Institutionen för pedagogik
Hur uppfattar elever
utvecklingssamtalet?
– Trist, tråkigt eller alldeles underbart?
Sannie Widén
Examensarbete 15 poäng Kurs: GO 2963
Vårterminen 2009
ABSTRACT
Sannie Widen
Hur uppfattar elever utvecklingssamtalet? -trist, tråkigt eller alldeles underbart?
How do students consider the development deliberation? - Sad, boring or just great?
Antal sidor: 29
Jag har gjort en intervjustudie med elever från nionde klass där jag har tagit del av deras syn på utvecklingssamtalet. Mitt syfte var att undersöka hur elever uppfattar utvecklingssamtalet och ta reda på vilka underlag som används under samtalet för att få ett jämbördigt möte som är framåtsträvande och utvecklande för eleven. Med hjälp av litteratur i valt ämne och skolverkets riktlinjer har jag gjort en tolkning av elevernas utsagor och dragit slutsatsen att skolan har kommit långt med sin strävan mot ett jämbördigt möte, med ett flertal underlag för att delge information för det stundande samtalet, men har inte riktigt nått målet än. Eleverna uppfattar utvecklingssamtalet som ett tillfälle att diskutera betyg, men ser inte det som en möjlighet till utveckling i sitt eget lärande. De underlag som används inför samtalet ses av de flesta elever som något positivt. Men även här tycks dokumenten uppfattas vara kopplade till betyg och inte ett verktyg för deras fortlöpande kunskapsutveckling.
Sökord: jämbördigt, samtal, utvecklingssamtal, elever
iii
Innehåll
1. Inledning...4
1.1 Syfte och frågeställningar... 5
1.2 Begreppsförklaring... 5
2. Bakgrund...6
2.1 Skolan från medeltid till 1900-tal... 6
2.2 Utveckling mellan hem och skola ... 7
3. Litteraturgenomgång ...9
3.1 Dagens läroplan... 9
3.2 Individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen... 9
3.3 Utvecklingssamtalet ... 10
3.3.1 Förberedelser ... 11
3.3.2 Genomförande ... 12
3.3.3 Utvärdering och uppföljning ... 13
3.4 Samtalsmetodik ... 14
4. Metod...16
4.1 Metodval... 16
4.2 Urval och genomförande ... 16
4.3 Bearbetning och analys ... 17
4.4 Etiskt förhållningssätt... 17
4.5 Validitet och reliabilitet... 18
1. Inledning
Vi som har erfarenhet av utvecklingssamtal har alla en åsikt om det. De flesta har varit med om utvecklingssamtal och har med sig både positiva och negativa minnen från ett sådant samtal i skolan. Utvecklingen har gått framåt jämfört med när jag gick i grundskolan på 80-talet. På den tiden så kallades utvecklingssamtalen lite slarvigt för kvartsamtal och fokuserades ofta på vad som har hänt den gångna tiden. Dessa utvecklingssamtal uppfattades som något rutinmässiga och de framfördes av läraren i en envägskommunikation.
I min utbildning har det funnits med en del teoretiska perspektiv på utvecklingssamtalet, men jag har upplevt att jag saknat inblick i hur utvecklingssamtal går till i praktiken då jag inte fått möjlighet att få vara med och delta vid något tillfälle under min studietid. Utvecklingssamtalet är ett av få tillfällen då man på egen hand som pedagog, med elev och vårdnadshavare, diskuterar utveckling och framtid. Det har gjort mig nyfiken på hur det faktiskt fungerar och hur de olika parterna uppfattar samtalet. Skolans uppgift är att förbereda eleverna för framtiden, både socialt och kunskapsmässigt. Här har utvecklingssamtalet en stor roll där dess främsta syfte är att främja elevens utveckling. Under utvecklingssamtalet har föräldrar och elever möjlighet att se elevens utveckling i denna process. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo94, står det följande:
Läraren skall samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet (sid. 14)
Det går också att läsa i Läroplanen för skolan att det måste ske ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med hemmen och det omgivande samhället. För att kontakten mellan hemmet och skolan ska fungera så krävs det att föräldrar och elever inte känner sig osäkra inför mötet med skolan. Det är skolan och läraren som ska skapa förutsättningarna för ett jämbördigt möte under utvecklingssamtalet, genom att förbereda alla parter vad som kommer att diskuteras och planeras i det kommande samtalet. I skolan sker utvecklingssamtal minst en gång per termin och är ett av de få tillfällen man har kontakt med hemmet. Samtalen ska vara utvecklande och framåtsträvande, som dokumenteras med individuella utvecklingsplaner. I grundskoleförordningen (1994:1194) står det att läsa:
Minst en gång varje termin skall läraren, eleven och elevens vårdnadshavare samtala om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. (7 Kap. 2§)
Överenskommelser mellan läraren, eleven och elevens vårdnadshavare vid utvecklingssamtalet ska alltid dokumenteras i utvecklingsplanen. (7 Kap. 2§)
Jag har valt att inrikta mig på eleverna för att få ta del av deras åsikt om utvecklingssamtalet. Jag vill ta reda på hur samtalet uppfattas av eleverna och om utvecklingssamtalet är framåtsträvande och utvecklande för eleven så som läroplanen och grundskoleförordningen föreskriver.
1.1 Syfte och frågeställningar
Mitt syfte är att undersöka hur man skapar ett jämbördigt möte mellan pedagog, föräldrar och elev, där eleven står i centrum, genom att undersöka hur utvecklingssamtalet uppfattas av elever och vilka underlag som ligger till grund för utvecklingssamtalet.
Hur uppfattar elever utvecklingssamtalet?
Vilka underlag används i utvecklingssamtalet?
1.2 Begreppsförklaring
Utvecklingssamtal: Avsikten med utvecklingssamtalet i skolan är att alla tre parter; lärare, förälder och elev, ska ha möjlighet att överblicka elevens framsteg i kunskapsutvecklingen och sin sociala förmåga. Varje samtal ska utgå från föregående samtal och blicka framåt mot nästa, med nya uppsatta mål.
Förälder och vårdnadshavare: Jag använder mig av båda begreppen men syftar generellt på vårdnadshavare.
Underlag: Här menar jag all skriftlig dokumentation som förekommer vid ett utvecklingssamtal.
Jämbördigt: Med jämbördigt menar jag att alla deltagande parter i utvecklingssamtalet ska få lika stort utrymme och möjlighet att yttra sig.
2. Bakgrund
Samtalets roll i skolan har förändrats över tid. Jag vill med historiken visa att redan innan skolreformen 1842, fanns det en kontakt mellan hemmet och kyrkan. På 1900-talet började kontakten mellan hem och skola att utvecklas för att så småningom leda till det utvecklingssamtal vi har i dag.
