2SS10E
Handledare: Gudrun Svensson 15 hp
Examinator: Elin Almér
G2 G3 Avancerad nivå
Marianne Sthen
Mellan talaren och lyssnaren
Andraspråkssamtal med fokus på samtalsturens inledning och avslutning
2012-05-05 G3 Svenska som andraspråk
Sammandrag
Denna uppsats tar fasta på det växelspel som uppstår mellan deltagarna i ett samtal. I början och slutet av en samtalstur, det en talare framför till dess att nästa talare tar vid, finns ett s.k.
övergångsområde. Syftet med studien är att lyfta fram den aktivitet som återfinns i detta område genom att studera hur samtalsdeltagarna orienterar sig mot varandra samt belysa dess betydelse för kommunikation och språkinlärning.
Materialet som har använts är fyra inspelade samtal mellan vuxna andraspråksinlärare på grundläggande nivå och arbetet tar sin utgångspunkt i Conversation Analysis (CA) samt teorier om interaktionell lingvistik.
Resultatet visar på en betydande aktivitet i övergångsområdet och att de samtalande utnyttjar uppbackningar och skratt för att upprätthålla ett positivt samtalsklimat. De samtalande orienterar sig mot varandra genom att låna ord mellan sig och be varandra om hjälp.
Kommunikationen underlättas av de uppbackningar, frågor och skratt som återfinns, likt samtalets kitt, i övergångsområdet. Genom att de samtalande gemensamt bygger upp dialogen och stöttar varandra med aktivitet i övergångsområdet kan detta fält sägas vara av betydelse för språkinlärning.
Engelsk titel: Between the speaker and the listener: Second language conversation with focus on the beginning and the ending of the turn of talk
Nyckelord: CA, övergångsområde, samtalstur, kommunikation, språkinlärning, kollaborativ dialog
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Introduktion...5
1.1 Syfte och forskningsfrågor...5
1.2 Samtal och andraspråksinlärning ...5
2 Teoretiska och metodiska utgångspunkter...7
2.1 Interaktionell lingvistik...7
2.2 Termer och begrepp ...7
2.2.1 Samtalstur och turtagning ...8
2.2.2 Övergångsområdet ...8
2.2.3 Överlappande tal ...9
2.2.4 Uppbackningar...9
2.2.5 Reparation ...9
2.2.6 Samtalsstilar...10
3 Material ...10
3.1 Informanter ...10
3.2 Inspelningar...11
3.3 Bearbetning av materialet ...11
4 Analysresultat ...12
4.1 Aktivitet i övergångsområdet vid samtalsbyte...13
4.2 Aktivitet i det finala övergångsområdet...15
4.3 Kollaborativ dialog ...16
5 Diskussion av resultat ...23
5.1 Aktivitet i övergångsområdet...23
5.2 Dialogism – deltagarnas orientering mot varandra...25
5.3 Övergångsområdets betydelse för kommunikation och språkinlärning...26
6 Slutsatser ...27
7 Metodreflektioner och framtida forskning...28
Litteraturförteckning ...29
Bilaga 1 Deltagande i forskningsprojektet...30
Bilaga 2 Text till dictogloss ...31
Bilaga 3 Transkriptionsprinciper ...32
Bilaga 4 Transkriptioner ...33
1 Introduktion
Tal är flyktigt och låter sig inte analyseras på samma sätt som skrift. Särskilt svårt kan det vara att få grepp om det som utspelas mellan talare och lyssnare vilket sällan sätts på pränt men som är en naturlig del av ett samtal. Det finns många grammatikböcker att använda vid språkinlärning men få behandlar muntlig interaktion. Denna uppsats tar fasta på samtal och det växelspel som uppstår mellan de samtalande. För att lyfta fram denna process har samtal spelats in, transkriberats och analyserats. Varje samtalstur, det en talare framför till dess att nästa talare tar vid, kan ha aktivitet vid sin inledning och avslutning dvs. i det område där ordet övergår från en talare till nästa. I denna uppsats ställs detta s.k. övergångsområde i centrum. Det kan liknas vid samtalets kitt och vara av betydelse för interaktionen. Vid kommunikation är gester, miner och blickar viktiga element men denna studie tar enbart fasta på den aktivitet som framkommer vid ljudinspelningar.
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna uppsats är att studera och analysera samtal mellan andraspråksinlärare med fokus på samtalsturens inledning och avslutning. För att lyfta fram det som sker i detta s.k.
övergångsområde har två delsyften formulerats.
Det första är att studera hur samtalsdeltagarna orienterar sig mot varandra.
Det andra är att belysa övergångsområdets betydelse för kommunikation samt för språkinlärning.
1.2 Samtal och andraspråksinlärning
Samtal kan vara upptäcktsfärder och tankeinstrument som kan bli samarbetsprojekt vid sökande efter mening, förklaringar och lösningar, framhåller Lindberg (2001:65). Nya perspektiv kan öppnas av samtal och de kan få oss att känna bekräftelse. Dessa utvecklande samtal kan utspela sig mellan studerande om relationerna dem emellan är förtroendefulla och någorlunda jämlika. Samtal har en viktig funktion att fylla i skolan eftersom det krävs ett aktivt deltagande i den egna inlärningen för att meningsfullt lärande ska komma till stånd (Lindberg 2001:65).
Språklig förhandling och dess betydelse för andraspråksinlärningen har studerats inom den interaktionistiska skolan som är baserad på Longs (1981) interaktionshypotes. Genom att uppmärksamma inläraren på felaktiga yttranden och därefter göra omformuleringar kan
inläraren lägga märke till skillnader mellan den egna produktionen och målspråket. Enligt Long kan denna metod leda till revidering och omstrukturering av inlärarspråket (Lindberg 2004:465 ff.). När de samtalande gemensamt försöker nå förståelse skapas ett förhandlande som anses ha betydelse för andraspråksutvecklingen. Den kollaborativa dialogen och samtal i mindre grupper ger inlärarna möjlighet att reflektera över sin egen och andras språkanvändning vilket kan bidra till notering av drag i språket som annars inte skulle uppmärksammas (Lindberg 2001:77 f.). Kritiska röster menar dock att för många avbrott kan leda till att samtalet kollapsar och att inläraren kan låtsas förstå för att inte förlora ansiktet (Lindberg 2004:466).
Inom den sociokulturella teorin intar samtal och social interaktion en central roll för språk- och kunskapsutvecklingen. Vygotsky (1978) för fram teorin om mediering, olika typer av stöd som vi behöver innan vi kan agera självständigt och ZPD1, zonen för närmaste utveckling, dvs. avståndet mellan den utvecklingsnivå som individen själv kan hantera till den nivå individen kan utföra med hjälp av kompetent ledning. Detta stöd kan ha olika funktioner och komma från olika håll. Vygotsky menar vidare att man kan utvecklas tillsammans med andra som ligger både över och under den egna kunskapsnivån. Man kan vara bra på olika saker och därigenom tillsammans formulera en lösning. Situationer när man förklarar för andra fördjupar den egna förståelsen (Lindberg 2004:470 ff.). Gibbons (2002:6) redogör för stöttning som en tillfällig hjälp från lärare eller andra elever som gör det möjligt för inläraren att ta till sig nya färdigheter.
Lindbergs och Skeppstedts (2000) studie av gruppsamtal i undervisningen för vuxna invandrare visar att ett arbetssätt där de studerande ges tillfällen för utforskande språk- användning i grupp ökar inlärarnas språkliga medvetenhet. Inlärarna stöttar dessutom varandra vilket bidrar till en fördjupning av förståelsen (Lindberg 2004:474 f.). Studien redovisar ett intensivt förhandlande för att nå konsensus samt att deltagarna i interaktionen uppvisar hög social kompetens, tålamod och tolerans. (Lindberg 2000:219 f.; se även Lindberg 2005).
