De svenska häradssigillen Wildte, Fridolf
Fornvännen 1942(37), s. 343-354 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1942_343 Ingår i: samla.raa.se
DE SVENSKA HÅEÅDS8I0ILLEN
AV
FR I D O L F W I L D T E
Den äldsta svenska rätten kände icke skriftlig form. Rätts- handlingar utfördes i form av muntliga förklaringar, ofta i förening med vissa åtbörder såsom hållande på en stav, handslag o. s. v. Det var genom kyrkans förmedling som den skriftliga formen blev känd och dokument om rättshandlingar började upprättas. Samtidigt som dokumentet erhöll betydelse i rätts- livet uppkom emellertid också bruket att använda sigill, ty beseg- lingen gav dokumentet det bevisvärde, som eftersträvades.
De äldsta sigillen voro personliga. Det var i första hand furstliga och kyrkliga personer, som försägo sig med egna sigill. Så småning- om följde menigheter och korporationer exemplet, främst kyrkliga
— kloster och domkapitel —, därnäst städer och landskap. Konung Karl Sverkerssons och ärkebiskop Stefans sigill representera våra äldsta personliga sigill. De äldsta kända stadssigillen äro omkring ett sekel yngre, de tillhöra slutet av det trettonde århundradet. Icke mycket yngre äro do tidigaste landskapssigillen.
Man skulle vänta att h ä r a d e n a , vilka ju intogo en självständig och ur olika synpunkter betydelsefull ställning, tidigt försett sig med egna sigill. Förgäves söker man emellertid efter några häradssigill i de talrika å häradsting eller av häradshövdingar utfärdade rätts- urkunderna från 1300-talet och förra delen av 1400-talet. Dessa ur- kunder synas undantagslöst ha beseglats av närvarande personer, i regel av häradshövdingen eller hans ställföreträdare. Först vid mitten av 1400-talet träffar man häradssigill och då endast sporadiskt.
Möjligt är emellertid, att enstaka häradssigill förekommit redan vid det femtonde århundradets början, ja kanske än tidigare. Ett brev från Kinds härad i Västergötland, daterat år 1407 (Sv. Dipl. Nr 817).
giver anledning till ett sådant antagande. Häradsborna anmoda några framstående män att hänga sina egna sigill under brevet med den ut-
344 F R I D O L F W I L D T E
tryckliga förklaringen, att »wy ey haeradhz incigl hafwa».
Detta kan ju fattas så, att häradsborna velat uttala, att Kind uti ifrå- gavarande avseende utgjort ett undantag från regelmässiga förhållan- den. En sådan förmodan är emellertid icke möjlig, då häradssigill un- der denna tid icke omnämnas i andra handlingar. Kindsbornas för- klaring bör dock rimligtvis kunna tolkas så, att häradssigill verkligen varit kända och brukade, vilket givetvis icke är liktydigt med att de varit a l l m ä n t brukade.
Från Danmark känner man åtminstone elt, häradssigill redan frän tiden omkring 1300. Det har tillhört Gördings härad på Jylland och visar en ryttare i rustning med spjut.1 Thiset, som ägnat de danska stads- och häradsvapnen en grundlig utredning, känner dock icke något häradssigill från Skåne, Halland eller Blekinge från liden före 1500.'- Ehuru alla de av honom lieskrivna och avbildade häradsvap- nen från dessa landskap härstamma från sigill, tillkomna under 1500-talet, håller han emellertid för troligt, att flere av dem i sin ursprungliga form äro äldre. Riktigheten av Thisets slutsats bestyr- kes därav, att tre i det svenska riksarkivet förvarade pergamentsbrev från senare delen av 1400-talet — utfärdade å Göinge härads tings- ställe 1464, uppå Lyngby ting i Faurås härad 1484 och på Skytts härads tingsplats 148!) — äro eller hava varit försedda med härads- sigill. Måhända skulle i danska arkiv ytterligare sigill kunna spåras.