2.1 Skolan från medeltid till 1900-tal
Skoltraditionen har sina rötter ända från medeltiden. Redan på 1200-talet kom klosterskolor samt enklare barnskolor till Sverige. Under 1400-talets senare hälft öppnade universitetet i Uppsala där det utbildades de präster som skulle föra folkundervisningen vidare ut till sockenkyrkorna (Richardsson, 1992).
Kyrkan blev tidigt ansvarig för folkundervisningen i Sverige och reglerna för hur den skulle bedrivas formulerades i kyrkolagen 1686. Under 1600-talet blev det ett uppsving för folkundervisningen och den var möjlig genom de täta husförhör där befolkningens läskunnighet kontrollerades (Egidius, 2001). En hörnsten i synen på den kyrkliga församlingens funktion i denna kyrkolag var just samspelet mellan hemmet och kyrkan. Hemmet och kyrkan var organen för undervisningen och för att målen skulle uppnås var det av yttersta vikt att undervisningen fungerade i hemmen. Prästerna hade ansvar för barnens kristna fostran, och de skulle övervaka att barn från sex års ålder fick undervisning i skolan och hemmen (Richardsson, 1992).
Den folkundervisning som började se dagens ljus på 1800-talet, var något helt annat mot den folkundervisning som prästerna höll under 1600- och 1700-talet. Sverige höll på att industrialiseras och då folket inte bara var bönder längre, utan också fabriksarbetare, började man sakta införa andra ämnen såsom geografi, enklare räknekonst och lite naturlära. Slöjd, handarbete och hushållsarbete var en del av de praktiska ämnena som också infördes för de barn som kom från underklassen. Den 18 juni 1842 fattade regeringen beslut om den allmänna folkundervisningen i Sverige. Det slogs nu fast att alla ska skaffa sig kunskap och färdigheter i att läsa och skriva. Detta krävde lärare med lämplig utbildning för att kunna undervisa i dessa ämnen. Församlingarna hade skyldighet att inrätta skolor, och staten hade till skyldighet att svara för en nödvändig lärarutbildning (Egidius, 2001).
2.2 Utveckling mellan hem och skola
I början på 1850 diskuterades i landets första folkskolelärarförening lärarnas förhållande till föräldrarna. Man konstaterade att barnens skolarbete var beroende av hemmens inställning till undervisning och framhöll därför vikten av att föräldrar borde informeras om undervisningen. Vid denna tid fanns ett massivt motstånd kring det tilltänkta samarbetet mellan hem och skola rörande barnen, men det fanns drivande krafter som drev samarbete framåt och år 1892 bildades den första föräldraföreningen. Kontakterna var ändå minimala under 1900-talets första hälft.
En omfattande reform äger rum under mitten på 1900-talet och i en rapport från 1946 års skolutredning slår man fast att samarbetet mellan hem och skola inte når dit man vill. I ett yttrande från 1957 års skolutredning lägger man också ett stort ansvar på föräldrarna beträffande barnens situation i skolan och den synen framkommer och förstärks i de följande läroplanerna (Egidius, 2001).
Under 1960-talet förändrades skolan uppdrag. Skolan skulle utveckla eleverna socialt och inte längre enbart kunskapsmässigt. Hem och skola ansvarade gemensamt för elevens utveckling genom en närmare kontakt, enligt 1962 års läroplan. Genom tätare kontakter med läraren, skulle föräldrar få mer information om elevens skolgång och genom samtal mellan föräldrar och lärare skulle informationen om hur eleverna uppförde sig i skolan dessutom framföras. Därmed togs betygen i uppförande i skolan bort och detta genomfördes i början på 70-talet (Adelswärd, m fl., 1997). De enskilda samtalen infördes för att ersätta betygen från år 1-7 samt för att komplettera betygen i år 8 och 9. Föräldrarna skulle inte enbart se resultaten utan även få en bild om hur eleverna fungerade socialt (Kärrby & Flising, 1983).
Den nära kontakten mellan hem och skola betonades även under 80-talet. Den största delen av den kontakten skedde genom det enskilda samtalet. För att utveckla och skapa samarbete kring eleven skapades ett samarbete mellan hem och skola. Detta skedde genom samtal som så småningom allmänt kom att kallas kvartsamtal då de oftast varade en kvart och var rena informationssamtal. Med den nya läroplanen, Lpo94, frångick man de tidigare kvartsamtalen som man höll med föräldrarna och införde utvecklingssamtal där även eleven aktivt deltar. Detta innebar att samtalen utvecklades från att enbart ha varit ett möte om eleven, där informationen hade överbringats från en person till en annan, till att sträva efter ett jämbördigt möte mellan de tre parterna med eleven i centrum.
Skillnaden mellan det s.k. kvartsamtalet och utvecklingssamtalet var att kvartsamtalet endast blickade bakåt i tiden medan utvecklingssamtalet även strävar framåt. Under
kvartsamtalet fokuserades det mer på problem än lösningar och åtgärder. Gemensamt för de båda samtalstyperna är att samtalet sker på lärarens initiativ och att man fortfarande samtalar mest om elevens resultat och utveckling (Adelswärd, m fl., 1997).
3. Litteraturgenomgång
3.1 Dagens läroplan
Målet med utvecklingssamtalet är att berörda parter ska få insikter som kan hjälpa parterna att utvecklas vidare, såväl lärare som elev.
I vår nuvarande läroplan (Lpo94) finns föreskrivet att den viktigaste kontakten mellan hem och skola skall utgöras av utvecklingssamtal. Återkommande samtal mellan lärare, elev och vårdnadshavare är det bästa sättet att gemensamt utvärdera och positivt bidra till ett barns utveckling. Samtalen skall ha en klar struktur och skall vara förberedd av deltagarna, som också deltar som likvärdiga parter. Innehållet ska byggas kring elevens kunskaper i förhållande till tidigare uppsatta mål, kring elevens sociala utveckling, kring vilket stöd eleven kan tänkas behöva för att nå nya uppsatta mål. Utvecklingssamtalet utgår från skolans ansvar för elevens utveckling och ska vara framtidsinriktat. (Skolverket, 2001)
I grundskoleförordningen (1994:1194) föreskrivs att det ska ske utvecklingssamtal minst en gång varje termin och då ska pedagog, elev och vårdnadshavare samtala om hur eleven bäst kan stödjas i sin utveckling. Dessa samtal syftar till att elever, vårdnadshavare och lärare ska kunna tala öppet och i förtroende och tanken är att samtalet ska leda fram till långsiktig plan beträffande elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling. I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, står det att:
läraren skall genom utvecklingssamtal främja elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling, utifrån kursplanernas krav allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen.. (Lpo94, sid. 16)
Samtalet ska vidare präglas av jämbördighet mellan de tre parterna, då samtalet spelar en oerhört viktig roll i kommunikationen mellan hem och skola. Ofta är detta det enda tillfället alla parterna träffas och kan diskutera elevens ämneskunskaper och sociala utveckling. (Skolverket, 2001).
