Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 hp
VT 2020
I SKUGGAN AV EN FÖRÄLDER
En analys av barnperspektivets manifestation i LVU domar
IN THE SHADOW OF A PARENT
An analysis of child perspective´s manifestation in LVU judgements
Författare: Olivia Bergqvist & Jacqueline Cano Handledare: Öncel Naldemirci
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete
Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -20 Författare: Olivia Bergqvist & Jacqueline Cano Handledare: Öncel Naldemirci
I skuggan av en förälder – En analys av barnperspektivets manifestation i LVU domar In the shadow of a parent – An analysis of child perspective´s manifestation in LVU judgements.
Sammanfattning
Få ämnen är så omdiskuterade som socialtjänstens arbete med barn. Den kritik som ofta förekommer i samhällsdebatten är riktad mot myndigheter som inte vidtagit nödvändiga åtgärder för barn som farit illa. Samtidigt är tvångsomhändertagande av barn en av de mest ingripande åtgärder som staten kan vidta, då det inkräktar på rätten till privat- och familjeliv. För att trygga barns rättigheter och säkerställa myndigheters arbete utifrån ett barnperspektiv har Sverige nyligen valt att inkorporera barnkonventionen i svensk lag.
Forskning visar dock hur barnkonventionen inte haft någon betydelsefull inverkan hos de grannländer som inkorporerat den (Vamstad, 2016). Flertalet studier belyser svårigheter med att anamma ett barnperspektiv och att det existerar ett globalt dilemma för
myndigheter som tvingas beakta både barnets och vårdnadshavarnas rättigheter i barnavårdsärenden. Syftet med den här studien är att undersöka barnperspektivets och barnrättsperspektivets manifestation i upphörande av LVU domar, för att tydliggöra hur myndigheter tillämpat barnkonventionen innan den blev inkorporerad i svensk lag. I studiens resultat framkommer att barnets vilja och grad av delaktighet är avsevärt begränsad, trots att barnet har en ställföreträdare som skall föra dess talan. Det framgår även att förvaltningsrätten utgår från ett föräldraperspektiv där fokus ligger på föräldrarnas omsorgsförmåga och vad de saknar eller brister i för att uppnå bilden av en ideal förälder.
Analysen synliggör en koppling mellan en starkt etablerad föräldrarätt med rötter i anknytningsteori och ett vagt barnperspektiv, vilket i sin tur tyder på en bristande
implementering av barnkonventionens ledande artiklar. En sådan information är relevant kunskap i det fortsatta arbetet med barn samt förhållningssätt för flertalet instanser.
Sammanfattningsvis visar studien att det krävs en samhällelig konsensus kring
barnperspektivet för att internalisera och säkerställa bilden av barn som rättighetsbärande individer.
Sökord: barnperspektiv, föräldraperspektiv, anknytning, barnkonventionen, LVU domar
”Lotta, du får inte prata när stora
människor pratar, du får vänta tills dom har slutat.” ”Håhå”, sa Lotta, ”det har
jag nog försökt, men det går inte. För dom slutar ju aldrig”
- Ur Lotta på Bråkmakargatan Astrid Lindgren
Vi vill inledningsvis tacka varandra för ett gott samarbete med mycket tålamod, ömsesidig respekt och god stämning. Fortsättningsvis vill vi tacka vår fantastiska handledare Öncel Naldemirci som givit av sin tid, engagemang och positiva energi. Vi vill även rikta ett tack till Britta, som har bidragit med hundmys under välbehövliga pauser från
uppsatsskrivandet.
Förkortningar
Barnkonventionen FN:s konventionen om barnets rättigheter
BBIC Dokumentationssystemet Barns behov i Centrum Europakonventionen Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
FB Föräldrabalk (1949:381)
LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
SoL Socialtjänstlag (2001:453)
SFS Svensk Författningssamling
Prop. Proposition
RF Regeringsformen (1974:15)
Innehåll
1. Inledning ... 2
1.1 Problemformulering... 3
1.2 Syfte & frågeställningar... 4
1.3 Ansvarsfördelning ... 4
2. Centrala begrepp ... 4
2.1 Barnperspektiv ... 5
2.2 Lag om vård av unga ... 5
3. Forskningsöversikt ... 6
3.1 Historisk bakgrund ... 6
3.2 Barnkonventionens inverkan på barnperspektivet ... 7
3.3 Barnets bästa ... 7
3.4 Barnets delaktighet i barnavårdsutredningar ... 8
3.5 Barnets skyddsbehov ... 8
3.6 Samspelets betydelse för adekvata insatser ... 9
3.7 Barnets rätt till kulturellt ursprung ... 9
3.8 Föräldraperspektiv ... 10
4. Anknytningsteori som teoretisk utgångspunkt... 11
5. Metod ... 12
5.1 Beskrivning av data ... 12
5.2 Datainsamling och urvalsprocess ... 13
5.3 Val av analysmetod ... 13
5.4 Studiens trovärdighet ... 16
5.5 Tillvägagångssätt ... 16
5.6 Sökmotorer ... 17
5.7 Etiska överväganden ... 17
6. Resultat ... 18
6.1 Likabehandling ... 18
6.2 Barnets bästa ... 20
6.3 Liv, överlevnad och utveckling ... 21
6.4 Barnets rätt att höras ... 22
6.5 Skillnader i bifall och avslag ... 23
6.6 Sammanfattning ... 25
7. Diskussion ... 25
7.1 Studiens utfall ... 25
7.2 Metodreflektion ... 28
7.3 Slutsats ... 29
8. Förslag till vidare forskning ... 29
9. Referenslista ... 30
10. Bilaga 1 ... 34
11.Bilaga 2 ... 35
2
1. Inledning
Tvångsomhändertagande av barn är ett omdiskuterat ämne som frekvent synliggörs inom den offentliga debatten. Media är snabba med att kritisera socialtjänsten och uppmärksamma de fall då samhället misslyckats med att skydda barn från våld och utsatthet. Å ena sidan påtalas brister i kompetensen hos socialsekreterare som leder till felaktiga bedömningar och missade, nödvändiga ingripanden. Å andra sidan anses de kränka de enskildas rätt till privat- och familjeliv genom att ingripa för mycket (Leviner, 2012). I Sverige ligger det yttersta ansvaret för att skydda och stödja barn och unga hos kommunerna genom socialnämnden,
förvaltningsdomstol och socialtjänsten. Beslut om tvångsomhändertagande fattas av förvaltningsdomstol och bygger på en utredning gjord av socialtjänsten samt ansökan om LVU via socialnämnden. I brådskande ärenden kan dock en socialnämnd besluta om akut omhändertagande av barn och unga. Förvaltningsdomstolar består av juridiskt skolade nämndemän och domare till skillnad från socialnämnder där inga specifika krav ställs på utbildning eller kompetens. Dock utgörs båda instanser av politiskt tillsatta individer (Leviner
& Lundström, 2017).
Enligt både socialtjänstlagen och LVU förväntas socialtjänsten arbeta utifrån ett barnperspektiv och vad som anses vara bäst för varje enskilt barn (SFS 2001:453; SFS
1990:52). Själva begreppet barnperspektiv började användas 1990 då Sverige ratificerade, det vill säga åtog sig att följa FN:s konvention om barnets rättigheter. Det som i folkmun också kallas barnkonventionen bygger på ett barnrättsperspektiv där synen på barn som
rättighetsbärare utgör själva kärnan. Barn skall enligt konventionen inte enbart ta emot omvårdnad och skydd utan också få möjlighet att göra anspråk på sina rättigheter. Syftet med barnkonventionen är att på så vis koppla samman ett barnperspektiv med grundläggande, mänskliga rättigheter (Grahn-Farley, 2019). Genom att Sverige åtagit sig att följa
barnkonventionen medföljer ett ansvar att tillhandahålla ett väl fungerande samhällsskydd.
Ansvaret regleras utifrån ett antal lagar däribland SoL, RF och LVU (Leviner, 2012).
Sveriges kommuner och landsting (2018) menar dock att barnperspektivet inte enbart definieras av den enskilde socialsekreterarens politiska agenda utan även av utbildning och personliga livserfarenheter. Synen på barn påverkas med andra ord beroende på vem som hanterar ärendet.
Barnrättskommittén menar att det inte varit tillräckligt att Sverige endast ratificerat barnkonventionen för att tillvarata barns rättigheter. Efter påtryckningar från flertalet
organisationer som verkar för barns rättigheter, röstade den svenska regeringen ja till att även inkorporera barnkonventionen i svensk lag i januari 2020 (Grahn-Farley, 2019). Åsikterna kring huruvida barnkonventionen som svensk lag kommer att innebära en förbättring av barnperspektivet och barns rättigheter går vitt isär. Argument som talade emot att inkorporera barnkonventionen var bland annat att det i dagsläget finns ofullständiga förarbeten eller att de saknas helt, samt att begrepp kan tolkas och uppfattas olika beroende på språk (Eklund, 2004). Leviner (2018) tar upp liknande argument och menar att artiklarna i barnkonventionen
3 är utformade som generella riktlinjer och inte lämpar sig för att grunda beslut på. Därav skulle en inkorporering av barnkonventionen fortsätta fungera som utfyllnad och direktiv i tolkning av frågor som rör barns rättigheter.
