Utgrävningen vid Stora Hästnäs på Gotland 1932 Westlund, Per-Olof
Fornvännen 30, 299-310
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_299 Ingår i: samla.raa.se
UTGRÄVNINGEN TID STÖKA HÄSTNÄS PÅ GOTLAND 1932
AV
P E R - O L O F IV E S T L U N U
Sommaren 1932 företogs u n d e r ledning av antikvarien E r i k L u n d b e r g en g r ä v n i n g s u n d e r s ö k n i n g vid medeltidsgården å egendomen Stora H ä s t n ä s n o r r om Visby. Grävningen, vid vilken u n d e r t e c k n a d fungerade som dagkontrollant, hade till ändamål att söka fastställa g r u n d p l a n e n och funktionen hos en till- byggnad till det ä n n u kvarstående t o m h u s e t . Spår efter denna till- byggnad avteckna sig ä n n u i form av u t s k j u t a n d e stenar och m ä r k e n efter yttertaket i t o r n h u s e t s västra gavel. F . ö. s k v a l l r a r icko den minsta u p p h ö j n i n g i m a r k e n om tillvaron av n å g r a byggnadsrester.
Resultatet av undersökningen Kr i väsentlig g r a d redan bekant ge- nom redogörelser av Lundborg1 e h u r u en utförligare g r ä v n i n g s - berättelse ä n n u s a k n a s . Med h ä n s y n till materialets stora värde för svensk h u s b y g g n a d s f o r s k n i n g torde likväl en s å d a n icke v a r a ulan lietydelse. Det bör emellertid förutskickas, att u t g r ä v n i n g e n ej avsåg att i detalj genomforska byggnaden, en sak som av ekonomiska skäl t y v ä r r ej lät sig göra, ulan endast att få fram så mycket av vad som kunde finnas bevarat, att de viktigaste problemen k u n d e lösas.
— N å g r a lösa fynd av betydelse gjordes icke.
G r ä v n i n g e n blottade g r u n d m u r a r n a till en r e k t a n g u l ä r byggnads- länga av ungefär samma planstorlek som del kvarstående lutset. De ovan omtalade utskjutande s t e n a r n a i dennas västgavel ange att för- band existerat mellan de två husen och all dessa s å l u n d a varit sam tidiga. M u r a r n a s höjd över den u r s p r u n g l i g a golvnivån är i mcdel- lal c:a 30—40 cm. Materialet ä r kalksten, murtjockleken c:a 1 m.
Underst ligger en utskjutande bottensula.
1 Håratorp, i Arkeologiska studior tillägnade 11. K. II. Kronprins Gustaf Adolf, 1932.
Häggska huset i Visby, Vmor 1923, IL 2—3.
Herremannens bostad, Stockholm 1935, s. 211, fig. 180, 181.
300 V E l i - O L O U W E S T L I N D
Fig. 1.
Eldstaden. T. v. gruvan, där bakom ugnen. T. b. stengolvet Mdlan eld- stad och stengolv on uppbruten ränna i golvet.
Ungefär vid mitten av .sydmuren ligger i yttre fasadlivet en hug- gen sten, som m&ste vara tröskelstenen i den ursprungliga ingången.
Av ingångens omfattningar återstå nu inga som helst spår. Etl i murbruk lagl grovl stenblock innanför tröskelstenen synes antyda all, ingången vid ell senare tillfälle satts igen eller på annat sätl för- ändrals. Måhända har detta sketl samtidig! med atl cn nu igenmurad sekundär dörröppning mellan de båda linsen upptogs. Någon invän- dig förbindelse mellan husen har nämligen ursprungligen icke exi- sterat med undantag för en smal kanal genom muren, ledande lill den nedersta våningen i tornhuset.
Vid undersökningen innanför murarna blottades först de mer eller mindre förkolnade resterna efter etl trägolv med planken i öst-västlig riktning. Spåren efter detta trägolv voro överallt iakttagbara, utom i del aordvästra hörnet. Då trägolvet iir törkolnat synes husel ha gåtl under på grund av brand. — Under trägolvet finns ett flisgolv, som emellertid icke är fullständig! bevarat. Som av planen framgår har i flisgolvel uppbrutits en ränna i nord-sydlig riktning ungefär mill i huset. I denna ränna lågo resterna av en bjälke. Troligen har denna avsetts atl bilda uppläggning tör trägolvet, Flisen med lunk
V T i, I. A \ N I N t; B ,v V I I) s T o II .1 // i S T N A S 301
Fig. 2.
