Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Våld i nära relation
En litteraturstudie om Hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap och erfarenhet
Författare Handledare Emma Åström Helena Volgsten
Examinator Barbro Wadensten
Examensarbete 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
VT 2016
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Globala undersökningar visar att en av tre kvinnor har någon gång upplevt våld i nära relation under sin livstid. Våld i nära relation inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld eller tvång samt frihetsinskränkningar. Våld i nära relation är inte bara ett problem för den enskilda kvinnan, utan även för samhället. Det är tydligt att många kvinnor drabbas, och hälso- och sjukvården har en viktig roll i upptäckt, behandling och stöd till kvinnan.
Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att belysa hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper och erfarenheter i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation, samt hur vården kan förbättras.
Metod: Litteraturstudie som genomfördes med sökning i databasen PubMed resulterade i 10 vetenskapliga artiklar. Dessa granskades enligt modifierad granskningsmall. Studierna analyserades utifrån likheter och skillnader vilket resulterade i kategorier.
Resultat: Det framkom att sjuksköterskor ofta brister i sin kunskap i bemötandet och behandling av kvinnor utsatta för våld i nära relation. Flertalet hinder för att upptäcka och behandla kvinnor identifieras. Hälso- och sjukvårdspersonalens erfarenheter diskuterades.
Slutsats: En slutsats som dras efter denna litteraturstudie är att hälso- och sjukvårdspersonal med kunskap och erfarenhet av våld i nära relation och dess konsekvenser är mer benägna att diskutera ämnet med sina patienter. Hälso- och sjukvårdspersonal önskar själva fördjupad utbildning inom ämnet för att kunna optimera vården. Ett gott bemötande av kvinnan
framhålls som viktigt för att bygga förtroende mellan personal och patient. Vidare forskning om sjuksköterskors kunskaper inom detta område bör undersökas ytterligare.
Nyckelord: Våld i nära relation, Intimate partner violence, sjuksköterskor, kunskap, erfarenhet.
ABSTRACT
Background: Global investigations show that one in three women has experienced intimate partner violence at some point during her lifetime. Intimate partner violence includes
physical, psychological and sexual violence or coercion as well as limitations of freedom.
Intimate partner violence is a societal issue as well as one for the woman exposed. It is clear that many women are affected, and that healthcare and it´s providers share an important role in disclosure, treatment and support for the women.
Aim: The aim of this study is to look into providers of healthcare´s knowledge and experience when working with women exposed to intimate partner violence, and how healthcare can be improved upon.
Method: A search in the database PubMed was conducted. It resulted in 10 articles. The articles were reviewed through a modified template. Similarities and differences found in the articles resulted in three categories.
Results: Nurses often lack the knowledge needed for the treatment of women exposed to intimate partner violence. Numerous obstacles for disclosure and treatment were identified.
Healthcare providers experiences were discussed.
Conclusion: Healthcare providers with adequate knowledge and experience of intimate partner violence and the consequences it may bring are more inclined to address the topic with patients. Healthcare providers require more education within the field to optimize care. A good treatment of the woman exposed to intimate partner violence deems to be crucial in the forming of mutual trust. More research regarding nurses’ knowledge within the field is needed.
Keywords: Intimate partner violence, Intimate partner violence, nurses, knowledge, experience.
Innehållsförteckning
1. BAKGRUND ... 1
1.1 Förekomst ... 1
1.2 Identifiering av utsatta kvinnor ... 2
1.3 Konsekvenser ... 3
1.4 Lagar ... 4
2. Teoretisk referensram ... 5
3. Problemformulering ... 5
4. Syfte ... 5
5. METOD ... 5
5.1 Design ... 6
5.2 Sökstrategi och urval ... 6
5.3 Bearbetning och analys ... 7
5.4 Forskningsetiska överväganden ... 8
6. RESULTAT ... 9
6.1 Hindrande faktorer ... 9
6.2 Attityd och inställning ... 10
6.3 Förslag till förbättrad verksamhet ... 11
7. DISKUSSION ... 12
8. RESULTATDISKUSSION ... 13
8.1 Hindrande faktorer ... 13
8.2 Attityd och inställning ... 15
8.3 Förslag till förbättrad verksamhet ... 16
8.4 Kliniska implikationer ... 17
9. METODDISKUSSION ... 18
10. SLUTSATS ... 20
11. REFERENSER ... 21
1
1. BAKGRUND
1.1 Förekomst
Våld i nära relation inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld eller tvång samt frihetsinskränkningar och/eller materiellt/ekonomisk utsatthet. Även vanvård eller
försummelse orsakad av en människa som är omsorgsansvarig räknas till våld i nära relation (Socialstyrelsen, 2015). Intimate partner violence (IPV) är ett engelskt begrepp som saknar god svensk översättning. Termen beskriver fysiskt våld, sexuellt våld, förföljning och psykisk aggressivitet såsom tvingande handlingar av en nuvarande eller tidigare partner.Hädanefter kommer förkortningen IPV användas i studien (Centers for disease control and prevention, 2016).
Enligt WHO (2016) är våld mot kvinnor ett stort samhällsproblem som bryter mot kvinnors mänskliga rättigheter. Globala undersökningar visar att ungefär en av tre kvinnor har upplevt IPV under sin livstid. Förekomsten av IPV skiljer sig åt mellan olika länder, men de negativa effekterna och kvinnors behov av vård är detsamma världen över (O’Doherty, Taft, Hegarty, Ramsay, Davidson & Feder, 2014).
Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är systematiska kränkningar och försök att inskränka friheten de vanligaste brotten som kvinnor blir utsatta för i nära relation. Vissa kvinnor blir utsatta för både fysiskt och psykiskt våld inom relationen. Kvinnor blir oftare utsatta för grövre våld i nära relation än män och har ett större behov av hjälp, stödinsatser och sjukvård.
Var tredje kvinna som blivit utsatt för fysiskt våld har varit tvungen att uppsöka vård för sina skador. Detta stöds av Valpied och Hegarty (2015) som menar att även om män blir utsatta för IPV, så befinner sig kvinnor i övervägande majoritet, och bör därför prioriteras av hälso- och sjukvården. Hälso-och sjukvårdspersonal är enligt Socialstyrelsen (2016a) en person som i sitt yrke utför hälso- och sjukvård.
1.2 Identifiering av utsatta kvinnor
Enligt Socialstyrelsen kan kvinnor söka vård för skador där utseendet av skadan inte stämmer överens med beskrivningen av hur de uppstått. Då kan personal inom hälso- och sjukvården börja fatta misstankar om misshandel. Dock söker inte alla kvinnor vård. En av fyra kvinnor uppskattas vända sig till vårdinrättning efter misshandel (Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK 2014).
Enligt Socialstyrelsen (2016b) bör identifiering av personer med framtida risk för ohälsa upptäckas tidigt för att minska konsekvenserna det leder till hos individen. För att identifiera dessa personer utförs en systematisk undersökning, kallad screening. Effekten av
screeningprogram utvärderas efter kostnadseffektivitet i relation till behov. Socialstyrelsen tar idag fram rekommendationer om nationella screeningprogram, men det är upp till varje enskilt landsting att implementera screeningprogram i sin verksamhet. Socialstyrelsens (2014) rekommendation till hälso- och sjukvården är att fråga alla kvinnor om IPV som uppsöker psykiatrisk- och mödrahälsovård. Detta initiativ stöds av Zeitler et al. (2006).
