L
LÄÄRRAARRUUTTBBIILLDDNNIINNGGEENN EExxaammeennssaarrbbeettee,,1100ppooäänngg
E
E
n
n
l
l
e
e
v
v
a
a
n
n
d
d
e
e
l
l
i
i
t
t
t
t
e
e
r
r
ä
ä
r
r
k
k
a
a
n
n
o
o
n
n
Tre gymnasielärares urval av skönlitteratur i svenskundervisningen
A
Annssvvaarriiggininssttiittuuttiioonn:: Humaniora, litteraturvetenskap Författare: Irene Trenner Handledare: Magnus Nilsson
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilken skönlitteratur tre gymnasielärare använder sig av i sin svenskundervisning och vilka strategier de följer för att välja ut litteraturen. För att undersöka detta har lärarna fått besvara ett antal frågeställningar via en enkät, och ombetts göra en litteraturförteckning över de verk som deras elever läst under läsåret 2006/2007.
Resultatet av undersökningen har visat att deras urval av litteratur till stor del styrs av skolans utbud av skönlitterära böcker och att de anpassar urvalet till klassen eller
Innehållsförteckning
Inledning
1
Syfte och frågeställningar
1
Metod
1
Val av metod 1
Avgränsningar 3
Forskningsöversikt
3
Teori
4
Kanonbegreppet – bakgrund och uppkomst 4
Kanon och populärkultur 5
Skönlitteraturen och skolan 6
Resultat
7
Presentation av den aktuella skolan 7
De tre informanterna 8
Hur väljer lärare ut relevant skönlitteratur i svenskundervisningen 8
Vilken skönlitteratur använder lärarna sig av i sin svenskundervisning 10
Slutdiskussion
11
Litteraturförteckning
13
Bilaga 1
14
Inledning
Mycket övergripande kan man säga att skolans svenskämne är knutet till två
kunskapsområden ”språk” och ”litteratur”. Att utveckla språkförmågan hos elever är en viktig ambition inom ämnet, och likaså är litteraturstudiet som härleder till kulturtraditionen och kulturarvet. Detta påtalas i både läroplanen för gymnasieskolan (Lpf 94) och i kursplanerna för Svenska A och B.1
Som blivande gymnasielärare i ämnet svenska finns det mycket att ta till sig och utforska. Jag har dock valt att undersöka en liten del av ämnets litteraturdel, nämligen vilken
skönlitteratur som tre gymnasielärare använder sig av i sin undervisning i ämnet svenska på en specifik gymnasieskola.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka tre yrkesverksamma gymnasielärares urval av skönlitteratur i sin svenskundervisning på en specifik gymnasieskola. Mina frågeställningar är:
Vilka strategier har lärarna för att välja ut relevant skönlitteratur till sin svenskundervisning?
Vilken skönlitteratur använder lärarna sig av i sin svenskundervisning?
Metod
Val av metod
Min undersökning genomfördes via enkäter. Informanterna fick besvara två enkäter, en med öppna frågor (se bilaga 1) och en där de fick lista upp de verk som deras elever läst och studerat i helklass eller grupp under läsåret 2006/2007 (se bilaga 2).
Enligt Christer Stensmo är öppna enkätfrågor en form av berättelser och härleds därmed till kvalitativa data. De kvalitativa rådata som samlas in måste kodas och eventuellt reduceras för att resultatet skall kunna presenteras på ett begripligt sätt för läsaren.2
1 Skolverket, Läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf94, http://www.skolverket.se/publikationer?id=1071 (18 juni, 2007) s. 10. Skolverket, ”SV1201 – Svenska A”,
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&infotyp=5&skolform=21&id=3205&extraId= (18 juni 2007). Skolverket, ”SV – Svenska B”,
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&infotyp=5&skolform=21&id=3206&extraId= (18 juni 2007).
