UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Robust kust
En klimatanpassningsjämförelse mellan Göteborgs stad och Halmstads kommuns planeringsdokument
Jonathan Frylén
ABSTRACT
Frylén J. 2018. Robust kust. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.
Klimathotet är reellt och bekräftas av de rapporteringar och nya rön som återkommande kablas ut medialt. Hur väl förbereder sig svenska kommuner på att klimatet förändras? Den här studien undersöker hur Göteborgs stad och Halmstads kommun i sina övergripande plandokument identifierar, behandlar och planerar för att möta ett förändrat klimat i form av höjda havsnivåer, temperaturer och återkommande dricksvattenbrister. Studien utgår från en kvalitativ textanalys med kritiska frågor och ett ramverk bestående av två teoretiserande begrepp:
antropocen och resiliens. Undersökningen visar att de båda kommunerna har en grundläggande kunskap om en framtida havsnivåhöjning enligt rådande rön vid respektive dokuments tillkomst. De båda kommunerna förbereder i stort för liknande åtgärder men Halmstads kommun gör i större utsträckning dessa planer i sitt huvuddokument.
Göteborgs stads olika dokument är samtliga äldre än Halmstads kommuns vilket verkar vara en faktor. De jämnåriga dokument som undersöks visar på likheter emellan varandra.
Keywords: Stadsplanering, Antropocen, Klimatförändringar, Resiliens, Vattenförsörjning Handledare: Erik Jönsson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 4
1.1 Syfte 4
1.2 Frågeställningar 4
1.3 Avgränsningar 4
2. METOD OCH MATERIAL 5
2.1 Metod 5
2.2 Material 6
3. TEORI 7
3.1 Antropocen 7
3.2 Resiliens 8
4. BAKGRUND 10
4.1 Klimatförändringar 11
4.2 Tidigare forskning 12
5. GENOMLÄSNING AV DOKUMENTEN 13
5.1 Göteborgs stad 14
5.2 Halmstads kommun 19
6. AVSLUTNING 21
6.1 Sammanfattning 21
6.2 Diskussion 23
6.3 Slutsatser 25
7. REFERENSER 26
7.1 Källor 26
7.2 Litteratur 27
1. INLEDNING
När klimatkonferenser i Katowice i Polen öppnades i december 2018 föregicks den av en färsk rapport från Förenta Nationernas miljöprogram, där det konstaterades att trenden som uppvisades 2014 – 2016, av att växthusgasutsläpp avtog i mängd, enbart var en tillfällighet.
Istället ökar de för andra året i rad, vilket på allvar sätter nuvarande klimatmål i en kritisk situation (Olhoff & Christensen, 2018, s. 5-6). Rapporten är samstämmig med andra rapporter under samma period, och visar att världens nationer ännu inte kommit ut ur den negativa spiral som förutspås orsaka enorma materiella och humanitära skador på jordens befolkning under de kommande århundradena. Det råder idag konsensus om att medeltemperaturen kommer öka och detta kommer leda till nya förutsättningar. Larm om tunnare istäcken i Arktis, bränder i Kalifornien och vattenbrist på Öland blir en allt större del av omvärldsrapporteringen i våra medier och Förenta nationernas klimatpanel – IPCC är tveksamma till om världens länder ens kommer nå de klimatmål som satts (IPCC, 2018). Olika områden drabbas olika av de förändringar som kommer med ett nytt klimat. En påtaglig skillnad för kustnära områden, i synnerhet, är att förvänta sig. Detta då havsnivån antas höjas betydligt av ett globalt klimat med högre temperatur (Germundsson & Wingren, 2017, s. 258).
Samtidigt är det på lokal nivå väldigt olika förutsättningar mellan olika platser. Olika faktorer spelar in när det kommer till att förutse följderna av ett nytt klimat. Hur sårbart är landskapet utifrån sin sammansättning, topografi, befolkningsmängd och resurskraft?
Utmaningarna varierar men generellt kommer den sista faktorn vara en av de avgörande: Rika industrialiserade länder kommer ha bättre förutsättningar att ställa om för att möta klimatförändringar (Mohai, Pellow & Timmons Roberts, 2009, s. 412).
Här i Sverige kan vi anta att förutsättningarna att ställa om finns. Men finns medvetenheten? På Sveriges västkust mot Skagerack och Kattegatt bor det 1,1 miljoner människor. Utav dessa bor drygt 60% i kommunerna Göteborgs stad och Halmstads kommun (Statistiska centralbyrån, 2018). Samtliga av dessa människor bor i kommuner som i hög grad kommer beröras direkt av ett förändrat klimat. Har klimatvetenskapens konstateranden nått de politiska styrdokumenten och hur mycket kan det skilja kommuner emellan?
1.1 Syfte
Studien ska jämföra hur kommuner på svenska västkusten beaktar och förbereder sig inför, ett framtida förändrat klimat i sina övergripande plandokument. Syftet är att undersöka hur författarna planerar att anpassa kommunerna till ett förändrat framtida klimat.
1.2 Frågeställningar
Hur betraktas förändrade villkor för havsnivå och vattenförsörjning i dokumenten?
Vilka åtgärder för att möta klimatet föreslås i dokumenten?
På vilka sätt skiljer sig kommunerna åt i behandlingen av framtida klimatförändringar?
1.3 Avgränsningar
Studien kommer, på grund av utrymmesskäl, fokusera på endast två kommuner på den svenska västkusten. Göteborgs stad och Halmstads kommun. Dessa är de två största kommunerna vid
Kattegatt, sett till folkmängd, varför deras planeringspolitik får genomslag på det största antalet invånare i regionen (Statistiska Centralbyrån, 2018) och får därför anses vara intressanta att studera. De uppbringar en del likheter men skiljer sig av på några väsentliga punkter. Deras respektive huvudorter ligger i direkt anslutning till ett utlopp från ett större vattendrag till havet och de ligger knappt 15 mil i från varandra, vilket gör dem till jämförbara objekt. Göteborg är dock markant större med en folkmängd som uppgår till över 570 000 invånare, jämfört med Halmstads knappa 99 000 invånare. Detta gör att kommunerna ofta klassificeras i olika grupper när jämförande studier och utredningar görs. Sveriges Kommuner och Landsting – SKL, placerar Göteborg i den högsta kategorin städer och Halmstad i den näst högsta (Gillingsjö, 2017, s. 14). De har olika metoder för att leverera dricksvatten vilket innebär att de kan representera de två vanligaste typerna av kommuner på västkusten. De har också de största inkomsterna både i absoluta tal och per capita utav kommunerna på västkusten vilket gör att de har större möjligheter att tillsätta resurser för stadsplanering (Wikstrand, 2014) – även om det inte nödvändigtvis behöver vara så.
Endast rådande övergripande dokument för kommunerna kommer att studeras. Inga detaljplaner kommer ingå i undersökningen.
2. METOD OCH MATERIAL
2.1 Metod
Den här studien kommer, i grund, vara en kvalitativ innehållsanalys av textdokument.
Kvalitativ innehållsanalys är en induktiv metod som innebär att ett material kategoriseras utifrån ett förvalt urval (Boreus & Kohl, 2018, s. 50; Bryman, 2018, s. 498-499). Tidigare har kvalitativ forskning främst utvunnit teorier ur den data som den utvinner, men under senare tid har forskningen mer och mer glidit över till att användas för att bekräfta befintliga teorier (Bryman, 2018, s. 462-463).
Till hjälp för att genomföra analysen kommer ett analysverktyg, baserat på Bacchis (2009) kritiska frågor, användas. Metoden är en samhällsvetenskaplig metod som är särskilt anpassad för att användas för att analysera policydokument från myndigheter (ibid, s. xiii).
Analysverktygets frågor är utformade för att besvara den här studiens huvudsakliga frågeställningar och är formulerade utifrån de teoretiska ramverk som vidare presenteras under kapitel 3, Teori.
Kritiska frågor som ska bidra till att besvara den första frågeställningen:
Hur framställs problembilden för en höjd havsnivå?
Vilka planeringsutmaningar med en höjd havsnivå pekas ut?
Hur betraktas sårbarheten för den framtida dricksvattenförsörjningen?
Vilka samhällsskydd emot översvämning och saltvattenträngning planeras?
Kritiska frågor som ska bidra till att besvara den andra frågeställningen:
Hur framställs problembilden med ett förändrat klimat för befintlig och framtida byggnation?
Vilka planeringsutmaningar med ett framtida klimat pekas ut?
Innehåller planen infrastrukturella projekt som minskar sårbarheten? Vilka?
