepappersregeln till skatteförmåge-, likformighets- samt neutralitetsprincipen?
● Kan ett införande av en ny typ av personaloption medföra gränsdragningsproblem gällande vad som är en personaloption och vad som är en kvalificerad personaloption? ● Hur förhåller sig förslaget om den kvalificerade personaloptionen till skatteförmåge-,
likformighets- samt neutralitetsprincipen?
1.4 Metod
Vid författandet av uppsatsen används den rättsdogmatiska metoden tillsammans med de sedvanliga rättskällorna.9
De sedvanliga rättskällorna består av lagar, förarbeten, rättspraxis och doktrin.10
1.4.1 Rättsdogmatik
Rättsdogmatik är en metod jurister kan använda när de ska analysera olika typer av juridiska problem. Rättsdogmatiken används för att beskriva, systematisera och tolka gällande rätt inom ett juridiskt område. Metoden används även för att beskriva hur ett juridiskt område är uppbyggt.11
Vidare definierar Nils Jareborg rättsdogmatiken som en rekonstruktion av rättssystem.12
Han menar att metoden vanligen används till att rekonstruera gällande rätt och således även till att rekonstruera begränsningar som ställts upp genom maktutövning och domstolars beslut. Jareborg anser dock inte att denna definition hindrar att rättsdogmatikern i tillämpningen av metoden går utanför gällande rätt och istället rekonstruerar hela rättssystem. Han skriver vidare att grunden i all typ av vetenskaplig verksamhet är att hitta nya svar och komma på bättre lösningar än de som för tillfället tillämpas. Han anser att det även för rättsdogmatiker är legalt att söka efter ideala lösningar. Vidare menar han att en rättsdogmatiker i sin sökning efter ideala lösningar måste utgå från en bundenhet till en viss sorts maktutövning för att kunna identifiera rättssystemet.13
Jareborg anser också att rättsdogmatik är viktigt för att skapa en fungerande rättsordning, om än inte lika viktig som lagstiftare och domare. Om rättsdogmatiken inte hade existerat skulle rättsordningen troligen vara primitiv. Metoden är enligt hans mening nyttig för mänskligheten och viktig för att skapa rättsförutsebarhet och rättstrygghet.14
Claes Sandgren menar att det inte finns ett rätt svar på ett juridiskt problem. Rättskällelärans syfte är att skapa en ram för vad som är “fackligt försvarlig argumentation”. Den “rätta” lösningen på ett juridiskt problem blir således den lösning som juristen kan anta att dömande instans kommer använda sig av. Det blir då rättsdogmatikerns uppgift att istället för att fastställa gällande rätt hitta flera godtagbara lösningar på juridiska problem.15
Det begrepp som används inom rättsvetenskapen när en rättsdogmatiker söker efter nya lösningar
9 Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 42. 10 Korling, Zamboni, Juridisk metodlära, s. 21.
11 Peczenik, SvJT 2005, s. 249. Se även Olsen, SvJT 2004, s. 111. 12 Jareborg, SvJT 2004, s. 1.
13 A.a. s. 5. 14 A.a. s. 5.
på juridiska problem kallas de lege ferenda, vilket per definition betyder rätten som den borde vara.16
Uppsatsen följer den rättsdogmatiska metoden och tar hänsyn till rättskällelärans hierarkiska ordning. Exempelvis kan det i uppsatsens deskriptiva del ses att hänsyn först tas till vad som står i lagstiftningen följt av förarbeten och sedan de övriga rättskällorna. I kapitel tre görs dock avsteg från rättskälleläran då vi valt att presentera rättsfallen sist i respektive del, alltså efter det att en genomgång av lagtext, förarbeten samt doktrin genomförts. Avsteget görs för att läsaren först ska få en förståelse för de olika begreppen och problematiken kring dem. Efter att begreppen och dess problem har förklarats får läsaren via rättspraxis en inblick i hur reglerna tillämpas av dömande instans för att hen ska kunna koppla begreppen till konkreta händelser. Vidare används rättsdogmatiken i uppsatsens analytiska del där en jämförelse görs mellan de nya förslagen och gällande rätt . I analysdelen tillämpas Jareborgs rättsdogmatiska metod vilken innebär att det för en rättsdogmatiker är legalt att söka efter ideala lösningar. Sådant sökande bör även innefatta förändringar av gällande rätt . Således måste en jämförelse mellan det nya och det gamla äga rum för att en bedömning om vilket alternativ som är mest optimalt ska bli möjlig.
1.5 Avgränsningar
Uppsatsen utgår från ett skatterättsligt perspektiv och omfattar därför inte hur företag rent ekonomiskt, bortsett från själva beskattningen, påverkas av såväl gällande rätt som nu framlagda förslag. Vidare avgränsas uppsatsen till att inte utreda de situationer då de aktier som de kvalificerade personaloptionerna avser i sig är kvalificerade annat än att sådana situationer kan uppkomma. Uppsatsen behandlar skatterättsliga aspekter och endast civilrättsliga aspekter utifrån begreppsproblematiken som uppstod vid personaloptionens inträde. Hur personaloptionsavtal i sig stiftas, ingås eller kan se ut kommenteras inte i vidare mening än hur de rent skatterättsligt kan se ut och bedömas. Uppsatsen behandlar inte heller hur införandet av de nya förslagen skulle påverka det svenska näringslivet annat än att förslagen skulle kunna ha en påverkande effekt vid rekrytering av arbetskraft. Med anledning av att hinna sammanställa relevant material innan uppsatsen ska lämnas in för examination förhåller sig den enbart till källmaterial publicerat innan 16 december.17
1.6 Termer och begrepp
Då uppsatsen har en rättsvetenskaplig karaktär och främst ett skatterättsligt perspektiv, kommer vi att utgå från termer och begrepp inom dessa områden. Vi har exempelvis valt att när vi beskriver vad som skrivs i ett förarbete använda oss av utredaren, vid SOU, och lagstiftaren, vid propositioner. Detta gäller såtillvida inget annat anges i den löpande texten.
