VÄGARS NÄROMRÅDE
– en planeringsinriktning för markanvändning
I N N E H Å L L S F Ö RT E C K N I N G
Förord . . . 3
1. Sammanfattning . . . 4
2. Bakgrund . . . 4
3. Syfte . . . 5
4. Definition . . . 6
5. Övergripande mål . . . 7
5.1. Miljömål . . . 7
5.2. Transportpolitiska mål . . . 7
5.3. Arkitekturpolitiska mål . . . 7
6. Målsättningar och rekommendationer . . . 8
6.1. Kulturmiljö . . . 8
6.2. Naturmiljö och grönstruktur . . . 9
6.3. Landskapsbild . . . 10
6.4. Alléer och annan vegetation längs vägen . . . 11
6.5. Områden för friluftsliv och rekreationsanläggningar . . . 12
6.6. Bebyggelse . . . 13
6.7. Serviceanläggningar . . . 15
6.8. Kollektivtrafikanläggningar . . . 16
6.9. Skyltar m.m. . . . 17
6.10. Master . . . 18
6.11. Vindkraftverk . . . 19
6.12. Bullerskärmar, bullervallar, murar och plank . . . 20
6.13. Dammar, transformatorstationer, kraftledningsstolpar m.m. . . . 22
6.14. Farligt gods . . . 23
7. Trafiksäkerhet . . . 24
7.1. Byggnadsfritt avstånd . . . 24
7.2. Säkerhetszon . . . 24
7.3. Korsningar och anslutningar . . . 25
8. Ansvar och genomförande . . . 26
8.1. Gemensamt ansvar . . . 26
8.2. Kommuner . . . 27
8.3. Länsstyrelsen . . . 28
8.4. Vägverket . . . 28
8.5. Olika ansvar och huvudmän inom samma område . . . 29
9. Lagstiftning . . . 30
10. Källförteckning . . . 30
Grafisk design: Fredrik Collijn.
Upplaga: 2.000 ex Tryckeri: Intelecta Duro, Malmö Redaktionen avslutad 2004.xx.xx ISSN-numret 1401-9612
F Ö R O R D
I samband med utbyggnaden av den Yttre Ringvägen kring Malmö togs mål och rikt- linjer för utformning av vägens närområde fram i ”Kvalitetsprogram för Yttre Ringvä- gens närområde”. Detta var ett samarbetsprojekt mellan berörda kommuner, Vägverket, SVEDAB och Länsstyrelsen. Föreliggande dokument är en vidarebearbetning av detta projekt med avsikt att skapa ett likartat synsätt för markanvändning i vägars närområde i hela Skåne.
”Vägars närområde – en planeringsinriktning för markanvändning” har som över- gripande idé att, på frivillig bas, underlätta och effektivisera samarbetet mellan olika huvudmän/parter i markanvändnings- och utformningsfrågor, samt att ge en samlad bild av vad som bör beaktas vid planering i vägars närområde.
Detta dokument har tagits fram av Vägverket Region Skåne och Länsstyrelsen i Skåne län och har varit föremål för remisshantering i samtliga Skånes kommuner.
Föreliggande dokument ingår som ett av projekten i det avtal om samarbete som teck- nats för åren 2002–2004 mellan Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne.
Projektgrupp:
Åsa Björn Länsstyrelsen (Projektledare) Gert-Inge Schödin Vägverket (Projektledare) Linda Strömberg Vägverket (Projektsamordnare) Lisbeth Jonasson Vägverket
Inger Sellers Länsstyrelsen Styrgrupp:
Kerstin Åkerwall Länsstyrelsen Christer Jarnlo Länsstyrelsen Lars Örnfelt Vägverket Kjell Lindahl Vägverket Referensgrupp:
Håkan Lindström Helsingborgs stad Tomas Theander Kristianstads kommun
Eva Sjölin Lomma kommun
Bengt Celander Simrishamns kommun
Adjungerade till projektgruppen har dessutom varit:
Sören Svensson Länsstyrelsen Christer Wallström Skånetrafiken
December 2004
Susanne Lindh Lise-Lotte Reiter
4 5
1 . S A M M A N FAT T N I N G
Dokumentets huvudsyfte är att redovisa målsättningar och rekommendationer för utformning av landskaps- element, bebyggelse och andra anläggningar i de allmänna vägarnas närområde samt att ge råd för hur dessa kan tillämpas i vägplaneringen och i den kom- munala plan- och lovhanteringen.
Avsikten är att redovisa den syn som Länsstyrelsen i Skåne län och Vägverket Region Skåne vill förmedla beträffande önskvärd markanvändning och utform- ning av närområdet kring de allmänna vägarna.
Dokumentet ska kunna användas i bl.a. olika plan- processer med avsikt att främja en utveckling mot ett attraktivt och långsiktigt hållbart samhälle.
Vägars närområde definieras i detta dokument utifrån både ett markanvändnings- och ett upplevelse- perspektiv. Närområdet är vägens visuella influensom- råde, som trafikanten ser det, eller det område som störs eller på annat sätt påverkas av vägtrafiken.
Dokumentet inleds med en genomgång av de övergripande målen för den fysiska planeringen och
följs därefter av ett avsnitt som anger målsättningar och rekommendationer för natur- och kulturmiljö, landskapsbild, rekreationsanläggningar, bebyggelse, serviceanläggningar, kollektivtrafikanläggningar, skyl- tar, master, vindkraftverk, bullerskydd, dammar m.m.
Dessa målsättningar och rekommendationer ska inte uppfattas som ett styrmedel, utan som ett hjälpmedel i kommunernas plan- och lovhantering för olika exploateringsintressen. Avslutningsvis hanteras frågor kring trafiksäkerhet och aktörernas olika roller samt ansvar och genomförande.
Målsättningar och rekommendationer som anges i detta dokument bör i tillämpliga delar arbetas in i kommunernas översiktsplaner eller andra planerings- dokument som t.ex. kvalitetsprogram. För områden utmed allmän väg som avses detaljplaneläggas kan dokumentet ge information om lagstiftning och för- slag på mål och rekommendationer som därmed kan underlätta framtagande av beslutsunderlag.
2 . B A K G R U N D
Vid planering och byggande av vägar skall dessa på bästa möjliga sätt anpassas till och integreras med omgivande landskap och markanvändning. Planering skall också ske med utgångspunkt från trafikanternas säkerhet, vägledning/orienterbarhet, miljö och upple- velse. Vägverket och Länsstyrelsen arbetar utifrån ett synsätt där planeringen beaktar jämställdhet
1(mellan könen) och där miljön utformas så att den kan använ- das av alla ur ett jämlikhetsperspektiv.
Vid byggande av ny väg eller ombyggnader utar- betas ofta ett gestaltningsprogram som identifierar frågor kring arkitektur och formgivning samt utifrån dessa presenterar riktlinjer som skall vara vägledande i hela vägprocessen för vägens utformning och gestalt- ning. För närvarande utarbetas, i ett särskilt projekt, en konkret metod för framtagande och hantering av gestaltningsprogram i vägplaneringsprocessen.
I områdena utmed vägarna, med god tillgänglighet för både godshantering och transporter, finns en stark efterfrågan för exploatering och företagsetablering.
Det är också ofta attraktivt att förlägga olika verk- samheter längs vägar i närheten av tätorter. En styr- ning av exploateringar är önskvärd för att på bästa sätt tillvarata vägens möjligheter som utvecklingskorridor
och för att förhindra ett slumpartat exploaterings- mönster. Det bör eftersträvas att sådana etableringar ges en attraktiv utformning med högt ställda estetiska krav, så att Skånes kommuner och länet upplevs på ett positivt sätt.
För åtgärder i områden utmed befintliga vägar samt mindre kompletteringar av dessa, såväl väganordningar som andra åtgärder utanför vägområdet
2bör detta inriktningsdokument vara en vägledning. Även för nya vägars närområde kan denna planeringsinriktning effektivisera arbetet med lokaliserings- och utformnings- frågor utanför vägområdet.