Eldstaden. T. Ii. barden med gruva. T. v. i förgrunden ugnen.
i fogarna — iir lagd i fin sand, som är Utbredd över ett lerlager, i vilke! i sin tur förekommer sot och enstaka I skärvor och vilket troligen utgör det äldsta golvet. Under leran ligger den ursprungliga sanden. Leran tycks ha blivit påförd över rummets hela yta.
Vi skulle sålunda i huset ha alt räkna med tre olika perioder, mar- kerade av var sitl golv: först ett lergolv, därefter ett flisgolv och slut- ligen ett trägolv. I sydvästra hörnet av rummet fanns också ett golv- parti av murbruk. Någon motsvarighet till detta murbruksgolv har ej kunnat påvisas i de hittills undersökta delarna av rummet. Under murbrukslagret ligger lera och därunder som vanligt sand.
Av största betydelse var upptäckten av resterna efter en eldstad, ty därigenom blir byggnadens karaktär av bostadshus fastslagen.
Eldstaden ifråga är emellertid starkt ruinerad och särdeles svår atl rekonstruera. Tydligen har den vari! av riiti komplicerad art. Vid västra gavelväggen i rummets mittlinje låg på marken ott antal flata stenar, starkt soliga. Framför dessa påträffades i golvet en hästsko- formig fördjupning med öppningen riktad mot nämnda stenar. För- djupningen, fylld med aska, hade kanter av starkt skörbränd sten.
Det tycks som om här vore cn direkt på marken utlagd härd med
302 P E R - O L O F W E S T L U N D
2rr
*H
»ti
^4^
*u
*M
*H
«H
*H
- t i o H
£ CO C
*8g
T3 cy «
SS w3 i r
Ils
C U —
— to g
— c
ä _"° 3
; a t fl
. o _:
^ Sa-12
a a » | |
eo
SfflK
•• "8 "i > c
a i i » *
w • . c 9 t . -K ma"* f.
* * ^ a -
•g s-s s-ja
u a B 3
** 5 *« « •- w g «- c s
— a cy ai ^
- 1 °"S =• H
° >• a:
£ = B -5 S"
;o *
3*0 j
il-
— u « i • —
i&l
311
U T G R Ä V N I N G E N V l l ) S T O R A II A S T N A S 303
framförliggande gruva. Ovanpå härdstenarna låg bränd lera, må- hända tydande på någon ombyggnad av härden.
Omedelbart intill härden låg i nordvästra hörnet ännu cn stor eldstadsanordning, vilken sedan de översta lösa jordlagren i rummet bortschaktats, gav sig tillkänna som en låg upphöjning av ej fullt kvadratisk plan, utsträckningen i norr—söder något större än i öster—väster. Sin största höjd hade denna vid västra gavelväggen, där den nådde samma höjd som själva yttermuren, därefter sluttade den ned mot öster, där den knappast höjde sig något alls över sten- golvet. Materialet iir kalksten lagd i lera och kalkbruk. Åtminstone två sorters kalkbruk kunde påvisas. I upphöjningens östra ände, ungefärligen gränsande till den linje, där stengolvet måste ha bör- jat, låg som bottenplatta cn skörbränd kalkstenshäll av numera ore- gelbunden form. De omgivande stenarna voro brända på den sida, som vette mot nämnda häll. Otvivelaktigt rör det sig här om en ugn.
Det synes även som om ugnsmynningen med gruvan varit vänd utåt rummet till i stället för åt härden med dess gruva, ehuru det nu är omöjligt all avgöra om della drag tillhör ett ombyggnadsstadium. La- gerföljden under den brända bottenplattan är följande: längst ner sand, därovan ett lerlager, slutligen ett murbriikslager. — Något utbil- dat förband mellan detta bottenparti av ugnen och ytterväggarna existe- rar icke. Endast på ett ställe, vid ugnens sydvästra hörn gripa några av ugnens stenar ett stycke in i fördjupningar i väggen, dock så ytligt alt det k a n röra sig om en tillfällighet. Att märka är slut- ligen, att ugnen tydligen utgjort eldstad under byggnadens senare livstid; det är däremot osäkert huruvida detta är fallet även beträf- fande härden.
Hela eldstadsanordningen skiljer sig i flera avseenden från de hit- tills kända eldstäderna av motsvarande art på Gotland — vilka vis- serligen inte äro många. Erik Lundberg har beskrivit ett par av dem.2 Huset i L a u har i sin tillbyggda del en stor eldstad, belägen omedelbart t. b. innanför entrédörren till det sydligaste rummet. 1 sitt ursprungliga skick består den av en ugn, vars botten ligger upp- höjd över golvet. I samma plan som ugnsbottnen ligger framför den mot dörröppningen vända ugnsmynningen den öppna härden, som samtidigt fungerat som askgruva. Ugnens valv är delvis infällt i
- Iläggska huset i Visby. — Lau och Iliiggskii huset datoras bär av Lundberg till 1200-talets mitt, Ilästuäs till 1300-tnlets början.