2
Även Jan Trost diskuterar valet av metod och skillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa undersökningar. Denna studie kan härledas till en kvalitativ metod då enkäterna endast
innehåller öppna frågor (frågor utan svarsalternativ). 3 Trost menar att detta kan jämföras med interjuver som är helt kvalitativa, där man försöker fastställa vad de tillfrågade menar, tänker och känner. 4
Trost diskuterar vidare om standardisering och strukturering av frågor i kvalitativa studier. Han menar att standard betyder frånvaro av förändring, att frågeställningarna är identiska och desamma för alla. Vidare finns det en hög och en låg grad av standardisering. En hög grad innebär att man vid intervjuer skall använda exakt samma förfaringssätt när det gäller
formulering och ordning av frågeställningarna. En låg grad betyder i princip det motsatta, att man anpassar frågeställningarna efter intervjupersonens villkor.5
När det rör sig om enkäter skall blanketten utformas lika för alla som medverkar i undersökningen. Likaså skall formuläret sändas ut till de tillfrågade personerna vid samma tillfälle. Trost menar vidare att för att nå bästa resultat bör enkäterna besvaras under samma förhållanden och i samma sociala miljö. Han poängterar dock att detta är omöjligt att uppnå.6
Enkäterna i denna undersökning är utformade efter ovanstående premisser och dessa sändes till informanterna via e-mail vid exakt samma tidpunkt. Vad jag inte kunnat styra över är under vilka förhållanden eller i vilken miljö de tillfrågade personerna besvarat
frågeställningarna.
Trost talar vidare om strukturering och dess innebörd för frågeställningar i intervjuer och i enkäter. Frågor med fasta alternativ omnämns som strukturerade och öppna frågor som ostrukturerade. I motsats till enkäter med fasta svarsalternativ ger enkäter med öppna frågor längre svar och mer varierade svarsalternativ. Detta innebär att ostrukturerade frågeställningar har en låg grad av standardisering.7 Detta medför att de öppna frågställningarna i min enkät kan tolkas och besvaras på skilda sätt av informanterna.
För att uppfylla uppsatsens syfte och för att få svar på mina frågeställningar har jag utformat två enkäter. Den ena enkäten har utarbetats efter den ovan beskrivna
enkätundersökningen. Jag har formulerat ett antal öppna frågor som jag bedömer relevanta för undersökningen. Den andra enkäten innefattar inte någon direkt fråga utan kan härledas till en form av förteckning, där jag ber informanterna att lista upp ett antal verk som deras elever läst
3
Jan Trost, Enkätboken, Lund 2001, s. 23. 4 Trost, s. 20.
5 Trost, s. 55. 6 Trost, s. 56. 7
under en viss tidsperiod. Svaren i enkäten med öppna frågor har sedan tolkats och utvärderats, därefter har mindre relevanta svar reducerats bort. Även de skönlitterära verken har
analyserats och diskuterats som modern eller klassisk litteratur.
Uppsatsens inleds med en kortfattad inledning och därefter följer undersökningens syfte och frågeställningar. I metoddelen förs en diskussion kring val av metod och hur undersökningen genomförts. Därefter kommer en presentation av tidigare forskning, följt av uppsatsens avgränsningar. Vidare följer en presentation av den aktuella gymnasieskolan och undersökningens tre informanter. Under rubriken teori följer en genomgång av
kanonbegreppet i syfte att klargöra uppsatsens frågeställningar. I resultatdelen redovisas studiens två huvudfrågeställningar var för sig och under respektive rubrik. Resultatet är en analys av de svar som erhållits från de två enkäter (se bilaga 1 och 2) som de tre
informanterna besvarat. Avslutningsvis följer en slutdiskussion.
Avgränsningar
Studien är avgränsad till att undersöka vilken fristående skönlitteratur lärarna använder i svenskämnets litteraturundervisning och vilka strategier de har för att välja ut litteraturen. Inte hur litteraturundervisningen genomförs och bedrivs i svenskämnet på gymnasienivå.
Forskningsöversikt
I sin avhandling Skönheten och nyttan – Om gymnasiesvenskans litteraturundervisning
1947-1985 granskar Henrik Román synen på gymnasiesvenskans litteraturundervisning från slutet
av 1940-talet och fram till mitten av 1980-talet.8 Orsaken till att Román inriktat sig på denna tidsperiod är att gymnasieskolan uppstod och reformerades i Sverige under dessa årtionden. I samband med detta är hans syfte med studien att diskutera och utveckla en tankegång kring hur staten och svensklärarföreträdarna debatterade kring litteraturundervisningen inom den statliga utbildningspolitiken och inom det pedagogiska rummet. För att undersöka det politiska perspektivet har Román granskat ett antal kursplaner och utredningar. Den pedagogiska synvinkeln har analyserats via svensklärarföreträdarnas medlemsskrifter.9
Román diskuterar bland annat kring skolans urval av litteratur. Han menar att urvalet kan härledas till vad som vid en viss tidsperiod preciserats som god litteratur.10
8 Henrik Román, Skönheten och nyttan. Om gymnasiesvenskans litteraturundervisning 1947-1985, (diss. Uppsala), Uppsala 2006.
