Till tolkningen av ett par inskrifter å medeltida kyrkklockor Blomgren, Sven
Fornvännen 1968(63), s. 208-210
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_208
Ingår i: samla.raa.se
2o8 Smärre meddelanden
Till tolkningen av ett par inskrifter å medeltida kyrkklockor
I sitt stora a r b e t e o m Sveriges m e d e l t i d a kyrkklockor r e d o g ö r Mats A m a r k
1sid.
138 f. för lillklockan i H ä n g e r s kyrka i Östbo h ä r a d i S m a l a n d , en klocka, som av A m a r k antages h a t i l l k o m m i t senast i b ö r j a n av 1200-talet. Dess inskrift återgiver h a n efter R . L i n d s t a m
2på följande sätt:
P S A O S I T N O B I S G R A A L L E L I A S C • I S .
L i n d s t a m anser d e tvä första bokstäverna, p m e d tvärstreck över skaftet och föl- jande s, vara e t t K r i s t u s m o n o g r a m , likvärdigt m e d XPS, och ä r n ä r m a s t böjd för att utläsa d e b å d a följande b o k s t ä v e r n a som AD
3; GRA m e d streck över R u p p f a t t a r h a n som e n f ö r k o r t n i n g av GRATIA och scis m e d streck över c som e n f ö r k o r t n i n g av SANCTIS. H a n föreslår alltså följande läsning:
C H R I S T U S A D S I T N O B I S G R A T I A A L L E L I A S A N C T I S och översätter sä: »Kristus! D i n n å d vare m e d oss. H e l g o n e n ske lov!» D e n n a tolk- n i n g finner A m a r k sannolik och tillägger: »Inskriften synes bilda en metriskt bristfällig hexameter.»
E m e l l e r t i d j ä m f ö r A m a r k m e d i fräga v a r a n d e klocka tvä a n d r a klockor, dels lillklockan i Karleby kyrka i Västergötland, dels e n norsk klocka. D e n förra av dessa b å d a , som av A m a r k b e h a n d l a s sid. 221, blev o m g j u t e n 1814, m e n uppgives av P. E. L i n d s k o g
4dessförinnan h a haft »med insänkta bokstäfver d e n n a omskrift»:
SCI • S P C • A S S I T • N O B I S • G R A C I A .
A m a r k utläser m e d r ä t t a f ö r k o r t n i n g e n i början som SANCTI SPIRITUS och översätter:
»Mä d e n H e l g e A n d e bistå oss m e d sin nåd!» H a n anser klockan p ä g r u n d av d e insänkta b o k s t ä v e r n a troligen tillhöra 1100-talet.
D e n norska klockan, som finnes i Slagen i f ö r u t v a r a n d e Jarlsbergs och Laurviks a m t i Vestfold, b ä r enligt N . Nicolaysen
r>följande inskrift »med store bogstaver (fordybede og 2 t ö m m e r heje)»:
SCI • S P C • A S S I T • N O B I S • G R A ,
vilket b ö r utläsas: SANCTI SPIRITUS ASSIT NOBIS GRATIA och av Nicolaysen översättes:
»Den heilige a a n d s n a a d e v«ere m e d oss». Även d e n n a klocka t o r d e enligt Å m a r k
böra hänföras till 1100-talet.
1
Amark, Mats, Sveriges medeltida kyrkklockor, Uppsala 1960.
- Lindstam, Ragnar, Om kyrkor som försvunnit och klockor som ha sjungit i Östbo, Västbo och Sunnerbo, Uppsala 1935, sid. 49. (Bild av inskriften enligt avklappning.)
1
Dock tillägger han, att man möjligen bör läsa AO, varvid tolkningen skulle bli:
»Kristus, Du som är A och O» etc.
4
Lindskog, P. E., Försök lill en korrt beskrifning om Skara stift. Skara 1811-1816, III sid. 4.
5
Nicolaysen, N., Norske fornlevninger. Kristiania 1862-1866, sid. 183.
