Föräldrar och pedagogers relationer och samarbete

LÄRARPROGRAMMET

Föräldrar och pedagogers

relationer och samarbete

En kvantitativ enkätstudie i två förskolor

Ann-Katrin Strömberg & Annika Svensson

Examensarbete 15 hp Höstterminen 2011

Handledare: Dragana Grbavac

Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

Arbetets art: Examensarbete, 15 hp Lärarprogrammet

Titel: Föräldrar och pedagogers relationer och samarbete Två förskolor i en kvantitativ enkätstudie

Författare: Ann-Katrin Strömberg & Annika Svensson Handledare: Dragana Grbavac

ABSTRAKT

Det sker många möten mellan föräldrar och pedagoger i dagens förskola. Möten som ger en grund till hur relationer och samarbete byggs upp. I den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2010) finns det tydligt beskrivet hur pedagoger ansvarar för att utveckla en tillitsfull relation med föräldrarna och beakta deras synpunkter. Syftet med vår studie har varit att undersöka i vilken grad föräldrar och pedagoger upplever att de har ett gott samarbete och goda relationer på två förskolor i sydöstra Sverige. Tanken var även att urskilja aspekter som främjar eller hämmar en god relation. Med hjälp av enkäter skulle pedagoger och föräldrar få möjlighet att besvara både strukturerade och icke strukturerade frågor. Resultatet visade att respondenterna var påtagligt överrens vad gäller relationernas starka betydelse för att åstadkomma en utvecklande och givande verksamhet för barnen. Med studien ville vi även öka vår kunskap kring hur relationerna och samarbetet mellan föräldrar och pedagoger bäst utformas. Med frivilliga kommenterar fanns möjlighet för respondenterna att beskriva sina åsikter.

INNEHÅLL

1 INTRODUKTION ... 1

2 BAKGRUND ... 2

2.1 Samarbete i förskolan för individen, verksamheten och samhället ... 2

2.1.1 Samarbete som utvecklar social kompetens ... 2

2.1.2 Samarbete för att få en fungerande förskoleverksamhet ... 3

2.1.3 Ansvarsfördelning ... 3

2.1.4 Vägledning för ett gott samarbete mellan förskola och familjer ... 4

2.2 Vikten av goda relationer ... 5

2.2.1 Aspekter kring goda relationer ... 5

2.2.2 Hur relationens kvalité påverkar pedagogrollen, föräldrarollen och barnet6 2.2.3 Pedagogens professionella mål ... 7

2.3 Teoretiska utgångspunkter ... 7

2.3.1 Sociokulturellt perspektiv ... 7

2.3.2 Ramfaktorteoretiskt tänkande ... 7

2.4 Sammanfattning av bakgrunden ... 8

2.4.1 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter ... 9

3 SYFTE ... 10 4 METOD ... 11 4.1 Metodval ... 11 4.2 Urval ... 12 4.3 Genomförande ... 12 4.4 Analys ... 13 4.5 Bortfallsanalys ... 13 4.6 Forskningsetik ... 14 5 RESULTAT ... 15 5.1 Bakgrundsvariabler ... 15

5.2 Uppfattningar om relationer mellan pedagoger och föräldrar ... 17

5.2.1 Frivilliga kommentarer ... 17

5.2.2 Sammanfattning av uppfattningar av relationer mellan föräldrar och pedagoger 18 5.3 Aspekter som påverkar relationerna mellan föräldrar och pedagoger ... 18

5.4.2 Frivilliga kommentarer ... 21

5.5 Upplevelser om möjligheterna till att föra regelbundna samtal om barnens trivsel, utveckling och lärande. ... 21

5.5.1 Frivilliga kommentarer ... 22

5.5.2 Sammanfattning av hur fortlöpande samtal upplevs ... 22

6 DISKUSSION ... 23

6.1 Resultatdiskussion ... 23

6.1.1 Föräldrarskap ... 23

6.1.2 Pedagogers ansvar och strategier ... 24

6.1.3 Sammanfattning ... 25

6.1.4 Teoretiska utgångspunkter ... 25

6.1.5 Sociokulturell teori ... 25

6.1.6 Ramteoretiskt perspektiv ... 26

6.1.7 Förslag till fortsatt forskning ... 28

1

INTRODUKTION

När vi ser till hur läroplanen utformats ges en insyn i hur central relationen och samarbetet mellan föräldrar och pedagoger är. I den reviderade läroplanen för förskolan, Lpfö98 (Skolverket, 2010) står det att läsa följande:

Arbetslaget ska

• visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer,

• föra fortlöpande samtal med barnens vårdnadshavare om barnens trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal minst en gång varje år, och

• beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten (Skolverket, 2010, s.13).

Pedagogernas roll som professionella och föräldrarnas roll som experter på sina barn möts i ett formande av en fungerande och utvecklande verksamhet. Under våra verksamhetsförlagda utbildningstider har vi som studenter fått stå tillbaka i mötet med föräldrarna. Det har i regel varit mest naturligt för dem att vid behov vända sig till ordinarie pedagoger. På så vis har vi inte i realiteten fått medverka, delta och påverka i dessa situationer som pedagoger dagligen ställs inför.

Larssons (2001) studie har visat hur regelbundna möten där främst föräldrar och personal deltagit har fungerat som arenor för att ha en gemensam syn över fortsatt verksamhet. I deras vardag har det handlat om att finna nya lösningar, konstruera, jämka och samverka med föräldrar. Genom detta resultat lyfter författaren vikten av aktörernas förmåga att medvetet engagera och reflektera. Samarbetet har gett möjligheter till ett vidgat handlingsutrymme och att aktivt knyta an till mångfalden av perspektiv som finns i det specifika mötet (a.a.).

Vi båda är föräldrar och har haft våra egna barn på förskola och med detta bär vi med oss en hel del erfarenheter där vi har sett den andra sidan av relationen och samarbetet med förskolan. Det som slår oss är att de upplevelser som man samlar på sig med tiden från det att barnen inskolas och framåt läggs i våra ryggsäckar och präglar vår attityd och vårt förhållningssätt till pedagogerna och förskolans verksamhet. Som förälder är man väldigt påverkad av det bemötande man får. Blir det en konflikt och den inte reds ut, är det lätt att den tar stora proportioner och färgar vår bild av förskolan generellt.

2

BAKGRUND

Då förskolan är en inkluderande verksamhet (Malander och Tideman, 2004) så har vi i vår granskning använt oss av forskning som handlar om samarbete och relationer både när det handlar om barn i behov av särskilt stöd och barn utan behov av särskilt stöd.

Användning av olika begrepp.

I arbetet kommer begreppet pedagog att användas i de flesta sammanhangen. Det finns däremot tillfällen då författarna refererar till de professionella och då innefattas flera olika aktörer inom olika verksamheter runt barn. Genom att referera till Lutz (2009) avhandling tolkar vi förskolepedagoger som en aktör bland professionella runt barn. Författaren diskuterar var gränsen går mellan experter och icke experter som finns runtom barn i behov av särskilt stöd och deras familjer. Det finns en princip inom förskolans praktik att barn kan få förtur in i förskolans värld på grund av problem i familjen eller ett särskilt beteende. På detta sätt utgör förskolan ett viktigt stöd för barn och familjer i utsatta situationer. Anledningen till detta kan vara att det är för barnets bästa. Men en annan tolkning kan vara att det handlar om att få en kontrollapparat runt barnet och dess familj som med hjälp av förskolan och förgreningar till andra verksamheter så kan dessa vara till stöd för att få familjesituationen att fungera så normalt som möjligt. I en tolkning som denna blir pedagogerna i förskolan experter i förhållande till familjerna som barnen kommer ifrån (a.a.).

2.1

Samarbete i förskolan för individen, verksamheten och

samhället

Markström (2005) vill med sin avhandling öka kunskapen om, och bidra till en ökad förståelse av förskolan som en institution i det moderna samhälle som vi lever i. I denna verksamhet skapar förskolepedagoger, barn och föräldrar en miljö som kan förstås som en intressant social företeelse i vårt nutida svenska samhälle (a.a.). Allt pekar på att förskolan är en verksamhet som tas för given på ett ungefärligt sätt precis som skolan (Markström, 2005). Från föräldrars sida är förskolan frivillig men utifrån föräldrar, personal och barn så betraktas den också som ett obligatorium, det finns inga andra alternativ. Argument för detta hämtas från ideologiska, politiska och vetenskapliga diskurser (a.a.).

