• No results found

Inskriften på prosten Andreas Thorstani Eurelius' gravsten i Ör Blomgren, Sven Fornvännen 168-170 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1977_168 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Inskriften på prosten Andreas Thorstani Eurelius' gravsten i Ör Blomgren, Sven Fornvännen 168-170 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1977_168 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Inskriften på prosten Andreas Thorstani Eurelius' gravsten i Ör Blomgren, Sven

Fornvännen 168-170

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1977_168

Ingår i: samla.raa.se

(2)

Inskriften på prosten Andreas Thorstani Eurelius' gravsten i Or

Av Sven Blomgren

På vapenhusets yttervägg i ö r s kyrka i Dals- land äro fyra gravhällar inmurade, vilka före den 1900 företagna restaurationen lågo i ko- ret över de gravar, i vilka fyra kyrkoherdar under 1600-talet fått sina sista vilorum. En av dessa var Andreas Thorstani Eurelius, som var kyrkoherde i ö r 1658-1685 (eller 1686) och prost över Södra Dals kontrakt från 1669.

I sitt första äktenskap med M a r i a Bluthera, dotter till företrädaren G u n n o Brynolphi Blutherus, fick han åtta barn, bland dem so- nen G u n n o Eurelius, den kände skalden, ad- lad Dahlstierna. Namnet Eurelius är taget efter ö r ; eu är en skrivning för ö-ljudet. Yt- terligare biografiska uppgifter lämnar Ede-

stam i Karlstads stifts herdaminne V s.

156 f. På gravstenen finnes en på elegiska di- slika avfattad latinsk inskrift, som p å grund av långvarig nötning delvis är mycket svår- läst. Den är återgiven av J. H a m m a r i n i Carlstads stifts herdaminne I I I (1848) s. 72, men hans läsning är p å några ställen icke korrekt. Senare h a r inskriften behandlats av Erik Noreen i Samlaren (Noreen 1936, s.

217 f.). E h u r u denne gjort några ändringar i Hammarins text, är icke heller hans läsning helt tillfredsställande. Efter att på ort och ställe ha undersökt inskriften anser jag, att den bör läsas på följande sätt:

Praepositus situs hoc tumulo est laudabilis olim, ille greges pavit pastor et ö h r a ^ tuos

2

. Scilicet Andreas Torstani

3

Eurelius aevi

bis septem vidit candida lustra sui.

Non genus aut proavi grandem fecere nec auctum, nam pater huic* nullas ipse reliquit opes.

Firma sed adversis nec

5

mens elata secundis virtutis titulos auxerat usque suae.

Prima sibi coniux octo bona pignora liquit®, altera cum nata tempora cana senis viderat; hoc vixit t a n q u a m moriturus in orbe.

Astra tenent animan, nomina

7

farna refert.

1

öhra Blomgren, Ohra Hammarin, Noreen.

2

tuas Hammarin, rättat av Noreen. 'Thorstani Hamma- rin, Noreen *huic Blomgren, utelämnat av Ham- marin, lucka markerad av Noreen 'nec Blomgren, nunc Hammarin och Noreen. Hiqvet Hammarin,

rättat av Noreen. ''nomina Hammarin och Blom- gren, nomen Noreen, men daktyl' är regelmässig i pentameterns andra hälft, och plur. nomina brukas poetiskt i stället för sing.

Fornvännen 72

(3)

Eurelius' gravsten i ö r 169

I den latinska texten står, att den första hust- run lämnade efter sig å t t a goda barn [octo bona pignora liquit), men av dessa dogo en- ligt Edestams herdaminne tre i späd ålder och voro tre dödfödda. Andreas Thorstani var född 1616. Enligt gravskriften framlevde han två gånger sju lustrer, d.v.s. 70 år, var- för Noreen håller för sannolikt, att han dog 1686. Dock kan inskriftens författare av- rundande ha brukat detta uttryck, även om den avlidne icke hunnit fullborda sitt fjor- tonde lustrum. Elgenstierna uppgiver i Sven- ska adelns ättartavlor (adl. ätten Dahlstierna,

tab. 1), att Andreas Thorstani dog 1685 eller 1686, Edestam anger 1685 som hans dödsår.

Noreen anser det sannolikt, ehuru ej bevis- ligt, att gravskriften författats av G u n n o Dahlstierna, som omkring 1690 besökte sin hembygd. I språkligt hänseende synes intet strida emot detta a n t a g a n d e ; tvärtom åter- finnas vissa detaljer i Dahlstiernas latinska dikter, så det nyss n ä m n d a nomina i stället för nomen. (Jfr i Noreens edition av Dahl- stiernas dikter följande ställen: I I 37; I I I 6, 28; V I I I 93.)

Till sist ett försök till metrisk översättning:

H ä r är en fordom berömlig prost lagd till vila i graven.

H a n dina hjordar, o ö r , förde som herde i bet.

Anders Torstens son Eurelius var h a n ; av levnad uppleva två gånger sju lyckliga lustrer han fick.

E j genom börd eller förfäders ätt blev han stor eller upphöjd, ty ingen rikedom kvar lämnade honom hans far,

utan i motgången fast och i medgång ej gripet av högmod hade hans sinne alltjämt ökat hans dygders beröm.