Fler remissinstanser, däribland Justitieombudsmannen samt Kammarrätten i Stockholm varnade även för en uppenbar risk för osäker rättstillämpning vid tolkning av artiklarna. De ansågs ej vara lika precisa som svensk lagstiftning samt riskera bidra till godtycklighet vid tolkning av lagen och en oklar rättslig grund (Justitieombudsmannen, 2016).
Barnombudsmannen, UNICEF samt Sveriges advokatsamfund uttryckte dock en mer positiv inställning till att inkorporera barnkonventionen i den svenska lagstiftningen. De stöttade regeringens proposition (2017/18:186) som menade att barnkonventionen som svensk lag ämnade synliggöra och stärka barns rättigheter, se barn som rättighetsbärande individer samt förtydliga ett barnrättsbaserat arbete bland domstolar och rättstillämpare. Vidare menade propositionen att de motargument som rörde utformningen av barnkonventionen och dess skillnader från svensk lagstiftningsteknik inte ansågs vara av avgörande vikt för att undgå en inkorporering, med hänvisning till de nordiska grannländernas val att anamma
barnkonventionen som lag.
1.1 Problemformulering
Till följd av en förändrad lagstiftning ställer sig myndigheter och övriga aktörer frågan hur samhället skall förhålla sig till det fortsatta arbetet med barn i ljuset av barnkonventionen.
Leviner (2014) menar att råder ett globalt dilemma inom socialt arbete för de stater som följer barnkonventionen. Professionella tvingas göra komplexa bedömningar av barns rätt till beskydd, delaktighet och rätt att tillvarata sina intressen, samtidigt som de förväntas ta hänsyn till föräldrars intressen samt båda parters rätt till familj och privatliv. En inkorporering av barnkonventionen som svensk lag väcker även frågor kring hur den nuvarande rättsliga regleringen är utformad och hur den tillämpas på området. I Sverige är föräldrarätten stark, vilket är uppenbart i FB 6 kap. 11 § som reglerar vårdnadshavarens rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet (SFS 1949:381). Utövande om vårdnad av barn omfattas även på ett övergripande sätt av Europakonventionen. I Europakonventionen (artikel 8) fastslås rätten till privat- och familjeliv där staten i största möjliga mån skall undvika att inkräkta i människors privatliv. Leviner och Lundström (2017) menar att
tvångsomhändertagande av barn och unga är en av de mest ingripande åtgärder som staten via sociala myndigheter kan vidta. En sådan handling innebär en betydande inskränkning i rätten till privat- och familjeliv. Därav regleras ingripandet utifrån proportionalitetsprincipen, det vill säga att åtgärder skall vara nödvändiga med hänsyn till ändamålet (Kindström Dahlin, 2017). Enligt principen skall olika intressen vägas mot varandra i bedömningen av åtgärder.
Det innebär att föräldrars rätt och intressen kan komma i konflikt med barnperspektivet och barnets vilja. Intressekonflikten blir tydlig i FB 6 kap. 2 a § som menar att barnets bästa skall vara avgörande i alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Samtidigt hänvisar samma paragraf till att en bedömning av vad som räknas som barnets bästa innefattar hänsyn till barnets behov av en nära och god kontakt med föräldrarna. Även om det föreligger i
4 socialtjänstens ansvar att ta hänsyn till barnets bästa samt barnets rätt att bli hörd enligt SoL 1:2 och 11:10 §§ representeras barnet av dess vårdnadshavare under barnavårdsutredningar på grund av praktiska och juridiska skäl. Samarbetet med berörda parter innebär därav främst ett samarbete med vårdnadshavarna (SFS 2001:453).
Det finns som brukligt två sidor av myntet, men frågan kring hur barnperspektivet och barnrättsperspektivet kommer tas i uttryck efter inkorporeringen av barnkonventionen som svensk lag är högst relevant för socialt arbete. Barnrättsutredningen som ligger till grund för förslag i betänkandet (SOU, 2016:19) visar på att diskussioner kring barnkonventionens inkorporering varit aktuella under flertalet år. Dock har samhällsdebatten intensifierats 2019 då lagen ämnade träda i kraft till årsskiftet 2020 (Grahn-Farley, 2019). Genom att undersöka hur dessa perspektiv manifesteras i LVU domar strax innan inkorporeringen utforskas en viktig dimension av myndigheters förhållningssätt till barnkonventionen som blir relevant kunskap i det fortsatta arbetet med barn.
1.2 Syfte & frågeställningar
Syftet är att undersöka hur barnperspektivet och barnrättsperspektivet manifesteras i domar om upphörande av vård enligt LVU. Studien utgår från barnkonventionens fyra ledande artiklar som appliceras på domar utfärdade under 2019.
Studien utgår från följande frågeställningar:
– Vilka faktorer är utmärkande för avslag och bifall i beslut om upphörande av LVU?
– I vilken omfattning framträder ett barnperspektiv och barnrättsperspektiv i LVU domar?
1.3 Ansvarsfördelning
Det genomgripande arbetet med studien har skett gemensamt utan någon närmare uppdelning.
Däremot har författarna ansvarat för olika avsnitt. Olivia har ansvarat för inledning,
problemformulering, syfte och frågeställning, kunskapsöversikt samt referenslista. Jacqueline har ansvarat för metod, resultat, diskussion, förslag till vidare forskning samt bilagor.
Författarna har valt att träffas och skriva på arbetet tillsammans under hela arbetsprocessen.
Dock genomfördes den initiala analysen av LVU domarna separat. Författarna delade då upp en likvärdig mängd domar inför analysarbetet och ansvarade för att delge resultatet av den första analysen till nästkommande tillfälle. Även korrekturläsning och genomgång av texten har inledningsvis skett separat för att sedan diskuteras och bearbetas gemensamt.
2. Centrala begrepp
Följande avsnitt ämnar förklara samt skapa förståelse för studiens centrala begrepp.
5
2.1 Barnperspektiv
Barnperspektivet som begrepp är väldigt mångtydigt och kan ha olika innebörd beroende på i vilken kontext det framförs. Andersson & Rasmusson (2006) menar att en definition av barnperspektivet är att det utgörs av samhällets eller omvärldens samlade kunskap om barn utifrån vilket vuxna tänker kring och handlar. En annan definition som framförs är att barnperspektivet kan tolkas utifrån barns eget perspektiv, det vill säga att det utgår från det barnet upplever som sin verklighet. Halldén (2003) resonerar kring barnperspektivet i form av ett mångfacetterat begrepp inom politiska sammanhang som framförs utifrån ett ideologiskt ställningstagande. Inom vetenskapliga sammanhang kan det däremot få en helt annan betydelse beroende på hur varje enskild forskare värderar begreppet. Lindgren och Halldén (2001) stödjer synen på barnperspektivet som ett politiskt verktyg och undersöker hur kommuner arbetat med genomförande av barnperspektiv samt hur det leder till att staten får inflytande på kommunal nivå. Barnperspektivet utgör i det sammanhanget ett motiv som ger staten inflytande och inblick i andra aktörers agerande.
Utifrån ovanstående resonemang är barnperspektivet ett svårdefinierat begrepp. Studien avgränsar därav barnperspektivet till barnkonventionens synsätt på barnet som
rättighetsbärare.
2.2 Lag om vård av unga
Det yttersta ansvaret för stöd och skydd av barn och ungdomar utgörs av kommunala
socialnämnder och socialtjänsten. Olika aktörer i samhället är förpliktigade att rapportera oro kring barn som far illa till socialtjänsten. Även privatpersoner kan göra en orosanmälan för barn som är i behov av stöd och skydd. Efter en inkommen anmälan upprättar socialtjänsten en utredning som i första hand skall bedrivas i samförstånd med dem som berörs. Möjligheten finns dock att inhämta information från hälso-sjukvården, skolan samt barnet själv utan vårdnadshavares eller barnets samtycke (Leviner, 2012).