Genom den arbetsmarknadspolitik och familjepolitik som förs blir det en samhällsfråga och förskolan blir en legitimerad vardag som skapar goda möjligheter att rusta barnen i ett långsiktigt perspektiv för kommande institutioner och anpassning i vårt strukturerade samhälle. Trots att den är frivillig ses den som nödvändig för barnet, föräldrarna och samhället. Detta, enligt Markström tycks vara såväl för stunden och för framtiden. Författaren fortsätter med att lyfta att barnen i familjen bidrar till försörjningen genom att de vistas i förskolan, vilket leder till att föräldrarna kan arbeta. Hela familjen berörs av att barnen vistas på förskolan och den blir på så vis en del av familjen (a.a.).

2.1.1

Samarbete som utvecklar social kompetens

tillhörigheten i en social grupp positivt och att interagera med jämnåriga som viktigt både på lång och kort sikt. Alltmer är siktet inställt på vad barnen behöver för kompetenser i framtiden (Markström, 2005). Även Persson (1994) skriver om hur barn i dagens samhälle rör sig i stor utsträckning utanför familjen, och på detta sätt utvecklar de en social kompetens att använda i samhället. De situationer som barnen ställs inför och hanterar påverkar föräldrarna och deras sätt att tänka om barnen. Föräldraskapet har blivit mer offentligt än tidigare och därmed mer sårbart. Föräldrar känner generellt stort förtroende för att förskolorna ger barnen möjlighet att utveckla sin sociala kompetens. Tankarna hos föräldrarna tenderar att barnen behöver förskolan för sin utveckling, samtidigt som det ändå är så att föräldrarnas ansvar är det centrala i den privata delen (a.a.).

Utvecklingssamtalen beskrivs som en arena där förskolepedagoger och föräldrar skall mötas för att samarbeta, skriver Markström (2005). Genom samarbetet eftersträvas att skapa en samstämmighet i vad som är sant och rätt när det gäller barnet i förskolan. Samtalen kännetecknas även av värderande, bedömande och kategoriserande av det enskilda barnet. Detta arbetssätt är ständigt pågående och grundlägger barnens socialisering och fostran till medmänniskor som lätt anpassas till samhället (a.a.). Enligt Skollagen (2010) skall pedagogerna föra fortlöpande samtal med barnets föräldrar om barnets utveckling. Därutöver ska det genomföras utvecklingssamtal minst en gång per år. Det övergripande ansvaret för utvecklingssamtalet ligger på förskolepedagogen (a.a.).

2.1.2

Samarbete för att få en fungerande förskoleverksamhet

Förskolans verksamhet kan ses som en vardag där människor skapar sina livsvillkor där ramarna skapar möjligheter och begränsar (Markström, 2005). Palla (2011) menar att det finns specifika krav på förskolan för att kunna bemöta och inkludera alla barn. Det bör finnas tydliga, motiverade mål och förhållningssätt för att belysa vilka regler som finns och varför (a.a.). En normalitet utformas med hjälp av regler, rutiner, tester mm (Markström, 2005). Även Lansheim (2010) diskuterar normalitet och riktar uppmärksamhet mot att ur ett rättighetsperspektiv bör hela normalfördelningskurvan tas med när normalitet beskrivs (a.a.). Markström (2005) ser också en bredd på normalitet men det finns ändå krav på att barn skall så tidigt som möjligt kunna fungera i en gruppsammanställning och acceptera att vistas på förskolan under sin barndom. Visst ska barn vara individuella men ändå på ett kollektivt sätt anser både föräldrar och personal. Föräldrar förväntas medverka till att barnen finner sig tillrätta i förskolan och formar barnen till att passa in. Författaren belyser även att föräldrar förväntas följa förskolans normer då pedagogerna ger signaler till föräldrarna genom olika verksamheter som dagliga förhandlingar, utvecklingssamtal om hur de bör sköta uppgifter gentemot både barnen och institutionen (a.a.).

2.1.3

Ansvarsfördelning

I Ivarson Janssons (2001) studie framkom att pedagogerna kan planera verksamheten utan föräldrars inflytande. Detta förklaras med att pedagogerna uppfattar att föräldrar inte har tid och dessutom kan föräldrars inflytande innebära att verksamhetsplaneringen försvåras ytterligare. Författaren kunde se att pedagogerna var mer inriktade på att skapa en verksamhet som skall passa alla och att pedagogerna i arbetslaget bestämmer vad som skall ske i verksamheten (a.a.) Ivarson Janssons resultat visar att nästan alla föräldrar vill vara med och påverka verksamheten i förskolan. Hon beskriver att samarbetet mellan hem och förskola bygger på de förutsättningar som finns för samarbete utifrån de traditioner som finns på varje enskild förskola. Om man vill förändra föräldrars möjligheter till inflytande så tar det tid att arbeta fram (a.a.).

Hirsto (2010) har kommit fram till ungefär samma resultat i sin studie gällande föräldrars möjlighet att vara med och påverka verksamheten. Författaren har undersökt det samarbete som skolan har med hemmet och vilka strategier som används. Resultatet visade sex olika strategier som användes mest. Den strategi som tillämpades mest frekvent var att informera föräldrarna. Även tvåvägs kommunikation var ett vanligt arbetssätt. De strategier som användes minst var föräldrarna som beslutsfattare eller resurser (a.a).

Värt att beakta när det kommer till föräldrars roll i samarbetet är det som Lutz (2009) skriver i sin avhandling. När ett barn blir föremål för en ansökan om att få extra resurser, lyfter flera pedagoger fram vikten av föräldrarnas samtycke. Lutz säger att när en avvikelse utreds tystnar flera röster i processen. Föräldrarnas underskrift ger legitimitet så att den professionella kunskapen ersätter föräldrarnas egen kunskap om barnet. Barnet och föräldrarna blir endast passiva deltagare i processen av barnet (a.a.). Detta har även framkommit i en undersökning som gjorts av Hughmed och Mac Naughton (2000) i Australien. Makten förflyttas från föräldrarna och ersätts med experternas beskrivning. Författarna har i sina analyser mellan föräldrar och förskoleinstitutioner sett att föräldrars kunskaper om sina barn får en underordnad betydelse i mötet med förskoleinstitutionen (a.a.).

Cornoldi och Re (2009) har studerat föräldrar och förskolepedagogers användning av mätinstrument för att bedöma barns symptom av ADHD-karaktär (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) i Italien. Deras resultat visar att det är nödvändigt att dels göra djupare analyser av barnets symptom för att fastställa en eventuell diagnos men det är också mycket viktigt att ta med både föräldrars och pedagogers uppfattning om barnets symptom då de ser barnet i olika vardagliga sammanhang (a.a.).

Bremberg (2004) har studerat olika former av föräldrastöd. I hans studie redovisas att det finns ett positivt samband mellan föräldrars delaktighet i skolans beslut och barnens kognitiva förmåga, alltså föräldrars engagemang i skolverksamheten främjar barnens skolframgångar (a.a.).

2.1.4

Vägledning för ett gott samarbete mellan förskola och familjer

verksamhet. Förskolepedagoger och personliga assistenter fungerar som nyckelpersoner och haft insyn i all pågående verksamhet och även fått en god relation till det funktionshindrade barnet. I deras vardag har det handlat om att finna nya lösningar, konstruera, jämka och samverka med pedagoger och föräldrar. Genom detta resultat lyfter författaren vikten av aktörernas förmåga att medvetet engagera och reflektera. Samarbetet har gett möjligheter till ett vidgat handlingsutrymme och att aktivt knyta an till mångfalden av perspektiv som finns i det specifika mötet (a.a.).

2.2

Vikten av goda relationer

I pedagogernas yrkesroll innefattas att ansvara för arbetet med barnen (Ivarson Jansson, 2001). På förskolan är barnen små och kan ofta inte själva ge uttryck för sina behov. Därför är kommunikationen och relationen mellan föräldrar och pedagoger av yttersta vikt för att kunna tillgodose barnets behov. Av denna anledning måste pedagogerna inkludera föräldrarna i verksamheten (a.a.). Gannerud och Rönneman (2006) framhåller att en god föräldrakontakt är ett måste för att ha en fungerande verksamhet .