En gemensam och långsiktig planeringssyn kan underlätta en avvägning mellan konkurrerande anspråk och intressen samt bidra till en balanserad helhet i anslutning till vägtransportsystemet. (Se vidare kapitel 8 Ansvar och genomförande.)
En samordnad planering, mellan olika aktörer, möjliggör en genomtänkt utformning av vägarnas närområde och främjar därigenom en god allmän miljö. Den bidrar även till höjd trafiksäkerhet och en positiv upplevelse av regionen där olika förutsätt- ningar och värden beaktats.
1 Se Vägverkets och Länsstyrelsen i Skånes (publikationnummer 2003:51 respektive 2003:27) Jämställdhet i vägtransportsystemet samt Länsstyrelsen i Skånes rapport 2004:4 Checklista för jämställd planering, vilka är arbeten utifrån Regeringens prop 1993/94:147 om de nationella målen för jämställdhet.
3 . S Y F T E
Vägar som kantas av mindre estetiskt tilltalande mil- jöer ger ett negativt intryck av kommunen och regio- nen. I detta dokument görs ett försök att utveckla en metod för samplanering av vägar, bebyggelse och annan tillståndspliktig verksamhet, i avsikt att skapa en estetiskt tilltalande och trafiksäker användning av marken intill vägarna. Ambitionen är också att belysa olika aktörers ansvar och möjligheter att bidra till en positiv upplevelse av landskap och bebyggelse.
Dokumentet redovisar den syn som Länsstyrelsen och Vägverket vill förmedla beträffande önskvärd markanvändning och utformning av närområdet kring de allmänna vägarna i Skåne. Målsättningarna i dokumentet kan användas i olika planprocesser för såväl befintliga som nya vägmiljöer med avsikt att främja en utveckling mot ett attraktivare samhälle.
Huvudsyftet med dokumentet är att redovisa kva- litetsmål för utformning av landskapselement, bebyg- gelse och andra anläggningar i de allmänna vägarnas närområde samt att ge råd för hur dessa kvalitetsmål kan tillämpas i vägplanering och kommunal plan- och lovhantering.
Dokumentets målsättningar och rekommendatio- ner ska ses som ett hjälpmedel då man i den kommu- nala planeringen ställs inför exploateringsintressen i
De värden m.m. som ett eventuellt gestaltnings- program identifierat för en väg bör i samråd mel- lan Vägverket, Länsstyrelsen och berörd kommun säkerställas i planeringen av närområdet. Om inte gestaltningsprogram finns upprättat bör utformning och placering ske med utgångspunkt från detta inrikt- ningsdokument.
Dokumentets syfte är att
• tillvarata vägens potential och använda vägens när- område för en positiv och hållbar samhällsutveckling på kort och lång sikt.
• säkerställa vägens funktion och standard.
• minimera trafikens miljöpåverkan.
• säkerställa identifierade natur- och kulturvärden och ta tillvara den potential dessa värden erbjuder.
• beakta och skapa estetiska värden.
• beakta eventuellt upprättat gestaltningsprogram.
• skapa god tillgänglighet och orienterbarhet.
• skapa trygghet för att främja jämlikhet och jämställdhet.
• skapa en för trafikanten positiv och varierande miljö längs vägen.
Foto: Kerstin Åkerwall
Foto: Yvonne Palm-Lundström
4 . D E F I N I T I O N
Med närområdet avses det område utanför vägen som kan överblickas av trafikanterna samt det område inom vilket människor i omgivningen kan uppleva vägen. Omfattningen av närområdet varierar med typ av väg, markanvändning och landskapets karaktär.
Definitionen av närområdet utgår från såväl mark- användnings- som upplevelseperspektivet.
Markanvändningsperspektivet utgår från pågående markanvändning, framtida exploateringsintressen samt barriäreffekter.
Upplevelseperspektivet omfattar både trafikanternas upplevelse av omgivningen och omvänt hur männis- kor i omgivningen upplever vägen. I detta dokument avses i första hand visuella intryck.
Kåsebergaåsen. Foto: Per Blomberg
Mindre grönt
5 . Ö V E R G R I PA N D E M Å L
5 . 1 . M I L J Ö M Å L
De femton nationella miljökvalitetsmålen antogs av riksdagen den 29 april 1999. Vid samma tidpunkt antogs följande övergripande mål för samhälls- utvecklingen: De nationella miljökvalitetsmålen skall, med övriga nationella mål, vara vägledande för fysisk planering och samhällsbyggande. Genom samverkan över sektorsgränserna i samhällsplaneringen skall statliga och kommunala myndigheter främja en eko- logisk hållbar utveckling med god livsmiljö för alla.
(Prop.1997/98:145 s 321) Ett sextonde miljömål om ett rikt växt- och djurliv är på förslag men är ännu ej antaget.
Av de femton nationella miljökvalitetsmålen bedöms några vara relevanta för vägars närområde:
god bebyggd miljö, frisk luft, begränsad klimat- påverkan, ett rikt odlingslandskap, levande skogar samt myllrande våtmarker.
Länsstyrelsen har 2003-11-24 antagit ”Skånes mil- jömål- och miljöhandlingsprogram, en regionalisering av de nationella miljömålen”. Se www.m.lst.se.
5 . 2 . T R A N S P O RT P O L I T I S K A M Å L
Det övergripande målet för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och lång- siktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det finns delmål för tillgänglighet, transportkvalitet, trafiksäkerhet, miljö, regional utveckling samt jämställdhet. Dessa mål är styrande inte enbart vid lokalisering och utformning av nya väganläggningar, utan även vid olika typer av åtgärder på det befintliga vägnätet.
5 . 3 . A R K I T E K T U R P O L I T I S K A M Å L
Riksdagen fastställde 1998 regeringens förslag ”Fram- tidsformer” (Prop.1997/98:117)
3, för att främja god arkitektur och formgivning. Följande sex nationella mål har angivits av regeringen och riksdagen för arki- tektur och formgivning och är i tillämpliga delar aktuella för gestaltning och markanvändning i vägars närområde:
• Arkitektur
4, formgivning och design ska ges goda förutsättningar för sin utveckling.
• Kvalitet och skönhetsaspekter ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.
• Kulturhistoriska och estetiska värden i befintliga mil- jöer ska tas tillvara och förstärkas.
• Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, formgiv- ning, design och offentlig miljö ska stärkas och bred- das.
• Offentligt och offentligt understött byggande, inre- dande och upphandlande ska på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor.
• Svensk arkitektur, formgivning och design ska utveck- las i ett fruktbart internationellt samarbete.
Väg E6, Lomma. Foto: Per Blomberg
6 . M Å L S Ä T T N I N G A R O C H R E K O M M E N D AT I O N E R
Genom ett nära samspel mellan vägplanering och kommunal markplanering skapas förutsättningar för att uppnå de nationella målen för långsiktigt hållbar samhällsutveckling.
Detta gäller inte bara vid nyanläggning av väg. Lika viktigt är att genom en helhetssyn värna om kvaliteten i det befintliga vägnätet och dess närområde.
Förutom alla nationella mål som ska beaktas och integreras i den fysiska planeringen bör platsens förut- sättningar beskrivas på ett strukturerat sätt och viktiga prioriteringar göras. Det gäller att ställning tas till hur befintliga värden (natur, kultur eller estetiska värden) förhåller sig till nytillskott. I en vanlig miljö (ett var- dagslandskap) vill man kanske utveckla nya inslag i landskapet. I speciellt värdefulla miljöer bör man ta tillvara och stärka befintliga värden.
6 . 1 . K U LT U R M I L J Ö
Kulturmiljön kring vägar bidrar till trafikantens upp- levelse av det omgivande landskapet och en tilltalande kulturmiljö kan ge ett positivt tillskott till denna.