3.2 Individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen
Den 1 januari 2006 trädde en ändring i Grundskoleförordningen (1994:1194) i kraft. Ändringen handlar om en skriftlig individuell utvecklingsplan, som ska stärka och förtydliga
den muntliga information som ges vid utvecklingssamtalet (skolverket, 2008). I grundskoleförordningen (1994:1194) går att läsa:
Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en skriftlig individuell utvecklingsplan 1. ge omdömen om elevens kunskapsutveckling i relation till målen i varje ämne som eleven får undervisning i, och
2. sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå målen och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen och kursplanerna.
(7 kap. 2§)
Den individuella utvecklingsplanen ska innehålla en planering av hur skolan arbetar för att eleven ska nå de nationella målen, samt vad eleven och dess vårdnadshavare kan göra och ansvara för. Den ska vara både framåtsyftande och visa vilka mål eleven nått. Den individuella utvecklingsplanen ska innehålla skriftliga omdömen i varje ämne som eleven får undervisning i. Dessa omdömen ska handla främst om elevens kunskapsutveckling men också om elevens sociala utveckling. Det är rektorn som beslutar om utformningen av de skriftliga omdömena. Omdömena får har karaktären av betyg. Syftet med den individuella utvecklingsplanen är att ge eleven ökad kunskap och större inflytande över sitt lärande. Eleven får större möjlighet att ta ansvar för och påverka sina studier. Dokumentationen skapar synlighet och struktur för alla parter, såsom lärare, elev och vårdnadshavare. Eleven får en tydlig bild av sina framsteg, vilket kan leda till ett bättre självförtroende och högre motivation. Vårdnadshavare får information om elevens utveckling och studieresultat i förhållande till skolans mål och stärker därmed deras delaktighet i den individuella planeringen. Lärare får också härigenom underlag för planering av sitt fortsatta arbete. Läraren kan konkret beskriva vilka insatser som bör vidtas för att eleven ska utvecklas i riktning mot målen (Skolverket, 2008).
3.3 Utvecklingssamtalet
Ett utvecklingssamtal är precis som det säger, en dialog mellan två eller flera parter och som ska vara utvecklande. Vid utvecklingssamtalet lyfter man fram vilka behov, förutsättningar och erfarenheter en elev har och utifrån dessa skapar man mål efter elevens egna förutsättningar, som ska vara konkreta och synliga för alla parter (Buckhöj-Lago, 2000). Enligt grundskoleförordningen 7 kap. 2§, ska skolan erbjuda minst ett utvecklingssamtal per
termin tillsammans med elev och förälder och lärare. Där det främsta syftet med samtalet är att tala om hur man bäst kan stödja elevens utveckling, socialt och kunskapsmässigt (Buckhöj-Lago, 2000).
3.3.1 Förberedelser
För att ett utvecklingssamtal ska vara positivt och kännas utvecklande och framåtsträvande krävs det att man förbereder sig, både lärare, elev och föräldrar. Det är förberedelsen som påverkar hur utvecklingssamtalet genomförs och vilket efterarbete som kommer efteråt. För att göra hemmet mer delaktigt i elevens utveckling så bör målbeskrivningar, i form av individuella mål kopplat till styrdokumenten, brytas ner och förenklas så innebörden av målen blir tydliga för alla parter. Det gör att utvecklingssamtalet blir mer jämbördigt för både elever, föräldrar och lärare (Öhlmér, 2006).
En förberedelse för hemmet är att man tillsammans med en inbjudan med tid och plats, skickar med de dokument som är tänkt att ha som underlag för utvecklingssamtalet. Dessa dokument kan till exempel vara ett frågeformulär som handlar om vad som ska tas upp på samtalet, skriftligt omdöme och individuell utvecklingsplan som handlar om kunskapsmål och sociala mål. Då ger man föräldrar och elev möjlighet att i lugn och ro läsa igenom och reflektera över vad som ska diskuteras under samtalet. Med synliga mål har föräldrar och elever också större chans att lyfta fram önskemål om vad de skulle vilja samtala om och på så sätt blir de mer delaktiga i det kommande utvecklingssamtalet (Öhlmér, 2006, Buckhöj-lago, 2000).
andra kan känna att de går in i en elevroll när de kommer in i ett klassrum och har då svårt att inta föräldrarollen (Buckhöj-Lago, 2000). Oavsett vart man väljer att sitta är det viktigt att skapa en miljö där alla deltar på lika villkor. För att undvika att läraren tar huvudrollen i utvecklingssamtalet, kan man sitta vid ett bord med likadana stolar. Då har man suddat ut rangordningen på de olika parterna och föräldrar och elever kan känna sig mer avspända och jämbördiga under samtalet (Steinberg, 2008, Öhlmér, 2006).
För att alla tre parter ska ha möjlighet att hinna samtala under utvecklingssamtalet så brukar 30-45 minuter vara ett bra riktmärke. Det finns inga regler för hur länge man ska hålla ett utvecklingssamtal, men om det ska vara praktiskt genomförbart så bör man sätta en tidsangivelse (Buckhöj-Lago, 2000, Öhlmér, 2006).
3.3.2 Genomförande
I början av utvecklingssamtalet är det angeläget att skapa en god kontakt som utvecklingssamtalet bygger på. Ellmin & Josefsson (1995) beskriver utvecklingssamtalet som en ”trattmodell” där de första stunden är en uppvärmning eller introduktion, där man bygger upp en grund för en god relation, för att sen gå vidare med kärnfrågorna och avslutas med en summering av samtalet som mynnar ut i en planering för framtiden (Ellmin & Josefsson, 1995).
Det är viktigt att man får en god kontakt med alla parter som kommer på utvecklingssamtalet för att alla ska känna sig delaktiga. Ett bra sätt är att inleda samtalet med något neutralt samtalsämne för att skapa trygghet i samtalssituationen. Det är också viktigt att ha struktur i samtalet. En planering över vilka punkter som ska tas upp, gör att man följer en röd tråd genom samtalet och man har lättare att hålla sig inom tidsangivelsen. Det gäller att hitta en balans i sin struktur så det finns utrymme för spontana frågor och eventuella diskussioner som kan uppkomma. För att synliggöra planeringen talar man om för övriga parter om det tänkta innehållet och försäkrar sig om att alla är överens att arbeta efter det (Buckhöj-Lago, 2000).
skolan skickade hem för att fyllas i av elev och vårdnadshavare. Dessa dokument handlar om sociala mål och kunskapsmål, där eleven tillsammans med förälder får fylla i vad de behöver lägga kraft på i skolämnena, vilka åtgärder som behövs och om elevens skolsituation. Här är det viktigt att läraren kopplar den individuella utvecklingsplanen och dess mål till skolans styrdokument för att synliggöra innebörden av målen. Alla parter gemensamt diskuterar hur man ska jobba vidare och vilka mål man ska sätta för framtida planering (Buckhöj-Lago, 2000).
