A A R D P DE Visions of Pla ytopia
ytopiaDe PVisions of Plaaard - Niklas Bonnevier Rapport i kursen DP992C, Designprocess och -metodik II Examinatorer: Delkurs 1 Förstudie, 3 hp: Miguel Salinas Delkurs 2 Examensarbete, 15 hp: Magnus Silfverhielm na René Nordstier 3 hp:ivning,tskrapporDelkurVetenskaplig rs 3 Designprogrammet, Institutionen för teknik och design, Växjö Univsitet, 2008.er Huvudhandledare: Magnus Silfverhielm, owski, Miguel Salinas Car Kalle Nuszkl Zedig,Fackhandledare: Opponent: Emelie Nilsson Gästkritiker: Matti Klenell Datum för examination: 2009-04-20 Examensarbete nr: TD 024/2009Institutionen för teknik och design, TD
Organisation/ Organization Författare/Author(s) VÄXJÖ UNIVERSITETNiklas Bonnevier Institutionen för teknik och design Växjö University School of Technology and Design Dokumenttyp/Type of document Handledare/tutor Examinator/examiner Examensarbete/ Diploma workMagnus SilfverhielmMiguel Salinas, Magnus Silfverhielm, René Nordstierna Titel och undertitel/Title and subtitle De Paard – Visions of Playtopia Sammanfattning (på svenska) Playsam i Kalmar AB är världskända för sin design av de leksaker de säljer. Tillsammans med deras VD Carl Zedig var målet att hitta en ny produkt till företaget. Processen har långt ifrån varit linjär. Jag startade i en riktning, fick avslag, vände åt ett annat håll och slutligen bestämde vi att skapa en gunghäst i en De Stijl-stil. På samma gång skulle hänsyn tas till kraven från Playsam och mig själv. Playsams produkter är arketyper av vanliga objekt runt omkring oss som bilen och flygplanet. Företaget tillverkar huvudsakligen sina leksaker i trä och den stiliserade formen tillsammans med den blanklackerade ytan har blivit ett kännetecken för dem. De Stijl, den holländska konströrelsen innehållande konstnärer, designers och arkitekter som Piet Mondrian, Theo van Doesburg och Gerrit Rietveld. Given inspiration för gunghästen var Rietvelds stol Röd-Blå. Jag, Niklas Bonnevier, har en teknisk bakgrund och jag är formad av den. Jag ritar hellre med linjal än på fri hand, jag tänker ofta matematiskt istället för i fria former. I mina projekt arbetar jag med humor och lekfullhet, dock med stort allvar i grunden. Utmaningen i projektet var att ta hänsyn till de olika faktorer som skulle påverka gestaltningen och ta beslut om vad som var mest essentiellt för att nå målet. Kompromisser fick göras då samtliga faktorer inte kunde få den plats de krävde. Att göra avkall på tankarna Rietveld hade i utformningen med stolen Röd-Blå smärtade i designersjälen men A och O är ju att produkten fungerar till det den är avsedd för. Playsam måste också få säga sitt om resultatet ska kunna bli en kommersiell produkt i deras sortiment. Nyckelord De Stijl RietveldPlaysamRöd-BlåGunghästBauhaus Modernismen Abstract (in English) Playsam in Kalmar AB are world famous for their design of the toys they sell. Together with their CEO Carl Zedig the goal was to find a new product for the company. The process has far from been linear. I started off in one direction, got rejected, turned another way and we finally decided to create a rocking horse in a De Stijl style. At the same time taking consideration of the demands from Playsam and myself. Playsam’s products are archetypes of ordinary objects around us such as the car or the aeroplane. The company mainly produces its toys in wood and the stylized shape together with the blank painted surface has become a hallmark for them. De Stijl, the Dutch art movement containing artists, designers and architects such as Piet Mondrian, Theo van Doesburg and Gerrit Rietveld. Given inspiration for the rocking horse was Rietveld’s chair Red-Blue. I, Niklas Bonnevier, have a technical background and I am shaped by that. I rather draw with a ruler than by free hand, I often think mathematically instead of in free shapes. In my projects I often work with humour and playfulness, but with great seriousity as a base. The challenge in the project was to take in consideration the factors that would affect the shape and take decisions of what was the most essential to reach the goal. Compromises had to be done since all factors could not get the space they demanded. To renounce the thoughts of Rietveld in the making of the chair Red-Blue hurt in the designer soul but the main thing is that the product works for what it is meant to. Playsam also have to be allowed to say theirs if the result is supposed to be a commercial product in their range of products. Key Words De Stijl RietveldPlaysamRed-BlueRocking horse Bauhaus Modernism Utgivningsår/Year of issue Språk/LanguageAntal sidor/Number of pages 2009Svenska/Swedish34 Internet/WWW http://www.vxu.se/td
Tack till
Carl Zedig Kalle Nuszkowski
Miguel Salinas Magnus Silfverhielm
René Nordstierna Andreas Klippinge
ABSTRACT
Playsam in Kalmar AB are world famous for their design of the toys they sell.
Together with their CEO Carl Zedig the goal was to find a new product for the company. The process has far from been linear, I started off in one direction, got rejected, turned another way and we finally decided to create a rocking horse in a De Stijl style. At the same time taking consideration of the demands from Playsam and myself.
Playsam’s products are archetypes of ordinary objects around us such as the car or the aeroplane. The company mainly produces its toys in wood and the stylized shape together with the blank painted surface has become a hallmark for them.
De Stijl, the Dutch art movement containing artists, designers and architects such as Piet Mondrian, Theo van Doesburg and Gerrit Rietveld. Given inspiration for the rocking horse was Rietveld’s chair Red-Blue.
I, Niklas Bonnevier, have a technical background and I am shaped by that. I rath- er draw with a ruler than by free hand, I often think mathematically instead of in free shapes. In my projects I often work with humour and playfulness, but with great seriousity as a base.
The challenge in the project was to take in consideration the factors that would affect the shape and make decisions of what was the most essential to reach the goal. Compromises had to be done since all factors could not get the space they demanded. To renounce the thoughts of Rietveld in the making of the chair Red-Blue hurt in the designer soul but the main thing is that the product works for what it is meant to. Playsam also have to be allowed to say theirs if the result is supposed to be a commercial product in their range of products.
SAMMANFATTNING
Playsam i Kalmar AB är världskända för sin design av de leksaker de säljer.
Tillsammans med deras VD Carl Zedig var målet att hitta en ny produkt till företaget. Processen har långt ifrån varit linjär, jag startade i en riktning, fick avslag, vände åt ett annat håll och slutligen bestämde vi att skapa en gunghäst i en De Stijl-stil. På samma gång skulle hänsyn tas till kraven från Playsam och mig själv.
Playsams produkter är arketyper av vanliga objekt runt omkring oss som bilen och flygplanet. Företaget tillverkar huvudsakligen sina leksaker i trä och den stiliserade formen tillsammans med den blanklackerade ytan har blivit ett kän- netecken för dem.
De Stijl, den holländska konströrelsen innehållande konstnärer, designers och arkitekter som Piet Mondrian, Theo van Doesburg och Gerrit Rietveld. Given inspiration för gunghästen var Rietvelds stol Röd-Blå.
Jag, Niklas Bonnevier, har en teknisk bakgrund och jag är formad av den. Jag ri- tar hellre med linjal än på fri hand, jag tänker ofta matematiskt istället för i fria former. I mina projekt arbetar jag med humor och lekfullhet, dock med stort allvar i grunden.
