Ett år med MiFID. Delrapport: Så klarar företagen de nya värdepappersreglerna.

(1)

Ett år med MiFID

2008-11-28

Delrapport: Så klarar företagen

de nya värdepappersreglerna.

(2)

INNEHÅLL

INLEDNING 1

UNDERSÖKNINGEN – INNEHÅLL OCH UTFALL 2

RIKTLINJER I ALLMÄNHET – FÖR VEM OCH VARFÖR? 4

PASSANDEBEDÖMNING – VAD AVSES? 6

LÄMPLIGHETSBEDÖMNING AV BEFINTLIGA KUNDER 8

INCITAMENT – VILKEN INFORMATION SKA KUNDEN FÅ? 10

ÖVRIGA IAKTTAGELSER OCH SYNPUNKTER I SAMBAND MED

UNDERSÖKNINGEN 12

=

(3)

1

=

Inledning

Finansinspektionens (FI) undersökning av hur värdepappersföretagen i Sve- rige har anpassat sig till de nya värdepappersreglerna, MiFID, visar att de undersökta företagen har bedrivit ett omfattande och aktivt anpassningsarbe- te. Undersökningen har dock i flera fall resulterat i anmärkningar och synpunkter varav tre har lett till sanktionsprövning. Det visar resultatet av de hittills 75 platsundersökningar som FI har genomfört under 2008.

Bristerna som har uppmärksammats berör bland annat kontroll av regelefterlevnad, hantering av penningtvätt samt information och hantering av intressekonflikter. Därutöver har FI identifierat ett antal frågor om det nya regelverket för vilka denna delrapport redogör och kommenterar.

Synpunkter i rapporten är preliminära och kan komma att ändras i samband med den slutrapport som publiceras efter årsskiftet när platsundersökningar- na på alla 110 företag är klara.

De finansiella företagen och allmänheten har möjlighet att lämna kommentarer och synpunkter utifrån de frågeställningar som tas upp i rapporten. Enk- last görs det via e-post till patrik.hellgren@fi.se senast den 12 januari 2009.

Vi vill också bjuda in till en öppen diskussion kring innehållet i denna rap- port samt andra frågor som branschen har med anledning av de nya värde- pappersreglerna. Seminariet äger rum på Finansinspektionen, Brunnsgatan 3, den 18 december kl 8.30-10.00. Anmälan görs till patrik.hellgren@fi.se, senast den 12 december.

(4)

2

=

Undersökningen – innehåll och utfall

Finansinspektionen (FI) granskar under 2008 samtliga företag med tillstånd för värdepappersrörelse. Syftet med undersökningen är dels att kontrollera om verksamheten bedrivs enligt erhållna värdepappersrörelsetillstånd, dels att kontrollera hur företagen har anpassat sig till de nya värdepappersmark- nadsreglerna¹ (MiFID) som trädde i kraft 1 november 2007. Undersökningen omfattar cirka 110 svenska värdepappersföretag, banker, sparbanker samt elföretag, varav 75 stycken har besökts hittills. Ytterligare ca 35 företag kommer att besökas under årets sista kvartal, däribland större banker.²

Granskningen är inriktad på 13 områden som huvudsakligen speglar de för- ändringar som det nya regelverket har medfört i verksamheten. Eftersom värdepappersrörelsens form och omfattning skiljer sig åt mellan företagen har en del granskningsområden, i vissa fall, prioriterats ned eller undantagits.

Undersökta områden;

1. Dokumentation och rutiner i samband med diskretionär förvaltning (lämplighetsbedömning)

2. Dokumentation och rutiner i samband med rådgivning (lämplighets- bedömning)

3. Dokumentation och rutiner vid andra investeringstjänster (passande- prövning)

4. Hantering av klagomål

5. Rutiner och riktlinjer för regelefterlevnad

6. Rutiner och riktlinjer för internkontroll och riskhantering 7. Hantering av intressekonflikter

8. Incitament

9. Rutiner för handel och trading 10. Information till kund

11. Penningtvätt och terroristfinansiering

12. Transaktionsrapportering och organiserad handel

13. Övrigt, bland annat hantering av relevanta personers egna affärer samt rutiner för att hantera misstänkta transaktioner

