Sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med psykisk ohälsa inom hemsjukvården

Sjuksköterskors upplevelser av att möta

personer med psykisk ohälsa inom

hemsjukvården

Sarah Pasma

Specialistsjuksköterska, Distriktssköterska 2020

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med psykisk ohälsa inom

hemsjukvården

Nurses’ experiences of meeting people with mental illness in

home care

Sarah Pasma

Luleå tekniska universitet Institutionen för Hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Den psykiska ohälsan har ökat bland personer i alla åldrar. Dessa personer kan vara berättigade hemsjukvård som blivit en allt vanligare vårdform för personer som har svårigheter att ta sig till primärvård eller annan vårdinrättning. Detta innebär att sjuksköterskor inom hemsjukvården möter dessa personer i sitt dagliga arbete. Sjuksköterskor kan uppleva mötet med personer med psykisk ohälsa som svårt, vilket delvis beror på bristande kunskap och erfarenhet av att möta och bemöta denna patientgrupp. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården. Data samlades genom fem individuella semistrukturerade intervjuer som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i tre kategorier: att lyssna för att skapa tillit; att behöva mer kunskaper och erfarenhet inom området; att få patientens förtroende kräver tålamod. Slutsatsen är att sjuksköterskor i hemsjukvården behöver få möjlighet att uppdatera sin befintliga kunskap inom psykiatrisk omvårdnad och vård, men också få kompetenshöjning inom området. Detta skulle gagna mötet och bemötandet och främja relationen mellan sjuksköterskor och personer med psykisk ohälsa. Trygghet i mötet främjar också partnerskapet och tilliten. Ytterligare forskning behövs vad gäller vård och omvårdnad av patienter med psykisk ohälsa inom hemsjukvård eftersom vården förflyttas alltmer till det ordinära boendet.

Nyckelord: Sjuksköterskor, upplevelser, hemsjukvård, psykisk ohälsa, omvårdnad, kvalitativ metod

Hemsjukvård har blivit en allt vanligare vårdform i Sverige. Öresland, Määttä, Norberg, Winther Jörgensen och Lützén (2008) beskriver att orsaken till detta är en ökad åldrande befolkning med ett ökat omsorgsbehov. Hemsjukvård innebär att hälso- och sjukvård ges till patienten i dennes bostad eller motsvarande och syftar till att förhindra eller fördröja

patienters behov av vård på sjukhus. Patienter med komplexa vårdbehov medför därmed att kvalificerad vård ges i hemmet (Öresland et al., 2008). För att vara berättigad hemsjukvård bedöms personers förmåga att ta sig eller inte ta sig till exempelvis en hälsocentral för viss typ av vård eller vissa medicinska insatser. Har patienten svårigheter att ta sig till sin hälsocentral för sin vård har denne rätt att få sin vård tillgodosedd i sitt hem av en sjuksköterska (Bökberg & Drevenhorn, 2017, s. 60; Socialstyrelsen, 2016). Hemsjukvården kan tillgodose viss vård i hemmet för enstaka tillfällen men också för en längre tidsperiod. Sjuksköterskan i

hemsjukvården kan då till exempel komma att vårda personer med psykisk ohälsa i personens hemmiljö.

Holmberg, Valmari och Lundgren (2012) beskriver att hemmet för människor betyder trygghet, självbestämmande och självständighet och en miljö där denne kan ha sina egna rutiner. Detta skiljer sig från tillfällen då personen kommer till hälsocentralens mottagning för sina medicinska behov och insatser. Öresland et al. (2008) beskriver sjuksköterskors

upplevelser inom hemsjukvården, att den stora skillnaden med att vara vårdgivare på sjukhus och i hemmet, är att i hemmet har patienten alltid kommandot. I hemmet kommer

sjuksköterskan till patienten där denne i större utsträckning kan bestämma över sin vård, och vården bedrivas på dennes egna villkor. Pusa, Hägglund, Nilsson och Sundin (2014) beskriver att sjuksköterskor i hemsjukvården utför allt från enklare hälsofrämjande och förebyggande insatser till också mer komplex typ av vård och ska alltid ha som mål att förbättra patienters hälsa och livskvalitet.

Sjuksköterskor i hemsjukvården har ett stort ansvar för patienters vård eftersom de oftast arbetar ensamma, vilket kräver stor medicinsk kompetens men också stora psykosociala kunskaper (Pusa et al., 2014).

Patienter med psykisk ohälsa är särskilt utsatta vad gäller hinder i tillgången till exempelvis vård, internationellt såväl som i Sverige, i synnerhet ses dessa hinder efter att kontakt med vården är etablerad (Corscadden et al., 2018). Björk Brämberg, Torgerson, Norman

Kjellström, Welin och Rusne (2018) undersökt patienters, anhörigas och läkares upplevelser av hinder och tillgångsfaktorer till somatisk primär- och specialistvård i Sverige bland

personer med allvarlig psykisk ohälsa. Det visar att det finns hinder i tillgången till somatisk vård för denna patientgrupp varav ett är hur vården är uppbyggd, där hemsjukvården och primärvården samt exempelvis specialistpsykiatrin och kommunpsykiatrin är ansvariga för olika delar av den enskilda patientens vård vilket gör det besvärligt för patienterna.

Självstigmatisering beskrivs som ett individuellt hinder som kan innebära att patienterna tvivlar på sina upplevelser av symtom och tillskriver dessa den psykiatriska grunddiagnosen. Fasta vårdkontakter och kontinuitet utgör viktiga faktorer för ett gott stöd samt

patientansvariga sjuksköterskor som kan fungera som en länk mellan patient och vårdkontakter enligt behov (a.a).

Psykisk hälsa är grundläggande för både den individuella och kollektiva förmågan att känna, tänka och interagera med omgivningen, likväl som förmågan att ha ett arbete och sålunda kunna försörja sig och inte minst uppskatta livet. Psykisk hälsa är en förutsättning för att personer ska uppnå god hälsa (Världshälsoorganisationen [WHO], 2018). Den psykiska hälsan och välbefinnandet har dock minskat bland befolkningen och enligt Folkhälsomyndigheten (2019) har psykisk ohälsa ökat det senaste decenniet, bland både män och kvinnor, oberoende av ålder eller till exempel utbildningsnivå. Ett samband kan dock ses bland annat mellan ekonomi och daglig sysselsättning och utvecklandet av någon typ av psykisk ohälsa. Sjutton procent av den svenska befolkningen i åldrarna 16-84 år uppger att de besväras av någon typ av psykisk ohälsa. Vad gäller könsskillnader, var 20 procent av kvinnorna drabbade av psykisk ohälsa, hos männen var andelen 14 procent i åldersgrupperna ovan.