Ökar planen stadens förmåga att anpassa sig? Vilka?
Finns det möjligheter för planerarna att svara på okända framtida rön?
Kritiska frågor som ska bidra till att besvara den tredje frågeställningen:
Vilka rön presenteras och hur refereras det till dessa?
Allmänna frågor:
Vad utelämnas?
Dessa frågor är de slutgiltiga frågorna som efter revision och uppdatering, tidigt i studien, anpassas till empirin - i enighet med vad Boreus & Kohl (2018, s.60) anser är ett lämpligt.
2.2 Material
Göteborgs stad färdigställde 2009 en ny översiktsplan för hela kommunen. Plandokumentet är cirka 300 sidor, uppdelat i tre tematiska delar, och därutöver tillkommer två kartor och en konsekvensbeskrivning på närmre 60 sidor. Dokumentet antogs av Göteborgs kommunfullmäktige i februari 2009 (Göteborgs stad, 2009e). Dokumentet ersätter den äldre översiktsplanen från 1999 och syftar mot en obestämd framtid även om vissa mål är satta redan till 2020 (Göteborgs stad, 2009a). Översiktsplanen kompletteras av elva stycken fördjupningar där åtta fokuserar på olika kommundelar och övriga tre på speciella fokusområden.
Fördjupningarnas ålder varierar markant och de äldre har sannolikt inte utvecklats ihop med rådande översiktsplan utan den äldre utdaterade översiktsplanen. Den äldsta fördjupningen antogs av kommunfullmäktige redan mars 1999 och berör fokusområdet: transporter av farligt gods (Göteborgs stad, 1997, s. iv). Kronologiskt följer därefter fördjupade översiktsplaner för:
Vatten – antagen juni 2003 (Göteborgs stad, 2003c), Donsö - antagen december 2003 (Sjödahl, 2003), Styrsö – antagen december 2003 (Göteborgs stad, 2003b), Kviberg – antagen februari 2005 (Göteborgs stad, 2003a), Förorenade områden – antagen februari 2006 (Göteborgs stad, 2006c), Ytterhamnen – antagen april 2006 (Göteborgs stad, 2006b), Brännö – antagen september 2006 (Göteborgs stad, 2006d), Bagaregården-Gamlestaden – antagen september 2006 (Göteborgs stad, 2006a), Södra Askim – antagen december 2011 (Göteborgs stad, 2011) och Fässbergsdalen – antagen oktober 2012 (Göteborgs stad, & Mölndals stad, 2012).
Utöver översiktsplanen och fördjupningarna finns tre antagna strategier som samtliga får anses vara övergripande planeringsdokument: Strategi för utbyggnadsplanering, Grön strategi för en tät och grön stad samt det klimatstrategiska programmet – samtliga tre antagna av berörda nämnder under 2014 (Göteborgs stad, 2014a; Göteborgs stad, 2014b; Göteborgs stad, 2014c).
Halmstad kommun antog 2014 en översiktsplan med huvudtitel Framtidsplan 2030.
Dokumentet består sammantaget av dryga 250 sidor, där de övergripande målen är skrivna för, och avsedda att, kunna uppnås 2030. Dokumentet antogs av Halmstads kommunfullmäktige i juni, 2014 (Halmstads kommun, 2014b). Översiktsplanen har en tilltänkt fördjupning för Norra Halmstad som ännu inte är antagen officiellt varför den inte inkluderats i den här undersökningen. Däremot existerar det två underplaner som båda tillkommit efter översiktsplanen: Grönplan för park- och grönområden och Handlingsprogram för
bostadsförsörjning – antagna 2016, respektive 2017 (Halmstads kommun, 2016; Halmstads kommun 2017). Grönplanen är missvisande då den mer har karaktären av en rapport – dokumentet är en inventering med några föreslagna åtgärder. Eftersom kommunen själva anser att det är en plan kommer den ändå inkluderas i undersökningen.
Dokument från offentliga myndigheter och institutioner är ur ett källkritiskt perspektiv autentiska då det endast behöver vara deras officiella status som gör dem intressanta (Bryman, 2018, s. 665). Men deras representativitet är alltid föremål för skärskådning. Eftersom den här studien syftar till att undersöka kommuners framtidsplanering, utifrån just plandokument, så är källornas autencitet och representation av mindre betydelse. Dokumentets status är det enda avgörande för dess betydelse som undersökningsobjekt.
3. TEORI
Den här uppsatsen lutar sig mot två teoretiska begrepp som fått brett genomslag i planeringsforskningen: antropocen och resiliens. Båda begreppen syftar till att skapa en teoretisk grund för hur ett nytt klimat ska förstås och de har ett nära samröre med den problematik som båda kommunernas besultsfattare står inför. Ett par artiklar kring ämnet har valts att lyftas fram för att ringa in och fördjupa meningen av dessa begrepp för samhällsplaneringen. Artiklarna, som valts, beskriver mer djupgående vilka aspekter som är viktiga när ett samhälle ska möta ett förändrat klimat, och är nästan uteslutande publicerade i välrenommerade vetenskapliga tidskrifter. Dessa begrepp med fördjupningar ligger till grund för den blick som studien kommer ha i genomläsningen i analysen av dokumenten. Något som förtydligats i kapitel 2.1, Metod.
3.1 Antropocen
Begreppet antropocen är ett parafraserande begrepp på holocen – namnet på den senaste geologiska epoken (Strahler, 2013, s. 605). Holo– som betyder ny eller senaste – kombineras i ursprungsbegreppet med cen – som betyder tid. Eftersom holocen avser den klimatepok som påbörjades vid senaste istiden fram tills nu så har begreppet börjat utmanas i takt med att klimatet visat fler och tydligare tecken på att påverkas av mänsklig aktivitet, varför ordet antropos – människa – används i titeln på den nya tänkta epoken. Begreppet myntades av biologen Eugene F. Stormer, och spreds av atmosfärkemisten och nobelpristagaren Paul Crutzen (Warell, u.å.). Ursprungligen avsåg begreppet den industriella och postindustriella utvecklingen (Crutzen, 2002) men över tid så har begreppet debatterats och av många vidgats till att inkludera alla permanenta förändringar som människan haft på sin omgivning sedan åtminstone den agrara revolutionen för tusentals år sedan (Ruddiman, 2003).
Enligt Robbins (2013, s. 375) används uttrycket i grunden som en metafor då det inte går att förstå mänskliga handlingar som ett lika unisont och regelbundet agerande som tektonik och planetära krafter är. Således är begreppet mer likt sägningar som att människor är som ett cancer på jorden. I grunden står metaforen för: ett historiskt minskande av antalet djur- och växtarter, ett förändrat klimat, höjda havsnivåer och en utbredd brist på dricksvatten. Genom att etablera och använda metaforer som antropocen så kan kunskapsbroar byggas som hjälper oss att förstå och teoretisera den nya konkreta utvecklingen av vårt klimat (ibid, s. 386).
Holly Jean Buck (2015) utgår från begreppet i sin artikel On the Possibilities of a Charming Anthropocene. I artikeln, publicerad i Annals of the Association of American Geographers, försöker hon utreda vilka möjliga angrepp mänskligheten kan nyttja för att lyckas uppnå tillfredställelse och harmoni i en förändrad framtid med nya villkor, i kontrast till de dystopiska framtidsscenarier som just nu regerar som målbilder. Artikelförfattaren presenterar fyra tänkbara strategier för att nå en harmoni i antropocen:
Återförvildande – som innebär att aktivt arbeta med att återintroducera arter, som en gång varit en del av ekosystem, i miljöer och därmed på sikt skruva tillbaka naturen till hur den var innan människan förändrade dessa (ibid, s. 372-373).
Byggandet av biofila städer – ett angreppsätt där naturen formas för att lösa problem. Något som innebär att städer genom invånarnas egna lust och skapande utvecklas till nya ekosystem med vertikala trädgårdar, gröna tak och balkongodlingar. Detta ska leda till att även stadens människor mår bättre (ibid, s. 374).
Global trädgårdsrörelse – genom att göra egenodling till en planetär rörelse, i bjärt kontrast till nuvarande utveckling där all livsmedelsproduktion bedrivs av företag. En global trädgårdsrörelse behöver innebära en politisering av vår omsorg om planeten och skulle sudda ut gränserna för vad som är urbant och ruralt (ibid, s. 374-375).