Om socialtjänsten bedömer att vård inte kan ges genom frivilliga insatser kan ett
tvångsomhändertagande av barnet ske. Det upprättas då en ansökan om vård med stöd av LVU via socialnämnden. Ansökan prövas sedan av förvaltningsdomstol under förhandling med berörda parter. (Leviner, 2012). LVU kan beredas utifrån LVU 2 § som menar på att vård ska beslutas för barn som riskerar fara illa till följd av brister i hemförhållanden. Vård kan även beredas utifrån LVU 3 § som syftar till att tillhandahålla barnet vård till följd av socialt nedbrytande beteende. Vårdtiden har ingen angiven längd utan prövas kontinuerligt av socialnämnden. Då vård inte längre anses behövligt av socialnämnden eller vårdnadshavare sker en prövning om upphörande enligt LVU 21 §. Ett upphörande kan även ske då barnet uppnår myndig ålder (SFS 1990:52).
En förutsättning för upphörande av vård är att det ursprungliga vårdbehovet som låg till grund
6 för omhändertagandet ej kvarstår. Vid ett upphörande är det socialnämndens ansvar att
förbereda barnets återförening med vårdnadshavare.
3. Forskningsöversikt
Med hjälp av tidigare forskning ämnar forskningsöversikten bidra med information rörande olika aspekter av undersökningsområdet.
3.1 Historisk bakgrund
Lundström (1993) beskriver i sin studie den historiska utvecklingen av den svenska barnomsorgen med fokus på tvångsomhändertagande av barn. Samhällets ingripande med omhändertagande av fattiga eller föräldralösa barn har daterats så långt som till 1300-talet.
Under en lång tid benämndes dessa barn som tiggande och kringstrykande vilka samhället ansåg var i behov av vård genom så kallade barnhus. Övriga barn som klassades som kriminella eller med avvikande, ifrågasättande beteende skickades till uppfostringsanstalter.
Enligt studien dateras den moderna barnavård som vi ser exempel på idag till 1900-talets början då det upprättades en särskild lagstiftning 1902 kring barnavårdsområdet.
Lagstiftningen benämnde barn som vanartiga till följd av eget avvikande beteende och sedligt försummade som riskerade avvikande beteende på grund av föräldrars bristande
omsorgsförmåga. Det kommunala ansvaret för barnavården som vi ser idag dateras till 1924 års barnavårdslag där det blev obligatoriskt att samla all barnavårdsverksamhet i kommunala barnavårdsnämnder. I takt med en förändrad lagstiftning utvecklades även den tidigare uppfattningen av barn som föremål i behov av institutionalisering till att vara individer i behov av skydd. I en samlad kunskapsöversikt från skolverket över forskning som bedrivits kring barn och barndom beskriver Eilard (2010) ett skifte i början av 1990-talet där den hittills rådande utvecklingspsykologin utmanades av barndomssociologi. Den senare forskningsansatsen syftade till att bedriva forskning om barn utifrån ett barnperspektiv, genom att inkludera dem i forskningsprocessen. Barndomssociologin utgick från en
helhetssyn kring barnet, dess relationer till andra och dess omgivning, samtidigt som hänsyn togs gällande barnets inre känslor och tankar. Barn betraktades som kompetenta aktörer där en förbättring av deras villkor skulle ge dem makt att forma sina egna liv. Ratificeringen av barnkonventionen var även av betydelse för den syn på barndomen som växte fram under denna tidsperiod där barnets bästa och dess rättigheter hamnade i fokus.
Barnets bästa är ett uttryck som började etableras på 70-talet då en ny uppfattning av det ideala barnet växte fram genom förskolans nya läroplan. Bilden av barnet gjordes om till en uppfattning av barnet som individualiserat, kompetent, intellektuellt samt i behov av
samhällets omsorg och skydd. Individualiseringen gav upphov till att barnet blev ett samhälleligt ansvar, istället för att familjen skulle ses som solitärt ansvariga för barnets skyddsbehov (Lindgren & Halldén, 2001).
7
3.2 Barnkonventionens inverkan på barnperspektivet
Vamstad (2016) jämför internationella erfarenheter av barnkonventionen i länder som både har och inte har inkorporerat den i sin lagstiftning. Studien visar att Finland var tidig med att inkorporera barnkonventionen i samband med ratificeringen 1991. Däremot har diskussionen om barns roll som medborgare, deras rättigheter och maktfrågor varit relativt begränsad under första hälften av perioden, då landet drabbades hårt av den ekonomiska krisen. I Norge
uppfattas barnkonventionen besitta en betydligt starkare ställning och internaliserats i landets arbete med barn och unga samt i debatten kring barnrättsfrågor. Grannlandet Danmark har hittills enbart ratificerat barnkonventionen och menar att den redan har en stark rättslig ställning där domstol i vissa rättsfall hänvisat direkt till barnkonventionen och dömt till förmån för barn och unga. Vamstad (2016) uttrycker att en inkorporering av
barnkonventionen inte nödvändigtvis haft en avgörande påverkan på nordiska förhållningssätt, annat än av principiell betydelse.
Enligt Leviner (2018) är det oklart vad en inkorporering av barnkonventionen kommer att innebära för Sverige, men att det i dagsläget finns problem gällande efterlevnaden av barnkonventionen, vilket uppmärksammas inom både forskning och offentliga utredningar.
Leviner (2012) belyser de faktum att Barnrättskommittén uppmanat varje konventionsstat som förbundit sig till att följa barnkonventionen att inrätta särskilda barndomstolar, i syfte att stärka barns rättigheter gällande rätt till skydd från våldsutsatthet i hemmiljön. Även om det inte går att förutsäga vilket system eller modell som skulle fungera bättre utifrån framgång i andra länder är det tydligt att det saknas en specialisering av något slag för
barnskyddsområdet i Sverige.
Lingren och Halldén (2001) lyfter hur den dominerande samhällssynen på barn indirekt kan krocka med direktiven från barnkonventionen. Synen på barn som till exempel autonoma eller behövande påverkar deras möjligheter att participera och komma till tals. Barn uppfattas till stor del som beroende av samhället och därav av vuxna för att framföra deras röst. Enligt Lindgren och Halldén (2001) blir barnperspektivet ett politiskt instrument där barnets rätt att komma till tals begränsas av rådande synsätt som inte nödvändigtvis innebär att barnets yttrande leder till åtgärder, reform eller har någon konkret inverkan.
3.3 Barnets bästa
Likt barnperspektivet är barnets bästa ett begrepp som i högsta grad är socialt och kulturellt betingat. Det råder allmän acceptans över att barnets bästa är i ständig förändring, att det styrs av rådande epok och syn på barnet samt varierar beroende på i vilket samhälle det tillämpas.
Då begreppet influeras av det sammanhang som det används i, kan det utifrån en rättslig princip innebära att barnets bästa ser olika ut beroende på kontext (Singer, 2000). Med andra ord kan barnets bästa utifrån en vårdnadstvist och barnets bästa utifrån en LVU förhandling avvika. Singer (2000) resonerar vidare kring hur begreppets framställning även har betydelse utifrån den rådande norm som den appliceras i. Barnets bästa kan till exempel appliceras
8 utifrån en allmän tolkning i rättsliga sammanhang eller som ett beslutskriterium. Utifrån den rådande samhällsnormen räknas en individ som barn upp till 18 år, vilket påverkar hur barnets bästa tolkas utifrån en rättslig målsättning. Beroende på i vilket syfte barnets bästa appliceras kan det påverka rättsliga beslut.
3.4 Barnets delaktighet i barnavårdsutredningar
Heimer, Näsman och Palme (2017) har undersökt sambandet mellan barns delaktighet i socialtjänstens utredningar av insatser för skydd och stöd och de faktiska insatser som
utformats. I resultatet framgår att barn som fått komma till tals under utredningsprocessen fått en mer adekvat utformning av insatser i relation till barnets behov. Likväl visade studien att det fanns ett samband mellan insatser som inte matchade de problem som kommit fram i utredningarna och att dessa barn inte fått komma till tals eller givits utrymme att påverka insatserna. Larsson och Hultman (2019) menar på att barns delaktighet i
barnavårdsutredningar påverkas av socialsekreterarens handlingsutrymme och
hänsynstagande. Deltagandet utgörs av olika faktorer som till exempel förekomsten av samtal och kontakt mellan handläggare och barn, på vilket sätt samtalen genomförs, hur barnets åsikter beaktas och vilka detaljer som lyfts fram vid analys och bedömningsförfarandet.
Därutöver finns även en aspekt av den enskilde socialsekreterarens föreställningar om innebörden av barns rätt till delaktighet.
Forskning visar även på brister i delaktighet för barn med funktionsnedsättningar. Engwall, Östberg, Andersson, Bons och Bringlöv (2018) utförde en vinjettstudie i åtta svenska kommuner som visar på att barn med funktionsnedsättningar i stor utsträckning inte
tilldelades delaktighet i de ärenden som haft inverkan på dem. Barnen sågs som oförmögna att föra sin egen talan och ansågs inte kunna ge upphov till information. Studien belyser även att trots kunskap om att barn med funktionsnedsättningar erhåller en förhöjd risk att utsättas för våld, ansågs dem inte tillhöra en riskgrupp. Det leder i sin tur till bristande hänsyn gällande utsatthet i det systematiska arbetet. Vidare framgår att barnperspektivet enbart var relevant utifrån de professionellas syn på barnets bästa. Barnets delaktighet ansågs däremot inte vara av betydelse kopplat till barnperspektivet.