Av de besökta företagen har 43 fått sina slutskrivelser. FI har konstaterat allvarliga brister i tre av dessa vilket har lett till prövning om sanktion. I ett fall, Stockholm Corporate Finance, AB har FI beslutat om återkallande av tillstånd med beslut 2008-05-30. Ärendet har överklagats och FI har i ett yttrande till länsrätten vitsordat bolagets yrkande att länsrätten ska ändra FI:s beslut till en varning samt yrkat att länsrätten ska förena varningen med en straffavgift på 1 000 000 kronor. Detta på grund av det omfattande föränd- ringsarbete som bolaget genomfört. Ytterligare ett antal företag har fått an- märkningar, dock inte av så allvarlig art att någon sanktion har varit aktuell.

Finansinspektionen samlade bedömning är att de undersökta värdepappersfö- retagen har arbetat aktivt med att anpassa sig till MiFID och att huvuddelen

1 Directive on Markets in Financial Instruments (2004/39/EG), implementerad genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LV) samt genomförandedirektiv 2006/73/EG, implementerad genom Finansinspektionens föreskrift 2007:16.

2 Ytterligare undersökningar planeras för 2009 avseende bl a filialverksamhet enligt bestämmelserna i 4 och 5 kap. i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

(5)

3

=

av dessa uppfyller kraven i regelverket. Samtliga företag har dock fått synpunkter på flera områden varav Rutiner och riktlinjer för regelefterlevnad är det vanligast förekommande. MiFID innebär ett utökat ansvar för företagens funktion för regelefterlevnad (compliance officer) vilket kan kräva föränd- ringar i funktionens arbetssätt och i de riktlinjer som styr detta arbete. En vanligt förekommande brist i företagens riktlinjer för regelefterlevnad är att regelfunktionens ansvar för kontroll inte kommer till uttryck på ett tillräck- ligt tydligt sätt. Betoningen på kontroll är något som delvis är nytt i och med MiFID.

FI har också i 15 fall haft synpunkter på företagens värdepapperstillstånd, till exempel i de fall företagen har tillstånd för verksamhet som inte bedrivs i praktiken. Vanligt förekommande är också synpunkter på företagens rutiner för hantering av penningtvätt och terroristfinansiering samt brister i information och rutiner kring hantering av intressekonflikter.

Vi har också uppmärksammat ett antal frågor och problem som vi vill kom- municera till branschen genom detta PM. Dessa åsikter har inte fullt ut kommunicerats i de slutskrivelser som har skickats ut i samband med under- sökningen eftersom vi anser att det måste till ytterligare utredning innan en samlad bedömning kan göras. De mest framträdande beskrivs i följande av- snitt:

- Riktlinjer – för vem och varför?

- Passandebedömning – vad avses egentligen?

- Lämplighetsbedömning av befintliga kunder.

- Incitament - vilken information har kunderna rätt till?

Synpunkterna i rapporten är preliminära och kan komma att ändras i slutrapporten.

(6)

4

=

Riktlinjer i allmänhet – för vem och varför?

I FI:s undersökning ingår en granskning av de instruktioner och riktlinjer som företagen upprättar för att styra den operativa verksamheten så att den uppfyller externa och interna regelverk – hur har dessa utformats och för vilken målgrupp?

Tillämpliga regelverk och bestämmelser

Bestämmelser om riktlinjer finns på flera ställen i regelverket för värdepap- persrörelse. I 8 kap. 9 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (LV) behandlas det grundläggande kravet på riktlinjer vilket kompletteras med specifika bestämmelser i LV och FI:s föreskrifter avseende innehåll och användning. Bland annat ställs krav på riktlinjer för intern kontroll och riskhantering (8 kap. 8 § LV, 6 kap. 11 § FFFS 2007:16), regelefterlevnad (6 kap. 8 § FFFS 2007:16), intressekonflikter (11 kap. 3 § FFFS 2007:16) samt för bästa utförande av order (8 kap. 29 § LV, 18 kap. 6-7 §§ samt 19 kap. 3-4

§§ FFFS 2007:16). Därutöver finns det områden där det saknas ett uttryckligt krav men där företaget måste vidta liknande åtgärder. Det handlar exempelvis om kundkategorisering där företaget ska upprätta ”interna regler och rutiner” för indelning av kunder (8 kap. 15§ LV).