Det intelligenta landskapet – genom att involvera människor med information om hur de själv påverkas av naturen, på ett integrerat sätt i vardagen, exempelvis genom kollektivt ägda energikällor som vind- och solkraft, kan detta leda till en större kollektiv benägenhet att vilja agera rätt – vilket kan styra om mänsklighetens efterfrågan efter miljövänliga lösningar (Buck, 2015, s. 375).
Begreppet Antopocen, och faktorerna bakom, har inspirerat till den ekomodernistiska policystrategin inom miljörörelsen. I grunden menar denna politiska rörelse att verktygen för att lösa problemen ligger inom räckhåll för oss som population men försvåras av att människan är beroende av naturen. Genom att förtäta både de samhällen vi bor i och de ytor vi exploaterar kan utrymme skapas för att hysa både människa och natur. Genom att frikoppla oss från ekosystem kan vi undgå att förstöra dem. Koldioxidutsläppen kräver en omställd energipolitik där förnyelsebara resurser som sol och vind, men även en modern säkrare kärnkraft, eliminerar behovet miljöförstörande energi. Teknikutveckling i offentlig regi är enligt Ekomoderismens företrädare vägen framåt för att bibehålla den positiva demokratiska utvecklingen vi erhållit utan att samtidigt förstöra förutsättningarna för liv på planeten (Asafu-Adjaye et al, 2015). Även om det ekomodernistiska manifestet är en politisk produkt så kan det erbjuda ett underlag till svar för hur antropocen kan bemästras.
3.2 Resiliens
Resiliens, från latinets resilire – studsa tillbaka, är ett ord som används för att beskriva ett ekosystems eller samhälles förmåga att anpassa sig till ett nytt tillstånd (Alfredsson, Frisell &
Harrami, 2013, s. 8). I samhällen är det beslutsfattare som har den yttersta möjligheten att påverka hur resilient ett samhälle kan bli (Meerow Newell & Stults, 2016, s. 46). Begreppet kan både vara metaforiskt och konkret beroende på sammanhang. Ett systems resiliens är enligt Carpenter, Walker, Aderies & Abel (2001, s. 766) i grunden den mängd störningar det kan inhysa utan att systemet hamnar ur så pass mycket balans och tappar sin förmåga att
omorganisera sig. Det är dock normalt att system hamnar i tillfällig obalans. Detta kan förstås som ständiga adaptiva cykler där korta perioder av impulser skapar en temporär förändring där vissa karaktärsdrag kan förloras för alltid - men där det resilienta systemet omorganiserar sig och återfår balans. Det ska dock sägas att resiliens är ett komplext begrepp som spänner över flera discipliner. Att enbart fokusera på ett fåtal faktorer blir lätt missvisande (Jabereen, 2013, s. 221).
Yosef Jabareen (2013) publicerar, i den vetenskapliga tidskriften Cities, en modell för hur ett samhälles resiliens kan definieras. Detta genom att identifiera fyra sammanhängande ramverk som påverkar stadens handlingskraft och förberedelse för framtiden (ibid, s. 223).
Varje ramverk har flera underliggande koncept som är tänkta att vara mätbara kvalitativt eller kvantitativt. Summan av koncepten är stadens resiliens (ibid, s. 222).
Jabareens (2013) fyra ramverk är:
Sårbarhetsanalys – en genomsyn över hur väl ett samhällsystem kan hantera plötsliga extremer såsom naturkatastrofer. Det handlar dels, demografiskt, om hur stor grupp av befolkningen som är extra sårbar, dels kring hur väl infrastrukturen är utbyggd i de mer informella och sämre ställda områdena och vilka områden som är extra exponerade, samt hur bra kunskap samhället har om sårbara individer och gruppers existens. Större socioekonomisk spridning är alltid en nackdel i alla dessa fall (ibid, s. 222). Detta ramverk kommer antagligen inte ha så stor bäring för den här studien.
Prevention – hur väl ett samhälle kan skydda sig från katastrofer. Det handlar både om grundläggande insatser mot klimatförändringar globalt – som att minska växthusgaser – och att genomföra omstruktureringar för att minska exponeringen för, och osäkerheten kring, negativa framtida klimatevent (ibid, s. 225).
Stadens styrelseskick – här menar Jabereen (2013, s. 223) att ju öppnare ett samhälles beslutsprocesser är - ju resilientare är styrelseskicket. Men det är också viktigt med starka styren. Är mandatet starkt och styret handlingskraftigt är det mer benäget att snabbt kunna återställa basala behov vid katastrofsituationer. Särskild betydelse, både för prevention och lösning, har lokala styren. Därför är det viktigt att få med dessa på banan när det kommer till förbyggande planering gentemot klimatförändringar. Eftersom dessa är komplexa frågor behöver osäkerheter och risker tydligt integreras i planeringen (ibid, s. 224). Detta ramverk kommer antagligen inte ha så stor bäring för den här studien.
Osäkerhetsorienterad planering – plandokument bör inte använda konventionella synsätt utan måste istället ta höjd för osäkra element i större grad. Jabareen (2013, s. 225) menar att själva synen på vad vi planerar för måste förändras. Planeringen måste syfta till att modifiera ekologiska och sociala system så de kan fungera i en ny osäker kontext. Planerare behöver utveckla större förståelser för risker och fråga sig om ny infrastruktur minskar samhällets sårbarhet, om planer kommer leda till en ökad anpassningsförmåga för samhället och om målet med planen kommer svara på de förändringar som ett nytt klimat kan medföra?
Det sistnämnda ramverket är särskilt intressant för den här studien. Förutom adaption av planer föreslår Jabareen (2013, s. 226) ett flertal områden där osäkerhetsorienterad planering kan bidra till ett samhälles resiliens. Han nämner rumslig planering och användning av nya byggnader som skydd och barriärer.
4. BAKGRUND
Mer än 90% av hushållen i både Göteborgs stad och Halmstads kommun är anslutna till det kommunala vattennätet. Det skiljer dessa kommuner från övriga västkustkommuner, där samtliga har en varierande men lägre anslutningsgrad (Statistiska centralbyrån, 2017, s. 20).
Eftersom dessa två kommuner också är de mest befolkade så är det de två kommunerna där avsevärt störst andel av befolkningen berörs av den kommunala vattenförsörjningens kvalitet och utmaningar. De centralaste delarna av huvudorterna ligger bägge på ungefär 12 meter över havet men Göteborgs kommun består av ett kuperat landskap med mycket klippor och den södra delen av skärgården, medan Halmstad å sin sida är betydligt flackare (Linn & Lundquist, u.å.;
Jönsson, 2011).
Storgöteborgs dricksvattenförsörjning tillgodoses genom två vattenverk placerade i anslutning till Göta Älv, som också är dess vattentäkt (Göteborgs stad, u.å.). Eftersom älven förgrenar sig till två utlopp norr och söder om Hisingen så har det tidigare funnits risk för saltvattenuppträngning genom norrälven, vilket därmed skulle innebära att saltvatten når Göteborgs vattenverk uppströms ifrån, men detta har stävjats genom att Nordre älvs vatten nu regleras via Ormo skärmanläggning (Göta älvs vattenvårdsförbund, 2006).
Halmstad har diskuterat möjligheter att i framtiden ta dricksvatten från Nissan och Lagan (via Bolmen) men utvinner i dagsläget sitt dricksvatten från grundvattnet (Laholmsbuktens VA, 2017). Något som blivit mer och mer problematiskt i samband med att grundvattennivåerna sinat under det senaste årtiondet. Därför har kommunen infört temporära bevattningsförbud under vissa perioder de senaste åren och försökt att förmå företag att hämta vatten från tankstationer med vatten från just de båda åarna (Laholmsbuktens VA, 2018).
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har pekat ut både Göteborg och Halmstad som områden med betydande översvämningsrisk. Myndigheten konstaterar att områdena tidigare drabbats av omfattande översvämningar och att de är sårbara både för översvämning från havet och från vattendrag. (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2018, s. 41- 43)
Göteborg har tagit fram planer för att bygga ett översvämningsskydd söder om staden i Göta älv, efter att simuleringar genomförts på uppbyggda hydromodeller (Thorén & Aarosiin Hansen, 2014; Lindberg, Henningsson, Asphage, Reimertz & Fransson, 2014). Simuleringarna visade att höga flöden i framtiden kan medföra översvämningar med stora materiella skador som resultat. Något som ligger till grund för utformningen av bland annat det planerade framtida innerstadsområdet Frihamnen (Blomquist, 2015, s. 17). Det Göteborgsbaserade forskningscentret Mistra Urban Futures har analyserat möjligheterna att klimatsäkra Frihamnen utifrån Institution of Civil Engineers och Future Buildings tre koncept Attack – byggnation direkt på vattnet, Försvar – översvämningar motas med hinder - och Reträtt – ytor med hög risk för översvämning överges (Wescot, 2010, s. 10). Undersökningen kom fram till att en blandning av strategierna ansågs lämpligast (Roth et al, 2011, s. 61).