Gardner (1998:204 f.) hävdar att uppbackningar är betydelsefulla vid språkinlärning och att dessa bör få större utrymme i undervisningen. Han anser vidare att uppbackningar borde finnas med i läroboksdialoger.
1Zone of Proximal Development
2 Teoretiska och metodiska utgångspunkter
I kapitel 2 presenteras uppsatsens teoretiska och metodiska utgångspunkter.
2.1 Interaktionell lingvistik
Grunden för uppsatsen är interaktionell lingvistik som enligt Lindström (2008:33) är en forskningsinriktning från början av 2000-talet med fokus på samtal och interaktionsmönster.
Interaktionell lingvistik tar avstamp i den samtalsanalys som kallas Conversation Analysis (hädanefter: CA) vilken utvecklades främst för att studera människors interaktion i en social kontext med språket som redskap. Samtalsanalys, som är ett brett forskningsfält, kan definieras på olika sätt. I denna studie används CA synonymt med samtalsanalys. CA har utvecklats av sociologerna Sachs, Schegloff och Jefferson (se Sachs, Schegloff & Jefferson 1974) med inspiration från Garfinkel (1967) och den etnometodologiska skolan. Vid samtalsstudier enligt CA läggs fokus på den inre samtalskontexten som även innefattar prosodi, taltempo och pauser. Den yttre samtalskontexten anses irrelevant2. Analysmodellen begränsas till det som är tillgängligt i interaktionen och forskaren utgår inte från i förväg uppsatta hypoteser. Genom att förutsättningslöst granska ett samtal, studeras hur deltagarna gör för att förstå och tolka varandras budskap. Metoden koncentrerar sig på att söka efter återkommande mönster och utifrån dessa dra slutsatser (Norrby 2004:33 f.).
De antaganden som CA bygger på är att all interaktion är strukturerad, att alla bidrag till interaktionen är både kontextberoende och kontextförnyande, att samtliga detaljer i interaktionen är viktiga och att det bästa sättet att studera social interaktion är genom att se på den naturliga interaktionen (Norrby 2004:34). Analyser baserade på CA kallas sekvensanalyser eftersom man inom CA aldrig ser ett yttrande som en isolerad företeelse utan som delar av en helhet (Green-Vänttinen 2001:30).
CA avser att studera naturligt, dvs. spontant, tal men för att göra detta måste inspelning av samtal ske och de samtalande ska godkänna att spelas in. Eftersom de samtalande vet att de blir inspelade kan samtalen inte bli helt naturliga. Det verkar dock som om inspelningsapparater glöms bort efter det att samtalet kommit igång (Norrby:2004:37).
2.2 Termer och begrepp
Här beskrivs olika begrepp inom samtalsforskning som behandlas i denna studie.
2 Bortseendet från den yttre samtalskontexten har gett upphov till kritiska röster mot CA (Norrby 2004:41 f.).
2.2.1 Samtalstur och turtagning
En utgångspunkt i CA är att alla samtal har struktur och basenheten i diskursen är en samtalstur, även kallad tur, som är det en talare framför till dess nästa talare tar vid. En tur kan vara mycket kort och innehålla ett enda ord eller utgöras av ett längre yttrande.
Talarbyten, turtagning, kan ske på olika sätt. Den som talar kan utse nästa talare, nästa talare kan utse sig själv eller turinnehavaren kan själv fortsätta. Den punkt i samtalet när talarbyten kan inträffa brukar kallas turbytesplats TRP3 (Norrby 2004:109 ff.).
2.2.2 Övergångsområdet
Lindström (2008:201 f.) använder beteckningen övergångsområde för att beskriva skarven mellan två turer vilken infaller då en talare avslutar sin tur och en ny talare tar vid. I detta område, som inträffar vid inledningen och avslutningen av en tur, orienterar sig talarna mot varandra och en förhandling kan ske. Linell (2005:243) lyfter fram dialogens gemensamma uppbyggnad vilket syns genom att talare lånar ord och uttryck från varandra.
Aktiviteten i det initiala övergångsområdet består av att talaren relaterar till föregående tur eller syftar framåt. I det finala övergångsområdet kan talaren försöka framkalla respons eller fortsätta (Steensig 2001:212). Karlsson (2006:77) beskriver övergångsområdet som ett dynamiskt område där förhandling om vem som ska bli nästa turinnehavare pågår.
Övergångsområdet kan beskrivas på olika sätt (se bl.a. Norrby 2004; Steensig 2001) I denna studie används Lindströms (2008) terminologi.
Figur 2:1 illustrerar de tre överordnade turfaserna i en samtalstur med ett utdrag ur mitt samtalsmaterial. Amin inleder med ett ”ja” som syftar bakåt på föregående tur. Därefter följer en kontribution, det egentliga bidraget till samtalet, varvid turen avslutas i det finala övergångsområdet med att han skrattar.
Initialt övergångsområde Kontribution Finalt övergångsområde ja tycker du om choklad SKRATTAR
Figur 2:1. De tre överordnade turfaserna
Figur 2:2 visar övergångsområdets placering i mötet mellan två turer samt att det kan innefatta bidrag från två talare. Utdraget är hämtat från ett samtal mellan Amira och Ruslana.
Amira (A) inleder med att säga ”ja vit choklad ja”. Ruslana (R) bekräftar detta med ”mm vit”
3 Transit Relevance Place
och övergångsområdet består därmed av bidrag från båda talarna. Figuren ska läsas från vänster till höger med start i den inträdande turens initiala övergångsområde.
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Initialt
ja (A) vit choklad
ja (A) mm vit (R)
Figur 2:2. Övergångsområdets placering mellan inträdande och utgående tur
2.2.3 Överlappande tal
Samtidigt tal kan förekomma vid ett finalt övergångsområde då en talare signalerar att pågående tur snart är avslutad. Om den nya talaren inleder sin tur innan föregående talare avslutat, resulterar detta i överlappande tal vilket kan bero på att den nya talaren vill försäkra sig om att få ta till orda (Norrby 2004:142 f.). Överlappande tal upplevs inte som något störande element i interaktionen (Lindström 2008:116). Om en ny talare direkt, utan paus, hänger på föregående talares tur används begreppet latching (Norrby:2004:142 f.).
2.2.4 Uppbackningar
Uppbackningar är småord som lyssnare, ofta omedvetet, använder bl.a. för att stödja turinnehavaren och uppmuntra denne att fortsätta. Dessa småord återfinns många gånger i övergången mellan turer och är lätta att identifiera även om uttrycken kan variera mellan språk (Green-Vänttinen 2001:56). En uppbackning kommenteras inte och produceras ofta i överlapp och i relation till en annan tur. (Lindström 2008:187). Allwood (1988:90 ff.) påpekar att uppbackningar används för att visa att samtalsdeltagaren har uppfattat informationen utan att upplysa om det sagda har förståtts eller ej.
De vanligaste uppbackningarna på svenska är ”mm” och ”hm” samt svarsorden ”ja” och
”nej” vilka i detta sammanhang signalerar att den talande kan fortsätta med sin tur (Lindström 2008:188). Uppbackningsrundor uppträder när ett samtalsämne avslutas och innebär att de samtalande inte har mer att tillägga men vill avsluta i samförstånd. I uppbackningsrundor kan skratt ingå (Green-Vänttinen 2001:184 f.).