Det är viktigt att de mål som satts upp är realistiska och konkreta, för att eleven ska känna att han/hon har möjlighet att klara av att nå dem. Rätt uppsatta mål känns utmanande och utvecklande för eleven och det är viktigt att man har något att sträva efter så det inte bara blir tomma ord som sätts på ett papper. Ett bra avslut på ett positivt samtal är att kontrollera att alla parter har samma tankar och idéer om de beslutade målen. Man sammanfattar utvecklingssamtalet för att se vad som framkommit under samtalet och vilken planering man gemensamt åstadkommit och som ska arbetas med den kommande framtiden. (Ellmin & Josefsson, 1995, Steinberg, 2008).
3.3.3 Utvärdering och uppföljning
En betydelsefull del i utvecklingssamtalet är uppföljning och utvärdering av de mål som sattes upp under utvecklingssamtalet. Alla gemensamt beslutade mål sammanfattas i den individuella utvecklingsplanen för att komplettera och fastställa de muntliga överenskommelser som togs på utvecklingssamtalet. Det används som underlag för vidare utveckling och kan revideras när det behövs med hänsyn till elevens skolsituation och studieresultat (skolverket, 2008).
Läraren kan renskriva sammanfattningen från utvecklingssamtalet och styrka överenskommelserna med underskrifter från alla parter. På så sätt bekräftar man de beslut som togs och synliggör de mål man ska arbeta emot för att nå läroplanens och kursplanernas mål (Öhlmér, 2006).
stund för att följa upp hur det går att arbeta efter den individuella utvecklingsplanen och om det är rätt uppställda mål för eleven. Även uppföljningen dokumenteras för att utvärderas vid nästa utvecklingssamtal (Buckhöj-Lago, 2000).
Vid utvärdering under ett utvecklingssamtal finns det vissa frågor man måste få svar på. Har det vi kommit överens om uppfyllts? Har vi nått målen? Om inte, vad har gjorts? Vad är viktigast nu? Hur ska vi gå vidare? Dessa frågor måste besvaras för att kunna aktivt jobba framåt och sätta upp nya mål som ska uppnås för nästföljande utvecklingssamtal (Kimber, 1996).
3.4 Samtalsmetodik
Språket är ett av våra främsta kommunikationsmedel. Vi försöker med ord skapa begrepp för att förstå, förklara och förändra med. Vi skaffar oss erfarenheter och kunskaper kopplat till personliga upplevelser, och när vi lyckas med detta börjar utvecklingen. Samtal är kommunikation, och kommunikation betyder ”att stå i förbindelse med”, att ha kontakt. Ett utvecklande samtal utlöser inte rädsla utan upplevs som en chans och möjlighet. Samtalet blir ett möte som inte låser utan som löser och frigör. Det blir ett möte att växa i, en grogrund för utveckling (Ellmin & Josefsson, 1995).
Kommunikationen är en grundläggande kvalitet i allt mänskligt samspel, men den är också ett viktigt mål vi måste eftersträva i de många olika samspelssituationer där vi möter andra människor. De kanske två mest betydelsefulla förutsättningarna för ett samtal ska bli utvecklande, är att de inblandade upplever att de duger och att de behövs. En dialog är ett muntligt samtal, ansikte mot ansikte, mellan två människor, där självtillit är en förutsättning för att man ska kunna gå in i en äkta dialogsituation. Tillit och respekt mellan parterna i samtalet är ett villkor för att en dialog ska kunna uppstå. (Dysthe, 1996).
Det första ögonblicket av ett möte är avgörande vart samtalet ska leda till. Beroende på vilket förhållningssätt man har till den andre samtalspartnern så avgör det i vilken anda samtalet kommer äga rum. Utvecklingssamtalet ska vara ett jämbördigt samtal, vilket innebär att läraren är en likvärdig part gentemot eleven (Buckhöj-Lago, 2000).
De människor som kommer för ett utvecklingssamtal är alla individer med olika bakgrund och som har blandade erfarenheter med sig i bagaget. Vissa människor kan ha lätt för att prata och andra är mer slutna. Som lärare måste man kunna anpassa sig för varje individ och kunna läsa av personerna för att kunna bemöta dem på rätt sätt. Även det icke-verbala kroppsspråket har stor betydelse i ett samtal, enligt Steinberg (2008). Det handlar om hur man använder
kroppen, ögon, röst och ansiktsyttryck. Om man är medveten om sin fysik och vet hur de kroppsliga signalerna fungerar och hur de påverka andra så kan man bli mer flexibel i sitt agerande gentemot den andre samtalspartnern (Steinberg, 2008).
I skolan är det trevägskommunikationen som är eftersträvansvärd i utvecklingssamtalet. Där ges utrymme för elever att delta genom diskussioner, frågor och inlägg. Det verbala samspelet vidgas om man använder sig av äkta frågor. Här använder man inte frågan ”varför?”, som kan kännas anklagande i många fall, utan frågor som väcker nyfikenhet och utvecklande svar. Det som också utmärker äkta frågor är att läraren inte sitter inne med svaret eftersom frågorna inte har ett på förhand givet svar. Elevens förståelse, tolkning och reflektion är något som läraren inte känner till i förväg, därför signalerar äkta frågor att detta är viktigt. Äkta frågor ger eleven möjlighet att tänka och reflektera själv och betonar att eleverna är viktiga medspelare i diskussionen (Dysthe, 1996).
Raka budskap och öppenhet är också en förutsättning för ett lyckat samtal. Ibland måste man som lärare ta upp obehagliga och negativa saker. För att få fram ett rakt budskap kan det ibland hjälpa att göra positiva omskrivningar, men det gäller dock att inte försköna sanningen så att samtalspartnern inte förstår att det föreligger ett problem (Kimber 1996).
4. Metod
Här följer en sammanställning av hur jag gick tillväga i min undersökning med exempelvis mitt val av metod, urvalet av elever och hur jag bearbetat intervjuerna. Jag har också nämnt om de etiska förhållningssätt man bör tänka på och hur hög tillförlitligheten är på min undersökning.
4.1 Metodval
Då jag började arbetet med att formulera mina frågeställningar, visade det sig tydligt att det var elevernas uppfattning om utvecklingssamtalet jag ville åt. Därför föll det sig naturligt att jag valde den kvalitativa metoden för datainsamling att arbeta med.
Inom forskningsmetodiken finns två avgörande metoder; kvantitativ- och kvalitativ metod. Skillnaden mellan dessa är att den kvantitativa metoden ser till mängd, där oftast stora urvalsgrupper ingår i studien. Vanligast är då att använda sig av exempelvis enkäter eller frågeformulär, där svaren ofta är standardiserade (Bryman, 2002).