Halmstad kommun har tagit fram en risk- och sårbarhetsanalys för kommunen där översvämningar konstateras vara ett hot mot dricksvattenkvalitet. En höjd havsyta sammantaget med översvämningar vid framtida stormar anses också kunna öka risken för ras- och skred
(Ericsson, Martini, Storkirk & Mäkikangas, 2014, s. 25). I samband med byggnationen av de nyare områdena Nissastrand och Söderkaj höjdes standardhöjden för golvnivå till +3 meter över havet för att få en större marginal mot höga flöden enligt en intervju med Sven-Olof Nilsson, samhällsbyggnadschef i Halmstad 2008 (Johansson & Dahlberg, 2008, s. 48).
Eftersom Halmstad är beläget i en bukt anses staden vara extra sårbar för ett framtida klimat med högre vattennivåer då kraftiga vindar kan fånga större mängder vatten och pressa upp ytan högre där (Svensson & Nilsson, 2012, s. 42).
4.1 Klimatförändringar
Den globala havsnivån beräknas öka i takt med att medeltemperaturen globalt, och i synnerhet polarområdena, ökar. Detta då mer vatten kommer tillföras till världshaven från det istäcke som finns på bland annat Grönland och Antarktis, men också genom att vattnets densitet förändras genom termisk expansion. Den termiska expansionen antas ha störst påverkan för de skandinaviska vattennivåerna men det är en marginell skillnad för västerhavet jämfört med de globala höjningarna (Nerheim, Schöld, Persson & Sjöström, 2017, s. 13). Vattennivån i haven kommer under de kommande hundra åren stiga med upp till en meter, till år 2100, oavsett om den negativa utvecklingen med växthusgasutsläpp stannar av eller ej (Church et al, 2013, s.
1140). Eftersom ytnivån dessutom inte är konstant, utan väderberoende, kan extremer uppstå som kommer hota mycket av den kustbebyggelse som tidigare varit säker från stormar och översvämningar. Något som också kommer bli en avgörande faktor för byggnadsplanering i framtiden (ibid, s. 1205).
Även om det finns stora osäkerheter kring exakt hur stora förändringarna kan bli vid stormar så har beräkningar utförts på uppdrag av Sveriges Metrologiska och Hydrologiska Institut – SMHI. Baserat på observationer så verkar vattennivån på västkusten kunna stiga med upp till 55 centimeter när väder och tidvatten samspelar. Studiens möjligheter av att bedöma framtida förändringar begränsas dock av att magnituden av lågtryck kan förändras när klimatet förändras (Schöld, Ivarsson, Nerheim & Södling, 2017, s. 25).
Förutom riskerna för översvämning så riskerar också dricksvattentäkter gå förlorade när havsnivån stiger (Ranjan, R., Kazama, S. & Sawamoto, M., 2006, s. 19). Saltvattenträngning som term inkluderar både att salt grundvatten tränger in i reservoarer av färskvatten och när salt havsvatten tar sig in i vattendrag. Båda är problematiska för dricksvattenförsörjningen i kustområden, då det räcker med att salthalten i ett vatten överstiger en procent för att bli otjänligt som livsmedel under överskådlig tid (Werner et al, 2013, s.3). Problem med salt grundvatten förekommer redan på västkusten (Bergstedt-Söderström & Lång, 2002 s. 14) Sveriges Geologiska Undersökning – SGU pekar dessutom ut alla kustområden som sårbara för vattenträngning, särskilt vi ett överuttag av vatten (Eveborn, Vikberg, Thunholm, Hjerne &
Gustafsson, 2017, s.34).
Ett förändrat klimat med högre temperaturer kommer innebära att faktorer som hindrar att grundvatten fylls på förstärks, vilket kan leda till att grundvattnet med dagens uttagsnivåer kan sina, trots prognoser om ökad nederbörd i framtiden. Detta då ett varmare klimat i regel innebär att träd och växters vegetationsperiod förlängs (ibid, 2017 s.37.
Geologiska skillnader påverkar också hur lång tid det tar att bilda nytt grundvatten.
Dessutom så har olika geologiska landskap olika kapacitet när det kommer till att magasinera
vatten. Magasineringsförmågan för västkusten ifrån Varberg och uppåt bedöms av SGU som mycket svag medan den söderut ner till Laholmsbukten är mycket god (Eveborn et al, 2017 s.31)
IPCC har lagt fram flera utvärderingsrapporter, där arbetet på den sjätte just nu påbörjats.
I den femte och senast forskningspublicerade rapporten använder panelens forskare måttet på växthuseffektens strålningsdrivningsegenskaper – hur många W/m2 energi som kan tillvaratas – som beräkningsunderlag för att förutse ett förändrat klimats globala effekter. Genom att anta olika värden för dessa och benämna dem som Representative Concentration Pathways – RCP följt av modellens antagna absorberingsvärde har de skapat scenarier som de sedan kopplat olika teoretiskt möjliga utfall av de klimatanpassningsåtgärder som tagits och planeras i framtiden (Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut, 2018) IPCC lägger tonvikt vid fyra olika RCP-scenarier: 2.6, 4.5, 6 och 8,5 där det lägsta värdet endast kan uppnås om den globala ökningen av utsläppta växthusgaser avtar innan 2020. De andra utgår, i tur och ordning, ifrån att ökningen avtar 2040, 2060 samt att ökningen inte avtar (Cubash et al, 2013, s. 147- 149). Gränserna för att inte längre kunna uppnå RPC2.6 börjar närma sig och 2018 gick IPCC ut medialt med sin kommande ännu inte färdiggranskade rapport kring möjligheterna att nå 1,5- gradersmålet som satts av FN (IPCC, 2018).
SMHI har analyserat hur klimatet kan antas förändras regionalt i respektive län under det pågående seklet utifrån några av IPCC:s RCP-scenarier. Prognosen bortser ifrån RPC2.6 och redovisar därför bara de övriga tre. Resultaten liknar varandra till största del där båda samstämmigt pekar på en uppvärmning av årsmedeltemperaturen i slutet av seklet till mellan med 2,5 – 5 grader. Årsnederbörden förväntas öka med 12 – 25% under samma period (Persson et al, 2015, s. 66; Berglöv et al, 2015, s. 67). Parallellt kommer vegetationsperioderna förlängas till upp mot 11 månader om året, vilket även kommer medföra att lågvattenperioderna i vattendrag kommer förlängas (Berglöv et al, 2015, s. 18, 66). Antalet dagar med låg markfuktigheten spås öka i båda länen men blir aningen värre i Hallands län. (Persson et al, 2015, s. 66; Berglöv et al, 2015, s. 67).
4.2 Tidigare forskning
I en studie av hur världshälsan påverkas av klimatförändringar, publicerad i den välrenommerade brittiska medicinska tidskriften the Lancet konstateras det att ett nytt klimatläge med förändrade naturfunktioner kraftigt kan hota den generella världshälsan. I synnerhet är det tillgång till livsmedel som påverkas med betoning på vatten (Whitmee et al, 2015, s. 1980). För invånare i urbana områden kommer de negativa effekterna av luftföroreningar förstärkas. Dessutom kommer fenomenet urbana värmeöar innebära att värmeböljor förstärks vilket kan medföra allvarliga hälsoeffekter för befolkningen. Ett sätt att motverka både värmeöar och dålig luftkvalitet är att städer anlägger grönområden då dessa kan bidra till en nedkylning med en någon grad till omgivande området (ibid, 2015, s. 2006)
Tomas Germundsson & Carola Wingren (2017) har skrivit om havsnivåförändringar ur ett svenskt perspektiv. De konstaterar att kampen mot havet inte är fruktbar och att nya strategier måste finnas för att hantera utmaningarna som kommer med en höjd havsytenivå. Det är oundvikligt att vissa områden längs med kusten i framtiden måste överges och i grunden är kampen mot havet fel sätt att bemöta problemet. Istället kan man, genom att sluta visualisera
kusten där den är, se till människornas behov i dessa områden. Det gamla samhällsplaneringsparadigmet saknar verktygslådan för att hantera detta och tenderar att bli för ekonomiskt fokuserad. Kapitelförfattarna lyfter fram exempel där experter istället samarbetet med ortsbefolkningen för att samla in kontinuerlig kunskap kring påverkan och förändringar längs kusten. Tillsammans med nya metoder för byggnation som efterfrågas och en ekologisk blick kan hoten från en klimatorsakad havsnivåhöjning bemötas utan att för stora avsteg kulturellt, ekologiskt och socialt måste göras (Germundsson & Wingren, 2017, s. 277, 282-284) JP Evans (2010) drar liknande slutsatser i sin artikel Resilience, ecology and adaption in the experimental city och understryker att dialog med medborgarna inte i sig räcker för att nå de kunskaper som krävs för att urbaniseringen ska bli framgångsrik i en klimatpåverkad framtid.