Vikten av goda relationer har även Hagström (2010) sett i sin studie. Författaren har studerat hur pedagoger i förskolan fick möjlighet att utveckla sin roll som kompletterande anknytningsperson till barn vars föräldrar har en psykisk ohälsa. Föräldrarna ingick inte i denna studie men Hagström (2010) lyfter fram att stöd till små barn endast kan ges i samverkan med föräldrarna. Anledningen till att föräldrarna gett sin tillåtelse att låta sina barn medverka i studien måste ha grundat sig i ett förtroende för pedagogerna men även den egna viljan att ge sitt barn sitt stöd. Det finns alltid en risk att föräldrarna skulle känna erbjudandet som ett ifrågasättande av dem som föräldrar eller som ett hot från samhället. Enligt författaren var föräldrarna dessutom intresserade av att vara delaktiga i det som skedde och detta visar på ett intresse av sitt barns utveckling. Om det skulle visa sig att en förälder inte ger sitt fulla stöd kan detta orsaka att barnet hamnar i en lojalitetskonflikt mellan förälder och förskola och detta skulle sedan ske på bekostnad av barnets utveckling. Hagström fann även att då föräldrarna tillät andra vuxna att bli av stor betydelse för deras barn fick de en positiv erfarenhet av detta. Detta kan leda till att föräldrarna lättare tillåter barnen att hålla kontakt med andra viktigt personer som t.ex. kurator, stödpersoner med flera i framtiden (a.a.).

2.2.1

Aspekter kring goda relationer

hör ihop med sättet att förhålla sig professionellt till föräldrarna och känna var gränserna går i arbetet (a.a.). Boukaz (2007) har skrivit en avhandling om föräldrasamverkan i mångkulturella skolor. Han anser att många problem kan lösas om pedagoger och föräldrar arbetar tillsammans, visar respekt och ger varandra erkännande (a.a.).

Det är även av stor vikt hur pedagogerna uppfattar sitt eget yrke i relationen med föräldrarna (Ivarson Jansson, 2001). De som ser sitt arbete som en service till föräldrarna har lättare för att ta in föräldrars åsikter och tillsammans med dem resonera om vad som bör ske i verksamheten. En annan uppfattning bland pedagogerna är att det är deras ansvar att få en fungerande verksamhet och att de vet bäst vad som skall genomföras (a.a.).

Bra eller dåliga relationer påverkar hur föräldrar ser på förskoleverksamheten skriver Ivarson Jansson (2001). Föräldrar uppfattar kvalitén på verksamheten avgörande på om de upplever sig ha positiva eller negativa relationer med förskolans pedagoger. De föräldrar som var nöjda med den relation de hade till pedagogerna var även nöjda med förskoleverksamheten. Denna slutsats beror på att förskoleverksamheten har en svag klassifikation och inramning (suddiga ämnesgränser och tonvikt ligger på sättet att lära och förstå) och då blir innehållet och arbetssättet svårare för föräldrar att bedöma. Istället är det den bra eller mindre bra relationen till pedagogerna som är avgörande för om förskoleverksamheten uppfattas som bra eller inte (a.a.).

2.2.2

Hur relationens kvalité påverkar pedagogrollen, föräldrarollen

och barnet

Relationen mellan lärare och föräldrar har samband med relationen mellan pedagogen och barnet, skriver Chung, Marvin och Churchill (2005). De har studerat hur pedagogers relationer med barn och deras föräldrar kan påverka varandra. Det resultat som framkom var att pedagoger som har större tro till sin egen förmåga har bättre förutsättningar att etablera goda relationer till barnens föräldrar. När sedan lärare får positiv feedback från föräldrarna ökar deras självförtroende och detta i sin tur leder till att pedagogen får ännu bättre tilltro till sin egen förmåga och detta leder till att de bemöter barnet på ett bättre sätt, alltså relationen mellan pedagog och barn påverkas av om pedagogen och föräldrarna har en god relation (a.a.).

Lindblad (2006) är inne på samma linje. Hennes resultat visar att från föräldrarnas sida finns en önskan om att uppnå trygghet i sitt föräldraskap. Genom att bli bekräftad som person, (bli sedd som egen individ med egna behov och känslor) av de professionella så läggs en grund om bygger på tillit till de professionella. Om det motsatta sker (inte blir tagen på allvar, ignorerande av upplevda känslor) så väcks misstro och ilska mot dem istället (a.a.). Samma gäller när det funktionshindrade barnet blir sett som en unik person och där funktionsnedsättningen är sekundär väcks det tillit till de professionella och det ger styrka och kraft i föräldraskapet. Lindblad (2006) sammanfattar att en brist på stöd från professionella är förödande för hela familjens välbefinnande. Ur föräldrarnas synvinkel beskrivs det som en kamp som går ut på att skydda barnet och sig själva och att få kämpa för att få det stöd de behöver och har rätt till. Denna kamp upplevs som betungande och det blir ännu en extra börda att ständigt behöva vara vakt mot de professionella (a.a.).

2.2.3

Pedagogens professionella mål

När Lindblad (2006) sammanfattar erfarenheter om hur det är att vara professionell stödjare så ser hon ett kärntema som genomsyrar alla berättelser och det är att ha en personlig filosofi om att bemöta andra så som man själv vill bli bemött. Även att se varje situation som en utmaning och att det alltid går att göra något för att förbättra situationen i familjen. Det är också viktigt att se barnet som en viktig person, vara lyhörd för föräldrar och barns känslor, ödmjukhet mot föräldrars kunskap och erfarenheter. Utan ett samarbete med föräldrarna går det inte att göra något bra. En annan viktig del i att vara professionell stödjare är att stödja föräldrarna att bli kompetenta och trygga i sin föräldraroll. Även att hålla tillbaka egna åsikter, tankar och råd när inte föräldrarna ber om det (a.a.).

2.3

Teoretiska utgångspunkter

Av de teorier vi studerat finner vi den sociokulturella teorin och ett ramteoretiskt tänkande som passande i vår studie. I vår diskussionsdel redogör vi hur vi kan relatera till dessa teorier.

2.3.1

Sociokulturellt perspektiv

I Vygotskijs sociokulturella teori anses att människans sociala utveckling sker i ett samspel med andra (Lillemyr, 2002:146-147). Kommunikationen och interaktionen är de två mest betydelsefulla aspekterna. Vårt språk är ett verktyg när vi försöker förstå varandra, men även oss själva (Säljö, 2000:67).

Juul och Jensen (2009) beskriver pedagogens roll i samspelet med föräldrar som en ”värdroll”. Pedagogen är den ansvariga i samtalet. Kommunikationen är avgörande för kontakten och grunden i uppbyggnaden av en personlig relation. Målet är att i en dialog skapa något tillsammans utan klandra varandra (a.a.).

2.3.2

Ramfaktorteoretiskt tänkande

Pettersen (2008) beskriver ramarna så att man kan skilja mellan yttre och inre ramar. De yttre ramarna är de förhållande som ligger utanför pedagoger och föräldrars kontroll och möjlighet att påverka, medan de inre ramarna syftar på förhållande som ligger inom föräldrar och pedagogers kontroll och beslutsområde (a.a.). Mellan de yttre och inre ramarna finns ett handlingsutrymme där man kan tänja på gränser och Gustafsson (1999) beskriver dessa som ett frirum som inte alltid är så lätt att förhålla sig till (a.a.). Med hjälp av dessa yttre och inre ramar ämnar vi att öka förståelsen för relationen mellan föräldrar och pedagoger. När man använder sig av ett ramfaktorteoretiskt tänkande ges i efterhand en förståelse och förklaringar på de olika skeenden som kommer fram (Gustafsson, 1999). Gustavsson har använt sig av denna teori, och hennes upplevelser av de gränser som ramarna sätter är att de uppfattas ofta som inte så positiva av omgivningen. Hon fortsätter att förklara att i studier som bygger på ett ramfaktorteoretiskt tänkande har forskaren bestämt vad som är ram och inte ram och i de flesta fall fungerar detta (a.a.).