16 Svensson, Juridisk Publikation, s. 214.
Regeringsrätten benämns sedan några år tillbaka Högsta förvaltningsdomstolen vilket vi kommer att använda oss av. Detsamma gäller Riksskatteverket som numer benämns Skatteverket (SKV). I uppsatsen nämns förhandsbesked meddelade av Skatterättsnämnden (SRN). Skatterättsnämnden tillhör finansdepartementet och meddelar bindande förhandsbesked i skattefrågor. Nämnden är främst till för att meddela förhandsbesked i frågor där svar inte finns direkt i lagtext eller praxis.18
Uppsatsen behandlar även begreppen marknadsvärde och förväntningsvärde. Marknadsvärde stadgas i 61 kap. 2 § IL och innebär att värdet motsvarar det den skattskyldige skulle fått utge i kontant betalning om hen skaffat varan, tjänsten eller förmånen själv. Förväntningsvärdet innebär att värderingen på en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper görs utifrån olika värderingsmodeller som förekommer på marknaden.19
Ytterligare ett viktigt begrepp uppsatsen nämner är beskattningstidpunkten. Med begreppet menas det år som en inkomst ska tas upp till beskattning. Beskattningstidpunkten bestäms genom skatterättsliga regler eller genom god redovisningssed.20
Vidare används även begreppet ABL-instrument i uppsatsen. Med ABL-instrument menas sådana instrument som emitteras i enlighet med bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551), ABL. De instrument begreppet omfattar är aktier, teckningsoptioner och konvertibler.21
1.7 Tidigare forskning
De ämnen uppsatsen behandlar är som tidigare nämnt de nu existerande bestämmelserna kring personaloptioner och värdepapper samt de förslag gällande en kvalificerad personaloption och en justerad värdepappersregel som presenterades i en utredning år 2016. Bestämmelserna kring personaloptioner samt värdepapper är områden som tidigare behandlats vid ett flertal tillfällen. Bland annat har flera utredningar tillsatts vilket resulterat i diverse förarbeten och därefter även i lagändringar.22
Ämnena har även utretts i doktrin, till exempel i Leif Edvardssons23
bok “Skatteregler för incitamentsprogram“. Vidare har även flertalet artiklar författats inom dessa områden och bestämmelserna har dessutom behandlats i tidigare uppsatser.24
Vidare har även förslaget gällande en kvalificerade personaloption behandlats i en artikel som utkom i Skattenytt år 2016.25
Förslaget gällande den justerade värdepappersregeln remitterades inte därav är tillgången till material, annat än utredningen gällande förslaget svårt att finna.26
18 http://skatterattsnamnden.se/skatterattsnamnden/startsida.4.383cc9f31134f01c98a800010842.html. 19 Prop. 1997/98:133 s. 25.
20 https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2016.2/331383.html 21 SOU 2016:23 s. 121 f.
22 Prop. 1997/98:133. Se även prop. 1990/91:142 s. 85.
23 Leif Edvardsson är adjungerad professor i rättsvetenskap vid Örebro Universitet.
24 Norberg & Thorell, SN 2008, s. 442. Se även Bojs, SN 1996, s. 20. Lindell, Beskattning av
incitamentsprogram som avser aktioptionsprogram och aktier med inskränkningar i förfoganderätten. Se även Öst, Beskattning av aktierelaterade incitamentsprogram: om beskattningstidpunkten för värdepapper och personaloptioner samt behovet av lagstiftningsöversyn på området.
1.8 Disposition
Uppsatsens första kapitel utgör kärnan i uppsatsen. Utifrån kapitlet presenteras bakgrund, problem, syfte samt frågeställningar vilka ligger till grund för hela uppsatsen.
I syfte att få läsaren att förstå grunden till problemformuleringen består det andra kapitlet av en beskrivning av tre principer, nämligen skatteförmågeprincipen, likformighetsprincipen och neutralitetsprincipen.
I uppsatsens tredje kapitel presenteras gällande rätt. Läsaren kan förvänta sig en allmän presentation av införandet av värdepappersregeln och personaloptionsregeln. Hur de båda begreppen definieras och hur de har utvecklats.
I uppsatsens fjärde kapitel görs en redogörelse av förslaget gällande kvalificerade personaloptioner samt förslaget om en justerad värdepappersregel. Läsaren kan i kapitlet förvänta sig få en inblick i vad förslagen innebär samt varför utredaren valt att presentera dem.
Uppsatsens femte kapitel innehåller en analys där gällande rätt jämförs med de förslag som presenterats. Vidare analyseras om gällande rätt och de nya förslagen stämmer överens med de tre ovan nämnda principerna samt om införandet av en ny typ av personaloption kan medföra några gränsdragningsproblem.
2. Principer
2.1 Skatteförmågeprincipen
Inledningsvis kan sägas att betydelsen av en princip innebär en norm som slår fast ett visst ideal som benämns “värdeprincip”.27
Begreppet “värdeprincip” skulle i sin tur kunna likställas med “mål” eller “etisk princip”.28
Skatteförmågeprincipen innebär att varje individ ska betala skatt i relation till sin förmåga. Principen åberopas ofta i förarbetena till den svenska inkomstskattelagstiftningen och är allmänt accepterad som utgångspunkt för utformningen av inkomstbeskattningen. Skatteförmågeprincipen har haft störst politisk betydelse som motiv för progressiviteten i inkomstbeskattningen. Den som har högre inkomst kan avvara en större del av sin inkomst jämfört med en person med lägre inkomst vilket i sin tur utgår från tanken att gränsnyttan av konsumtion är avtagande. Ju mer en person tjänar desto mer spenderas på mindre angelägna saker. Skatteförmågan mäts med andra ord hos personer med olika stora inkomster. Principen har även påverkat utformningen av inkomstbegreppet men det krävs också ytterligare ställningstaganden för att ange hur inkomstbeskattningsreglerna ska utformas. Det följer därav inga orubbliga normer att skatteförmågeprincipen ensam ska utforma beskattningen.29
Det är den sammanlagda inkomsten som ska beskattas och den ska ske när inkomsten har uppburits. I fråga om värdepapper innebär principen att den skattskyldige inte ska behöva betala skatt förrän en eventuell värdeökning realiserats via en avyttring. Som tidigare nämnts är skatteförmågeprincipen en allmänt accepterad norm och inkomstskattelagstiftningen hänvisar ofta till principen som utgångspunkt för föreslagen lagstiftning. Det finns dock tillfällen i lagstiftningsförfaranden då principen bortses till förmån för andra skäl som anses ha större tyngd, vilket var fallet vid instiftandet av värdepappersregeln i 10 kap. 11 § 1 st. IL. Beskattning av ett förmånligt förvärv av värdepapper ska i stort sett alltid ske vid avtalets ingående, även vid de tillfällen då värdepapperet förenats med förfoganderättsliga inskränkningar.30
Det motiverades för att förhindra ett kringgående av förmånsbeskattningsreglerna, trots att principen skulle kunna tala mot beskattning vid avtalets ingående.31
Om vi skulle ignorera värdepappersregelns tillämpning vid förfoganderättsliga inskränkningar för ett tag, kan det inte anses föreligga någon normkollision mellan skatteförmågeprincipen och förmånsbeskattningsreglerna. Den skattskyldige får vid förvärvstidpunkten full dispositionsrätt över värdepapperen och kan således närhelst hen vill omvandla dessa till pengar. På så sätt får innehavaren anses ha skatteförmåga och det faktum att hen eventuellt måste avyttra viss del av värdepapperen för att kunna finansiera beskattningen kan inte utgöra skäl nog för någon annan uppfattning.32
Vid införandet av
27 Peczenik, Vad är rätt?, s. 449. 28 Dahlberg, SN 2004, s. 665.
29 Lodin, Lindencrona, Melz, Silfverberg, Simon-Almendal (Lodin m.fl.) Inkomstskatt - en läro- och handbok i
skatterätt, s. 30 f.