Som komplement betonar han därför ett socioekologiskt angreppssätt där forskare och invånare kommer närmre varandra och där det politiska styret får avsäga sig delar av kontrollen (Evans, 2010, s. 224, 233)
En studie gjord i en kandidatuppsats vid Linköpings Universitet har granskat fyra nationella policydokument som berör klimat och stadsplanering: Sårbarhetsutredningen - SOU 2007:60, Klimatpropositionen – 2008/09:162, Stadsplaneutrdeningen – Ku2009/1620/KV och Delegationsförslaget – M 2011:01/2012/67. Undersökningen visar att klimatanpassningsåtgärder i de samhällsplaneringsorienterade dokumenten bara är en fråga bland flera och att det inte tillåts ta så mycket av utrymme i dokumenten (Borén & Ovesson, 2014, s. 32). Intressant är att studien använder sig av samma analysmetod som den här studien.
Även om implementering av planerna ligger utanför den här uppsatsens undersökningsområde så har det en viss relevans för tolkningarna av studiens resultat. I en studie över hur Storgöteborg anpassat sina plandokument inför kommande klimatförändringar, gjord av Lennart J. Lundqvist (2016), analyseras samarbetet mellan de olika regionala nivåerna.
Resultatet visar bland annat att enskilda kommuner själva inte kan lösa de problem som förväntas följa av ett förändrat klimat och att individuella översiktsplaner utan koordination över kommungränser inte räcker för att skydda ekologiska värden och dricksvattenförsörjning (ibid, s. 17). Generellt finns det mycket utrymme mellan statliga policys och kommuners behov inom EU. När stark nationell styrning saknas lyckas vissa kommuner bättre än andra med att göra genomgripande klimatomställningar. En studie genomförd på några norska och danska kommuner visar att de kommuner som lyckats implementera klimatanpassade åtgärder kännetecknades av att de ofta hade drivande entreprenörer inom organisationen (Wejs, Harvold, Vammen Larsen & Saglie, 2014, s. 499)
5. GENOMLÄSNING AV DOKUMENTEN
Undersökningen kommer presenteras kommunvis där dokumenten analyserats i ordning av konstaterad eller upplevd tyngd inom sina fält – där översiktsplanerna inleder, följt av antagna strategier och till sist eventuella kommundelsfördjupningar där de allmänna fokusområdena presenteras före de lokala. I de fall dokumenten är antagna vid olika tillfällen kommer de presenteras i ordningen: yngst till äldst.
5.1 Göteborgs stad
Eftersom översiktsplanens tre delar snarare kan uppfattas som en redaktionell uppdelning för att underlätta läsningen kommer samtliga tre delar presenteras gemensamt.
5.1.1 Översiktsplan
Tidigt i del 1 av översiktsplanen lyfts problematiken kring höga vattennivåer vid extremt väder.
Detta görs i sidorutan Extremt väder – höga vattennivåer - under kapitlet strategiska frågor, på en sida som har en rubrik som lyder: Robust samhälle. Stycket innehåller flera formuleringar som direkt tangerar den här studiens undersökningsområde:
Ett förändrat klimat med temperaturhöjningar som i sin tur höjer havsvattennivån ger den allvarligaste riskökningen. Havets nivå bedöms under de närmaste 100 åren komma att öka med 0,2 till 0,6 m. En höjning p. 0,6 meter kommer, tillsammans med en kraftig storm liknande ”Gudrun”, att innebära stora konsekvenser för såväl havsnära bebyggelse som bebyggelsen utmed älven i centrala staden. (Göteborgs stad, 2009a, s.
60).
Citatet visar på två saker. Dels att Göteborgs stad vid dokumentets tillkomst är upplysta om att klimathotet har en reell påverkan på hur de måste utforma staden och dels att översiktsplanens ålder medför att de senaste rönen kring hur omfattande vattennivåhöjning beräknas bli saknas.
Med andra ord framställs problembilden med havsnivån i detta stycke som seriös men underskattad. Rutans nedre del används för att räkna ut vilken påverkan en höjd vattennivå på 0,6 meter skulle få på Göteborg mellan broarna. Exakt samma formuleringar och resultat återkommer senare i översiktsplanen andra del – även här som en faktaruta. Denna gången är det i samband med att regler och rekommendationer för bebyggelse i områden med översvämningsrisk redovisas (Göteborgs stad, 2009b, s. 34).
På samma sida som den första faktarutan (s. 60) och sidan därefter, i brödtexten, följer en lista med målsättningar för att uppnå ett robust samhälle – åtföljda av lite mer övergripande förklaringar till dessa. Två av målen är direkt kopplade till en höjd havsytenivå, där det ena berör bebyggelse och det andra vattenförsörjning. Avsnittet om bebyggelse, benämnt Bygg säkert, nämner ras, skred, sättningar och översvämningar som beaktningsvärda hot. Dessa kopplas inledningsvis inte ihop med förändringar i klimatet men senare i stycket så görs en koppling till informationsrutan Extremt väder – höga vattennivåer, som gör det tydligt för läsaren att, i alla fall, översvämningshotet är kopplat till havsnivåförändringarna. Detta då siffror från uträkningen i faktarutan direkt flyttats in i stycket och att dessa är så nära varandra att det måste vara avsiktligt utformat från den som författat översiktsplanen.
Det andra målet formuleras som Säkra vattenförsörjningen. Här nämns översvämningar och höga vattentemperaturer som hot mot vattenkvalitén. Det är inte tydligt huruvida det är kopplat till klimatets förändringar eller ej, men formuleringarna öppnar upp för att kunna vara kopplade till det då föregående stycken gjort kopplingar mellan dessa (Göteborgs stad, 2009a, s. 60-61).
Under avsnittet Växande och förändrad handel - I ett stycke om utmaningar för den framtida detaljhandeln pekas ett förändrat klimat ut, tillsammans med nya vanor med e-handel som särskilt påverkande frågor. Stycket fortsätter med att förklara hotet från e-handeln. Hur
klimatförändringarna påverkar handeln nämns aldrig utförligare i avsnittet (Göteborgs stad, 2009a, s. 66). Även om farhågan innebär att författaren identifierat ett osäkert element så saknas svar, vilket gör att det inte i detta fall kan anses vara osäkerhetsorienterad planering.
Under avsnittet Natur- och kulturmiljöer för attraktivitet – följer ett stycke benämnt som Odlingsmark för hållbarhet. Stycket behandlar hur odlingsmark ska hanteras och i mitten av stycket framkommer den första positiva effekten av ett nytt framtida klimat i översiktsplanen.
De konstaterar att skogen kan bli mer produktiv av ett nytt klimat och att detta skulle kunna leda till ökad produktion av bioenergi i kommunen (ibid, s. 93). Betydelsen av resililiens är att anpassa sig och möjligheterna som presenteras här skulle kunna innebära ett antropocen i detta avseende erbjuder möjligheter som innebär en förnyelsebar energikälla. En viktig del i omstruktureringen av samhället som Jabereen (2013) anger som koncept under ramverket prevention. Bucks (2015, s.374) vision om den biofila staden tangeras också av att kommunen själva får möjligheter att nyttja naturen för klimat anpassande syften.
Under avsnittet Tillgång till kusten, på sidan 99 (Göteborgs stad, 2009a) berörs frågor kring allemansrätt och strandskydd. I ett stycke rubricerat som Utveckling på havets villkor, bryter författaren av med att regler kring strandskydd kommer behöva omtolkas då insatser för att skydda mot förmodade havnivåhöjningar kan behöva göras. Vidare skriver författarna att: I all planering för kustnära anläggningar och byggnader ska hänsyn tas till framtida havsnivåhöjning (ibid, s. 99). Havnivåhöjningen tycks därför vara internaliserad i skrivandet av planen. Eftersom inga siffror nämns så kan vi utgå från att det är samma beräkningar som presenterats tidigare i dokumentet som ligger till grund för konstaterandet. En översyn av det här slaget skulle dock kunna leda till en öppning för framtida infrastrukturella projekt som på sikt minskar sårbarheten.