Målsättningar
• I speciellt värdefulla och/eller utpekade områden bör befintliga kulturhistoriska värden i vägars närområde säkerställas och dess potential tas tillvara. Här får en förändring eller ett ingrepp i landskapet inte medföra att åtgärden ger negativ påverkan på de befintliga kulturhistoriska värdena.
• Kulturmiljön och dess karaktärsdrag bör utnyttjas för bättre inpassning av väg- och broanläggningar i landskapet.
Rekommendationer
• Vägen bör samspela med bebyggelsestruktur, bruk- ningsmönster och andra karaktärsdrag i landskapet.
• Lokala förutsättningar och kvaliteter vad avser kul- turmiljöförhållanden bör beskrivas i samband med framtagande av underlag för planering.
• En konsekvensbeskrivning för planerade åtgärder och
dess påverkan på kulturmiljön bör upprättas.
6 . 2 . N AT U R M I L J Ö O C H G R Ö N S T R U K T U R Naturen kring vägar bidrar till trafikantens upplevelse av det omgivande landskapets naturmiljöer och bio- logiska mångfald. En tilltalande naturmiljö kan ge ett positivt tillskott till denna upplevelse.
Målsättningar
• En grön och tilltalande närmiljö kring vägar och omgivande bebyggelse bör tillvaratas och tillskapas.
• I speciellt värdefulla och/eller utpekade områden bör befintliga naturvärden i vägars närområde i möjligaste mån tas tillvara och stärkas. Här får en förändring eller ett ingrepp i landskapet inte medföra att åtgärden ger negativ påverkan på de befintliga naturvärdena.
• Förutsättningar för biologisk mångfald och samman- hängande vegetationsvolymer bör ges.
• Naturmiljön bör utnyttjas för bättre inpassning av väg- och broanläggningar i terrängen.
Rekommendationer
• Lokala förutsättningar och kvaliteter vad avser bl.a.
vegetation och terrängformer bör beskrivas i samband med framtagande av underlag för planering med tanke på biologisk mångfald och volym.
• En konsekvensbeskrivning för planerade åtgärder och dess påverkan på naturmiljön bör upprättas.
• Trafiksäkerheten kan förbättras genom väl vald och rätt placerad vegetation i vägens närområde.
Löddesbo. Foto: Per Blomberg
Målsättningar
• Landskap och bebyggelse bör exponeras, där så är möjligt, på ett fördelaktigt sätt.
• Bra och relevant information bör ges och god orienter- barhet skapas.
• En säker, trygg och tilltalande vägmiljö ska erbjudas.
• Detaljer i väganläggningen bör gestaltas och utformas också utifrån närmiljöns synvinkel.
Rekommendationer
• Kommunerna och Vägverket bör i samråd analysera och tillvarata väganläggningars möjlighet att exponera kommunen och regionen på ett attraktivt sätt.
• Kommunerna kan i sina fysiska planer visa sina inten- tioner för användning och utformning av marken intill vägarna. För att på ett lättare sätt kunna göra avväg- ningar kan det vara värdefullt med en bedömning och klassning av olika förutsättningar. Detta kan exempel- vis avse annonsläge, tillgänglighet eller ostördhet.
• Genom samverkan i planeringen kan grönstråk eta- bleras som förstärker intrycket av sevärdheter och utblickar och som därigenom formar en positiv bild av landskapet.
6 . 3 . L A N D S K A P S B I L D
Landskap och bebyggelse berättar en historia av varie- rande skala och tidsålder. Även om vägtrafikanten inte alltid bär på direkta kunskaper ger utblickar en möj- lighet till intryck av harmoni, spänning och estetik.
Utblickens längd är bl.a. beroende av fordonets hastighet, därför är väg- och broanläggningars utform- ning och standard avgörande för värdet av t.ex. öpp- ningar med utblickar i landskapet. Ett behov av bul- lervallar för att skydda omgivningen från buller och avgaser kan inskränka på trafikantens möjlighet till orienterbarhet och upplevelse av landskapet. Härmed ökar betydelsen av utformning av skärningsslänter och bullervallar.
En trafikantupplevelse är också beroende av land- skapets och bebyggelsens förutsättningar. Stor bety- delse har landskapets terrängformationer, vegetation, kulturuttryck, värdefulla målpunkter, ljussättning av byggnader m.m.
Vägen är en del av landskapet och skall därför utformas och anpassas till den miljö den påverkar.
Det är viktigt att vägen sköts och underhålls så att den också på sikt kommer att upplevas positivt.
Kungsrasten, Hallandsåsen E6. Foto: Yvonne Palm-Lundström
6 . 4 . A L L É E R O C H A N N A N V E G E TAT I O N L Ä N G S V Ä G E N
Vegetation utmed våra vägar kan försköna vägen för trafikanten och ge en bättre och vackrare inpassning i landskapet. Vegetation utmed vägarna kan, rätt pla- cerad, även höja trafiksäkerheten. En riktigt utformad plantering kan verka optiskt ledande för trafikanten och berätta om vägens sträckning. Dessutom kan den underlätta hastighets- och avståndsbedömning samt minska risken för bländning och ljusstörningar till omgivningen. Vegetation kan också dämpa vindhastig- heter och hindra snödrev.
Täta planteringar längs vägar, t.ex. alléer, medför i regel lägre hastigheter. Träd alltför nära vägbanan är dock en trafiksäkerhetsrisk och alléer är inte att rekom- mendera när det gäller bredare vägar med större trafik.
Träd ska normalt inte finnas inom säkerhetszonen, se avsnitt 7.2. En avvägning måste dock göras mellan säkerhetsintressen och natur- och kulturmiljövärden.
När det gäller träd med högt skyddsvärde som alléer eller gamla grova vägträd kan resultatet i vissa fall bli att man t.ex. väljer att skydda träden med ett räcke.
Målsättningar
• Försköna vägen och resupplevelsen genom varierad vegetation längs vägen.
• Förbättra vägens inpassning i landskapet genom rätt val och placering av vegetation.
• Öka trafiksäkerheten genom rätt placerad och utfor- mad vegetation.
Rekommendationer
• Träd bör normalt inte planteras inom säkerhetszonen.
Använd istället buskar och annan mjuk vegetation.
• Vid återplantering av gamla alléer bör avståndet till vägen om möjligt ökas.
• Placera ny vegetation så att den bidrar till ökad trafik- säkerhet, t.ex. förbättrar den optiska ledningen.
• Placera vegetationen så att den inte skymmer sikten vid korsningar och utfarter.
Träräcke med stålkärna, väg 106 söder om Kågeröd. Foto: Lennart Andersson.
6 . 5 . O M R Å D E N F Ö R F R I L U F T S L I V O C H R E K R E AT I O N S A N L Ä G G N I N G A R
Människan har ett stort behov av rekreation. Vid såväl områden för friluftsliv som vid rekreationsan- läggningar är det betydelsefullt att om möjligt und- vika störningar såsom buller, lukt, föroreningar och störande belysning. Bullerfria områden är värdefulla och ska i möjligaste mån bevaras. Utmed befintliga vägar med hög bullernivå är det därför viktigt med bullerskyddande åtgärder.
Golfbanor blir ett allt vanligare inslag i landskapet och anläggs ofta i omedelbar närhet till de allmänna vägarna. Det finns därför ett intresse av att tydlig- göra vilka riktlinjer som bör följas vid lokalisering och utformning av banorna, så att de inte påverkar trafiksäkerheten negativt samtidigt som de kan vara upplevelseberikande.
Målsättning
• Områden för friluftsliv och rekreationsanläggningar ska i möjligaste mån vara fria från buller.
• Användandet av områden för friluftsliv och rekrea- tionsanläggningar ska inte hindras eller försvåras av vägen.