Utmaningen i projektet var att ta hänsyn till de olika faktorer som skulle påverka gestaltningen och ta beslut om vad som var mest essentiellt för att nå målet. Kompromisser fick göras då samtliga faktorer inte kunde få den plats de krävde. Att göra avkall på tankarna Rietveld hade i utformningen med stolen Röd-Blå smärtade i designersjälen men huvudsaken är ju att produkten fung- erar till det den är avsedd för. Playsam måste också få säga sitt om resultatet ska kunna bli en kommersiell produkt i deras sortiment.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 BAKGRUND
1.1 PROBLEMOMRÅDE 2
1.1.1 PLAYSAMS SORTIMENT 3-4
1.1.2 LEKEN OCH LEKSAKEN 5
1.1.3 MODERNISMEN, BAUHAUS, DE STIJL OCH RIETVELD 6
1.1.3.1 MODERNISMEN 6
1.1.3.2 BAUHAUS 6
1.1.3.3 DE STIJL 7
1.1.3.4 GERRIT RIETVELD (1888-1964) 8
1.1.4 NIKLAS BONNEVIER 9
1.2 PROBLEMFORMULERING 10
1.3 PROBLEMOMRÅDETS AVGRÄNSNINGAR 10
1.3.1 MÅLGRUPP 10
1.3.2 ÖVRIGT 10
1.4 MÅL OCH SYFTE 10
2 METODOLOGI
2.1 TEORETISK RAM 11
2.1.1 VETENSKAPSTEORI 11
2.1.1.1 FÖRFOGANDEKUNSKAP 11
2.1.1.2 ORIENTERINGSKUNSKAP 11
2.1.1.3 DOXOLOGI 11
2.1.2 TILLÄMPNING 11
2.1.2.1 PLAYSAM 11
2.1.2.2 DE STIJL 11
2.1.2.3 NIKLAS BONNEVIER 12
2.2 PRAKTISKT UTFÖRANDE 12
3 RESULTAT
3.1 INSPIRATION 13
3.2 MATERIALSTUDIER 14
3.2.1 FORMFILT 14
3.2.2 SKIKTLIMMAT TRÄ 14
3.3 GESTALTNINGSPROCESS 15
3.3.1 BENSTÄLLNING 15
3.3.2 40-TALSHÄSTEN 15
3.3.3 BENSTÄLLNING DEL 2 16
3.3.4 KONSTRUKTION 17
3.3.5 HUVUD 18
3.3.6 ÅTERKOPPLING 19
3.3.7 ANALYS 21
3.3.8 HUVUD DEL 2 22
3.3.9 NYTT FÖRSLAG 23
3.3.10 ANVÄNDARANALYS 23
3.4 SLUTSATS 24
4 DISKUSSION
255 NOTER
5.1 LITTERATUR 26
5.2 BILDER 26
6 KÄLLFÖRTECKNING
MUNTLIGA KÄLLOR 27
BILAGOR
1 PLAYSAM 29
2 BÅLL 30
3 INSPIRATION GUNGHÄSTAR 34
1 BAKGRUND
1.1 PROBLEMOMRÅDE
Uppdragsgivaren är Playsam i Kalmar AB1 som tillverkar och säljer leksaker och är världskända för sin formgivning av dem. Produkterna är arketyper av olika föremål omkring oss som exempelvis bilen och flygplanet. Försäljning sker främst som finare gåva. Flaggskeppet är bilen Streamliner, designad av Ulf Hanses 1984, vilken också fick utmärkelsen Utmärkt Svensk Form samma år.
Företaget tillverkar främst sina produkter i rödbok och den stiliserade formen tillsammans med den blanklackerade ytan har blivit ett signum för företaget.
I samarbete med Playsam och dess VD Carl Ze- dig vill jag ta fram en ny produkt lämplig i Playsams sortiment. Jag kommer i mitt arbete att behandla denna produkt som en leksak och därför även teoretiskt undersöka leksaken som tingest och leken som förekomst.
En första idé genomarbetades och presentera- des för Playsam men företaget refuserade idén då den ej ansågs passa företagets formspråk. Denna process finns beskriven som Bilaga 2.
Tillsammans med Zedig slog vi våra, förhopp- ningsvis, kloka huvuden ihop och diskuterade vad vi istället skulle välja för projekt. Jag visade upp en gunghästmodell inspirerad av stolen Röd-Blå av Gerrit Rietveld2. Gunghästen föll Zedig i smaken och vi beslöt att jobba vidare med denna.
1 Utförligare berättelse om Playsam finns som Bilaga 1.
2 Mer finns att läsa i kapitel 1.1.3
Gunghästprototyp à la Rietveld
Playsams flaggskepp - Streamliner
Gunghäst
1.1.1 PLAYSAMS SORTIMENT Huruvida Playsam verkligen säljer leksaker eller ej är det svåra med företaget. Eller som Zedig ut- trycker det:
”Per definition är det leksaker men samtidigt något mer än bara leksaker. Dessa produkter hamnar i de flesta fall på en hylla som prydnad. De har en arketypisk enkelhet, inga detaljer som talar om saker. Brukaren får lägga till själv”.
Något undantag finns men överlag är detta syno- nymt med sortimentet. Jag har själv en vit Stream- liner framför mig på skrivbordet och den är härlig att bara betrakta. Men ibland tar jag upp den, rullar den fram och tillbaka, oftast i handen. Jag tänker att bilen passar både för den stora och den lilla handen. Jag känner på formen, väger den härliga tyngden i handen och förundras över den fantas- tiskt blanka och lyxiga ytan. Sedan ställer jag tillbaka den, nöjd med upplevelsen. Det är på något sätt allt jag behöver i form av lek med leksaken, jag brukar den mest i tanken, jag sliter den med mina ögon. Det är för mig uppenbart att de som köper
denna produkt antingen har koll på design eller vill säga att de har det. Bilen är så avskalad att den endast är en form med fyra hjul, vem betalar dyra pengar för nåt som egentligen inte är nåt? Jo, den formintresserade!
Hjulens fastsättning med en enkel träskruv är i sig genial. Den enkla skruven med enbart en skåra är en gammal skruvtyp och för tankarna till hantverk och äldre tider. Kanske den tiden då leksakerna verkligen enbart bestod av trä och skruvades ihop i stugorna vilka utgjorde små hus- hållsverkstäder.
Till vissa produkter finns små gubbar som sitter i fordonen. Då jag anser att målgruppen för de flesta produkter är män, är frågan om målgruppen plötsligt förflyttades från den vuxne mannen till den lille gossen då gubbarna tog plats i bilen? Själv gillar jag Streamliner precis som den är i originalet.
Men det finns absolut kunder som hellre väljer den bil som har gubbarna i sig, det tvivlar jag inte en sekund på!
Överlag anser jag att produkterna har mycket
Xtreamliner cab Gungkanin Racer F1
fina detaljer och på ett sätt tycker jag att det är just det som skulle skilja Playsam från en konkur- rent. Jag tänker exempelvis på Gunghästens sågade man och vaga svans, på Gungkaninens markerade tassar, bulliga kinder och öronen i skinn.
I Racer F1 dyker plötsligt en mycket intressant teknisk lösning upp där man kan styra bilen när man rullar den genom att vika den ner mot golvet.
Vid besök på Form/designcenter i Malmö tog jag mig tid att leka lite med just denna bil och upp- levelsen var mycket positiv! Jag kunde knappt sluta rulla och svänga bilen fram och tillbaka/höger och vänster. Just denna produkt tror jag kan attrahera båda barn och vuxna då den dels är stiligt arkety- pisk men också har en bra och spännande lekfunk- tion. Enligt Zedig finns det förvånande nog inget företag som har samma geniala funktion i styrning- en. Zedig berättade att funktionen inte är Playsams idé från början utan den är tagen från en produkt de sett i andra sammanhang. De har försökt att spåra vem som gjort funktionen men tyvärr ut an resultat.