Finansinspektionens iakttagelser och synpunkter

FI har granskat ett urval av riktlinjer hos värdepappersföretag som i huvud- sak är upprättade för att uppfylla kraven i värdepappersreglerna. Gransk- ningen har i flera fall resulterat i synpunkter på att riktlinjerna inte är anpassade till företagens organisation och verksamhet vilket är en förutsättning för att de ska vara operativt tillämpliga och därmed utgöra ett effektivt styrme- del. I stället baseras riktlinjerna i stor utsträckning på standardskrivningar.

Liknande dokument förekommer hos flera aktörer – ofta med snarlik utformning och innehåll. Enligt FI:s uppfattning bör dessa mer policybetonade riktlinjer kompletteras med särskilda instruktioner (som sammantaget utgör riktlinjerna). Det är också viktigt att den verksamhet som beskrivs överens- tämmer med den som bedrivs i praktiken varför en kontinuerlig översyn och anpassning av riktlinjerna är nödvändig. Hur riktlinjerna tillämpas följs upp i FI:s tillsyn av företagen.

En orsak till avsaknaden av ändamålsenliga riktlinjer tycks vara att doku- menten anpassas till allmän publicering med externa intressenter som mål- grupp. Att företaget är öppet om sin verksamhet och väljer att publicera sina riktlinjer är positivt. Regelverket ställer emellertid krav på att företagen har riktlinjer med primärt syfte att tjäna som interna styrdokument. Konsekven- sen av att företaget väljer att publicera dem får aldrig gå ut över ändamålsen- ligheten och innehållet i riktlinjerna, till exempel genom att de blir för all- mänt hållna för att kunna fungera som ledning för verksamheten.

Vi noterar att många företag tillhandahåller riktlinjer i sin helhet till kunden vilket inte är något uttryckligt krav i lagstiftningen. Bestämmelserna kan uppfyllas genom att informera om riktlinjerna snarare än att lämna ut dem.

Exempelvis framgår av FI:s föreskrifter (18 kap. 7 § FFFS 2007:16) att före- tagen ska lämna upplysningar om riktlinjerna för bästa orderutförande. Des- sa ska bland annat innehålla uppgifter om hur företaget väljer var kundorder ska utföras, vilka handelsplatser som skall användas samt informera om att

(7)

5

=

kundens specifika instruktioner kan sätta nämnda rutiner ur spel. Utöver denna information, som kunden ska ta del av, bör riktlinjerna även innehålla uppgifter om rutiner för sammanläggning och fördelning av kundorder enligt 20 kap. i föreskriften.

Ett annat exempel är information om hantering av intressekonflikter enligt 14 kap. 18 § 3 stycket FFFS 2007:16 som kan tillhandahållas i form av en sammanfattande beskrivning. När företaget lämnar riktlinjer och instruktioner till kunden måste det ta hänsyn till att kunden förstår och kan ta till sig informationen.³

En sammanfattning kan ibland utgöra bättre kundanpassad information än vad som är fallet om företaget lämnar ut riktlinjerna i sin helhet. Om en så- dan förenkling är lämplig beror bland annat på de tjänster och produkter som erbjuds samt hur riktlinjerna är utformade.

Frågor till branschen

- Delar ni FI:s uppfattning att riktlinjer i första hand är interna styrdokument som ska vara anpassade till och tillämpbara i den operativa verksamheten?

- Ser ni några problem med lagstiftningens krav på transparens avseende rutiner och riktlinjer i förhållande till dessa grund- läggande syften?

3 Se Q 14, CESR Q & A – Best Execution under MiFID, CESR dokument nr:

CESR/07-320, www.cesr-eu.org / Expert Groups / MiFID Level 3.

(8)

6

=

Passandebedömning – vad avses?

Med sitt särskilda fokus på konsumentskydd innehåller MiFID flera be- stämmelser som syftar till att förhindra att oerfarna konsumenter investerar i finansiella instrument som de inte förstår. En viktig del är kravet på att vär- depappersföretagen ska bedöma om kunden har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att förstå riskerna i mer komplicerade finansiella produkter eller tjänster.