Rekommendation
• För att områden för friluftsliv och rekreationsanlägg- ningar ska störas i så liten omfattning som möjligt är samverkan mellan berörda parter viktig.
• Där vägar utgör en barriär för dem som använder områden för friluftsliv eller rekreationsanläggningar bör det finnas säkra och trygga passager för gång- och cykeltrafikanter.
• I utpekade bullerfria områden ska uppsatta mål och kriterier för bullerfrihet följas.
• Vid anläggande av nya golfbanor intill allmän väg bör Vägverkets ”Rekommendationer för anläggande av golfbanor intill allmän väg” (Publikation nr 2003:
73) beaktas. Se www.vv.se.
Golfbana, Bosjökloster. Foto: Gert-Inge Schödin
Active Biotech, E22, Lund. Foto: Inger Sellers
6 . 6 . B E B Y G G E L S E
Vägar drar till sig exploateringar, vilka kan ge behov av ytterligare vägutbyggnader. Verksamhetsområden
4placeras ofta nära viktiga vägar, dels för att synas, dels för att de genererar ett transportbehov. Bebyggelsens gestaltning och placering är av stor betydelse för människors upplevelse av att färdas på en väg. Kom- munerna har en viktig uppgift att planlägga och pröva exploatering längs vägarna.
Kommunen ska dessutom planlägga så att bebyg- gelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl.a. människors hälsa, möjligheter att ordna trafik och samhällsservice samt möjligheter att
förebygga vatten- och luftföroreningar och bullerstör- ningar. Det är därför inte lämpligt att placera bostäder i direkt närhet av hårt trafikerade vägar.
En av kommunens uppgifter är att planera
bostadsförsörjningen så att alla i kommunen kan leva
i goda bostäder. Bebyggelse bör dessutom placeras och
utformas så att hänsyn tas till stads- och landskapsbild
och andra betydelsefulla värden samt så att den inte
inverkar menligt på trafiksäkerheten. Byggnader ska
också ha en yttre form och färg som är estetiskt till-
talande, lämpliga för byggnaderna som sådana och
som ger en god helhetsverkan.
Målsättningar
• Kommunen bör planera vägars närområde vad gäl- ler lämplig markanvändning för t.ex. verksamheter med krav på god tillgänglighet för trafik, annonsläge m.m.
• Lokalisering bör ske i tydliga avgränsade bebyggelse- strukturer, med lämpligt avstånd till befintlig väg.
• Ny bebyggelse bör kännetecknas av god arkitektur.
Den kan antingen anpassas till den lokala traditionen eller innehålla inslag av ny och framtidsorienterad god arkitektur. För en god helhetsverkan ska bebyggelsen även anpassas till landskapsbilden.
Rekommendationer
• Verksamheter som inte är arbetsintensiva och som är baserade på tunga transporter kan lokaliseras i närhe- ten av lämpliga korsningar.
• Icke störande verksamheter kan placeras som buller- skärm mellan bostadsområden och väg med mycket trafik.
• Bostadsområden lokaliseras så att de inte utsätts för buller eller lokal luftförorening.
• Verksamhets- och bostadsområden placeras och utfor- mas så att de inte orsakar problem med försämrad trafiksäkerhet.
• Bostäder placeras och/eller utformas så att skyddande anordningar t.ex. bullerskärmar inte ska behöva upp- föras.
• Bostäder lokaliseras med sikte på att minimera trans- portbehovet och i nära anslutning till en god kollek- tivtrafik.
• Bostäder som redan finns i vägens närområde skärmas av från buller så att bullernivån inte överstiger rekom- menderade riktvärden.
• Bebyggelse placeras och utformas så att hänsyn tas till stads- och landskapsbild och andra betydelsefulla värden.
• Byggnader bör ha en yttre form och färg som är este-
tiskt tilltalande, lämpliga för byggnaderna som sådana
och som ger en god helhetsverkan.
Rastgårdplats Skånegården. Foto: Linda Strömberg
6 . 7 . S E R V I C E A N L Ä G G N I N G A R
Anläggningar för trafikantservice som bensinstationer, turist- och informationsplatser, vägrestauranger, rast- platser och liknande bör ägnas omsorg för att få en utformning som är anpassad till omgivningen, känns trygga och säkra och som kan användas av alla.
Serviceanläggningar ska lokaliseras till lägen som är lämpliga från trafiksäkerhetssynpunkt. Byggnader och andra anläggningar bör dessutom lokaliseras så att de inte spolierar eller stör värdefulla utblickar från vägen, skymmer värdefulla landmärken eller ger negativ inverkan på betydelsefulla natur- eller kultur- värden i landskapet. Utformningen bör kännetecknas av god arkitektur, gärna med anknytning till lokal miljö och byggnadstradition.
Målsättningar
• Serviceanläggningar ska i första hand lokaliseras till befintliga anslutningar som vid behov kan byggas ut till en av trafikalstringen påkallad standard.
• Anläggningarna bör ges en estetiskt tilltalande utformning, med omsorg både vad gäller anpassning till byggnadstradition i omgivningen och till landska- pet och dess natur- och kulturvärden.
• Serviceanläggningar ska utformas så att de kan använ- das av alla och kännas trygga att besöka för både kvin- nor och män.
Rekommendationer
• I samband med detaljplanering och lovhantering bör kommunerna särskilt beakta serviceanläggningars utformning och lokalisering.
• Stor hänsyn bör tas till betydelsefulla natur- och kul-
turvärden i landskapet.
6 . 8 . K O L L E K T I V T R A F I K A N L Ä G G N I N G A R Med kollektivtrafikanläggningar avses i denna rapport anläggningar för vägtrafik. Det finns dock anledning att också beakta samordning med anläggningar för spårbunden trafik.
Ett viktigt steg för att uppnå antagna miljömål är att få fler bilister att gå över till kollektiva färdme- del. För att lyckas i detta arbete är det därför särskilt viktigt att bytespunkter/terminaler ges en attraktiv och användarvänlig utformning samt en geografiskt attraktiv placering.
Den service som resenärerna förväntar sig varierar naturligtvis med vilken typ av resa man gör. För det övergripande vägnätet är det oftast fråga om regio- nal- eller fjärrbusstrafik där det kan finnas krav på t.ex. uppställning av bil i anslutning till hållplatsen/
terminalen. Upplysta väderskydd vid handikapp- anpassade plattformar ter sig som en självklarhet i anslutning till större hållplatser.
För hållplatsens faktiska placering blir det dock ofrånkomligen trafiksäkerhetskrav och marktillgäng- lighet som styr. Stor omsorg måste ägnas anpassning till omgivande miljö. Påverkan på landskap och trafi- kantupplevelse bör detaljstuderas.
Målsättningar
• Det bör finnas väl utformade gång- och cykelvägar till kollektivtrafikanläggningar samt god tillgång till parkering och plats för uppställning av cyklar.
• Hållplatser ska etableras där kunderna finns.
• Hållplatser ska vara tillgängliga för alla.
• Hållplatserna ska vara väl upplysta, ge skydd mot vind och regn samt utformas så att de känns trygga och säkra att använda.
• Terminaler och hållplatser ska ges en estetiskt tillta- lande utformning.
Rekommendationer
• I samband med detaljplanering och lovhantering ska kommunerna, i samverkan med Skånetrafiken och Vägverket, särskilt beakta utformning och lokalisering av kollektivtrafikanläggningar.
• Riktlinjer för utformning av busshållplatser finns i
”Skånetrafikens Hållplatshandbok 2004”.
Busshållsplats väg E22 vid Linderöd. Foto: Bertil Åhsberg.
Sony Ericsson, Lund. Foto: Linda Strömberg
6 . 9 . S K Y LTA R M . M .
Skyltar kan indelas i två huvudgrupper, vägmärken (som finns angivna i vägmärkesförordningen) res- pektive reklamskyltar eller andra skyltanordningar.