Emellertid äro några ännu äldre häradssigill kända från Sverige.
Ett i riksarkivet förvarat pergamentsbrev från år 1443 har varit för- sett med Jönåkers härads sigill. Detta häradssigill, som även omnäm- nes i ett brev från år 1481 i riksarkivet, är det äldsta svenska, som kunnat påvisas. Föga yngre var Tierps härads sigill. I sin beskriv- ning över Östergötland uppgiver nämligen Ridderstad — samtidigt som han konstaterar, att häradssigillens första uppkomst i vårt land är obekant, —, att konung Karl Knutsson år 1456 gav Tierps härad i Uppland elt insegel.8
1 O. N i e l s e n i Historiske efterretninger om (iording herred, Danske Samlinger 1872—1873.
5 A. T h i s e t , Skaanske By- og Herredsvaaben i den danske tid. Histo- risk Tidskrift för Skåneland I (1903). Jfr s a m m e förf., Om dansko By- og Herredsvaaben, Tidskrift for Kunstindustri 1893.
:i A. R i d d e r s t a d , Östergötlands beskrivning I s, 34 noten. Källan angives icke.
D E S V E N S K A H Ä R A D S S I G I L L E N ,J ( 5
Vid slutet av å r h u n d r a d e t omtalas flere h ä r a d s s i g i l l från Väster- götland. Så ägde K i n n e h ä r a d sigill å r 1498, S k å n i n g s h ä r a d å r 1499 och G u d h e m s h ä r a d å r 1505.4 Härtill k a n l ä g g a s ä n n u ett, V a d s b o h ä r a d s , som v i s s e r l i g e n icke f ö r e f i n n e s i a v t r y c k f ö r r ä n från å r
1668 men dock ä r av r e n medeltidstyp."'
Fig. 1.
Sunnerbo härads sigill. Av medeltidstyp. Efter avtryck å trohetsförsäkran 1568 The scal of Sunnerbo »härad». Of medieval type. After an impression on the Declaration
of Fealty 1568.
Vid sextonde å r h u n d r a d e t s början k u n n a häradssigill påvisas från Dal, som tillhörde den västgötska l a g s a g a n . N o r d a l s och S u n d a l s si- gill omtalas s å l u n d a å r 1512.° T ö s s b o och Vedbo b r u k a d e ä n n u un- der 1600-talet a n m ä r k n i n g s v ä r t ålderdomliga sigill, som möjligen gå tillbaka å medeltida förebilder. Tössbosigillets b i s k o p s l i k n a n d e figur för t a n k e n på ett samband mellan detta h ä r a d och biskopsstolen i S k a r a . Man e r i n r a r sig också, att S k a r a d o m p r o s t e n hade E d s l e s k o g till prebende samt att d ä r funnits en stor och rik k y r k a .7 Vedbo- sigillets m u n k l i k n a n d e figur h a r förmodligen även medeltida a n o r .
* F. W i l d t e , Västergötlands häradssigill, Västergötlands Fornminnes- förenings Tidskrift IV: 5—6, s. 68 ff.
• Trohetsförsäkran från Vadsbo härad, dat. 13/8 1568. R. A.
" L i g n e 11, Beskrifning öfver Grefskapet Dal II, s. 225.
7 F. W i l d t e , Dalslands häradssigill, Hembygden 1930. Jfr S t y f f e , Skandinavien under unionstiden. 3 uppl., s. 183.
3 4 6 F R I D O L F W I L D T E
Det är väl icke en tillfällighet, att flertalet sigill av medeltida ur- sprung härstamma från den västgötska lagsagan. Västergötlands hu- vudbygder utgjorde sedan urminnes tider ett viktigt kulturcentrum, som tidigt skapat förutsättningar för ett välordnat rättssamhälle. Här uppstodo under medeltiden talrika städer samt ett flertal klosteran- läggningar av betydande mått. Då städer och kloster allmänt brukade sigill under medeltiden, bör denna utveckling varit betydelsefull just för häradssigillens uppkomst.