304 P /•; I I - o L O E W E S T L V N I)
Pig. 4. (Underskrift so motstående sida.)
U T G R A V N I N G E N V I D S T O R A H A S T N A S 305
nischer i hörnet mellan nord- och västväggarna. Av eldstaden i H ä g g s k a h u s e t i Visby återstår bl. a. en dylik ugnsnisch, medan däremot själva ugnen och härden saknas. Eldstaden är här icke placerad på ingångssidan utan vid bortre kortväggen av rummet.
Medeltidsruinen vid L i n d e kyrka har två eldstäder med stora ugnar, varav den äldsta har en med Lau analog inplacering i rummet, d. v. s. på ingångssidan. Även väggnischen finns här. Liksom i Lau ligger själva ugnskroppen, som är relativt väl bevarad, dock stumt mot väggarna. Den är stor och hög, byggd av huggen kalksten.
Frontsidan är tyvärr förstörd. Den återstående fria (lång-) sidan visar ett stycke över golvet en huggen liålkälslist. Ugnens över- parti har således skjutit något ut över det undre. Ugnen är murad i ett starkt lerhaltigt kalkbruk. Ärilen består av små runda stenar i lera, som blivit bränd. Valvet är försvunnet. Invändigt utgöres ugnens stomme av stora kullerstenar med jord och lera. Tyvärr är även askgruvan fullständigt försvunnen.
Sammanfattas de gjorda iakttagelserna se vi sålunda, att Lau och Linde och troligen även Häggska huset ha eldstäder, bestående av- ugnar, som visserligen ej ligga i förband med ytterväggarna, men vil- kas övre delar (ugnsvalvet) till en del instoppats i nischer, som för detta ändamål utspanats i väggarna. Framför ugnsmynningen ligger askgruvan, som i varje fall i Lan samtidigt fungerar som härd;
denna härd är anbragt på en pall över golvet.
Från denna typ avviker eldstaden i Hästnäs i flera avseenden.
Först och främst ligger här härden direkt p å g o l v e t mitt framför ena väggen. Det är ett typologiskt sett ålderdomligare drag än Lau
— egendomligt i en f. ö. så bekväm och rikt organiserad anläggning som Hästnäs. Ugnens ålder är svår att nu avgöra. Den är givetvis omgjord, och de sparsamma antydningarna till hur den kan ha varit konstruerad torde man ej böra bygga några vittgående slutsatser på.
Lika svårt är att avgöra om den är ursprunglig. Att dess botten- parti — det enda som bevarats — ej ligger i säkert förband med väg- garna, säger ingenting, enligt vad vi lärt i de ovan skildrade fallen.
En förnyad undersökning skulle möjligen kunna ge ett mera po- Till fig. 4 å motstående sidti.
Sektion ö.-v. genom tornhuset. Den streckade linjen under marklin jon t. b.
betecknar golvnivån i den rivna tillbyggnaden. — Väggen, som avskiljer galleriet, är nu till största delen riven. Att en hel vägg tidigare existerat framgår dock bl. a. därav att sjiår efter en dörrkarm finnas i det ännu kvar-
stående partiet av väggen.
20 — Fonwänncit 1935.
300 V E l i - O L O F H E S T I. U N D
O 1 l i i i i l i n i l
Srn.
=1 Fig. 5.
Sektion gonom trappupjigångon i tornhuset, visande försvarsanordningarna.
Trätrappan över fallgropen har varit upptällbar.
sitivt resultat. Som det n u är, ä r o faktiskt flera f ö r k l a r i n g a r till eldstadskomplexet möjliga. H ä r d e n s ålderdomliga typ gör, att man i varjo fall g ä r n a t r o r den v a r a u r s p r u n g l i g , h ö r a n d e ihop med ler- golvet. Vid a n l ä g g n i n g e n av ugnen — om denna n u ä r s e k u n d ä r —
U T G R Ä V N I N G E N V I D S T O R A H Ä S T N Ä S 307
0 1 1111111 111 Iz
Fig. 0.
1'lan av tornhusets l:a våning.
Bestar nu av ett enda rum, övertäckt med ett kryssvalv, i s. och ö. vilande pä breda, sköldbägsliknande tunnvalv. Tydliga spår i putsen ge vid handen, att det av den ö. »sköld- bågen» avläckta utrymmet varit avskilt genom en brädvägg till etl litet inre rum, belyst genom en glugg pä nordsidan, vilken av byggnadstckniska skäl måste vara ursprunglig.