2.4

Sammanfattning av bakgrunden

För att förskolans verksamhet skall fungera och att läroplanen efterföljs krävs att det förekommer samarbete mellan förskolans pedagoger och föräldrarna (Skolverket, 2010). Trots att den är frivillig så tolkas den av samhället, förskolan och föräldrar som ett obligatorium. Föräldrar anser att förskolan ger deras barn bra förutsättningar att utveckla sin sociala kompetens och genom samarbete mellan föräldrar och pedagoger eftersträvas att skapa en samstämmighet av barnens förmågor och deras möjligheter att följa normer och anpassa sig in i det samhälle vi lever i (Markström 2005; Ivarson Jansson 2001; Persson 1994).

Ansvaret för samarbete och att de blir meningsfullt vilar på pedagogerna (Ivarson Jansson 2001; Hagström, 2010). Det förekommer att pedagoger planerar verksamheten utan föräldrars inflytande och anledningen till detta säger pedagogerna beror på att de uppfattar att föräldrarna inte har tid och att ett för stort inflytande från föräldrar kan försvåra planering och genomförande (Ivarson Jansson, 2001). Hirsto, (2010) redovisar strategier som används i samarbete med föräldrar. Mest användes strategier som information och tvåvägskommunikation och minst användes att använda föräldrarna som beslutfattare eller resurser (a.a.).

Enligt Lutz (2009) och Hughmed och Mac Naughton (2000) kan maktförflyttning vara orsak till att föräldrars inflytande minskas vid bedömning av barn i behov av särskilt stöd (a.a.). Cornoldi och Re (2009) lyfter att det är nödvändigt att ta med uppfattningar från både föräldrar och pedagoger, för att de ser barnet i olika sammanhang vid bedömning av eventuella symptom.

Genom goda relationer, kommunikation mellan föräldrar och pedagoger, förmågan att medvetet engagera och reflektera och ta hänsyn till mångfalden av perspektiv som finns runt alla inblandade parter kan man nå ett gott samarbete mellan föräldrar och pedagoger, säger Larsson (2001); Ivarsson Jansson (2001); Gannerud och Rönneman, (2006); Baukouz, (2007) och Hagström, 2010).

Pedagogers uppfattning om sitt yrke har betydelse för relationen med föräldrarna (Ivarson Jansson, 2001). Om de ser sitt arbete som en service till föräldrarna så har de lättare att ta in föräldrars åsikter och resonera fram vad som bör ske i verksamheten. Pedagoger med inställningen att de vet bäst vad som skall genomföras och ser det som deras ansvar har det svårare med relationen till föräldrarna (a.a.). Olika förhållningssätt, och olika syn på fostran, skilda synsätt på barnet och dess situation, pedagogers syn på föräldrars kompetens, bemötande av barnet, pedagogerna eller brister i samverkan är orsaker till komplikationer i relationen mellan föräldrar och pedagoger (Ivarson Jansson, 2001, Bladini, 2004).

Riddersporre (2003) lyfter vikten av goda relationer när man har ett funktionshindrat barn. När föräldrarna inte har erfarenhet och kunskap står de i beroendeställning till de professionella. Kvalitén i relationen till de professionella är med och skapar de referensramar som finns runt barnet. En förälder som känner sig missförstådd kan utveckla känslor av misslyckanden eftersom man inte klarar sig utan stöd från de professionella som ifrågasätter ens kompetens (a.a.). Lindblad (2006) ger beskrivningar av samma fenomen som att bli bekräftad som person, av de professionella så byggs tillit upp. Samma gäller när det funktionshindrade barnet blir sett som en unik person och där funktionsnedsättningen är sekundär väcks det tillit till de professionella och det ger styrka och kraft i föräldraskapet (a.a.).

Att bemöta andra så som man själv vill bli bemött, att se varje situation som en utmaning och att det alltid går att göra något för att förbättra situationen. Genom att se barnet som en viktig person, vara lyhörd för föräldrar och barns känslor, ödmjukhet mot föräldrars kunskap och erfarenheter bidrar till viktiga bitar i relationen med föräldrar (Lindblad, 2006). Att stödja föräldrar i att bli trygga i sin föräldraroll och att kunna hålla tillbaka egna åsikter, tankar och råd när inte föräldrarna ber om det hjälper pedagogen att utveckla den professionella pedagogens yrkesroll (a.a.).

2.4.1

Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter

I den sociokulturella teorin anses att människans sociala utveckling sker i ett samspel med andra (Lillemyr, 2002:146-147). Kommunikationen och interaktionen är de två mest betydelsefulla aspekterna (Säljö, 2000:67). Juul, Jensen (2009) beskriver pedagogens roll i samspelet med föräldrar som en ”värdroll”. Pedagogen är den ansvariga i samtalet. Kommunikationen är avgörande för kontakten och grunden i uppbyggnaden av en personlig relation.

3

SYFTE

Ansvaret för goda relationer mellan pedagoger och föräldrar vilar på pedagogen. Att vara professionell i sitt förhållningssätt är av yttersta vikt för att relationen blir god. Syftet med denna studie är att undersöka hur många av i undersökningen medverkande förskollärare och föräldrar som upplever ett välfungerande samarbete mellan förskola och hem.

 I vilken grad uppfattar föräldrar och pedagoger att de har ett gott samarbete?  I vilken grad uppfattar föräldrar och pedagoger att de har goda relationer?  Vilka aspekter främjar en god relation mellan föräldrar och pedagoger i

förskolan?

4

METOD

Här lämnar vi redogörelser för metodval, urval, genomförande, analys, bortfallsanalys och forskningsetik.

4.1

Metodval

Vår studie avser att undersöka hur många av i undersökningen medverkande förskollärare och föräldrar upplever ett välfungerande samarbete mellan förskola och hem. Med fokus på om pedagoger och föräldrar anser sig ha ett fullgott samarbete och känner att det finns en fungerande relation så har vi valt att skicka ut enkäter och använda oss av en s.k. kvantitativ studie. Kvale (1997) skriver att i den kvantitativa forskningsmetoden är syftet att få fram mängd och antal hos egenskaperna som man finner (a.a.). Patel och Davidsson (2003) beskriver insamling av kvantitativ art som en mätning. Man väljer ut en egenskap i objektet och applicerar en skala till en mängd och läser av mängden genom ett siffervärde (a.a.). Genom att använda en kvantitativ metod får vi en uppfattning om hur det ser ut i de två förskolorna och genom enkäter når vi ut till en större målgrupp. Motsatsen till kvantitativa metoder är kvalitativa metoder, skriver Stukát (2005). Han beskriver att i kvalitativa metoder att det är vanligt med öppna intervjuer och observationer som ofta bedöms vara bättre metoder är enkäter. Däremot kritiseras ofta kvalitativa metoder som alltför subjektiva, resultatet beror mycket på vem som har gjort tolkningen och vilka värderingar vederbörande bär med sig. Annan kritik är att reliabiliteten ofta är osäker och det ofta låga antalet undersökningspersoner begränsar eller omintetgör möjligheterna till generalisering (a.a.).

Vi har använt oss av både strukturerade frågor och icke strukturerade frågor. Trost (2007) förklarar dessa med frågor med fasta svarsalternativ och frågor med icke fasta svarsalternativ. Författaren är negativ till icke strukturerade frågorna då de är svårare att bearbeta (a.a.). Trots detta valde vi att ha med denna sort för att de medverkade skulle få chansen att själva delge deras egna alternativ och inte vara styrda av det som vi hade arbetat fram.

Patel och Davidsson (2003) säger att när man använder sig av enkäter har man den minsta möjlighet att i förväg kontrollera tillförlitligheten. Det man kan göra är att noggrant gå igenom och försäkra sig om att de som skall besvara enkäten uppfattar den som vi har tänkt oss. Om enkäten är reliabel vet vi egentligen inte förrän vi ser hur den är besvarad. Det är således inte förrän vi har sett resultaten som vi kan ge ett omdöme om den (a.a.).