Förutom de nu nämnda medellidssigillen kunna ännu några påvi- sas. Sunnerbo härad i Småland använde år 1568 ett sigill av medel- tidstyp. Ett dylikt brukades samtidig! även av Noraskogs bergslag i Västmanland.8 Ehuru icke något häradssigill är det sistnämnda — liksom de norrländska tingslagssigillen från senare tid — fullt, jäm- förbart med ett sådant.
Säkerligen hava ytterligare en del medeltidssigill funnits. I stort sett måste emellertid häradssigill varit ovanliga under medeltiden.
Det är under vasatiden, som de flesta svenska häradssigillen till- kommit.
Inom v a s a t i d e n s sigill kan man särskilja två huvudgrupper: en äldre, omfattande de till sin utformning mer ålderdomliga sigillen, alla sannolikt tillkomna under decennierna före århundradets mitt.
samt en yngre, omfattande alla övriga sigill, till övervägande del gra- verade under 1560-talet. Till den tidigare gruppen böra räknas när- kesigillen, likaså de äldsta kända typerna av vissa östgötska och små- ländska sigill såsom Valkebo, Ydre, Kinda och Konga. Åtminstone två sönnlandssigill kunna även räknas hit: Öster-Kekarne och Åkerbo hade bevisligen egna sigill respektive år 1546 och år 1547.°
Under 1560-talet skedde en snabb ökning av antalet sigill. Sanno- likt på grund av kunglig föreskrift skyndade sig nu de härader, som saknade egna sigill, att anskaffa sådana. Ar 1560 tillkommo ett antal uppländska sigill, tre år senare läto sju västgötahärader gravera sina första sigill, från år 1567 stamma de öländska sigillen o. s. v. Vid slutet av 1560-talet ägde praktiskt taget alla härader i de gamla
8 Avtryck av båda sigillen finnas i K. A. Noraskogssigillet omnämnes i en urkund från 1520. S t y f f e , a. a., s. 309, not 3.
9 Skand. Handl. 36 och Svenska Kiksdagsakter nr 205.
D E S V E N S K A H Ä R A D S S 1 G 1 L L E N 347
J, oo
•o "2
r . o 0) v c g * -
e« H Q; t/:
. _ « OJ «J
»ca ,—
v 2
" " e j
*• I
-o p
O °C3
It
•a S
8 | o -
I?»
n CS
g > S "
— f - —
J-z
2 r. "
8 •••«
• I
|-ig
: o t - _ : t j c ! « - -
Md •e
_ ra ra C - , !_
A * ^ _
3 ^ Ä
*•• e cc C cd
re mc C ^ _
a - >
ao . — a,
^ " T3
• "o , oc ca ra
tve "3
^ l £
-cs ft
• 3 * 1 g-aZ
C C C .
- ~ d
0 - =
• o " . ;
>-n = 5». c
c ° £ - i ;
— v. _
< " •
c s f s r S
- »a
CS . q "C
H * — I
o
" ,Q cu "O
"C ca
B *
OJ —C
Ä
s.
