En västgötsk bygelnål från tidig järnålder Ringquist, Per-Olof
Fornvännen 49-51
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_049 Ingår i: samla.raa.se
Smärre meddelanden
En västgötsk bygelnål från tidig järnålder
I Vist strax n o r r o m U l r i c e h a m n u n d e r s ö k t e s v i n t e r n 1964-65 en hög m e d ett jord- b l a n d a t k ä r n r ö s e . H ö g e n låg p ä en lerslätt ca 80 m öster o m Ä t r a n och ca 2 k m u p p s t r ö m s dess utflöde i Å s u n d e n , o m e d e l b a r t intill riksväg 46.1
H ö g e n var ca 8 m i d i a m e t e r och ca 2 m hög. D e n var emellertid skadad och starkt k r i n g s k u r e n och dess u r s p r u n g l i g a d i a m e t e r t o r d e ha u p p g å t t till ca 11 m.
E n stenfylld terass i d e södra och östra d e l a r n a visar att h ö g e n u r s p r u n g l i g e n haft ett ca 3 m b r e t t och 30 cm högt briitte. S p r i d d a rester av en yttre fotkedja och en inre k a n t k e d j a k u n d e också iakttagas. Rosets k ä r n m a t e r i a l utgjordes av ca 20 cm stora r u n d a d e s t e n a r och fyllning av mylla. P ä olika häll i a n l ä g g n i n g e n påträf- fades sex avlånga, ca 1-2 m höga s t e n a r av vilka n å g r a var resta, n e d g r ä v d a i d e n u r s p r u n g l i g a m a r k y t a n . N ä g o t direkt k o n s t r u k t i v t s a m b a n d m e l l a n dessa s t e n a r k u n d e dock inte utläsas.
I roset påträffades s a m m a n l a g t 14 k o n c e n t r a t i o n e r av b r ä n d a ben och kol samt föremål från ä l d r e och yngre j ä r n å l d e r . B l a n d d e senare kan n ä m n a s ett s. k. lyr- formigt eldstål, n ä r m a s t av Petersens typ R 426, som a l l m ä n t kan d a t e r a s till vi- k i n g a t i d2 och möjligen vendellid.*
D e t intressantaste fyndet utgöres av en bygelnäl av j ä r n , vilken påträffades i ett sotlager pä rosets b o t t e n (fig. 1). N å l e n är starkt g l ö d p a t i n e r a d och i sällsynt gott bevaringstillständ. Dess längd iir 11,2 cm. N å l e n s ten är r u n d a d , ca 3 m m tjock och u p p t i l l avslutad m e d en svagt konisk, ca 4 m m b r e d k n o p p . Ca 11 m m n e d a n f ö r d e n n a är d e n i övrigt raka n å l e n u t h a m r a d till en e n k e l äsad ca 3 x 3 m m stor by- gel med fyrsidigt tvärsnitt. P a r t i e t ovanför bygeln h a r en e n k e l horisontell vulstor- nering och bygeln är pä framsidan p r y d d med små g r u p p e r av snedställda streck.
N å l e n läg ej i k o m b i n a t i o n med a n d r a föremål. D e t är d e n första k ä n d a bygel- nålen frän Västergötland. I Bohuslän och G ö t e b o r g h a r f r a m k o m m i t ett a n t a l by- gelnålar, vilka dock h a r n å g o t a v v i k a n d e form.4 E n viss likhet m e d Vistnälen h a r
1 Belägen på stadsäga 970. Nr 17 i Raä:s fornlänniingsregister. Undersökningen utfördes av förf. i Riksantikvarieämbetets regi. För alt arbetet skulle kunna genomföras trots tjäle och snö byggdes högen in i ett »hus», en träkonstruktion täckt av presenningar.
Rapport ATA.
' J. Petersen, Vikingetidens redshaper, Oslo 1951, fig. 231, s. 433; H. Arbman, Birka, I, Uppsala 1943, Tat. 144: 5-7. I. Serning. Dalarnas järnålder. Malung 1966, s. 82; Vabgärde 12 och 15 i Museet för nordiska fornsaker, I p p s a l a .
3 G. Gjessing, Studier i norsk merovingertid, Oslo 1934, s. 75.
' A. Fredsjö, Forngraven i Härlanda, Göteborg. I. Gravfält A. Göteborgs musei årstryck 1051-52, s. 295 f., 312; N. Niklasson, Gravhög vid Bräcke i Bottna sn, Bohuslän. Rapport till Göteborgs Ark. Museum 1936; S. Andersson 111. fl., Nya gravfynd frän Lid i Rödbo sn.
Bohusläns hembygdsförbunds årsskrift 1965, s. 25 ff.