Vägmärken används för att på olika sätt informera trafikanterna under färd och därför är det viktigt att de inte utsätts för störande konkurrens av andra anordningar, som exempelvis reklamskyltar.
Viss reklam kan i begränsad omfattning vara ett tillskott, men den måste då innehålla för trafikanten relevant information. I trafikmiljöer med mycket trafik och högt tempo krävs stor uppmärksamhet för att kunna framföra fordonet på ett trafiksäkert sätt.
I sådana miljöer måste stor restriktivitet mot reklam tillämpas.
Natur- och kulturlandskapet har så stort värde att det i allt väsentligt bör hållas fritt från reklam- anordningar. Även mycket väl utformade skyltar kan upplevas som störande och förfulande om de placeras i dessa områden. För reklamanordningar bör sådana
minst känsliga, exempelvis de som redan domineras av människans påverkan (d.v.s. urbana miljöer).
Användning av vägmärken regleras i Vägmärkes-
förordningen (VMF). För reklamskylt eller annan
skyltanordning som inte finns angiven i VMF krävs
tillstånd enligt plan- och bygglagen (PBL), väglagen
(VägL) och/eller lagen med särskilda bestämmelser
om gaturenhållning och skyltning (LGS). Se bilden
nedan.
6 . 1 0 . M A S T E R
Den snabbt växande mobiltelefonmarknaden behöver ett sammanhängande nät av distributionsmaster. Deras påverkan på stads- och landskapsbild ställer stora krav på noggranna studier vad avser landskapets förutsätt- ningar, masters och ekonomibyggnaders utformning och placering. Det är önskvärt att flera operatörer nyttjar samma mast, vilket reducerar antalet master.
Master prövas dels enligt plan- och bygglagen (PBL), dels enligt miljöbalken (MB). Både bygglov och tillstånd krävs för att uppföra radio- och telemas- ter. Skälen till att åtgärderna bl.a. är lovpliktiga är huvudsakligen att master utgör framträdande inslag i stads- eller landskapsbilden. Ett annat skäl är säker- hetsaspekter, vilket förklarar varför Försvarsmakten och Luftfartsverket medverkar i hanteringen av dessa ärenden.
Målsättningar
• Behovet av master bör minimeras, d.v.s. arbetet inrik- tas på samordning och samutnyttjande.
• Vid placering av master bör stor hänsyn tas till land- skaps- och bebyggelsekaraktär.
• Master ska placeras och utformas på ett från trafiksä- kerhetssynpunkt acceptabelt sätt.
Rekommendationer
• Vid prövning av nya master bör ett av kriterierna vara de riktlinjer som anges i ”Vägverkets rekommenda- tioner avseende placering av mobilmaster intill vägar”
(Publikation 2001:110). Se www.vv.se.
• Kommunerna bör i sin planering tydliggöra att avstån- det till vägområdet ska vara minst mastens totalhöjd.
Målsättningar
• Skyltning ska ge trafikanterna bra och relevant infor- mation.
• Reklam ska placeras och utformas på ett från trafiksä- kerhetssynpunkt acceptabelt sätt.
• Antal reklamskyltar och andra reklamanordningar ska minimeras.
Rekommendationer
• Skyltar ska placeras så att de inte utgör en påkörnings- risk eller skymmer sikten för trafikanterna.
• Skyltar ska placeras så att de inte stör bevarandevärda utblickar och vyer eller verkar förfulande i natur- och kulturlandskapet.
• Kommunerna kan vid behov utarbeta riktlinjer beträf- fande skyltning utanför planlagt område.
• Regler kan införas i detaljplaner beträffande storlek, placering och utformning av skyltar på fristående pelare.
Beträffande reklamskyltar och andra
reklamanordningar rekommenderas vidare att
• de normalt placeras på byggnadsfasad och anpassas till denna samt att budskapet på skylten har en tydlig koppling till i byggnaden pågående verksamhet.
• de utformas på ett stilrent sätt med enkel och tydligt läsbar information.
• glasfronter eller annat material som kan förorsaka bländning undviks.
• bildväxlande skyltar och skyltar med rullande text inte tillåts.
• flaggor och flaggspel anpassas till omgivningen samt lokaliseras och utformas på sådant sätt att de inte medför fara för trafikanterna.
Utförligare rekommendationer om vägvisning och skyltning finns i Vägverkets handböcker ”Vägvisning till inrättningar och serviceanläggningar samt reklam, anslag och information” (Publikation 2003:19) och
”Vägvisning till turistiskt intressanta mål” (Publika-
tion 2003:20). Se www.vv.se.
Vindkraftverk, väg 108, Lund. Foto: Inger Sellers
Målsättningar
• Vindkraftverk bör samlas i mindre grupper.
• Vid placering av grupper av vindkraftverk bör stor hänsyn tas till landskapets och bebyggelsens karak- tär.
• Vindkraftverk ska placeras och utformas på ett från trafiksäkerhetssynpunkt acceptabelt sätt.
Rekommendationer
• Vid prövning av nya vindkraftsanläggningar bör ett av kriterierna vara Boverkets handbok ”Planering och prövning av vindkraftsanläggningar” (januari 2003).
• Kommunerna bör i sin planering tydliggöra att avståndet till vägområdet ska vara minst vindkraft- verkets totalhöjd, dock minst 50 m.
• Reklam på vindkraftverk ska undvikas.
6 . 1 1 . V I N D K R A F T V E R K
Många kommuner har utarbetat en policy för hand- läggning och lämplig placering av vindkraftverk, vilket bör ske i samråd med grannkommunerna och Länsstyrelsen. Någon egentlig enhetlig strategi har inte utvecklats för regionen. Länsstyrelsen har dock kartlagt faktorer som påverkar lokalisering och beslutsprocess för vindkraftverk.
Vindkraftverk prövas dels enligt plan- och byggla-
gen (PBL), dels enligt miljöbalken (MB). Bygglov
krävs för att uppföra vindkraftverk. Dessutom krävs
antingen Länsstyrelsens tillstånd eller anmälan till
kommunen. Skälen till att åtgärderna bl.a. är lov-
pliktiga är huvudsakligen att vindkraftverk utgör
framträdande inslag i landskapsbilden. Ett annat skäl
är säkerhetsaspekter, vilket förklarar varför Försvars-
makten och Luftfartsverket medverkar i hanteringen
av ärenden av detta slag.
Hastighet ÅDT fordon Varav Vägbredd Avstånd (m) från vägmitt till
km/h antal/dygn lastbilar % m fasad för att uppnå 55 dBA
110 30 000 12 23 240
110 10 000 12 23 115
90 10 000 10 13 85
90 5 000 10 7,5 55
70 10 000 10 13 60
70 5 000 10 6,5 40
50 7 500 13 10 35
50 3 000 10 6,5 20
Observera att ovanstående exempel förutsätter plan mark mellan väg och fastighet.
Bullervall, väg 111, Lerberget. Foto: Gert-Inge Schödin
för plank, medan marklov krävs för bullervall inom detaljplan.
Inom område med detaljplan och i de fall där bygglov erfordras är kommunen tillståndsmyndig- het. Där bygglov inte erfordras samt där detaljplan saknas är länsstyrelsen tillståndsmyndighet enligt 45 och 47 §§ väglagen. Enligt 45 § prövas anläggningar som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. Enligt 47 § prövas anläggningar som kan inverka menligt på trafiksäkerheten. Om anlägg- ningen kan komma att väsentligt ändra naturmiljön ska anmälan för samråd göras hos länsstyrelsen i enlig- het med 12 kap 6 § miljöbalken.
Bullerskyddsområde
Ekvivalentnivån 55 dBA uppnås på olika avstånd från vägmitt till fasad beroende på bl.a. årsmedeldygns- trafik, andel tung trafik, vägbredd och hastighet. Se exempel nedan.