9 Román, s. 20 – 21. 10
Román menar att skolan och den estetiska, fiktiva skönlitteraturen, under 1900-talet, i ett allt mer moderniserat samhälle och med nya skolreformer fick en ökad konkurrens av populär-och facklitteraturen. Den goda barnlitteraturen introducerades i ett tidigt skede, främst för att öka lusten till läsning hos de yngre barnen. Sedermera infördes även ungdomslitteraturen som ett komplement till den mer avancerade klassiska litteraturen. Ungdomsböckerna fick även en given plats i den gymnasiala utbildningen när gymnasieskolan inrättades på 1970-talet. Skolan utvecklade även ett liknande godkännande gentemot triviallitteraturen och seriemagasinen.11
Enligt Román har detta skapat ett spänningsfält mellan äldre och yngre litteratur. Dessa skilda kategorier av litteratur och utvecklingen av andra medier än böcker har medfört en uppluckring av begreppen ”skönlitteratur” och ”litterär kanon”. Román menar vidare att detta skapat en omstridd debatt bland lärare och litterära forskare huruvida skolan skall hantera detta. Kanons förespråkare hävdar att kulturarvet och litterära kvaliteter riskerar att luckras upp och gå förlorade. Motståndare till kanon ser det som en möjlighet att helt utplåna gränserna för vad som räknas till kvalitetslitteratur och genrer. Det senare förhållningssättet kan enligt Román medföra att själva läsningen övergår till att vara det fundamentala, och att det i sin tur kan ge upphov till ett intresse för i stort sett all litteratur.12
Teori
Kanonbegreppet – bakgrund och uppkomst
Ordet ”kanon” kommer från grekiskan och betyder ursprungligen måttstock.13 En annan definition av ordet är norm eller rättesnöre. Enligt Staffan Bergsten och Lars Elleström har termerna kanon och kanoniska böcker ett teologiskt ursprung.14 Lars Brink menar att begreppet kanon har sin upprinnelse i religionsvetenskapen och att en kanonisk skrift från begynnelsen var en legitimerad samling texter med hög status inom kyrkan.15
Enligt Bergsten och Elleström har termen kanon sedermera överförts från den bibliska vetenskapen till andra avkristnade sammanhang och innebär i ett större perspektiv en samling skrifter som utgör en bärande ställning i en speciell skrifttradition.16 Denna litteraturhistoriska kanon består av diktverk vars arv anses viktigt att föra vidare till nästkommande generation.
11 Román, s. 58. 12
Román, s. 59.
13 Lars Brink, Gymnasiets litterära kanon, (diss. Uppsala), Uppsala 1992, s. 232.
14 Staffan Bergsten & Lars Elleström, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund 2004, s. 31. 15 Brink, s. 232.