30 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 131. 31 Prop. 1989/90:50 s.74.
personaloptionsregeln framfördes emellertid denna synpunkt till stöd för en senareläggning av beskattningstidpunkten.33
Edvardsson menar att beskattningstidpunkten avseende en personaloption är väl förenlig med skatteförmågeprincipen. Den anställde framtvingas bland annat inte till ett utnyttjande vid ett mindre gynnsamt läge. Vidare kan hen lättare överblicka skattekonsekvenserna då skatteplikten styrs av när optionen utnyttjas. Hen behöver därutöver inte beskattas för mer än vad som faktiskt erhålls vid utnyttjandet av optionen.34
2.2 Likformighetsprincipen
Likformighetsprincipen är en lagstadgad princip som kan utläsas ur 1 kap. 9 § regeringsformen (1974:152), RF. Paragrafen stadgar att både domstolar samt förvaltningsmyndigheter ska beakta allas likhet inför lagen, vilket är vad likformighetsprincipen innebär, att lika fall ska behandlas lika. Likformighetsprincipen i skatterättslig mening har sitt ursprung i de förarbeten som ledde till införandet av kommunalskattelagen (1928:370) KL.35
I förarbetena skrevs att lagen ämnade se till att all inkomst behandlades på samma sätt, oavsett vilken typ av inkomst det rörde sig om eller vart den kom ifrån. Dock har rättsläget komplicerats betydligt sedan införandet av KL och inkomster beskattas idag på många olika sätt beroende på vilken typ av inkomst det gäller och hur de har förvärvats. 36
Att lika fall ska behandlas lika inom det skatterättsliga området betyder att personer som har samma typ av inkomst ska beskattas på samma sätt. Likformighetsprincipen finns för att undvika diskriminering av vissa skattskyldiga likväl vid lagstiftning som vid rättstillämpning. Funktionen likformighetsprincipen har kommit att få vid lagstiftningen är att se till att inkomster som är ekonomiskt likvärdiga beskattas på samma sätt. Ekonomiskt likvärdiga inkomster ska utsättas för samma beskattning oavsett hur de förvärvats. Upprätthållandet av likformighetsprincipen vid lagstiftning kan dock leda till att reglerna blir komplicerade och svårtillämpade. Principen har därför vid flera tillfällen fått ta ett steg tillbaka för att de regler som skapas ska vara enkla och lätta att tillämpa. Exempel på regler som inte är i linje med likformighetsprincipen kan framför allt hittas i bestämmelserna gällande beskattning av tjänsteinkomster.37
Domstolarnas och förvaltningsmyndigheternas bundenhet till likformighetsprincipen har medfört vissa problem inom det skatterättsliga området. Exempelvis kan läget bli problematiskt när en prövning ska ske av en sådan regel som utgör ett direkt avsteg från likformighetsprincipen. Avstegen från dessa regler är att anse som befogade eftersom regelverket skulle bli alltför krångligt och svårtillämpat om reglerna skulle följa likformighetsprincipen. Således kan det inte anses vara legalt för domstolarna och förvaltningsmyndigheterna att ändra reglerna under tillämpningen enbart för att de ska överensstämma med likformighetsprincipen. Vilket i sin tur leder till att domstolarna och
33 Prop. 1997/98:133 s. 29.
34 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s.132. Se även prop. 1997/98:133 s. 30 avseende en lättare
överblick av skattekonsekvenserna.
35 SOU 1923:69 s. 69.
förvaltningsmyndigheterna vid rättstillämpningen av sådana regler inte kan efter följa likformighetsprincipen.38
2.3 Neutralitetsprincipen
Det kan först nämnas att skatteregler ska vara neutrala vilket innebär att diverse privatekonomiska alternativ ska ha samma rangordning efter skatt som före.39
Om de val den skattskyldige kan tänkas stå inför är ekonomiskt likvärdiga före skatt bör de vara så även efter skatt. Skatterna ska således inte inverka på den skattskyldiges val. Vid utformningen av skattereglerna har neutralitetsprincipen därav en nära anknytning till likformighetsprincipen. I takt med att beskattningsreglerna gjorts mer likformiga har neutraliteten därigenom ökat. Några exempel där eftersträvanden gjorts för att reglerna ska verka neutrala kan vara val av företagsform; enskild firma, aktiebolag eller handelsbolag, val mellan kontantlön och naturaförmåner eller val av boendeform; egna hem, bostadsrätt eller hyresrätt.40
Principen kan motiveras av samhällsekonomiska skäl och exempelvis då enskilda näringsidkare och handelsbolag ska ha samma skattemässiga förutsättningar som mindre aktiebolag. Genom neutraliteten skapas då möjligheter till nyföretagande och expansion i mindre och medelstora företag. En brist på neutralitet kan också föranleda icke önskvärda snedvridningar. Brist på neutralitet kan också leda till olikformighet i beskattningen, därigenom kan även rättviseskäl anses utgöra stöd för principen. Ett neutralt beskattningssystem för även med sig en minskad risk för skatteflykt. Som motpol till dessa exempel för en neutralitet kan strävandena mot en sådan leda till ett tekniskt komplicerat regelverk. För att åstadkomma praktiskt tillämpbara regler kan därför neutralitetssträvandena frångås i vissa fall. Ett exempel kan hämtas från det egna hemmet, arbete för egen räkning. Om en person klipper sin egen gräsmatta skulle hen, i ett fullständigt neutralt skattesystem, beskattas för sin egen arbetsinsats. Gräsklippning är en tjänst som skulle kunna köpas, genom att istället utföra detta arbete själv sparar personen in på sina levnadskostnader. En bristande neutralitet uppstår då mellan valet att göra arbetet själv eller att istället köpa tjänsten. Ett sådant beskattningsförfarande skulle dock inte vara praktiskt genomförbart. Förfarandet skulle på grund av uppgiftsskyldighet och kontroller i den privata sfären uppfattas som ytterst integritetskränkande. Vidare skulle lagstiftaren ha svårt att förklara och motivera sådan beskattning inför allmänheten.41
Såväl likformighetsprincipen som neutralitetsprincipen ger uttryck för att inkomstbeskattningen inte ska påverka de skattskyldigas beteende eller val mellan olika handlingsalternativ. Avsteg kan däremot försvaras utifrån vissa samhällsekonomiska skäl. Dåvarande alliansregering framhöll i sin vårproposition 2010 att samhällsekonomiskt optimala skatter och effektivitet bör ges större tyngd vid bedömmandet av olika skatteåtgärder.42
Exempel på detta synsätt inom inkomstbeskattningen kan hämtas i
38 Lodin m.fl., Inkomstskatt- en läro- och handbok i skatterätt, s 45. 39 A.a. s. 3.
40 A.a. s. 45 f. 41 A.a. s. 46.
42 Lodin m.fl., Inkomstskatt - en läro- och handbok i skatterätt, s. 47. Se även skrivelse till riksdagen
införandet och vidareutvecklingen av det så kallade jobbskatteavdraget, en skattereduktion av aktiva arbetsinkomster jämfört med passiva inkomster. Jobbskatteavdraget ska göra det mer lönsamt med aktivt arbete än att erhålla exempelvis sjukpenning och a-kassa. Två andra exempel på skattereduktioner som är sprungna av samhällsekonomiska skäl är RUT- och ROT-avdragen. Det senare avdraget syftar till att öka sysselsättningen i byggbranschen, främst vid konjunkturnedgångar men också till att minska antalet svarta jobb och därigenom öka de vita beskattade inkomsterna inom branschen. Genom RUT-avdraget har en stor andel medborgare fått arbete och högre inkomster som i sin tur lett till rätt till sjukpenning och pension. Dessa har tidigare stått utanför den reguljära arbetsmarknaden. På köparsidan gynnas främst de bättre ställda skattskyldiga.43
2.4 Sammanfattning
Skatteförmågeprincipen har haft störst inverkan på progressiviteten i det svenska beskattningssystemet. Principen innebär att varje individ betalar skatt efter förmågan att betala skatt. Ju mer den skattskyldige tjänar desto mer kan hen betala i skatt. Skatteförmågeprincipen ska dock inte ensam utforma beskattningssystemet. I vissa fall har principen också fått stå tillbaka för skäl som haft större vikt vid ett särskilt tillfälle. Värdepapper beskattas vid avtalets ingång, även vid de tillfällen det förenats med förfoganderättsliga inskränkningar vilket försvarats med att lagstiftaren velat undvika ett kringgående av regelverket.