Äldre förpackning till Streamliner. Tanken är att den ska likna ett garage. Dagens förpackning har ej möjlighet att fälla ner ena kortsidan men i övrigt är den likadan.
I sortimentet finns en serie kallad Design On Demand där Playsam tagit fram och tillverkat produkter till andra företag. Kunder är bl.a. SAAB och Volvo. Det här är dels dyrare och dels normala saker, allt från trampbilar till nyckelringar. Jag gillar konceptet starkt och jag tycker att Playsam lyckas hålla sin igenkännande formgivning mycket bra trots att det gäller att göra arketyper av exempel- vis en gammal SAAB.
Produkten Playtown Stockholm är den produkt som sticker ut mest då den består av arketypiska Stockholmsbyggnader. Jag har lite svårt att se marknadsmöjligheten i denna produkt men den fungerar säkerligen utmärkt som gåva till utländska besökare hos regering eller företag. En leksak vet jag inte om det är men som jag tidigare skrev om Streamliner så kan man också slita denna produkt i
tanken. En fin prydnad för huvudstadsälskaren kan det också vara.
Playsam har nyligen infört en serie med Stream- liner som endast är klarlackade och har gröna däck;
Green Line Organic. En kommentar till dagens miljö- fokus. I själva verket har Playsam alltid tillverkat miljövänliga produkter och detta blir då som ett statement; Här har vi rent mjöl i påsen redan från början!
Vad gäller förpackningen vilka produkterna kommer levererade i ser man tydligt att Playsam vill tala om att; Här kommer något fint till dig. Den ger en merkänsla av helhetsupplevelsen och jag tror att man som kund blir väldigt glad också över denna, inte bara innehållet. Om även förpackning- en kan stå framme på hyllan har man gjort något extra.
Streamliner Green Line Organic. Miljövänlighet ikoniserad?
Playtown Stockholm.
Design On Demand. Arketyp av gammal SAAB.
1.1.2 LEKEN OCH LEKSAKEN
Varför behövs leken och vad är en leksak? Nelson/
Svensson skriver i boken Barn och leksaker i lek och lärande:
”Den forskning om lek som hittills bedrivits svarar inte entydigt på frågan om människan eller mänskligheten. Trots det värderas leken mycket högt som fenomen i människans tillblivelse. De många perspektiv som presenteras skildrar lekens komplexitet. Levy (1978) anses ha ringat in lekens huvudaspekter som inre motivation, åsidosättande av verkligheten och inre bas för kontroll. Till detta lägger Lillemyr (2002) samspel och kommunika- tion. I leken ges tillfälle till djup koncentration, hög aktivitet, utvecklad kommunikation samt fysisk och mental aktivitet...
...poängen är att föremål blir leksaker när de i leken blir något annat än de är utanför leken, t.ex. när spaden blir en pistol eller när pinnen blir en häst.
Med detta synsätt kan vad som helst vara en leksak.
Att knyta leksaken till leken kan förefalla naturligt då begreppet leksak innehåller den aktivitet i vilken dessa saker används”.
Om jag själv ska tänka tillbaka på min barndom och när jag lekte så vill jag dela in den i två delar;
Då jag lekte utomhus med vänner och då jag lekte inomhus ensam eller med vänner. För att göra en koppling till leksaker så var det främst när jag lekte ensam inomhus som jag kan minnas något speciellt intressant kring ämnet: LEGO var något som fascinerade mig oerhört mycket, speciellt den produkt som heter Technics där man kunde bygga fordon som gick att styra på olika sätt, med kuggstänger och pneumatik. Efter ett tag utveck-
lade jag själv produkterna och “stylade” dem efter eget huvud. Jag minns att jag kunde sitta väldigt länge och fundera över vad konstruktionslösningar och förändringar innebar. Att sätta dit en fjädring på bakhjulen, nej men titta, jag hade gjort en buggy av en gaffeltruck. Jag är idag enormt tacksam för att jag hade dessa leksaker då jag tror att de betytt mycket för mig och mina intressen för teknik och kreativ problemlösning idag.
Jag anser att det finns ett mervärde i att en lek- sak erbjuder barnet att kunna sitta i djup koncen- tration och fokusera på exempelvis en problem-
lösning. Det måste finnas stimulans. Jag hade själv
“myror i brallan” som barn och det var endast när jag stimulerades tankemässigt som jag kunde sitta still och fokusera. Min mor berättade att småbilar fascinerade mig på det sättet. Jag radade upp dem på rumsbordet och utförde noggrann kvalitetskon- troll så att hjulen fungerade på varje bil.
Jag fick tillfälle att sitta ner och prata med en av författarna till boken Barn och leksaker i lek och lärande, Krister Svensson, då han besökte Design- programmet. Vi pratade om just leken och leksaken och han menade:
”Den vuxenrelaterade synen på leksaker behöver ej stämma med barnets. Barn är okultiverade. Det är vi vuxna som har bestämt, genom nedärvda föreställningar och vanor, vad barn ska gilla”.
Det är intressant att det är vuxna som bestämt vad som ska locka ett barn till lek och inte. Det ska vara färgglatt och ha roliga former. Men vid närmare eftertanke blir det självklart att så är fallet, det finns inga designers som är barn vad jag vet.
LEGO byggde denna hjärna!
1.1.3 MODERNISMEN, BAUHAUS, DE STIJL OCH RIETVELD
För att söka nå fram till dig som läsare med det budskap Gerrit Rietveld hade med sin stol Röd-Blå ska jag i följande fyra kapitel försöka förklara dels vad som hände inom konsten/designen efter För- sta Världskriget samt ge en förklaring till konceptet bakom själva stolen.
1.1.3.1 DER ISM 3
”I efterdyningarna av första världskriget vände sig många inom den konstnärliga världen bort från krig och man ansåg att en helt ny värld måste byggas upp. Inom byggsektorn hade kriget lett till en brist på arbetskraft och som resultat såg man en allt större industrialisering av arkitekturen.
Bidragande var även det faktum att krigsindustrin, särskilt i Tyskland, nu var tvungen att ställa om till mer fredliga syften. Inspirationen till den nya arkitekturen togs däremot inte från industrin, utan från bildkonsten; samspelet mellan konstnärer och arkitekter hade redan under kriget funnits inom den ryska konstruktivismen och den holländska De Stijl-rörelsen. Kortfattat kan sägas att modernis- terna strävade efter en långtgående reducering av formen så att den blev mer avskalad, en abstrakt bild; å andra sidan tog man i bruk mycket kraftfulla uttrycksmedel, måhända under påverkan av bild- konstens expressionism”.
På flera ställen i Europa uppstod grupperingar med likartade målsättningar, även om de politiska förhållandena kunde vara mycket olika. Alla dessa grupper kom under hela 1900-talet att starkt påverka designvärlden.
3 Vihma, Susann: Designhistoria.
1.1.3.2 BAUHAUS45
“Bauhaus grundläggande idéer var att sammanfoga konst, skulptur, arkitektur och design samt att därmed också minska klyftorna mellan finkultur och de lägre ansedda konsthantverkskunskaperna. Bauhaus har haft stort inflytande på modern konst och arkitektur samt kan ses som en föregångare till funktionalismen.
Skolans huvudsakliga inriktning var arkitekturutbildning, men den hade även avdelningar för utbildning inom konst”.