2.2.5 Reparation
En av grundstenarna i samtalets organisation är reparationer. Begreppet är en sammanfattning av olika sätt att hantera problem eller svårigheter i att tala, höra och förstå talet i ett samtal (Steensig 2001:273). Som reparationer räknas både korrigeringar och omformuleringar. Den
reparationsform som föredras är självreparationen när talaren korrigerar sitt eget yttrande.
När någon annan än den som orsakat problemet sköter reparationen används begreppet annanreparation. Samtalsdeltagare kan samarbeta om reparationer och be varandra om hjälp för att nå gemensam förståelse (Norrby 2004:137 ff.).
2.2.6 Samtalsstilar
Samtalsdeltagare har olika samtalsstilar t.ex. närhets- och engagemangsstilen samt respekt- och hänsynsstilen, framhåller Norrby (2004:208 f.). Deltagare i samtal är angelägna om att visa upp en bra bild av sig själva och samarbetar även sinsemellan för att undvika att någon av deltagarna faller ur sin roll. Vid samtalet används olika strategier för att upprätthålla ett positivt samtalsklimat. Skratt kan utnyttjas för att främja bevarandet av det sociala ansiktet och undvika ansiktshotande situationer (Norrby 2004:58 f.). Enligt Adelswärd (1996:78) är gemensamma skratt ett bevis på kontakt mellan samtalsdeltgarna medan ett skratt som inte besvaras är ett sätt att påvisa högre status. Den som skrattar mest i ett samtal signalerar underläge och osäkerhet.
3 Material
Materialet för studien är fyra inspelade samtal mellan två personer, s.k. dyader.
Informanterna är vuxna andraspråksinlärare som studerar svenska som andraspråk på grundläggande nivå. Varje samtal är ca fem minuter långt och den sammanlagda inspelningstiden är 20 min. 26 sek. Samtalen har transkriberats för att skildra det som sker i interaktionen. Vid transkriptionen används Norrbys (2004:98 f.; se bil 3) transkriptionsprinciper där olika symboler används för t.ex. pauser (.), tonhöjd ↑ ↓ och överlappande tal [.
Samtalen har namngetts utifrån det de samtalande diskuterat och heter: ”kan du göra tårta också eller kan du inte”, ”va e de bönder eller”, ”hm ja gillar mycket på den period” och ”ja vit choklad ja”.
3.1 Informanter
Informanter är två män och sex kvinnor, 21–35 år gamla, som har kommit till Sverige i vuxen ålder och bott här från 18 månader till sex år. De har olika bakgrund vad gäller utbildning och arbetslivserfarenhet och studerar nu svenska som andraspråk på grundläggande nivå.
Studien följer de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (2002) ställt upp för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning gällande information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande av undersökningen. Deltagarna informerades om syftet med inspelningarna samt fick ge sitt medgivande till deltagande och godkänna att bli inspelade (bil 2).
För att avidentifiera informanterna används kodnamn som valts ut efter principen att kodnamnets initiala bokstav överensstämmer med informantens modersmåls initiala bokstav.
Således heter studiens informanter Ronda (modersmål rumänska), Testa (modersmål tigrinja), Tuen (modersmål thai), Amin (modersmål arabiska), Tom (modersmål thai), Roxa (modersmål rumänska), Ruslana (modersmål ryska) och Amira (modersmål arabiska). I transkriptionen har även namn på utomstående personer bytts ut.
3.2 Inspelningar
Inspelning av samtalen har skett under informanternas ordinarie undervisningstid v 9 2012.
De studerande delades slumpvis in i par enligt ett system där nummer delas ut och de med samma nummer arbetar tillsammans. De inspelade samtalen är en del av ett grammatik- och språkutvecklande arbetssätt kallat ”Dictogloss”, där de studerande rekonstruerar en uppläst text i grupp. Texten är hämtad från Grammatik i grupp av Asker (2002; se bil. 2).
Inspelningen av dyaderna skedde under pararbetets fem första minuter. Vid inspelningen användes en H2, Handy recorder, med minneskort för vidare bearbetning av materialet i dator.
3.3 Bearbetning av materialet
Vid CA handlar det om att samla material, i mitt fall spela in samtal, och därefter studera detta material förutsättningslöst, s.k. induktiv metod. Transkriberingen, överföringen av ljud till text, har krävt noggrannhet eftersom aktiviteten i övergångsområde är flyktig. Lindström (2008:15) påpekar att eftersom bokstäver inte är ljud blir transkriberingen enbart en abstrakt avbildning av talflödet. Jag har vid transkriptionen använt en skriftspråksnära ortografi där endast vissa konventionaliserade talspråksformer har fått en mer talspråklig stavning. Vid transkriberingen har datorprogrammet Audacity 1.3 Beta (Unicode) använts.
Analysen av materialet inleds vid transkriberingen eftersom det redan då sker en tolkning av samtalet. Efter transkriberingen bearbetades materialet i två steg. Först analyserades de transkriberade samtalen för att uppmärksamma aktivitet i övergångsområdet. Denna aktivitet markerades, i det initiala övergångsområdet genom kursivering i transkriberingen och i det finala med fetmarkering vilket visas i exempel 3:1 där Amin och Tuen samtalar. (.) betyder
paus under 0,5 sek., mikropaus, och [ visar överlappande tal.
Exempel 3:1. Markering av initialt och finalt övergångsområde
1 Amin ja spanien(.)alltså spanien skicka choklat
2 till europa
3 Tuen: å dom(.)ta(.)va de(.)[man kan säja
För att sätta fokus på interaktionen i övergångsområdet har transkriberingen därefter i steg två överförts till en tabell där ett perspektivbyte skett och övergångsområdet har satts i centrum. Detta visas i figur 3.3:1 där texten i föregående exempel återfinns.
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
ja (A) spanien alltså spanien
skicka chokolat till europa å (T) dom (.) ta
(.) va de(.)[man kan säga (T)
Figur 3.3:1. Övergångsområdets placering mellan utgående och inträdande tur
Tabellen ska läsas från vänster till höger med start i den inträdande turens initiala övergångsområde. De samtalandes initialer återfinns i övergångsområdet. Kursiv markering för initialt övergångsområde samt fetstil för det finala följer med i tabellen samt i den kommenterade sammanfattningen efter varje exempel i kapitel 4.
4 Analysresultat
Kapitlet består av tre avsnitt vilka behandlar aktivitet i övergångsområdet vid samtalsbyte, aktivitet i det finala övergångsområdet samt kollaborativa dialoger. Inledningsvis presenteras en transkriptionsnyckel (se bil 3 för fullständiga transkriktionsprinciper).
(.) mikropaus, paus under 0,5 sek.
[ överlappande tal
[[ samtidigt inledda yttranden
= latching, yttrandes sammanbundna utan paus +hej+ sägs med högre röst än vanligt
˚hej˚ sägs med svag röst SKRATT alla skrattar SKRATTAR talaren skrattar .ord inandning före ord
.hh inandning
↑ stigande ton
↓ tydligt fallande ton
? frågeintonation (markering av hel sats) (x) omöjligt att höra
4.1 Aktivitet i övergångsområdet vid samtalsbyte
Aktivitet i det initiala övergångsområdet på grund av att samtalandet går trögt illustreras i exempel 4.1:1 av Ronda och Testa som diskuterar kroppens behov av socker under vissa perioder. På rad 3 upprepar Testa socker omedelbart efter Rondas yttrande och utan paus, latching (noteras =). Utdraget presenterar flera uppbackningar i övergångsområdet, skratt (när alla samtalsdeltagare skrattar noteras SKRATT i transkriptionen, när talaren skrattar noteras SKRATTAR) samt en uppbackningsrunda innan ett nytt samtalsämne introduceras.