Likformighetsprincipen är en skattemässig princip som utgår från den generella lagstadgade principen som utläses ur 1 kap. 9 § RF. Principen innebär att lika fall ska behandlas lika samt att domstolar och myndigheter är skyldiga att efterleva denna princip. Den finns för att undvika att diskriminering sker såväl vid lagstiftandet som vid rättstillämpningen. Likvärdiga ekonomiska inkomster ska beskattas på samma sätt, oavsett hur de förvärvats. Att enbart utforma ett skattesystem baserat på likformighetsprincipen medför dock ett komplicerat och svårtillämpat regelverk vilket också medfört att principen ibland fått ge vika för ett enklare och mer lättillämpat regelverk.
Neutralitetsprincipen har en nära anknytning till likformighetsprincipen och innebär att den skattskyldiges val av ersättning inte ska påverkas av att ersättningen beskattas olika beroende på vad för typ av ersättning det är. Betalning för utfört arbete ska alltså beskattas likadant oavsett om det är fråga om kontantlön eller natura lön. Likt de ovan nämnda principerna kan dock avsteg även från neutralitetsprincipen göras. Dessa kan ofta vara av samhällsekonomiska skäl. Ett annat exempel kan hämtas från arbete i hemmet. Ur neutralitetssynpunkt skulle en individ som klipper sin egen gräsmatta beskattas för sitt val att klippa den själv istället för att anlita någon annan för jobbet. Det skulle däremot vara svårt att motivera en sådan beskattning, avsteg från neutralitetsprincipen har i dessa avseende därför gjorts.
3. Gällande rätt
3.1 Värdepappersförmåner
Den som genom sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor ska förmånsbeskattas det beskattningsår som förvärvet sker, 10 kap. 11 § IL. Rör förmånen emellertid endast en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper till ett förutbestämt pris, skjuts beskattningstidpunkten och värderingen upp fram till det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts, 10 kap. 11 § 2 st. IL. Begreppet värdepapper har synnerligen stor betydenhet för beskattningen men har varken inom skatterätten eller civilrätten någon enhetlig definition. Avsaknaden av detta kan enligt Leif Edvardsson te sig märklig med tanke på det frekventa användandet av begreppet i skatterättslig lagstiftning. I stor utsträckning bygger den skatterättsliga lagstiftningens begrepp och uttryck på civilrättsliga dito vilket är normalt då civilrätten reglerar det ekonomiska livet och avspeglar de behov och beteendemönster som förekommer.44
Det föreligger därutöver ett tydligt intresse av att upprätthålla civilrättsliga infallsvinklar vid bedömningen av ett skattesammanhang och att avsteg endast bör tas när det är fråga om skatteflyktssituationer.45
Värdepappersbegreppet utgör en central del av finansmarknaden vilket också är där det förekommer mest. Som tidigare nämnts har begreppet dock ingen enhetlig definition inom civilrätten utan delade meningar råder. Värdepapper kan trots detta anses avse så kallade presentations- eller legitimationspapper vilka karakteriseras av att den som enligt papperet är förpliktad inte får fullgöra sin prestation till annan än den som kan förete papperet.46
Av förarbetena till lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, HFI, beskrivs värdepapper som en handling som garanterar innehavaren en viss rättighet som i regel kan omvandlas till pengar. Vidare framgår att det då traditionellt rör sig om aktier, obligationer, växlar, checkar, värdepappersfondandelar, förlagsbevis samt vissa andra skuldebrev.47
Edvardsson menar att eftersom det numera omsätts en mängd instrument som inte innefattas av ovan nämnda beskrivning är den föga upplysande vilket tydligast syns genom att optioner och terminer inte nämns över huvud taget. Definitionen har därav ansetts alltför snäv samt att den dessutom omfattar instrument som inte vanligen räknas till de instrument som omsätts på värdepappersmarknaden, checkar och växlar.48
Innebörden av att ett värdepapper är att anse som ett så kallat legitimations- eller prestationspapper är att värdet ska kunna omvandlas till pengar. Det får till följd att det är möjligt att förfoganderättsliga inskränkningar skulle kunna förta värdepappersstatusen. Hur långtgående inskränkningarna kan vara utan att statusen förtas är däremot inte helt obestridligt. Så länge innehavaren inte hindras tillgodogöra sig värdet av värdepapperet genom avyttring är emellertid hembuds- eller förköpsklausuler alltid tillåtna. Ej heller de tillfällen då den förfoganderättsliga inskränkningen innebär att innehavaren får
44 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 87. 45 SOU 1989:81 s. 45 f.
46 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 89. 47 Prop. 1990/91:142 s. 85.