16
Men i förhållande till den bibliska officiellt fastställda kanon genomgår den
litteraturhistoriska kanonen ständigt smärre omdaningar, och äldre diktverk måste ibland bereda plats för de nya.17
Brink betonar att kanonbegreppet överfördes till litteraturvetenskapen i ett sent skede och att det inneburit att ordet blivit mer svårdefinierat. Det var först under andra hälften av 1700-talet som fenomenet kom att benämnas litterär kanon. Enligt Brink har dock begreppet med tiden fått en mer utbredd tillämpning inom litteraturvetenskapen. I Sverige har begreppet preciserats som en tämligen fastställd samling av alster och litterär verksamhet som utgör den offentligt antagna bilden av litteraturens historia.18
Kanon och populärkultur
Bergsten och Elleström menar att de professionella läsare som idag skall bedöma, skilja ut och föra det äldre kanoniska arvet vidare alltmer ställs inför nya och andra krav än tidigare. Tidigare rörde urvalet endast den estetiskt värdefulla litteraturen. Men med nya
litteraturgenrer som populärlitteratur och barn- och ungdomslitteratur får man enligt Bergsten och Elleström utgå från att kanon kommer att förändras och innefatta skilda litterära
kategorier. Ett problem med detta är att kanon inte kan innehålla hur många verk som helst. Den blir då oöverskådlig och till sist värdelös och obrukbar. Bergsten och Elleström menar att kanons existens är beroende av det begränsade urvalet då det är det som är grundläggande för begreppets betydelse. De lyfter bland annat fram det pedagogiska i diskussionen, att en enskild individ endast kan överskåda en begränsad mängd stoff för att tillgodogöra sig denna.19
I sin artikel ”Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv” diskuterar Magnus Persson kring begreppet populärkultur.20 För det stora flertalet individer är populärkulturen sammankopplad med informationskanaler som radio, TV, press och masslitteratur. Persson menar att grundsynen på populärkulturen präglas av motstridiga tankegångar och därför är det ett omtvistat begrepp. I positiv bemärkelse kan benämningen ”populär” härledas till att en stor mängd människor tycker om någonting samtidigt som det med en negativ innebörd kan associeras till att vara någonting alldagligt, trivialt och ointressant.21
17 Bergsten & Elleström, s. 31. 18
Brink, s. 232 – 233.
19 Bergsten & Elleström, s. 36 – 37.
20 Magnus Persson, ”Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv”, Populärkulturen och skolan, Lund 2000.
21
Enligt Persson brukar populärkultur förknippas med begrepp som trivial-, skräp- och masskultur. Han menar vidare att masskultur i jämförelse med högkultur eller så kallad finkultur anses ha en mer negativ klang. Ur ett historiskt perspektiv associerar begreppet masskultur till den moderna tiden och framväxten av det demokratiska och industrialiserade samhället där press, radio, film och masslitteratur kom att införliva allmänheten i den kulturella sfären.22
Persson menar vidare att synen på populärkultur har ändrat karaktär under tidens gång. Låg- och högkultur levde under lång tid i symbios med varandra och det var först under slutet av 1800-talet som populärkulturen på allvar började ifrågasättas och konkurrera med
finkulturen. Upphovsmännen till denna kritik var den kulturella eliten. Enligt dem var populärkulturen oseriös och inte tillräckligt estetiskt tilltalande. Konst och kultur skulle ge individen bildning och en blick för skönhet, inte förlustelse och avkoppling. Enligt Persson har synsättet om att populärkultur kan likställas med ”kulturellt förfall” fortgått även under 1900-talet.23
Skönlitteraturen och skolan
Magnus Persson har granskat populärkulturen och dess utveckling inom skolan och
svenskundervisningen från mitten av 1800-talet och fram till dagens skola.24 Det var först vid 1800-talets mitt som svenskämnet nådde erkännande inom det svenska skolväsendet.
Litteraturundervisningen och läsning av skönlitteratur är däremot ett relativt ungt fenomen inom ämnet. Persson menar att ett av skälen till ett saktfärdigt framåtskridande mot dagens moderna svenskämne var det offentliga ogillandet av den framväxande moderna mass- och triviallitteraturen. Läsning av romaner ansågs framkalla ett skadligt och omoraliskt beroende hos de obildade och unga.25
Persson menar vidare att skolan, fram till 1950-talet, endast förmedlade den goda
litteraturen till eleverna. Under stora delar av 1800-talet ansågs denna bestå av klassiska texter på grekiska och latin, men när litteraturen sedermera blev ett eget ämne växte det fram en respektingivande kanon som motpol till den lägre stående populärlitteraturen.26
Detta förfarande har kommit att kallas ”vaccinationsmodellen” och dess huvudsyfte var att få eleverna att förkasta populärlitteraturen.27
Under slutet av 1960-talet introducerades ”kulturtrappan och den fria upplevelseläsningen” i undervisningen. Dess främsta syfte var att aktivera och uppmuntra eleverna till att läsa. Via serietidningar och ungdomslitteratur skulle de successivt träna upp sin läsvana för att slutligen nå fram till den klassiska finlitteraturen.28 Trots skolans förkastande av populärkulturen menar Persson att den fria upplevelseläsningen medförde ett allmänt erkännande av den.29
Persson talar vidare om ”ideologikritiken” som uppstod under 1970-talet. Dess
förespråkare var starkt kritiska både mot skolans kulturella kanon och dess dubbeltydiga syn på populärkulturen. De ansåg att båda dessa kulturer måste granskas och blottläggas för att på ett rättmätigt sätt kunna värderas.30
Persson menar att populärkulturen idag är den enda kulturen för många ungdomar och att skolan och lärarna därför är i behov av kunskap om den. Han poängterar dock att det är viktigt att skolan fortsätter att förmedla den traditionella högkulturen i undervisningen. För många ungdomar och elever är det kanske den enda chansen att få tillgång till kunskap om andra kulturformer än den masskultur som ständigt omger dem i livet utanför skolan.31
Resultat
Presentation av den aktuella gymnasieskolan
Gymnasieskolan där jag utfört min studie är belägen i södra Sverige. Skolan har cirka nittonhundra elever och av dessa är ungefär femhundrafemtio vuxenstuderande. Det är cirka tvåhundra lärare anställda på skolan och organisationsmässigt är undervisningen indelad i fyra sektorer, som var och en förvaltas av en rektor. Detta för att uppnå ett ökat samarbete mellan sektorernas olika yrkes- och studieförberedande program och mellan lärare i kärnämnen och karaktärsämnen.