Exempel 4.1:1. Samtalsbyte ur ”hm ja gillar mycket på den period”
1 Ronda: ja ja vet inte (.) ja tror kroppen
2 behöver socker=
3 Testa: =socker ja
4 Ronda: mm
5 Testa: hmm ja speciellt(.) när vi har(.)
6 Ronda: mm
7 Testa: hm ja gillar mycket på den period
8 SKRATT
9 Ronda ah .hh ja
10 Testa: ja finns
11 Ronda: ja
12 Testa: ja (.) så vi börja skriva
13 Ronda: mm
Utgående tur Inträdande tur Övergångsområde
Finalt Initialt
ja (R) ja vet inte ja tror
kroppen behöver socker= =socker ja (T)
mm (R)
hmm ja (T) speciellt (.)när vi
har(.) mm (R)
hmm (T) ja gillar mycket
på den period SKRATT ah .hh ja (R)
ja finns (T) ja (R)
ja (T) så vi börja
skriva mm (R)
Figur 4.1:1. Samtalsbyte ur ”hm ja gillar mycket på den period”
Ronda inleder, efter ett ja, med att hon tror att kroppen behöver socker vilket Testa bekräftar med att upprepa socker i latching och lägga till ja. Testa visar fundersamhet med ett hmm ja och har vissa svårigheter på rad 4. Ronda fyller inte i något ord utan backar enbart upp med ett mm. Testa tar nya tag och inleder med hm följt av hur mycket hon gillar socker under ”den period” och syftar troligen på menstruationsperioden, varefter båda skrattar. Skrattet verkar uttrycka glädje över att de förstår varandra och blyghet över samtalsämnet samt inleda den uppbackningsrunda som påbörjas av Ronda och innebär att de samtalande fortsätter att bekräfta det sagda och varandra utan att tillföra någon ny kontribution. I stället skapas konsensus innan ett nytt samtalsämne introduceras och på rad 11 tar Testa sats med ett ja och introducerar en ny tråd.
4.2 Aktivitet i det finala övergångsområdet
I 4.2:1 ges exempel på aktivitet i det finala övergångsområdet genom ett utdrag ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte” där Amin frågar Tuen om hon kan baka tårta. Aktiviteten i övergångsområdet hjälper de samtalande att nå fram till varandra.
Exempel 4.2:1. Aktivitet i det finala övergångsområdet ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
1 Tuen: ah nä jag kan inte göra (.) koka
2 eller så
3 Amin: kan du göra tårta också (.) [eller»
4 Tuen: [nä
5 Amin kan du inte
6 Tuen: mm
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
ah nä (T) jag kan inte göra
(.) koka eller så (A) kan du göra
tårta också (.) [eller kan du inte (A) [nä (T) mm (T)
Figur 4.2:1. Aktivitet i det finala övergångsområdet ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
Tuen söker efter ord på rad 1–2 och säger koka eller så eftersom hon inte kommer ihåg ordet baka. Amin ställer en fråga om hon ”kan du göra tårta också” och lägger till eller kan du inte. Tuen svarar nekande i överlapp. Amin kan ha menat fråga om Tuen inte kan baka tårta heller. Tuen och Amin orienterar sig mot varandra i övergångsområdet med önskan om uppbackning och hjälp från varandra för att föra samtalet vidare. Tuens ordsökning följs inte upp av Amin, kanske för att han genast förstår vad hon menar och vill fortsätta diskussionen.
4.3 Kollaborativ dialog
Exempel 4.3:1 visar hur Amin och Tuen stöttar varandra, med aktivitet i övergångsområdet, när svårigheter i kommunikationen uppstår. De är glada över att förstå varandra och avslutar samtalssekvensen med gemensamt skratt samt Amins ”yes yes”.
Exempel 4.3:1. Kollaborativ dialog ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
1 Amin: ja spanien(.)alltså spanien skicka choklat
2 till europa
3 Tuen: å dom(.)ta(.)va de(.)[man kan säja 4 Amin: [men förstå»
5 de va indianer som va intresserade=
6 Tuen: =va sa du?
7 Amin: de va indianer som va intresserade om[(X) 8 Tuen: [spanien
9 komma ta koklad från europa=
10 Amin: =å till europa
11 Tuen: å sen hela världen(.)SKRATTAR 12 Amin,Tuen: SKRATT
13 Tuen: till hela världen
14 Amin: alltså det texten handlar om(.)+yes(.)yes+
15 Tuen: mm
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
ja (A) spanien alltså spanien
skicka chokolat till europa å (T) dom (.) ta
(.) va de(.)[man kan säga(T) säga (T)
[men förstå (A) de va indianer som
va intresserade= =va sa du (T)
de va indianer som va intresserade om[(X)
[spanien komma ta
koklad från europa= =å (A) till
europa å (T) sen hela
världen SKRATTAR (T) SKRATT till hela
världen alltså (A) den texten handlar
om (.) +yes(.)yes+ (A) mm (T)
Figur 4.3:1. Kollaborativ dialog ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
Amin börjar förklara chokladens väg över världen. Tuen fortsätter med ett å men får problem med ett ord och ber, efter en paus, Amin om hjälp på rad 3 genom va de man kan säja.
Amin svarar i överlapp men Tuen, funderar på sitt ord, och har inte har hört vad Amin sagt.
Hon frågar så fort hon kan komma in i samtalet igen, varvid Amin upprepar det han sagt.
Både Amin och Tuen är ivriga över att få delta i samtalet vilket märks genom att yttranden sammanbinds utan paus, latching på rad 5–6 samt 9–10. När Tuen på rad 11 lyckas få till en bra avslutning på chokladens väg skrattar hon och därefter skrattar de tillsammans. Utdraget visar hur Amins skratt i det finala övergångsområdet övergår i ett gemensamt skratt i nästa turs initiala skede. Skrattet kan vara ett tecken på att samförstånd nåtts och att en uppbackningsrunda påbörjas med fortsättning i Amins uppbackningar alltså, yes yes och avslutas med mm från Tuen. Samförstånd har nåtts och de är redo att introducera ett nytt samtalsämne.
Exempel 4.3:2 visar hur Tuen ber Amin om hjälp med uttalet av ordet ”choklad”.
Uttalsförsöken lättas upp av gemensamt skratt och Tuen skrattar själv när hon till sist kan härma Amins uttal.
Exempel 4.3:2. Stöttning ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
1 Tuen: .hh kan du uttala koklad?
2 Amin: chokolat(.)kan man säga SKRATTAR inte
3 Amin: koklad
4 SKRATT
5 Tuen: choklat
6 Amin: chokolat(.)dom säger 7 Tuen: chokolat SKRATTAR
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
.hh (T) kan du uttala
koklad? chokolat (.)
kan man säga SKRATTAR inte
SKRATTAR (A) inte koklad
SKRATT choklat
chokolat (.)
dom säger (A) chokolat
SKRATTAR (T)
Figur 4.3.2. Stöttning ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
I exempel 4.3:2 ber Tuen om hjälp med uttalet av ordet choklad. Amin säger choklad som han uttalar det, fortsätter med kan man säga och ett skratt, vilket följs av att båda skrattar efter det att Amin upprepat Tuens felaktiga koklad. Därefter försöker Tuen efterlikna Amins uttal och när hon på rad 7 lyckas med detta avslutas turen med att Tuen skrattar. Hon har blivit rättad av Amin men har inte förlorat ansiktet eftersom samtalet kantas av avväpnande skratt.