Bauhaus grundades av Walter Gropius år 1919 (90-årsjubileum i år alltså!). Skolans tanke att förena konst, hantverk och industri till en enhet är fortfarande idag på vilken pedagogisk grund dagens designskolor vilar. Bauhausskolan kom bara att verka i 14 år, 1919-1933. Det anses mycket förvånande att det vi idag anser som accepterat ansågs så pass radikalt år 1933 att det var SS- soldater som kom och stängde igen skolan för gott.
Det viktigaste arvet består kanske i följande:
“En ständig förmåga till förändring i syfte att upp- nå de eftersträvade målen. Dock är det viktigt att komma ihåg att skolan inte kan karaktäriseras med bara ett par ord eller ur bara ett perspektiv”.
Den arkitektur som uppstod i Bauhausskolan i Tyskland, liksom i Nederländerna och Tjeckoslo- vakien, benämndes av utövarna själva helst som
“ny saklighet” (neue Sachlichkeit). Man såg sig inte som endast arkitekter, utan även som samhällsom- danare, inte endast i ett regionalt eller nationellt perspektiv utan även internationellt. Flera arkitek-
4 Vihma, Susann: Designhistoria.
5 Fiedler, Jeannine. Feierabend, Peter: Bauhaus.
ter motsatte sig benämningen “funktionalism”, men denna term har ändå blivit den mest använda ibland annat Tyskland och Skandinavien. Tre huvud- drag kan urskiljas för den nya arkitekturen: byggna- derna behandlas som volymer och inte som fasta kroppar som förr; byggnadernas nya stål- eller betongkonstruktioner skapar en regelbundenhet och en underliggande rytm; alla former av påklist- rad dekor eller ornament tas avstånd ifrån.
Bauhaus har förärats ett typsnitt, Bauhaus 93, och med detta typsnitt är avsnittets rubrik, rap- portens sidnumrering samt min logotyp för egna företaget Nico Design gjorda.
Logotyp för egna företaget Nico Design. Ett n och ett d blev en elefant!
1.1.3.3 DE STIJL6
De Stijl var en konströrelse på 1920-talet be- stående av bland andra Piet Mondrian, Theo van Doesburg och Gerrit Rietveld. Man förespråkade användning av elementära former i konsten, i syn- nerhet kuber, vertikaler och horisontaler. Rörelsen hade en antiindividualistisk och antiexpressionis- tisk tendens och eftersträvade objektivitet. I sin konstutövning sökte konstnärerna efter en själslig harmoni och ordning. Konstverkens formspråk är rent abstrakt, och man sökte återskapa essensen i form och färger, synintryck förenklades till verti- kala och horisontella led. Bara primärfärgerna blå, röd och gul användes tillsammans med svart och vit. De Stilj-gruppens arkitektur kom tillsammans med den ryska konstruktivismen att inspirera och påverka den tyska konstskolan Bauhaus.
Jag fascineras av De Stijl. Deras uttryckssätt, formspråk och färgkompositioner. Precis som Memphisgruppen7 erbjuder de något annorlunda, ett annorlunda synsätt på skapandet, en motkom- mentar. Det är roligt att se något som bryter mönster. En motpol till det eviga pratet om den Skandinaviska formen? Eller kanske är det min tekniska ådra som attraheras av raka linjer och rektanglar. Sen finns det mycket kaos runtom oss i världen och en viss trygghet finns i ordningen. Det är ju också så med skapandet;
”Det pendlar mellan fullständigt kaos och fullstän- dig ordning. De Stijl har placerat sig längst ut på
’ordningssidan’ och för van Doesburg, Mondrian och några till var ordningen att föredra mycket mer än något annat alternativ i deras dagar” .
6 Vihma, Susann: Designhistoria.
7 Vihma, Susann: Designhistoria: Memphisgruppen (1981) ville bryta med dåtidens smak och skapa debatt kring formgivning.
Piet Mondrian (1877-1944) ”Composition with red, yellow and blue”.
1.1.3.4 GERRIT RIETVELD (1888-1964)8 Rietveld var i grunden snickare med egen verkstad i Utrecht, Holland, och senare även designer och arkitekt. Som möbelsnickare kände han väl till de moderna riktningarna inom design, bland annat via den engelska tidningen The Studio.
Den så kallade Röd-Blå stolen, som Rietveld utformat, hör otvivelaktigt till en av de mest kända enskilda designprodukterna i modern designhisto- ria. Det beror främst på att stolen så tydligt repre- senterar De Stijl-kretsens och samtidigt modernismens centrala intentioner.
Rietveld ville att stolen skulle vara enkel till sin utformning, ha en stabil konstruktion och dessutom vara lönsam att tillverka i serier. Det är samma egenskaper som en möbeldesigner även i våra dagar uppställer som mål. Stolen består av träribbor och skivor. Första versionen var mörkbetsad men efter att ha fått kontakt med De Stijl valde han att måla stolen enligt deras färgteorier.
Det förekommer olika berätt- elser hur detta skulle ha gått till, men den mer djupgående och, enligt mig, mest intress- anta är att Rietveld blev tipsad av arkitekten Robert van’t Hoff att kontakta Theo van Doesburg. Genom van Doesburg ska Rietveld ha fått idén om hur stolen skulle målas, och samtidigt även fått erbjudande om att ansluta sig till gruppen9. Den blå sittytan symboliserar det horisontella och det kvinnliga, den röda ryggskivan det vertikala och det manliga.
De gula ändarna på ribborna symboliserar att de blivit stympade från ursprungligen längre delar.
8 Vihma, Susann: Designhistoria.
Basmodulen i stolen är 100 mm; ribborna är en tredjedel av detta, eller 33 mm i sektion (i den första versionen av stolen 25x26 mm). Vad detta säger om tjockleken på skivorna framgår ej men troligt är att standardmaterial för tiden användes då ett av målen som tidigare nämnt var att hålla produktionskostnaden nere.
Många anser att stolen är obekväm att sitta i och det beror ju lite på hur man värderar saker.
Rietveld har talat om ett “aktivt sittande” vilket skulle kunna innebära att man inte ska somna bara för att man sitter ner. Visst är det hårda ytor som möter våra kroppsdelar men det är verkligen inte hela världen när vi ändå vill byta sittställning med tiden. Självklart är den inte lika skön som en mjuk fåtölj men sittvinklar för rygg och sits eller sitthöjd som avser ett ergonomiskt sittande. Men å andra sidan handlar det också om ett objekt som genom De Stijls färgteorier och möbelkonstruktion kom- binerar konsten och designen. Samtidigt kanske detta säger oss att det mer är ett diskussionsföre- mål än ett bruksföremål?
Stolen Röd-Blå av Gerrit Rietveld (1888-1964)
1.1.4 NIKLAS BONNEVIER
Min personliga bakgrund är tekniskt betingad och det är något som följer med mig i livet; Jag ritar hellre med linjal än på fri hand, jag tänker hellre matematiskt än i fria former.. Det började med fyra år på teknisk linje med husbyggnadsinriktning på Polhemskolan i Gävle. Några år senare började jag på Ekonomiingenjörsprogrammet vid Högskolan i Gävle, ett program med ekonomi, logistik och kvalitet som hörnstenar. Jag fick i mitt examensar- bete på utbildningen tillfälle att vara på Ericsson AB där jag senare även fick anställning. Efter dryga fem år som anställd inköpare upptäckte jag att kreati- viteten och skapandet inte fick tillräcklig plats, jag behövde motivation och fann något annat.