En annan aspekt av barns delaktighet i barnavårdsutredningar är att otydligheter i
lagstiftningen kan utgöra hinder i implementeringen då rättigheten uppfattas som vag och svårtolkad. Enligt Larsson och Hultman (2019) uppstår frågetecken kring vilken princip som skall ha företräde då barnets bästa och barnets rätt till delaktighet skall vägas mot varandra.
Ytterligare ett svårnavigerat dilemma blir hur dessa principer skall beaktas i förhållande till föräldrars bestämmanderätt.
3.5 Barnets skyddsbehov
Enligt socialstyrelsens senaste undersökning av socialtjänstens insatser för barn och unga framkommer att 38 800 barn och unga fick vård under 2018 utifrån SoL eller LVU.
9 Majoriteten av insatserna var frivilliga enligt SoL 4:1 där den mest frekventa insatsen var placering på familjehem. Statistik som sträcker sig över en längre tidsperiod, närmare bestämt från 2002 till 2018 visar en konstant ökning av insatser i form av strukturerade
öppenvårdsprogram och personligt stöd. Den insats som visat sig minska under samma tidsperiod är kontaktperson eller kontaktfamilj för barn och unga (Socialstyrelsen, 2019).
Lindell och Svedin (2006) har studerat barn som varit föremål för våld i hemmet. Studien visar att en majoritet av barnen haft en pågående kontakt med socialtjänst eller varit återkommande föremål för utredning. 96% av de undersökta barnen hade varit föremål för insatser från socialtjänsten innan våldshändelsen. Studien visar även att 59% av barnen tidigare varit föremål för orosanmälan på grund av våld eller omsorgsbrist. Studien visar även på att barn med mödrar som lider av psykisk ohälsa tillhör en riskgrupp för ytterligare
våldsutsatthet samt insatser från socialtjänsten. I resultatet framgår likaså en sammanfattning av utmärkande drag för familjer tillhörande urvalet där riskfaktorer innefattar fattigdom, arbetslöshet, missbruk och psykisk ohälsa.
3.6 Samspelets betydelse för adekvata insatser
Enligt en studie av Löwenborg och Sjöblom (2009) är relationsproblem inom familjen ett av de mest vanliga problemområdena som socialsekreterare möter. Socialtjänsten erbjuder familjebehandling i olika former i försök att hjälpa familjer och verka förebyggande för att undvika mer omfattande insatser som till exempel omhändertagande av barn och unga.
Forskning kring samspelet mellan familjebehandlare och familj belyser vikten av att familjen känner sig förstådd och lyssnad på samt att det finns samsyn mellan hjälpsökande och
behandlare. Hinder som däremot försvårar samspelet visar sig vara kolliderande synsätt eller att den hjälpsökande undanhåller information och skenanpassar sig till det alternativ som hjälparen erbjuder. Därav belyses hjälparens det vill säga socialsekreterarens ansvar gällande tolkningsföreträde och utvecklingen av ett öppet samspelsmönster, vilket underlättar
utformningen av insatser med positiv påverkan. Ett exempel på där kunskapsbrister hos socialsekreteraren får konsekvenser för vilka insatser som erbjuds framkommer i en studie baserad på 272 barnavårdsutredningar (Hultman, Alm, Cederborg, & Fälth Magnusson 2013).
Studien ämnade undersöka hur barns psykiska och fysiska hälsa beskrivs i utredningsarbetet.
Resultatet visar på att beskrivningar om faktorer som självskadebeteende och
självmordstankar var mindre förekommande än information om oro, ångest, stress samt ilska som var de faktorer som var mest frekventa. Enligt studien finns det en uppenbar begränsning i beskrivningen av barns hälsa i socialtjänstens barnavårdsutredningar som härleds till
kunskapsbrist hos socialsekreteraren. Därigenom lyfts ett samband mellan hur skildringar inom barnavårdsutredningar om de hälsoaspekter som berör barn kan leda till begränsningar i adekvata insatser från socialtjänsten.
3.7 Barnets rätt till kulturellt ursprung
Tidigare forskning har visat att barnavårdsutredningar som involverar familjer med en annan etnisk bakgrund medför ytterligare en komplex aspekt för socialtjänsten att ta hänsyn till.
10 Johannson (2013) menar att vissa familjer kan besitta en patriarkal och traditionell kultur där barnet har en undergiven position och där vårdnadshavarna antar ansvaret att tala för barnet med auktoritära figurer. Att se på barnet som en individ med egna rättigheter kan därmed upplevas långsökt och främmande. Ett sådant synsätt kan komma att bli ett hinder i socialsekreterarens arbete utifrån barnperspektivet, men även i försök att främja barnrättsperspektivet kring rätten till kulturellt arv.
Johansson (2013) menar att det krävs att socialsekreterare har förståelse för kulturella skillnader, men också besitter förmågan att kunna förklara dessa skillnader samt belysa barnets rättigheter för alla berörda parter. Etnicitet och kulturell bakgrund spelar enligt
studien en stor roll i barnets skapande av identitet, vilket blir en viktig aspekt att ta hänsyn till gällande barnperspektivet.
3.8 Föräldraperspektiv
Som tidigare nämnt har föräldrarätten en stark ställning inom svensk lagstiftning. Forskning visar att socialtjänsten uppvisar en benägenhet till att utgå från ett föräldraperspektiv i
utredningsförfaranden snarare än ett barnperspektiv. Det leder till sårbarhet och begränsningar i arbetet med att lyfta fram barnets perspektiv och barnets röst (Sjöblom, 2002). Föräldrars rätt till delaktighet kan stå i vägen för barns delaktighet, vilket blir särskilt problematiskt för barn som riskerar att fara illa till följd av brister i föräldraförmåga samt hemförhållanden.
Fokus flyttas från barnet till föräldrarna, vilka är de som främst får göra sin röst hörd och därav kan ge en annan beskrivning av problemet. Genom att utgå från vad vårdnadshavarna är i behov av för hjälp undermineras barnets röst och barnskyddet förvandlas istället till ett stöd för föräldrarna (Heimer et al., 2017). Sammantaget resulterar föräldrars delaktighet och bestämmanderätt till att fokus riktas mot föräldrarnas behov och deras synpunkter. Det leder till att det tenderar att bli ett föräldraperspektiv istället för ett barnperspektiv i
barnavårdsutredningar.
En annan aspekt som medför komplexitet är hur konstruktionen av kön påverkar hur föräldraförmågan uppfattas hos kvinnor och män. I en studie med syfte att undersöka hur fäder innefattas i socialarbetares beslut i Sverige, England, Norge och Irland, framkommer att fäder i alla länder blir åsidosatta, oberoende av landets politik eller välfärdstatus. Resultatet visar att mödrar i alla fyra länder inordnas en roll som primärt ansvariga för barnets vårdnad, vilket leder till en exkludering av fäderna. I både Sverige och England riktas insatser främst mot mödrar. Även i de fall då modern har en begränsad föräldraförmåga anses fadern sällan som en möjlig primär vårdnadshavare. Trots att modern i vissa fall kan lida av
missbruksproblematik finns en förväntning av att hon, som vårdnadsgivare ska lösa sin problematik för att kunna ha vårdnad om barnet. Även om fäder överses när det gäller huvudomsorg för barnet så uttrycks däremot betydelsen att fäder i barnavårdsutredningar (Nygren, Walsh, Ellingsen & Christie, 2019). Ur ett föräldraperspektiv blir mamman den viktigaste vårdnadshavaren, vilket tas i uttryck genom att insatser involvera formas för att stärka hennes förmågor att sörja för sitt barn. Dock visar studien på att fadern i alla länder ses som en risk, antingen av presumtioner gjorda på kulturell bakgrund eller då han kan ses som
11 en möjlig våldsförövare. Kvinnor å andra sidan uppfattas i stället kunna ge skydd mot risk och förväntas i de fall där fadern ses som en möjlig fara att skydda barnen från honom.