4 —674351 Foniviinncn H . q, 1968
5° Smärre meddelanden
Fig. i. Ornerad bygelnäl av järn. — Ornamentcd crop- necked pin ot iron. Vist, Ul- ricehamn, Västergötland, I / I .
en bygelnål frän Spärlinge i Skåne, påträffad i ett lerkärl av en typ som e r i n r a r o m d e n yngsta b r o n s å l d e r n s k e r a m i k .3
E n d a s t p ä G o t l a n d f ö r e k o m m e r i Sverige b y g e l n ä l a r i större a n t a l , är 1950 i sam- m a n l a g t 21 s a k k u n n i g t u n d e r s ö k t a skelett- eller b r a n d g r a v a r .0 E n l i g t d e n av Nylén u p p g j o r d a relativa k r o n o l o g i e n skulle »bygelnålar m e d hals och k n o p p eller kul- formigt h u v u d » tillhöra p e r i o d B av d e n g o t l ä n d s k a förromerska j ä r n å l d e r n .7 D e n n ä r m a s t e m o t s v a r i g h e t e n till Vistnålen t o r d e vara en b r o n s n ä l frän en grav vid Visby flygplats, f u n n e n tillsammans m e d en enkel halsring av j ä r n , som a n k n y t e r till h a l s r i n g a r i n o m J a s t o r f k u l t u r e n s föremålsbestånd. F r ä n en b r a n d g r a v vid K l i n t e g å r d a i V ä s t k i n d e sn föreligger flera j ä r n n å l a r , av vilka en h a r r u n d ten, bygel u t a n b r e d d n i n g samt hals.8
5 H. Arbman, Zur Kenntnisse der ältesten Eisenzeit in Schweden. Acta Archaeologica, V, Köbenhavn 1934, Abb. 14 a-b, s. 21.
' E. Nylén, Grop-ncckeel pins — »Kropfuadeln», Vallhagar I, Copcnhagcn 1955. s. 460 ff.
T E. Nylén, Kontakt erhållen mellan yngre och äldre förromersk järnålder. Fornvännen 1962, s. 5.
8 E. Nylén muntligen till fört. 1967. Jfr TOR 1961, s. 58.
Smärre meddelanden 51
Vistnälen saknar detaljerade motsvarigheter men tillhör utan tvivel en grundtyp som kan hänföras till den äldre törromerska järnåldern. Det är ett intressant till- skott till det sparsamma materialet frän fastlandets äldsta järnålder, vilket ännu knappast tillåter en findatering av nålen i fräga. Undersökningar under senare är, särskilt i Östsverige, låter dock förmoda att utbrcdningsbilden kan komma att ändras.
Per Olof Ringquist
Summary
An account is given of the investigation of a burial at Vist, north of Ulricehamn, Västergötland. Among the items found was a well-preserved ornamented crop- necked pin of iron, which can be dated to the early pre-Roman Iron Age.
Translated by Richard Cox
Vendeltid eller vikingatid?
Den yngre järnålderns föremälsbeständ domineras framför allt av tvä huvudgrup- per: ett vendeltida och ett vikingatida. Den viktigaste skillnaden dem emellan torde vara, att de vendeltida smyckeformerna i regel endast uppträder i enstaka exemplar, ofta skickligt utförda med en särpräglad, av djurstilarna dominerad or- namentik, medan de vikingatida formerna i regel iir utförda i massupplaga. Bertil Almgren har i sin avhandling urskiljt en grupp föremål och stilelement, vilka synbarligen tillhör ett övergångsskede mellan dessa båda grupper. Det gäller de eldstälsformadc hängena, de ornerade bronsnycklarna samt vissa ovala spännen.
I det följande tas en liten grupp av de senare upp till behandling.
Övergångstidens ovalspännen synes i regel vara större än de rent vendeltida och mindre iin de rent vikingatida. Deras längd uppgår enligt Almgrens mätningar till ca 6-11 cm, och deras bredd utgör ca 50 procent av längden. Ornamentiken domi- neras ofta av en markerad, pärlad mittlinje och kanten är likaså ofta utformad som en pärlstav. Ornamentiken i övrigt kan bestå av det rent vendeltida djur- mönstret eller av ett mcdaljongmönster med inskrivna fyrfotadjur.
De allra flesta av de ovalspännen, som hör till denna mellangrupp, är enstaka exemplar utan exakta motsvarigheter. Inte heller kombinationsdateringcn kan ge en närmare uppfattning om deras tillhörighet till ett vendeltida eller ett vikinga- tida material (B. Almgren 1955, s. 81 ff).
Nyligen har M. Dreijer publicerat ett par ovalspännen, tillhörande övergångs- tidsgruppen, och funna vid Sundby, Sunds socken pä Åland. De är ca 7,5 cm långa och ca 4,1 cm breda. De karaktäriseras av en pärlad mittås, en pärlad kant, ett rut- mönster längs kanten samt ett närmast stil IIl/E-påverkat mönster med ett plas-