6 . 1 2 . B U L L E R S K Ä R M A R , B U L L E R VA L L A R , M U R A R O C H P L A N K
Genom bullerskärmar och bullervallar kan ljudnivån utmed högtrafikerade vägar sänkas och boendemiljön förbättras. Även där ljudnivån inte överskrider rekom- menderade riktvärden finns många gånger önskemål om att skärma av vägtrafiken. Det är viktigt att place- ring och utformning av dessa anläggningar sker med hänsyn till trafiksäkerhet, landskapsbild och värdefulla natur- och kulturvärden. Om omgivningen är käns- lig t.e.x. ur kulturmiljösynpunkt bör andra åtgärder övervägas, exempelvis sänkt hastighet eller annan ytbeläggning.
För att uppnå god bullerdämpning vill man i regel
placera bullerskärmar och bullervallar så nära vägen
som möjligt. Bullerskydd måste dock, liksom murar,
plank och andra oeftergivliga anordningar, placeras
på sådant avstånd och med sådan utformning att tra-
fiksäkerheten inte försämras. Generellt krävs bygglov
I Vägverkets dokument ”Vägars och gators utform- ning, VGU” (Publikation 2004:80) finns funktions- krav för bullerskydd angivna. Där finns också rekom- mendationer beträffande vilka säkerhetsavstånd som behövs mellan väg och oeftergivliga föremål samt vilka frisiktsområden som behövs vid korsningar och utfarter. God trafiksäkerhetsstandard enligt VGU ska alltid eftersträvas. Se www.vv.se.
Bland annat för att bedöma risken för drivbild- ning utarbetar Vägverket Region Skåne för närvarande (2004–2005) ”Rekommendationer för placering av bullervall och bullerplank i anslutning till allmän väg”.
Målsättningar
• Bullerskydd (skärmar eller vallar) ska ge en effektivt bullernedsättande effekt.
• Bullerskydd ska endast uppföras där behov finns att sänka ljudnivån.
• Bullerskydd, murar och plank bör utformas och gestaltas med stor hänsyn till omgivningen.
• Bullerskydd, murar och plank får inte försämra tra- fiksäkerheten eller vara till olägenhet från driftsyn- punkt.
Rekommendationer
Bullerskydd, murar och plank ska placeras så att de
• inte utgör en påkörningsrisk.
• inte skymmer sikten för trafikanterna.
• inte förhindrar effektiv snöröjning eller bidrar till drivbildning.
• inte försämrar vägens vattenavrinning.
• inte stör bevarandevärda utblickar och vyer samt tar hänsyn till betydelsefulla natur- och kulturvärden i landskapet.
Bullerskärm, väg E6, Vellinge. Foto: Inger Sellers
Riktvärden för vägtrafikbuller
Riksdagen har i samband med Infrastrukturpropositionen 1996/97:53 fastställt följande riktvärden för buller:
Riktvärden för trafikbuller som normalt inte bör över- skridas vid nybyggnation av bostadsbebyggelse eller vid nybyggnation eller väsentlig ombyggnad av trafik- infrastruktur:
30 dBA ekvivalentnivå inomhus 45 dBA maximalnivå inomhus nattetid 55 dBA ekvivalentnivå utomhus (vid fasad)
70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostad.
Vid tillämpning av riktvärdena vid åtgärder i trafik-
infrastrukturen bör hänsyn tas till vad som är tekniskt
möjligt och ekonomiskt rimligt. I de fall utomhusnivån
inte kan reduceras till nivåer enligt ovan bör inriktningen
vara att inomhusvärdena inte överskrids.
6 . 1 3 . D A M M A R ,
T R A N S F O R M AT O R S TAT I O N E R , K R A F T L E D N I N G S S T O L PA R M . M .
Alla typer av oeftergivliga anordningar, t.ex. byggna- der, transformatorstationer, kraftledningsstolpar och gödselbrunnar, måste placeras så att trafiksäkerheten inte försämras. De får inte utgöra en trafiksäkerhetsrisk vid en eventuell avåkning eller placeras på sådant sätt att sikten i korsningar eller på andra ställen försämras.
Även andra anläggningar, t.ex. dammar, kan utgöra en trafikfara om de placeras för nära vägen. Placering och utformning måste även ske med hänsyn till natur- och kulturmiljön samt landskapsbild.
Inom område med detaljplan och i de fall där lov erfordras är kommunen tillståndsmyndighet. Där lov inte erfordras samt där detaljplan saknas är länsstyrel- sen tillståndsmyndighet enligt 45 och 47 §§ väglagen.
Enligt 45 § prövas anläggningar som kan vara till olä- genhet för vägens bestånd, drift eller brukande. Enligt 47 § prövas anläggningar som kan inverka menligt på trafiksäkerheten.
Målsättningar
• Byggnader och andra anläggningar får inte försämra trafiksäkerheten.
• Byggnader och andra anläggningar bör placeras och utformas med hänsyn till omgivningen.
Rekommendationer
Byggnader och andra anläggningar ska placeras så att de
• inte utgör en påkörningsrisk.
• inte skymmer sikten för trafikanterna.
• inte förhindrar effektiv snöröjning eller bidrar till drivbildning.
• inte försämrar vägens vattenavrinning.
• inte stör bevarandevärda utblickar och vyer samt tar hänsyn till betydelsefulla natur- och kulturvärden i landskapet.
I Vägverkets dokument ”Vägars och gators utform- ning, VGU” (Publikation 2004:80) finns rekom- mendationer beträffande vilka säkerhetsavstånd som behövs mellan väg och oeftergivliga föremål samt vilka frisiktsområden som behövs vid korsningar och utfarter. God trafiksäkerhetsstandard enligt VGU ska alltid eftersträvas. Se www.vv.se.
Damm, väg 11, Staffanstorp. Foto: Gert-Inge Schödin
6 . 1 4 . FA R L I G T G O D S
I den fysiska planeringen är det viktigt att transporter med farligt gods kanaliseras till lämpliga leder, där framkomlighet och säkerhet är stor. Detta innebär att vägar med hög utformnings- och driftstandard i första hand bör nyttjas. Länsstyrelsen har ansvar för utpekandet av ett sådant rekommenderat vägnät för transporter med farligt gods.
I den fysiska planeringen ska hänsyn tas till de hälso- och säkerhetsrisker som finns där farligt gods transporteras eller förvaras. Enligt Boverkets rekom- mendationer ska bebyggelse och annan verksamhet om möjligt förläggas med ett skyddsavstånd på minst 100 m från farligtgodsleder. Anläggningar som alstrar transporter med farligt gods bör förläggas till industri- områden med goda anslutningar till det rekommen- derade vägnätet för farligt gods. I övrigt bör rekom- mendationerna från Boverkets rapport ”Bättre plats för arbete” (1995:5) följas.
Lokalisering av vattentäkter intill vägar rekom- menderade för farligt gods bör så långt som möjligt undvikas. Om det inte går att undvika bör särskilda åtgärder vidtas längs vägarna. Exempelvis kan diken förses med tätskikt, särskilda uppsamlingsbrunnar
Länsstyrelsen arbetar för närvarande (år 2004-2005) med projektet RIKTSAM, Riktlinjer för riskhänsyn i samhällsplaneringen, avseende transportleder för far- ligt gods på väg och järnväg. I projektet tas ett doku- ment fram som tydliggör de grunder Länsstyrelsen tillämpar i granskningen av beslutsunderlag som berör vägar och järnvägar där farligt gods transporteras.
Dokumentet är utformat så att det ska vara ett hjälp- medel och stöd vid upprättande av beslutsunderlag.
Målsättning
• Fysisk planering ska beakta hälso- och säkerhetsrisker i samband med transport av farligt gods.
Rekommendationer
• Bebyggelse eller annan verksamhet bör förläggas med beaktande av de skyddsavstånd från rekommenderad väg för farligt gods som RIKTSAM anger.