Enligt Brå (2014) är vissa grupper mer utsatta för IPV än andra. Dessa inkluderar ensamstående, personer med nedsatta ekonomiska förutsättningar och högst gymnasial utbildning. Swailes, Lehman, Perry och McCall-Hosenfeld (2016) menar att hälso- och sjukvårdspersonal oftare frågar dessa patienter om IPV, då de anser dessa löpa högre risk att bli utsatta. Författarna menar dock att selektera patienter på detta vis är riskabelt, då IPV förekommer i alla samhällsskikt, och utsatta kvinnor kan bli förbisedda.
Enligt NCK (2014) är det viktigt att utomstående hjälper kvinnan genom att lyssna på hennes berättelse utan förutfattade meningar och fördömande attityd. Detta underlättar för
identifiering av kvinnor utsatta för IPV. Stödet och kunskapen som hälso- och sjukvårdspersonal kan erbjuda kan leda till ett slutgiltigt uppbrott ur relationen.
Enligt Gutmanis, Beynon, Tutty, Wathen och MacMillan (2007) finns det ett samband mellan personlig erfarenhet och beredskap inför att möta patienter utsatta för IPV. Studien visar att den personliga kunskapen och erfarenheten kan bidra till en ökad förståelse inför patientens situation.
1.3 Konsekvenser
Enligt Socialstyrelsen beräknas mäns våld mot kvinnor i nära relationer varje år kosta
samhället över tre miljarder kronor. Den svenska staten betalar ut 690 miljoner kronor per år i sjukförsäkring till våldsutsatta kvinnor. Sjukvårdens kostnader beräknas ligga mellan 21 och 38 miljoner kronor per år. De faktiska kostnaderna för samhället kan vara svårt att beräkna, då dolda kostnader från depression, alkoholism, sjukskrivning och arbetslöshet kan härstamma från IPV (NCK, 2014).
Socialstyrelsen (2015) menar att våldet kan ge upphov till både direkta negativa
hälsokonsekvenser såväl som långvariga, vilket framkommer i en studie av Ali, McGarry &
Dhingra (2015). Vidare menar Socialstyrelsen (2015) att vuxna kvinnor som blivit utsatta för IPV lider i högre grad av posttraumatiskt stressyndrom, depression, självskadebeteende, alkoholöverkonsumtion och psykosomatiska symtom jämfört med de som inte blivit utsatta.
Detta stöds av Nationellt centrum för kvinnofrid, som beskriver att var fjärde kvinna som upplevt IPV uppgett sig lida av depression (NCK, 2014). Kvinnor som genomlidit IPV kan uppleva allvarliga psykiska stressreaktioner. Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD
förekommer hos dessa kvinnor. PTSD kan uppstå efter traumatiska upplevelser och ger upphov till ett långvarigt ångesttillstånd. Kvinnor som lider av PTSD har betydligt nedsatt livskvalité (NCK, 2014). Enligt NCK (2014) drabbas individer som blivit utsatta för IPV av kroppsliga symtom i större utsträckning än individer som inte blivit utsatta. Dessa symtom inkluderar mag-tarmproblem och kroniska bäckensmärtor eller underlivsbesvär.
1.4 Lagar
Enligt NCK (2014) innebär grov kvinnofridskränkning som infördes i brottsbalken 1998 att flera enskilda straffbara handlingar kan utgöra ett grovt brott. De handlingar som avses är exempelvis misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande och sexuellt tvång. Upprepade (fler än två) och allvarligare kränkningar utgör kärnan i grov kvinnofridskränkning. Grov
kvinnofridskränkning faller under allmänt åtal, vilket innebär att det förs för samhällets räkning. Kvinnan behöver alltså inte själv anmäla, men det kan bli svårt att driva åtal utan hennes medverkan. För att räknas som grov kvinnofridskränkning skall en man ha begått brottsliga handlingar mot en kvinna. År 2013 ändrades lagen till att också omfatta
skadegörelsebrott och överträdelse av kontaktförbud.
Enligt Paterno och Draughon (2016) är det viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal är
medvetna och pålästa om rådande lagstiftning. I hälso- och sjukvårdslagen (1997:142) står det att målet för hälso- och sjukvården ska vara en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vidare menar hälso- och sjukvårdslagen att vård skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Hälso- och sjukvårdslagen (2014:822) menar även att hälso- och sjukvårdspersonal ska arbeta för att förebygga ohälsa.
2. Teoretisk referensram
Den teoretiska referensramen som valts för denna litteraturstudie är Peplaus omvårdnadsteori.
Enligt Pokorny (2014) menar Peplau att sjuksköterskan ska försöka analysera sitt eget
beteende för att kunna få en djupare förståelse för eventuella problem hon kan uppleva i mötet med patienter. Vikten av den goda relationen mellan sjuksköterska och patient framhävs som en terapeutisk process för båda inblandade. Fokus ligger på den interpersonliga processen, det mellanmänskliga mötet, där pedagogik och hälsofrämjande omvårdnad dominerar samtalet.
Peplau menar att sjuksköterskan ska se sin patient som en medmänniska, en bundsförvant och informant, som är kapabel och villig att förenas i ömsesidighet.
Enligt Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wändell och Hylander (2015) kan sjuksköterskan tveka inför patienten, då hon kan uppleva osäkerhet kring sin egen förmåga att hantera
oväntade situationer som uppstår. Enligt Pokorny (2014) menar Peplau att sjuksköterskan kan, och bör, ha god insikt i sitt eget beteende, men inte låta det hindra hennes arbete. Detta
innebär att sjuksköterskan ska vara medveten om sin egen förförståelse. Det är i mötet med patienten som möjligheten till en god gemenskap byggs, och sjuksköterskan kan med sin kompetens ge patienten ett fullgott stöd.
3. Problemformulering
Enligt WHO (2013) blir var tredje kvinna utsatt för IPV någon gång under sin livstid. Med denna höga frekvens i åtanke, bör hälso- och sjukvårdspersonal vara medvetna om problemets utsträckning, och arbeta därefter för att upptäcka och förebygga. Våld i nära relation är inte bara ett problem för den enskilda kvinnan, utan även för samhället. Många kvinnor drabbas, och hälso- och sjukvården har en stor roll i upptäckt, behandling och stöd till kvinnan. Studier visar att hälso- och sjukvårdspersonal har möjlighet att arbeta för kvinnors rätt till god hälsa men kan hindras på grund av okunskap kan inom ämnet. Genom att göra en litteraturstudie i ämnet ges en överblick av hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper och erfarenheter, och därmed lyfta fram vad som kan påverkas och förbättras inom vården.
4. Syfte
Syftet är att belysa hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap och erfarenhet i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation, samt förslag på hur vården kan förbättras.
5. METOD
5.1 Design
Enligt Forsberg och Wengström (2013) kan en litteraturstudie utgöra en beskrivande bakgrund inom ett visst ämnes kunskapsläge.
5.2 Sökstrategi och urval
En preliminär sökning utfördes hösten 2015. Den slutliga sökningen genomfördes i januari 2016. Den databas som användes var PubMed. Sökningen i denna på valda sökord gav 11 928 träffar totalt. Sökorden var MeSH-termerna Intimate partner violence, Healthcare,
Experiences, Attitudes, Women, Screening, Primary care och Domestic violence. Dessa återkom även som nyckelord i den preliminära sökningen som utfördes hösten 2015.