Is
o -
" is .— c
O J
4! 3
348 F R I D O L F W I L D T E
landskapen med h ä r a d s i n d e l n i n g egna sigill. U n d a n t a g utgjorde alle- nast V ä r m l a n d , varifrån h ä r a d s s i g i l l icke ä r o k ä n d a s å tidigt.1 0
F ö r s t a gången man k a n e r h å l l a en s a m l a d bild av vårt l a n d s hä- radssigill ä r å r 1568. F r å n detta å r finnas nämligen bevarade flere t r o h e t s f ö r s ä k r i n g a r , vilka u t g ö r a h u v u d u r k u n d e r för kännedomen om våra tidigaste h ä r a d s s i g i l l . Det ä r framför allt a l l m o g e n s t r o h e t s f ö r s ä k r i n g a r t i l l h e r t i g a r n a J o h a n o c h C a r l a v å r e n 1 5 6 8 o c h 1 5 6 0, som i n n e h å l l a sigillavtryck från landets skilda h ä r a d e r .1 1 Till icke ringa del hava dessa avtryck dock n u m e r a förstörts eller s k a d a t s och man får nöja sig med att konstatera, att sigill denna tid funnits. I åtskilliga fall är det emellertid möjligt att genom s e n a r e u r k u n d e r få fram de sigilltyper, som tillkommit u n d e r 1500-talet. Flertalet av de sigill, som b r u k a t s u n d e r de senaste tre å r h u n d r a d e n a , ä r o nämligen an- tingen de gamla 1500-talssigillen eller å t e r g å till 1500-talets sigill- lyper, vilka vid n y g r a v e r i n g a r allenast »moderniserats». De vikti- gaste u r k u n d e r n a från s e n a r e tid ä r o b o n d e s t å n d e t s f u l l - m a k t e r , v a r a v rätt fullständiga serier finnas i behåll från och med 1600-talets mitt.12
U n d e r 1600-talet utfylldes slutligen de sista l u c k o r n a . De värmländ- s k a sigillen tillkommo sannolikt u n d e r 1600-talets början — de fun- nos i alla händelser å r 1644 och torde k n a p p a s t ha g r a v e r a t s långt tidigare. B o h u s l ä n s sigill ä r o s n a r a r e något y n g r e .1 3 Om vi s å till- lägga, att de n o r r l ä n d s k a tingslagssigillen i allmänhet torde stamma från å r h u n d r a d e t s mitt eller från den tid, då r ä t t s k i p n i n g s o r a r å d e n a i dessa b y g d e r f a s t a r e utbildades,1 4 h a r u t v e c k l i n g s f ö r l o p p e t i s t o r t sett k l a r l a g t s .
D i r e k t a författningsföreskrifter om h ä r a d s s i g i l l torde icke h a an- setts erforderliga. I Resol. på allmogens besvär 1668, § 7, stadgades emellertid, att h ä r a d s h ö v d i n g e n borde förvara » h ä r a d e t s signete» i
10 Styffes iakttagelse, att häradsindelningen i Värmland ännu icke var stadgad och av mindre betydenhet, tordo säkerligen i stort sett gälla även den äldre vasatiden. S t y f f e , a. a., s. 187.
11 Strödda historiska handlingar n:ris 7—8 samt Ständernas beslut och försäkringar nr 6. R. A. Jfr Svenska Riksdagsakter.
12 Den äldsta fullständiga serien i R. A. är från år 1644.
13 F. W i l d t e , Bohusläns häradssigill under den svenska tiden, Göte- borgs och Bohusläns Fornminnesförenings Tidskr. 1932/33.
14 Jfr härom S. H ö g 1 i n s härefter citerade arbeten.
D E S V E N S K A H Ä R A D S S I G I L L E N 349 häradskistan.15 Här förutsattes alltså, att ett sådant sigill skulle fin- nas. Sannolikt hade föreskrift härom givits i något sammanhang långt tidigare: det är eljest svårt att förklara anledningen till, att de flesta härader ägde egna sigill redan på 1560-talet. Säsom ovan antytts får man antaga, att ett kungligt påbud varit den närmaste orsaken härtill, även om det icke är möjligt att här åberopa något sådant.
Föreskriften om häradssigillets förvaring i häradskistan medtages
Fig. 3.
Vartofta härads sigill. 1500-talets m i t t . Teckn. av G. Eldh.
The seal of Vartofta »härad». Middle ot 16th century. Drawing by G. Kldh.
Fig. 4.
Nordals härads sigill. 1500-talets mitt. Teckn. av G. Eldh.
The seal ot Nordal >hiirad>. Middle of 16th century. Drawing by G. Kldh.
senare vid flere olika tillfällen för att slutligen inflyta i Rättegångs- balken 2 kap. 7 § av 1734 års lag: »Å hwar tingsstad skal Härads- kista wara: ther giömes Häradels insegel, Riksdags besluter, almäima stadgar, och the handlingar, som Häradet angå.»