48 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 89 f. Se även Afrell, Klahr och Samuelsson, Lärobok i
marknadsmässig kompensation vid en ofrivillig avyttring borde påverka värdepappersstatusen. I en skatterättslig artikel från år 1999 anför Ulf Tivéus49
att vissa instrument kan förenas med långtgående förfoganderättsliga inskränkningar utan att värdepappersstatusen förtas. Då ett bolag ger ut instrument enligt ABL:s regler bör de automatiskt kvalificeras som värdepapper, de förutsätts nämligen vara avsedda för omsättning.50
I princip kan exempelvis en teckningsoption förenas med vilka villkor som helst utan att värdepappersstatusen förändras. Om teckningsoptionen genom en mängd sidoavtalade villkor tappar alla, eller i vart fall väsentliga rättigheter skulle det kunna medföra att värdepappersstatusen förloras. Är inskränkningarna så långtgående att Bolagsverket inte ens har registrerat optionslånet, om dessa framgått av emissionsvillkoren, kan det troligtvis inte längre vara fråga om ett värdepapper.51
Genom att studera utgången av RÅ 1986 ref. 36 där ett skuldebrev, trots förfoganderättsliga inskränkningar, ansågs utgöra ett värdepapper menar Leif Edvardsson att Tivéus resonemang är välgrundat, den är till sin natur alltid ett värdepapper.52
Definitionen av vad som är ett värdepapper ur en civilrättslig mening kan se ut enligt följande: Värdepapper= finansiella instrument, aktier och derivat i privata bolag och andra fritt överlåtbara instrument. Finansiella instrument omfattar i sin tur följande: överlåtbara papper, penningmarknadsinstrument, fondandelar och finansiella derivatinstrument.53
Som uppsatsen tidigare nämnt finns det inte heller inom skatterätten någon enhetlig definition av begreppet värdepapper, vare sig inom IL eller tidigare inkomstskattelagstiftning. Det skulle kunna bero på att systematiken inom inkomstbeskattningen av värdepapper inte fordrar någon enhetlig definition av värdepappersbegreppet. Fram till mitten på 1970-talet var de antal värdepappersslag som förekom på marknaden tämligen få. De var dessutom lätta att åtskilja från varandra. Den svenska värdepappersmarknaden hade ännu inte influerats av andra länder i någon märkbar utsträckning. Behovet av ett enhetligt och väldefinierat värdepappersbegrepp förelåg därför inte inom skatterätten. Eventuella gränsdragningsproblem löstes genom principiella kategoriindelningar som tidigt fastslogs för kapitalvinstmarknaden. När finansmarknaden sedermera utvecklades under 1980-talet samtidigt som skattepolitiken inriktade sig mot en breddning av inkomstbegreppet inom kapitalvinstområdet ändrades ovan nämnda förutsättningar. För att klara av gränsdragningsproblematiken skulle antingen enhetliga beskattningsregler för alla typer av värdepapper införlivas eller en än mer detaljerad kategorisering, där då de nya instrumenten kunde indelas. 1990 års skattereform ämnade bland annat skapa just entydiga beskattningsregler vilket inte blev resultatet när ändringen kom till. Reformen förde med sig gränsdragningsproblem som inte kunde lösas med ett enhetligt skatterättsligt värdepappersbegrepp. Det föll sig naturligt att sammankoppla beskattningsreglerna till begreppet finansiellt instrument och den principiella skillnaden mellan fordringsrätter och delägarrätter. Ett annat skäl till oviljan att skapa ett enhetligt begrepp var att lagstiftaren ville
49 Verksam vid Skeppsbron skatt som är en ledande aktör inom skatterådgivning. 50 Tivéus, SN 1999, s. 34 ff.
51 A.a. s. 40 f.
undvika att risken för särreglering skulle möjliggöra att beskattningsreglerna kunde kringgås.54
I samband med 1990 års skattereform infördes begreppet finansiella instrument i skattelagstiftningen. Begreppet tillkom för att motverka de klassificeringsproblem som uppkom i samband med inkomstbeskattningen och för att på ett enkelt sätt sortera in alla nya värdepappersformer som tillkom under 1980-talet.55
För att motverka att en alltför definierad lag skulle kunna kringgås genom att nya begrepp tillkom som inte skulle omfattas av bestämmelserna räknades även “andra finansiella instrument som till konstruktion eller verkningssätt liknar tidigare angivna finansiella instrument” in. Det presumerades därför att nykonstruerade instrument skulle omfattas och beskattas som aktier om de eller något underliggande instrument går att hänföra till kategorin finansiella instrument. Vid bedömningen kan i så fall vägas in om det i sina olika komponenter är identiskt med några av de uppräknade instrumenten.56
Vid införandet av IL ansågs det emellertid olämpligt att använda termen finansiellt instrument. I vissa fall har omskrivningar gjorts vilket medfört att uttrycket inte behövs medan det i andra fall har ersatts med delägarrätt, fordringsrätt, värdepapper eller tillgång.57
Däremot innehåller även IL bestämmelser som medför att nykonstruerade instrument även kan tillämpas. Exempel på detta kan ses i 48 kap. 2 § 7 strecksatsen IL där definitionen av en delägarrätt även omfattar “annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt”. Ett värdepapper i skatterättslig mening ser därför ut enligt följande: värdepapper=delägarrätter, svenska fordringsrätter, utländska fordringsrätter och andra tillgångar.58
3.1.1 Värdepappersregeln
Värdepappersregeln regleras i den tidigare nämnda lagregeln 10 kap. 11 § 1 st. IL. Lagregeln innebär att en förmån som utgör ett förvärv av ett värdepapper som den skattskyldige erhåller på grund av sin tjänst ska tas upp som intäkt det beskattningsår som förvärvet sker.
I propositionen som föranledde paragrafens första stycke angav lagstiftaren som förslag att:
Förmånliga förvärv av värdepapper från arbetsgivaren skall beskattas redan vid förvärvet, även om det har förenats med villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten.59
Två av remissinstanserna, Svenska Revisorssamfundet (SRS) och Föreningen Auktoriserade Revisorer, var av åsikten att skatteplikt inte skulle inträda dessförinnan förfoganderättsinskränkningarna hade upphört att gälla. Vidare ansåg de att förslaget stred mot skatteförmågeprincipen. Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges aktiesparares riksförbund förordade lagstiftarens förslag. Lagstiftaren menade dock att beskattning av
54 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 95 f. 55 A.a. s. 97.
56 Prop. 1989:90:110 s. 722.
57 SOU 1997:2, del 1 s. 361 genom Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram s. 99. 58 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 100 f.
förmånen då förvärv av värdepapper under marknadsvärdet låg för handen, skulle ske i samband med förvärvet.60
I vissa fall kan ett förvärv vara förenat med inskränkningar i förfoganderätten som får till följd att någon förmån inte föreligger vid förvärvet. Mot bakgrund av denna företeelse fastslog HFD i ett fall från 1986 att skattskyldighet inte inträder förrän inskränkningen i förfoganderätten upphört.61
Vidare fanns en avsevärd risk att förmåner i allt större utsträckning skulle förenas med förfoganderättsinskränkande villkor, detta för att möjliggöra en uppskjutning av beskattningen. I längden skulle det innebära att avsevärda skattekrediter kunde erhållas. Lagstiftaren ansåg att det var nödvändigt att beskattning skedde i samband med förvärvet. Hänsyn togs även till om bedömningen gjordes utifrån att arbetsgivaren kunde ha andra motiv för nyss nämnda villkor samt att skatteförmågeprincipen vägde emot en omedelbar beskattning.62
I utredningen från 2016 menar utredaren att en ny rättslig miljö har ändrat på betydelsen av bestämmelsen. Värdepappersregeln ska avgöra när en inkomst ska beskattas, men också hur den ska beskattas. Vidare lyfts två centrala frågor fram vid tillämpningen av värdepappersregeln, 1. vad som är ett värdepapper och 2. när värdepappret anses förvärvat.63
Värdepappersbegreppet definieras utifrån ett civilrättsligt perspektiv men även inom civilrätten saknas en tydlig definition. Därtill återfinns heller ingen enhetlig tillämpning inom civilrätten. Med hjälp av förarbetena till HFI kommer utredaren fram till slutsatsen att ett värdepapper i princip ska kunna omvandlas till pengar.64
Med andra ord bör det aktuella instrumentet representera något slags värde som kan realiseras. Ett instrument utan någon form av självständig rättighet blir således inte ett värdepapper.65
Enligt utredaren saknar tillfälliga förfoganderättsinskränkningar, gällande ett värdepappers status, ofta betydelse för den civilrättsliga bedömningen. Även inom civilrätten är frågan om när ett värdepapper anses förvärvat oklar, främst då det finns villkor som möjliggör att avtal om förvärv aldrig kommer att fullföljas.66
Utredaren delar också upp gällande rätt på området i ABL-instrument och icke-ABL-instrument, vilket får sig en tydligare förklaring i uppsatsens avsnitt gällande den justerade värdepappersregeln, mer specifikt avsnitt 4.2, 4.2.1 samt 4.2.2.67
Emittering av aktier, teckningsoptioner och konvertibler sker i enlighet med särskilt utformade regler i ABL. Därutöver gäller dock full avtalsfrihet. På så sätt skulle ett instrument kunna förlora sin värdepappersstatus. Aktier som på ett permanent-liknande sätt skiljts från sin rösträtt samt rätt till utdelning och teckningsoptioner som skiljs från rätten att teckna aktier är sådana exempel.68
60 Prop. 1989/90:50 s. 74. 61 RÅ 1986 ref. 36. 62 Prop. 1989/90:50 s. 74. 63 SOU 2016:23 s. 117 f. 64 Prop. 1990/91:142 s. 85.