Sökningarna presenteras i tabell 1. Av dessa lästes 630 stycken titlar.
Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara originalartiklar skrivna på engelska eller svenska. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. Artiklar som exkluderas från studien var de som delvis eller inte motsvarade studiens syfte, som publicerats innan år 2000 och skrivna på annat språk än svenska eller engelska.
Titlar som saknade relevans för ämnet valdes bort. Där titlarna ansågs relevanta lästes abstrakt. Om abstraktet bedömdes som relevant lästes hela artikeln. Endast de artiklar där resultatet svarade på syftet inkluderades i examensarbetet. Av dessa lästes 104 stycken abstract som överensstämmer med litteraturstudiens syfte. 32 artiklar hittades varav 14 inkluderades då de svarade till studiens syfte. Fyra artiklar exkluderades vid
kvalitetsgranskningen då de bedömdes ha låg kvalité. Därmed innehåller litteraturstudien 10 artiklar varav 8 kvalitativa och två kvantitativa.
Tabell 1. Sökstrategi
Sökord Antal
träffar
Lästa titlar Lästa abstrakt
Lästa artiklar
Valda artiklar
Intimate partner violence
8979 140 14 5 1
Intimate partner violence healthcare
1749 80 2 1 1
Intimate partner violence healthcare experiences
260 50 12 3 1
Intimate partner violence women nurses
265 60 8 3 2
Intimate partner violence screening primary care
280 180 46 11 3
Domestic violence attitudes
395 120 22 9 2
Sökningarna utfördes vecka 3-4 år 2016.
5.3 Bearbetning och analys
De studier som överensstämde med syftet kvalitetsgranskades med hjälp av
granskningsmallar skapade av Forsberg och Wengström (2013). Granskningsmallarna modifierades till ja- och nej frågor för att ge en mer lättöverskådlig översikt, se bilaga 1. Ett jakande svar gav ett poäng och ett nekande noll. De kvalitativa och kvantitativa studierna erhöll olika gradering. Gränsen för medel kvalité bestämdes till 60 procent av maxpoängen, och gränsen för hög kvalitet bestämdes till 80 procent av maxpoängen. Dessa procentgränser bestämdes efter tidigare undervisning i litteraturstudier och examensarbeten. Endast artiklar med medel eller hög kvalitet inkluderades i studien. Av de inkluderade artiklarna uppnådde tre hög kvalité och sju medel kvalité, se bilaga 2.
De inkluderade artiklarna lästes och granskades därefter för att analysera resultatet. Resultaten från artiklarna granskades och återkommande teman från artiklarna identifierades och bildade kategorier i litteraturstudien. Data från studierna placerades in under passande kategori utifrån de likheter och skillnader som kunde identifieras.
5.4 Forskningsetiska överväganden
De artiklar som inkluderades i studien skulle ha granskats av en etisk kommitté alternativt tagit upp etiska överväganden i sin studie (Forsberg och Wengström, 2013). Enligt Forsberg och Wengström (2013) är det viktigt för forskningsetiken att en litteraturstudie återger alla artiklars resultat som svarar på syftet med saklighet och utan egna åsikter eller värderingar, vilket ökar trovärdigheten i litteraturstudien.
6. RESULTAT
Litteratursökningen resulterade i 10 artiklar, varav åtta kvalitativa och två kvantitativa, se tabell 3, bilaga 2. Utifrån studiernas resultat skapades tre kategorier: hindrande faktorer, attityd och inställning samt förslag till förbättrad verksamhet.
6.1 Hindrande faktorer
Hälso- och sjukvårdspersonal upplevde samhälleliga hindrande faktorer. Även inom hälso- och sjukvården identifierades hinder.
Enligt hälso- och sjukvårdspersonal kan kulturella skillnader och starka stereotypa
genusnormer bidra till normen att kvinnan är underställd mannen (Beynon et al., 2012; de Oliveira Gomes, Daiane Silva, de Oliveira, Ferreira Acosta & Lopes Amarijo, 2015; McCall- Hosenfeld et al., 2011; Wilson et al., 2015). Språkliga och/eller kulturella förbistringar kan bidra till en motvilja hos patienten att söka vård, reducerad kunskap om tillgänglig vård samt en oförmåga och/eller rädsla för att inte kunna göra sig förstådd (Beynon et al., 2012;
Brykczynski et al., 2009; Wilson et al., 2007, Wilson et al. 2015). Studierna visade att det bland kvinnor med utländsk bakgrund var mer troligt att känna rädsla inför polis och
rättsväsende och därmed undvika att involvera utomstående (Beynon et al., 2012; Wilson et al., 2015). Vidare menade hälso- och sjukvårdspersonal att mindre samhällen med mindre befolkning kan utgöra en geografisk och social barriär för kvinnor att söka hjälp (Beynon et al., 2012; McCall-Hosenfeld et al., 2011). Hälso- och sjukvårdspersonal identifierade en låg socioekonomisk status och ett ekonomiskt beroende gentemot utövaren av våldet som ett hinder för den utsatte att uppsöka vård (McCall-Hosenfeld et al., 2011; Wilson, Silberberg, Brown & Yaggy, 2007).
Socialt stigma, rädsla för konsekvenser och låg självkänsla hos patienten efter en lång period av förtyck ansågs av hälso- och sjukvårdspersonalen utgöra ett hinder från att söka
professionell hjälp (Beynon et al., 2012; Brykczynski et al., 2009; de Oliveira Gomes et al., 2015; McCall-Hosenfeld et al., 2011; Wilson et al., 2015).
Flertalet av de tillfrågade ur hälso- och sjukvårdspersonalen upplevde svårigheter kring rådande lag och tolkning av denna. Otydligheter kring vem som bar ansvaret för att anmäla
och huruvida en laglig skyldighet fanns för att anmäla bidrog till en motvilja hos hälso- och sjukvårdspersonalen att ta upp ämnet med patienten (McCall-Hosenfeld, Weisman, Perry, Hillemeier & Chuang, 2011; Ramachandran, Covarrubias & Decker, 2013).
Enligt Beynon och medarbetare (2012) upplevde hälso- och sjukvårdspersonal att bristande stöd från ledningen och bristande eller avsaknad av fortsatta resurser som stödprogram hindrar deras arbete, vilket stöds av andra granskade studier (Brykczynski et al., 2009;
McCall-Hosenfeld et al., 2011; Wilson et al., 2007; Wilson et al., 2015).
Tidsbrist rapporterades som ett hinder för hälso- och sjukvårdspersonal att diskutera med patienten, även när misstanke om eller konfirmation på IPV förekom (Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan, 2012; Brykczynski, Medina & Pedraza, 2009; McCall- Hosenfeld et al., 2011; Ramachandran et al., 2013).
Hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att en närvarande partner utgjorde ett annat hinder.
Vidare menade de att en stark indikation på en instabil relation är om partnern insisterar på att vara med vid undersökningen eller besöket (Beynon et al., 2012; Brykczynski et al., 2009;
McCall-Hosenfeld et al. 2013; Wilson, Rappleyea, Hodgson, Brimhall, Hall, & Thompson, 2015). En brist på utrymme, med andra patienter eller vårdutövare närvarande i salen identifierades som ett annat hinder (Beynon et al., 2012).