Psykisk ohälsa som begrepp omfattas av flera olika tillstånd. Det kan röra sig om mildare och övergående besvär till långvarigare besvär som påverkar personers funktionsförmåga i stor utsträckning. Allt från lättare tillstånd av oro eller nedstämdhet till svåra psykiatriska tillstånd för vilka personer som drabbats behöver söka hjälp från hälso- och sjukvården. Detta kan vara tillstånd som depression, bipolär sjukdom, schizofreni, ångesttillstånd, demens,

beroendesjukdomar, intellektuella svårigheter samt beteendemässiga störningar med debut i barn- och ungdomsåren. Som allvarlig psykisk ohälsa räknas tillstånd som schizofreni, bipolär sjukdom samt måttlig och svår depression (Folkhälsomyndigheten, 2019; WHO, 2013). Det går således att förstå att psykisk ohälsa är ett vitt begrepp som innefattas av flera tillstånd. I denna studie väljer författaren att anta ovanstående breda tolkning av begreppet psykisk ohälsa.

För personer som drabbas av psykisk ohälsa kan livet påverkas i olika stor utsträckning

beroende på tillståndets allvarlighetsgrad. Kaite, Karanikola, Merkouris och Papathanassoglou (2015) beskriver i sin studie att leva med allvarlig psykisk ohälsa är en ständigt pågående strid med att försonas med sig själv och sjukdomen. Personer upplever känslor av att de fått sitt liv stulet, identitetsförlust och en känsla av att vara utanför samhällsgemenskapen. Enligt

Vancampfort et al. (2015) har personer som lider av psykisk ohälsa av allvarlig karaktär såsom schizofreni och andra psykotiska tillstånd, bipolär sjukdom och svår depression ökad risk för metabolt syndrom- vilket kännetecknas av fetma, högt blodtryck, hyperkolesterolemi och förhöjt blodsocker. Detta i sin tur ökar risken avsevärt för att de ska drabbas av

kardiovaskulär sjukdom. Vancampfort et al. (2013) visade att dessa personer därför har en betydligt kortare medellivslängd jämfört med motsvarande friska personer i befolkningen. Enligt Björk Brämberg et al. (2018) beskriver anhöriga till patienter med psykisk ohälsa att deras närstående i mötet med sjukvården inte blivit tagna på allvar för sina somatiska symtom, utan att dessa kopplades till den psykiska sjukdomen. Anhöriga till patienter med psykisk ohälsa har också beskrivit att de kan ses som en tillgång, då de genom sin medverkan i sin närståendes vård kunde hjälpa till genom att vara med under vårdbesök, att ställa rätt frågor samt för att inhämta information om behandlingsalternativ med mera. Anhöriga har dock även uttryckt en oro för att tillgången till vården för deras närstående med psykisk ohälsa skulle bli sämre om de som anhöriga i framtiden inte skulle ha möjlighet att hjälpa till (Björk Brämberg et al., 2018).

Enligt Keogh et al. (2017) kan familj eller anhöriga vara en viktig stödfaktor för personer med psykisk ohälsa som också bör tas i beaktande av sjuksköterskan. Om det är möjligt kan det ha en avgörande betydelse för personen med psykisk ohälsa att dennes familj eller anhörig görs delaktig i vården. Anhöriga upplever också att de inte får tillräcklig information och stöd av sjuksköterskor, när deras närstående drabbats av psykisk ohälsa, för att kunna stödja och hjälpa denne på bästa sätt. Familjens stöd bör därför uppskattas i större utsträckning av sjuksköterskor eftersom detta medför ofta framgång i vården av personer med psykisk ohälsa. Enligt studier (Björk Brämberg et al., 2018; Janlöv, Johansson & Clausson, 2017) beskriver sjuksköterskor och distriktssköterskor känslor av osäkerhet och bristande kunskaper när de träffar patienter med psykisk ohälsa. Janlöv et a. (2018) beskriver att göra bedömningar av patienter med psykisk ohälsa upplevdes av sjuksköterskor dels som tidskrävande men även energikonsumerande. För en god vård och omvårdnad till patientgruppen krävdes det enligt sjukskörskorna ett gott teamarbete med andra professioner samt med team från psykiatrisk

specialistvård. I Björk Brämberg et al. (2018) studie framkom dock att både patienter, läkare och anhöriga upplevde samarbetet mellan de olika vårdgivarna som bristfälligt, och att diskussioner ofta förekommer om till vilken enhet patienten “tillhör” och vem som då har det samlade ansvaret för patientens behandling.

Rational

Litteraturgenomgången visar att vård och omsorg i det ordinära boendet har ökat relaterat till en åldrande befolkning med ökat omsorgsbehov. Psykisk ohälsa bland befolkningen har också ökat vilket innebär att sjuksköterskor i hemsjukvården möter dessa personer i sitt dagliga arbete. Bristande kunskap om psykisk ohälsa och psykiatri gör att sjuksköterskor är osäker i mötet med personer. Då vårdkontakten inte alltid är relaterad till den psykiska ohälsan, utan kan också vara orsakad av somatisk sjukdom, kan detta förbises på grund av bristande kunskaper hos personalen. Det kan utgöra en patientsäkerhetsrisk, och leda till ökat lidande hos personen med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom hemsjukvården kan komma att ha den mest

frekventa kontakten med personer med psykisk ohälsa. De har därmed en viktig roll i att främja tillgången till god vård och omvårdnad för personer med psykisk ohälsa. För att öka patientsäkerheten och tryggheten för personer med psykisk ohälsa samt öka kunskapen om målgruppen hos sjuksköterskor i hemsjukvården finns behov av studier inom området.

Syfte

Syftet med denna studie var därför att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med psykisk ohälsa inom hemsjukvården.

Metod

Eftersom forskningsfrågan utgick ifrån att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten med personer med psykisk ohälsa inom hemsjukvården bedömdes den kvalitativa metodiken lämplig (jmf. Holloway & Wheeler, 2010, s. 3). En induktiv ansats antogs i denna studie, vilket enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 340) beskrivs som en process att utgå från den konkreta och specifika forskningsfrågan, och att analysen utgår från intervjutexternas innehåll och inte utifrån någon teori eller hypotes.