I exempel 4.3:3 används uppbackningar vid det gemensamma utforskandet av chokladens väg över världen och uttalet av ordet Spanien. Inandning före ett ord markeras med punkt i transkriberingen.
Exempel 4.3.3. Uppbackning vid problemlösning ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
1 Tuen: men från början(0.9)mm(.)dom ta koklat
2 som medicin=
3 Amin: =som medicin ja precis.ja
4 Tuen: ja
5 Amin: åh sen visste du spa:nen som skicka=
6 Tuen: =spanen [spanen]
7 Amin [ja precis] spanen [ja
8 Tuen: [˚ja de svenska språk˚
9 Amin: ja spanien(.)alltså spanien skicka choklat
10 Amin: till europa
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
men (T) från början (0.9) dom
ta koklat som medicin= =som medicin ja precis.ja
(A) ja (T)
åh sen visste du (A) spa:nen som skicka=
=spanen [spanen (T) ja precis spanen [ja (A) [˚ja de svenska språk˚ (T)
ja spanen(.)alltså (A) spanen skicka choklat till europa
Figur 4.3:3. Uppbackning vid problemlösning ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
Tuen inleder sekvensen med att berätta att choklad använts som medicin varvid Amin bekräftar detta genom att upprepa som medicin och lägga till ja precis och efter en inandning avsluta med ja. Tuen svarar med ett ja varvid Amin fortsätter att berätta och uttalar Spanien med ett långt a. Tuen avbryter Amin och upprepar Spanien två gånger. Första gången i latching och andra gången i överlapp med Amin som bekräftar med ja precis spanen ja.
Amin använder samma uppbackning med förändringen att på rad 3 gör han en inandning efter ja precis och på rad 7 sätter han in Spanien. Tuen konstaterar att hon inte riktigt förstår sig på det svenska språket genom att tyst utbrista ja de svenska språk. Amin verkar inte ha hört Tuens kommentar utan fortsätter tala om Spanien och chokladens väg. På rad 9 uttalar Amin
Spanien korrekt vilket han verkar reflektera över innan han fortsätter att berätta. Genom stor aktivitet i övergångsområdet växer dialogen fram när Amin och Tuen backar upp varandras tal. Uppbackningarna visar att de uppfattat varandras samtalsbidrag men säger inte något om de förstått det sagda. Deras rekonstruktion av den upplästa texten verkar stimuleras genom samtalandet och aktiviteten i övergångsområdet.
Exempel 4.3:4 visar hur samtalet förs framåt genom stöd från samtalspartnern, mediering, och hur de samtalande gemensamt når förståelse. Tom signalerar osäkerhet och ber om bekräftelse från Roxa.
Exempel 4.3:4. Uppbackningar ur ”va e de bönder eller”
1 Tom: ja å sen då↑ [vad handlade(.)vad handlade»
2 Roxa: [spanien
3 Tom: med bönder
4 Roxa: spanierna ta till hela världen 5 Tom: ja vem var det spanien va ja
6 Roxa: mm
7 Tom: ja precis precis(.)spanien ta den hela
8 världen va
9 Roxa: hmm exportera
10 Tom: hmm exportera va betyder den?
11 Roxa: hmm lämna till andra [länder
12 Tom: [å okej andra länder
13 Roxa: mm
Utgående tur Inträdande tur Övergångsområde
Finalt Initialt
ja å sen då↑ (T) [vad handlade(.)
vad handlade med bönder [spanien
spanierna ta till
hela världen ja vem var det ((T) spanien
va ja (T) mm (R)
ja precis precis(.) (T) spanien ta den hela
världen va (T) hmm (R) exportera
hmm(T) exportera
va betyder den? (T) hmm (R) lämna till andra
[länder [åh okej andra länder (T)
mm (R)
Figur 4.3:4. Uppbackningar ur ”va e de bönder eller”
Tom inleder sekvensen med ja och frågar Roxa vad texten handlade om varvid Roxa faller honom i talet. Tom verkar inte förstå utan inleder med ja vem var det, undrar om det var Spanien och avslutar med va ja. Roxa backar upp detta med mm. Nu är Tom med på noterna och fortsätter med ja precis precis men är inte säker på chokladens väg utan avslutar med en vädjan om uppbackning genom ett va. Roxa backar upp med ett hmm och går vidare med
”exportera” som Tom inte förstår utan frågar efter ett hmm vad ordet betyder. Roxa hummar medan hon funderar och kommer sedan med en förklaring. Tom backar upp med å okej och en upprepning innan Roxa talat till punkt. Roxa verifierar att de är överens med ett mm.
I exempel 4.3:5 samarbetar Amira och Ruslana för att förstå varandra men Ruslana konstaterar att hon inte känner till den smaken vilket Amira backar upp innan hon byter samtalsämne. I denna sekvens når de samtalande inte fram till konsensus men samtalet hålls igång genom aktivitet i övergångsområdet.
Exempel 4.3:5. Kollaborativ dialog ur ”ja vit choklad ja”
1 Amira: det smaka jätte jätte stra(.)strax 2 Ruslana: mm strax vad är strax?
3 Amira: ähum fort fort äh 4 Ruslana: ja ja vet inte
5 Amira: hmm det smakar(0.9)kan du inte ta för energi
6 för att smak=
7 Ruslana: =aha för energi
8 Amira: jaja
9 Ruslana: men det vet jag inte 10 Amira: så så
11 Ruslana: mm ja har inte ätit(.)ja har inte ätit
12 (.)[den choklad
13 Amira: [mm men den texten den var lite enkelt(.)
14 inte svårt
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
det smaka jätte jätte
stra (.)strax mm (R) strax vad är strax?
ähum (A) fort fort
äh (A) ja (R) ja vet inte
hmm (A) det smakar (0.9)kan du inteinte
inte ta för energi för att smak=
smak=
=aha för energi (R) jaja (A)
men (R) det vet jag inte så så (A)
mm (R) ja har inte ätit (.) ja hhhhhahar[den
har inte ätit (.)[den choklad [mm men (A) den texten den var lite
enkelt (.) inte svårt (A)
Figur 4.3:5. Kollaborativ dialog ur ”ja vit choklad ja”
I exempel 4.3:5 försöker Amira förklara vad hon menar med ”strax” och Ruslana uppmuntrar henne att fortsätta genom sina uppbackningar. På rad 9 förklarar Ruslana att hon inte känner till det Amira pratar om men samtalet hålls igång ytterligare några turer genom aktiviteten i övergångsområdet. Det goda samtalsklimatet behålls och Amira förlorar inte ansiktet utan
byter istället samtalsämne när hon avslutar med ”mm men texten den var lite enkelt inte svårt”.
Exempel 4.3:6 visar en sekvens med uppbackningar där det är oklart om Tuen och Amin förstår varandra.