Den kvalitativa metoden riktar intresset mer mot individen och hur han/hon tolkar och formar sin omgivande verklighet. Den kvalitativa strategin handlar om ett samspel mellan forskaren och den intervjuade personen där forskaren har möjlighet att vara en del i metoden (Backman, 2009).
Inom den kvalitativa metoden finns det olika intervjuformer att välja mellan. Jag valde att använda mig av semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor (Bryman, 2002). Det innebar att jag höll mig till ett frågeschema med specifika frågor, där jag hade frihet att ställa frågorna i vilken ordning jag ville och kompletterade med ytterligare frågor som anknöt till det den intervjuade personen sa. Öppna frågor gav intervjupersonen en stor frihet att själv berätta fritt utifrån sin verklighet och därmed hoppades jag att få mer fylliga och detaljerade svar. Mina frågor finns sammanställda i en så kallad intervjuguide, (se bilaga).
4.2 Urval och genomförande
tillfråga några föräldrar om lov för att intervjua deras barn. Valet av de senare åren på högstadiet berodde också på att eleverna har varit med om en del utvecklingssamtal under sin skoltid och till följd av det så har de en erfarenhet de kunde utgå ifrån. Jag fick tillgång till tre olika klasslistor där jag slumpvis valde ut åtta elever. Dessa elever tog jag kontakt med och frågade om de ville ställa upp på en intervju som gällde min studie. Det blev tre killar och fem tjejer, från tre olika mentorsgrupper som tackade ja till att delta i studien. Jag valde att begränsa mig till åtta elever då det räckte för den undersökning jag skulle göra. Jag kontaktade även rektorn för att få ett godkännande om att göra dessa intervjuer på elevernas skola.
Jag bestämde mig för att genomföra intervjun på skolan eftersom eleverna var mer lättillgängliga under skoltid. För att inte riskera att bli störda under samtalet fick vi tillgång till ett grupprum på skolan. Vid genomförandet av intervjuerna så berättade jag om syftet med intervjun, att det var helt frivilligt att delta och att man kunde avbryta intervjun när som helst om man så ville. Jag nämnde också att all information, som de ger under intervjun, behandlas konfidentiellt. Hela samtalet skrevs ner i löpande text under intervjun.
4.3 Bearbetning och analys
De intervjusvar, som jag skrev ner under intervjuernas gång, har jag bearbetat genom att läsa igenom texten flertalet gånger och strukit under sådana kommentarer och utsagor jag ansåg vara väsentliga för mitt arbete. Sen sammanfattade jag elevernas intervjuer till en löpande text som jag delade upp under två huvudrubriker, som är kopplade till mina frågeställningar, och skrev ner det som jag ansåg var relevant för mitt arbete (Bjurwill, 2001). Det material som jag fick fram i sammanfattningen har jag sen analyserat, utifrån litteraturen jag valde att använda mig av, och därmed ligger det till grund för min slutsats, då det är elevernas syn på utvecklingssamtalet jag är intresserad av. I resultatet har jag presenterat det jag har kommit fram till.
4.4 Etiskt förhållningssätt
Det finns vissa etiska förhållningssätt som är styrande då man genomför en undersökning. Bryman nämner fyra principer som gäller i svensk forskning; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, som handlar om hur man ska behandla de personer som ska medverka i undersökningen (Bryman, 2002). Vid den
tidpunkten jag gick ut med en förfrågan om medverkan i min undersökning till elever i 9:e klass, förklarade jag hur viktigt det var att få ta del av deras uppfattningar om utvecklingssamtal. Samtidigt informerade jag om syftet till min undersökning och att det var helt frivilligt att delta och att man har rätt att bryta eller låta bli att svara på någon fråga om så önskas. Jag berättade också att det inte skulle bli möjligt att identifiera vilka som medverkat i intervjuerna och att de uppgifter de lämnat i intervjuerna endast kommer att användas i den här undersökningen. Därmed har jag uppfyllt de krav som Bryman (2002) nämner.
4.5 Validitet och reliabilitet
Reliabilitet handlar om tillförlitligheten i den undersökning som görs. Man ska kunna göra om samma undersökning och resultatet ska vara likvärdig den tidigare undersökningen (Bryman, 2002). Då jag använde mig av en kvalitativ intervju i en mindre urvalsgrupp kan undersökningen visa sig vara mindre pålitlig då jag gör en tolkning av de svar jag får.
Man ska ha i åtanke att då samhället, inklusive skolan, ständigt förändras, så får det inte ske för lång tid mellan undersökningarna. Elevers uppfattning av utvecklingssamtalet kan ändras och det kan i sin tur förändra resultatet i undersökningen. Slutsatsen är att jag har en låg reliabilitet då urvalsgruppen är liten och svaren kan ändras över tiden.
Validitet handlar om att man ska undersöka det som är avsett att undersökas (Davidsson & Patel, 1994). Det är viktigt att de frågor jag ställde till eleverna verkligen ger den information jag behöver för att ta reda på mitt syfte, att se hur utvecklingssamtalet uppfattas och vilka dokument som används som underlag. Att dessa verkligen tar reda på det som jag vill veta, bekräftar giltigheten i mina intervjufrågor och ger mig en hög validitet på min undersökning.
4.6 Metodkritik
däremot är pålitligheten i elevernas svar en färskvara då samhället hela tiden förändras och därmed elevernas attityd och tankegång.
5. Resultat
Här följer utsagorna från de intervjuade eleverna. Jag har valt att sammanfatta resultatet till mina två undersökningsfrågor, och sen göra en analys på helheten då flera frågor och svar knyter an till varandra.
Hur uppfattar elever utvecklingssamtalet
Flertalet av eleverna i intervjun tycker att utvecklingssamtalet är rätt bra som det är idag, men ett par elever nämner att de känner sig lite nervösa precis innan man går in på utvecklingssamtalet och en elev berättar att han tar ett tuggummi precis innan samtalet för att man inte ska bli så nervös. Någon nämnde att det hade varit skönt om man någon gång kunde träffas utan föräldrar på ett utvecklingssamtal, då det ibland är lättare att prata. Samtalet måste inte äga rum i ett klassrum och någon elev tyckte att lite fika hade nog skapat ett mjukare och lättsammare klimat.
Syftet med utvecklingssamtalet, enligt eleverna, är att föräldrarna ska få större inblick i deras skolarbete och hur de sköter sig i skolan. En del i syftet är också att se hur eleverna ligger till betygsmässigt och hur man kan förbättra sig för att nå målen. Man tänker efter om vad man vill med skolan. Någon nämnde att utvecklingssamtalet är till för läraren, för att han/ hon ska ha bättre koll på eleven. Flera av de intervjuade eleverna ville att utvecklingssamtalet skulle handla ännu mer om betyg och hur man kunde förbättra dem. Vissa tycker att lärarna från kärnämnena såsom matematik, svenska och engelska, ska vara med på samtalet då dessa ämnen är viktiga att ha godkänt i och andra elever tycker att man kan ta med läraren i det ämne som man har IG i.