Definitionen av vad som utmärker föräldraskap belyses av Singer (2000) som menar att föräldraskap kan se olika ut beroende på den familjestruktur som råder, dock kan den rådande samhällssynen kring föräldraskap komma att påverka strukturen. En annan aspekt är att föräldrar dels kan vara vårdnadshavare till barnet utifrån en rättslig synvinkel eller ur en biologisk aspekt. Vidare beskrivs socialiseringsprocessen som en förklaringsmodell bakom bestämmelser om föräldrars förhållande till barnet samt rättsliga ställning. Enligt den anses barnet vara i behov av föräldrarna för att socialiseras in i samhället. Socialiseringsprocessen påverkas dock inte beroende på om föräldraskapet är av rättslig eller biologisk karaktär. Trots det tycks lagregleringen bygga på en syn av föräldraskap som biologiskt definierat.
Föräldraperspektivet utgår därav från en ideal bild av ett föräldraskap med en moder och en fader som är genetiskt kopplade till barnet.
4. Anknytningsteori som teoretisk utgångspunkt
Bowlbys anknytningsteori är en teoretisk förklaring över den process som syftar till de psykologiska band som knyts mellan barnet och dess primära vårdnadsgivare. Teorin förklarar hur barnet formas i samspelet med anknytningspersoner samt dess påverkan på personlighetsutveckling och relationer genom livet (Broberg, Granqvist, Ivarsson & Risholm Mothander, 2006). De barn som lyckas upprätta en trygg anknytning lär sig att tillgodose sina behov av både intimitet och självständighet, medan en otrygg anknytning innebär en
sårbarhetsfaktor som begränsar individen att kunna hantera stressframkallande upplevelser senare i livet (Wennerberg, 2010). Barnet har behov av skydd samt trygghet i form av en trygg anknytning och har liksom djur en medfödd instinkt att söka kontakt med sin vårdnadsgivare i överlevnadssyfte (Erneling, 2016). Bowlbys begrepp om primär
vårdnadsgivare syftar till att barn främst knyter an till den biologiska modern under sina första levnadsår. Dock har forskning utvecklat förståelsen kring den initiala anknytningsteorin till att omfatta flertalet anknytningsrelationer som utvecklas parallellt under de först levnadsåren.
Det innebär att betydelsen av anknytning inte kan uteslutas enbart till den biologiska modern, utan att en betydelsefull anknytning även kan omfattas av en relation till fadern eller annan vårdnadsgivare (Broberg et al., 2006). Teorin visar att anknytning sträcker sig bortom biologiskt föräldraskap. Med andra ord kan en trygg anknytning formas även efter en omplacering till ett familjehem.
Kritik som riktas mot anknytningsteorin är bland annat att fokus på barnets bristande välmående i första hand kopplas till moderns oförmåga att tillhandahålla barnet trygg anknytning. Andra faktorer som påverkar barnets psykiska hälsa tas därmed inte i beaktning (Birns, 1999). Ur en feministisk ståndpunkt leder ett alltför stort fokus på relationen mellan moder och barn till en ojämlik fördelning av föräldraansvar. Miranda, Molla och Tadros (2019) belyser vikten av att forska kring hur placering i fosterhem senare påverkar den unges relationer som vuxen, då de emotionella band som knyts till fosterhemmet stötvis utsätts för avbrott. Erneling (2016) visar att observationer av barn som vuxit upp på barnhem under och efter andra världskriget uppvisade sämre välmående utifrån anknytningsteori jämfört med
12 barn som vuxit upp med sin familj. Andersson (2018) menar att majoriteten av barn som blivit omplacerade har en problematisk eller begränsad relation till sina föräldrar i vuxen ålder, även i fall där föräldrarna inte levde längre. Barnen studerades utifrån olika subkategorier beroende på hur lång tid dem bott hos en av sina föräldrar eller hos fosterföräldrar. De numera vuxna barnen som intervjuades upplevde känslor av övergivenhet samt att omplaceringen haft en negativ påverkan på deras välmående. En aspekt av omplaceringar som studien menar stärks av tidigare forskning är att dessa barn tvingas växa upp snabbare och ta hand om sig själva från 18 års ålder eller tidigare, jämfört med barn som inte har samma erfarenhet.
Socialtjänstens främsta verktyg i barnavårdsutredningar BBIC bygger på en teoretisk
kunskapsbas utifrån anknytningsteori och utvecklingspsykologi. En viktig princip i BBIC är barnets delaktighet och medbestämmande då instrumentet utgår från barnkonventionen och socialtjänstlagen. Det förutsätter att socialsekreteraren lyssnar på barnet och respekterar barnets åsikt. Socialsekreterare uttryckte initialt svårigheter i att förstå hur de skall fånga barnets upplevelser eller på vilket sätt samtal med barn skall gå till. Däremot uppfattades arbetet med BBIC-triangeln som en stor hjälp då den ämnade ge en helhetssyn kring barnet.
Triangelns olika sidor representerar föräldrarnas förmåga, barnets behov och faktorer i miljö och familj. Den allmänna uppfattningen av BBIC bland socialsekreterare är att triangeln materialiserar en syn på barn och familjer samt kunskapsgrund som ligger rätt i tiden och samtidigt fångar in de lagmässiga krav och egna förväntningar som socialsekreterare har på att arbeta kunskapsbaserat (Socialstyrelsen, 2008).
5. Metod
I följande avsnitt beskrivs de metodologiska tillvägagångssätten för studiens utformning.
5.1 Beskrivning av data
Studien bygger på empiri bestående av domar med beslut om upphörande av LVU enligt 21 §.
I dombesluten framgår klagandens yrkanden och anföranden, motparters anföranden samt förvaltningsrättens avgörande och rättsliga utgångspunkter. Klagande utgörs i regel av vårdnadshavare eller barn över 15 år som då anses vara part. Motpart utgörs i regel av
socialnämnden, barnet och dess ställföreträdande. Omfattningen av innehållet varierar mellan de olika domarna, där vissa innehåller beslut för flertalet syskonpar samtidigt. I domarna framkommer även vilka faktorer som ligger till grund för tvångsomhändertagandet. Exempel på sådana faktorer kan vara missbruksproblematik hos vårdnadshavare,
funktionsnedsättningar samt andra brister i omsorgsförmågan. Ytterligare faktorer som framgår är tidigare insatser från socialtjänsten. Personliga uppgifter som namn,
personnummer och adress framkommer i merparten av domarna. Dock finns det domar där vissa personuppgifter är sekretessbelagda. I domarna framgår även datum för beslutet samt information om hur parterna kan överklaga.
13
5.2 Datainsamling och urvalsprocess
För att kunna besvara studiens syfte har vi begränsat urvalet till att omfatta individer under 18 års ålder. Efter 18 år anses barn vara myndiga enligt lag, vilket påverkar förekomsten av ett barnperspektiv och barnrättsperspektiv. Vi har även använt oss av socialstyrelsens begrepp och kategorisering för barn och unga där individer under 18 år räknas som barn
(Socialstyrelsen, 2016). Urvalet är därav avgränsat till barn mellan 0–17 år som till följd av beredande om tvångsomhändertagande är föremål för en rättslig tvist i form av ansökan om upphörande av LVU. Individerna som innefattas av urvalet är bosatta i olika kommuner med den gemensamma nämnaren att domstolsförhandlingarna har genomförts i en och samma förvaltningsrätt samt att dem är föremål för en prövning av upphörande om LVU.
Vår urvalsmetod liknar den Bryman (2011) definierar som ett målstyrt eller målinriktat urval då det grundar sig i ett strategiskt val att skapa överensstämmelse mellan urval och
forskningsfrågor. Vi valde att begära ut alla domar under 2019 som utgår från upphörande av LVU, oavsett utfall då detta var sekundärt i relation till vår frågeställning. Vårt primära fokus var att hitta återkommande uttryck i domarna som skulle generera en möjlig tes kring hur barnperspektivet och barnrättsperspektivet yttrade sig i relation till barnkonventionens ledande artiklar. Efter en genomgång av materialet observerade vi att vissa av domarna även rörde barn och unga som hade blivit omhändertagna med stöd av LVU 3 §, vilket vi inte specificerat i vår initiala begäran. Vår primära tanke var att endast utgå från barn som blivit omhändertagna med stöd av LVU 2 § för att belysa hur barnperspektivet samt
barnrättsperspektivet tas i uttryck vid återgång till föräldrahemmet. Utifrån ovanstående resonemang skulle vi behöva utesluta de domar som beretts med stöd av LVU 3 §. Vi tog då beslutet att även inkludera LVU 3 § som rör risk för barnets utveckling att ta skada till följd av egen problematik med nedbrytande beteende. Vår tanke var att dessa domstolsbeslut skulle kunna bidra till en större variation och bredd i kunskap om hur barnperspektivet uttrycks i ytterligare en kategori.