Någon allmän beskrivning av de svenska häradssigillen finnes icke.
allenast separata översikter för särskilda landskap. För de gamla danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge har A. Thiset verk- ställt en grundlig undersökning, varom ovan nämnts. Denna omfat- tar dock endast det danska materialet. Västergötlands, Dalslands och Bohusläns häradssigill hava lieskrivits av författaren.10 Slutligen har S. Höglin utfört värdefulla utredningar ifråga om vissa norrländska
15 P. A b r a h a m s s o n s edition av Kristoffers Landslag, Stockholm 1726, s. 583.
18 Se ovan cit. uppsatser.
350 F R I D O L F W I L D T E
tingslagssigill.17 För övriga landskap är man helt hänvisad till de framställningar, som finnas i topografiska arbeten. Åtskilliga topo- grafiska författare hava nämligen visat intresse för häradssigillen samt även låtit avteckna dem.18
Beskrivningen av de särskilda häradssigillcn måste bliva synner- ligen omfattande. Vad som i detta sammanhang intresserar oss är icke en detaljerad redogörelse för sigilltyperna men väl vissa all- männa drag, belysta genom exempel. Enstaka häradssigill kunna även påräkna särskilt intresse.
Fig. 5.
Bobergs härads sigill 1595.
Teckn. av O. Hjelm.
The seal ot Boberg .härad., 1595.
Drawing hy O. Hjelm,
Fig. 6.
Dals härads sigill 1614 Teckn. av O. Hjelm.
I"he seal of Dal .härad., 1614.
Drawing by O. Hjelm.
Häradssigillet innehåller vanligen en bildframslällning — s i g i l l - b i l d — omgiven av en omskrift. Härutinnan följer alltså häradssigil- let de närmaste förebilderna: städers samt klosters och andra menig- heters sigill. I omskriften ingår häradsnamnet, vanligen kombinerat med ordet s i g i l l eller s i g n e t i någon form, stundom även med ett årtal, som anger sigillets tillkomst. Exempel O L A N D S H E -
17 S. H ö g 1 i n, Jämtländska tingslags- och sockensigill, Festskrift till Carl J. E. Hasselberg, Heimbygdas Tidskrift I, Fornvårdaren IV, Upp- sala 1931, samt S. H ö g 1 i n, Medelpads tingslags- och sockensigill, Med- delanden från Riksheraldikerämbetet VIII, 1939.
18 Ganska noggranna anteckningar om häradssigill finnas i följande arbeten: L. S a l v i u s , Beskrifning öfver Sverigct, Första tornen om Up-
land (1741). — O. G r a u , Beskrifning öfwer Wästmanland (1754). — C. F. B r o o c m a n , Beskrifning öfwer the i Öster-Götland befintlige stä- der etc. (1760). — A. R i d d e r s t a d , Östergötland (1913—1921). — S.
R o g b e r g och E. R u d a , Beskrifning om Småland i gemen, i synnerhet Kronobergs och Jönköpings lähner (1770).
D E S V E N S K A H Ä fi A D S S I G I L L E N 351 R E D T, S I G I L L V M V 1 L S K A H E R E D , S I G I L L V M T E R I T . H I S I N G E N S I S , L Y S I N G S H E R A D S S I G - N E T 1569. Det är högst ovanligt att omskriften sträcker sig utöver detta schema. Ett sådant fall må här anföras, emedan det har histo- riskt intresse. Snävringe härads sigill har omskriften S A N C T D A V I D E S N Ä F R I N G E H Ä R A D och erinrar alltså om Västmanlands apostel, vars namn särskilt var knutet till Munktorp, häradets medeltida tingsställe.
Fig. 7.
Västra Hisings härads sigill. 1600- talet. Teckn. av O. Hjelm.