I en uppräkning av hotande miljöfaktorer nämns olika hot mot Göta älv. Inversion – vattenförorening via luftens föroreningar - nämns som ett tänkbart hot men saltvattenträngning står inte med. Senare på sidan därefter så diskuteras grundvattennivåer. Författarna menar att dessa måste upprätthållas för vegetation och att minska risken för sättningar bland byggnader.
Det är inte klart huruvida författarna här tar ett framtida klimat i beaktning men det är tydligt att en ökad vegetationsperiod eller saltvattenträngning inte ligger i fokus för oro (Göteborgs stad, 2009c, s. 113). På sidan 130 i del tre nämns hastigt, under kapitlet Mellankommunala frågor - hur behovet av samverkan mellan kommunerna runt Göta älv måste utvecklas som konsekvens av eventuella framtida behov av att vattenreglera Vänern till följd av yttre klimatfaktorer (ibid, s. 130). Antydningen får anses vara en åtgärd som kan liknas vid en prevention enligt Jabereen (2013, s. 225).
Sent i del 3 av översiktsplanen behandlas miljö- och riskfaktorer. Under rubriken extremt väder nämns framtida klimatförändringar som faktorer som riskerar mycket stora ekonomiska värden. Under samma rubrik men på sidan efter så fortsätter författarna med att betona den nuvarande riskbilden med vattenförsörjning vid nuvarande extremväder och betonar att riskbilden förstärks av klimatförändringarna. Ett tydligt exempel på en klimatrelaterad svårighet. Direkt efter i nästa stycke nämns kort att två avfallsdeponier riskerar läckage vid höjd vattennivå. Samtliga tre oroshärdar har efterföljande åtgärdsförslag. Den första föreslås följas av en vidare utredning, den andra delegeras till ett kommunkontor och den sista förslås direkt
handling i form av förbättringsåtgärder. (Göteborgs stad, 2009c, s. 118-119). Att hantera en riskfaktor av detta slaget är en synnerligen preventiv åtgärd som minskar sårbarheten.
5.1.2 Översiktsplanens konsekvensbeskrivning
I den tillhörande konsekvensbeskrivningsbilagan till översiktsplanen görs flera kopplingar till tidigare formuleringar i planen. Under måluppfyllelser finns det ett avsnitt där mål analyseras utifrån om de motverkar eller samverkar med andra mål. Där konstateras det att målen som rör ett robust samhälle – de mål som i översiktsplanen del 1 hade tydligast koppling till klimatförändringar – motverkas av målet med fler bostäder då flera områden ligger i framtida riskområden för översvämningar. Dessa föreslås åtgärdas med att införa geografiska zoner med reglerad lägsta byggbara höjd. Stycket avslutas med Även dricksvattenförsörjningen bör säkras, utan att det konkretiseras vidare (Göteborgs stad, 2009d, s. 31).
Mer djupgående i bilagan beskrivs miljöpåverkningar under kapitlet Hållbar utveckling. I synnerhet under rubriken Betydande miljöpåverkan och minimerande åtgärder, där olika områden i tur och ordning skärskådas. Ett stycke handlar om översvämningsrisker där det explicit görs kopplingar till klimatförändringarna:
förändrat klimat med stigande havsytenivå, intensiv nederbörd och översvämning av vattendrag kan innebära både akut och långsiktig betydande påverkan på mark och vatten, byggnader, vägar och ledningar.
Bebyggelse och infrastruktur i låglänt terräng kan få återkommande vattenskador om inte åtgärder vidtas (gäller både nya och befintliga anläggningar) och det finns också risk för att viktiga samhällsfunktioner som transporter, el, vatten och avloppsförsörjning skadas. (Göteborgs stad, 2009d, s.52).
Författarna fortsätter stycket med att särskilt betona Göta älv som ett område där åtgärder behöver vidtas. Högre nivå för bebyggelse och täta källare samt undersökningar av sårbarheten genom modellstudier nämns som åtgärder (samma modellstudie som omnämns i bakgrunden).
Genom att konkret peka ut svagheter med tydliga regleringar som följd så visar författarna preventiva åtgärder. Dessa kan också ses som en form av osäkerhetsorienterad planering eftersom det tydligt rör sig om ett sätt att integrera barriärer och skydd i bebyggelse med andra huvudsyften (Jabareen, 2013).
5.1.3 Strategi för utbyggnadsplanering
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 2014c)
5.1.4 Grönstrategin
I Grönstrategin (Göteborgs stad, 2014a, s. 8) stakas dokumentets huvudsakliga mål upp. Ett ekologiskt mål är att utveckla grönområdena för att främja klimatreglering. Det kategoriseras som en ekosystemtjänst av kommunen i detta stycke och följs upp senare i dokumentet under just rubriken Ekosystemtjänster. Det utvecklas dock inte vidare här utan istället konstaterar författarna att Vi människor har än så länge inte kunskap om alla samband, men det vi vet är att vi är beroende på olika sätt av dessa tjänster (ibid, s. 32). Att satsa på ekosystemtjänster kan vara en väg att gå för att lyckas modifiera ekologiska system så att de både kan fungera och
avlasta i ett framtida klimat, i enighet vad Jabareen (2013) menar. Det är således en väg att nå en mer osäkerhetsorienterad planering
Författarna till grönstrategin kopplar målen till ett förändrat klimat där de menar att årstemperaturen kommer hamna på 4-6° högre vid år 2100 jämfört med vid dokumentets tillkomst och refererar i marginalen till SMHIs klimatrapport: 2011-45. En angivelse som är av intresse - då referenser som denna hjälper till i den avslutande diskussionen av den här studien.
Vidare i stycket ser de tillgången till grön mark och träd som en viktig motpol till detta och nämner träds effekter för svalka, och luftfuktighet som viktiga faktorer (Göteborgs stad, 2014a, s. 56) – vilket återigen är ett sätt att både utnyttja ekosystem som Jabareen (2013) lyft fram, men också ett exempel på hur rumslig planering här används för att skydda kommunen från framtida klimathot.
I dokumentet benämnt som Grönstrategin finner vi formuleringar som visar att författarna ser ett samband mellan grönytor översvämningsrisker och gör en koppling mellan höga flöden i Göta älv och dricksvattenförsörjningen. De konstaterar att:
Vid högvatten från havet bildas även baktryck i älv och åar. Havets påverkan går ända upp till första dämme.
För Göta Älv är det vid Lilla Edet. Det gör att de blågröna stråken ytterligare har två livsviktiga funktioner i staden förutom sociala och biologiska aspekter (Göteborgs stad, 2014a, s. 40).
Formuleringen livsviktig är ny och tyder på att författarna ser ett allvar i situationen. Dock nämns ingen vidareutveckling av detta i det fortsatta dokumentet men implicit går det att anta att författarna menar just dricksvattentillgången, detta då dokumentet är ungt och formuleringen så skarp.
5.1.5 Klimatstrategiska programmet
Under stycket rubricerat: Vi förbereder Göteborg för klimatförändringar, nämns elförsörjning som något som kan störas av en höjd havsnivå. Vidare menar författarna att även extremt låga vattenstånd kan ske i älven vilket ökar risken för skred då mothållskapaciteten blir sämre.
Tropiska nätter kan leda till ökade dödsfall och en högre energiåtgång för kylning. Författarna konstaterar därefter att infrastruktur och byggnation ska anpassas för att stå emot en högre havsnivå och att nya detaljplaner sedan 2003 författas med de senaste rönen från FNs klimatpanel i tanken. Författarna slår dock i slutet av stycket fast att: Klimatanpassning ingår inte i klimatprogrammet som istället fokuserar på hur vi ska hejda en större klimatförändring och därmed minska vårt framtida behov av anpassningsåtgärder. Klimatanpassning är ett av byggnadsnämndens uppdrag (Göteborgs stad, 2014b, s. 18). Därefter fortsätter programmet att behandla åtgärder som ska minska kommunens klimatpåverkan, vilket ligger utanför det som den här studien undersöker. Att författarna till programmet kompletterar den generella blicken på klimatförändringar i Göteborgs stads plandokument är av stor vikt. Dock saknas det konkreta åtgärder i detta fall.