När vi valde våra enkätfrågor utgick vi ifrån syftet samt våra frågeställningar. Vi funderade kring vilka frågor som skulle kunna ge oss svar på detta och kom fram till vilka som var mest lämpade. Vi har tagit med påståenden som beskriver respondenternas upplevelse av relationen mellan dem. Vilka positiva och negativa delar de upplever i relationerna. Olika strategier att använda sig av för att skapa goda relationer. Hur upplevs att läroplanens riktlinjer om samarbete och vikten av goda relationer efterföljs och hur de anser de fortlöpande samtalen om barnets trivsel fungerar.

ansåg att de svar som skulle ringas in skulle vara tillräckliga för oss att få fram ett mätbart resultat. Tid att besvara enkäterna var en arbetsvecka.

För att kunna anpassa frågorna efter respektive grupp, föräldrar och pedagoger valde vi att göra en enkät till varje grupp, men frågorna skulle riktas mot samma sak. Detta för att vi sedan skulle kunna sammanställa och jämföra svaren hitta likheter och skillnader.

Enkäterna inledde med frågor om yrkestitel, hur länge de arbetat inom barnomsorgen, hur många år föräldrarna haft barn inskrivna i barnomsorgen. Dessa valde vi ha med för att få en blick över spannet av erfarenhet och upplevelser. Detta beskriver Patel och Davidsson (2003) som bakgrundsvariabler som man i ett tidigare skede kan komma att vara av intresse och ge läsaren en bild av hur undersökningsgruppen ser ut.

Frågorna formulerades som påståenden och respondenterna fick fyra svarsalternativ att välja mellan. De är följande: Instämmer helt, Instämmer till stor del, Instämmer delvis och Instämmer inte alls. Dessa svarsalternativ ansåg vi vara tillräckliga för oss att använda för att få fram ett mätbart resultat av hur respektive grupp ansåg att deras uppfattning var om påståendet. Men för att få möjlighet att utveckla resonemanget runt påståendena så valde vi direkt att lägga in möjligheten att skriva in frivilliga kommentarer.

Vi lade även in två icke strukturerade frågor i föräldraenkäten och en i pedagogenkäten. Här ville vi ge möjlighet till att skriva sina egna värderingar av vad som upplevs som positiva och negativa delar i relationen med pedagogerna och vilka strategier som pedagogerna använder för att uppnå goda relationer med föräldrarna. Vi ansåg att detta var viktigt och att få givna påståenden av oss att ringa in hade inte gett den möjlighet till att ta del av respondenternas egna upplevelser.

4.2

Urval

Vi valde att undersöka två stycken förskolor i två mindre städer i sydöstra Sverige. Förskola ett med fem avdelningar som ligger i en förort och förskola två med fyra avdelningar som ligger centralt i en stad. Antalet enkäter som lämnades ut blev sammanlagt 172 stycken. Denna avgränsning gjorde vi för att vi skulle få en lagom stor mängd material att analysera. Samtidigt som vi ville vara beredda på om bortfallet skulle bli stort skulle vi ändå ha tillräckligt mycket för att få fram ett trovärdigt resultat. Då det är föräldrarna som besvarar enkäten och de ibland har fler än ett barn inskrivet så behövde de bara fylla i en enkät för samtliga barn. På detta sätt stämmer inte antalet enkäter till föräldrarna överrens med antalet inskrivna barn.

4.3

Genomförande

4.4

Analys

I den slutliga sammanställningen av enkäterna sattes de två förskolor som vi besökte ihop till ett resultat. Respondenterna fick en vecka på sig att besvara enkäterna. Frågorna var utformade på ett sätt som skulle passa respondenterna men samtidigt kunna ställas mot varandra i en jämförelse. Vår insamlade data gick vi igenom punktvis för att få fram ett så detaljerat resultat som möjligt. På detta sätt kunde vi urskilja likheter och skillnader och se ett mönster i svaren. Med hjälp av diagram gjorda i Excel, tydliggjorde vi våra resultat för läsaren. De svar som respondenterna valt att skriva under frivilliga kommentarer sammanställdes i punktform. Detta upplägg valde vi för att göra synpunkterna tydligare och lättare att förstå.

4.5

Bortfallsanalys

Vi lämnade sammanlagt ut 172 enkäter med frågor som behandlar relation och samarbete mellan föräldrar och pedagoger. Av dessa 172 enkäter fick vi tillbaka 57 stycken besvarade, 22 från pedagoger och 35 från föräldrar. Lägger vi ihop de besvarade enkäterna för både föräldrar och pedagoger så visar sammanställningen en mycket låg svarsfrekvens på 33 %. Delar vi upp föräldrar och pedagoger så blir resultatet en hög svarsfrekvens för pedagoger med 73 % besvarade enkäter medan svarsfrekvensen från föräldrarna blev 25 %. Detta låga deltagande från föräldrarnas sida ger oss frågan vilka orsaker ligger bakom detta? Som Bell (2000) hävdar, för att nå tillförlitlighet i studien, ska man alltid kritiskt granska den metod som man väljer (a.a.).

Patel och Davidsson (2003) menar att utformandet av enkäten är av stor betydelse för att få ett så utförligt och stort deltagande som möjligt. Vi bör kontrollera att frågorna uppfattas så som vi planerat. Tydliga instruktioner är nödvändiga för att frågorna inte ska kunna missförstås (a.a.). Något som vi kunnat lägga ner mer arbete på är det som Patel och Davidsson (2003) tar upp. Genom att pröva enkäten på en motsvarande grupp kan vi få respons innan den lämnas ut till målgruppen (a.a.). På så vis hade vi fått mer feedback från utvalda respondenter. Ändå anser vi att enkäterna som vi lämnade ut är noga utarbetade för att passa respondenterna. Det är instruktioner till frågorna och möjlighet att frivilligt kommentera för den som vill. Frågorna är korta och tydliga för att främja förutsättningarna för enkla svar. Av resultatet att döma när vi sammanställt svaren så ansåg vi att de som svarat förstått frågorna och givit svar på det som efterfrågas. Vi har tittat på olika orsaker som kan ha påverkat svarsfrekvensen. Tiden som respondenterna fick på sig att besvara enkäterna borde varit längre. Detta var vi fullt medvetna om men vi upplevde då att tiden inte fanns då vi var tvungna att gå vidare i vårt arbete. Om tiden funnits hade vi haft större möjlighet att informera och påminna för att möjliggöra för fler svar. Hade vi varit medvetna om att det skulle kunna bli på detta sätt är vi övertygade om att vi hade prioriterat tiden mer. Här kan vi se vår egen brist av erfarenhet inom området att genomföra undersökningar.

en tänkbar orsak. Det vi är mest kritiska till i vårt arbete är den låga svarsfrekvens vi fick i vår enkätundersökning från föräldrar. Detta gör att vi inte kan använda studien till att göra en generell bedömning av hur det ser ut med relationerna och samarbetet i de båda förskolorna.

4.6

Forskningsetik

Vi tagit del av och utgått ifrån Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska principer och detta har beaktats under hela forskningsprocessen.

 Informationskravet, vilket enligt Vetenskapsrådet innebär att forskaren ska informera uppgiftslämnare om syftet med studien och klargöra för vilka villkor som gäller för deras deltagare (a.a). Syftet med studien klargjordes i följebrevet. Vi lämnade även telefonnummer och mailadress om respondenterna hade frågor eller funderingar.

 Samtyckeskravet, det vill säga kravet på att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Vi upplyste samtliga respondenter att deltagandet var frivilligt.

 Konfidentialitetskravet, vilket innebär att hänsyn måste tas till respondenternas anonymitet. För att få fram så sanningsenliga svar som möjligt så var det betydelsefullt för oss att respondenterna skulle känna sig trygga i sin anonymitet. Enkäten var helt anonym och vi lämnade även med kuvert som vi bad respondenterna klistra igen när de lämnades in till avdelningen. Vi förklarade även i följebrevet att materialet samlas in av oss och att det kasseras efter sammanställningen. Vi använder oss av generella begrepp för att avidentifiera städerna där studien har utförts.

5

RESULTAT

Vi vill poängtera att med denna undersökning har vår avsikt varit att få svar på våra syftesfrågor genom att titta på hur många föräldrar och pedagoger som upplever att deras samarbete och relationer fungerar i förskolorna. Med hjälp av materialet från enkäterna och tidigare forskning har vi möjlighet att titta på likheter, skillnader och utifrån dessa göra antaganden. Vi redovisar nedan pedagogers och föräldrars svar med hjälp av text och diagram och kan på så sätt jämföra dessa med varandra. Totalt sett har vi deltagande från 35 föräldrar och 22 pedagoger.