Första hustrun gav honom åtta barn, men den andra åldringens tinningar grå samt med en dotter fick se.

Såsom den där skulle dö, i denna världen han levde.

Himmelen hyser hans själ, ryktet förtäljer hans namn.

( I vers 10 kan tempora betyda både "tin- ningar" och " t i d ( e r ) " ; om m a n antager den senare betydelsen, f å r ' m a n anse, att attribu- tet cana genom hypallage förts till tempora i stället för till senis.)

I gravstenens hörn finnas de fyra evange- listernas symboler och kring kanterna ett bi- belspråk, nämligen Rom. 14:8, av vilket åt- minstone följande ord k u n n a urskiljas: " . . . och ingen döör sig sidfwom; lefwe wij så lefwom wij Herranom, döö wij så döö wij Herranom . . ."

Referenser

Dahlstierna, G. Eurelius. Samlade dikter utgivna av E. Noreen I, II. 1920—1928. Svenska för- fattare utgivna av Svenska Vitterhetssamfun- det VII. Stockholm.

Edestam, A. 1965—76. Karlstads stifts herdamin- ne I—V. Karlstad.

Elgenstierna, G. 1925—1936. Den introducerade svenska adelns ättartavlor I—IX. Stockholm.

Hammarin, J. 1845—49. Carlstads stifts herda- minne I—///. Carlstad.

Noreen, E. 1936. Andreas Th. Eurelius gravskrift.

Samlaren. Ny följd 17. Uppsala.

Fornvännen 72

(4)

170 Sven Blomgren

Die Inschrift auf dem Grabstein des

Probstes Andreas Thorstani Eurelius in Or

Der Probst Andreas Thorstani Eurelius wur- de einst im C h o r der Kirche in ö r in der Provinz Dalsland bestattet. Sein Grabstein wurde bei der Kirchenrestaurierung im J a h r e 1900 ins Freie gebracht und in die Aussenwand der Vorhalle eingemauert. Andreas Thorstani Eurelius war 1658-1685 (oder 1686) Pfar- rer der Gemeinde ö r u n d seit 1669 auch Probst der sudlichen Probstei d e r Provinz Dalsland. I n seiner ersten Ehe mit Maria Bluthera, der Tochter seines Amtsvorgän- gers, hatte er nebst anderen Kindern den Sohn G u n n o Eurelius, der als bedeutender Dichter unter dem Namen Dahlstierna ge- adelt wurde. Auf dem Grabstein findet sich eine in degischen Distichen abgefasste la- teinische Inschrift, die wegen langjähriger Abnutzung jetzt teilweise n u r mit grösster Schwierigkeit gelesen werden känn. Diese Inschrift ist 1848 von J. H a m m a r i n und 1936 von E. Noreen veröffentlicht worden.

aber es ist ihnen nicht gelungen, einen ein- wandfreien T e x t herzustdlen. Der Verfasser dieses Aufsatzes, der die Inschrift an O r t und Stelle untersucht hat, mochte hoffen, in der oben gegebenen Fassung die Verse richtig gedeutet zu haben. Noreen glaubte, dass der ebenerwähnte Dahlstierna während eines Auf-

enthaltes in der H e i m a t u m 1690 die I n - schrift geschrieben haben känn, und in sprachlicher Hinsicht spricht m. E. nichts dagegen; v i d m e h r finden sich einige Ein- zelheiten auch in den lateinischen Gedich- ten Dahlstiernas, so z.B. der poetische Plural nomina statt des Singulars nomen, den No- reen fehlerhaft gelesen hat.

Fil. dr

Sven Blomgren Norra gatan 6 462 00 Vänersborg

Fornvännen 72

References

Related documents

Lindquist menar, att det skiljetec- ken som står efter pan »hjälper till att säkra radindelningen» och kommer så till följande halvstrof (jag ersätter Lindquists accenter

Lindahl tycks knappast vara medveten om — han diskuterar i varje fall icke — risken för att den gamla stadkärnan, isolerad frän handelscentrum, blir ett reservat utan urbant

Uppenbarligen h a r — åtminstone för den ene utgiva- ren — Sveriges Kyrkor varit något mer än elt konsthistoriskt in- ventarium: »En intresseväckande historisk skildring av

Därpå tyder ej blott dess allmänna karaktär och läge i förhållande till den medeltida yttermuren, utan den finnes även omtalad i Olaus Magnus Historia, där det i andra

En liten skiss av Magnus Gabriels hand finnes visserligen bevarad (fig. 18), men den har ju icke mycket gemensamt med den kyrka, som verk- ligen blivit utförd. Den nu

Statens Historiska Museum har i sin ägo ett stenklot från Södermanland, inv.-n:r 15,651, ornerat med koncentriska cirklar, vilket enligt en icke fullt bevisad, men troligen

Konung Harald kom med sin här till Tunsberg i Viken och fick då höra, >att sveakonungen Erik Emundsson hade underlagt sig Värmland och tog skatt av alla skogsbygderna där,

Däremot har sommarens undersökning icke givit några föremålsfynd, som kunnat inplaceras i den tid, som ligger mellan de äldsta gravarna pä gravfältet frän senare delen av