5.1.6 Fördjupning Förorenade områden
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 2006c)
5.1.7 Fördjupning Vatten
Tidigt i den fördjupade vattenplanen så nämns hur ett framtida klimat kan innebära en höjd nivå på hav och älv. Den enda risken som konstateras är dock översvämningsrisken (Göteborgs stad, 2003c, s. 12). Detta repeteras med andra ord senare i dokumentet (ibid, s. 31).
Senare i den fördjupade vattenplanen så refereras det till en forskningsrapport från SweClim gjord 1998. Författarna återger att havsytan om hundra år, från dokumentets tillkomst, kan höjas med mellan 15 och 95 cm: Det är rimligt att redan med dagens kunskap förebygga att översvämningar inte uppstår i framtiden genom att höja lägsta grundläggninsnivån (ibid, s. 71) samma forskningsrapport blir återkommer i referat på efterföljande sida, denna gång rörande nederbörd. Det konstateras att en ökning på 10% är att förvänta sig varför dagvattensystemets kapacitet behöver ses över. Här får vi en referens till vilka rön som rådde vid dokumentets tillkomst.
Det ger oss också en bra indikation på att staden tidigt försökt att följa med i den vetenskapliga utvecklingen. Författarna fortsätter med att varna för att kväveläckage kan öka med ett varmare klimat eftersom detta driver på mineraliseringen samt ökar avrinningen. Detta, menar författarna, kan motverkas genom att mer mark behålls bevuxen året om (ibid, s. 72). Författarnas åtgärdsförslag är en modifikation som utifrån Jabareen (2013) kan minska sårbarheten mot en osäker framtid.
5.1.8 Fördjupning Transporter av farligt gods
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 1997)
5.1.9 Fördjupning Fässbergsdalen
I förordet till den fördjupade översiktsplanen för Fässbergsdalen nämns det att regnvatten måste tas till vara (Göteborgs stad, 2012, s. 3). Det står ingenting om ökad havsnivå eller andra klimatrelaterade konsekvenser i dokumentet och det är svårt att avgöra om syftet är klimatförändringsrelaterat. Med tanke på dokumentets ringa ålder kan det dock inte uteslutas.
5.1.10 Fördjupning Södra Askim
Nära slutet av avsnittet Hälsa och säkerhet i den fördjupade översiktsplanen för Södra Askim så tas översvämningsrisken vid ett högre framtida högvatten kortfattat upp. Det nämns att planerad nybyggnation ska byggas mer än 2,5 meter över det som varit den tidigare rådande standarden – vid dokumentets tillkomst (Göteborgs stad, 2011, s. 62). Som jämförelse kan det tilläggas att stycket innan, som handlar om hästallergi, tillåts ta upp lika mycket utrymme i kapitlet och det verkar inte finnas någonting i innehållet eller upplägget som antyder det ena hotet som större än det andra.
Ändrade byggnormer är hur som haver en åtgärd för att möta upp klimatet.
5.1.11 Fördjupning Bagaregården-Gamlestaden
Den fördjupade översiktsplanen för delar av Gamlestaden-Bagaregården från 2006 står det mycket sparsmakat om framtidens klimat. Vad som nämns är dock hur undergrunden kan påverkas av erosioner och översvämningar (Göteborgs stad, 2006a, s. 22). Den blotta vetskapen räcker dock inte för att påverka kommunens anpassningsförmåga.
5.1.12 Fördjupning Brännö
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 2006d)
5.1.13 Fördjupning Ytterhamnen
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 2006b)
5.1.13 Fördjupning Kviberg
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 2003a)
5.1.13 Fördjupning Styrsö
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Göteborgs stad, 2003b)
5.1.13 Fördjupning Donsö
I fördjupning för Donsö nämner författaren att en höjd havsnivå i framtiden skulle kunna innebära ett problem för exploateringen. Risken för en framtida höjning av havsnivån kan man inte helt bortse ifrån och detta bör betraktas i det fortsatta planarbetet (Sjödahl, 2003, s. 19). Eftersom detta är det äldsta av de analyserade dokumenten är det anmärkningsvärt att denna aspekt faktiskt nämns - då det inte förekommit i de övriga från samma tidsperiod.
5.2 Halmstads kommun
5.2.1 Framtidsplan 2030
Kapitel sju, med rubriken Ett robust samhälle i ett förändrat klimat, bär en nyckelroll i analysen av Halmstads Framtidsplan. Kapitlet inleds med en kursiverad ingress där Höjda havsnivåer, översvämningar, erosion och värmeböljor räknas upp som konsekvenser av förändringar i ett framtida klimat. Ingressen avslutas med att betona att arbetet med att nå utsläppsmålen är kommunens viktigaste uppgift för att begränsa effekten av de framtida riskerna (Halmstads kommun, 2014a, s. 65).
Kapitlet fortsätter med att spå ett framtida klimatläge med mildare vintrar och en årstemperatur som är 4-5˚C högre än när dokumentet skrevs. Detta är liknande siffror som de som anges i Göteborgs stads grönstrategi. Eftersom det dokumentet är jämnårigt med framtidsplanen kan det antas vara samma källor för beräkningarna. Utifrån en höjd temperatur på dessa villkor pekas det ut flera ökade risker i texten. Värmeböljor och översvämningar, risker för ras och skred samt ökad kusterosion vid en ökad havsytenivå. Lösningar föreslås, i efterföljande stycke, bli att ändra inriktningen för markanvändningen där vissa områden i bör beläggas med bebyggelseförbud. En tydlig reträtt och en preventiv åtgärd.
Framtidsplan 2030 lutar sig mot en rapport som länsstyrelsen i Halland beställt av WSP samhällsbyggnad, 2012 (refererad till, tidigare i den här uppsatsen, som: Svensson & Nilsson, 2012). Från rapporten refereras det, i planen, att Halmstad vid framtida stormar kan möta havsnivåer på upp emot 3,7 meter över de normala. Som konsekvens av detta slår författarna fast att all markanvändning ska villkoras i områden som är under 3,5 meter över havet. Detta för att minimera faran för hälsa och samhällskostnader (Halmstads kommun, 2014a, s. 66) vilket är ett exempel på en preventionsåtgärd från författarnas sida. Det innebär att kommunen,
som tidigare nämnts, går på reträtt men även att den avser använda rumslig planering som ett skydd vilket i högsta grad är ett osäkerhetsorienterat agerande.
Efterföljande avsnitt rubriceras: Påverkan på grundvatten, och berör de effekter ett förändrat klimat antas få på grundvattnets mängd och kvalitet. Författarna skriver:
Klimatförändringarnas effekter för grundvattnet är komplexa. Höjda havsnivåer innebär höjda grundvattennivåer i kustbandet med risk för saltvatteninträngning. Ökade nederbördsmängder på vinterhalvåret kan innebära en ökning av grundvattnet men å andra sidan ökar ytavrinningen vid extrema skyfall (Halmstads kommun, 2014a, s. 68) Citatet visar på att Halmstad kommun är medvetna om att de är sårbara för och att de står inför stora utmaningar vilket kan ses som ett underlag för osäkerhetsorienterad planering. Något de följer upp senare i framtidsplanen.
Sidan 69-70, i framtidsplanen innehåller de sammanfattande planeringsinriktningarna för kapitel sju. De följer respektive avsnitt och kan ses som målsättningar för kommunens fortsatta arbete, men är i grunden sammanfattningar av respektive stycke och därför repetitioner av sådant som redan nämnts. De bidrar dock till att understryka vikten av insatserna ytterligare en gång.
Kapitel åtta i framtidsplanen tar avstamp utifrån de tekniska åtgärder som kommunen kommer behöva vidta framöver, delvis motiverat i ingressen som klimatförändringsrelaterade.
Kapitlet heter Tekniska system i ett hållbart samhälle, och inleds på sidan 71. I det tredje stycket slås det fast att extra skydd för att säkra grundvattnets kvalitet och kvantitet behövs. Detta följs upp av en längre genomgång av hur dagvatten ska hanteras som inledningsvis inte kopplas till klimatförändringar explicit (ibid, s. 71-72). Kopplingen framträder dock mycket senare i framtidsplanen, i kapitlet Konsekvensbeskrivning, där författarna konstaterar att: Att då ställa krav på lokalt omhändertagande av dagvattnet är klart relevant, eftersom klimatförändringarna även förväntas leda till ökade nederbördsmängder och mer frekventa skyfall(ibid, s. 225).