Miljön på skolan är lugn, trivsam och trygg. Skolan har ett café där personal, ungdomar och vuxenelever dagligen möter varandra. Det finns även en skoljour med två skolvärdar som ständigt rör sig bland eleverna och kan ingripa om något skulle hända.
Gymnasieskolan har ett Läs-, skriv- och räknecentrum som ger ett bra stöd till elever som har särskilda svårigheter. Det finns även ett bibliotek där eleverna har tillgång till litteratur, datorer och Internet.
De tre informanterna
Beroende på lärarens betungande arbetsbörda och ständiga tidsbrist var det en utmaning att få lärare att ställa upp i denna undersökning. De tre gymnasielärare som kom att medverka i studien om lärares urval av skönlitteratur i svenskundervisningen består av tre kvinnor. Förutom svenska har två av lärarna historia som ämnesinriktning. Den tredje informanten undervisar även i ämnena svenska som andraspråk och engelska. Av hänsyn till lärarnas integritet används fiktiva namn i studien.
Eva har arbetat som lärare i tio år och är född 1971. Hon tog sin lärarexamen 1997 och har läst 130 poäng i ämnet svenska, varav 90 poäng inom litteraturvetenskap. Hon har även behörighet i ämnet historia och undervisar idag i ämnena svenska, historia och kulturhistoria.
Maria tog sin lärarexamen 1976 och är utbildad i ämnena historia och svenska. Hon är född 1947 har läst 60 poäng i ämnet svenska. Hon undervisar idag i ämnena svenska, historia och kulturhistoria.
Carola är född 1945 och har arbetat som lärare i trettio år. Hon arbetade som obehörig lärare under några år, men påbörjade sin lärarutbildning 1981. Hon har läst 70 poäng i ämnet svenska, varav 5 poäng inom svenska som andraspråk.
Hur väljer lärare ut relevant skönlitteratur i svenskundervisningen?
Eva och Carola är eniga om att det inte finns någon bestämd kanon eller litteraturlista på skolan. Maria menar att det finns en sammanställning av 1800- och 1900-talsklassiker och centrala verk för elever som läser studieförberedande program i årskurs tre. Litteraturlistan upprättades för tio till femton år sedan och Maria brukar använda sig av den, dock med kompletteringar av egen vald litteratur. Alla tre informanter är överens om att urvalet till stor del styrs av skolans inköpta klassuppsättningar och att flera av boktitlarna är utgivna i
”Klassiker”-serien.
Eva och Maria använder sig av både klassisk och modern litteratur i sin
dock att dessa läses mer sällan än romaner och noveller i litteraturundervisningen. Maria försöker, oavsett vilket program eleverna läser, variera litteraturen mellan klassiker och samtida verk.
Alla tre informanter nekar bestämt till att det skulle finnas ett kulturarv på skolan. Carola menar att dagens kursplaner i ämnet svenska inte ger någon vägledning till specifika litterära verk som anses tillhöra kanon och ett kulturarv. Själv anser hon att Dostojevskij och Balzac tillhör kultureliten. Maria menar att synen på kulturarvet och dess litteratur varierar mellan lärarna på skolan.