65 SOU 2016:23 s. 118. Se även Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 89.
66 SOU 2016:23 s. 120. Se även Sjöman, Hembud, förköp och samtycke - En kommentar till 4 kap. 7-36 §§
aktiebolagslagen, s. 191.
3.1.2 Rättspraxis
I två fall från 2009 ställdes värdepappersregeln på sin spets. HFD prövade i båda fallen om inskränkningar i förvärvade aktier, ABL-instrument, skulle påverka beskattningstidpunkten. I det ena fallet hade några ägare kommit överens om att gemensamt bedriva verksamhet i ett kreditmarknadsbolag. Ett aktieägaravtal upprättades vilket innebar att ägarnas förfoganderätt över aktierna begränsades i viss mån. Övriga aktieägare hade möjlighet att förvärva aktierna om den anställde avslutade sin anställning. Vidare erhöll den anställde rösträtt samt rätt till utdelning. SRN ansåg att bedömningen skulle ske mot bakgrund av förfoganderättsinskränkningarna. Omfattande förfoganderättsinskränkningar minskade antagligheten i att ett förvärv ens kunde anses ha skett. Vidare konstaterade HFD att förfoganderättsinksränkningarna inte var tillräckligt omfattande att de kunnat ligga till grund för en senareläggning av beskattningstidpunkten.69
I det andra fallet från 2009 skulle vissa anställda få teckna aktier gratis. De registrerades därefter som ägare av aktierna med såväl rösträtt som rätt till utdelning. Avslutades anställningen innan aktierna registrerats på värdepapperskonto utgick inga aktier. Därutöver var den anställde tvungen att jobba kvar under två år efter aktieförvärvet, annars skulle aktierna återlämnas utan kompensation. SRN ansåg i sitt anförande att skillnad bör göras mellan situationer då avtalet rör aktieägarna sinsemellan samt avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. HFD fann dock att de anställda skulle beskattas från det år då aktierna förvärvats. Vidare fann HFD att villkoren inte skulle leda till att beskattningen sköts upp.70
I ett förhandsbesked från 1998 prövade SRN frågan om köpoptioner, icke-ABL-instrument, på aktier kunde anses vara värdepapper. Köpoptionerna skulle registreras hos VPC, fritt kunna överlåtas under löptiden och under samma tid kunna utnyttjas för förvärv av aktier. En hembudsklausul övervägdes att föras in i optionerna. Den skulle i så fall omfatta en skyldighet att till utfärdaren hembjuda optionen till marknadsvärdet. Frågan för handen var då om klausulen skulle inverka på bedömningen om optionerna var ett värdepapper eller ej. SRN gjorde bedömningen att hembudsskyldigheten inte spelade någon roll, optionerna var att anse som värdepapper.71
3.2 Personaloptioner
Personaloptionsprogram härstammar från USA där de idag frekvent förekommer och är skattemässigt gynnsamma. Optionstypen introducerades i Sverige på 1990-talet, då främst i bolag med utländska moderbolag.72
Likt andra värdepappersrelaterade förmåner nyttjas personaloptionsförmåner till att öka de anställdas lojalitet gentemot företaget samt förbättra arbetsprestationen. Därutöver knyts de anställda till företaget i ett längre perspektiv vilket inte anses möjligt med värdepapper. Arbetsgivaren begränsar sitt erbjudande endast till ett löfte om att i framtiden förvärva ett värdepapper förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, exempelvis att den anställde är företaget trogen under en längre period.73
Den anställdes
69 RÅ 2009 not. 206. 70 RÅ 2009 ref. 86.
71 SRN, förhandsbesked den 17 september 1998.
prestationer motiveras och belönas nämligen under hela löptiden istället för värdepapper som mer betraktas som belöning på redan utförda prestationer.74
En personaloption är en option som uppkommer när en anställd förvärvar en rättighet som ger denne möjlighet att vid senare tillfälle förvärva värdepapper, till exempel aktier, till ett i förtid bestämt pris.75
SKV anför att en personaloption bland annat kännetecknas av att optionerna förvärvas utan kostnad, att löptiden är lång samt att de förfaller om anställningen upphör.76 Den anställde kan exempelvis erbjudas att kostnadsfritt delta i
personaloptionsplanen vilken i regel avser en längre tidsperiod. Inte sällan är rätten att förvärva aktier uppdelad i etapper som dessutom gäller under specifika perioder och som måste utnyttjas inom en viss tidsrymd. De optioner som inte hunnit utnyttjas förfaller om den anställde skulle avsluta sin anställning. De är normalt sett inte överlåtbara.77
Personaloptioner har i sig inget omedelbart ekonomiskt värde då den anställde kan tillgodogöra sig förmånen först den dag då hen utnyttjar optionen.78
Den beskattningsregel som då blir tillämplig är personaloptionsregeln som återfinns i 10 kap. 11 § 2 st. IL. När en personaloption utnyttjas till förvärv av aktier medför det att hela värdeökningen ska beskattas som en förmån. Om optionsinnehavaren sedan väljer att avyttra sina aktier ska vinsten beskattas i inkomstslaget kapital.79 Värdeökningen är skillnaden mellan vad innehavaren
betalar för aktien och aktiens underliggande marknadsvärde. Avyttringen av aktierna beskattas sedan som vanligt i inkomstslaget kapital det år de avyttras.80
Beskattningstidpunkten för personaloptioner stadgas i 10 kap. 11 § 2 st. IL.
Någon definition av begreppet personaloption förekommer varken i ABL eller i övrig civilrättslig lagstiftning. Begreppet är därav taget från skatterätten där det kommer till uttryck i 10 kap. 11 § 2 st. IL “inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor”.81
Av förarbetena förtydligas begreppet bland annat genom att den anställde under vissa standardiserade förutsättningar mottager en rätt att i framtiden förvärva aktier till ett förutbestämt pris. Därtill nämns att en personaloption kännetecknas av att den är införlivad med förfoganderättsliga inskränkningar. Med förfoganderättsliga inskränkningar förstås exempelvis att personaloptionen inte får överlåtas eller pantsättas och att optionen endast får utnyttjas först efter en viss tid förflutit. När viss tid förflutit ges den anställde rätt att förvärva en förutbestämd andel av det totala aktieantal som optionen avser, därefter kan hen förvärva ytterligare andelar allteftersom förutbestämda tidsintervall passeras under optionens löptid. Optioner löper över flera år, ofta så länge som tio år.82
74 Edvardsson, Skatteregler för incitamentsprogram, s. 45. 75 SOU 2016:23 s. 133.
76 https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2016.3/321436.html. 77 Edvardsson, Skatteregler för Incitamentsprogram, s. 114.