6.2 Attityd och inställning
En övervägande majoritet av de tillfrågade i studien hade inställningen att IPV är ett allvarligt samhälleligt problem (McCall-Hosenfeld et al., 2011; Ramachandran et al., 2013; Rasoulian, Shirazi & Nojomi, 2014). Vikten av att bidra till en icke-dömande och tillitsfull miljö, där patienten känner sig trygg i att delge sin historia, betonas av flera författare. Detta innebar att hälso- och sjukvårdspersonal skall validera de känslor som uppkommer under samtalet och försäkra patienten om total trygghet och konfidentialitet (Bansal, Park & Edwardsen, 2007;
Brykczynski et al., 2009; McCall-Hosenfeld et al., 2011; Williston & Lafreniere, 2013). En majoritet av hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att patientens mentala ohälsa utgör ett stort problem för kvinnor, då det orsakar lidande och svårigheter i vardagen (McCall-Hosenfeld et al., 2011; Wilson et al., 2007). Enligt Rasoulian och medarbetare (2014) var kvinnliga läkare
mer troliga att använda sig av screening, erbjuda längre sessioner och ge information om tillgängliga resurser.
Några studier visade att hälso- och sjukvårdspersonal uttryckte frustration och förvirring över patientens situation, och vissa av dem antog en dömande och kritisk ståndpunkt gentemot den utsatta patienten (Beynon et al., 2012; Brykczynski et al., 2009). Enligt Rasoulian och
medarbetare (2014) menar hälso- och sjukvårdspersonalen att delar av kvinnans beteende kan provocera fram våldshandlingar.
En del studier visade att det är förenat med vissa risker, både för den utsatte patienten såväl som för behandlande hälso- och sjukvårdspersonal när en utredning och/eller behandling påbörjas vid misstänkt IPV. Detta innebar en potentiell ökad hotbild mot den utsatta patienten såväl som inkopplad hälso- och sjukvårdspersonal (Beynon et al., 2012: de Oliveira Gomes et al., 2015; Williston & Lafreniere, 2013).
6.3 Förslag till förbättrad verksamhet
Hälso- och sjukvårdspersonal önskade själva en mer fördjupad utbildning inom ämnet och tillhörande berörda hälsoområden. Även speciellt utvecklade protokoll, professionella verktyg, litteratur, scenario med skådespel, diskussioner med överlevare och studiebesök till skyddade boenden nämns som exempel för att förbättra vården (Beynon et al., 2012;
Brykczynski et al., 2009; Wilson et al., 2007; Wilson et al., 2015). Enligt Bansal och medarbetare (2007) kan upprepade utbildningsträffar med information av speciella coacher öka personalens benägenhet att screena för IPV. Enligt Beynon och medarbetare (2012) och McCall-Hosenfeld och medarbetare (2011) upplevde hälso- och sjukvårdspersonalen att de hade otillräcklig och/eller bristande kunskap inom ämnet IPV. Med detta menas bland annat en oförbereddhet att behandla och bemöta patienter som blivit utsatta för IPV. Bruket och nyttan av multidisciplinära team framhålls som en god metod (Beynon et al., 2012; de Oliveira Gomes et al., 2015; Wilson et al., 2015).
Hälso- och sjukvårdspersonalen ansåg att kampanjer som utbildar allmänheten via (sociala) media, TV, tidningar och radio kan bidra till en ökad medvetenhet om IPV, och kan underlätta för de utsatta att självmant söka hjälp (Bansal et al., 2007; Beynon et al., 2012, McCall-
Hosenfeld et al., 2011; Wilson et al., 2015). Obligatorisk skolutbildning i ämnet IPV
rekommenderas (Beynon et al., 2012). Hälso- och sjukvårdspersonalen var ense i det faktum att om en patient var utsatt för IPV bör socialarbetare och deras expertis användas flitigt för fortsatta instanser då vidden av ämnet ansågs ha en stark social koppling (McCall-Hosenfeld et al., 2011; Ramachandran et al., 2013, Wilson et al., 2015). Hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att fysiska skador utan rimlig förklaring eller särskilda beteenden hos patienten, såsom ångest, depression, gråt, stress eller låg compliance föranleder en initiering av screening för IPV (Brykczynski et al., 2009; McCall-Hosenfeld et al., 2011; Wilson et al., 2015). Enligt Ramachandran och medarbetare (2013) ansåg var tredje tillfrågad hälso- och
sjukvårdspersonal att rutinmässig screening för IPV kan fungera som ett verktyg för att fastställa långsiktiga mål för övervakning, primärprevention och för att minska frekvensen av våld i nära relation överlag, vilket delvis stöds av Beynon och medarbetare (2012).
7. DISKUSSION
Kvinnor utsatta för våld i nära relation är en grupp som söker sig till hälso- och sjukvården, både i akuta skeden och för behandling av kronisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdspersonal med god kunskap och erfarenhet av våld i nära relation och dess konsekvenser är mer benägna att diskutera ämnet med patienter. Sjuksköterskan som arbetar med omvårdnad har en unik möjlighet att ge stöd till kvinnan och hjälp till vidare instanser. Studien visar att genom utbildning och kunskaper i ämnet kan sjuksköterskan erhålla de verktyg som behövs för att behandla kvinnan. Detta för att göra sjuksköterskan trygg i en situation som annars kan upplevas främmande eller obekväm.
8. RESULTATDISKUSSION
Syftet med detta examensarbete var att belysa sjuksköterskans kunskap och erfarenhet av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. De resultat som diskuteras i
resultatdiskussion är de som bedöms ha störst klinisk relevans.
8.1 Hindrande faktorer
Två av studierna som ingår i denna litteraturstudie visar att otillräckliga kunskaper inom ämnet IPV och lagstiftning leder till en oförbereddhet att behandla och bemöta patienter som blivit utsatta, vilket Paterno och Draughon (2016) menar är sjuksköterskans skyldighet att vara medveten och påläst om. Hälso- och sjukvårdslagen (1997:142) menar att målet för hälso- och sjukvården är vård på lika villkor för hela befolkningen.
Fyra av studierna visar att tidsbrist rapporterades som ett hinder för hälso- och
sjukvårdspersonal att diskutera med patienten vilket stöds av Baird, Salmon och White
(2013). Författarna menar att även vid tidsbrist skall hälso- och sjukvårdspersonal hänge sig åt sina patienter. Fyra av studierna visar att hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att en närvarande partner eller en som insisterar på att vara med vid under besök är en stark indikation på en instabil relation. Detta stöds av Reisenhofer och Seibold (2012). Författarna menar att när kvinnor söker vård för sina skador tillsammans med en partner är ofta uppkomsten av dessa dolda eller förvanskade. Därför skall hälso- och sjukvårdspersonal skilja kvinnan från sin partner en stund för att kunna tala ostört, vilket skall utföras diskret.
Fyra av studierna menar att stereotypa genusnormer där kvinnan är underställd mannen kan öka risken för normaliseringen av aggressiva beteenden. Detta stöds av Jakobsson, Borgstede, Krantz, Spak och Hensing (2012), som menar att oönskade normer kan härstamma från en överexponering av media, där aggressiva män och objektifierade kvinnor framställs som förebilder. Enligt Peplau skall sjuksköterskan kunna analysera sitt eget beteende och därmed bearbeta sin egen förförståelse och eventuella fördomar (Pokorny, 2014). Hälso- och
sjukvårdspersonal bör ha ett kritiskt förhållningssätt till sitt agerande, och reflektera över rådande normer.