5.3 Val av analysmetod
Efter att ha läst om olika kvalitativa analysmetoder, valde vi att använda oss av framework analys för det empiriska material som vi ämnade att undersöka. Framework lämpar sig väl för att besvara specifika frågor samt upprätta redogörelser och tolkningar av företeelser. Det empiriska materialet sorteras och kartläggs utifrån viktiga frågor och teman (Srivastava &
Thomson 2009). Bryman (2011) beskriver framework som en matrisbaserad strategi för att utföra en tematisk analys av kvalitativ data. Matrisen består av ett index av centrala teman och subteman med variabler och fall. Dessa teman och subteman identifieras i samband med noggrann läsning av materialet och utgör ett återkommande motiv (se bilaga 1).
Ritchie & Spencer (1994) beskriver framework analys utifrån fem viktiga faser kring analysprocessen. Analysens första stadie består av att forskaren i första hand skapar sig en överblick av materialet genom bearbetning samt skapar en uppfattning av återkommande
14 teman och nyckelbegrepp. Vi började med att skriva ut domarna för att få en bättre överblick av datamaterialet samt underlätta bearbetningen. Av de 25 domar som vi erhöll av
förvaltningsrätten, var 2 domar avskrivna på grund av återkallande av överklagan av
vårdnadshavare, vilket gjorde att de exkluderades ur studien eftersom de inte uppnådde syftet med undersökningen. Fyra domar rörde unga från 18 år eller äldre, vilka också exkluderades med hänvisning till rådande urvalskriterier och studiens syfte. Kvar återstod 19 domar totalt att analysera som delades upp mellan oss för vidare bearbetning. Vi läste igenom dem noggrant och diskuterade återkommande begrepp och teman som vi kunnat identifiera.
Vanligt förekommande begrepp som var utmärkande ansågs vara föräldraförmåga, omsorgsförmåga, risk för skada och utveckling, funktionsnedsättning, bristande insikt, tidigare insatser, anknytning, psykisk ohälsa samt barnets vilja.
Den andra fasen av analysprocessen består av att forskaren identifierar teman kopplat till en tolkningsram som utvinns under fasens gång. Återkommande teman och begrepp som återfinns i det empiriska materialet används för att skapa en ram till stöd för att avskilja och sortera empirin (Ritchie & Spencer, 1994). Efter en primär genomgång av materialet
identifierade vi olika mönster i domarna. Vidare diskuterade vi de tankar och idéer vi format då vi läst igenom det empiriska materialet separat, för att säkerställa att våra upptäckter präglades av en samsyn.
Utifrån ovanstående diskussion växte tanken av att analysera domarna utifrån
barnkonventionens fyra ledande artiklar som tolkningsram. Barnkonventionens ledande principer innebär att alla övriga artiklar inom den skall tolkas i ljuset av principerna (Grahn- Farley, 2019). Därav fann vi följande artiklar relevanta för att få en ökad förståelse för hur barnperspektivet och barnrättsperspektivet uttrycks i ljuset av barnkonventionen.
Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
Artikel 3: Vid alla beslut som rör barn skall i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
Artikel 6: Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
Artikel 12: Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.
Hänsyn skall tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
Artiklarna kortades ner till fyra huvudteman, likabehandling, barnets bästa, barnets rätt att höras samt liv, överlevnad och utveckling.
Den tredje fasen består av skapandet av subteman (Ritchie & Spencer, 1994). Utifrån de fyra huvudteman diskuterades vilka subteman som kunde leda till en vidsträckt förståelse. Valet av subteman grundar sig på en diskussion kring innehållet i respektive artikel. I artikel två i barnkonventionen framgår att det inte ska göras åtskillnad i rättigheter oavsett till exempel hudfärg, språk, religion, etniskt ursprung, funktionsnedsättning eller åsikter och sociala
15 ursprung (Grahn-Farley, 2019). Därav beslutades att temat likabehandling skulle omfattas av subteman funktionsnedsättning, etnicitet och frivilliga insatser.
Tema barnets bästa utgörs av artikel 3 i barnkonventionen som beskriver att åtgärder rörande barn skall beaktas i bedömningen av vad som är barnets bästa. Artikeln innefattar rätt till skydd och omvårdnad, samt föräldrars skyldigheter att sörja för barnets behov (Grahn-Farley, 2019). Därav ansågs subteman fysisk omsorgsförmåga, bristande insikt och psykisk
omsorgsförmåga representera temat barnets bästa.
I artikel 6 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna skall erkänna och säkerställa barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling (Grahn-Farley, 2019). Det tredje temat liv, överlevnad och utveckling omfattas därmed av subteman risker, barnets behov och
anknytning. Subteman ansågs spegla viktiga faktorer som kan påverka ovannämnda aspekter i barnets liv.
Artikel 12 i barnkonventionen utgörs av barnets rätt att uttrycka sig samt samhällets
skyldighet att tillvarata barnets möjlighet att höras (Grahn-Farley, 2019). Temat barnets rätt att höras omfattas av subteman intressen, delaktighet och kommunikation. Delaktighet syftar till att belysa barnets delaktighet i domarna, medan subtemat kommunikation ämnar lyfta när domarna uttryckligen hänvisat till barnets egna ord.
Den fjärde fasen innebär att forskaren lyfter citat från det empiriska materialet till de subteman som identifierats i tidigare faser. Fasen utgörs av att forskaren skapar ett diagram där de olika citaten presenteras (Ritchie & Spencer, 1994). Under den fjärde fasen skapades fyra exceldokument för varje tema med respektive subteman. Dessa tabeller med subteman fylldes sedan med passande citat ur de 19 domarna (se bilaga 2).
För att få en överskådlig bild av hur resultatet framställts utifrån det empiriska materialet, bifogar vi en tabell (se bilaga 1) som illustrerar själva analysmodellen. I tabellen framgår hur de fyra huvudteman likabehandling, barnets bästa, barnets rätt att höras samt liv, överlevnad och utveckling, representeras av tre subteman vardera. De valda subteman har hjälpt till att synliggöra de mönster som vi tolkat utifrån empirin i undersökningen. Under identifierandet och skapandet av de olika subteman insåg vi att det saknades tillräckligt med empiri för att uppnå mättnad inom huvudtemat likabehandling. Därav ändrade vi ett av subteman inom likabehandling, från genus till frivillig vård.
Den femte och sista fasen består av att utmärkande egenskaper återvinns ur diagrammen för att besvara studiens syfte. Diagrammen analyseras genom att forskaren ämnar söka efter återkommande begrepp, skillnader i empirin, återkommande mönster samt förklaringar för dessa inom det empiriska materialet. Den femte fasen har för avsikt att skapa en strukturerad och samlad bild av det bearbetade materialet (Ritchie & Spencer, 1994). Sista steget i
analysprocessen bestod av en gemensam genomläsning av samtliga citat för att identifiera mönster i empirin som ämnade besvara studiens frågeställningar. Vidare sammanställdes empirin och redovisades under resultatdelen.
16
5.4 Studiens trovärdighet
Bryman (2011) menar att en kvalitativ studies tillförlitlighet utgörs av delkriterier som trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering. Då vår empiri utgörs av offentliga dokument i form av domar har vi inte haft möjlighet att kontakta de parter som medverkat i domarna på grund av hänsyn till etiska aspekter. Trovärdigheten beaktas istället utifrån hur vi bearbetat empirin. För att säkerställa att vi inte tolkat empirin olika delades domarna
inledningsvis upp. Under den fortsatta bearbetningen har det funnits en ständig dialog oss emellan över hur vi tolkat dombesluten och vilken typ av tolkningsram som bäst skulle belysa informationen i domarna så sanningsenligt som möjligt. Vi har alltid strävat efter konsensus inom gruppen innan vi gått vidare till nästa moment i arbetsprocessen för att säkerställa studiens syfte och därav studiens trovärdighet.
Bryman (2011) belyser överförbarhet av resultatet till en annan kontext utifrån en bedömning av hur täta eller fylliga beskrivningar en studie kan tillhandahålla av de detaljer som framgår i en kultur. För att stärka överförbarheten har vi försökt att vara transparenta och detaljrika i redogörelsen av studiens resultat. Vi har kritiskt kartlagt och beskrivit de svårigheter som är kopplade till förståelsen av empirin, till exempel hur en faktor som rådande samhällssyn påverkar innehållet i domarna. Vi har även varit transparenta i vår redogörelse för varje val vi tagit i vårt studie, där vi till exempel redogjort för ändringar av subteman som uppstått under analysprocessen och på så sätt stärkt studiens pålitlighet.
Det sistnämnda kriteriet som utgör en studies tillförlitlighet är möjligheten att styrka och konfirmera. Då samhällelig forskning inte går att bedriva fullständigt objektivt, bör det framgå hur forskaren säkerställer att egna värderingar inte påverkat utförandet och de slutsatser som studien lett till (Bryman, 2011). Trots att en analysmetod som framework minskar graden av subjektivitet till följd ett analysförfarande som präglas av saklighet och neutralitet går det inte att benämna studien som objektiv.