Enligt 8 kap. 24 § LV ska en icke-professionell kund lämna tillräckligt med information för att värdepappersföretagen ska kunna bedöma om produkten eller tjänsten passar kunden. Bedömningen ska ske utifrån kundens kunska- per och erfarenheter, mängden information som företaget behöver inhämta beror på komplexiteten i den aktuella produkten eller tjänsten. Om företaget inte anser att tjänsten eller produkten passar kunden ska denne informeras om detta. Kunden kan dock besluta att fullfölja affären även om värdepap- persföretagen har avrått.

I de fall kunden inte lämnar tillräckliga uppgifter för passandebedömningen ska företaget informera denne om att det inte går att avgöra om tjänsten eller produkten passar kunden. Passandebedömning behöver inte göras om undan- tagsreglerna i 8 kap. 25 § LV om icke-komplicerade finansiella instrument är tillämpliga.

I 15 kap 8 §, FI:s föreskrifter (FFFFS 2007:16) ges exempel på information som är lämplig att inhämta från kunden. Den inkluderar uppgifter om vilka tjänster och produkter som kunden är bekant med, när och i vilken omfattning kunden har genomfört transaktioner i instrumenten samt vilken utbildning och yrkeserfarenhet som kunden har.

Finansinspektionens iakttagelser

FI konstaterar att rutinerna för passandebedömning skiljer sig mellan företa- gen i undersökningen. Vanligast är att kunden besvarar ett antal frågor med syfte att kartlägga kundens tidigare erfarenheter av specifika finansiella instrument samt i vilken omfattning kunden har genomfört transaktioner i dessa. Ofta önskas också uppgift om utbildning och yrkeserfarenhet. Frågornas utformning varierar mellan företagen, från generella frågor om erfarenhet till mera specifika frågor om finansiella instrument som syftar till att kontrollera kundens förkunskap.

I andra fall ska kunden, skriftligen bekräfta att den har fått kunskap och erfarenhet genom tidigare köp och försäljning, på grund av yrke eller på annat sätt. Några direkta frågor ställs inte i dessa sammanhang.

En tredje variant går ut på att kunden informeras om risker och egenskaper med det finansiella instrumentet och därefter skriftligen bekräftar att han eller hon har tagit del av dessa vilket utgör själva passandebedömningen.

Finansinspektionens synpunkter

Vi anser att en passandebedömning bör utgå från kundens bakgrund. En grundförutsättning är därför att företaget först inhämtar uppgifter om kun-

(9)

7

=

dens nuvarande kunskap och erfarenhet enligt innehållet i 15 kap. 8 § punk- terna 1-3 FFFS 2007:16. Uppgifternas omfattning kan anpassas till den enskilda produktens eller tjänstens egenskaper och art. Först därefter kan passandebedömningen göras, baserat på denna information.

Saknar kunden tillräcklig erfarenhet och kunskap måste företaget ta ställning till om avrådan bör ske. Kraven på passandebedömning gäller även för pri- märmarknadstransaktioner samt vid utförande av order som har vidarebe- fordrats av annat institut med beaktande av undantagen i 8 kap. 41 § LV.

Efter att passandebedömningen är genomförd finns det ett utrymme för att

”läka” kundens brist på kunskap genom att kunden erbjuds ta del av information om produktens egenskaper och risker och därefter bekräftar att denne läst och förstått informationen. När kunden har tagit del av informationen kan således institutet bedöma att den aktuella tjänsten / produkten är passande. Det är vår uppfattning att detta förfarande endast är lämpligt för mindre komplexa produkter eller där kunskapsbristen bedöms som litet.

Vi vill också betona betydelsen av en korrekt hantering av passandebedöm- ningen ur ett konsumentperspektiv. En bristande eller obefintlig passandebe- dömning kan få stor betydelse vid bedömningar om företagen har agerat felaktigt i enskilda kundärenden.

Frågor till branschen

- Håller ni med FI om att passandebedömningen bör ske enligt en fastlagd process som utgår från kundens bakgrund i termer av erfarenhet och kunskap?

- Har ni alternativa metoder som ni bedömer uppfyller kraven i lagstiftningen men som inte överensstämmer med den av FI fö- respråkade metoden ovan?