Under konsekvensbeskrivningskapitlet i framtidsplanens slut, listas klimatanpassning som en särskild insats med uppradade konsekvenser. Det första stycket i avsnittet är en uppräkning av de utmaningar som stundar kommunen: höjda havsnivåer, översvämningar, ökad erosionsrisk och värmeböljor. Uppräkningen följs av ett exempel på konsekvenser:
Exempel på konsekvenser som kan uppstå om klimatanpassningsåtgärder inte genomförs är bräddade spillvattenledningar, vilket kan leda till överbelastade reningsverk och att spillvatten tränger upp i golvbrunnar, dagvattenledningar kan bräddas och skapa översvämningar. Västkustbanan och E6 ligger söder om Halmstad lågt och riskerar att översvämmas. Likaså riskerar stadsdelen Söder, hamnutfyllnaden och Östra Stranden att påverkas av översvämningar om inga åtgärder vidtas (ibid, s. 226).
Under avsnittet Grönska en viktig tillgång vid värmeböljor [sic], refererar författarna till en utredning som gjorts – Klimat- och sårbarhetsutredningen. De lyfter fram hur värmeböljor, till följd av framtida klimatförändringar, kan vara ett hälsofarligt element för befolkningen. För att motverka värmeböljor skriver författarna explicit ut att grönområden och vattenytor är viktiga, både för att sänka temperaturen och jämna ut svängningar i de samma. Vegetation kan också ge skugga och förbättrar luftkvaliteten (ibid, s. 66).
Författarna av framtidsplanen anser att dessa utmaningar ska hanteras genom insatser i de två åarna Suseån och Nissan och en plan för dagvattenhantering. Tillsammans med de tidigare nämnda planeringskraven på nybyggnation, erosionsutredningar och grundvattenutredningar så har kommunens planerade klimatpåverkansinsatser summerats (Halmstads kommun, 2014a, s.
227). Kapitlet avslutas dock med att uppföljning behöver göras och att: Kunskapsläget inom klimatförändringarna behöver kontinuerligt följas och utvärdering göras om kommunens ställningstagande räcker. Detta bör göras i samband med aktualitetsprövningen av översiktsplanen varje mandatperiod (ibid, s. 229). Det får definitivt anses vara en osäkerhetsplanerande åtgärd och det möjliggör kommunen att öka sin förmåga till anpassning - vilket är ett grundläggande osäkerhetsorienterat angreppssätt.
5.2.2 Grönplan
I Halmstads grönplan inventeras ekosytemtjänster. I dokumentet konstateras det att Olika klimatprognoser inför framtiden pekar på att extrema vädersituationer blir allt vanligare (Halmstads kommun, 2016, s. 11). Konstaterandet sker i en passage om översvämningar som ekosystemtjänst och just dessa föreslås som en lösning på problem med högre nederbördsmängder.
Att skapa naturytor avsedda för översvämning är ett steg i riktningen mot den biofila staden Buck (2015) målar upp. Flera förslag på klimatrelaterade problem förs fram senare i dokumentet men det saknas genomgående tydliga kopplingar explicit i texten till huruvida det är anpassningar för framtida problem snarare än nutida.
5.2.3 Handlingsprogram för bostadsförsörjning
Inget som berör studien nämns i dokumentet (Halmstads kommun, 2017).
6. AVSLUTNING
6.1 Sammanfattning
6.1.1 Hur betraktas förändrade villkor för havsnivå och vattenförsörjning i dokumenten?
Göteborg behandlar frågan olika beroende på vilken ålder dokumentet har. Göteborgs stads översiktsplan fokuserar framförallt på vatten när de ska formulera problembilden. Den havsnära bebyggelsen är särskilt hotad konstaterar författarna. Översiktsplanen beaktar Göteborg en höjd havsytenivå på 0,6 meter. De gör flera kopplingar mellan den höjda havsnivån och nuvarande problem som kan förvärras, där översvämningar generellt nämns flest gånger. Riskbilden med översvämningar är koncentrerad till vattenförsörjningen, enligt dokumentet. Detta för att kvalitén kan hotas när vatten svämmar över. Samverkan för att reglera Göta älv och Vänern kan vara en lösning. En annan lösning är att genom översyn av kustnära anläggningar förhindra att vatten tränger upp. Dokumentet ser alltså allvarligt på hotet men ser också lösningar. I det medföljande konsekvensdokumentet pekas Göta älvsområdet ut som särskilt hotat av högre vattenstånd och att sårbarheten där måste byggas bort. I konsekvensbeskrivningen ger författarna tydligare exempel på svårigheter med ett förändrat klimat, vilket förmodligen har med temat på dokumentet att göra. Här konstateras det att förtätning blir problematisk i vissa - i framtiden - översvämningsbara områden, vilket fordrar nya byggnormer. I den relativt unga Grönstrategiplanen står det implicit att en höjd nivå på havet hotar dricksvattentäkterna i älven
genom inträngning vilket är den enda gången detta omnämns i stadens övergripande planeringsdokument. De äldre dokumenten nämner mest en höjd havsnivå i generella termer utan att gå in på exakta problem eller lösningar. I Klimatstrategin tillkommer ett perspektiv på en svårighet som är unikt för dokumenten: att ett nytt klimat även kan medföra lägre vattennivåer i vattendragen vilket på sikt kan skapa skredrisker.
Halmstad å sin sida redovisar i sin framtidsplan tydliga beräkningar på hur höga framtida havsnivåer kan vara och har tydliga åtgärder för dessa. Samtidigt finns en ödmjukhet för komplexiteten. Kommunen verkar vara medvetna om de faror som finns för grundvattenbeståndet, så som saltvatteninträngning, och att åtgärder kommer krävas, där dagvatten pekas ut som en nyckel. I framtidsplanen nämner författarna även hastigt de flesta kända effekterna av klimatförändringar. Även här dominerar vatten som en problemorsak. Efter ett tag går de dock in på djupet och nämner hur infrastruktur som reningsverk och motorvägar kan hotas av vatten. I längden kan också bebyggelse hotas av översvämningsframkallade skred.
6.1.2 Vilka åtgärder för att möta klimatet föreslås i dokumenten?
Göteborgs stads översiktsplans först nämnda åtgärd är snarare en form av opportunism - att ställa om odlingsytor för att optimera produktionen av bioenergi. I ljuset av Jabereens (2013) ramverk kan det dock kategoriseras som en åtgärd. Författarna ser strandskyddsbestämmelser inom kommunen som ett hinder för att bygga framtida skyddsanordningar varför de föreslår att dessa regler ska genomgå en översyn. Författarna ser problem med att Göta Älv regleras av andra kommuner och föreslår att insatser ska göras för att uppnå samverkan. Det finns också en läckande anläggning som de pekar ut som särskilt viktig att åtgärda innan nya klimatvillkor gör den till ett större bekymmer. I det kompletterande konsekvensbeskrivningsdokumentet föreslår författarna att byggnormer ska fastställas i geografiska zoner där varje zon ska bedömas utifrån sårbarheten för exempelvis framtida översvämningar. Speciellt ska byggnation nära Göta älv få nya normer där täta källare och nya bygghöjder både ska skydda husen och omgivningen – något som lyser som ett tydligt exempel på prevention i nära samröre med osäkerhets orienterad planering. I Grönstrategin tillförs satsningar på ekosystemtjänster och grönområden som sätt att hantera värmeböljor och föroreningar. Genom att skapa blågröna stråk där grönska finns i anslutning till vatten kan översvämningar stävjas. Det klimatstrategiska programmet nämner en redan införd insats – att skriva in IPCC:s klimatrön – i nya detaljplaner, och eftersom detta även rör kommande detaljplaner får det ses som en åtgärd som ökar anpassningsförmågan hos kommunen. Slutligen så lyftes det i fördjupningsplanen för vatten från 2003 idéer om att anläggandet av året runt-bevuxna ytor kommer fungera som absorberande ytor vid översvämningar.
I Halmstads kommuns framtidsplan anser författarna att det är motiverat att helt förbjuda bebyggelse på ytor som hotas av en framtida havsnivåhöjning – en reträtt. Detta ska tillsammans med nya tilltagna byggnormer leda till att nyproduktion är säker för översvallande vattenmassor. Författarna pekar ut lokalt omhändertagande av dagvatten som en viktig åtgärd för att på sikt säkerställa tillgång och kvalitet på grundvatten. Hotet från framtida värmeböljor ska stävjas genom att anpassade grönområden och vattenytor ska planeras. Dessa ska bidra till temperatursänkningar och bromsa utvecklingen av värmeöar. Halmstads kommun avslutar behandlingen av ett förändrat klimat, i framtidsplanen, med att fastställa årliga genomgångar