Deltagare och procedur

Fem sjuksköterskor rekryterades med ett ändamålsenligt urval. Deltagarna rekryterades från ett arbetslag med sjuksköterskor som är verksamma inom hemsjukvården i en kommun i norra Sverige. Ändamålsenligt urval innebär enligt Henricsson och Billhult (2012, s.134) att

personer med upplevelser av fenomenet som studeras tillfrågas om deltagande. Kriterier för deltagande var sjuksköterskor verksamma inom hemsjukvården med erfarenheter av möten med personer med psykisk ohälsa. Sjuksköterskorna skulle ha arbetat minst ett år inom hemsjukvården. Av de fem deltagarna som rekryterades till studien, var fyra sjuksköterskor och en distriktssköterska, åldern varierade mellan 49-63 år, fyra var kvinnor och en var man. De hade arbetat inom yrket i 4-30 år. Inledningsvis i rekryteringsprocessen togs

telefonkontakt med enhetschefen på berörd enhet med information om studien och dess syfte. Efter muntligt och skriftligt samtycke från enhetschefen om genomförande av studien i dennes verksamhet ombads enhetschefen att förmedla informationsbrev till sjuksköterskor som svarade mot kriterierna. De sjuksköterskor som var intresserade av att delta i studien ombads att skicka mail till författaren, om sitt intresse samt ifyllt skriftligt samtyckesformulär, därefter bokades tid för intervjuer.

Datainsamling

Data till studien insamlades med individuella semistrukturerade intervjuer. Danielsson (2012, s. 168) beskriver denna metod som ett sätt att samla in kvalitativ data med fördelen att

deltagarna i intervjuerna kan genom reflektion om sina upplevelser och öppna frågor resultera i mer innehållsrik och djup data. En intervjuguide utformades som bestod av sex frågor av öppen karaktär som användes vid intervjuerna, se bilaga 1. Under intervjuerna ställdes även följdfrågor för att uppmuntra deltagarna att utveckla sina svar om det behövdes. Innan intervjuerna delgavs muntlig information om studien och dess syfte. Information om

deltagarnas kön, ålder, yrkestitel och antal år i yrkesrollen och inom verksamheten samlades in i början av intervjun. Frågorna i intervjuguiden följdes inte i någon förutbestämd ordning under intervjun, för att tillåta att svaren skulle förlöpa på ett naturligt sätt vilket enligt Danielsson(2012, s. 167) är karaktäristiskt för semistrukturerade intervjuer.

Alla intervjuer genomfördes på deltagarnas arbetsplats, fyra genomfördes på arbetstid och en efter arbetstidens slut. Intervjuerna genomfördes i ett enskilt rum för att miljön skulle vara lugn och behaglig, utan störningsmoment. Smarttelefon användes som

ljudupptagningsutrustning.

Intervjuerna varade cirka 30 minuter vardera. För att inte missa viktig data avslutades

intervjuerna genom att frågorna summerades för att deltagarna skulle ha möjlighet att tillägga något (jmf. Danielsson, 2012, s. 171). De inspelade intervjuerna transkriberades därefter ordagrant. Transkriberingarna av intervjuerna sparades på lösenordskyddad dator som endast författaren hade tillgång till.

Analys

De transkriberade intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats enligt Graneheim och Lundman (2004). Innan analysen påbörjades, lästes de

transkriberade intervjuerna igenom flertal gånger för att skapa en förståelse för innehållet och helheten. Därefter extraherades meningsenheter från det transkriberade materialet som

svarade mot syftet. Sedan kondenserades meningsenheterna, vilket innebar att överflödig text togs bort samtidigt som det var viktigt att kärnan och betydelsen i originaltexten bevarades. Därefter gjorde författaren en märkning av alla meningsenheterna, vilket skulle göra det lättare att senare i processen länka meningsenheterna till rätt intervju och informant och även var i intervjun enheten hade sitt ursprung. Därefter delades de kondenserade

meningsenheterna genom flera steg i underkategorier, beroende på likheter och olikheter i innehåll.

Kategoriseringen gjordes i totalt fyra steg. Graneheim och Lundman (2004) menar att kategorierna, således meningsenheterna ur det bredare perspektivet, ska svara på frågan ”vad”? gentemot syftet för studien. När inga fler kategorier kunde abstraheras ansågs analysen klar och resulterade slutligen i tre kategorier (tabell 1).

Etiska överväganden

Innan denna studie påbörjades, gjordes en forskningsetisk prövning av studentarbeten vid Luleå tekniska universitet. Efter godkännande av denna påbörjades rekrytering av deltagare samt datainsamling. Kvale och Brinkmann (2014, s. 99) beskriver att det är viktigt att

överväga vilken ytterligare kunskap som man tänker sig att studien och dess syfte ska leda till. Författaren till denna studie bedömer att fördelen är ökad kunskap och förståelse om ämnet under studie, men viktigast – att studiens resultat kan leda till fördelar för personer med psykisk ohälsa som sjuksköterskor möter i hemsjukvården. Detta kan härledas till ”Göra-gott-principen” som är en viktig forskningsetisk princip inom vilken man väger fördelarna med

studien mot nackdelarna (Kjellström, 2012, s. 72-73).

En aspekt av respekt-för-personer-principen är att vid utformandet av studier ha i beaktande om deltagarna kan ses som en särskilt utsatt eller sårbar grupp, vilket handlar om att skydda personer som kan anses ha en begränsad autonomi (jmf. Kjellström, 2012, s. 72). Den här studien hade fokus på sjuksköterskors upplevelser och deltagarna kunde därmed ses som en grupp som inte var extra sårbar eller utsatt. Bedömningen gjordes också att ämnet inte är känsligt för den enskilda sjuksköterskan.

Informerat samtycke är ett grundläggande forskningsetiskt begrepp i alla studier som rör människor. I denna studie fick deltagarna information om syftet med studien, att deltagandet var frivilligt samt att de hade rätt att avbryta sitt deltagande när som helst under studiens gång. Deltagarna gav sitt informerade samtycke muntligt och skriftligt. Ett annat viktigt begrepp är konfidentialitet, vilket innebär att det är viktigt att skydda uppgifter om deltagarna för

obehöriga så att ingen enskild person ska kunna identifieras i studien (jmf. Kjellström, 2012, s. 73). Detta eftersträvades genom att materialet från intervjuerna förvarades på

lösenordskyddad dator och smarttelefon. Endast författare och handledare har haft tillgång till intervjutexter. Deltagarna har avidentifieras i studien. Detta innebär i praktiken att namn, ort och arbetsplats inte framgår i studien.