När det gäller tillvägagångssättet att välja ut relevant skönlitteratur till
svenskundervisningen är alla tre informanter eniga om att man måste anpassa urvalet till varje specifik klass eller elevgrupp. Eva tänker på elevernas läsförmåga och vad de tycker är
intressant. Det är också viktigt att litteraturen passar in i den epok som klassen arbetar med. Eva styr urvalet men ger eleverna skönlitterära alternativ att välja bland.
Carola som under detta läsår undervisar två relativt svaga klasser i ämnet svenska menar att hon gör det bästa av situationen. Hon väljer ut ett antal boktitlar, presenterar dem och låter därefter eleverna välja ut någon av dessa. Ibland presenterar hon en specifik författare där eleverna själva får välja ut en titel.
Maria har olika strategier när det gäller urval av skönlitteratur. Om klassen eller
elevgruppen har goda kunskaper i svenska språket består urvalet av endast ett verk. I svaga klasser eller grupper brukar dock eleverna få välja författare och verk helt fritt. Annars är risken stor att de inte läser överhuvudtaget. Vanligast förekommande är dock att eleverna får flera författare och verk att välja mellan.
Alla tre informanter är överens om att den diskussion som förs om skönlitteratur på gymnasieskolan oftast sker svensklärare emellan, då främst vid ämneskonferenserna. Eva menar att lärare ofta diskuterar vilka romaner/noveller som fungerar bra i vilka grupper. Enligt Carola ger lärarna varandra ibland förslag och tips om hur man kan arbeta med en text.
Resultatet visar att de tre lärarnas urval av litteratur till stor del styrs av skolans utbud av skönlitterära böcker. En annan viktig aspekt är att de även anpassar urvalet till klassen eller elevgruppen. Främst beroende på gruppens läsförmåga, men ibland också på grund av vilken litteratur eleverna tycker är intressant. Lärarnas strategier att välja ut litteratur varierar, vanligast är dock att eleverna får några skönlitterära verk att välja bland.
Henrik Románs diskussion om skolans förändrade synsätt till litteraturen under 1900-talet, att en ökad acceptans till andra litterära genrer medfört en försvagad litterär kanon.
Två av informanterna uppger att de använder sig av både modern och klassisk litteratur i svenskundervisningen. De följer epokerna och den kronologiska tidsordningen. Detta kan relateras till den diskussion som Magnus Persson för om populärkultur och traditionell högkultur. Han menar att båda dessa kulturer är viktiga att anamma i dagens skola. För att närma sig eleverna behöver lärarna mer kunskap om populärkulturen och för att ungdomarna skall förstå och få kunskap om andra kulturformer behöver de kunskap om den traditionella kulturen.
Vilken skönlitteratur använder lärarna sig av i sin svenskundervisning?
Utifrån den enkät (bilaga 2) över skönlitterära verk som de tre informanterna uppgivit att deras elever läst under läsåret 2006/2007 kan man utläsa följande resultat.
Carola som undervisar två klasser i ämnet svenska uppgav att eleverna läst: Kiffe kiffe imorgon (2004), Faîza Guène
Alkemisten (2002), Paulo Coelho
I taket lyser stjärnorna (2004), Johanna Thydell Jag överlevde Auschwitz (2006), Ferenc Göndör Ondskan (1981), Jan Guillou
Valfritt verk av Selma Lagerlöf
Eva uppgav att eleverna i hennes fyra klasser läst: Kallocain (1940), Karin Boye
Mor gifter sig (1936), Moa Martinson Jenny (2006), Jonas Gardell
Ett ufo gör entré (2002), Jonas Gardell
Romeo och Julia (1595-96), William Shakespeare Hamlet (1603), William Shakespeare
Beach (1997), Alex Garland
Våld - en historia om kärlek (2005), Joyce Carol Oates Den utvalde (2005), Lois Lowry
Singoalla (1865), Viktor Rydberg Robinson Crusoe (1719), Daniel Defoe
Vävarnas barn (1981), Per Anders Fogelström
Valfri realistisk roman, Zola, Strindberg, Dostojevskij, Benedictsson m.fl. Eleverna i Marias tre klasser har läst:
Romeo och Julia (1595-96), William Shakespeare Hamlet (1603), William Shakespeare
Thérèse Raquin (1867), Émile Zola
Löwenskiöldska ringen (1925), Selma Lagerlöf Herr Arnes penningar (1904), Selma Lagerlöf Doktor Glas (1905), Hjalmar Söderberg
Våld – en historia om kärlek (2005), Joyce Carol Oates Ett öga rött (2003), Jonas Hassen Khemiri
Den utvalde (2005), Lois Lowry
Pojken som kallades Det (2001), Dave Pelzers
Resultatet visar att Eva och Maria använder sig av både klassiska och moderna skönlitterära verk. Carola uppger endast ett klassiskt verk. I förhållande till antalet utländska klassiska författare är andelen svenska klassiska författare mycket stor. Trots att andelen klassiska verk är relativt stor kan man se att den samtida och moderna skönlitteraturen har en given plats i lärarnas litteraturundervisning. Detta kan relateras till Staffan Bergstens och Lars Elleströms diskussion kring en föränderlig kanon, att den estetiskt värdefulla litteraturen har fått
konkurrens av populär-, barn- och ungdomslitteraturen.