I fyra studier framkom det att språkliga förbistringar kan utgöra ett hinder för hälso- och sjukvårdspersonal, vilket stöds av Baird et al. (2013), som menar att bruket av professionella tolkar till samtalet mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal kan fungera på gott och ont. Tolken kan förvisso underlätta för samtalet, men sjuksköterskan skall även vara
medveten om att i mindre etniska minoritetsgrupper kan igenkänningen vara hög. Författarna menar att hälso- och sjukvårdspersonal skall se till att information finns tillgänglig på flera språk och endast använda licensierade tolkar.
Hälften av studierna visar att socialt stigma, rädsla för konsekvenser och låg självkänsla hos patienten efter en lång period av förtyck utgör ett hinder från att söka professionell hjälp.
Socialstyrelsen (2015) menar att vuxna individer som blivit utsatta för IPV lider i högre grad av psykisk påfrestning än de som inte blivit utsatta.
Enligt Peplau har sjuksköterskan möjlighet att forma en god relation till sin patient i mötet med denna. Sjuksköterskan skall reflektera över sitt beteende och arbete, för att tillgodose sin patients fysiska, emotionella och existentiella behov. Detta stärker behovet av sjuksköterskans kompetens gällande våld i nära relation och dess konsekvenser.
8.2 Attityd och inställning
Fyra av studierna i denna litteraturstudie visar att hälso- och sjukvårdspersonal skall
underlätta för patienten att delge sig av information genom att bidra till en tillitsfull och trygg miljö. Enligt Catallo, Jack, Ciliska och MacMillan (2012) och Reisenhofer och Seibold (2012) skall hälso- och sjukvårdspersonal tilltala kvinnan med respekt och erkänna hennes
upplevelser utan en icke-fördömande attityd. Ett positivt bemötande bygger tillit och trygghet.
Vissa kvinnor känner tillit till hälso- och sjukvårdspersonal baserat på deras yrkesroll och det ansvar som samhället förväntar sig av dem. Dessa kvinnor har oftare upplevt positiva
bemötanden under tidigare kontakt med hälso- och sjukvården. De kvinnor som hade haft negativa erfarenheter sedan tidigare var mindre troliga att delge sig av information. Detta var hälso- och sjukvårdspersonal som anklagat kvinnorna för att missbruka hälso- och sjukvården, som förrått kvinnornas förtroende och/eller privatliv eller misslyckats med att ge kvinnorna adekvat hälso- och sjukvård. Enligt författarna behövde hälso- och sjukvårdspersonal ofta ge kvinnorna med negativa upplevelser flertalet möten för att överkomma dessa känslor.
Två av studierna visar att en majoritet av hälso- och sjukvårdspersonal anser att patientens mentala ohälsa utgör ett stort problem för kvinnan. Detta stöds av Alhusen, Ray, Sharps och Bullock (2015) som menar att mental ohälsa, då framförallt depression och PTSD
förekommer signifikant oftare hos kvinnor som blivit utsatta för IPV.Enligt Peplau (Pokorny, 2014) skall sjuksköterskan stötta patienten och visa medlidande i det mellanmänskliga mötet.
En god relation mellan sjuksköterska och patient beskrivs som främjande för bägge parter.
Den goda relationen underlättar för att patienten skall söka hjälp vid behov. Efter en tid av utsatthet, är sjuksköterskans bemötande avgörande för att stigmatiseringen kring IPV minskas och den mentala ohälsan belyses och behandlas adekvat.
Enligt Rasoulian och medarbetare (2014) visade kvinnlig vårdpersonal på större medvetenhet om IPV, och gav generellt ett säkrare intryck i sitt arbete med utsatta kvinnor. Enligt Peplau (Pokorny, 2014) bör sjuksköterskan bruka pedagogiska och hälsofrämjande insatser, vilket menas vara köns-, etnicitets- och åldersöverskridande.
8.3 Förslag till förbättrad verksamhet
Fyra av studierna i denna litteraturstudie visar att hälso- och sjukvårdspersonal önskar en mer fördjupad utbildning inom ämnet IPV tillsammans med organisatoriska förändringar för att optimera vården. Utbildning för hälso-och sjukvårdspersonal kan öka kunskapen, attityden och beteenden som fordras för att identifiera, behandla och förhindra IPV. Även
organisatoriska förändringar såsom fortlöpande kvalitativa förbättringsstrategier och inköp av administrativa system nämns som verktyg för att framgångsrikt upptäcka och behandla IPV inom hälso- och sjukvården (Ambuel, Hamberger, Guse, Melzer-Lange, Phelan & Kistner 2013; Jakobsson et al., 2012).
Fyra av studierna visar att hälso- och sjukvårdspersonal anser att sociala insatser är av värde i behandlingen av kvinnor som blivit utsatta för IPV. Hälso- och sjukvårdspersonal med stöd och kontakter inom sociala tjänster är mer troliga att ingripa vid misstänkt eller konstaterad IPV än de som saknar dessa kontakter (Ambuel et al., 2013; Ghandour Reem, Campbell &
Lloyd, 2015; Jakobsson et al., 2012; Leppäkoski & Paavilainen, 2013). Enligt Jakobsson och medarbetare (2012) bör allmänhet och skolungdomar utbildas för att öka medvetenheten om IPV som ett samhällsproblem.
Tre av studierna visar att bruket och nyttan av multidisciplinära team är en god metod för att optimera vården för patienter utsatta för IPV, vilket stöds av Kvarnström och Wallin (2001), som menar att teamvård kombinerar flertalet kompetenser och därmed skapar förutsättningar för ett tydligt patientfokus.
Tre av studierna visar att hälso- och sjukvårdspersonal var mer benägna att screena sina patienter för IPV när indikation på sådan fanns. Två studier menar att ett fåtal ur hälso- och sjukvårdspersonalen ansåg rutinmässig screening för alla kvinnliga patienter oavsett klinik och anledning till hälso- och sjukvårdskontakt var nödvändigt. Detta står i motsats till med vad Ghandour Reem och medarbetare (2015) påstår, som menar att alla kvinnor och tonåriga flickor som söker sig till hälso- och sjukvården bör screenas för IPV. Visionen är ett
standardiserat screeningverktyg som går snabbt att utföra, är lätt att använda och går att anpassa till patientgruppen som undersöks. Författarna menar att hälso- och sjukvården är den rätta miljön för sådan praxis, då screeningverktyget kan uppskatta risken för övriga
hälsorisker associerade med IPV, såsom missbruk och sexuellt riskbeteende. Enligt Peplau
(Pokorny, 2014) skall sjuksköterskan se sin patient som en kapabel medmänniska, som är engagerad i sin hälsosituation och villig till att göra de förändringar som krävs för att upprätthålla den. Vidare menar Peplau att sjuksköterskan skall vara medveten om sin egen förförståelse och inte låta denna påverka den omvårdnad hon ger till sina patienter.
8.4 Kliniska implikationer
En litteraturstudie över hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap och erfarenhet i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relation utgör ett viktigt underlag för att förbättra vården. Detta kan leda till att personal känner sig tryggare i mötet med kvinnan, då de besitter den kunskap som krävs om ämnet. När hälso- och sjukvårdspersonal är medvetna om våldets utbredning och konsekvenser det medför blir de mer benägna att fråga sina patienter om våldsutsatthet.