Efter två år på folkhögskola och nu tre år på Designprogrammet vid Växjö universitet kan jag stolt och med glädje säga att jag funnit mitt mål. Äntli- gen gör jag något som känns rätt hela tiden!
En del av mitt arv består av tankarna på morfars stolproduktion i lilla Tallåsen i Hälsingland. Det gick tyvärr inte så bra för morfars fabrik, den gick i kon- kurs. Att kunna förvalta detta arv och lyckas skapa en vinstgivande trämöbelproduktion är en av de drömmar jag lever efter. Entreprenörssjälen i mig är stark och jag vurmar för den lille producenten som lyckas överleva med tillverkning inom Sve- riges gränser och samtidigt använda det material som finns att tillgå här.
I skolprojekten har jag ofta arbetat med humor och lekfullhet och det är något jag hoppas fortsät- ta med, det är viktigt att skratta och ha roligt. Att få jobba med ett leksaksföretag i examensarbetet var min dröm, och den blev sann!
Niklas möter Streamliner. Foto: Andreas Klippinge
1.2 PROBLEMFORMULERING
Går det att sammanföra Playsam, De Stijl och Nik- las Bonnevier i en och samma gunghäst?
1.3 PROBLEMOMRÅDETS AVGRÄNSNINGAR
1.3.1 MÅLGRUPPFrån Playsam fick jag följande beskrivning av deras målgrupp:
”Playsam är för oberoende människor som har en stark känsla av integritet och säkerhet i sina värden; har mindre behov än andra för sociala bekräftelser; är mer kosmopolitiska; mer intres- serade av konst, och söker upplevelser i sitt liv; har konnässörens själ; avvisar den uppenbara mittfåran i livet därför att de vill upptäcka saker själva; vill bli förförda av saker som själ, kvalité och estetik – modern exklusivitet – snarare än traditionell lyx;
värderar varumärken som har en själ och integritet, inte tomma statussymboler; är intresserade i pro- dukters värden och filosofin bakom produkter och varumärken; uppskattar stora nya idéer, koncept och uttryck”.
För min produkt är målgruppen densamma men användargruppen är barn i åldern 2-5 år. Det inne- bär exempelvis att säkerhetsaspekter måste tas i beaktan. Playsams säkerhets- och standardmått redovisas under 3. Resultat.
1.3.2 ÖVRIGT
Förpackning kommer ej att undersökas.
1.4 MÅL OCH SYFTE
Målet är att lösa problemet att sammanföra Play- sam – De Stijl – Niklas Bonnevier i en gunghäst med syftet att långsiktigt uppnå ett erkännande som designer och ett samarbete med Playsam.
2.1.2 TILLÄMPNING
I mitt arbete har jag olika rättesnören att anpassa mig efter. och enligt 1.2 Problemformulering är dessa: Playsam, De Stijl och Niklas Bonnevier.
2.1.2.1 PLAYSAM
Vad gäller Playsams krav och önskemål på slutpro- dukten kan de sammanfattas med orden: “Lekvänlig gunghäst i Rietveldsk anda som passar in i Playsams sortiment”.
Vad gäller ledordet lekvänlig är detta dels en kunskap som bygger på standardmått vad gäller exempelvis höjd, gungmedars längd etc. Detta är en exakt kunskap och därför en förfogandekunskap.
Hänsyn tas också till utstickande delar, vassa partier eller isättningen av foten vilken inte får riskeras att skadas. Denna kunskap är både exakt och tolkad och blir då en orienteringskunskap.
Nästa ledord är just vilket uttryck Playsam har och detta är liksom föregående en orienteringskun- skap.
2.1.2.2 DE STIJL
Med De Stijl menas i detta fall Rietveld och hans teorier kring möbelkonstruktion. Han utgick ifrån standardmaterial vilka han sedan skapade en modul av. Modulen 100 mm var utgångspunkten i stolen Röd-Blå och sedan användes en tredjedel av detta, 33 mm, för ribbornas sektion. I mitt arbete har jag valt modulen 25 mm och använt denna i konstruktionen och formgivningen av gunghästen.
Dessutom ska delarna i stolkonstruktionen place- ras på ett bestämt sätt. Denna kunskap är exakt och är därför en förfogandekunskap.
Vad gäller hur delarna ska placeras i gunghäs- 2.1.1.3 DOXOLOGI
Mats Rosengren, tilldelad Pro Linguapriset för “Excel- lent svensk humanistisk forskning” 2008, har skrivit boken Doxologi – En essä om kunskap. Doxologi kan översättas med att uppfatta och beskriva våra kunskaper som just så fluktuerande, mångskif- tande och ibland motsägelsefulla som de alltid har varit och att detta ska kunna göra rättvisa åt den mänskliga kunskapens såväl teoretiska som praktis- ka sidor. Mer preciserat, att såväl hur det kommer sig att vi kan veta att två plus två är fyra som att kunna urskilja vad som är ett intressant argument i en diskussion. Dessa kunskaper och förmågor är svåra att entydigt bestämma och definiera, inte minst för att de involverar ett stort mått av färdig- heter som kanske inte direkt hör till exempelvis diskussionens innehåll (diskurs) och sammanhang.
Essän ska svara på en fråga:
“Vad betyder det att all kunskap som vi människor har - alltifrån teoretiska insikter till praktiska färdig- heter - är just vår kunskap?”
Rosengren menar att det finns en skarp åtskillnad mellan tolkande vetenskaper och faktavetenskaper och att denna inte längre är hållbar. Med detta i ryggen finns det utrymme för mig som rapportör att kunna ta med och rättfärdiga egna åsikter kring mitt projekt i rapporten.
2 METODOLOGI
2.1 TEORETISK RAM
2.1.1 VETENSKAPSTEORIDet finns olika kunskapsformer och tre av dessa ska jag förklara djupare då mitt arbete baseras på dessa: Förfogandekunskap, orienteringskunskap samt doxologi.
2.1.1.1 FÖRFOGANDEKUNSKAP
Bengt Molander skriver i boken Kunskap i handling:
“Förfogandekunskap förväntas vara neutral, objektiv och exakt (avbildande), samtidigt som den förväntas vara sann och säker till sin karaktär.
(episteme)”.
Med andra ord, kunskap som kan bevisas eller på annat sätt är obestridlig är förfogandekunskap.
2.1.1.2 ORIENTERINGSKUNSKAP
Bengt Molander fortsätter i boken Kunskap i hand- ling att skriva:
“Orienteringskunskap är inte objektiverande och kan inte låsas i påståenden, teorier och modeller.
Orienteringskunskap är annexakt och ett oavslutat kunskapsperspektiv som upprättas i dialog mellan teori och praktik, samt mellan kunniga individer.
Denna kunskapsväg ger upphov till ett överblick- ande och holistiskt kunskapande förhållningssätt, snarare än ett utpekande av rätt och fel.
Sammanfattningsvis blir det lite svårare att förklara orienteringskunskapen. Men grundtanken är att det handlar om ett helhetstänkande, att exempelvis ta hänsyn till den hållbara utvecklingen i ett projekt.
2.2 PRAKTISKT UTFÖRANDE
• Teori kring Modernismen, Bauhaus, De Stijl, Rietveld, leksaker och leken.
• Marknadsundersökning av gunghästar via Internet. Leta inspiration eller tvärtom, antiinspiration för former jag ej vill ha.
• Formundersökning av gunghästar med modellbyggande i skala 1:10. Detta för att snabbt få upp tredimensionaitet utifrån vilket det sedan är lättare att ta beslut om nästa steg i formprocessen.
• Materialundersökning beroende på val av utformning.