Resultat

Analysen resulterade i tre kategorier, som presenteras nedan genom brödtext som styrks med citat från intervjuerna. Sammanfattning av kategorier presenteras i tabell 1.

Tabell 1. Översikt av kategorier (n=3) Kategorier

Att lyssna för att skapa tillit

Att behöva mer kunskaper och erfarenhet inom området Att få patientens förtroende kräver tålamod

Att lyssna för att skapa tillit

Sjuksköterskorna beskrev att det i mötet med personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården är viktigt att de har tid att sitta ner och lyssna på personen. För detta krävdes tid att vara

närvarande i mötet, vilket kunde leda till att mötena blev bra. En god dialog tillsammans med personen gjorde att denne vågade öppna sig för dem. Sjuksköterskorna beskrev att personer med psykisk ohälsa uttryckt att sjuksköterskorna i hemsjukvården är de enda som har haft tid att lyssna till dem, varför det sågs som betydelsefullt att kunna tillmötesgå personens behov.

De blir jätte glada om någon har lite tid, och prata och lyssna på dem. Det tycker jag är kul, det är som bra och man får själv också den känslan att ja det var ju ett bra möte (Deltagare 5)

Sjuksköterskorna beskrev att de i mötet med personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården värnade om att denne skulle känna sig lika mycket värd som andra människor och att underliggande sjukdomar inte skulle påverka bemötandet av personen. De beskrev också att personer med psykisk ohälsa själv uttryckt en önskan att bli behandlade som alla andra och de är mycket tacksamma när de ser och hör att sjuksköterskan behandlar dem som likvärdig med andra människor.

När man har behandlat de som alla andra, då har man fått höra att man är en bra människa och det är ju fint. Vi har ju många äldre människor som tycker att de inte blivit

behandlade på ett bra sätt tidigare (Deltagare 1).

Även om sjuksköterskorna beskrev det som viktigt att ta sig tid att lyssna på personerna beskrev de sig också uppleva samvetskval när de faktiskt inte riktigt hade tiden att sitta ner och prata och lyssna. De hade känslan av att de behöver ta sig tiden men att de på grund av tidsbrist och stress inte alltid hann.

… kanske man ser att de skulle vilja prata men att man är så stressad med sitt andra jobb, att man inte har riktigt tid (Deltagare 2).

Att behöva mer kunskaper och erfarenheter inom området

Sjuksköterskorna i hemsjukvården beskrev att de ofta i mötet med personer med psykisk ohälsa kände att de har för lite kunskap i att möta denna patientgrupp. De upplevde att de hade behov av att uppdatera sina kunskaper i psykiatrisk vård och omvårdnad. Särskilt svårt hade de upplevt att det var när de var nyexaminerade sjuksköterskor med lite erfarenhet. De menade att även personerna med psykisk ohälsa ansåg att det var så, då det uttryckt att mötet med personal var lättare när de hade erfarenhet och var äldre. Området psykisk ohälsa

beskrevs dock som stort och sjuksköterskorna menade att de saknar kunskaper i själva

bemötandet av personer med psykisk ohälsa. Att inte som sjuksköterska i hemsjukvården veta vad som orsakar personens psykiska ohälsa och då inte heller kunna hjälpa eller vårda

personen på ett bra sätt, upplevdes som svårt.

Jag tänker också att vet vi inte vad som orsakar deras psykiska ohälsa så vi kanske inte heller kan hjälpa de på rätt sätt utan jag tror man måste börja någonstans och då är det

väl inom citationstecken ”rota i det som i själen gör ont för de” (Deltagare 3).

Sjuksköterskorna beskrev att mötet med personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården, särskilt dem med allvarlig psykisk ohälsa kunde ge upphov till obehagskänslor. Dessa känslor var vanligare när de inte visste vad de skulle mötas av i hemmet, om personen var

oberäknelig och ostabil i sitt psykiska mående. Som en följd av detta upplevdes det också obehagligt att göra hembesöken ensam. Sjuksköterskorna beskrev att de hade otillräckliga kunskaper i att bemöta obekväma situationer och gränslöst beteende hos personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården.

Förstås också om personen är lite manisk och kan ibland prata och prata, till exempel om en som pratar om sex hela tiden, det är svårt att bemöta ibland (Deltagare 5)

Att möta personer med psykossjukdomar, men också personer med djup depression beskrevs som särskilt svårt. När de inte nådde fram till personen, om denne var passiv och eventuellt uppslukad i sin egna inre värld och inte mottaglig upplevdes det utmanande att veta vilka behov personen hade och hur de skulle möta upp till dessa. De beskrev också det som utmanande med möten med personer med svårare psykisk ohälsa som också drabbats av demens, då de upplevde sig ha bristande kunskaper i att bemöta och utvärdera vilka behov personerna hade.

Jag minns en kvinna som hör röster och pratar med olika människor, alltså hon gestaltar olika individer och det har varit svårt att veta att vem jag pratar med (Deltagare 3).

Sjuksköterskorna i hemsjukvården beskrev även att de hade bristande kunskaper i att möta personer med psykisk ohälsa när de hamnade i något akuttillstånd. Även om de försökte anpassa sig till situationerna beskrevs det svårt och de kände sig i dessa situationer tvungna att förklara flera gånger att de menar väl och vill hjälpa till men kunde då bli avvisade. De

sjuksköterskan i hemsjukvården.

Det har någon gång varit mindre bra möten också men då upplever jag att den här personen med psykisk ohälsa inte mått bra, varit stressad och då inte lyssnar på eller tar

in det man säger (Deltagare 1).

Att få förtroende från patienten kräver tålamod

Sjuksköterskorna beskrev mötet med personer med psykisk ohälsasom tålamodskrävande. Att ge vård och omvårdnad till personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården, menade de krävde mer av dem som sjuksköterskor. De beskrev det som svårt att försöka vara förstående för och visa tålamod och uppnå en tillitsfull relation med personen som mår psykiskt dåligt.