• Anläggningar som alstrar transporter med farligt gods bör ha goda anslutningar till farligtgodsleder.
• Vattentäkter bör undvikas intill vägar rekommende- rade för farligt gods.
Farligt gods, väg 108 vid Hyby. Foto: Gert-Inge Schödin.
7 . T R A F I K S Ä K E R H E T
7 . 1 . B Y G G N A D S F R I T T AV S T Å N D
Målsättningen med den av riksdagen beslutade nollvi- sionen är att ingen ska behöva dödas eller skadas svårt i trafiken. Genom vägombyggnader och fysiska åtgär- der på det befintliga vägnätet kan trafiksäkerheten för- bättras. Vägområdet kan t.ex. göras mera ”förlåtande”
vid en eventuell avåkning, genom att uppstickande brunnar och andra oeftergivliga föremål tas bort.
Även utformning och användning av området utanför vägområdet påverkar trafiksäkerheten. Oeftergivliga föremål i vägens närhet kan vålla svåra skador vid en avåkningsolycka. Olika företeelser i närområdet kan distrahera bilföraren och dra uppmärksamheten från vägen och trafiken.
Byggnader och andra anläggningar eller anord- ningar som kan inverka menligt på trafiksäkerheten får därför inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras inom det så kallade byggnadsfria avståndet (47 § väglagen). Detta avstånd är generellt 12 meter från vägområdet, men har utmed de flesta större vägarna i länet utökats till 30 eller 50 m. Länsstyrelsens tillstånd behövs dock inte inom detaljplan eller för åtgärd som kräver bygglov.
7 . 2 . S Ä K E R H E T S Z O N
Byggnader ska i normalfallet placeras utanför det byggnadsfria avståndet, medan vissa andra anlägg- ningar av olika skäl kan behöva uppföras på mindre avstånd från vägen. Om starka skäl finns för att pla- cera en anläggning inom det byggnadsfria avståndet är det dock viktigt att trafiksäkerhetsaspekten, t.ex.
påkörningsrisken, beaktas.
Säkerhetszonen är en zon närmast vägbanan utfor- mad för att minska skaderiskerna i avkörningsolyckor.
Oeftergivliga föremål ska normalt inte förekomma i säkerhetszonen om inte räcke skyddar mot påkörning.
Hur bred säkerhetszon som behövs beror bland annat på utformningen av sidoområdet, och på tillåten has- tighet på vägen.
Förenklat, utan hänsyn tagen till sidoområdestyp, innebär god trafiksäkerhetsstandard enligt Vägverkets dokument ”Vägars och gators utformning, VGU”
(Publikation 2004:80) följande bredd på säkerhets- zonen:
Tillåten hastighet Säkerhetszon
50 km/tim ≥ 3 m
70 km/tim ≥ 7 m
90 km/tim ≥ 9 m
110 km/tim ≥11 m
Den bredd som behövs kan både vara större och min- dre än ovanstående värden. I kurvor med liten radie behöver säkerhetszonens bredd ökas i ytterkurvan och kan minskas i innerkurvan. I tätortsmiljö kan säkerhetszonens bredd minskas på vissa gator. Vid 50 km/tim kan t.ex. en smalare säkerhetszon accepteras på vissa lågtrafikerade gator som inte inbjuder till höga hastigheter. Vid 30 km/tim behöver inga krav ställas om gatan är så utformad att huvuddelen av trafikanterna inte förväntas överskrida 30 km/tim.
Säkerhetszonens bredd och utformning beskrivs mera detaljerat i VGU. Se www.vv.se.
God trafiksäkerhetsstandard bör normalt väljas vid nybyggnad och vid gynnsamma förutsättningar vid för- bättrings- och ombyggnadsåtgärder. Olika åtgärder vid- tas för att göra sidoområdet säkrare utmed det befintliga vägnätet. Oeftergivliga stolpar byts ut mot eftergivliga, uppstickande brunnar sänks, farliga stenar tas bort.
Men det finns också andra företeelser som inte är lika självklara att ta bort. Avvägningar måste göras mellan säkerhetsintressen och natur- och kulturmiljövärden som t.ex. alléer, gamla grova vägträd och milstenar.
I vissa fall har träd med högt skyddsvärde behövt skyd- das med räcke. Vid återplantering av alléer bör möjlig- heten att öka avståndet mellan träd och väg beaktas.
Rensning sidområde. Foto: Kerstin Ericsson
7 . 3 . K O R S N I N G A R O C H A N S L U T N I N G A R
Siktområdet ska ge sådan sikt att väntande förare vågar och kan köra ut i korsningen på ett trafiksäkert sätt.
Dessutom ska förare på primärvägen ges möjlighet att i god tid upptäcka väntande fordon på sekundär- vägen. För att uppnå god trafiksäkerhetsstandard vid väjningsplikt behövs enligt Vägverkets dokument
”Vägars och gators utformning, VGU” (Publikation 2004:80) följande siktsträckor åt båda håll.
Tillåten hastighet Siktsträcka
50 km/tim ≥ 110 m
70 km/tim ≥ 170 m
90 km/tim ≥ 240 m
110 km/tim ≥ 320 m
För god trafiksäkerhet ska enligt VGU, se www.vv.se, fri sikt finnas längs primärvägen från en punkt 5 m in på sekundärvägen.
Vid mindre utfarter med liten trafik, t.ex. tomt- utfarter, bör en något lägre siktstandard kunna accepteras. Siktsträckorna bör vara desamma, men kan mätas från en punkt närmare primärvägen. För
Fri sikt i korsning. Foto: Gert-Inge Schödin
att föraren i en stor personbil ska kunna se trafiken, utan att någon del av bilen rullas ut på vägen, behöver dock fri sikt finnas från en punkt minst 3 m in på utfarten.
För ny eller ändrad anslutning till allmän väg krävs tillstånd från väghållningsmyndigheten enligt 39 § Väglagen. Detta gäller inte i fråga om enskilda vägar som är redovisade i detaljplan eller förutsatta i områdesbestämmelser.
Fri sikt i korsning.
8 . A N S VA R O C H G E N O M F Ö R A N D E
Det är värdefullt om mål och rekommendationer som anges i detta dokument tas med i kommunernas och Vägverkets fysiska planering och även används som stöd vid upprättande av kvalitetsprogram för enskilda projekt.
8 . 1 . G E M E N S A M T A N S VA R
I en planeringssituation med många berörda parter och olika allmänna och enskilda intressen är det väsentligt med samråd och dialog mellan parterna, för att kunna göra avvägningar mellan olika, ofta motstridiga intressen. Kommuner, myndigheter, enskilda markägare, organisationer och andra med kunskap om platsens förutsättningar är viktiga för att göra bra avvägningar i kommunala beslut. Samråd i olika former under bl. a. plan- och vägprocesser möj- liggör att en initierad dialog kan resultera i bra mark- användning och genomtänkt utformning och gestalt- ning. Utöver vanliga planinstrument som detaljplan, områdesbestämmelser, riktlinjer/rekommendationer i översiktsplan kan bl. a. exploateringsavtal och kvali-
tetsprogram upprättas i samband med genomförandet av enskilda projekt.
En mängd nationella mål och olika lagstiftning för sektorsområden och planprocesser är grundläggande strukturer och instrument för att effektivisera och ge ändamålsenlig markanvändning, också i vägars när- område, utifrån enskilda och allmänna önskemål.
Alla har gemensamt ansvar att arbeta efter den av riksdagen beslutade nollvisionen, att ingen ska behöva dödas eller skadas svårt i trafiken. Det är därför viktigt att åtgärder utmed vägarna också prövas med utgångs- punkt från trafiksäkerhetsintressena. Likaså är det ett gemensamt ansvar att ”jämställdhetsglasögon” tas på vid all planering av den fysiska miljön. Riksdagen har antagit nationella mål för jämställdhet som utgör grunden för regeringens jämställdhetspolitik och som ska integreras i all statlig verksamhet.