5.5 Tillvägagångssätt
Inför inhämtandet av material valde vi att besöka förvaltningsrätten för att ställa frågor samt få relevant information om hur vi skulle gå tillväga för att få tillgång till LVU domar. Vi blev informerade om att vi som studenter hade möjlighet att begära ut domar kostnadsfritt och enbart behövde skicka ett mail med specificerade sökkriterier till förvaltningsdomstolen. Vi bad om att få ta del av alla domstolsbeslut rörande LVU 21 § där barnet eller den unge hade omhändertagits på grund av missförhållanden i hemmet enligt LVU 2 §, oberoende av om domen lett till bifall eller avslag. Vi avgränsade även sökkriteriet till ett tidsintervall från 2019-01-01 till 2019-12-31 då vi ville ha aktuella uppgifter kring undersökningsområdet. I och med att barnkonventionen inkorporerades i januari 2020, kändes det relevant att utgå från dombeslut från föregående år. Sökningen resulterade i 25 domar som mailades till oss i PDF- format kort efter att vi hade skickat in vår begäran.
17
5.6 Sökmotorer
Vetenskapliga artiklar har erhållits genom sökningar via Umeå universitetsbiblioteks databas, SOCindex, Diva portal, samt Google Scholar. Sökord som har använts är bland annat social services, children, welfare, parents, LVU, tvångsomhändertaganden, barnperspektiv och barnkonventionen. Ytterligare relevanta artiklar och information har förvärvats genom källhänvisningar samt litteratur.
5.7 Etiska överväganden
Det empiriska materialet består av domar som räknas som allmänna handlingar, vilket innebär att det inte krävs något samtycke från de berörda individerna för att få bruka domarnas
innehåll. Det finns heller inget krav på att vi skall radera eller förstöra materialet efteråt då domarna är offentliga för allmänheten att ta del av. Däremot är principen om
konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav högst relevanta för vår studie.
Konfidentialitetskravet syftar till att ge riktlinjer om hur personuppgifter ska behandlas för att uppnå största möjliga konfidentialitet (Bryman, 2011). Personuppgiftslagen (SFS 1998:204) tydliggör att uppgifter som rör etnisk bakgrund samt sexualitet och hälsa ingår i benämningen känsliga personuppgifter och därav bör beaktas. Utöver känsliga personuppgifter innefattar även domstolsbesluten personnummer, namn och i vissa fall adress på de berörda individerna.
Att värna om största möjliga konfidentialitet innebär därför för vår del att vi har förvarat domar på ett sådant sätt att obehöriga inte har haft åtkomst till dem samt att vi inte har
antecknat eller sparat dessa personuppgifter på annat sätt. Det innebär även att vi visat hänsyn avseende konfidentialitetskravet i själva studien där inga personuppgifter eller känslig
information som går att koppla till specifika individer framgått. Då domarna innefattar uppgifter om barn och unga personer har deras sårbarhet tagits i beaktning och extra tyngd lagts vid individskyddskravet. Att behandla personuppgifterna med försiktighet innebär att vi tagit hänsyn till de enskilda individernas integritet. Utifrån resonemanget ovan har vi även tagit ett etiskt beslut att radera mail med domarna från förvaltningsrätten samt kassera utskrifterna.
I vår studie behöver vi även förhålla oss till nyttjandekravet, vilket innebär att de uppgifter som samlas in om specifika individer endast får användas för studiens ändamål (Bryman, 2011; Kalman & Lövgren, 2012). Utöver ovanstående principer omfattar de grundläggande etiska principerna kring forskning även ett informationskrav där forskaren förväntas
informera berörda individer om det aktuella syftet med undersökningen (Bryman, 2011).
Utifrån en konsekvensetisk bedömning, som innebär en avvägning av sannolika konsekvenser till följd av agerande (Akademikerförbundet SSR, 2015) ansåg vi att det inte var etiskt
försvarbart att kontakta individer vars uppgifter fanns med i de domar vi ämnade analysera.
Bedömningen var att det kan upplevas stigmatiserande och leda till känslor av obehag för de berörda individerna. Trots att domstolsbeslut om LVU är allmänna handlingar och därav tillgängliga för offentligheten är det av vikt att vi tar hänsyn till att individerna med största sannolikhet inte önskar att handlingarna skall spridas. Vi har därför tagit stor hänsyn till
18 individernas integritet och kontinuerligt reflekterat över hur vi behandlar informationen som framkommit i domarna.
6. Resultat
I detta avsnitt redogörs det övergripande resultatet av undersökningen med detaljerade citat som kategoriserats under varje subtema. Det vi kan se är att den del i domen som utgör skäl för avgörandet, det vill säga vad förvaltningsrättens slutliga bedömning vilar på varierar både i omfattning och innehåll bland domarna. Av de 19 domar som vi analyserat, finns det ingen dom som innehåller alla 12 subteman. Det som framgår i analysen är bland annat att flertalet domar innehåller subtemat fysisk omsorgsförmåga, medan få domar innehåller subtemat etnicitet. Vi kan även se att det finns mindre empiri utifrån de subteman som representerar det fjärde huvudtemat som rör barns rätt att höras det vill säga intressen, delaktighet och
kommunikation. En del citat som representerar ett specifikt subtema innehåller samtidigt information kring ett annat subtema, vilket gör att vi valt att ha med samma citat under fler rader i tabellerna. Namnen på personerna som förekommer i citaten är utbytta. XX används som en benämning på barnet, MM används som en benämning på modern och FF syftar till en benämning på fadern. Siffrorna efter benämningen XX syftar till att visa på antalet barn som förekommer i domen, då vissa domar innefattar fler än ett barn.
I följande avsnitt förekommer begreppet ideal omsorgsperson vilket syftar till den bild av föräldrar som urskiljs i domarna. Den ideala föräldern och omsorgspersonen porträtteras av en person som är biologiskt kopplad till barnet, frisk, engagerad i barnets vård, svensktalande samt insiktsfull gällande barnets behov och omvårdnad.
6.1 Likabehandling
Det första subtemat under temat likabehandling är funktionsnedsättning vilket återkommer i 12 domar av totalt 19. I undersökningen framgår att barn med fysiska och psykiska diagnoser är i omfattande behov av vård där höga krav ställs på föräldrarna. Barnens diagnoser är en stark motiverande faktor till att LVU upprätthålls då föräldrarnas förmågor inte lever upp till de grundläggande krav som ställs på omvårdnad. Vårdnadshavare beskrivs utifrån sin
bristfälliga omsorgsförmåga, kopplat till den ideala bilden av föräldrar som samhällsnorm. Då idealet uppfattas vara friska och engagerade vårdnadshavare, uppstår en avvikelse hos
föräldrar med egna diagnoser.
XX(1) uppfyller kriterierna för intellektuell funktionsnedsättning vilket enligt
psykolog innebär att hen behöver vuxna omsorgspersoner som har förståelse och kan ge ett anpassat stöd i alla aktiviteter och situationer.
Subtemat funktionsnedsättning representeras dels av barn med diagnoser, men även av föräldrar som har egna diagnoser. Föräldrarna uppvisar bristande insikt gällande hur deras funktionsnedsättning påverkar omsorgsförmågan av barnet samt barnets omfattande behov. I
19 resultatet framgår att vårdnadshavare med funktionsnedsättningar själva är i behov av stöd och har svårt att inse sina begränsningar kopplat till sina förutsättningar.
MM har en bristande insikt kring hur MMs funktionsnedsättning påverkar hens föräldraförmåga. MMs funktionsnedsättning är bestående och kan inte behandlas eller förändras med olika pedagogiska metoder.
I analysen av domarna framkommer även att funktionsnedsättningar hos modern anses vara en risk för barnets utveckling. Resultatet visar också att moderns funktionsnedsättningar beskrivs mer utförligt och får ta större plats i utredningar till skillnad från faderns eventuella funktionsnedsättning.
Av den tidigare utredningen framgår att föräldrarna pga. sina psykiska och fysiska funktionsnedsättningar inte kunde tillgodose barnens behov av omsorg, stimulans och känslomässiga tillgänglighet.
Det andra subtemat under temat likabehandling är etnicitet, vilket endast representeras av ett fåtal citat av varierande kontext i 6 domar. En gemensam nämnare är föräldrarnas
språkförmåga och dess betydelse för förståelse av LVU-processen och olika insatser. Inget av citaten är direkt utmärkande av etnicitet som en påverkande faktor till barnets
omvårdnadsbehov. Trots att subtemat inte framkommer i hög grad är det av intresse utifrån artikel 2 i barnkonventionen rörande förekomsten av diskriminering. Att språkförmågor omnämns visar på att det kan komma att påverka likabehandling i stort och att det kan uppfattas som en avvikelse från den ideala omsorgspersonen.