78 A.a. s. 45.
79 SOU 2016:23 s. 133. 80 Prop. 1997/98:133 s. 24 f.
3.2.1 Personaloptionsregeln
Personaloptionsregeln infördes 1998 som ett komplement till värdepappersregeln. Detta eftersom personaloptioner var en typ av option som tidigare inte funnits på marknaden. Den då existerande lagstiftningen var inte bred nog för att kunna reglera den nya optionstypen. Personaloptionsregeln ger ingen tydlig definition av vilka optioner samt rättigheter som egentligen kan utgöra en personaloption. Det enda krav som ställs för att en förvärvad option eller rättighet ska ses som en personaloption är att den ej, varken under löptiden eller efter, får utgöra något slags värdepapper eller annat finansiellt instrument.83
I propositionen som föranledde 10 kap. 11 § 2 st. IL angav lagstiftaren som förslag att:
Har en skattskyldig på grund av sin tjänst fått en rätt som i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller eljest på förmånliga villkor, skall förmånen anses åtnjuten under det år då rätten utnyttjas eller överlåts.
Sådan ersättning som den skattskyldige har betalat för rätten skall dras av i samband med att förmånen beskattas. Avdraget skall dock inte få överstiga förmånens värde. Om rätten inte utnyttjas skall avdrag göras när rätten inte längre kan utnyttjas. Avdragsrätten skall hänföras till inkomstslaget tjänst.
Förmånen skall värderas till sitt marknadsvärde.84
En majoritet av remissinstanserna ställde sig positiva till förslaget om ändring av beskattningstidpunkten gällande personaloptioner. SKV anförde att en förmånsrätt som i sig utgjorde ett värdepapper borde få samma behandling som de förmåner som inte utgjorde ett värdepapper. Ståndpunkten borde vara att öka förutsebarheten. Vidare menade SKV att en definition av begreppet personaloption borde införlivas. En införlivning av begreppet stöddes av en majoritet av remissinstanserna.85
SRS är anförde att förmånen borde beskattas i inkomstslaget tjänst till det värde den har i samband med att den erhölls. En eventuell värdestegring borde istället beskattas i inkomstslaget kapital. Företagarnas riksorganisation hävdade att personaloptionerna borde kunna beskattas i inkomstslaget kapital medan Svenska bankföreningen motsatt sig förslaget då det innebar en utökad tjänstebeskattning.86 Lagstiftaren angav som skäl till förslaget att det
initialt kunde fastläggas att beskattning av ett förvärv av en personaloption sker i inkomstslaget tjänst, detta enligt gällande praxis. Förklaringen gavs i att förvärvet skulle anses vara starkt sammankopplat med anställningen. Det fanns därför ingen anledning att avvika från att även i fortsättningen beskatta förmånen i inkomstslaget tjänst.87
Som förklaring till förslaget gavs en mängd överväganden gällande såväl beskattningstidpunkt som värdering. Som utgångspunkt angavs att likformighet bör föreligga i beskattningen av kontantlön och naturaförmåner. Det förstnämnda skulle beskattas i samband med att de var tillgängliga för lyftning medan det sistnämnda i samband med att den anställde kunde
tillgodogöra sig förmånen. Därav borde förmåner kopplade till tjänst hänföras till redan befintligt system för beskattning. Då personaloptioner skiljde sig från många andra tjänsteförmåner skulle däremot beskattning ske vid utnyttjandetidpunkten. De anledningar som bland annat framfördes var att värdet på förmånen var okänt fram till dess att den faktiskt utnyttjats. Fördelarna för såväl skatteförvaltningen som den skattskyldige framstod då som mest ändamålsenliga.88
Däremot föreföll det nödvändigt att lagen skiljer på personaloptioner från förvärv av rättigheter att i framtiden förvärva värdepapper. Dessa ska beskattas i samband med förvärvet, vars värde beaktas utifrån förväntningsvärdet. Genom att definiera begreppet personaloptioner i lagstiftningen kan en särreglering uppnås. Lagstiftaren anförde dock att rekvisiten för att förklara en personaloption inte är tillräckligt utredda. Därutöver kunde gränsdragningsproblem uppkomma samt att utformningen av optioner riskerade att få en oönskad riktning. Utgångspunkten borde därför vara att bestämmelsen gjordes tillämplig på de rättigheter som i sig inte utgjorde ett värdepapper, på så sätt kunde regleringen bli mer generell. Mot detta anförande ställde sig vissa remissinstanser som var av åsikten att det inte var möjligt att utläsa från befintlig praxis vad begreppet värdepapper omfattade. Å andra sidan ansåg lagstiftaren att begreppet redan använts i skattelagstiftningen. Exempelvis från dåvarande lagregeln 41 § 4 p. KL där den anställde i tjänsten förvärvade värdepapper. Om den föreslagna bestämmelsen formulerades till att endast gälla en viss definierad rätt kunde det medföra att en liknande rätt varken omfattades av värdepappersbegreppet eller personaloptionsbegreppet. Begreppet skulle därför komplettera den tidigare gällande bestämmelsen gällande värdepappersförvärv. Lagstiftaren ansåg att det förelåg en relativt god bild av vad värdepappersbegreppet omfattade. Normalt var det dessutom inte något problem att avgöra vilket slag en option var av.89
Bestämmelsen borde ta sikte på förmåner som i sig inte var ett värdepapper men där den underliggande egendomen var ett värdepapper. Det skulle leda till att alla förmåner skulle komma att omfattas av bestämmelsen, såtillvida rätten i sig inte kunde anses vara ett värdepapper. Beskattning skulle inte kunna kringgås genom att optionen överläts, något som även Kammarrätten i Göteborg ansåg. Lagstiftaren anförde avslutningsvis att värderingen borde ske till marknadsvärdet när förmånen kan utnyttjas.90
3.2.2 Rättspraxis
Ett av de fall som utgjorde grunden till införandet av personaloptionsregeln avgjordes i HFD 1994.91
Fallet handlade om att en anställd (Åsa) hos bolaget Wellcome plc valt att acceptera ett erbjudande om optioner som gav Åsa rätt att förvärva aktier i bolaget. Villkoren för optionsavtalet var att aktierna fick köpas till det marknadsvärde de hade den dag erbjudandet lämnades till den Åsa, dock tidigast tre år men senast tio år efter dagen erbjudandet lämnades. Optionen skulle även upphöra om optionsinnehavarens anställning avslutades. Vid utnyttjandetillfället krävdes även att den anställde uppfyllde vissa krav som stadgades i den engelska lagen Income and Corporation Taxes Act 1988. Åsa begärde i detta fall ett