Av 142 lämnade enkäter till föräldrarna fick vi tillbaka 35 stycken och då är svarsfrekvensen ca 25 %, en mycket låg procentandel. Av 30 stycken lämnade enkäter till pedagoger fick vi tillbaka 22 stycken och då är svarsfrekvensen ca 73 %, en relativt hög procentandel.

5.1

Bakgrundsvariabler

Frågorna om yrkestitel, hur länge de arbetat inom barnomsorgen, hur många år föräldrarna haft barn inskrivna i barnomsorgen valde vi att ha med för att få en blick över spannet av erfarenhet och upplevelser. Detta beskriver Patel och Davidsson (2003) som bakgrundsvariabler som i ett tidigare skede kan komma att vara av intresse och ge läsaren en bild av hur undersökningsgruppen ser ut.

Pedagogernas antal verksamma år inom barnomsorgen

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0-10 år 11-20 år 21-30 år 31-40 år Pedagoger

Figur 1. Beskriver pedagogernas antal verksamma år inom barnomsorgen

Av de 22 pedagogerna som har svarat på enkäten var 16 stycken förskollärare och 6 stycken barnskötare. Antal arbetade år inom barnomsorgen:

 4 stycken hade arbetat 21-30 år  8 stycken hade arbetat 31-40 år

Föräldrarnas antal år med barn inskrivna i barnomsorgen

0 2 4 6 8 10 12 14 1-2 år 3-4 år 5-6 år 7-8 år 9-10 år

Antal år med barn inskrivna i barnomsorgen

Figur 2. Beskriver föräldrarnas antal år med barn inskrivna i barnomsorgen

Av de 35 föräldrarna som har svarat på frågan om hur länge de har haft barn inskrivna i barnomsorgen blev resultatet som följer:

5.2

Uppfattningar om relationer mellan pedagoger och

föräldrar

Föräldrarnas påstående: Jag upplever att min relation till förskolans pedagoger är bra

Pedagogernas påstående: Jag upplever att min relation till barnens föräldrar är bra 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80%

Instämmer helt Instämmer till stor del

Instämmer delvis Instämmer inte alls

Föräldrar Pedagoger

Figur 3. Visar en jämförelse mellan pedagoger och föräldrars upplevelse av deras gemensamma relation

Resultatet visar: 69 % av föräldrarna instämmer helt, 23 % av föräldrarna instämmer till stor del och 8 % av föräldrarna instämmer delvis. Ingen av respondenterna har svarat med instämmer inte alls.

Resultatet visar att 45 % av pedagogerna instämmer helt, 55 % av pedagogerna instämmer till stor del. Ingen av respondenterna har svarat instämmer delvis eller instämmer inte alls.

5.2.1

Frivilliga kommentarer

Under de frivilliga kommentarerna från föräldrarna lyfter de t.ex. att småbarnsavdelningen kändes som om de hade fler pedagoger, vilket gjorde det mer personligt och gav en lugnare miljö. Relationen är olika på avdelningarna och även relationerna till pedagogerna varierar, vissa är man helt trygga med och andra önskar man att de skulle byta jobb snarast. I dessa fall vill föräldrarna helst inte lämna sina barn till dem alls. Överlag har relationerna varit bra men det nämns att det kan vara svårt med relationerna då det varit stor personalomsättning.

får prata med en pedagog i lugn och ro varje dag. Samtidigt nämns att alla inte kan älska alla för personkemin kanske inte alltid stämmer, men det är ett serviceyrke och alla måste behandlas lika. Relationen upplevs så bra att föräldrar och pedagoger vågar ta upp både positiva och negativa aspekter.

5.2.2

Sammanfattning av uppfattningar av relationer mellan

föräldrar och pedagoger

Det är fler föräldrar än pedagoger som Instämmer helt, men det är för visso också föräldrar som Instämmer till stor del och Instämmer delvis. Bland pedagogerna upplever de flesta att de Instämmer till stor del. En något mindre grupp Instämmer helt men ingen pedagog Instämmer delvis.

Föräldrarna upplever att relationerna till pedagogerna varierar både avdelningsmässigt och mellan olika pedagoger men i det stora hela är de bra. Personaltäthet och låg personalomsättning påverkar relationerna i positiv riktning. Pedagogerna lyfter liknande att den dagliga kontakten i lugn och ro är viktig. Att alla måste behandlas lika och ge ett professionellt bemötande så både föräldrar och pedagoger vågar ta upp positiva och negativa synpunkter.

5.3

Aspekter som påverkar relationerna mellan föräldrar och

pedagoger

Föräldrars upplevelser av positiva delar i relationen med pedagogerna  Lyssnar när man har något förslag

 Ser varje barn som enskilda individer  Kan prata om allt

 Öppen dialog vid hämtning och lämning

 Kontinuerlig info om hur dagen har varit utan att man ber om det  Att pedagogerna gärna tar barnen i famnen när man lämnar  Alltid glada och trevliga

 Kan med kort varsel ändra tider  Flexibla med tider på kort varsel  Artiga

 Trygghet vid lämningarna på dagis

 När man möts på andra ställen är de glada och pratar  Ser till barnets bästa

 Bra kommunikation, tar fram svagheter och styrkor och jobbar på det  Känner sig välkommen

 Bra på att informera när något har hänt  Tar sig tid att prata om vi föräldrar önskar  Pedagogerna är duktiga

 Bra samarbete

 När något saknas så säger de det på ett bra sätt

Föräldrars upplevelser av negativa delar i relationen med pedagogerna  Ibland sura miner när man måste ändra tider för barnet

 Man kan känna att man upplevs som jobbig

 Att det sällan finns tid att umgås och lära känna varandra som vuxna  Kan vara spetsiga kommentarer om man kommer innan avsedd tid

 Önskar de kunde vara mer tillgängliga och närvarande i bemötandet med barn och föräldrar

 Man vågar ej säga ifrån, känsligt att kritisera pedagogens personlighet  Att inte alla förstår barnets situation

 Finns inga

 Stor personalomsättning gör att det är svårt att skapa relationer  Saknar att pedagogerna berättar hur dagen varit. Man får ofta fråga

 När det är kaosdagar (många vikarier) känns det inte bra att lämna sina barn, samtidigt som det är skönt att pedagogerna är ärliga och att jag vet om situationen

 Överlägsen/krävande uttalande från pedagoger om kläder som inte passat situationen

Pedagogers strategier för att vara professionell i relationen med föräldrarna  En god lyssnare, ta sig tid om föräldrarna behöver det

 Observant på vad föräldrarna har önskemål om, vara lyhörd  saklig, tydlig

 Ett positiv förhållningssätt  Öppen och ärlig

 Att vara pedagog och inte kompis med föräldrarna, Inte vara facebookvänner, inte prata privat, hålla isär yrkesroll och privatroll

 Vara förberedd i samtal för att undvika missförstånd  Flexibilitet

 Anpassar språket efter vilken jag pratar med

 Välja rätt samtalsämne (t.ex. inte tala illa om andras barn och föräldrar), tänka på tystnadsplikten

 Ta deras funderingar och tankar på allvar

 Visa intresse för föräldrar och speciellt deras barn  Att bemöta som man själv vill bli bemött

 Ta fram positiva saker om barnen tillsammans med barnet inför föräldrar (prata med barnet och inte över deras huvud)

 Tar inte upp negativa saker när barnet är med  Visar ett engagemang

 Försöka möta upp i hallen och vara professionell i bemötande, prata barn och förskola

 Få föräldrars tillit genom att visa att de kan lita på oss och att vi har tystnadsplikt

5.3.1

Sammanfattning av hur goda relationer främjas mellan

föräldrar och pedagoger

anpassade efter säsong. Tidsbrist, hög personalsättning och dålig förståelse av individer påverkar relationen negativt.

5.4

Samarbete och relationer utifrån läroplanen

Här har vi lyft att utifrån den gällande läroplanen skall; arbetslagen i förskola ta hänsyn till föräldrars synpunkter när det gäller planering och genomförande i verksamheten. Pedagogerna ska även ansvara för att det finns en tillitsfull relation mellan dem och föräldrarna.