Det är säkert så att vissa kan tycka att vissa personer som då har problem med psyket, att de är ju krävande men ändå måste man försöka ha tålamod (Deltagare 1)

Tålamodet kunde prövas när personer med psykisk ohälsa var i behov av sjuksköterskans uppmärksamhet i större utsträckning. Sjuksköterskorna beskrev att de periodvis kunde bli kontaktade av personerna flera gånger per dag. Detta beskrev de var relaterat till att personer med psykisk ohälsa inte alltid hade förståelse för var gränserna går för vad sjuksköterskan kan och bör stötta dem med. De menade att personerna inte alltid hade förmågan att bedöma när det var lämpligt och inte att kontakta sjuksköterskan. De beskrev också att personer med psykisk ohälsa kunde upplevas bli beroende av dem och att det ibland blev påfrestande för dem som sjuksköterskor när de till exempel blev kallade för personens ”vän”. De beskrev att de har en strävan efter att ha tydliga gränser och uppträda professionellt.

Kanske tänker man just när man möter de att vad det är som är svårt och ibland är de jätte krävande, de kräver dels tid men också uppmärksamhet och sen kan de ringa

stup i kvarten, ibland 20 gånger per dag (Deltagare 5).

Sjuksköterskorna i hemsjukvården beskrev att relationen till en person med psykisk ohälsa tar längre tid att uppnå. Detta beskrevs som viktigt att respektera och låta det ta tid och ha

tålamod med det. Sjuksköterskorna menade att det kunde medföraett stort stöd för personen med psykisk ohälsa, dels i dennes sjukdom och men också i dennes vård. De beskrev att de försökte inge hopp till personen samt till att stödja till att känna tillit till sig själv och sin förmåga att klara av saker och ting. Sjuksköterskorna beskrev att det ibland handlade om små

saker som kunde vara mycket betydelsefullt för personen. Exempel på detta var om personen hade blivit motiverad till att sköta dagliga enkla bestyr, vilket kunde bidra till ett ökat

välbefinnande för personen. Sjuksköterskorna beskrev att som sjuksköterska tillsammans med personen är det viktigt att skapa mål utifrån dennes förutsättningar. Detta ansåg de bidrog till att personer med psykisk ohälsa kunde känna sig delaktig och tillfreds med att genomföra aktiviteter eller åtgärder för sitt eget bästa.

Men visst känns det bra när man har fått en människa att så enkelt som att sköta sin hygien bättre bara till exempel, ibland är det de små sakerna (Deltagare 1).

Att arbeta i hemsjukvården som sjuksköterska och då i patientens hem beskrevs som speciellt vilket kräver att visa respekt för patientens integritet och dennes hemmiljö. Detta upplevdes vara än viktigare i mötet med personer med psykisk ohälsa, för att inte skada det förtroende de fått från personen. De menade att de inte bara kunde rusa in i tron om att de automatiskt var välkommen hemma hos personen utan att var viktigt att känna av

situationen. Om de inte var välkommen vid ett tillfälle fick de utföra hembesök hos personen vid ett annat tillfälle.

Det är viktigt att jag tänker att man kommer till deras hemmiljö och det är deras trygghet och man måste respektera ännu mer med det här med den privata sfären (Deltagare 2).

Förtroendet för och relationen med personen med psykisk ohälsa i hemsjukvård menade sjuksköterskorna kunde förstöras i en handvändning, av små relativt enkla händelser av oftast mindre allvarlig karaktär, som till exempel mindre omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan inte lyckas utföra. Att sedan försöka vinna tillbaka förtroendet beskrevs som mycket svårt och kunde ta mycket lång tid eller i värsta fall aldrig repareras. Detta kunde enligt

sjuksköterskorna bero på att personen med psykisk ohälsa en lång tid framöver förknippade händelsen till sjuksköterskan och därför hade svårt att acceptera denne även fortsättningsvis.

För att allt hade fungerat så bra, det var samma kvinna med olika personligheter, det fungerade jätte bra i början men sen när jag misslyckades med venprovtagningen då var

Diskussion

Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården. Analysen resulterade i tre kategorier: Att lyssna för att skapa tillit; Att behöva mer kunskaper och erfarenhet inom området; Att få patientens förtroende kräver tålamod. Författaren har i diskussionen relaterat resultatet till Katie Eriksson omvårdnadsteori om den lidande människan.

I studiens resultat framgick det att sjuksköterskor i hemsjukvård upplever det som viktigt att lyssna på personer med psykisk ohälsa för att skapa en tillitsfull relation. Öresland, Määttä, Norberg och Lützén (2009) beskriver att patienter anser att det är av stor vikt att

sjuksköterskorna lyssnade på vad de har att säga och är lyhörda för vad de ville utan att värdera, bedöma eller kränka personernas åsikter. Eriksson (2018) menar att relationen utgör grunden i vårdandet och ska alltid bygga på ömsesidighet. Det är i dessa sammanhang som patienten ges möjlighet att uttrycka sina åsikter. I denna studie framkom att personer med psykisk ohälsa lättare öppnade sig för sjuksköterskorna då de hade tid att lyssna varmed den vårdande relationen förstärktes. Söderberg, Olsson och Skär (2012) beskriver vikten av att bemöta människor med värdighet, att bli bemött med nonchalans av vårdgivare kan ge upphov till känslor av att inte bli respekterad och inte bli tagen på allvar. Därigenom kan personen få känslor av att inte vara betydelsefull och därmed kan dennes värdighet kränkas.

Utifrån detta bör det betonas att respektfullt bemötande ska genomsyra alla möten mellan människor. Därför anser jag det är särskilt viktigt att beakta som sjuksköterska inom

hemsjukvården där man besöker personers hem eftersom hemmet innefattas av stark integritet och är det allra privataste av miljöer, där personen ska få vara fri att tycka, tänka, göra som denne vill. Enligt Eriksson (2018) är personers möjlighet att visa sig trovärdig knuten till dennes ansvar för sig själv och sina åsikter. Fråntas personen detta kränks dennes värdighet vilket i vårdsammanhang kan leda till ett vårdlidande. Ebbeskog och Emami (2005) menar att det är av stor vikt för patienten att sjuksköterskor har god kommunikations förmåga, hur de lyssnar och svarar till patienters berättelser om deras upplevelser. Utifrån Eriksson (1997) omvårdnadsteori om lidande framkommer det att sjuksköterskan inte bara ombesörjer vården, utan behöver vara närvarande i mötet med den lidande människan och att denne får tid och utrymme att vara den lidande men också för att kunna förlikas med sitt lidande. Jag menar att det är av stor vikt att sjuksköterskan skapar en tillitsfull relation med patienten, dels tilliten, engagemanget och närvaron i mötet kan bara det i sig verka vårdande för den lidande människan.