Denna bristande insikt kan inte endast förklaras med språkförbistring eller missförstånd.
Det tredje subtemat inom temat likabehandling är frivillig vård som syftar till
vårdnadshavarens och barnets inställning till frivilliga insatser från socialtjänsten. Frivillig vård är ett begrepp som omnämns i en majoritet av domarna, närmare bestämt i 15 stycken.
Subtemat har stor betydelse för om det finns en grund till eventuella tvångsåtgärder beroende på om vårdnadshavare eller barnet är beredda att ta emot frivilliga insatser. Förekomsten av frivillig vård är även en indikation på förälderns engagemang i sin egen vård.
MM har uppvisat en vilja att göra sitt bästa för XX och har bl.a. genomgått kurser för att få ökad kunskap om sina egna funktionshinder, och sitt föräldraskap, vilket är positivt.
En annan aspekt inom subtemat frivillig vård som framkommer i hög grad är benämningen att det inte går att garantera vård med stöd av vårdnadshavarens samtycke. Motiveringen bakom en sådan formulering anses vara att föräldrarnas samtycke inte anses tillförlitligt till följd av bristande insikt till beredande av LVU, egen problematik eller tidigare incidenter som anses vara av betydelse för samtyckets trovärdighet.
20 Det samtycke som lämnats bedöms inte tillförlitligt. I denna bedömning beaktas att MM kontinuerligt har motsatt sig vård från dag ett och aldrig har ansett att det funnits något vårdbehov.
I domarna framhävs även frivillig vård som en insats som kan medföra en risk för svårigheter att reglera förälderns rätt att bestämma över barnet. Därav kan det utgöra ett motiv till en eventuell tvångsåtgärd.
Om placeringen sker på frivillig väg finns inte möjlighet för nämnden att, med hänsyn till XXs bästa, begränsa umgänget.
Med andra ord finns en risk att upphörande av LVU inte garanterar att barnet får den vård som barnet är i behov av. Det leder till att socialtjänsten förlorar en omfattande insyn i barnets liv och därmed inte kan garantera att barnets behov tillgodoses.
Eftersom föräldrarna inte delar nämndens syn på XX behov och för att säkerställa en positiv utveckling på hemorten behöver vården även fortsättningsvis ske med stöd av LVU.
6.2 Barnets bästa
Det första subtemat under temat barnets bästa är fysisk omsorgsförmåga som ämnar fånga in hur barnets basala behov möts av vårdnadshavaren. Subtemat återkommer i 18 domar, där faktorer som mat, hygien samt förekomst av eller bevittnandet av våld var utmärkande. I samtliga domar förklaras föräldrarnas fysiska omsorgsförmåga utifrån deras bristande möjligheter att tillgodose barnets behov.
...båda föräldrarna har stora brister vad gäller förmåga till känslomässig vägledning och att det inte kunnat säkerställas att barnens behov gällande mat, hygien, stimulans och förutsägbarhet var tryggade.
Samtliga barn har beretts vård med stöd av LVU på den grund att de utsatts för och bevittnat såväl psykisk som fysisk misshandel i hemmet
Brister i omsorgsförmågan är ett omfattande begrepp som inkluderar många viktiga beståndsdelar samt i stor grad motiverar beredande till fortsatt placering enligt LVU. I
åtskilliga domar beskrivs att det föreligger brister i omsorgsförmågan. Dock konkretiseras inte begreppet uttryckligen utifrån specifika faktorer eller vilka konsekvenser som uppstår till följd av de omnämnda bristerna.
MM har uppvisat och har fortfarande kvar stora brister i förmågan att tillgodose barnens omfattande vård- och omsorgsbehov
Det andra subtemat under temat barnets bästa är bristande insikt vilket förekommer i 15 domar. Begreppet omfattar insiktsförmåga kring egen föräldraförmåga, barnets behov,
21 omsorg samt förnekelse till omständigheter som ligger till grund för omhändertagandet. Även motstånd till LVU eller frivilliga insatser uppfattas som en bristande insikt hos föräldern.
Det har inte gått att få till stånd ett samarbete och förändringsarbete med MM då hon bestämt förnekar de uppgifter som framkom i den tidigare utredningen. Hon är därför inte mottaglig för några stödinsatser
Det framkommer likaså brister i föräldrars förståelse för påföljder av ett omhändertagande.
Det skildras i allmänt bristande insikter av konsekvenser för sitt eget agerande.
Båda föräldrarna har svårt att redogöra för hur deras föräldraskap förändrats samt redogöra för barnens behov vilket enligt förvaltningsrättens mening talar för att föräldrarna saknar insikt kring sina brister samt förmåga att tillgodose barnens behov Det tredje subtemat under temat barnets bästa är psykisk omsorgsförmåga som återkommer i 15 domar. Begreppet psykisk omsorgsförmåga omfattar känslomässigt behov, trygghet, barnets psykiska omsorgsförmåga av sig själv samt barnets psykiska mående till följd av placeringen eller tidigare incidenter. Brister i den psykiska omsorgsförmågan förklaras till stor del av de konsekvenser som påverkat barnets mående.
Föräldrarna har under en kortare period fått utökat umgänge med barnen till var tredje vecka. Det utökade umgänget hade dock en negativ påverkan på barnen som upplevde en större oro som även kvarstod en längre tid efter umgängena.
6.3 Liv, överlevnad och utveckling
Det första subtemat under temat liv, överlevnad och utveckling är risker vilket återkommer i 18 domar. Begreppet risker omfattar olika typer av risker som barnet kan utsättas för. I domarna framkommer det att det finns risker kopplat till det egna skadliga beteendet, dålig relation mellan föräldrarna, möjligheten att tillgodose barnets behov för fortsatt utveckling samt risk för negativ påverkan genom kontakt med föräldrarna.
XX känner oro över att vårdnadshavaren, om vården skedde på frivillig väg, skulle försöka uppsöka XX eller på annat sätt kontakta hen.
I domarna framgår även att föräldrarnas beteende gentemot varandra är faktorer som kan komma att påverka barnet och som därav kan anses ha inverkan på barnets behov av att vårdas utanför hemmet.
FF har separerat från MM så det finns inte längre någon risk att XX bevittnar
konflikter dem emellan. FF och MM har nästintill ingen kontakt men deras relation är god.
Det andra subtemat under temat liv, överlevnad och utveckling är barnets behov, vilket förekommer i 17 domar. Subtemat utgörs av aspekter kring vad barnet är i behov av samt nuvarande brister kopplat till barnets behov. Det innefattar behovet av en god relation till
22 föräldern, förståelse för barnets behov, olika insatser samt vad barnet själv uttrycker för behov.
Utskottet gör den bedömningen att MMs insikt i barnens behov fortfarande brister.
Barnets behov kan även komma i uttryck genom en förklaring av specifika faktorer som är av vikt för barnets livskvalité.
Personalen där har beskrivit XX som en person med sociala svårigheter, känslighet för förändring och stort behov av struktur och förutsägbarhet.
Det tredje subtemat under temat liv, överlevnad och utveckling är anknytning som återkommer i 14 domar. Begreppet anknytning innefattar i det här sammanhanget beståndsdelar som barnets relation till föräldrarna samt relationen till familjehemmet.
Anknytning framställs även genom beskrivningar av hur barnets ålder har påverkat anknytningen till personer i barnets omgivning.
XX var något äldre när hen placerades varför det tagit längre tid för hen att knyta an till familjehemsföräldrarna.
Barnets anknytning utgörs även av hur relationen till föräldrar eller familjehemmet påverkar barnet.
XX egna inställning är fortsatt att XX vill flytta hem. XX oroar sig för sin mamma, saknar sin familj och är ledsen över sin situation. XX trivs dock i den nuvarande familjehemsplaceringen och kommer väl överens med sina familjehemsföräldrar och övriga placerade.
I ett antal domar belyses incidenter samt faktorer som har påverkat anknytningen vilket används som underlag för ett klargörande av barnets rådande anknytningsmönster till vårdnadshavaren.
Vårdnadshavaren och den unga har varit aktuella för insatser från nämnden under större delen av den ungas uppväxt. På grund av vad den unga varit med om under uppväxten har XX ett omfattande behov av stöd och trygghet…
6.4 Barnets rätt att höras
Det första subtemat under temat barnets rätt att höras är intressen vilket framkommer i 14 domar. Begreppet intressen framhäver barnets önskemål kring sin fortsatta placering och presenteras till stor del av annan part och inte av barnet själv. Trots att barnets intressen omnämns i majoriteten domar ges det väldigt lite utrymme i relation till annan information.
Barnen har vidare uppgett att de mår bra i familjehemmet och att deras önskan är att få bo kvar där.