(10)

8

=

Lämplighetsbedömning av befintliga kunder

När ett värdepappersföretag erbjuder investeringsrådgivning eller portfölj- förvaltning skall det först inhämta nödvändiga uppgifter om kunden så att de investeringar som tjänsten resulterar i är lämpliga och anpassade till kundens ekonomiska förutsättningar, förkunskaper och behov. Till skillnad mot i passandebedömningen görs här en helhetsbedömning av kunden som är mer omfattande och ställer högre krav på företagets förmåga att förstå kundens behov och förutsättningar.

Även om bestämmelsen om själva prövningen/bedömning är ny i samband med införandet av MiFID-regelverket, har svenska värdepappersföretag även tidigare haft krav på sig att inhämta och dokumentera uppgifter om sina kunder.⁴. Till skillnad mot tidigare bestämmelser är informationsinhämt- ningen numera en förutsättning för att tjänsten överhuvudtaget får erbjudas.

Informationskraven är mer detaljerade men kan samtidigt anpassas till tjäns- tens komplexitet.

I 8 kap. 23 § LV framgår att ett värdepappersinstitut skall hämta in information om kunden för att kunna bedöma om en förvaltningstjänst eller ett råd är lämplig i förhållande till kundens kunskap och erfarenhet samt motsvarar kundens önskemål om avkastning och riskbenägenhet. I 15 kap FFFS 2007:16 framgår vilken typ av information som bör inhämtas för att uppfylla kraven i 2 §, det vill säga att investeringen är lämplig för kunden.

Kraven har tidigare funnits i något förenklad form vad gäller rådgivning men är nya vad gäller kapitalförvaltningstjänster. Något uttryckligt undantag för befintliga kundrelationer finns inte. I EU:s genomförandedirektiv⁵ ges en viss lättnad för värdepappersinstitut avseende passandebedömningar av befintliga kunder. Enligt bestämmelsen kan kunden antas ha nödvändig erfarenhet och kunskap för att bedöma riskerna med en produkt eller tjänst om denne har genomfört tidigare transaktioner. Någon motsvarande bestämmel- se rörande lämplighetsbedömningar finns dock inte. CESR⁶ anser att ett värdepappersföretag fortlöpande bör uppdatera sin kunddokumentation med hänsyn till förändrade omständigheter hos kunden eller i den affärsmässiga relationen med densamma. Företaget bör därför uppmana kunden att upplysa om relevanta förändringar som påverkar hans investeringsmål, riskprofil, ekonomiska situation etc.

FI har, i samband med platsbesöken, granskat slumpmässigt utvald dokumentation som värdepappersföretagen har upprättat. Urvalet visar att dokumentation, som har upprättats för kunder innan den nya lagstiftningen trädde i kraft, i många fall inte har uppdaterats och därför inte uppfyller kraven i det nya regelverket. I den mån företaget är medvetet om behovet av uppdatering

4 Bestämmelser fanns tidigare i Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsu- ment, samt Finansinspektionens föreskrifter om finansiell rådgivning till konsumenter (FFFS 2004:4) samt i Finansinspektionens föreskrifter om uppföranderegler på vär- depappersmarknaden (FFFS 2002:7).

5 Skäl 59, Genomförandedirektiv 2006/73 EG

6 CESR/08-266

(11)

9

=

hänvisar det ofta till att det stora antalet kunder gör att genomgången måste göras successivt eftersom den blir så omfattande.

Lagstiftningen ger inga undantag avseende bestämmelserna för lämplighets- bedömning när det kommer till befintliga kunder som tillkommit före 1 november 2007. Om en kund inte har lämnat information tidigare som utgör tillräckligt underlag för lämplighetsbedömningen måste företaget komplette- ra tidigare uppgifter innan investeringstjänsten kan tillhandahållas. Detta är relativt enkelt att hantera när det gäller rådgivningskunder där uppgifterna kan uppdateras i samband med varje kommande rådgivningstillfälle. Port- följförvaltningsuppdrag innebär däremot att företaget utför tjänsten utan löpande kontakt med kunden vilket gör att investeringsbesluten riskerar att baseras på icke fullständig information som underlag för den lämplighetsbe- dömning som krävs enligt de nya reglerna. En liknande situation kan uppstå i samband med semidiskretionär förvaltning som faller in under rådgivnings- tillståndet men som ibland baseras på löpande och mindre formaliserad kontakt med kunden.