Enligt resultatet i denna studie framgick det att sjuksköterskor i hemsjukvården ofta upplevde att det var tidskrävande möten med personer med psykisk ohälsa och att de inte hade tid att lyssna till personens berättelse. Magnusson, Högberg, Lutzén och Severinsson (2004) beskriver att det blev en stor förändring för personer med psykisk ohälsa när vården på institutioner övergick till att de kunde få sin vård tillgodosedd i hemmet av

sjuksköterskor. Att som vårdgivare komma till patientens hem för att ge denne vård är speciellt och kan dels vara till en stor fördel för sjuksköterskan, som förhoppningsvis kan lära känna patienten på ett personligare plan, genom att i en lugn och trygg miljö ha mer tid för att lyssna på patienten. Jag menar att det kan vara till stor fördel även för patienten som får sin vård tillgodosedd i sitt hem, då detta är en trygg plats där de kan vara sig själv. Bökberg et al. (2015) visade i en studie om vård i hemmet till personer med demens att personer får sina basala behov tillgodosedda via vården men att det sällan ges baserat på personernas individuella behov. I min studies resultat framkom att sjuksköterskor kände samvetskval när de inte kunde ge mer tid till patienten trots att denne hade behov av det. Enligt Eriksson (2018) är vårdrelationen en förutsättning för en vårdprocess som fungerar, och att när vårdprocessen inte utgår från relationen blir det endast utförande av uppgifter. Jag menar att för att säkerställa att sjuksköterskor orkar med sitt arbete och känner

tillfredsställelse och öppenhet mot patienter är det viktigt att förutsättningar ges att utforma åtgärder baserat på individuella behov hos patienter.

I denna studies resultat framgick att sjuksköterskorna upplevde att de hade behov av mer kunskap och erfarenhet inom området psykiatriskt vård och omvårdnad för att kunna skapa goda möten med personer med psykisk ohälsa. Detta överensstämmer med en studie av McCormach och Skatvedt (2016) där det framkommer att sjuksköterskor har lite eller brist på erfarenheter i mötet med personer med psykisk ohälsa. För en kontinuitet och möjlighet till att skapa relation med patienter är det viktigt att sjuksköterskor uppmärksammar hur åtgärder genomförs men också att ledare ger förutsättningar för kunskap och kontinuitet i vård och omsorg av personer med psykisk ohälsa. I en studie av Molin, Granheim och Lindgren (2016) beskriver personer med psykisk ohälsa att avsaknaden av interaktion med till exempel sjuksköterskor leder till att de känner sig osynliga. Att inte kunna bemöta frågor som personerna med psykisk ohälsa hade behov av att få svar på, kunde tolkas som att personen är oviktig, ointressant och personen får en känsla av att sjuksköterskan inte har ett engagemang i personen. Jag menar att det är viktigt att ha i åtanke i mötet med personer med psykisk ohälsa, att genom sjuksköterskans okunskap i att bemöta denna grupp av

personer, kan det leda till förminskande känslor, att personen känner att denne både som person och dennes upplevelser inte är viktiga eller rätt. Det kan i sin tur vara en bidragande orsak till ett ökat lidande. Detta kan knytas an till Eriksson (1997) som menar att vård och omvårdnad alltid ska genomsyras och ha som mål att försöka lindra patientens lidande, genom att utgå från patientens behov där sjuksköterskans förhållningssätt till och kunskap om den lidande människan är ett viktigt verktyg. I en studie av Kasén, Nordman, Lindholm och Eriksson (2008) beskrivs vårdlidandet som ett lidande inte bara förorsakat av personers sjukdom och sjukdomsbehandling, utan att det även kunde bero på ej fungerande relationen med sin vårdgivare, exempelvis att personen kände sig kränkt.

I denna studies resultat framkom det att som sjuksköterska få patientens förtroende krävdes tålamod. Att patienten får förtroende för sjuksköterskan kan gagna för en god vårdande relation mellan sjuksköterskan och personen med psykisk ohälsa (jmf. Eriksson, 2018). Nygren Zotterman, Skär, Olsson och Söderberg (2015) visade att det första mötet mellan patienten och sjuksköterskan är av mycket stor betydelse för en bestående tillförlitlig och god relation. Keresi, Carlsson och Lindberg (2019) visade att dåliga möten med sjuksköterskan kan leda till att personer med psykisk ohälsa känner sig förminskade. Om sjuksköterskan istället uppmärksammar personens behov och bekymmer, ökar relationens kvalitet vilket kan gagna för en god vård och gott resultat vid vård och omvårdnad. I resultatet i denna studie framgick det att sjuksköterskorna hade som mål att tillsammans med personen skapa mål som ska uppfyllas utifrån dennes förutsättningar och behov. Jag menar att genom att dels sträva efter att ha en god relation till patienten som vårdas och också göra patienten delaktig i sin vård, gagnar för att patienten känner förtroende för sjuksköterskan. Det styrks i studien av Piredda et al. (2015) som menar att patienter som får vara involverade i större utsträckning i sin vård känner förtroende och trygghet till vårdgivaren. Detta kan förstås som att om patienten görs delaktig och får känna självbestämmande i sin vård och omvårdnad också i större utsträckning kommer vara följsam till den vård som ges, samt att det kan medföra till ökad förståelse för sin sjukdom och behandling hos personen med psykisk ohälsa.

Metoddiskussion

För att besvara syfte med denna studie valdes en kvalitativ metod. Kvalitativa studiers tillförlitlighet kan enligt Henricsson (2012, s. 474-475) diskuteras med stöd av begreppen pålitlighet, trovärdighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet, vilket författaren gör nedan

gällande denna studie.

Tillförlitligheten i denna studie kan ha påverkats av det låga deltagarantalet. Rekryteringen har dock skett enligt ett ändamålsenligt urval vilket enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 128-129) innebär att personer med mest erfarenhet om området rekryteras och kan ge mest sanningsenlig data i förhållande till syftet. Författaren har dock gjort bedömningen att en viss datamättnad uppnåtts. Kvalitet på intervjuerna behöver dock också tas i beaktande, eftersom vissa deltagare ville och kunde beskriva mer innehållsrikt medan någon berättade mer kortfattat om sina upplevelser. En anledning kan vara att författaren har lite erfarenhet angående utförandet av intervjuer.