Hela rummet är putsat och kalkstruket. I det yttre, större rummet är antalet överkalk- ningar stort (de bilda ett lager av c:a 2 cm tjocklek), i det inre rummet betydligt mycket lärre. Detta tyder pä all medan det yttre rummet länge nyttjats som daglig uppehålls- plats, det inre >aril ett biutrymme av nägot slag. Ar della biutrymme ursprungligt? För sä vitt jag kunnat finna äro de i taket befintliga putskanlcrna, som smetats emot den skiljande brädväggen, av sekundär art. Emellertid finns det även häl i taket efter cn bjälke, mot vilken väggen upptill fatt stöd, och dessa bjälkhål äro med all säkerhet ur- sprungliga. Kommer härtill att det inre rummet upplyses genom en egen liten fönsterglugg.
torde man nog med rätt stor säkerhet kunna räkna med att tvärummighclen hör med i den äldsta planen. Förmodligen fär man tänka sig brädväggen utförd i stavkonstruk- tion i likhet med vad fallet är beträffande de små rum, som finnas inredda i övervå-
ningen i en del gotländska kyrktorn, exempelvis i Älskog och Lye.
har kanske den föregående eldstaden slopats och en ny härd anord- nats. F. ö. är det väl ej alldeles otänkbart att den här beskrivna härden och ugnen existerat vid sidan av varandra, i vilket fall ugnen k a n ha haft sin egen gruva, belägen åt öster, således ej åt härden till — ett eldétadsk o m p 1 e x således, av en inom vår allmoge- kultur ofta förekommande typ.
308 P E R - O L O F W E S T L U S D
E n fråga, som hittills ej alls berörts, men som ä r mycket viktig för uppfattningen av utseendet hos det rum, varom denna artikel hand- lar, ä r frågan om rökavloppets k o n s t r u k t i o n . I två av de ovan skild- rade eldstäderna — H ä g g s k a huset och L a u — finnas s k o r s t e n a r och r ö k f å n g av högst k a r a k t e r i s t i s k typ, bestående av en kraftig båge, som ä r slagen mellan två av rummets motstående v ä g g a r och som u p p b ä r den väldiga s k o r s t e n s m u r e n . Det ä r alltså fråga om ku- polskorstenar.3 D å på Gotland dylika k u p o l s k o r s t e n a r förekommit redan på 1200-talet, frågar man sig, om icke även H ä s t n ä s varit ut- r u s t a t med en liknande. Det finns dock inga direkta s p å r efter en s å d a n bevarade. E n från s y d m u r e n inåt rummet u t s k j u t a n d e (ohug- gen) sten ligger för n ä r a s. v. hörnet för att k u n n a v a r a anfangssten till en skorstensbåge, då skorstenen bör h a varit minst lika bred som h ä r d och ugn. Dessutom ä r stenen ifråga s e k u n d ä r , e n ä r den ligger ovanpå trägolvet. Den ä r vidare b r a n d s k a d a d n e d t i l l , ty- dande på, att den dock varit med vid golvbranden och s å l u n d a existe- r a t u n d e r b y g g n a d e n s livstid. V a d ä n d a m å l den tjänat ä r svårt att n u avgöra, k a n s k e h a r den burit en avloppsvask. — Intet h i n d r a r j u emellertid att anfanget såsom i H ä g g s k a huset varit placerat ett stycke upp på väggen och s å l u n d a försvunnit vid m u r a r n a s rivning.
Nyss a n m ä r k t e s även att golvet i eldstadspartiet söder om h ä r d e n tycks h a varit a n n o r l u n d a beskaffat än i rummet i övrigt. Ä r slutsat- sen riktig skulle den möjligen k u n n a t a g a s till intäkt för ett på- stående, att rummet ägt skorsten av typen H ä g g s k a huset — L a u . M å h ä n d a får befintligheten av ett a n n o r l u n d a beskaffat golv i H ä s l n ä s h u s e t s b o r t r e del, där eldstaden är belägen, t y d a s så, att en stor skorsten funnits, vilken välvt sig även över det med m u r b r u k belagda golvpartiet. Detta får h ä r i g e n o m en g a n s k a n a t u r l i g förkla- ring. F ö r h å l l a n d e t är j u välbekant från m å n g a av v å r a allmoge- stugor, som h a stenlagl golv i »köksområdet» men trägolv för övrigt.