Studien visar vikten av att hälso- och sjukvårdspersonal utför sitt arbete i förenlighet med rådande lagstiftning. Om hälso- och sjukvårdspersonal inser våldets effekt på kvinnans hälsa kan de då känna att de ur en etisk synpunkt är förpliktade att tillfråga kvinnor.
För att minska det fysiska, psykiska och emotionella lidandet hos den enskilda kvinnan, bör hälso- och sjukvårdspersonal erbjuda en förtrolig plats och möjlighet för kvinnan att säkert diskutera sin hälsa. När kvinnan upplever förtroende för hälso- och sjukvården kan det på sikt leda till att kvinnan väljer att lämna det destruktiva förhållandet hon befinner sig i.
Ur ett samhällsperspektiv kan goda metoder för att upptäcka våld i nära relation leda till mindre kostnader för samhället. Om våld i nära relation prioriteras i högre grad av hälso- och sjukvårdspersonal och erkänns som ett samhällsproblem, kan det leda till ett minskande av stigmatiseringen för den våldsutsatta kvinnan. Om våld i nära relation rotas som ett
folkhälsoproblem engageras samhället i större utsträckning. Detta kan i sin tur öka medvetenheten, resurserna och minska mörkertalen.
9. METODDISKUSSION
Enligt Forsberg och Wengström (2013) är en litteraturstudie en god metod för att
sammanställa resultat, systematiskt värdera och analysera en stor mängd forskningsresultat.
En litteraturstudie kan utgöra god evidens för omvårdnad då det sammanfattar vetenskapliga artiklar inom ett visst ämnesområde.
Samtliga artiklar som valdes till litteraturstudien kom från databasen PubMed som består huvudsakligen av vetenskapliga artiklar inom medicin och omvårdnad, vilket inbegriper det valda ämnet (Forsberg & Wengström, 2013). Varierande sökord har använts för att ge en mer heltäckande sökning. Detta visade sig genom att samma artiklar återkom i flera sökningar.
Sökorden valdes för att de ansågs ge svar på litteraturstudiens syfte. Syftet med granskningen av artiklar var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonalens kunskaper och erfarenheter i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relation. De valda artiklarna granskades och kvalitetsbedömdes enligt en granskningsmall av Forsberg och Wengström (2013) som modifierats av författaren till denna studie. Modifieringen av granskningsmallarna har baserats på tidigare undervisning, och kan skilja sig åt från annan students modifiering.
Endast vetenskapligt granskade artiklar analyserades för att trovärdigheten i studien skulle bli så tillförlitlig som möjligt. Detta examensarbete har i stora delar utgått från Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning av hur en litteraturstudie ska utföras.
En styrka i denna studie är att åtta av de inkluderade artiklarna i litteraturstudien har utförts i samhällen som liknar svenska, med liknande infrastruktur och sjukvård. Detta gör att studiens resultat går att överföra i högre grad till svensk hälso- och sjukvård. Två av de inkluderade artiklarna i litteraturstudien har utförts i samhällen som inte liknar svenska, men inkluderades i studien för dess relevans för ämnet. Våld i nära relation kan drabba alla kvinnor oavsett etnicitet, ålder, utbildning och härkomst. Därför inkluderades artiklar som liknar och skiljer sig från svenska förhållanden.
Artiklarna som valdes skulle vara vetenskapliga originalartiklar från år 2000 vilket stärker relevansen för studiens resultat. Artiklarna skulle finnas tillgängliga kostnadsfritt i fulltext på svenska eller engelska, vilket kan ha begränsat urvalet. Dock ansågs det nödvändigt för att garantera en god översättning utan faktafel.
En styrka i denna studie är att alla artiklar hade godkänts av en etisk kommitté alternativt tagit upp etiska överväganden, vilket stärker kvaliteten på denna studie.
Då litteraturstudien inkluderat artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats har olika fenomen undersökts. Artiklarna med kvalitativa studier undersöker hälso- och sjukvårdspersonalens subjektiva erfarenheter i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relation, och ger därför inte upphov till ett resultat som går att överföra till all hälso- och sjukvårdspersonal.
Artiklarna med kvantitativa studier avser att mäta och klassificera, och kan ge upphov till varierande resultat beroende på mätinstrumentet som använts (Forsberg & Wengström, 2013).
Genom att använda båda ansatserna kan ämnet belysas ur flera perspektiv.
En svaghet i denna studie är att sjuksköterskans arbete inte alltid kunnat urskiljas från övrig hälso- och sjukvårdspersonal. Även definitionen av vem som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonal kan skilja sig åt mellan olika länder. En annan svaghet i denna studie är att våld i nära relation inte alltid definieras i artiklarna, och definitionen kan skilja sig åt mellan olika länder och stater.
10. SLUTSATS
En slutsats som dras efter denna litteraturstudie är att hälso- och sjukvårdspersonal med kunskap och erfarenhet av våld i nära relation och dess konsekvenser är mer benägna att diskutera ämnet med sina patienter. Hälso- och sjukvårdspersonal önskar själva fördjupad utbildning inom ämnet för att kunna optimera vården. Ett gott bemötande av kvinnan
framhålls som viktigt för att bygga förtroende mellan personal och patient. Vidare forskning behövs för att utreda vilka förhållanden som är optimala för att hälso- och sjukvårdspersonal upplever sig trygga med att diskutera våld i nära relation med sina patienter.
11. REFERENSER
Andersson, T., Heimer, G. & Lucas, S. (2015). Violence and health in Sweden: A national prevalence study on exposure among women and men and it's association to health. Uppsala:
NCK rapport 2014:1
Alhusen, J. L., Ray, E., Sharps, P. & Bullock, L. (2015). Intimate Partner Violence during pregnany: maternal and neonatal outcomes. Journal of Women's Health. 24(1): 100-106.
doi:10.1089/jwh.2014.4872.
Ali, P., McGarry. J. & Dhingra.K. (2015). Identifying signs of intimate partner violence.
Emerg Nurse 23(9):25-9.doi: 10.7748.en.23.9.25.s25.
Ambuel, B. L., Hamberger, K., Guse. C.E., Melzer-Lange. M, Phelan. M-B. & Kistner. A.
(2013). Healthcare Can Change from Within: Sustained Improvement in the Healthcare Response to Intimate Partner Violence. Journal of family violence.doi:10.1007/s10896-013- 9550-9
Baird, K., Salmon, D. & White. P. (2013). A five year follow-up study of the Bristol domestic violence programme to promote routine enquiry. Midwifery 29(8):1003-10. doi:
10.1016/j.midw.2013.01.007
Bansal, S.K., Park, E. & Edwardsen, E.A. (2007). Violence: Recognition, Management and Prevention. Medical inquiry for intimate partner violence as reported by women in a shelter.
The journal of emergency medicine 34(3). doi: 10.16/j.jemermed.2007.05.038
Beynon, C.E., Gutmanis, I. A., Tutty, L.M., Wathen, C.N. & MacMillan, H.L. (2012). Why physicians and nurses ask (or don´t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC Public Health 12:473.doi: 10.1186/1471-2458-12-473
Brykczynski, K.A., Crane, P., Medina, C.K. & Pedraza, D. (2009). Intimate partner violence:
Advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners 23, 143-152.doi: 10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x Catallo, C., Jack. S.M., Ciliska. D. & MacMillan. H.L. (2012). Minimizing the risk of intrusion: a grounded theory of intimate partner violence disclosure in emergency departments. Journal of advanced nursing. doi: 10.1111/j.1365-2648.2012.06128.x
Centers for disease control and prevention. (2016). Definition: Intimate Partner Violence.