I 15 kap. 6 § FFFS 2007:16 framgår att företaget inte får erbjuda de aktuella investeringstjänsterna om det inte har fått nödvändig information från kunden för att kunna bedöma om portföljförvaltningen eller investeringsrådgiv- ningen är lämplig. FI anser därför att det är företagens ansvar att gå igenom gamla kapitalförvaltningsavtal och bedöma om kundinformationen är till- räcklig för att uppfylla kraven i 15 kap. 2§ FFFS 2007:16. Om en uppdatering är nödvändig bör detta göras innan portföljförändringar genomförs för kundens räkning.

Vi vill dock poängtera att det i 8 kap. 23§ i LV framgår att institutet ska hämta in ”nödvändiga uppgifter” om kunden. Detta betonas också i 15 kap. 4

§ FFFS 2007:16 där FI skriver att information om inkomster med mera ska samlas in i ”förekommande fall”. Det innebär att företaget i vissa fall kan erbjuda investeringstjänsten även om fullständiga uppgifter om kunden saknas så länge den motsvarar dennes investeringsmål, risktolerans och erfarenhet enligt 15 kap. 2 § FFFS 2007:16. Typiskt sett är behovet av kundspecifik information mindre vid exempelvis förvaltning av PPM-fonder och större vid ett mer komplicerat portföljförvaltningsuppdrag.

Frågor till marknaden

Instämmer ni i FI:s resonemang ovan?

(12)

10

=

Incitament – vilken information ska kunden få?

Ett värdepappersföretag ska minimera de intressekonflikter som kan uppstå i verksamheten, särskilt om dessa riskerar att påverka kundens intressen nega- tivt. I de fall en intressekonflikt har identifierats, men inte kan hanteras, mås- te företaget tydligt informera kunden om intressekonfliktens art och källa innan man utför en investeringstjänst.

Lagstiftaren har ansett att de ersättningar som värdepappersföretag ger och tar emot kan påverka företagets möjlighet att tillvarata sina kunders intressen. Hur dessa redovisas och på vilket sätt de är utformade är viktigt för att kunden ska kunna göra en välgrundad bedömning av den tjänst eller produkt som erbjuds av värdepappersföretaget. Detta regleras därför särskilt.

I 12 kap. FFFS 2007:16 finns bestämmelser om när och hur ett värdepap- persföretag får ta emot ersättning i samband med tillhandahållande av investerings- eller sidotjänster. Där regleras också vilken information som kunden ska få när det handlar om indirekt ersättning, exempelvis försäljnings- provisioner till värdepappersföretaget från en tredje part⁷ (fortsättningsvis omnämnd som ”incitament”). Informationen ska ges på ett heltäckande, korrekt och förståeligt sätt och innehålla uppgifter om avgiftens, kommissionens eller förmånens förekomst, art och belopp, eller om beloppet inte kan fast- ställas, om metoden för beräkning av beloppet. Informationen ska ges till kunden innan tjänsten eller produkten tillhandahålls. Värdepappersföretaget kan informera om de grundläggande villkoren som avgifter, kommissioner eller naturaförmåner i form av en sammanfattning. Företaget ska dock vara berett att på kundens begäran lämna ut närmare uppgifter om incitamentet.

I samband med undersökningen har FI tagit del av företagens rutiner för att hantera och informera om incitament. En klar majoritet har valt att utnyttja regelverkets möjlighet att tillhandahålla en mer översiktlig information till sina kunder, vanligtvis via sin hemsida. Informationens innehåll varierar men är vanligtvis av standardkaraktär med huvudsaklig uppgift om incitamentets förekomst, kopplad till de finansiella instrument som värdepappers- företaget erbjuder. Flera företag har uppgett att man har valt alternativet att sammanfatta informationen eftersom mer detaljerade uppgifter om avtal med tredje part betraktas som affärs- och konkurrenskritisk information och där- med är känslig att lämna ut.

Det är FI:s uppfattning att kommissionens genomförandedirektiv⁸, som FI:s föreskrifter bygger på, i första hand utgår från att värdepappersföretagen ger fullständiga uppgifter om incitamentens natur och belopp, kopplat till den

7 Denna typ av incitament får enbart förekomma om den är utformad för att höja kvaliteten på den berörda tjänsten till kunden och inte hindrar företaget från att uppfylla sin skyldighet att tillvarata kundens intressen enligt 12 kap. 1 § punkten 2b (FFFS 2007:16).