Exempel 4.3:6. Uppbackningar ur ”kan du göra tårta också eller kan du inte”
1 Tuen: [[bion
2 Amin: [[mm va↑
3 Tuen: ah bion ja bion ja
4 Amin: aha pion
5 Tuen: ja pion(.)[till koklad jag gillar
6 Amin: mm
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
[[bion [[mm va↑ (A)
ah (T) bion
ja bion ja (T) aha pion (A)
ja pion (.) (T) till koklad jag gillar mm (A)
Figur 4.3:6. Uppbackningar ur ”kan u göra tårta eller kan du inte”
Amin signalerar både med ord och stigande tonfall att han inte förstår ordet ”bion”. Tuen ger ingen förklaring utan upprepar enbart ordet ”bion” två gånger. Amin verkar förstå vilket ord de talar om när han byter ut första bokstaven och får ordet ”pion”. Eftersom det för personer med arabiska som modersmål är svårt att skilja mellan b och p är det inte lätt att tolka vad Amin menar, men Tuen rättar sig efter Amins uttal och fortsätter samtalet. Kanske säger Amin att han förstår för att han inte vill gå djupare in i ämnet eller för att han inte vill förlora ett positivt samtalsklimat genom att säga att han inte förstår och riskera att samtalet kollapsar.
Möjligheten att de förstår varandra finns också, i vilket fall fortsätter de samtalandet med en ny tråd.
Exempel 4.3:7 visar hur Tom och Roxa använder både ord, skratt och tonfall i kommunikationen.
Exempel 4.3:7. Ur ”va e de bönder eller”
1 Tom: bönder(.)de e de här som har fixat de
2 Roxa: mm↑
3 Tom: va e de bönder eller SKRATTAR
4 Roxa: åh↑ ja
5 Tom: hmm
Utgående tur Inträdande tur
Övergångsområde
Finalt Initialt
bönder (.)de e de här
som har fixat de mm↑ (R)
va (T) e de bönder eller SKRATTAR (T) åh ↑ja (R)
hmm (T)
Figur 4.3:7. Ur ” va e de bönder eller”
Roxa förstår inte vad Tom menar när han pratar om bönder och visar det med frågeintonation i sin uppbackning. När Roxa inte förstår blir Tom osäker och visar detta med frågeorden va och eller följt av att han skrattar. Roxa besvarar inte hans skratt utan svarar med ett frågande åh och fortsätter med ja vilket Tom backar upp. När Toms skratt inte besvaras av Roxa förstärks den osäkerhet som Tom uppvisar men det är oklart om Roxa önskar visa högre status genom att inte besvarar skrattet. I den upplästa texten fanns kakaobönan med och Tom verkar ha förväxlat ordet med bönder. Roxa och Tom väljer att inte fördjupa sig i ämnet utan fortsätter samtalet.
5 Diskussion av resultat
Kapitlet behandlar aktivitet i övergångsområdet, hur deltagarna orienterar sig mot varandra samt övergångsområdets betydelse för kommunikation och språkinlärning i relation till teori och tidigare forskning.
5.1 Aktivitet i övergångsområdet
I alla inspelade samtal finns betydande aktivitet i övergångsområdet mellan samtalsturerna, i synnerhet i dess initiala del.
En handling som överraskade mig och som återkommer i materialet är skratt. I exempel 4.1:1 och 4.3:2 skrattar de samtalande tillsammans och skrattet verkar användas för att upprätthålla ett positivt samtalsklimat och för att ingen av deltagarna ska förlora ansiktet. Detta gäller även för exempel 4.3:2 och 4.3:3 där man även kan notera hur talarna orienterar sig mot varandra då den enes skratt övergår i gemensamt skratt. I exempel 4.3:3 skrattar Amin när han rättar Tuens uttal vilket lättar upp stämningen och kan uppfattas som att han inte vill påpeka ett fel utan istället vill hjälpa Tuen med uttalet utan att hon förlorar ansiktet. Norrby (2004) skriver att skratt kan användas som strategi för att upprätthålla ett positivt samtalsklimat och för att undvika att någon förlorar ansiktet. Adelswärd (1996) påpekar att om en samtalspartner inte besvarar ett skratt kan detta visa på en högre position. I exempel 4.3:7 besvaras inte Toms skratt av Roxa vilket tyder på en osäkerhet och ett underläge för Tom. Att skratt kan användas i uppbackningsrundor noteras av Green-Vänttinen (2001) men annars är skratt inte väldokumenterat i litteratur om samtalsforskning och CA. En fråga jag ställer mig är om skratt förekommer oftare i andraspråkssamtal än i samtal mellan modersmålstalare och eftersom CA ursprungligen inte är utformad för andraspråkssamtal uppmärksammas inte skratt i större utsträckning i forskningslitteraturen.
Aktivitet i övergångsområdet uppstår bl.a. när samtalandet går trögt och vid samtalsbyte. I exempel 4.1:1 skrattar de samtalande tillsammans (rad 7) och detta blir starten på en uppbackningsrunda där talarna backar upp varandra, vilken enligt Green-Vänttinen kan uppträda när de samtalande inte har mer att tillägga men önskar avsluta i samförstånd.
Samtalsdeltagare agerar på olika sätt i samtalen och de samtalande kan även ta olika stort utrymme. I de inspelade samtalen deltog samtliga informanter aktivt och dialogen kännetecknas av relativt korta turer vilket ökar möjligheten till aktivitet i övergångsområdet.
Närhets- och engagemangsstilen samt respekt- och hänsynsstilen är två samtalsstilar som Norrby (2004) nämner. De samtalande i denna studie kan närmast sägas använda närhets- och engagemangsstilen vilket användningen av latching i exempel 4.1:1 och i 4.3:3, när nästa talare tar vid utan att någon paus uppstår, kan vara ett tecken på.
Trots att informanterna var medvetna om att samtalen spelades in flöt samtalandet fritt och samtalsämnena varierade utifrån den upplästa texten. Norrbys (2004) kommentar att inspelningsapparater glöms bort efter att samtalet kommit igång, verkar stämma med det inspelade materialet.
Mikropauser, kortare än 0,5 sek., återfinns frekvent i materialet och exemplifierar svårigheten med gränsdragning mellan kontribution och övergångsområde. I exempel 4.2:1
(rad 1, 3) och 4.3:4 (rad 7) hamnar mikropauserna mellan övergångsområdet och kontributionen. Överlappande tal återfinns i övergångsområdet vid mikropauser som i exempel 4.3:1 (rad 3–4) och 4.3:5 (rad 13–14). I likhet med Lindström (2008) kan konstateras att detta inte upplevs som något problem i interaktionen.
Olika typer av reparationer återfinns i de inspelade samtalen. Amin rättar sig själv i exempel 4.3:3 när han ändrar uttalet av Spanien. I 4.3:1 gör Amin och Tuen ett gemensamt reparationsförsök. 4.3:2 exemplifierar annanreparation när Amin rättar Tuen. Genom aktiviteten i övergångsområdet, skratt samt ”kan man säga” kan det goda samtalsklimatet bibehållas. Norrby (2004) konstaterar att den reparationsform som föredras är att talaren korrigerar sig själv, självreparation.
5.2 Dialogism – deltagarnas orientering mot varandra
I materialet finns ett flertal exempel på hur de samtalande orienterar sig mot varandra bl.a.
genom att be om hjälp, låna ord från varandra eller göra överlappningar. I exempel 4.3:1 ber Tuen om hjälp när hon saknar ord varvid Amin är med på noterna och försöker svara.
Tillsammans bygger de upp sitt resonemang och Amins glädje när de avslutar sekvensen i samförstånd går inte att ta fel på. Överlappande tal återfinns i övergångsområdet i exempel 4.3:3 Amin och Tuen orienterar sig mot varandra och när Amin backar upp Tuen (rad 6–7) hamnar ”ja precis spanen ja” i överlapp med Tuens ”spanen”.