Hämtad 19 april, 2016 från
http://www.cdc.gov/violenceprevention/intimatepartnerviolence/definitions.html
de Oliveira Gomes, V.L., Daiane Silva, C., de Oliveira, D.C., Ferreira Acosta, D. & Lopes Amarijo, C. (2015). Domestic violence against women: representations of health
professionals. Revista Latino-Americana de Enfermagem, 23(4):718-24.doi: 10.1590/0104- 1169.0166.2608
Frenzel, A. (2014). Brott i nära relationer: En nationell kartläggning. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet. Hämtad 4 april, 2016 från
http://www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526/2014_8_Brott_i_na ra_relationer.pdf
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (3. uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.
Ghandour Reem M., Campbell, J. C. & Lloyd, J. (2015). Screening and counseling for Intimate Partner Violence: A vision for the future. Journal of Women's Health, 24(1): 57-61.
doi:10.1089/jwh.2014.4885.
Gutmanis. I., Beynon. C., Tutty. L., Wathen. C.N. & MacMillan. H.L. (2007). Factors
influencing identification of and response to intimate partner violence: a survey of physicians and nurses. BioMed Central. doi: 10.1186/1471-2458-7-12
Jakobsson. A., Borgstede. C., Krantz. G., Spak. F. & Hensing. G. (2012). Possibilities and Hindrances for Prevention of Intimate Partner Violence: Perceptions among Professionals and
Decision Makers in a Swedish Medium-Size town. International Journal of Behavioral Medicin20(3): 337–343. doi: 10.1007/s12529-012-9238-1
Kvarnström, S. & Wallin, K. (2001). Multiprofessionella team i vården – fördelar och fallgropar. Landstinget Östergötland. Rapport nr 8, Dnr 525/99
Leppäkoski. T. & Paavilainen. E. (2013). Interventions for women exposed to acute intimate partner violence: emergency professionals’ perspective. Journal of Clinical Nursing 22 doi: 10.1111/j.1365-2702.2012.04202.x
McCall-Hosenfeld, J.S., Weisman, C.S., Perry, A.N., Hillemeier, M.M. & Chuang, C.H.
(2011). “I just keep my antennae out”- How rural primary care physicians respond to intimate partner violence (IPV). Journal of Interpersonal Violence 29(14):2670-2694.doi:
10.1177/0886260513517299
Nationellt centrum för kvinnofrid. (2014). Våld i nära relation. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid. Hämtad 20 april, 2016 från
http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Vald_i_nara_relationer/Gro v_kvinnofridskrankning_amnesguide/
O´Doherty. L.J., Taft. A., Hegarty. K., Ramsay. J., Davidson. L.L. & Feder. G. (2014).
Screening women for intimate partner violence I healthcare settings: abridged Cochrane systematic review and meta-analysis. BMJ 348:g2913. doi: 10.1136/bmj.g2913
Paterno. M.T. & Draughon. J.E. (2016). Screening for intimate partner violence. Journal of midwifery and women´s health. doi: 10.1111/jmwh.12443
Pokorny, M., 2014. Nursing Theorists of Historical Significance.M.R. Alligood & A.
Marriner-Tomey (Red.). Nursing theorists and their work (pp-54-68). Maryland Heights, Mo.: Mosby.
Ramachandran, D.V., Covarrubias, L., Watson, C. & Decker, M.R. (2013). How you screen is as important as whether you screen: A qualitative analysis of violence screening practices in
reproductive health clinics. Journal of Community Health, 38:856-863. doi: 10.1007/s10900- 013-9690-0
Rasoulian, M., Shirazi, M. & Nojomi, M. (2014). Primary health care physician´s approach toward domestic violence in Tehran, Iran. Medical journal of the Islamic republic of Iran, (28)148.
Reisenhofer. S. & Seibold. C. (2012). Emergency healthcare experiences of women living with intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing 22 doi: 10.1111/j.1365-
2702.2012.04311.x
SFS: 1982: 763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 7 april, 2016, från https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-
Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
Socialstyrelsen. (2014). Att vilja se, vilja veta och att våga fråga: vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet. Stockholm: Socialstyrelsen.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-10-30
Socialstyrelsen. (2015). Definition av våld och utsatthet i nära relationer. Stockholm:
Socialstyrelsen. Hämtad 10 januari, 2016 från https://www.socialstyrelsen.se/valds- ochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer/valdsutovare/definition
Socialstyrelsen. (2016b). Om nationella screeningprogram. Stockholm: Socialstyrelsen.
Hämtad 20 april, 2016 från
https://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellascreeningprogram/omnationellascreeningpr ogram
Socialstyrelsen. (2016a). Termbanken. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 19 april, 2016 från http://termbank.socialstyrelsen.se/?fTerm=s
Swailes. A.L., Lehman. E.B., Perry. A.N. & McCall-Hosenfeld. J.S. (2016). Intimate partner violence screening and counseling in the healthcare setting: perception of provider-based discussions as a strategic response to IPV. Health Care for Women International. doi:
101080/07399332.2016.1140172
Sundborg. E., Törnkvist. L., Saleh-Stattin. N., Wändell. P. & Hylander. I .(2015). To ask or not to ask: the hesitation process described by district nurses encountering women exposed to intimate partner violence. Violence against women, 22(4). doi: 10.1111/jocn.12992
Valpied. J. & Hegarty. K. (2015). Intimate partner abuse: identifying, caring for and helping women in healthcare settings. Women´s health 11(1), 51-63. doi: 10.2217/WHE.14.59
WHO. (2013). Global and regional estimates of violence against women: Prevalence and health effects of intimate partner violence and non-partner sexual violence. Hämtad 4 april, 2016 från http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/85239/1/9789241564625_eng.pdf?ua=1
WHO. (2016). Violence against women: Intimate partner and sexual violence against women.
Hämtad 14 april, 2016 från http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs239/en/
Williston, C.J. & Lafreniere, K.D. (2013). “Holy cow, does that ever open up a can of worms”: Health care providers ‘experiences of inquiring about intimate partner violence.
Health Care for Women International, 34(9), 814-831.doi: 10.1080/07399332.2013.794460
Wilson, J.B., Rappleyea, D.L., Hodgson, J.L., Brimhall, A.S., Hall, T.L. & Thompson, A.P.
(2015). Healthcare providers ‘experiences screening for intimate partner violence among migrant and seasonal farm working women: A phenomenological study. Health
Expectations.doi: 10.1111/hex.12421
Wilson, K., Silberberg, M. R., Brown, A.J. & Yaggy, S.D. (2007). Health needs and barriers to healthcare of women who have experienced intimate partner violence. Journal of women´s health, 16(10). doi: 10.1089/jwh.2007.0385
Zeitler, M.S., Paine, A.D., Breithart, V., Rickert, V.I, Olson, C., Stevens, L., Rottenberg, L.
Davidson, L. L. (2006). Attitudes About Intimate Partner Violence Screening Among an Ethnically Diverse Sample of Young Women. Journal of Adolescent Health,39(1), 119–119.
doi:10.1016/j.jadohealth.2005.09.004
Bilaga 1.