8 Kommissionens direktiv (EG) 2006/73.

(13)

11

=

specifika tjänsten eller produkten som kunden erbjuds⁹. Möjligheten att informera i sammanfattande form får därför inte påverka kundens möjlighet att ta ställning till tjänsten eller produkten i samband med erbjudandet. Vi delar CESR:s uppfattning att detta endast kan uppnås om värdepappersföretagen tar upp alla väsentliga villkor för incitamentet som kan kopplas till den specifika produkt eller tjänst som kunden ska ta ställning till.¹⁰ En allmänt hål- len beskrivning av att värdepappersföretaget kan komma att ta emot eller betala incitament i olika situationer kan inte anses motsvara detta. Vi anser därför att en sammanfattande information av det slag som många värdepap- persföretag erbjuder, åtminstone bör innehålla följande information:

- vilka tjänster och produkter som omfattas av incitament samt vilka former av incitament som är förenade med dessa.

- de parter som värdepappersföretaget tar emot eller ger incitament,

- tydliga villkor för hur incitamenten vanligtvis beräknas med syfte att kunden själv ska kunna uppskatta incitamentets omfattning¹¹,

- eventuella avvikelser från ovanstående.

- en tydlig formulering om att kunden har rätt att få exakta uppgifter om incitament enligt 12 kap. 2 § FFFS 2007:16.

Det primära är att kunden klart och tydligt är medveten om i vilka situationer incitament kan komma i fråga så att han närmare kan höra sig för om incitamentets exakta utformning för den tjänst eller produkt som erbjuds. Han bör också kunna ha en uppfattning om incitamentets art och storlek, exempelvis för att kunna bedöma i vilka fall ett incitament är högre för vissa leverantörer jämfört med andra trots att produkten eller tjänsten som säljs är av samma slag. Om incitament förekommer som inte omnämns i sammanfattningen eller på annat sätt avviker från beskrivningen¹² måste kunden informeras enligt 12 kap. 1 § punkten 2a i föreskriften innan tjänsten eller produkten säljs.

Frågor till marknaden

- Håller ni med Finansinspektionen om ovanstående resonemang?

- Har ni alternativa metoder som ni bedömer uppfyller kraven i lagstiftningen men som inte överensstämmer med den av FI fö- respråkade metoden ovan?

9 Kommissionens direktiv (EG) 2006/73, art 26 b (i).

10 CESR/07-228b Inducements under MiFID.

11 Exempelvis bör villkor för beräkning anges, t ex om ersättningen är beräknad på stegvisa volymmål.

12 Till exempel avvikande beräkningsvillkor.

(14)

12

=

Övriga iakttagelser och synpunkter i samband med undersökningen

I samband med undersökningen har ett antal frågor och synpunkter fram- kommit på mer avgränsade områden. Dessa beskrivs här översiktligt och kan komma att behandlas mer ingående i slutrapporten. Kommentarer och synpunkter från branschen kan även lämnas på dessa.

Regelfunktionens kontrollansvar

I 6 kap. 9 § FFFS 2007:16 framgår att funktionen för regelefterlevnad bland annat ska ansvara för att kontrollera och regelbundet bedöma om företagens åtgärder och rutiner för regelefterlevnad är lämpliga och effektiva. FI bedö- mer att detta inte är möjligt om inte funktionens arbete omfattar vissa kon- trollmoment – något som skiljer sig från tidigare regler. I samband med un- dersökningen har FI vid flera tillfällen haft synpunkter på att detta inte till- räckligt tydligt framgår av funktionens riktlinjer.