Slutdiskussion
Genom denna studie kan man urskilja en tendens till att litterär kanon är föränderlig och att den följer samhällsutvecklingen. Likaså påverkas och präglas skolan av de förändringar som sker i samhället. Skolan och dess syn på litteraturen har ändrats radikalt under 1900-talets andra hälft, från ett klart förkastande av populärlitteratur till ett mer allmänt accepterande.
värld. När man diskuterar litteratur talar man hellre om både klassiska och moderna verk. Att detta även utförs praktiskt visar lärarnas förteckning över lästa verk i litteraturundervisningen.
Frågor som vilken betydelse litteraturen har för undervisningen och vilken funktion den skall fylla ingår inte i studiens huvudfrågeställningar. Däremot har jag i min
enkätundersökning frågat de tre informanterna om just detta, då jag tycker att det är av intresse.
Lärarna tycker att litteraturen speglar sin samtid och ger eleverna förståelse för andra epoker och kulturer. De får bland annat möta nya miljöer och andra mänskliga villkor som förhoppningsvis lär dem något om sig själva. Det är viktigt att litteraturen förenar nytta med nöje. Att läsa litteratur kan dels hjälpa eleverna att träna upp läsförståelsen, dels ge dem en nöjsam avkoppling. En av lärarna väljer ibland ut en skönlitterär titel som även är
Litteraturförteckning
Bergsten, Staffan & Elleström, Lars, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund 2004 Brink, Lars, Gymnasiets litterära kanon, (diss. Uppsala), Uppsala 1992
Persson, Magnus, ”Populärkultur i skolan: Traditioner och perspektiv”, i Persson, Magnus (red.), Populärkulturen och skolan, Lund 2000
Román, Henrik, Skönheten och nyttan. Om gymnasiesvenskans litteraturundervisning 1947 –
1985, (diss. Uppsala), Uppsala 2006
Skolverket, Läroplanen för de frivilliga skolformerna Lpf94,
http://www.skolverket.se/publikationer?id=1071 (18 juni, 2007) Skolverket, ”SV1201 – Svenska A”,
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&infotyp=5&skolform=21&id =3205&extraId= (18 juni 2007)
Skolverket, ”SV – Svenska B”,
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&infotyp=5&skolform=21&id =3206&extraId= (18 juni 2007)
Stensmo, Christer, Vetenskapsteori och metod för lärare. En introduktion, Uppsala 2002 Trost, Jan, Enkätboken, Lund 2001
Bilaga 1
Enkät 1
1. Finns det någon bestämd kanon (litteraturlista) på skolan som styr ditt val av litteratur i undervisningen? (Inte antologier utan hela verk som romaner, noveller och dramer).
2. Finns det någon form av kulturarv på skolan?
3. Vilka strategier följer du som lärare för att välja ut relevant skönlitteratur till svenskundervisningen?
4. Finns det någon form av diskussion kring skönlitteratur på skolan?
Bilaga 2
Enkät 2
Lista över skönlitterära verk som dina elever läst under läsåret 2006/2007 i ämnet svenska. (Romaner, noveller och dramer). Avser hela verk som elever läst och studerat i helklass eller i grupp. (Avser inte elevernas individuella bokval).