Studiens pålitlighet har styrkts genom att författaren tydligt beskrivit genomförandeprocessen, samt att författaren använt vedertagna datainsamlings- och analysmetoder för att svara på studiens syfte, vilket enligt Henricsson (2012, s. 474) styrker studiers pålitlighet. Att processen diskuterats och granskats av andra studiekamrater och handledare bedöms ytterligare styrka studiens pålitlighet då andra kunnat följa och kritiskt granska processen.

Trovärdigheten i studien bedöms ha säkerställts genom användandet av semistrukturerade individuella intervjuer som datainsamlingsmetod. Författaren gjorde bedömningen att detta skulle kunna resultera i djupare och innehållsrik data genom att deltagarna fick med egna ord och beskrivningar berätta om sina upplevelser (jmf. Danielsson, 2017, s. 144). En intervjuguide utformades och användes vid samtliga intervjuer, vilket enligt Graneheim och Lundman (2004) kan vare ett sätt att styrka studiers trovärdighet.

Bekräftelsebarheten i en studie kan bedömas utifrån hur neutral författaren har kunna förhålla sig under forskningsprocessen (Henricsson, 2012, s. 474). Författaren till denna studie har en förförståelse inom området baserat på sina erfarenheter som kliniskt verksam sjuksköterska. För att inte låta dessa påverka studiens resultat har författaren varit observant på sina egna föreställningar och tankar. Därmed görs bedömningen att resultatet inte påverkats av författarens förförståelse i större utsträckning men att det inte går att utesluta helt och hållet att viss påverkan skett.

Beträffande överförbarhet bedömer författaren att studiens resultat går att överföra till andra liknande kontext och sammanhang. Detta då studiens tillvägagångssätt är tydligt beskrivet genom syfte, urvalsprocess, deltagare, datainsamlingen, analysprocessen vilket ökar möjligheten för andra att genomföra studien på liknande sätt.

Slutsats

Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta personer med psykisk ohälsa i hemsjukvården. I resultatet framkom att sjuksköterskor i hemsjukvården inte känner sig bekväma i att möta personer med psykisk ohälsa och att detta är relaterat till deras upplevelser av bristande kunskaper och erfarenhet i att möta denna patientgrupp. Utifrån resultatet drar författaren slutsatsen att det är viktigt att det redan dels i grundutbildningen för sjuksköterskor implementeras mer om psykiatrisk vård och omvårdnad. Därtill är det viktigt att sjuksköterskor ges förutsättningar att kontinuerligt kunna införskaffa sig ny eller

uppdaterad kunskap under sitt yrkesutövande genom exempelvis internutbildningar för sjuksköterskor inom hemsjukvården. Genom kunskapshöjning skulle sjuksköterskor i hemsjukvården kunna bli dels mer bekväma i mötet med personer med psykisk ohälsa men även bidra till ökad vårdkvalitet för patientgruppen i hemsjukvården. Att detta kunskapsglapp fylls skulle även resultera i, ur ett patientperspektiv, till att patienten får en bättre upplevelse i mötet med sjuksköterskan. Ytterligare forskning behövs om sjuksköterskors upplevelser om möten med personer med psykisk ohälsa inom hemsjukvården och särskilt om svårigheter som uppstår i mötena med personer med psykisk ohälsa för att därigenom kunna förbättra och förenkla bemötandet av dessa personer. Det har blivit allt vanligare att utförandet av sjukvård förflyttas från slutenvård ut till det ordinära boendet. Personer med psykisk ohälsa är även idag en av det största patientgrupperna inom dagens hälso- och sjukvård, vilka troligtvis sjuksköterskor därmed kommer träffa på i allt större utsträckning inom hemsjukvården.

Referenser

Björk Brämberg, E., Torgerson, J., Norman Kjellström, A., Welin, P., & Rusner, M. (2018). Access to primary and specialized somatic health care for persons with severe mental illness: a qualitative study of perceived barriers and facilitators in Swedish health care. BMC Family

Practise. 19(12). doi: 10. 1186/s12875-017-0687-0

Bökberg, C., Ahlstrom, G., Leino-Kilpi, H., Soto-Martin, M. E., Cabrera, E., Verbeek, H., Saks, K., Stephan, A., Sutcliffe, C., & Karlsson, S. (2015). Care and Service at Home for Persons With Dementia in Europe. Journal of Nursing Scholarship, 47(5), 407–416.

Bökberg, C. & Drevenhorn, E. (2017). Omvårdnad av vuxna och äldre. I E. Drevenhorn (Red.). Hemsjukvård. (59-76). Lund: Studentlitteratur.

Corscadden, L., Levesque, J. F., Lewis, V., Strumpf, E., Breton, M., & Russell, G. (2018). Factors associated with multiple barriers to access to primary care: an international analysis.

International Journal for Equity in Health, 17(28). doi: 10. 1186/s12939-018-0740-1

Danielson, E. (2012), Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl., s. 164-174). Lund:

Studentlitteratur.

Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl., s. 329-343). Lund:

Studentlitteratur.

Ebbeskog, B., & Emami, A. (2005). Older patients’ experiences of dressing changes on venous leg ulcers: more than just a docile patient. Journal of Clinical Nursing, 14(10), 1223– 1231.

Eriksson, K. (2018). Vårdvetenskap. Vetenskapen om vårdandet. Om det tidlösa i tiden. Stockholm: Liber AB.

Eriksson, K. (1997). Understanding the world of the patient, the suffering human being: The new clinical paradigm from nursing to caring. Advanced Practice Nursing Quarterly, 3(1), 8-13.

Folkhälsomyndigheten. (2019). Statistik psykisk hälsa. Hämtad 7 april, 2020, från Folkhälsomyndigheten,

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk- halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/

Graneheim, U., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105- 112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001

Henricson, M. (2012). Diskussion. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:

Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl., s. 472-479). Lund: Studentlitteratur.

Henricson, M., & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig

teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl., s. 129-137). Lund:

Studentlitteratur.

Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative research: in nursing and healthcare (3rd ed.). Chichester, West Sussex, U.K: Wiley-Blackwell.