I exempel 4.3:4 begär Tom uppbackning genom frågor som ”va” och ”va ja” vilka besvaras av Roxa. Även exempel 4.3:2-3 ger prov på hur deltagarna orienterar sig mot varandra. Linell (2005) konstaterar att de samtalande är beroende av varandra och att de kan nå fram till gemensamma tolkningar genom förhandling. Lindström (2008) definierar övergångsområdet som en skarv mellan turer och påpekar att det är i detta område som talarna orienterar sig mot varandra.
Förhandling om vem som ska tala märks vid byte av samtalsämne i exempel 4.1:1 där uppbackningsrundan avslutas med att Testa på rad 11 tar turen. Karlsson (2006) kommenterar övergångsområdets interaktionella laddning och att förhandlingen av nästa talare sker där.
Materialet visar exempel på hur informanterna samarbetar om reparationer i exempel 4.3:2 när Amin hjälper Tuen med uttalet och i exempel 5.3:4 när Tom är osäker på vad exportera betyder. Reparationer genom att de samtalande ber varandra om hjälp beskriver Norrby (2004) som en strategi för att nå förståelse.
5.3 Övergångsområdets betydelse för kommunikation och språkinlärning
Övergångsområdets betydelse för kommunikation och språkinlärning, som ett kitt i samtalen, visas genom t.ex. glädjeyttringar, uppbackningar och ordsökningar vilka återfinns i samtliga dialoger. Den aktivitet som försiggår i övergångsområdet sätts sällan på pränt men är väl värd att uppmärksamma eftersom det utan denna finns en risk att dialogen övergår till monolog utan interaktion eller inlärning.
Genom uppbackningar samt förändrat tonläge kan begäran om förtydligande ske som i exempel 4.3:7 där Roxa visar att hon inte förstår genom ett ”mm” och ”åh” med stigande tonfall. Små detaljer i övergångsområdet kan smidigt leda samtalandet mot samförstånd.
Ett genomgående resultat i studien är informanternas önskan att nå fram till varandra med sitt budskap, och allas flitiga medverkan i dialogerna, trots skillnader i språkkunskaper.
Samtalen förs framåt genom uppbackningar i övergångsområdet. Lindberg (2001) menar att ett aktivt deltagande i den egna inlärningen är en förutsättning för att meningsfullt lärande ska komma till stånd och att samtal därför är viktiga i inlärningssituationer. Informanternas aktivitet i samtalandet i allmänhet och i övergångsområdet i synnerhet kan tyda på en positiv inlärningsmiljö med goda förutsättningar för lärande.
Hur de samtalande stöttar varandra är ett återkommande drag i materialet och noteras i exempel 4.3:4 då Tom begär om förtydligande och uppbackning när han i det finala övergångsområdet lägger till ”va” och ”va ja”. Roxa hjälper till med uppbackningar för att de ska förstå varandra. Lindberg (2001) påstår att gemensamma försök att nå samförstånd anses ha betydelse för andraspråksutvecklingen. Gibbons (2002) konstaterar att stöttning gör det möjligt för inläraren att ta till sig ny kunskap och nya färdigheter. Amins försök att hjälpa Tuen med uttalet av choklad i exempel 4.3:2 visar hur de samtalande gemensamt når förståelse. Lindberg (2004) lyfter fram att när inläraren blir uppmärksam på felaktiga yttranden och gör omformuleringar kan detta leda till revidering och omstrukturering av inlärarspråket. Vygotsky (1978) anser att inlärning och utveckling sker i ett socialt samspel i sociokulturella sammanhang.
I samtliga dialoger finns sekvenser i övergångsområdet som påvisar samarbete för att nå förståelse men i vissa fall är det osäkert om de samtalande når ända fram. Ett sådant exempel är när Tuen talar om bion i 4.3:6. Uppbackningarna visar att de uppfattat det sagda men säger inget om förståelsen. Värt att notera är att samtalet inte avstannar utan aktiviteten i övergångsområdet hjälper de samtalande att fortsätta dialogen. Lindberg (2001)
uppmärksammar att inlärare kan låtsas förstå för att inte förlora ansiktet eftersom samtalet kan kollapsa vid återkommande avbrott. I exempel 4.3:5 konstaterar Ruslana att hon inte förstår Amiras förklaring av en speciell choklad varvid Amira bekräftar detta samt byter samtalsämne. I detta exempel är båda överens om att de inte förstår varandra innan de fortsätter samtalet.
Utan samtalsdeltagarnas kunskap om uppbackningar skulle konversationen inte hålla ihop och Gardner (1998) menar att uppbackningar bör ingå i språkundervisningen. De samtalande i studien har ett relativt brett register av uppbackningar som används för att samtalen ska flyta smidigt.
Trots att informanternas språkliga nivå skiljer sig åt verkar de ha utbyte av varandra. I exempel 4.3:4 begär Tom vid flera tillfällen förtydliganden av Roxa vilka hon besvarar.
Lindberg (2004) anser att utveckling kan ske tillsammans med andra som ligger både under och över den egna kunskapsnivån.
De samtalande genomför alla samtal med finess och humor vilket stämmer väl överens med Lindbergs och Skeppsteds studie (2000) där de samtalande visar prov på hög social kompetens, tålamod och tolerans.
6 Slutsatser
Genom att sätta aktiviteten i övergångsområdet i relation till inlärning lyfts informanternas reparationer, uppbackningar och ordsökningar fram som betydelsefulla element för språktillägnande. Orienteringen mot det tidigare sagda länkar samman samtalsturerna vilket är stimulerande både för kommunikation och språkinlärning.
En slutsats som kan dras efter undersökningen är övergångsområdets betydelse för att upprätthålla ett positivt samtalsklimat och undvika att någon förlorar ansiktet. Skratt och uppbackningar hjälper de samtalande att, trots svårigheter, gå vidare med dialogen. Ett utmärkande drag i materialet är de samtalandes aktiva deltagande i dialogerna samt deras förmåga att backa upp varandra, i synnerhet initialt i övergångsområdet. Att dialogerna spelas in verkar inte hindra de samtalande från att delta i interaktionen.
De samtalandes orientering mot varandra klargörs när de lånar ord från varandra, ber om hjälp eller gör överlappningar i övergångsområdet. Dialogerna blir samarbetsprojekt när informanterna tillsammans, genom orientering mot det tidigare sagda, söker efter förklaringar och lösningar. I övergångsområdet avgörs vem som ska fortsätta att tala. Trots att informanterna kan ha svårigheter med det svenska språket visar resultatet inte på några
problem med turtagning. De samtalande förhandlar sig, tack vare aktivitet i övergångsområdet, fram till vem som ska bli nästa talare. Uppbackningsrundor återkommer i materialet före byte av samtalsämne när ingen av talarna har något mer att tillägga men de önskar nå konsensus före samtalsbytet.
Övergångsområdets betydelse för kommunikation kan noteras genom det sätt turer länkas samman. Informanterna lyssnar på varandra, backar upp varandra anknyter till tidigare talare och för en dialog. Utan kittet i övergångsområdet kan det finnas en risk att dialogen övergår till en monolog utan interaktion.
Samtalen hålls ihop av den energi som informanterna visar med uppbackningar i övergångsområdet, för att nå förståelse. Lindberg (2001) konstaterar att ett aktivt deltagande i den egna inlärningen är en förutsättning för att meningsfullt lärande ska komma till stånd.
Övergångsområdets betydelse för språkinlärning blir härmed intressant. Återkommande i materialet är de samtalandes stöttning av varandra i kollaborativa dialoger vilket kan leda till inlärning. Gibbons (2002) påtalar betydelsen av stöttning för att ge inläraren möjlighet att ta till sig nya färdigheter och ny kunskap. Vygotsky (1978) skriver att lärande sker i sociokulturella sammanhang och genom socialt samspel Denna studie talar för övergångsområdet som ett betydelsefullt område för kommunikation och språkinlärning.