3 Direkta motsvarigheter till detta vårt gotländska material finnas bl. a.
i England, där Y a n w a t h h a l l uppvisar on ur skilda synpunkter högst intressant eldstad av donna typ (avbildning i Herremannens bostad, s. 225).
Fullt adekvata exompol, ehuru synbarligen mycket sällsynta, äro iiveu representerade i allmogearkitekturen (ott synnerligen karakteristiskt och om Hästnäs erinrande fall, en b o n d s t u g a f r å n E s t l a n d , avbildat av II c i k o 1 i Journal de la société Finno-Oiigriomio. IV. Helsingfors 1888, s. 135).
UT G Ii AV S I S GE S V I D S T O R A II AS T S ÄS 309
Är hypotesen om en skorsten riktig, återverkar detta givetvis även på rekonstruktionen av husets exteriör.
De bevarade resterna av det försvunna Hästnäshuset äro, såsom av ovanstående framgår, för få och obetydliga för att en mera detal- jerad rekonstruktion skall kunna byggas på dem. För att en sådan skall kunna åstadkommas torde bl. a. krävas undersökning av flera gotländska medeltidsgårdar, vilka kunna uppvisa detaljer, analoga med förhållandena i Bästnäs, men bättre bevarade.
'H
y
B»''*
H * « H B B ,
I
fcOMfc
' & C É B W ' ' J w
W - - * m0*St*gL>-*
^ >
feta
r
•
Fr^
n
jfrifcfrl
».vt,/- W1
• j M i
M S i>v^
-f É&^
• ^ W ^e
F i g . 7.
Stora l l ä s l n ä s o m k r i n g 1807.
lifter etsning av A. T. Gellerstedt.
3 1 0 P E R - O L O F W E S T L U S D
Z U S A M M E N F A S S U N G
F.-O. WESTLUND: Die Ausgrabuug bei Stora Hästnäs auf Gotland 1932.
Boi dem Geböft Stora Ilästnäs nördlich von Wisby auf Gotland steht noch heute ein mittelaltorliehes, turmartigos Gebäude in vier Stockwor- kon mit oinem Golass iu jcdom Stockwork. Das fragliche Gebäube ist in dio Zeit um 1300 datiert worden. Es ist mit Verteidigungsvorrichtungen versehen und hat den Charakter eines Vorrats- und zugleich Wohnhauses.
An dor einen Giobolmaucr desselben hat urspriinglich oin nunmehr ver- schwundenos, cinstöokiges Gebäude gologon. Um näbero Kenntnis von dor Art und dem Aussoheii dieses niodrigcren Gobäudcs zu erhalten, wurden im Sommor 1932 unter Leitung von Autiquar Erik Lundberg Grabungen vorgonommen, boi donen Verf, als Tagkontrollant fungiorte. Dabei wurde Eolgondes festgestellt.
Der verschwuiidonc Anbau ist aus Kalkstein errichtet gewesen und bat cinon rechteckigen Grundriss von etwa derselben Grosse wie das Tunnhaus gehabt. Spuron des Dachcs zoichnen sich noch im Putz des Turmhauses ab. Der Eingang hat sich in der Siidwand befundon. Eino direkte Verbindung zwischen dom Turmhauso und dem nicdrigeron llauso hat urspriinglicli nicht bestanden. Drei verschiedene Fussbodonscliiehten konnton festgestellt worden. Zuoborst oin vorkohlter Holzfussbodon, dar- unter ein Kalkstoinfussboden, zuunterst oin Lohmfussboden. An der einen Giobolmaucr dos Hauses bat auf dem Boden ciu Hord aus flachen Steinen mit einer Aschoiigrnbo davor gelegen. Neben diesem Herde hat in der Ecke oin Ofen gestandeu. Auf der anderen Soite dos Hördes bestand dor Fussboden aus einer Mörtclschicht. Dio Entdockung einer Feucrstätte in dom Gelass ist wichtig, denn sie beweist, dass es sich hier um einen Wohn- raum handelt. Dio fjborreste der Feucrstätte sind indessen sehr frag- raoiitarisoh und oino Rekonstruktion daher schwierig. Dor Herd ist ver- mullieh von Anfang an dagewesen, ob auch der Ofen, ist dagogen un- sicher. Ob eiu Rauchkanal vorhanden gewesen, ist auch schwer zu ent- scbeiden, gewisse Umstände schoinon aber dafiir zu sprechen.
Eine mehr ins Einzelnc gelicndo Rekonstruktion ist zurzoit unmöglich, diirfte abor vielleicht später ausgofilhrt worden könnon, wonn dor got- ländiscbo mittelalterliche Ilausbostand mehr durchforscht sein wird.