Checklista för kvalitativa artiklar
Granskningsmallen som använts har tagit från Forsberg och Wengström (2008). Mallen har modifierats för att ge en mer lättöverskådlig översikt. Modifieringen baseras på tidigare föreläsningar i artikelgranskning.
1 poäng/Ja. Max 21 poäng. Låg kvalité: 0-11 poäng. Medel kvalité: 12-16 poäng. Hög kvalité:
17-21 poäng.
1. Är syftet tydligt beskrivet?
2. Vilken design är använd och är den relevant för att besvara studiens syfte?
3. Är urvalet relevant för syftet?
4. Är urvalsgruppen tydligt beskriven (kön, ålder, yrke)?
5. Är inklusion/exklusionskriterier tydligt beskrivna?
6. Är bortfallet redovisat?
7. Är datainsamlingsmetoden tydligt redogjord?
8. Är datainsamlingsmetoden relevant för studiens syfte?
9. Ges exempel på frågor som ställdes vid datainsamlingen?
10. Finns det en beskrivning av dataanalys?
11. Förklaras det hur ev. kategorier eller teman skapats?
12. Är analys och tolkning av resultat redovisade?
13. Är resultaten trovärdiga? (källor bör anges)
14. Är resultaten pålitliga (undersökningens och forskarens trovärdighet)?
15. Är resultaten återförda och diskuterade med undersökningsgruppen?
16. Kan resultaten återkopplas till syftet?
17. Stöder insamlade data forskarens resultat?
18. Har resultaten klinisk relevans?
19. Diskuteras metodologiska brister och risk för bias?
20. Finns det en röd tråd genom artikeln?
21. Förs ett etiskt resonemang?
Checklista för kvantitativa artiklar
Granskningsmallen som använts har tagit från Forsberg och Wengström (2008). Mallen har modifierats för att ge en mer lättöverskådlig översikt. Modifieringen baseras på tidigare föreläsningar i artikelgranskning.
1 poäng/Ja. Max 14 poäng. Låg kvalité: 0-6 poäng. Medel kvalité: 7-10 poäng. Hög kvalité:
11-14 poäng.
1. Är syftet tydligt beskrivet?
2. Är designen lämplig utifrån syftet?
3. Är inklusions- och exklusionskriterierna tydligt beskrivna?
4. Är urvalsmetoden beskriven?
5. Är urvalet representativt?
6. Är urvalet väl beskrivet?(kön, ålder, yrke) 7. Finns det en bortfallsanalys?
8. Finns ett etiskt resonemang?
9. Är analysmetoden beskriven?
10. Är resultatet generaliserbart?
11. Finns det en statistisk signifikans?
12. Diskuteras validitet?
13. Är reliabiliteten beräknad?
14. Har resultatet klinisk betydelse?
15. Svarar resultatet på syftet?
28
Bilaga 2.
Tabell 2. Översikt över granskade artiklar
Författare År Land Syfte Metod Deltagare(bortfall) Resultat Kvalitet
Kommentar
McCall-Hosenfeld, Weisman, Perry, Hillemeier, & Chuang, 2011 USA
Utvärdera åsikter och praxis hos
vårdpersonal inom primärvården för att identifiera IPV.
Semi-strukturerade intervjuer.
Strategiskt urval Transkribering och analysering med innehållsanalys
6 + (244) 13 (13) IPV anses vara en stor hälsofara. Flertalet barriärer för screening samt knappa resurser i samhället identifierades.
Hög
Wilson, Silberberg, Brown
& Yaggy 2007 USA
Hälsobehov och barriärer till vård hos kvinnor med historia av IPV
Ostrukturerad intervju + Kvantitativt undersökningsformulär. Strategiskt slumpmässigt urval
25 + (okänt) 10 + (okänt)
Kvinnor rapporterade extensivt behov av fysiskt och mentalt stöd. Barriärer till vård inkluderar kostnad och låg/bristande kunskap.
Medel
Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & MacMillan 2012 Kanada
Undersöka vårdpersonalens erfarenheter kring IPV. Identifiera skillnader mellan yrkesgrupper.
Frågeformulär med öppna
svarsalternativ som analyserats med induktiv innehållsanalys. Strategiskt urval
769 + (239) 238 (762)
Vanliga förekommande faktorer identifieras.
Studien fann skillnader mellan läkare och sjuksköterskor.
Hög
Williston & Lafreniere 2013 Kanada
Undersöka vårdpersonalens upplevelser av IPV
Fenomenologisk analys av semi- strukturerade intervjuer.
Bekvämlighets- och snöbollsurval
9 (okänt) Författarna identifierar emotionella och kognitiva upplevelser hos vårdpersonal som arbetar-(at) med IPV
Hög
Bansal, Park & Edwardsen 2007 USA
Undersöka hur ofta vårdpersonal frågade om IPV.
Standardiserat frågeformulär där statistisk signifikans fastställdes med hjälp av Fisher’s test. Strategiskt urval (sid.103 forsberg wengström)
299 (36) En majoritet av kvinnor blir tillfrågade om IPV. Vårdpersonalens medvetenhet om IPV anses låg.
Medel Lågt bortfall Rasoulian, Shirazi &
Nojomi 2014 Iran
Jämföra beteende och attityder gentemot IPV jämfört med övriga hälsorisker.
Kvantitativ tvärsnittsstudie med frågeformulär Bekvämlighetsurval
198 (22) Kvinnliga läkare med längre yrkeserfarenhet var mer troliga att screena för IPV. Kvinnliga läkare var bättre på att dokumentera, följa upp och spenderade längre tid med utsatta
Medel Lågt bortfall
29 patienter. Screening för IPV skedde mer
sällan än övriga hälsorisker Ramachandran,
Covarrubias, Watson &
Decker 2013 USA
Få en förståelse för vårdpersonalens screeningpraktiker, eventuella barriärer och motivering inför IPV.
Semi-strukturerade intervjuer som analyserats med induktiv
innehållsanalys. Strategiskt urval
14 (3) Brist på medvetenhet om screening som metod. Tidsbrist och kunskapsbrister gällande vidare resurser.
Medel
De Oliveira Gomes, Silva, de Oliveira, Acosta &
Amarijo 2014 Brasilien
Undersöka inställningen hos hälso- och sjukvårdpersonal kring IPV.
Semi-strukturerade intervjuer som analyserats med innehållsanalys.
Strategiskt urval
64 (207) Studien identifierar flertalet faktorer hos hälso- och sjukvårdspersonal.
Medel
Wilson, Rappleyea, Hodgson, Brimhall, Hall &
Thompson 2015 USA
Undersöka
erfarenheten hos hälso – och
sjukvårdspersonal som har screenat för och/eller diskuterat IPV med
gästarbetande kvinnor.
Fenomenologisk analys av
strukturerade intervjuer. Strategiskt urval
9 (okänt)
Studien identifierar fyra teman;
föreskrivarens, patientens, klinikens och samhällets begränsningar.
Medel
Brykczynski, Crane, Medina & Pedraza
2009 USA
Undersöka sjuksköterskors kunskap om IPV.
Kvalitativ fenomenologisk analys av strukturerade intervjuer.
Snöbollsurval
10
(okänt)
Studien fastställer en bred kunskap hos sjuksköterskor om IPV.
Medel
