Fornvännen 231-235
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_231
Ingår i: samla.raa.se
Smärre meddelanden 231
Summary
T h e a u t h o r investigates two cemeteries on t h e ridge at Åsen, Kolbäck parish, V ä s t m a n l a n d , a b o u t 140 k m west of Stockholm. T h e investigation of o n e of these cemeteries has now been largely c o m p l e t e d a n d it can be d a t e d to t h e early R o m a n I r o n Age.
I n a n i n b u m a t i o n grave there was e n c o u n t e r e d , i n t e r alia, a mosaic bead with three facial masks. It lay together w i t h two o t h e r mosaic beads, o n e am b e r bead, t h i r t e e n glass beads, five gold-foil beads, five silver-foil beads a n d parts of a h o o k or eye of bronze. I n the grave there were also found some i r o n fragments which may possibly have b e e n a sickle. Mosaic beads with facial masks have earlier b e e n treated by D a g m a r Selling ( F o r n v ä n n e n 1942). T h e bead from Kolbäck belongs to a type which, so far as the a u t h o r knows, has n o t b e e n found in Seandinavia. It was p r o b a b l y m a d e in A l e x a n d r i n i a n or Syrian lerritory d u r i n g the ist c e n t u r y A. D.
T r a n s l a l e d by R i c h a r d Cox
Spjutspetsen från Mos i ny belysning
I S H M : s samlingar finns d e n b e k a n t a run-spjutspetsen frän Mos i Stenkyrka sn p å G o t l a n d .
1D e n är o s a k k u n n i g t framtagen u r ett grustag, m e n u p p g i f t e r n a o m f y n d o m s t ä n d i g h e t e r n a gör d e t högst sannolikt, att såväl spjutspetsen som en del a n d r a föremål h ä r r ö r frän en och samma gravläggning. Dessa a n d r a föremål
2är ytterligare en j ä r n s p j u t s p e t s (pilum), en sköldbuckla av b r o n s m e d h a n d t a g av s a m m a m a t e r i a l och bronssölja (fig. i ) .
3F ö r e m å l e n synes alla vara välgjorda och av utseendemässigt h ö g kvalitet, vilket i varje fall i n t e talar e m o t anta- g a n d e t , a t t d e skulle h ä r r ö r a frän ett slutet fynd. D e t d a t e r a s till yngre romersk j ä r n å l d e r .
4Spjutspetsen frän Mos uttogs i s a m b a n d m e d o m ä n d r a n d e t av museets r u n - m o n t e r , och blev föremal för en r ö n t g e n u n d e r s ö k n i n g . R e s u l t a t e t av d e n n a blev- e n k o m p l e t t e r i n g av d e n tidigare k ä n d a b i l d e n av spetsens o r n e r i n g . H ä r skall n u ges en beskrivning av spetsen, sådan som den låter sig ses idag.
Spjutspetsen, som iir av järn, b a r en längd av 25,5 cm, bladets b r e d d är 2,8 cm på bredaste stället, och tjockleken vid ö v e r g ä n g e n m e l l a n b l a d och holk är 1,6 cm. Bladet h a r rombisk g e n o m s k ä r n i n g . I h o l k e n s n e d r e del kvarsitter
1
Inv. nr 17950.
2
Gotlands Fornsal, inv. nr C 3308, 3310, 3311, 3313, 3314.
3
Eventuellt kan man till denna gravläggning också föra ett tveeggat, damaskerat svärd
— detta hittades vid annat tillfälle på ungefär samma plats, som det tidigare fyndel gjordes.
4
Spjutspetsen dateras till period Vti, dvs. 200-350 e. Kr., av Almgren-Nerman (s. 117!.);
Stenberger sätter den i 200-talets förra hälft (s. 221), och Krause, som behandlat run-
inskriften, följer den arkeologiska dateringen (s. 81).
Fig. i. Det samlade fyndet med runspjutspetscn trän Mos. Foto N. Lagergren, ATA. — T h e total find with the spear head from Mos.
ä n n u de b å d a n i t a r n a , e h u r u h u v u d e n a är bortfallna. I y t a n h a r gjorts inlägg- n i n g a r m e d silver p å flera ställen. D ä föremälet utsatts för elden, h a r silvret del- vis smält och flutit u t p ä o m g i v a n d e p a r t i e r .
O r n e r i n g e n består av följande i n l ä g g n i n g a r . R u n t n i t h ä l e n sitter e n k l a kret- sar. Vid ö v e r g ä n g e n m e l l a n h o l k och b l a d h a r r u n s i d a n
5tvä l i k a d a n a o r n a m e n t , n ä m l i g e n h e l a kretsar o m g i v n a av p u n k t e r a d e kretsar. O r m s i d a n s o r n a m e n t be- står av dels en krets, från vilken u t g å r fyra p u n k t e r a d e strålar, dels e n krets o m g i v e n av h e l a och h a l v a kretsar. P ä b l a d e t h a r r u n s i d a n fem r u n o r , som transkriberas »gaois» eller »sioag» b e r o e n d e p ä o m m a n börjar l ä s n i n g e n frän vänster eller t r ä n höger.
8Pä r u n s i d a n s a n d r a b l a d h a l v a är ett o r n a m e n t av två S-slingor, vars k o r t ä n d a r förenas av ett r a k t streck, och som är omgivet av p u n k -
5
Den sida av spjutspetsen, pä vilken runorna befinner sig, har här kallats »runsidan».