The seal of Västra Hising »härad». 17th century. Drawing by O. Hjelm.
Fig. 8.
ölme härads sigill. 1600-talcts förra hälft. Teckn. av E. Hammar.
The seal ot ölme »härad». First half of 17th century. Drawing by K. Hammar.
Några västgötska sigill sakna omskrift i egentlig mening. I dessa synnerligen primitiva och klumpigt utförda sigill har omskriften sam- mansmälts med bilden; så innehåller exempelvis Redvägs äldsta sigill begynnelsebokstaven i häradsnamnet, krönt av en treuddig krona samt följt av årtalet 1563. Ett samtidigt graverat sigill för Kullings härad innehåller även häradets begynnelsebokstav och därunder ordet H Ä R Å T .
Sigillbilderna gå ofta tillbaka till kända heraldiska emblem. Till övervägande del synas dock sigillen valts med hänsyn till vad som var — eller ansågs vara — karakteristiskt för häradet (talande bil- der). Man har m. a. o. eftersträvat en anknytning till bygden själv:
årdern, harven, skäran, axet och kärven beteckna jordbruksbygden, släggan och bergjärnet bergslagen, skeppet, fisken och fiskredska- pet kustbygden o. s. v. — en enkel och naturlig symbolisering. I många fall har likväl denna symbolisering blivit dålig. När östgöta- häradet Hanekind fått en tupp och hallandshäradet Ärstad två åror
3 5 2 F R I D O L F W I L D T E
i sigillet, har man allenast tänkt på själva häradsnamnet, ej på det som var karakteristiskt för bygden. Av samma orsak ha åtskilliga härader i sina sigill fått begynnelsebokstaven i häradsnamnet. Re- dan i det här avbildade medeltida sigillet för Sunnerbo ha vi ett exem- pel härpå.
De kyrkligt inspirerade sigillen utgöra en avgränsad grupp. Mest finner man dem bland de äldsta häradssigillen, och närmaste före- bilder synas ha varit klosters och kyrkors ävensom andliga personers sigill. Talrikast äro sigill med kors av olika slag. Det ålderdomliga sigillet från Kinda i Östergötland innehåller ett s. k. korsat kors.
de yngre från Bjärke och Frökind i Västergötland respektive mantu- anskt och klöverbladsformat kors. Lammet med korsfanan, välkänt från Gotlands och Visby sigill, återfinnes i flere häradssigill. Er- linghundra i Uppland har i sigillet två korslagda nycklar, ett icke ovanligt andligt sigill o. s. v.
Av större intresse äro sådana kyrkligt inspirerade sigill, som kunna direkt härledas ur bygdens historia — låt vara att denna stundom är rätt legendarisk. Kinnesigillets trenne huvuden för tan- ken direkt till Husaby och S:t Sigfridslegenden och Mariabilden i Skånings häradssigill anknyter till Skara domkyrkas skyddshelgon, vilket även återfinnes i domkyrkans eget sigill. Om Tössbosigillets förmodade samband med biskopsstolen i Skara är ovan nämnt.
Även andra sigill än kyrkliga kunna emellertid ha historisk an- knytning. Västra Hisings härad har i sigillet ett med oxar lastat skepp: det är den från dessa bygder under äldre tid kända exporten av levande djur, som här går igen.19 Värmlandshäradet ölme visar i sitt insegel det redan under 1400-talet förstörda Saxholms slott och upplandshäradet Vaxala har ett manshuvud, vars hänsyftning å det inom häradet belägna Gamla Uppsala redan var uppenbar för Salvius.
De gamla sigillstamparna hava mera sällan bevarats genom år- hundradena. I regel hava sigillen förnyats flera gånger. Vanligen utgjorde de nygraverade sigillen direkta kopior av de äldre, med en moderniserad omskrift och ett årtal, som markerade tidpunkten för graveringen. Stundom hände det emellertid, att man vid nygravering missförstod sigillbilden. Härpå finnas rätt groteska exempel såsom när munken i Vedbo sigill — sannolikt S:t Laurentius med halstret
19 Se a. a. om Bohusläns häradssigill.
D E S V E N S K A H Ä R A D S S I G I L L E N 353
— u n d e r 1700-talet ersattes med en kvinna, som håller en räfsa i v ä n s t r a h a n d e n .