7 Metodreflektioner och framtida forskning
Vid granskning av studiens validitet och reliabilitet kan konstateras övergångsområdet är ett dynamiskt fält där gränsdragningen inte är exakt utan samtalsturernas inledning och avslutning kan tolkas på olika sätt Även vid transkribering sker en tolkning och olika transkriberare kan komma fram till varierande resultat. Samtalsstudier enligt CA lägger fokus på den inre samtalskontexten och den yttre samtalskontexten anses irrelevant. Eftersom det vid kommunikation finns mycket som påverkar är samtalsanalys enligt CA till viss del onaturlig. Att arbeta utan i förväg uppställda hypoteser är en utmaning och det finns en risk att studien inte görs med öppet sinne och att materialet inte studeras förutsättningslöst. Redan sökandet efter återkommande mönster, val av undersökningsaspekter och formulering av delmål kan göra att studien styrs i en viss riktning och möjligheten att arbeta förutsättningslöst begränsas.
En intressant infallsvinkel för framtida forskning med utgångspunkt i denna studie skulle vara att undersöka övergångsområdet med fokus på genus och kulturell bakgrund. Det vore även intressant att göra videoinspelningar för att kunna analysera gester och blickar.
Litteraturförteckning
Allwood, Jens, 1988: Om det svenska systemet för språklig återkoppling. I: Linell, Per et al (red.), Svenskans beskrivning 16. Linköping: (SIC 21 a.) Tema Kommunikation. S.
89─106.
Adelswärd, Viveka, 1996: Prat, skratt, skvaller och gräl: [och annat vi gör när vi samtalar].
Pocketuppl. Stockholm: Bromberg.
Asker, Kristina, 2002: Grammatik i grupp: korta texter för rekonstruktion i svenska som andraspråk : lärarmaterial med kopieringsunderlag: [dictoglossövningar]. 1. uppl.
Stockholm: Bonnier utbildning.
Gardner, Rod, 1998: Between speaking and listening: The vocalisation of understandings. I:
Applied Linguistics. Vol. 19 (2). Oxford: Oxford University Press. S. 204─224.
Garfinkel, Harold 1967: Studies in Ethnomethodology. Englewood Cliffs, NJ: Prentice Hall.
Gibbons, Pauline, 2006: Stärk språket, stärk lärandet: språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. 1. uppl. Uppsala: Hallgren &
Fallgren.
Green-Vänttinen, Maria, 2001: Lyssnaren i fokus: en samtalsanalytisk studie i uppbackningar. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.
Karlsson, Susanna, 2006: Positioneringsfraser i interaktion: syntax, prosodi och funktion.
Göteborg: Instutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.
Lindberg, Inger, 2001: Samtalet som didaktiskt verktyg. I: Nauclér, Kerstin (red.), Symposium 2000: ett andraspråksperspektiv på lärande. Stockholm: Sigma: Nationellt centrum för sfi och svenska som andraspråk. S. 63─85.
Lindberg, Inger, 2004: Samtal och interaktion ─ ett andraspråksperspektiv. I: Hyltenstam, Kenneth & Lindberg, Inger (red.), Svenska som andraspråk–i forskning, undervisning och samhälle. Lund: Studentlitteratur. S. 63–83.
Lindberg, Inger, 2005: Språka samman. Om samtal och samarbete i språkundervisning. 2 uppl. Stockholm: Natur och Kultur.
Lindberg, Inger & Skeppstedt, Ingrid, 2000: Ju mer vi lär tillsammans–rekonstruktion av text i smågrupper. I: Åhl, Hans (red.), Svenskan i tiden – verklighet och visioner. Stockholm:
HLS Förlag. S. 198 – 222.
Lindström, Jan, 2008: Tur och ordning: introduktion till svensk samtalsgrammatik.
Stockholm: Norstedts akademiska förlag.
Linell, Per, 2005: En dialogisk grammatik? I: Anward, Jan & Nordberg, Bengt (red.). Samtal och grammatik. Lund: Studentlitteratur. S. 231─328.
Long, Michael, 1981: Input, interaction and second language acquisition. I: Winitz, Harris (red), Native Language and Foreign language Acquisition. Annals of the New York Academy of Sciences. Vol 379.
Norrby, Catrin, 2004: Samtalsanalys. Så gör vi när vi pratar med varandra. 2. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Sacks, Harvey, Schegloff, Emanuel & Jefferson, Gail, 1974: A simplest systematics for the organization of turn-taking in conversation. I: Language 50. S. 696─735.
Steensig, Jakob, 2001: Sprog i virkeligheden. Bidrag till en interaktionel lingvistik. Aarhus:
Aarhus Universiteteförlag.
Vetenskapsrådet, 2002: Forskningsetiska principer inom humanistisk–sammhällsvetenskaplig forskning. Hämtad: 2012-02-28 från: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Vygotskij, Lev Semenovic, 1978: Mind in society: the development of higher psychological processes. Cambridge, Mass.: Harvard U.P.
Bilaga 1 Deltagande i forskningsprojektet
Samtal
Jag arbetar med ett forskningsarbete och ska göra en undersökning för att ta reda på vilken språkinlärning som kan ske genom samtal.
I detta arbete kommer jag att spela in samtal och jag hoppas att du inte har något emot att din röst finns med på inspelningen. Jag garanterar fullständig anonymitet.
Marianne Sthen
Marianne.sthen@almhult.se
Jag deltar frivilligt i studien
Älmhult den_________________________________________________________________
Bilaga 2 Text till dictogloss
Choklad
Tycker du om choklad? Visste du att kakaon till en början användes som medicin?
Kakaobönan kommer ursprungligen från Central- och Sydamerika. För indianerna där spelade kakaon en viktig roll och bönorna användes t.o.m. som mynt. Det var spanjorerna som tog chokladen till Europa. Senare blev den en mycket populär godsak i hela världen.
Bonnier utbildning AB 2002 Grammatik i grupp Kristina Asker
Bilaga 3 Transkriptionsprinciper
(Norrby 2004:98 f.)
(.) paus under 0,5 sek. mikropaus
(0,6) paus mätt med tiondels sekund
vansinnigt emfatiskt tryck
va:nsinnigt förlängning av föregående ljud va:::nsinnigt ytterligare förlängning
fan- avbrutet ord
[ ] överlappande tal
[[ samtidigt inledda yttranden
= latching, dvs. yttranden sammanbundna utan paus
˚vansinne˚ sägs med svag röst
+vansinne+ sägs med högre röst än normalt
BULLER metakommentarer har versaler
SKRATT alla skrattar
SKRATTAR talaren skrattar
*vansinne* sägs med skrattande röst
.ord .hja inandning föregår ord
^hmm^ sägs med legatouttal (glidande uttal)
hh .hh utandning respektive inandning
(vansinne) parentes anger osäker transkription (x) (xx) (xxx) omöjligt att höra – (x) motsvarar ett ord
(xx) två ord och (xxx) tre eller fler ord
<de e vansinne> långsammare takt än vanligt
>de e vansinne< snabbare takt än vanligt
» repliken fortsätter på ny rad (används
vid sekvenser av samtidigt tal
→ fortsättningssignal, ”det kommer mera”
↑ stigande ton
? frågeintonation (markering av hel sats)
↓ tydligt fallande ton