Den som leder samtalet är i huvudsak mentorn. De intervjuade menade att mentorn vet mest och ska leda samtalet för han/hon har ju arrangerat utvecklingssamtalet. Flera av eleverna sa att de svarade på frågor och bekräftar om påståenden, som mentorn nämner, stämmer eller inte. Den diskussion som kan uppkomma sker oftast mellan mentor och föräldrar. Någon elev nämnde att man inte vill prata för då kunde föräldrar och mentor bli irriterade. Ett par elever sa att de tillsammans med mentorn leder samtalet ihop, för det är de som pratar mest av de tre som närvarar vid samtalet.
försöka förbättra. Sen plockar man fram det papper man fick hemskickat för att fyllas i, och går igenom det tillsammans med mentorn för att se vilka mål man ska uppnå i framtiden och hur man ska gå tillväga för att nå de uppsatta målen.
Vilka underlag används i utvecklingssamtalet
De dokument man har tillgång till inför utvecklingssamtalet är skriftliga omdömen och ett papper man ska fylla i hemma, enligt eleverna. De berättar att de får ett kuvert hemskickat med omdömen och ett papper med frågor som ska fyllas i tillsammans med föräldern. Pappret handlar om sociala frågor, tankar man har inför skolan och vad man är bra på och vad man kan förbättra. Några elever berättar att de ser det här pappret som en utvärdering. Omdömena eleverna får med sig hem, beskriver om man har nått målen i de ämnen man har i skolan. Vissa elever berättar att man får betygsvarningar i de skriftliga omdömena, om man riskerar att inte når de uppställda målen. Dessa omdömen och det papper man ska fylla i ”kollas” igenom av föräldrar och elever för att se om något är oklart inför utvecklingssamtalet. Men de flesta av de intervjuade eleverna ser inte att de förbereder sig speciellt mycket inför utvecklingssamtalet.
De flesta elever uppfattar dokumenten, som skickas hem, som något positivt. De tycker att det är bra att man kan se hur man ligger till och vad som behöver göras för att förbättra sina betyg. I de skriftliga omdömena skrivs det kommentarer som berättar hur man kan gå tillväga för att höja betygen. Exempelvis om man är bra på proven men behöver bli bättre i grupp eller i muntliga redovisningar, eller kanske visa mer vad man kan i klassrummet. Eleverna nämner att det blir mer tydligt när målen skrivs ner på papper och man kan jämföra senare om man har blivit bättre på det som man skulle ha jobbat på. Någon tycker att det är bra att ha IUP nedskrivet för då kan man ha det uppsatt på väggen så man blir påmind om hur man ska göra för att uppnå målen. En elev tyckte att det inte alls fanns någon nytta med dokumenten för man vet redan vad man kan och inte kan.
Utvärderingen av de uppsatta målen, i den individuella utvecklingsplanen, sker vid nästa utvecklingssamtal. De som riskerar att inte nå målen i vissa ämnen, eller tidigare har ett IG i något ämne, har kontinuerlig uppföljning mellan utvecklingssamtalen, enligt de intervjuade eleverna. Antalet uppföljningar beror på hur mycket man ligger efter och hur man ska gå tillväga för att försöka nå målen. Vissa elever nämner att de bara har haft något enstaka uppföljningssamtal medan andra har haft flera stycken. De elever som har godkänt i alla ämnen har ingen uppföljning alls.
6. Analys
Intervjusvaren i resultatet knyter an till varandra, därför har jag valt att skriva en analys till helheten av resultatet.
Utvecklingssamtalet är ett av de få tillfällen föräldrar, elev och lärare tillsammans kan diskutera elevens kunskapsmässiga och sociala utveckling. Enligt de intervjuade eleverna, är syftet med utvecklingssamtalen att föräldrarna ska få större inblick i elevernas skolgång och hur eleverna kan förbättra sig för att nå målen i skolan. Richardsson (1992) skriver att redan på 1600-talet förstod kyrkan betydelsen av samarbetet med hemmet. Hemmet och kyrkan var organen för undervisningen och för att målen skulle uppnås var det viktigt att undervisningen fungerade i hemmen. Under 1960-talet ändrades skolans uppdrag till att hemmet och skolan gemensamt skulle ansvara för elevens utveckling, enligt 1962 års läroplan. Genom tätare kontakter och samtal mellan skolan och hemmet, så skulle föräldrar få mer information om elevens skolgång (Adelswärd, m fl., 1997). I vår nuvarande läroplan, Lpo94, finns föreskrivet att den viktigaste kontakten mellan hem och skola skall utgöras av utvecklingssamtal och i grundskoleförordningen (1994:1194) står det att läsa;
Minst en gång varje termin skall läraren, eleven och elevens vårdnadshavare samtala om hur elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas. (7 Kap. 2§)
Dessa samtal syftar till att elever, vårdnadshavare och lärare ska kunna tala öppet och i förtroende och tanken är att samtalet ska leda fram till långsiktig plan beträffande elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling. Återkommande samtal mellan lärare, elev och vårdnadshavare är det bästa sättet att positivt bidra till ett barns utveckling. Samtalen skall ha en klar struktur och skall vara förberedd av alla deltagande parter (skolverket, 2001). En förberedelse inför utvecklingssamtalet är att skicka hem dokument i form av individuell utvecklingsplan, helt i enlighet med de intervjuade eleverna. Innehållet ska byggas kring elevens kunskaper och sociala utveckling i förhållande till tidigare uppsatta mål, och vilket stöd eleven kan tänkas behöva för att nå nya uppsatta mål (skolverket, 2001). De flesta av de intervjuade eleverna ser dessa dokument som något positivt. De tycker att IUP:n tydliggör målen och eleverna vet vad man ska arbeta mot för att förbättra studieresultaten. Dessa dokument som skickas hem ska också innehålla skriftliga omdömen om elevens
kunskapsutveckling i alla ämnen och som får ha karaktären av betyg (skolverket, 2008). Enligt de intervjuade eleverna så beskriver omdömena om man har nått målen eller inte och man får betygsvarningar om man riskerar att inte uppnå målen. Lärarna i de olika ämnena skriver också kommentarer om vad eleven kan göra för att förbättra sina betyg, helt enligt skolverket (2008).