Uppgifter om handelsplatser

FI har uppmärksammat att många riktlinjer saknar uppgift om de handelsplatser som används enligt kraven i 8 kap. 29§ LV. I vissa fall uppger före- tagen att uppgift om handelsplatser kan erhållas separat. Vi konstaterar även att om företagen lämnar uppgift om handelplatser till kund i särskild ordning (18 kap. 7 § FFFS 2007:16) så måste företagets riktlinjer innehålla uppgift om de handelplatser som används, alternativt innehålla en tydlig hänvisning till var dessa uppgifter finns tillgängliga. I sammanhanget vill vi även erinra om att uppgift om handelplats ska ges för varje kategori av finansiella instrument. En uppdelning bör således göras mellan aktier, obligationer, fond- andelar, strukturerade produkter och derivat.¹³ En motsvarande förteckning skall även finnas över de motparter som företaget använder sig av för vida- rebefordran av kundorder enligt 19 kap. 3 § i FFFS 2007:16.

FI anser också att företag med tillstånd att vidarebefordra order i vissa fall kan behöva anpassa sina riktlinjer enligt innehållet i 18 kap. FFFS 2007:16.

Detta är framför allt aktuellt om företaget vidarebefordrar sina order via en motparts elektroniska ordersystem som tillåter att företaget självt väljer han- delsplats för orderexekvering. I så fall bör företaget ha riktlinjer och rutiner för detta så att kundens intressen kan tillgodoses enligt 8 kap. 28 § LV.

Ouppmärksammade intressekonflikter

FI har löpande fört en diskussion med företagen i undersökningen om vilka intressekonflikter som kan uppkomma i rörelsen. Vi konstaterar två fall av potentiella intressekonflikter som FI inte uppfattar att företagen har upp- märksammat och hanterat på ett sätt som kan förväntas.

- Placering av funktion för egen handel (trading) tillsammans med övrig mäklarverksamhet. Funktionen har vanligtvis flera uppgifter, men i de fall den handlar för egen räkning i vinstsyfte kan

13 Se Q7, CESR Q & A – Best Execution under MiFID.

(15)

13

=

- flödesinformationen från kundhandel utgöra en indirekt källa till funktionens transaktionsbeslut¹⁴. Vi anser att detta utgör en stor risk för intressekonflikter som kräver mycket strikta rutiner och riktlinjer med uppbackning av systemstöd. Mot bakgrund av att informationen i mäklarrummet många gånger inte är offentlig på marknaden har vi svårt att se hur tradingfunktionen ska kunna ta del av denna och agera på denna utan att riskera att bryta mot reglerna om marknadsmissbruk. Vi förespråkar därför att den hålls helt avskild från övrig kundhandel – något som vi konstaterar redan tillämpas bland vissa företag.

- Grundläggande intressekonflikter i samband med rådgivning då företaget har ett incitament att sälja egna produkter med högre marginal jämfört med produkter från externa leverantörer. Även om incitamentsreglerna hanterar en del av denna problematik bör företaget även ta ställning hur potentiella intressekonflikter i samband med rådgivningen ska hanteras i relation till kunden.

Även om rådgivaren inte har något direkt incitament att sälja fö- retagets egna produkter kan denna indirekt påverkas av den interna marknadsföringen av produkterna och ledningens målsätt- ning för de egna produkterna.

Rådgivning vid handlarbordet

FI har vid platsundersökningar hos en del företag fått frågor beträffande gränsdragning mellan utförande av order, ”execution only” och investerings- rådgivning. Likaså om och hur en mäklare måste dokumentera sina kund- samtal i de fall en rådgivningssituation skulle uppstå. Rådgivningsdokumen- tation hanteras främst i 16 kap. 9-18 §§ FFFS 2007:16.

FI är av åsikten att mäklarsamtal kan innehålla moment av rådgivning i samband med diskussion kring specifika finansiella instrument. Därmed är reglerna om upprättande och utlämnande av dokumentation tillämpliga. Det är upp till företaget att välja på vilket media som dokumentationen görs men FI vill uppmärksamma att informationen inte bara ska vara åtkomlig för tillsyn utan även är viktig inom ramen för företagets kundkännedom, till exempel för att säkerställa att kunden alltid får anpassade råd oavsett med vilken motpart på företaget som kontakten sker. För att detta ska fungera måste rådgivningsdokumentationen vara lätt åtkomlig för internt bruk.

14 Funktionen är generellt förhindrad att handla i papper med stora kundflöden (s k frontrunning) men informationsflödet av mer generell karaktär är ändå värdefull enligt uppgifter till FI – en bidragande förutsättning för funktionens förmåga att generera avkastning.