• Formundersökning fortsätter i skala 1:1.
• Prototyp byggs i skala 1:1.
Löpande:
• Kommunikation och möten med Playsam för att stämma av att arbetet löper väl och i enlighet med problemformuleringen.
• Rapportskrivning. Alla händelser och bes- lut förs in i rapporten direkt.
• Intervjuer via telefon, mail och möten.
Avslutning:
• Projektet redovisas med gestaltad rapport, plansch 1000x700 mm, prototyp i skala 1:1 samt muntlig redovisning.
ten finns inga svar på detta utan det innebär ett sökande efter en form som är lämplig utifrån givna riktlinjer. samt med inflytande från Playsam och mig själv. Jag har att ta hänsyn till exakta kunskaper, tol- kade kunskaper samt möjlighet till ett doxologiskt förhållningssätt.
2.1.2.3 NIKLAS BONNEVIER
Och hur förhåller man sig till sig själv? Här kom- mer doxologi återigen in i bilden. Som formgivare blir detta extra tryggt med doxologi i bakfickan då jag annars har mycket svårt att rättfärdiga mitt eget tyckande i en produkt. Vi har blivit utbildade till att alltid ha bakgrundsfakta till designbeslut och det är så långt helt rätt. Men vad händer om det inte finns fakta som styrker besluten? Någonstans måste eget tyckande få ta sin plats.
3 RESULTAT
3.1 INSPIRATION
För att få inspiration och för att se vad jag vill ha och inte i min gunghäst tittade jag på existerande produkter på marknaden samt äldre gunghästar.
Resultatet av detta kan ses som Bilaga 3.
Given inspiration var min gunghästmodell som låg till grund för hela projektet. En liten anekdot är att Playsams gunghäst och min egen gunghästmo- dell har mötts en gång tidigare. Utställningen hette Hästen och tilldrog sig på Huseby Bruk i Grimslöv utanför Växjö. Utställningskuratorn mailade mig och ville ha med min modell på utställningen. Hon hade fått träff på min gunghäst på Google. Där fick man se vad bra det är att lägga ut bilder på nätet på det man skapar!
När gunghästmodellen skapades var vi i projek- tet bundna till ett materialkit. Detta kit hade stor påverkan på utformningen och kanske speciellt på gungmeden som blev extremt kort. Vad gäller den blåa och röda ytan valde jag vid tillfället att placera dessa enligt hörsägen att den största ytan skulle vara röd. Enligt tidigare kapitel kring Rietvelds tan- kar var ju inte detta rätt färgsättning utan färgerna ska byta plats.
Min egen och Playsams gunghäst på utställningen ’Hästen’ på Huseby Bruk.
Gunghäst á la Rietveld.
3.2 MATERIALSTUDIER
En gunghäst görs i normalfallet helt i trä och pro- dukter av trärester. Playsam använder en stor del MDF10 i sina produkter. Främst i delar som kropp, sits och huvud. Medarna görs oftast i gummiträ.
Det finns alternativ till dessa två material bero- ende på vilken form som väljs. Jag ska förklara två material som har olika krav på utförande.
3.2.1 FORMFILT
Formfilt är ett relativt nytt och populärt material till möbler. Det används sedan tidigare i bilindustrin till bilinredningar som innertak och insida dörr.
Intressant är att Zedig inte tycker att formfilt är fel material för Playsam, något jag själv trott då det inte går att erhålla den blanka yta som förekom- mer i Playsams andra produkter. Zedig menar att det främst är arketypen som är Playsams signum.
Dessutom går det i utformningen att söka efter en familjekänsla i produkten så den passar till övriga sortimentet, exemeplvis en liten detalj i blanklack- erat trä.
Formfilt åstadkoms genom att på en form pressa en annan form och däremellan läggs en speciell filt preparerad med plastfibrer. När man pressar samman de två formarna under högt tryck och hög värme stelnar filten. Resultatet blir ett hårt, lätt och behagligt material. Dessa tre egen- skaper lämpar sig väl för att göra gunghästen i och när materialet dessutom ger friktion mot en barnrumpa så barnet inte glider av gunghästen är det ju helt perfekt!
Den plast som används i filten är enligt hörsä- gen gamla PET11-flaskor, tyvärr finns ej klara svar att
10 Medium Density Fibreboard är en träfiberskiva 11 Polyetylentereftalat
få, och huruvida detta är hållbart eller ej är jag inte man att svara på. Dock anser jag det vara felaktigt att ta ur PET-plasten ur sitt kretslopp och sedan kalla det för miljövänligt, vilket företagen gör. Det innebär ju bara att vi måste tillverka mer plast som ersätter den förlorade.
3.2.2 SKIKTLIMMAT TRÄ
På samma sätt som med formfilt kan flera lager av träfanér med lim emellan pressas samman i en form. Tillverkningssättet med pressning i en form kräver antingen maskiner som pressar eller tvingar ihop form och material, annars får man med skruvtvingar pressa ihop materialet för hand.
Ur ett hållbarhetsperspektiv känns trä bättre än plastfibrer och då gäller det att ta ställning till att
använda ny teknik eller tänka hållbart. Formfilt. Stolen Peekaboo från Blå Station.
Skiktlimmad och formpressad björk. Pallen Bimbo från Blå Station.
3.3.2 40-TALSHÄSTEN
Zedig föreslog att titta på hur gunghästen kunde utformas för att passa Playsam på bästa sätt och vi pratade om säkerhet och mått, att testa rundade former på olika ställen och om olika material. Jag fick en skiss han själv hade gjort för många år sedan:
Skiss gunghäst av Carl Zedig, Från original från 40-talet.
Kroppen bildar på samma gång sits- och gungkon- struktion och består i originalet av massivt trä. Ho- varna som sticker fram fungerar som stopp såvida man gungar för mycket. Om jag skulle jobba mot denna utformning skulle jag eventuellt kunna välja både formfilt och skiktlimmat trä som material.
Samma som ovan men väldigt smal.
Tanken är att denna skulle vara i ett enda stycke. Två ben.
Och med sits kan det se ut så.
3.3 GESTALTNINGSPROCESS
3.3.1 BENSTÄLLNINGMed utgångspunkt i meden till min egen Rietveld- inspirerade gunghästmodell samt det faktum att Zedig fastslagit att längden på medarna bör vara minst 80 cm sattes detta som konstant och ben- ställningen provades. Jag gillar medens höga profil, den talar stabilitet och är utmanande i formen.
Sett till stolen Röd-Blå och dess utformning tycker
jag i detta läge att meden gör så gott den kan för att passa in. Det är svårt med den rundade un- dersidan att motivera vad som ser bra ut till den kantiga stolen. Men beslut kring detta får komma senare i modellfasen. Vad som händer när jag för- storar urprungsmeden är att den nya medens höjd blir väldigt kraftig och markerad. Den känns stabil men möjligen för tydlig, ögonen fastnar där. Men i detta stadie handlar det om att prova så det får stanna vid en reflektion.
Skiktlimmad och formpressad björk. Pallen Bimbo från Blå Station.
3.3.3 BENSTÄLLNING DEL 2
Med Zedigs skiss som inspiration provade jag att göra små modeller för att snabbt se en tredi- mensionalitet (se översta och mittersta bilden till vänster). Sedan gjorde jag en fullskalemodell på en av varianterna (nedersta bilden till vänster). Jag utgick från gunglängden 80 cm lång men när den stod färdig kände jag mig inte tillfreds med den då den var så väldigt långt ifrån Rietvelds tankar i sin utformning.