Om ett utvecklingssamtal ska bli jämbördigt och framåtsträvande så är det viktigt att elev och förälder kan förbereda sig och känna sig likvärdiga i samtalet. Man måste skapa en atmosfär där alla parter känner sig trygga och vågar prata om elevens framtid (Öhlmér, 2006). Vissa intervjupersoner nämnde att det vore trevligt att sitta någon annanstans förutom klassrummet och ha eventuellt lite fika för ett lättsammare klimat. Enligt Buckhöj-Lago (2000) så bör man välja platsen för samtalet med omsorg. Att sitta i ett neutralt rum kan underlätta för eleven att kliva ur sin underordnade elevroll och ta plats i samtalet som en jämbördig part. Finns det tillgång till samtalsrum eller liknande så är det att föredra. Steinberg (2008) nämner också att man ska tänka på hur man sitter för att alla parter ska känna sig likvärdiga. Man kan förbereda en plats med bord och stolar så man suddar ut ramarna för lärare, elev och förälder och i stället skapar en plats för jämbördighet. Respekt och tillit till dem som deltar i ett samtal är också en viktig del i utvecklingssamtalet (Dysthe, 1996). En elev nämnde att man inte ville prata på utvecklingssamtalet, då mentorn och föräldrar kunde bli irriterade. Ett samtal ska ses som en möjlighet till utveckling och då måste man kommunicera på lika villkor. Eleven måste känna att den behövs och duger (Dysthe, 1996). Flertalet av de intervjuade eleverna nämnde att det var i huvudsak mentorn som ledde utvecklingssamtalet och orsaken till det, var att han/hon hade förberett samtalet och visste vad som skulle sägas och tas upp. Enligt Adelswärd, m fl. (1997) så sker samtalet på lärarens initiativ, där man samtalar mest om elevens resultat och utveckling. I och med Lpo94 så infördes dagens utvecklingssamtal. Här ska eleven aktivt delta i samtalet och det innebär att man strävar efter ett jämbördigt möte mellan tre parter, där eleven är i centrum. (Adelswärd, m fl., 1997). Ett par av de intervjuade eleverna berättade att de upplevde utvecklingssamtalet som rätt så jämbördigt, där det var eleven tillsammans med läraren som ledde samtalet framåt. Varje utvecklingssamtal grundar sig på en utvärdering från föregående samtal. De mål man satt upp kontrolleras om de uppnåtts och från det resultatet bygger man vidare med nya uppsatta mål för framtiden, (grundskoleförordningen, 7 kap. 2§), helt i enlighet med de intervjuade eleverna. I Lpo 94 står det att
läraren skall genom utvecklingssamtal främja elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling, utifrån kursplanernas krav allsidigt utvärdera varje elevs
kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och hemmen.. (sid. 16)
Uppföljning av de uppsatta målen sker individuellt, beroende på om eleven inte har godkänt i något ämne eller har andra problem i sina studier, enligt de intervjuade. Uppföljning kan ske på olika sätt, beroende på elevens skolsituation. Enligt Buckhöj-Lago (2000) kan man efter en tidsangivelse träffa enbart eleven för att följa upp hur det går med de uppsatta målen och i svårare fall kan man boka tid för ett nytt utvecklingssamtal för att följa upp och utvärdera.
7. Diskussion
Författarna till den litteratur jag valt att läsa, är alla ense om att utvecklingssamtalet bör vara strukturerat och väl förberett av alla tre parter för att man ska få till ett jämbördigt möte. Den tolkning jag gjorde i intervjun med eleverna, var att lärarna försöker följa råden från grundskoleförordningen (7 kap. 2§) och från skolverket (2001), att strukturera upp samtalet och förbereda övriga parter så gott de kan. Dessa tolkningar kan härledas till att läraren faktiskt gör sin del för att få till ett jämbördigt möte. Det kunde man utläsa när de intervjuade eleverna berättade om de olika dokument som skickades hem, det skriftliga omdömet och de elever som ansåg sig leda samtalet tillsammans med läraren. Men alla elever kände sig inte helt delaktiga i utvecklingssamtalet. Tyvärr är det nog så att informationen som ges ut i samband med utvecklingssamtalet inte alltid når fram, vare sig till eleven eller till föräldrar. Det finns säkert flera olika orsaker till varför det är så. Intresserar sig hemmet i elevens skolgång? Förstår eleven och föräldrarna syftet med varför man har utvecklingssamtal? Har eleverna helt enkelt annat att tänka på under sin kaosartade, problematiska och fantastiska tonårstid? När jag nämnde IUP (individuell utvecklingsplan) så var det ingen elev som visste vad det handlade om. Jag var tvungen att förklara, i varenda intervju, att den individuella utvecklingsplanen var det dokument som skickades hem tillsammans med de skriftliga omdömena. Det tolkar jag som att IUP inte är en naturlig del i elevens skolgång utan plockas fram i samband med utvecklingssamtal. Är IUP bara ett medel för läraren? Eller kan det vara så att eleverna varken har intresse eller tid att lägga IUP:n på minnet och därför vet de knappt vad det är, förutom ”några papper som skickas hem för att fyllas i”. Oavsett orsaken till dilemmat så är det svårt att känna sig delaktig i ett samtal, om man inte tagit del av den information som skickats ut i förberedande syfte. Här anser jag att man bör ha ett fortlöpande arbete under skoltiden med elevernas IUP för att synliggöra dokumenten, helt i enlighet med skolverkets allmänna råd (2008) om IUP. Hittar man ett bra system där eleverna arbetar mot de mål som de satt upp i sin IUP ses detta dokument som ett verktyg för elevernas kunskapsutveckling och inte ett konstigt och svårbegripligt papper som först dyker upp under utvecklingssamtalet. Att arbeta aktivt med den individuella utvecklingsplanen är ett sätt att hjälpa eleverna att se sin egen kunskapsutveckling och det gör det lättare att sen känna sig jämbördig i det kommande utvecklingssamtalet.
dåligt förhållande hemma eller saknad av tillit till läraren? Känner eleven sig obekväm i rollen som samtalspartner eller känner eleven att man är underordnad högre makter i form av lärare och förälder? Man kan inte förbise det faktum att oftast har den ena parten mer kunskap och insikt än de andra parterna på områden som bestämts av läroplanen. Sitter då många elever, och även föräldrar, tysta på grund av att de inte är insatta i den kunskap som eleven förväntas lära sig? Kan det vara så att målen inte uppnås på grund av att varken elev eller föräldrar är insatta i vilka mål som verkligen ska uppnås? Att kunna ge exempel på vad målen innebär, tror jag är ett sätt att tydliggöra målen för eleverna. På samma sätt kan man göra det på föräldramöten, att gå igenom målen som eleverna ska uppnå med föräldrarna, för att ge dem en möjlighet att kunna se sitt barns kunskapsutveckling och därmed medverka mera aktivt under utvecklingssamtalen.