Holmberg, M., Valmari, G., & Lundgren, S.M. (2012). Patients’ experiences of homecare nursing: balancing the duality between obtaining care and to maintain dignity and self-

determination. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 26(4), 705-712. doi: 10.1111/j.1471- 6712.2012.00983.x

Janlöv, A-C., Johansson, L., & K. Clausson, E. (2017). Mental ill-health among adult patients at healthcare centres in Sweden: district nurses experiences. Scandinavian Journal of Caring

Kaite, C., Karanikola, M., Merkouris, A., & Papathanassoglou, E. (2015). An Ongoing Struggle With the Self and Illness: Α Meta-Synthesis of the Studies of the Lived Experience of Severe Mental Illness. Archives of Psychiatric Nursing 29(6), 458-473.

doi:10.1016/j.apnu.2015.06.012

Kasén, A., Nordman, T., Lindholm, T., & Eriksson, K. (2008). When a patient suffers from care- Nurses characterization of patient´s suffering related to care / Då patienten lider av vården- vårdarens gestaltning av patientens vårdlidande. Vård i Norden, 28(2), 4-8. doi: 10.1177/010740830802800202

Keresi, Z., Carlsson, G., & Lindberg, E. (2019). A caring relationship as a prerequisite for patients participation in a psychiatric care setting: A qualitative study from the nurses perspective. Nordic Journal of Nursing, 39(4), 218-225. doi: 10. 1177/2057158519866393

Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod –

Från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl., s. 69-92). Lund: Studentlitteratur.

Keogh, B., Skärsäter, I., Doyle, L., Ellilä, H., Jormfeldt, H., Lahti, M., Higgins, A., Meade, O., Sitvast, J., Stickley, T., & Kilkku, N. (2017). Working with families affected by mental distress: Stakeholders perceptions of mental health nurses educational needs. Issues in

Menthal Health Nursing, 38(10), 822-828, doi: 10. 1080/01612840.2017.1341587

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (s. 97-129). Lund: Studentlitteratur.

Magnusson, A., Högberg, T., Lutzén, K., & Severinsson, E. (2004). Swedish mental health nurses responsibility in supervised community care of persons with long-term mental illness.

Nursing and Health Sciences, 6(1), 19-27, doi: 10.1111/j.1442-2018.2003.00171.x

McCormack, B., & Skatvedt, A. (2016). Older people and their care partners’ experiences of living with mental health needs: a focus on collaboration and cooperation. Journal of Clinical

Molin, J., Graneheim, U., & Lindgren, B-M. (2016). Quality of interactions influences everyday life in psychiatric inpatient care- patients’ perspective. International Journal of

Qualitative Studies on Health and Well-being, 11(0), 1-11. doi: 10.3402/qhw.v11.29897

Nygren Zotterman, A., Skär, L., Olsson, M., & Söderberg, S. (2015). District nurse´s views on quality of primary health care encounters. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 29(3), 418-426. doi:10.1111/scs.12146

Piredda, M., Matarese, M., Mastroianni, C., D'Angelo, D., Hammer, M. J., & Marinis, M. G. (2015). Adult Patients' Experiences of Nursing Care Dependence. Journal of Nursing

Scholarship, 47(5), 397-406. doi:10.1111/jnu.12154

Pusa, S., Hägglund, K., Nilsson M., & Sundin K. (2014). District nurses’ lived experiences of meeting significant others in advanced home care. Scandinavian Journal of Caring Sciences,

29(1), 93-100. doi: 10.1111/scs.12134

Socialstyrelsen.(2016). Din rätt till vård och omsorg- en vägvisare för äldre. Hämtad 12 oktober, 2020, från Socialstyrelsen, https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/vagledning/2016-5-5.pdf

Socialstyrelsen. (2019). Klassifikationen ICD-10. Hämtad 22 april, 2020, från Socialstyrelsen, https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/e-halsa/klassificering-och-koder/icd-10/

Söderberg, S., Olsson, M., & Skär, L. (2012). A hidden kind of suffering: female patient’s complaints to Patient’s Advisory Committe. Scandinavian Journal of Caring Siences, 26(1), 144- 150. doi: 10.1111/j.1471-6712.2011.00936.x

Vancampfort, D., Wampers, M., Mitchell, A. J., Correll, C. U., De Herdt, A., Probst, M., & De Hert, M. (2013). A meta‐analysis of cardio‐metabolic abnormalities in drug naïve, first‐ episode and multi‐episode patients with schizophrenia versus general population controls.

Vancampfort, D., Stubbs, B., Mitchell, A. J., De Hert, M., Wampers, M., Ward, P. B., Rosenbaum, S., & Correll, C. U. (2015). Risk of metabolic syndrome and its components in people with schizophrenia and related psychotic disorders, bipolar disorder and major depressive disorder: a systematic review and meta-analysis. World Psychiatriy, 14(3), 339-347. doi: 10.1002/wps.20252

Världshälsoorganisationen. (2013). Comprehensive mental health action plan 2013-2020. Hämtad 22 april, 2020, från Världshälsoorganisationen,

https://apps.who.int/gb/ebwha/pdf_files/WHA66/A66_R8-en.pdf?ua=1

Världshälsoorganisationen. (2018). Mental health: strengthening our responses. Hämtad 22 april, 2020, från Världshälsoorganisationen, https:// www.who.int/news-room/fact-

sheets/detail/mental-health-strengthening-our-response

Öresland, S., Määttä, S., Norberg, A., Winther Jörgenssen, M., & Lützen, K. (2008). Nurses as guests or professionals in home health care. Nursing Ethics, 15(3), 371-383, doi:

10.1177/0969733007088361

Öresland, S., Määttä, S., Norberg, A., & Lützen, K. (2009). Patients as ‘safeguard’ and nurses as ‘substitute’ in home health care. Nursing Ethics, 16(2), 219-230, doi:

Intervjuguide

Bakgrundsinformation

Kön? Ålder? Yrkestitel?

Antal år inom yrket?

Öppningsfråga: Berätta hur du upplever mötet med personer med psykisk ohälsa i din

yrkesroll?

Beskriv svårigheter som du har upplevt i mötet med personer med psykisk ohälsa, vilka försvårande faktorer har i så fall påverkat mötet?

När mötet med personer med psykisk ohälsa har blivit ett bra möte, vad tror du har varit så kallade framgångsfaktorer i mötet?

Berätta om dina erfarenheter när mötet blivit mindre bra?

Beskriv vad du anser är viktigt att tänka på i mötet med personer med psykisk ohälsa?

Berätta om dina tankar om hur kontakten med dig som sjuksköterska i hemsjukvården påverkar patienter med psykisk ohälsa?

Följdfrågor som kan tänkas ställas:

Skulle du kunna berätta mer? Skulle du kunna ge ett exempel? Kan du utveckla det mer?