Jag vände tillbaka till pappersmaterialet jag använt till modellerna för benställningen och gjorde ett nytt modellförslag vilket jag visade upp för Playsam (översta bilden till höger) Här fanns tanken på formfilten fortfarande med. Playsam var inte alls intresserade av idén utan Zedig frågade var jag gjort av min ursprungsprototyp. Han hade ju helt rätt! Jag hade tappat bort Rietveld totalt i mitt sökande. Vi diskuterade och beslutade att jag skulle lämna formfilten och fokusera på min egen gunghästprototyp i Rietvelds anda och materialet trä. Mitt arbete skulle hädanefter inriktas mer mot Rietveldska stolen Röd-Blå. Jag fokuserade mer på att försöka möta Rietveld i konstruktionen och undersökte därmed benställningen enligt dessa principer.
Skalmodeller gjordes för att snabbt få upp tredimensionalitet vilket ger tydliga svar på funde- ringar (mittersta bilden till höger). Denna skalmo- dellstudie gav tyvärr inte svar på de form- och konstruktionsfunderingar jag hade. Jag behövde jobba i fullskala och började med att bygga modell med Rietvelds dimension 33 mm på ribborna. Som synes provade jag också en annorlunda gungmed (nedre bilden till höger).
Benställningsmodeller.
Prototypbygge.
Färdiglackerad prototyp.
3.3.4 KONSTRUKTION
Tillsammans med vår verkstadslärare Kalle Nus- zkowski gick vi igenom och analyserade de mått Rietveld använt sig av i stolen Röd-Blå. Enligt litteraturen ska Rietveld ha använt sig av standard- dimensioner som fanns tillgängliga för tiden. Det är en bra utgångspunkt, om inte från standardma- terial, så i alla fall från det som är enkelt produ- cerbart. Tyvärr finns inte dessa dimensioner som standardmaterial idag men trästavar tillverkar vi enkelt själva i vår verkstad. Föregående modell med dimension 33 mm blev alltför grov för det jag kände skulle bli en vacker och smäcker gunghäst.
Jag ville definitivt ha en mindre dimension och vi valde 25x25 mm vilket också var ett mått Rietveld använt i en av sina prototyper till Röd-Blå (egent- ligen 25x26 mm). Jag började metodiskt att bygga en liknande konstruktion som Röd-Blå. Svårighe- ten var att välja bort eller ha kvar vissa ribbor.
De längsgående ribborna nedtill (ses i de övre bilderna) valdes bort då det helt enkelt blev för många ribbor på för liten volym. De vertikalgående ribborna förlängdes ner på utsidan av medarna då det mer efterapar Rietvelds sätt att sätta samman konstruktionen. Ryggbrickan förlängdes för att det mer liknar stolen. Ytterligare en gungmed provades men återgång till den ursprungliga gungmeden gjordes efter lång diskussion kring vad som var rätt eller fel. Valet kan hänföras till ett standardmaterial, mer än den böjda meden. Gungmeden är alltjämt 80 cm lång. Sitthöjden, från golv till sits, är enligt Playsams val ca 30 cm beroende på var på sitsen man mäter. I detta utförande är sittbredden 20 cm vilket kan vara alltför brett. Brukartest måste utföras för att kunna utvärdera objektet. Sen var det dags för lite färg!
3.3.5 HUVUD
Att hitta rätt huvudform som skulle passa både mitt, Playsams och Rietvelds uttryck är inte lätt. I nederkant ses små skisser på olika hästhuvuden jag funderade kring. I skissningen försökte jag kom- binera den strikta form jag använt i min gunghäst- prototyp med ett mjukare uttryck. Jag fick inga svar utan bestämde mig för att jobba i skala 1:1 i modellverkstaden.
Jag använde mig av två av de gunghästställnin- gar jag tidigare gjort och testade olika huvuden i papper. Från foto 1 till 2 sker en stegvis förändring mellan totalt 10 olika huvuden. Höjd och bredd är ändrat på olika ställen från huvud till huvud men hela tiden utgår jag ifrån närmast föregående. I foto 2 återfinns det huvud jag var mest nöjd med men tyvärr inte helt nöjd utan ställdes istället frågandes till vilket uttryck jag var ute efter. Jag lämnade dessa därhän och att undersöka vidare senare i projektet.
En jämförelse mellan det första och det sista huvudet.
3.3.6 ÅTERKOPPLING
Jag mailade över bilder på den färdigmålade modellen, utan huvud, till Zedig och fick respons:
“Hej Niklas,
Den höga ryggen ser majestätisk ut. Men kolla så att den står horisontellt när ett barn sitter på den. Ev måste du flytta fram ryggen något. Den högra övre tvärslån måste in så att den inte sticker ut. Här måste du bita huvudet av dogmen. Annars blir den omöjlig att leka med.
Så återstår bara det svåraste - huvudet. Prova med två alternativ:
1. Ditt första förslag
2. En variant av Playsams gunghästs huvud.
Se vilket som går ihop. Att Playsams är med rund nacke gör inget. Du har redan frångått det raka med gungmeden.
Lycka till.
Carl”
Från uppdragsgivaren kom alltså kommentarerna om jämvikt på gunghästen vid både användning och självstående, ryggbrickans placering, den övre, främre tvär- slån som kan skada ett litet knä samt att huvudets utformning måste lösas. Här uppstår ett svårlöst motsatsförhållanden för designern Niklas; Playsam vill ha en användarvänlig gunghäst som skapas genom att kapa tvärgående ribbor vid knän, då frångår jag Rietvelds gestaltningstankar. I och för sig har jag redan missbrukat de tankarna genom att addera en gungmed, men, det är en addition, inte en föränd- ring av sittande eller konstruktion! Jag värnar om arvet men känner en påtvingad kompromiss komma smygandes... Först och främst bör prototypen testas på användarna - barnen, därefter blir det troligen lättare att inse att ribborna måste kapas för att skona barnknän.
Visst kan man sälja en icke lekvänlig gunghäst, men då blir det enbart en prydnad. Dock anser jag inte det kan kallas affärsmässighet att sälja en produkt som ser ut som en leksak men som endast är en prydnad. Du lurar barnet som tror det är användaren medan det visar sig att det var den vuxne, betraktaren.
Därmed går detta inte stick i stäv med mina egna uppfattningar och vad gäller att möta uppdragsgivarens önskemål finns egentligen inget att tveka på. Det ska lösas
helt enkelt! Leksaksfarbrorn Carl Zedig, mitt i himmelriket.
Frågor och svar. Hur skulle det bli?
3.3.7 ANALYS
Gunghästens balansering är inte bra, inte ens utan ryttare, den är baktung. Detta beror till största delen på att jag placerat sittcentrum långt bak men också på att ryggbrickan är hög och barnet kan välja att luta sig mot denna. Såvida ryggen kapas skulle vikt långt från tyngdcentrum försvinna och en annan jämvikt erhållas. Annars måste tyngd- punkten flyttas framåt på annat sätt och det löses lättast genom att flytta båda benställningarna framåt. Det går att åtgärda jämviktsproblemet till viss del genom att flytta hela främre benställningen till framkant på sittytan. Men, det gäller för en tom häst, med ett barn på den och med tyngdpunkten så långt bak skulle den likväl ha fel jämvikt. Nej,
Övre, främre horisontalribba Främre vertikalribbor
Barnets förväntade tyngdpunkt
bakre benställningen måste också flyttas framåt.