Flertalet av eleverna ville diskutera mer betyg under utvecklingssamtalet och hur man kan göra för att höja dessa. Då jag valde att intervjua elever från nionde klass och det är deras sista termin inför gymnasiet, så finns det en viss förståelse om eleverna bara vill prata betyg inför slutbetyget i nian. Utvecklingssamtal handlar faktiskt en stor del om just betyg. I skolan pratar man om hur man kan förbättra sig kunskapsmässigt och socialt och bygga vidare på den kunskap man redan har, hur man trivs och hur arbetsklimatet är och hur man ska nå målen i kursplanerna och läroplanerna. Målet är faktiskt att få eleverna godkända i alla ämnen och då är vi tillbaka till ordet betyg. För det är betyget som vi använder som redskap i skolan för att visa att eleverna har nått de uppställda målen. Något som jag också tror är viktigt, är att bryta ned det svenska språket som målen i Lpo94 är skrivna med, till ett språk som eleverna behärskar och förstår. Enligt intervjuerna så känns det som elev och lärare uttrycker sig med olika medel fast de pratar om samma sak. Då man samtalar med elever kring målen är det angeläget att alla parter förstår vikten med elevens utveckling och att de mål som skrivs ner i IUP är individuella och uppsatta efter de styrdokument som finns.
Jag har börjat fundera på om hemmet har svarat upp på de förändringar som skolan introducerat i form av IUP och skriftliga omdömen från 2006? Skolan ses traditionellt ofta som en tungrodd institution där förändringarnas vindar blåser långsamt och det har alltid varit lite svårt att introducera nya arbetssätt i skolan. Men hemmen kan också vara svåra att förändra och lära sig att tänka i nya banor. Här kan föräldrars och farföräldrars erfarenheter påverka den yngre generationen med egna upplevelser från förr och det kan vara en orsak som ligger till grund för att det är svårt att förändra utvecklingssamtalet från vad det har varit, till dagens mer jämbördiga samtal.
Något som framkom under min förberedelse till intervjun, men som inte finns med i arbetet, var lärarnas uppfattning om hur de tror att elever tolkar utvecklingssamtalet. De fyra lärare jag nämnde min intervju för, var rörande överens om att de trodde eleverna tyckte utvecklingssamtalet var ett nödvändigt ont som man var tvungen att genomlida en gång per termin. Min uppfattning, från intervjun, är att flertalet av eleverna ser samtalet som en möjlighet att kunna diskutera betyg mer ingående och få vissa förklaringar till saker och ting. Det var någon enstaka som var nervös inför samtalet men de flesta tyckte det var helt okej att ha utvecklingssamtal. Varför har då lärarna den här förutfattade meningen? Ger eleverna sken av att tycka det är trist och jobbigt eller är det sina egna känslor man blandar in i sitt tyckande? Man påverkar andra genom sitt sätt att vara och hur man uttrycker sig, därför tror jag att lärarens inställning till utvecklingssamtal i allmänhet, måste bli mer positivt för att för att skapa en positiv stämning runt samtalet.
Avslutningsvis anser jag att skolan ska fortsätta i samma anda; att arbeta mot ett utvecklingssamtal där eleverna kan se och förstå sin kunskapsutveckling och sociala utveckling och alla deltar som likvärdiga parter. Det är i det jämbördiga mötet där alla kommer till tals som en fortsatt utveckling för eleven kan ske, vilket även framgår i litteraturen. Förutsättningen för detta är naturligtvis att alla parter är väl förberedda och insatta i elevens situation. Jag anser, med intervjun som grund, att än har man inte nått riktigt ända fram för ett helt jämbördigt möte, men att man har kommit långt med de underlag som krävs inför utvecklingssamtalet och att det har öppnat upp en naturlig väg mot ett samtal med tre likvärdiga parter.
Att forska kring ett sådant här ämne har varit lärorikt och stimulerande. Jag har fått ta del av elevers uppfattningar och hur de ser på de underlag som följer med utvecklingssamtalet. Då flertalet elever inte visste vad IUP var så blev jag nyfiken på hur hemmet uppfattar samtalet. Hur ser föräldrar på samtalet? En fortsatt forskningsfråga, om jag vid ett senare tillfälle skulle göra en ny studie, hade varit att undersöka föräldrars erfarenheter och förväntningar inför utvecklingssamtalet. Då hade man kunnat göra en jämförelse av elever och deras föräldrar för att se om de vuxnas erfarenheter påverkar den yngre generationens inställning mot utvecklingssamtal.
Referenser
Adelswärd, Viveka., Evaldsson, Ann-Carita & Reimers, Eva (1997). Samtal mellan hem och skola. Lund: Studentlitteratur
Backman, Jarl (2009). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Bjurwill, Christer (2001). A, B, C och D. Vägledning för studenter som skriver akademiska uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Buckhöj-Lago, Lena (2000). Utvecklingssamtal – perspektiv och genomförande. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB
Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi
Davidson, Bo & Patel, Runa (1994). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur
Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur
Egidius, Henry (2001). Skola och utbildning i historiskt och internationellt perspektiv. Borås: Natur och kultur
Ellmin, Roger & Josefsson, Lennart (1995). Utvecklingssamtal i skolan. En levande dialog. Göteborg: Förlagshuset Gothia
Kimber, Birgitta (1996). Möte med möjligheter – En handbok i utvecklingssamtal. Solna: Ekelunds förlag AB
Kärrby, Gunni & Flising, Lisbeth (1983). Föräldrakontakt. Stockholm: Liber AB
Richardsson, Gunnar (1992). Ett folk börjar skolan: Folkskolan 150 år 1842-1992. Uddevalla: CE Fritzes AB
Steinberg, John (2008). Professionella samtal. Konsten att leda utvecklingssamtal i skolan. Malmö: Gleerups Utbildning AB
Öhlmér, Inger (2006) Utvecklingssamtal och individuell utvecklingsplan. Möjligheter till noggrann uppföljning genom skolan. Västerås: IÖ Respons
Skolverket (2009) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet Lpo94. Ödeshög: AB Danagårds grafiska
Utvecklingssamtal och skriftlig information. Skolverket (2001) http://www.skolverket.se/publikationer?id=748 2009-04-06
Den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen. Skolverket (2008) http://www.skolverket.se/publikationer?id=2114 2009-04-20
Grundskoleförordningen 7kap. 2§ http://lagen.nu/1994:1194 2009-04-20
30
Intervjuguide:
1. Hur skulle du vilja att ett utvecklingssamtal går till?
2. Hur förbereder du dig inför utvecklingssamtalet?
3. Kan du berätta om vilka dokument som du har tillgång till, inför utvecklingssamtalet?
4. Vilket syfte tror du att utvecklingssamtalet har?
5. Vem tycker du leder samtalet och kan du förklara varför?
6. Anser du att utvecklingssamtalet är framåtsträvande? Förklara.
7. Hur uppfattar du IUP (individuell utvecklingsplan) och skriftliga omdömen?