Nedan beskrivs rollerna mellan stat och kommun.
Här ges även exempel på hur målen och rekommen- dationerna kan arbetas in i planer och program.
Barn på gång- och cykelväg i Kristianstad. Foto: Yvonne Palm-Lundström
8 . 2 . K O M M U N E R
Kommunerna ansvarar enligt PBL för planläggning av mark- och vattenområden. Detta sker, i första hand, genom upprättande av översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser samt vid lovprövning.
För att styra t.ex. markanvändningen upprättar kom- muner ibland också andra styrdokument som kan benämnas som övergripande program, strategier, handlingsplaner eller policydokument.
8.2.1. Översiktsplan
Varje kommun är skyldig att ha en aktuell kommun- omfattande översiktsplan. Översiktsplanen är ett verk- tyg för att väga samman olika allmänna intressen och uttrycka kommunens viljeinriktning för framtiden.
Planen anger grunddragen för kommunens mark- användning, hur den byggda miljön ska utvecklas och bevaras, hur riksintressen tillgodoses samt hur miljökvalitetsnormer iakttas. Översiktsplaner kan fördjupas över exempelvis tätorter, kustområden, vägsträckningar m.m. där problemställningarna bör diskuteras i mer övergripande skede.
Målsättningar och rekommendationerna som anges i detta dokument bör i tillämpliga delar arbetas in i kommunernas översiktsplaner. För delområden som avses detaljplaneläggas kan översiktsplanen ge rekommendationer för fortsatt planhantering.
För områden som inte avses detaljplaneläggas bör målen och rekommendationerna arbetas in i översikts- planen som riktlinjer för lovhanteringen m.m. Dessa kan exempelvis ange vilka hänsyn och överväganden som ska tas vid t.ex. bygglov, att värdefulla utblickar bevaras, att anläggningar som kan ge ett störande intryck, t.ex. master, inte placeras i sådana områden.
Översiktsplanen har en viktig roll i övervägan- den som andra myndigheter gör enligt bland annat miljöbalkens lagstiftning. Kommunen har genom översiktsplanen därmed möjlighet att påverka andra beslutsfattare.
8.2.2. Detaljplan och områdesbestämmelser I detaljplaner kan målen och rekommendationerna arbetas in på olika sätt. Anges mål och rekommenda- tioner i beskrivningen får de en vägledande karaktär, medan de blir bindande om de införs som bestäm- melser.
Kommunerna kan även upprätta områdesbestäm- melser för ett avgränsat område. Frågor som kan regleras med områdesbestämmelser är begränsade till övergripande markanvändning, bebyggelsens egen- skaper eller administrativa frågor.
I områden med värdefull miljö kan kommunen i detaljplan och områdesbestämmelser bestämma om utökad lovplikt.
I de fall en detaljplan kan antas ge betydande påverkan på miljön ska kommunen upprätta en miljö- konsekvensbeskrivning. I en sådan är det lämpligt att de mål och rekommendationer som finns i planerings- inriktningen tillämpas.
8.2.3. Kommunernas lovgivning
Inom områden där kommunen är väghållare ansvarar kommunen för det allmänna vägnätet (med undan- tag för vissa utpekade övergripande vägar där staten är väghållare). Kommunen ska här enligt väglagen tillståndspröva byggnader, skyltar och andra anlägg- ningar inom vägområdet.
Vid ansökan om bygg-, mark- och rivningslov i vägars närområde bör kommunen tillämpa de mål och rekommendationer som redovisas i detta inrikt- ningsdokument.
I vissa fall kan t.ex. bygglov lämnas i områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser.
Det åligger då byggnadsnämnden att underrätta
berörda grannar. Ärenden avseende bygglov inom det
byggnadsfria avståndet utmed statlig allmän väg ska
alltid remitteras till Vägverket.
8 . 3 . L Ä N S S T Y R E L S E N
Länsstyrelsens roll i den fysiska planeringen är dels att fungera som rådgivare och kontinuerligt förmedla planeringsunderlag, dels att bevaka statliga intressen som regleras i MB och i PBL. Det sistnämnda inne- bär att länsstyrelsen särskilt granskar de kommunala översikts- och detaljplanerna så att de inte innebär påtaglig skada för riksintressen eller innebär risker för hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen bevakar dessutom att miljökvalitetsnormer iakttas och att mellankommunal samordning sker.
Länsstyrelsen är också enligt väglagen tillstånds- myndighet vad gäller byggnader, skyltar och andra anläggningar kring allmänna vägar utanför detalj- planelagt område och där lov inte erfordras. Inom vägområdet är väghållningsmyndigheten (Vägverket eller kommunen) tillståndsgivare. Om en sådan åtgärd t.ex. en bullervall väsentligt kan komma att ändra naturmiljön ska detta enligt miljöbalken anmälas för samråd hos länsstyrelsen.
Vid vägplanering ska det i förstudieskedet hållas tidigt samråd. Därefter ska kommunen respektive Länsstyrelsen besluta om projektet kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller ej. I vägutrednings- och i arbetsplaneskedet ska Länsstyrelsen godkänna miljökonsekvensbeskrivningen. Arbetsplanen ska fastställas av Vägverket efter samråd (yttrande) med Länsstyrelsen.
8 . 4 . V Ä G V E R K E T
Vägverket ansvarar för att vägtransportsystemet i stort, dess utveckling och långsiktiga funktion samt att samspelet med övriga intressenter fungerar. Väg- verket har såsom väghållare ansvar för det statliga väg- nätet, men i sin sektorsroll också ett ansvar för övrigt väg- och gatunät. Vägverket ska även tillhandahålla underlag för kommunernas samhällsplanering, samt följa utvecklingen av vägtransportsystemet i stort i samband med kommunernas samhällsplanering.
Vägverket svarar för att statliga vägtrafikanlägg- ningar håller hög kvalitet, bland annat avseende arki- tektonisk och estetisk utformning, samt anpassning till omgivningen. Vid ny- eller ombyggnad av allmän väg behandlas dessa frågor i alla skeden av vägplane- ringsprocessen, från förstudie till vägutredning, arbets- plan och bygghandling. Effekter och konsekvenser av vägens påverkan på landskapets värden beskrivs i en miljökonsekvensbeskrivning. Helhetsgreppet för den arkitektoniska utformningen behandlas i ett gestalt- ningsprogram. Här redovisas och formuleras riktlin- jer för den estetiska utformningen av vägprojektet på ett samlat sätt som skall vara vägledande i hela vägplaneringsprocessen. När det gäller små objekt, till exempel utbyggnad av pendlarparkeringar, för- dröjningsmagasin eller uppsättning av bullerskärmar är det inte alltid meningsfullt att upprätta ett omfat- tande gestaltningsprogram. De värden m.m. som ett eventuellt gestaltningsprogram identifierat för en väg bör i samråd mellan Vägverket, Länsstyrelsen och kommunen säkerställas i planeringen av närområdet.
Vägverket ska även se till att vägtrafiksystemets inverkan på trafikanternas upplevelse, beteende och säkerhet är god, varvid omgivningen har stor bety- delse. Det är Vägverkets ansvar att tillhandahålla reg- ler för vägtransportsystemets utnyttjande, samt enligt väglagen tillståndspröva byggnader, skyltar eller andra anläggningar inom vägområdet för statlig väg.
På det statliga vägnätet är Vägverket, enligt mil- jöbalken, ansvarig för att miljöstörningar till följd av vägens byggande, drift och brukande inte sker.
Vägverket ansvarar också inom det statliga väghåll-
ningsområdet för att tillsammans med Skånetrafiken
utforma kollektivtrafikens anläggningar.
Olika lagars tillämpningsområden.