88 Prop. 1997/98:133 s. 32. 89 A.a. s. 32 f.
förhandsbesked från SKV. Frågan skickades därefter vidare till SRN för bedömning. De frågor SRN hade att besvara var 1. huruvida Åsa genom att acceptera optionserbjudandet förvärvat en skattepliktigt förmån, 2. om så var fallet, vid vilken tidpunkt skulle förmånen då beskattas? 3. Om svaret på fråga 1 var ja, vad skulle då ske om anställningen upphörde och optionen förföll? Hade Åsa rätt att göra avdrag för den förlust som uppkom på grund av detta? 4. Om svaret på fråga 1 var ja och Åsa inte utnyttjade denna option utan istället lät den förfalla, hade hon då rätt till avdrag för förlusten? Och slutligen fråga 5. Om Åsa ej hade rätt till avdrag enligt 3:e eller 4:e frågan hade hon då istället rätt att få taxeringen ändrad det beskattningsår som förmånen beskattas? SRN kom fram till att Åsa skulle anses ha förvärvat en skattepliktig förmån vid den tidpunkt som kvalifikationstiden utlöpte. Åsa borde även få göra avdrag i inkomstslaget tjänst när rätten till optionerna förfallit. HFD fastställde SRN:s beslut.
Ytterligare ett fall som anses utgöra grunden för dagens personaloptionsregel är ett annat fall från 1994.92
Även här var det fråga om ett överklagande av ett förhandsbesked från SKV. De frågor SRN hade att avgöra här var snarlika med de som skulle besvaras i ovan nämnda fall. Frågorna gällde när en förmån skulle anses vara förvärvad via en optionsplan, när denna förmån skulle beskattas, om optionen i sig kunde anses utgöra ett finansiellt instrument, om optionsinnehavaren hade rätt till avdrag om optionen inte utnyttjades samt om svaren på ovanstående frågor skulle bli annorlunda om optionsinnehavaren skulle erhålla kontanter vid utnyttjandet av optionen istället för aktier. SRN ansåg att optionsinnehavaren skulle anses ha förvärvat en skattepliktig förmån först vid den tidpunkt han hade rätt att utnyttja optionen. Optionen i sig kunde inte anses utgöra något finansiellt instrument utan skulle istället ses som en intjänad rättighet för innehavaren att vid senare tillfälle köpa aktier. Innehavaren av optionen skulle även det beskattningsår som optionen förfaller vara berättigad till avdrag i inkomstslaget tjänst. Om optionsinnehavaren fick kontanter istället för aktier vid utnyttjandet av optionen blev svaren på frågorna ändå likadana. HFD fastslog sedan SRN:s förhandsbesked.
Vidare behandlade HFD ett fall år 2004 som berörde vad som händer om villkoren i ett optionsprogram ändras och denna ändring medför att inskränkningarna i optionsinnehavarens förfoganderätt bortfaller. HFD fastslog här att om villkoren i ett optionsprogram ändras skulle värdepapperen som optionen avsåg anses vara förvärvade.93
Denna dom tycks bidra till att ytterligare försvåra rättsläget kring de redan oklara personaloptionerna.94
Innan personaloptionsregeln infördes i 10 kap. 11 § IL var rättsläget tämligen osäkert. Detta på grund av att det var svårt att fastställa vilket egentligt värde en personaloption besatt eftersom optionen ej kunde överlåtas. Nuförtiden beskattas en personaloption vid den tidpunkt då den faktiskt utnyttjas, men innan regeln fastställdes beskattades personaloptionen vid den tidigare nämnda kan-tidpunkten. Detta medförde ofta att optionsinnehavare var tvungna att avyttra sina optioner för att kunna betala skatten vid kan-tidpunkten. Vilket kan tyckas motsäga själva syftet med personaloptioner. Därav ansågs det nödvändigt att införa personaloptionsregeln i lagstiftningen.95
3.3 Sammanfattning
Den som förvärvar ett värdepapper i sin tjänst ska beskattas det år då förvärvet sker, 10 kap. 11 § 1 st. IL. Lagregeln har fått namnet värdepappersregeln då den reglerar just hur värdepappersförvärv ska beskattas. Vad som omfattar begreppet värdepapper är varken i civilrätten eller skatterätten entydigt Ett värdepapper i skatterättslig mening kan likställas med delägarrätter, svenska fordringsrätter, utländska fordringsrätter och andra tillgångar. Om ett värdepapper förenas med förfoganderättsliga inskränkningar kan det i teorin leda till att värdepappersstatusen förtas. Det ska i så fall vara fråga om ett flertal sidoavtalade villkor som tar bort alla eller i vart fall väsentliga rättigheter från värdepapperet. Med förfoganderättsliga inskränkningar förstås att ett förvärv av värdepapper förenas med hinder att fritt förfoga över värdepapperet. Den anställde kan exempelvis under viss tid inte fritt överlåta eller utnyttja värdepapperet.
4. Kvalificerade personaloptioner samt den justerade
värdepappersregeln
4.1 Kvalificerad personaloption
I utredningen som tillkom i början av 2016 presenterades ett förslag gällande en skattemässigt ny typ av personaloption, nämligen den kvalificerade personaloptionen. Förslaget innebär att företag som uppfyller vissa krav ska kunna ställa ut en skattemässigt mer förmånlig personaloption till sina anställda. Den kvalificerade personaloptionen är tänkt att vara mer förmånlig för mottagaren eftersom den ska medföra vissa skattelättnader. Skattelättnaderna ska bestå utav att den som erhåller en kvalificerad personaloption inte förmånsbeskattas för det förvärv av andelar optionen leder till. Vidare ska inte de företag som ställer ut denna typ av optioner erläggas några sociala avgifter för sina kvalificerade personaloptioner.96
Företag som vill ställa ut kvalificerade personaloptioner måste enligt utredaren uppfylla vissa krav. Kraven ställs för att säkerställa att de skattelättnader som de kvalificerade personaloptionerna innebär inte utnyttjas av företag som inte behöver dem. De krav som utredaren anser att företag som vill ta del av dessa kvalificerade personaloptioner ska uppfylla är följande:
● företaget ska vara ett svenskt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte
● företaget ska ha färre än 50 anställda samt en nettoomsättning eller en balansomslutning
som uppgår till högst 80 miljoner kronor
● företaget får inte ägas av offentliga organ till 25 procent eller mer
● andelarna i företaget får inte vara upptagna till handel på en reglerad marknad –
företaget får inte vara i ekonomiska svårigheter
● företagets verksamhet ska till huvudsaklig del utgöra rörelse
● företaget får inte bedriva vissa typer av verksamhet Kvalificerade personaloptioner SOU
2016:23 254
● företaget får inte ha bedrivit verksamhet i mer än sju år.97
Vidare ställs även krav på både optionsprogrammets utformning i sig men också på den anställde som vill ta del av detta optionsprogram. Dessa krav är som följer:
● det sammanlagda värdet av utestående optioner får inte överstiga 100 miljoner kronor ● en enskild optionsinnehavare får inte inneha optioner till ett värde som överstiger 5
miljoner kronor
● optionsinnehavaren måste vara anställd i företaget
● den anställdes arbetstid ska uppgå till 75 procent av en heltidsanställning