Den andra sidan benämns »ormsidan» p. g. a. den där befintliga ormfiguren.
6
»sioag» kan inte tydas till något begripligt ord. »gaois» däremot kan eventuellt vara
ett ostgermanskt ord för »skällare», dvs. den eller det — i det här fallet spjutet —, som
skäller som cn hund eller varg, med anspelning pä den tron, att om det sjunger i
spjutet, här man drar ut i strid, det skall lända dess bärare till lycka och fienden
till undergång. — Tolkningen är mycket osäker. Krause, s. 8o t.
Fig. 2. a och b. Spjutspetsen sedd från run- resp. ormsidan.
Foto N. Lagergren, ATA. c.
Röntgenbild av spjutspetsen, sedel från ormsidan. Foto Tekniska Röntgcncentralcn. — a and b. T h e spear head from the rune side and serpent side respectively. c. X-ray photo- graph of the serpent side ot spear head.
ter. Ett stycke frän d e t t a o r n a m e n t åt u d d e n till sitter fem p u n k t e r i kors.
På a n d r a sidan o m S-figuren finns ett system av flera kretsar; d e t är oklart
h u r m ä n g a , och vilket m ö n s t e r de u r s p r u n g l i g e n h a r b i l d a t ; e v e n t u e l l t är d e t
e n triangel m e d e n krets i varje spets. (På fig. 2 e är d e n n a g r u p p endast
X
resp. runsidan. På röntgenbilden, 2 c, avteck- nar sig de kvarsittande silvcrinläggningarna som mörka linjer, under det att spåren efter de urfallna syns ljusare än omgivningen. — d and e. Schematic picture ot serpent side and rune side respcctively. In the X-ray photo- graph the remaining silver is visible as dark lines, while traces ot the missing silver are paler than the surroundings.
0 -
m a r k e r a d med den tydligaste kretsen.) H e l t e n s a m s t å e n d e tycks d e n krets vara,
som b e f i n n e r sig närmast h o l k e n . På ormsielan är bladet u t r u s t a t m e d d e n figur,
efter vilken sidan fått sitt n a m n : e n sicksacklinje m e d p u n k t e r i varje bukt, som
i den m o t s p j u t s p e t s u d d e n v ä n d a ä n d e n h a r försetts m e d en trekvartscirkel med
utsvängda ändar, u t g ö r a n d e o r m e n s h u v u d . N ä s t a o r n a m e n t består av tvä V-
Smärre meddelanden 235
figurer med utrullade ändar, som ställts med öppningarna mot varandra. Tvärs igenom de båda V-na går ett rakt streck frän spets till spets, och i varje »hörn»
har figuren en punkt. Ormsidans andra bladhalva har tre ornament. Det mittersta är en tredelad figur av kretsar, som förenas i en mittpunkt via heldragna, raka streck. Mellan dessa utgår frän mitten punkterade linjer, och utanför varje krets sitter en punkt. Mellan denna figur och holken finns tvä S-slingor av olika storlek ställda efter varandra. I anslutning till dessa är otydliga spår av linjer, som med stor tvekan kan tydas som tvärarmarna i en i så fall uppkom- mande svastika. Pä andra sidan om den tredelade liguren är ett motiv av — i motsats till de ovan beskrivna, jämförelsevis utdragna slingorna — hoptryckta S-slingor, som ställts bredvid varandra, och förenats med en krets.
Ungefär hälften av spjutbladets figurbeskrivningar har gjorts med röntgenbil- dernas hjälp. Runsidans runor,
7S-figur och punktkors är helt synliga för blotta ögat, under det att den ensamma kretsen och den eventuella triangeln tilllöris helhetsbilden via röntgen. Av ormsidans figurer är blott den närmast udden belägna S-figuren helt synlig utan hjälpmedel. Av ormen, V-figuren och den tre- delade figuren är endast fragment synliga med blotta ögat, och den eventuella svastikan (svastikorna) upptäcktes först pä röntgenbilden; när man vet, var denna figur bör sitta, kan man, ehuru inte utan svårighet, skönja spåren efter den di- rekt på spjutspetsen.
Troligen är ännu inte sista ordet sagt ifråga om antalet figurer och deras omfång. Den asymmetri, som gör sig gällande på den närmast holken belägna delen av bladet, låter ana, att det kan ha funnits och kanske ännu finns flera ornament och figurer än dem, som hittills trätt i dagen.
Lena Thunmark
Litteratur
Almgren O. 8c Nerman B., 1923. Die ältere Eisenzeit Gotlands, II, Stockholm.
Krause W. & Jankuhn H., 1966. Die Runeninschriften im älteren Futhark, Göttingen.
Stenberger, M. 1969. Sten, brons, järn, Stockholm.
Summary
The spear head from Mos, parish of Stenkyrka, Gotland (Museum of National Antiquities, no. 17950), dating from the late Roman Iron Age, has been studied by X-ray, whereby the ornamentation was complemented by hitherto unknown details. The ornamentation is in silver inlay (now partly clefect) and consists of five earlier known runic characters, which are difficult to interpret, and groups of figures, among which is a serpent, a tripartite motif with circles and döts and a pattern of Vs, all of which were known lormerly only fragmentarily. No new runes were discovered during tlie study.
Translated by Albert Read
7