Föräldrarnas påstående: Jag upplever att man följer dessa riktlinjer på förskolan

Pedagogernas påstående: Jag upplever att det finns möjligheter att följa dess riktlinjer 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Instämmer helt Instämmer till stor del

Instämmer delvis Instämmer inte alls

Föräldrar Pedagoger

Figur 4. Visar en jämförelse mellan pedagoger och föräldrars upplevelse av i vilken grad riktlinjerna i läroplanen följs 9

Resultatet visar att 37 % av föräldrarna Instämmer helt, 51 % av föräldrarna Instämmer till stor del och 13 % av föräldrarna Instämmer delvis. Ingen respondent har svarat Instämmer inte alls.

Resultatet visar att 23 % av pedagogerna Instämmer helt 45 % av pedagogerna Instämmer till stor del 32 % av pedagogerna Instämmer delvis. Ingen respondent har svarat Instämmer inte alls.

5.4.1

Sammanfattning av upplevelser om hur läroplanen efterlevs

5.4.2

Frivilliga kommentarer

Under de frivilliga kommentarerna från föräldrarna lyfter de t.ex. Det fanns önskemål om att personalen delar upp sin semester så det alltid finns någon ordinarie på plats. Någon förälder ansåg att trots att läroplanen är ny så tyckte den att det blev bättre och bättre. Läroplanen följs olika beroende på vilken avdelning man har. Någon förälder upplever att det inte finns en tillitsfull relation på grund av tidsbrist. En annan förälder anser att pedagogerna vet bäst vad som passar deras arbetssituation och barn, om föräldern har synpunkter så skulle de lyssna. Någon ansåg att pedagogerna lyssnar bara delvis på föräldrars synpunkter som kan påverka planering och genomförande av verksamheten. Osäkerhet om hur man ska använda sig av föräldrars synpunkter uppgavs som en anledning till att de inte tar hänsyn till det. Ett önskemål var att pedagogerna kan bjuda in föräldrarna mer.

Under de frivilliga kommentarerna från pedagogerna lyfter de t.ex. att tidsbrist både ger svårighet till att ta till sig föräldrars synpunkter och bygga en tillitsfull relation för både pedagoger och föräldrar. Möjligheter finns för föräldrarna att vara delaktiga om de vill men de flesta föräldrar är nöjda som det är.

5.5

Upplevelser om möjligheterna till att föra regelbundna

samtal om barnens trivsel, utveckling och lärande.

Pedagogernas påstående: Jag upplever att det finns goda möjligheter till att föra fortlöpande samtal om barnets trivsel, utveckling och lärande med föräldrarna

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

Instämmer helt Instämmer till stor del

Instämmer delvis Instämmer inte alls

Föräldrar Pedagoger

Resultatet visar att 52 % av föräldrarna Instämmer helt 35 % av föräldrarna Instämmer till stor del 10 % av föräldrarna Instämmer delvis och 3 % av föräldrarna Instämmer inte alls.

Resultatet visar att 55 % av pedagogerna Instämmer helt 45 % av pedagogerna Instämmer till stor del. Ingen respondent redovisar Instämmer delvis eller Instämmer inte alls.

5.5.1

Frivilliga kommentarer

Under de frivilliga kommentarerna lyfter föräldrarna t.ex. att utvecklingssamtal förekommer 1 ggr/år men har föräldrarna något att ta upp så går det bra däremellan. Önskar utvecklingssamtal oftare. En del av pedagogerna delger föräldrarna händelser, en del gör det inte. Beroende om de har tid och helt olika på avdelningarna. På nuvarande avdelning är det inte så, jag vet inte varför barnet gråter. Föräldrarna får löpande information om de frågar efter den, utvecklingssamtal kommer dock för sällan. Finns en pärm där allt dokumenteras. Mycket nöjd.

Under frivilliga kommentarer från pedagogerna redovisar t.ex. att detta sker vid de dagliga hämtningar/lämningar och vid utvecklingssamtal som görs 1 ggr/termin eller oftare vid behov. Några pedagoger lyfter dilemmat med att vara själv när många barn går hem samtidigt och att en del föräldrar träffar man knappt om deras barn lämnas tidigt eller hämtas sent.

5.5.2

Sammanfattning av hur fortlöpande samtal upplevs

6

DISKUSSION

6.1

Resultatdiskussion

I dagens samhälle betraktas förskolan som mer eller mindre som obligatorisk. Dels måste barnen vistas någonstans när föräldrarna arbetar och för att barnen skall utveckla sin sociala kompetens så anses förskolan som något nödvändigt. Den blir en legitimerad vardag som anses nödvändig för att barnet på sikt skall anpassas in i samhället. På så vis står föräldrar i beroendeställning till förskolans verksamhet (Marström, 2005).

Enligt Lpfö 98 (Skolverket, 2010) så skall förskollärare och arbetslaget ansvara för att ett nära och förtroendefullt samarbete med föräldrarna genomsyrar verksamheten. Det är förskollärarna som ansvarar för att ett professionellt samarbete och goda relationer skapas mellan pedagoger och föräldrar.

Den litteratur som vi granskat har tydligt visat hur avgörande föräldrars och pedagogers relation och samarbete är för att tillgodose barnens behov och få verksamheten att utvecklas. Genom kommunikation där båda parter respekterar varandra kan åsikter delas och användas för att främja den inkluderande förskola som samhället kräver.

6.1.1

Föräldrarskap

Persson (1994) menar att föräldraskapet blivit mer offentligt än tidigare och på så vis även mer sårbart. Även om förskolan är frivillig (Markström, 2005) så har familjer i stort sett inte något val när det gäller att lämna barnen för att kunna gå till sitt arbete/studier och försörja sig. Enligt Persson (1994) så känner majoriteten av föräldrarna ett stort förtroende för förskolans kompetens och detta är något som även vi sett i vår studie. Trots att föräldrarna är i beroendeställning till förskolan så upplevs det generellt att de är nöjda med verksamheten. Dock kan vi se att det finns en större spridning på hur föräldrarna upplever relationen med pedagogerna än det motsatta. En anledning till detta skulle kunna vara att föräldrarna känner en viss oro över om pedagogerna tar sig an deras barn och hur det fungerar när de inte har någon insyn. Föräldrarna är ofta beroende ur fler aspekter av pedagogerna än tvärtom. Självklart är det så att pedagogernas yrkesroll består i att arbeta med barnen och därför behöver en fungerande relation med föräldrarna för att kunna tillgodose barnets behov (Ivarson Jansson, 2001). Dock är barnens vistelse något som påverkar hela dess familj och i förskolans verksamhet skapas livsvillkor (Markström, 2005). De svar som vi fått på frågan om relationerna mellan föräldrar och pedagoger visar sig kunna sträcka sig allt från att respondenterna anser relationen fullgod till att personkemin inte stämmer eller att pedagogen bör byta arbete.

kunna tolka på flera sätt. Tidsbrist är en faktor. En annan kan vara att föräldrarna överlag är nöjda och inte anser sig ha någon anledning att vilja svara. Det skulle även kunna vara så att intresse saknas och att man inte prioriterar frågor som rör de nämnda aspekterna. Detta motsäger i så fall resultatet från Ivarson Janssons studie.

6.1.2

Pedagogers ansvar och strategier

Pedagogernas professionella förhållningssätt är ett centralt perspektiv när pedagoger och föräldrar ger sin syn på relationer dem emellan. Genom att hålla en öppen dialog med föräldrarna och inte lägga personliga tyckanden i förhållandet ges möjligheten att skapa en öppen och trygg relation. Bladini (2004) menar att pedagoger bör känna var gränserna går i sitt arbete för att kunna förhålla sig professionell. Lindblad (2006) betonar att en tillitsfull relation med föräldrarna kräver att pedagogerna bekräftar dem som personer. Om pedagogerna däremot ignorerar föräldrarna väcks en misstro mot dem. Även Ivarson Jansson (2001) menar att denna relation mellan föräldrar och pedagoger påverkar föräldrarnas uppfattning om kvalitén på hela förskoleverksamheten. Detta är något som tydligt urskiljs i vår studie där frivilliga kommentarer övervägande kopplar ihop pedagogernas bemötande med den allmänna trivseln. Föräldrarna påtalar att de känner sig trygga med att lämna över ansvar och beslut till pedagogerna när relationerna är goda.