Nästa problem är att övre, främre horisontalrib- ban sitter precis där barnets knä hamnar och det går inte överhuvudtaget att ha det så, gunghästen blir oanvändbar. Även vertikalribborna hamnar i vägen för barnets ben och lösningen blir att flytta vertikalribborna till insidan av meden och att kapa horisontalribban jämns med sitsen. Tyvärr måste avkall göras på Rietvelds konstruktionsprinciper då funktion går före form i detta fall.
Sittbrädan är onödigt lång, barnet får för långt fram till handtagen som ska finnas på huvudet och denna ska kortas ner. Sittbrädans framkant kom- mer att sluta i kant med vertikalribborna då sitsen
annars skulle vara tvungen att smalnas kraftigt på bredden.
En sista reflektion som görs är var placeringen av huvudet ska vara. Svaret är att det kommer precis som nu att ligga i kant med den avkortade sitsen. Beslutet blir att göra ett nytt förslag och där är tanken att göra följande förändringar:
1) Båda benställningarna flyttas framåt på medarna.
2) Ryggbrickan kortas ner.
3) De främre vertikalribborna flyttas till insidan av gungmedarna.
4) Övre, främre horisontalribban kapas jämns med sittbrädan.
5) Sitsen kortas ner.
Benställningar Ryggbricka
Sits
3.3.8 HUVUD DEL 2
Nu skulle formen sitta! Jag provade att titta på Playsams gunghäst och dess huvudform och sam- tidigt behålla det kantiga och vinkelräta från min egen prototyp. Efter många utsågade huvuden fast- nade jag slutligen för en modell. Manen är hämtad från Playsams nuvarande gunghäst med skillnaden att spåren ej ska vara genomgående utan endast frästa i ytan. Ansiktet har fått det kantiga utseendet och bygger på modulen 25 mm. Ögat är mitt eget påfund och vad gäller mun och näsborre så är munnen mitt förslag och näsborren Zedigs förslag.
Jag gillar Zedigs förslag mer då munnen finns i Play- sams gunghäst och jag anser att manen påminner tillräckligt mycket om föregångaren.
Uttrycket blir snällt filosofiskt. Med tanke på att Bauhaus fyller 90 år i år och att dagens designut- bildningar bygger på samma manifest kanske det är den behagliga tanken på 90 år vid makten som lyser igenom...?!
Mitt förslag på huvud.
Zedigs förslag till ändring.
3.3.9 NYTT FÖRSLAG
Efter ytterligare huvudbry valde jag att göra föl- jande förändringar:
1) Vertikalribbor har flyttats till insidan av medarna.
2) Benställningar har flyttats framåt på medarna och sittkonsolen är nu centrerad.
3) Ryggbrickan har kortats ner.
4) Sits och rygg har fått samma bredd, 15 cm.
5) Främre horisontalribborna har flyttats till utsi- dan av sittkonsolen.
6) Jag valde Zedigs utformning av huvud.
Med dessa ändringar är hästen balanserad och inget knä kan skadas av främre, övre horisontalrib- ban.
3.3.10 ANVÄNDARANALYS
Tillfälle gavs att få prova gunghästen på målgrup- pen. Sandro på bilden är drygt två år och för honom kan gunghästen sägas vara lagom eller lite för stor. När han, som på bilden, satt längst bak på sitsen nådde inte fötterna fram till fotstöden men som synes vilar de även bra uppe på medarna. Ett större barn skulle kunna använda fotstöden.
Avståndet fram till handtagen kan för Sandro sägas vara lagom eller lite för långt, han sitter en aning framåtlutad med sträckta armar. Samma sak där, avståndet skulle passa ett större barn bättre.
Annars får jag nog säga att det var lätt att få en liten kille att skratta. Bara att ta med sig en gunghäst och peppa honom lite med hästljud så skrattades det högljutt i stugan!
Ny modell av gunghäst.
Användartest.
3.4 SLUTSATS
Från företaget Playsam har jag mottagit ett uppdrag och levererat ett resultat, ett förslag till utformning av en gunghäst. För att ha velat göra en gunghäst utifrån stolen Röd-Blå är jag så gott som nöjd med resultatet. Det finns dock saker som jag fortfarande brottas med mig själv kring;
Medarna ser väldigt tunga ut och sticker ut en hel del i förhållande till den övriga konstruktionen. Samtidigt vill jag inte ha medar formade som bågar och då är valet enkelt. Motiveringen blir istället att gunghäs- ten just är vad den ser ut att vara; Tung, och därmed stabil och säker.
De uppstickande, bakre vertikalribborna kan göra ont på ett barn med bredare stuss och det är egentligen inte okej att presentera en sådan produkt. Samtidigt kanske det är så som en gunghäst med inspiration från Röd-Blå måste se ut, och att den då inte passar alla användare. Det bär mig emot att leverera en produkt till marknaden som inte samtliga i målgruppen kan använda och lösningen skulle vara att kapa av vertikalribborna i jämnhöjd med sitsen. Dock anser jag att det skulle vara ett brutalt ingrepp i Rietvelds gestaltningsprinciper och där väljer jag Rietveld före målgruppen.
Huvudet fick en liten tillputsning jämfört med bilderna i 3.3.9 och 3.3.10 och känns nu som att det spelar bra ihop storleksmässigt med sittkonstruktionen. Utformningen av huvudet sticker ut mot den övriga formen och det tycker jag är bra. Jag har flirtat med Playsam vad gäller huvudet och med Rietveld i sitt- och gungkonstruktionen och jag kän- ner att det är ett lyckat möte.
Gunghästen var vacker också utan färger men då jag velat göra en Röd-Blå finns ingen tvekan om att det ska finnas en variant som har dessa färger. Sen skulle man kunna göra en variant som är utan färger, Rietveld presenterade trots allt sin stol som mörkbetsad från första början och det är också det en intressant möjlighet. Sen har vi ju före- taget Playsam som har många produkter i färgerna svart, röd och vit vilket skulle vara intressant att prova i olika kombinationer även i min
gunghäst. Slutlig modell.
4 DISKUSSION
Form är inte lätt och det är bra. Svaren finns inte alltid enkelt att hitta och i sökandet finns utmaningen. Att utmanas är utvecklande. Det kräver en utvidgad kunskapsbank i kombination med målmedvetenhet och en strävan efter glädje i processen.
Utmaningen i projektet var att ta hänsyn till de olika faktorer som skulle påverka gestaltningen och ta beslut om vad som var mest es- sentiellt för att nå målet. Kompromisser fick göras då samtliga faktorer inte kunde få den plats de krävde. Att göra avkall på tankarna Rietveld hade i utformningen med stolen Röd-Blå smärtade i designersjälen men A och O är ju att produkten fungerar till det den är avsedd för. Playsam måste också få säga sitt om resultatet ska kunna bli en kommersiell produkt i deras sortiment. En lärdom jag drar av detta är att jag har mycket kvar att lära vad gäller formgivning. Det tekniska fungerar bra men jag ska vara lyhörd för åsikter från de som har ge- staltningserfarenhet.
Ett annat resultat som erhållits i projektet, förutom en gunghäst, är utvecklingen hos mig själv. Jag ser på mig själv som en mer mogen de- signer nu än efter något tidigare projekt. Detta faktum beror troligen på den omvälvande vändningen och omstarten jag fick göra när min första idé inte passade uppdragsgivaren. I hela det fortsatta projektet har jag känt en tro på mig själv och det jag gjort. Inte för att jag haft klara visioner om hur resultatet skulle bli utan jag har tagit motgångar på rätt sätt och tagit itu med dem. Det har varit roligt!
Den treåriga designutbildningen på Växjö universitet avslutas i och med detta examensarbete och jag kan med glädje konstatera att jag utvecklats som designer.