Någon g å n g h a r m a n lagt sig till med en helt ny sigillbild. Så ersatte exempelvis K u l l i n g s h ä r a d i V ä s t e r g ö t l a n d u n d e r 1700-talet sitt gamla, mycket enkla 1500-talssigill med ett nytt, innehållande en s ä d e s k ä r v e inom en k r ö n t sköld.
E n och a n n a n gammal sigillstamp b e v a r a r minnet av s i n donator.
Å stampen till östgötahäradet Gullbergs sigill finnes s å l u n d a föl- jande inskrift: »Maens E r i k s s o n i W a l b y hafver tetta signete bekos- tat 1643.»
Såsom rättsligt bekräftelsemedel tjänar häradssigillet ett viktigt p r a k t i s k t syfte. Visserligen h a r dess betydelse i s å d a n t avseende — liksom sigillets i allmänhet — alltmer m i n s k a t s . F ö r forskaren, en- k a n n e r l i g e n för r ä t t s h i s t o r i k e r n och historikern, kommer h ä r a d s - sigillet dock alltid att v a r a ett värdefullt hjälpmedel. U r denna syn- p u n k t får också häradssigillets h e r a l d i s k a b e s k r i v n i n g sin givna lietydelse.
J ä m v ä l ur a n d r a s y n p u n k t e r k u n n a häradssigillen emellertid in- tressera forskaren. I alltför r i n g a g r a d h a r exempelvis k u l t u r h i s t o - r i e n b e a k t a t det m a t e r i a l , som h ä r f ö r e l i g g e r i en m å n g f a l d av sigill- typer alltifrån 1500-talets början. E n fast u t g å n g s p u n k t torde s å l u n d a i m å n g a fall k u n n a e r h å l l a s för de i sigillen avbildade föremålens form, d a t e r i n g och förekomst inom landet.
S U M M A R Y
F R I D O L F W I L D T E : The Sivedish » H ä r a d * Seals.
It miglit have been expected that tho »härads» (wapontakes) in Swe- den, as the smallest territorial units for tbo administration of justice in the rural districts, would have provided themselves with their own seals for sealing legal dociunents at an early period, but it is not until tho middle of the loth century that documents with an official »härad»
seal are met with. From the end of the Middle Ages, however, numbers of such seals are known, principally from the provinces of Västergötland and Dal. It may be assumod that an example was taken from towns and monasteries, which in general bad their own seals at that time.
23 — Fornvännen 1912.
354 F f i i D O L F W / L D r J S
The majority of »härad» seals in the old Swedish provinces originate from the 16th century. Records preserved from the 1560's show that practically all »härads» in the old provinces, which were divided into
»härads», then had their own seals (with the exception of Värmland).
Most of the seals which havo been used during låter times go back to those 16tb century seals, even tbough lhe dies have been renewed and certain modornisations effected. It may be supposod that the increase in the number of seals just during 1560—1570 was the result of a royal decree that the »härads» should provide tbemselves with special seals.
It is in the middle of the 17th century that seals are first mentioned in the laws.
No general description of the Swedish »härad» seals oxists. There are, however, separats surveys for certain provinces, bosides which various topographical authors have interestod tbemselves in them.
The »härad» seal usually comprises a representation in picturc-form, with an inscription. The pictures often go back to known heraldic emblems. The pictures, appear, however, to have been chosen chiefly to illustrate what was, or was considered to be, characteristic of the district.
The seals inspired by the church form a limitcd group, whose proto- types were obviously the seals of monasteries and churches and of eccle- siastics. There are also seals with direct historical associations.