Pedagogernas egna strategier för att upprätthålla en god relation med föräldrarna överrensstämmer mycket med föräldrarnas. Genom att vara observanta för föräldrarnas önskemål, vara öppen, ärlig och flexibel så anser pedagogerna att de förhåller sig professionella. De talar även om att bemöta andra som de själva vill bli bemötta, hålla isär yrkesroll och privatroll och visa engagemang. Egentligen är båda parter ense om fungerande strategier och har på så vis generellt ett gott utgångsläge för ett givande samarbete. Det som begränsar våra förutsättningar är de s.k. ramfaktorerna både yttre och inre. Dessa behandlas mer ingående i diskussionens koppling till teoretiska utgångspunkter.

I enkäterna tar vi upp ett par av de riktlinjer som finns med i Lpfö 98 (Skolverket, 2010). Här har vi lyft att pedagogerna ansvarar för att hänsyn tas till föräldrarnas synpunkter och ansvarar även för att det finns en tillitsfull relation mellan föräldrar och pedagoger. På frågan om dessa riktlinjer följs så instämmer majoriteten till stor del och nämner i samband några aspekter som påverkar möjligheten att följa dem. Tidsbrist är en faktor från pedagogernas sida och även att en del av föräldrarna är nöjda med verksamheten som den är och därför inte engagerar sig. Även föräldrarna nämner tidsbrist som en påverkande faktor. De tar även upp en osäkerhet från pedagogernas sida kring hur de kan använda sig av föräldrarnas synpunkter och att de därför inte tar de till sig. Ivarson Jansson (2001) beskriver också tidsbristen. Det blir också en försvåring av verksamhetsplaneringen när föräldrarna ges inflytande som kan kopplas till osäkerheten från pedagogernas sida. Chung, Marvin och Churchill (2005) har i sina studier sett hur pedagogernas tro på sin egen förmåga påverkar hur de lyckas etablera goda relationer till barnens föräldrar. Detta framkommer såväl hos Lindblad (2006) som understryker vikten av att vara en professionell stödjare.

bemötta, hålla isär yrkesroll och privatroll och visa engagemang. Egentligen är båda parter ense om fungerande strategier och har på så vis generellt ett gott utgångsläge för ett givande samarbete. Det som begränsar förutsättningarna är de s.k. ramfaktorerna både yttre och inre. Dessa behandlas mer ingående i diskussionens koppling till teoretiska utgångspunkter.

6.1.3

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan vi utifrån studiens resultat se att det finns flera gemensamma uppfattningar mellan föräldrar och pedagoger vad gäller gott samarbete och goda relationer. Respondenterna ger ett intryck av att veta hur de på bästa sätt kan åstadkomma relationer som gagnar barnens och verksamhetens utveckling. Egentligen finns det svar på många frågor om kommunikationen fungerar. Majoriteten av respondenterna instämmer helt eller till stor del att de har en god relation sinsemellan och att det till stor del beror på att båda parter lyssnar och respekterar varandra. Vid de tillfällen där relationerna inte fungerar kan vi se hur den öppna dialogen saknas. Det skapas en otrygghet och det blir svårare att göra sig förstådd. Föräldrar kan känna att de är jobbiga och pedagogerna har inte tiden att föra djupare diskussioner. Detta kan vi känna igen från egna erfarenheter både som föräldrar och pedagoger. Viljan och kunskapen att forma goda relationer är överrepresenterad bland de svar som vi fått i vår studie.

6.1.4

Teoretiska utgångspunkter

Det är forskarens uppgift att utveckla och pröva teorier som kan vara till hjälp när man ska försöka förstå verkligheten (Patel och Davidsson, 2003). De teorier som används i arbetet skall ge en sammanhängande helhet och med den kan vi förklara eller förstå den information som vi förmedlar i denna studie.

6.1.5

Sociokulturell teori

Vi har använt oss av den sociokulturella teorin som myntades av Vygotskij (Säljö, 200:67). Med hjälp av den tolkar vi att människan, gammal som ung utvecklar sin sociala förmåga i samspel med andra. Med hjälp av vårt språk och i kommunikation med andra försöker vi förstå andra och även oss själva (a.a.). Juul och Jensen (2009) beskriver den sociokulturella teorin i samspelet med föräldrarna. Då har pedagogen en ”värdroll”. För att skapa en god kontakt och bygga upp professionella relationer är kommunikationen avgörande (a.a.).

Markström (2005) beskriver förskolans verksamhet som en institution i vårt moderna samhälle och i denna verksamhet skapar pedagoger, föräldrar och barn en social miljö. Trots att den är frivillig så anses den nödvändig för att kunna anpassas in i det samhälle vi lever i och utveckla de kompetenser som behövs. Genom den sociokulturella teorin, hur människan utvecklas i samspel med andra så kan vi väva samman de viktiga delar som krävs för att skapa bra samarbete och goda relationer i förskolan.

uttrycker sig med att beskriva att på barnets nuvarande avdelning är det inte goda fortlöpande samtal. Hon vet fortfarande inte varför sitt barn gråter. Här kan vi tolka resultatet så som att relationen är dålig varvid den fortlöpande informationen om barnets trivsel utveckling mm brister. Föräldern uppger att dess barn är ledset och hon får ingen förklaring till varför. Barnet situation kan därför förvärras av att kommunikationen mellan föräldrar och pedagog är dålig. De har inget samarbete om hur de tillsammans kan hjälpa barnet till att må bättre och sluta gråta.

För att undvika de dåliga cirklar som kan uppkomma för ett barn, dess föräldrar och pedagogerna i dess gemensamma samarbete kan vi ur ett sociokulturellt perspektiv titta på vad tidigare forskning visar och vad som framkommer i vår undersökning. Lindblad (2006) lyfter ett viktigt kärntema och det är att ha en personlig filosofi om att bemöta andra så som man själv vill bli bemött. Att se varje situation som en utmaning och att det alltid går att göra något för att förbättra situationen. Vidare tar hon upp att utan ett samarbete med föräldrarna går det inte att göra något bra (a.a.). Att vara ödmjuk mot föräldrars kunskap och erfarenheter kan vara tänkvärt när vi fördjupar oss i de negativa delar i relationen med pedagogerna som lyfts av föräldrarna: Man kan upplevas som jobbig, sura miner när man ändrar tider, spetsiga kommentarer och överlägsen/krävande uttalande från pedagoger om kläder som inte passat i situationen.

I denna studie kan vi inte spekulera kring omständigheterna till orsakerna bakom uttalandena men det är tydliga bevis på att det händer att pedagoger brister i sin professionalitet. Inte för att försvara pedagogerna men låt oss titta på vad de har angett för strategier för att skapa goda relationer: Vara en god lyssnare, vara lyhörd för föräldrars önskemål, vara förberedd i samtal för att undvika missförstånd, ta deras funderingar och tankar på allvar, att bemöta andra så som man själv vill bli bemött mm.

Vi kan förstå att ibland går det inte att undvika att konflikter uppstår och missförstånd sker, men med ödmjukhet, lyhördhet, förberedelser, så kan man rätta till, förklara och återuppbygga relationen igen. Då går det att återigen bygga upp ett förtroende och skapa goda relationer. Det som en av pedagogerna tar upp i frivilliga kommentarer ger oss en vink av vi själva vill uppnå i våra kommande relationer till föräldrarna. Pedagogen skriver: Goda relationer är när relationen upplevs så bra att föräldrar och pedagoger vågar ta upp både positiva och negativa aspekter.

Av detta vill vi dra slutsatsen att i förskolan samverkar barn, pedagoger och föräldrar i en social miljö där alla bidrar till att verksamheten skall fungera. Ansvaret för relationen vilar på pedagogerna och med insikt i viktiga bidragande delar till att alla ska må bra och att god utveckling sker och relationerna ges god näring så finns det de bästa förutsättningar att lyckas.

6.1.6

Ramteoretiskt perspektiv

Med hjälp av ett ramteoretiskt perspektiv skall vi undersöka vilka ramar som möjliggör och begränsar ett gott samarbete och goda relationer mellan föräldrar och pedagoger. Precis som Gustafsson (1999) skriver kan ett ramteoretiskt tänkande i efterhand ge en förståelse och förklaring på olika orsaker till brister och framgångar i en verksamhet.