Smärre meddelanden 209
Vid jämförelse av H ä n g e r k l o c k a n s inskrift m e d de b å d a a n d r a synes det mig u p p e n b a r t , att L i n d s t a m vid l ä s n i n g e n av d e n r u n t o m k r i n g klockan l ö p a n d e in- skriften börjat p ä o r ä t t ställe och a t t inskriften i själva verket b ö r läsas pä föl- j a n d e sätt:
S C I SPS ( = S A N C T I S P I R I T U S ) A D S I T N O B I S G R A T I A A L L E L ( U ) I A . ( H ä r v i d m å a n m ä r k a s , a t t d e n p u n k t , som enligt A m a r k s o v a n å t e r g i v n a s k r i v n i n g stär m e l l a n c och 1, a t t d ö m a av L i n d s t a m s efter a v k l a p p n i n g gjorda t e c k n i n g fastmer stär i n n e i bokstaven c, m i t t i ö p p n i n g e n m e l l a n dess skänklar; d e n t o r d e h a t i l l k o m m i t oavsiktligt och sakna betydelse.)
Alltså finna vi s a m m a inskrift p å H ä n g e r k l o c k a n som p ä d e bägge a n d r a , dock m e d tillägg av ALLEL(U)IA.
Sid. 159 återger A m a r k en i n s k r i p t i o n , som en g ä n g skall ha stått p ä d e n seder- m e r a o m g j u t n a storklockan i Älghults kyrka i U p p v i d i n g e h ä r a d i S m a l a n d och
som av R. L i n d s t a m u r en »kyrkobok» avtecknats s å l u n d a :
J A G H H E T E H O G S E R O • A L L A T H E Å G U D I T R O O S T A N D I E Y P O C H W A R I E I R O O A N N O D O M M ° C C C L X X X I I I I N F E S T O M A R G A R E T A E V I R G I N I S .
Enligt L i n d s t a m finnes också en u p p t e c k n i n g i A r c h i v u m S m o l a n d i c u m Vexio- nense m e d d e n e n d a s k i l l n a d e n , att »det u n d e r l i g a k l o c k n a m n e t d ä r skrivits HOCHA DO, vilket förefaller minst lika egendomligt» (Amark). S a n n o l i k t är d e n riktiga läsarten HOGHA RO, och HOCHA t o r d e b ö r a u p p f a t t a s som genitiv av d e t fornsvenska h u g h e r eller hogher. E n sådan genitiv, h u g h a med bortfallet r i stället för h u g h a r , a n t e c k n a s n ä m l i g e n av Söderwall s. v. h u g h e r (hogher) och j ä m v ä l av K. G. L j u n g g r e n i S u p p l e m e n t e t till Söderwalls o r d b o k
8. H o g h a ro b e t y d e r alltså
»sinnets (eller själens) ro», och d ä r m e d m ä jämföras fornsv. h u g h r o , som av Söder- wall ätergives m e d » h u g n a d , tröst».
7T i l l y t t e r m e r a visso synes H o g h a ro som n a m n p ä en kyrkklocka ha förekommit även eljes och d e t i samma l a n d s k a p . 1 Kyrkoin- v e n t a r i u m av är 1829 för H a g s h u l t s kyrka i Östbo h ä r a d i S m å l a n d
8uppgives näm- ligen, att en är 1701 anskaffad m i n d r e klocka vid övre k a n t e n var försedd m e d följande inskrift: *Jagh h e t e r H a g z h u l t z H ö g a R o o . Si D e u s p r o nobis quis contra nos?*
9M e n s k r i v n i n g e n H ö g a R o o t o r d e b e r o p ä misstag av avskrivaren, som väl ej riktigt förstått d e t å l d e r d o m l i g a n a m n e t H ö g a R o o . A t t även d e n n a klocka b u r i t d e t t a n a m n , bestyrkes av ett brev till K u n g l . Vitterhets A k a d e m i e n av d e n 1 4 / 9 1883 frän d å v a r a n d e k o m m i n i s t e r n i H a g s h u l t s församling, s e d e r m e r a kyrko- h e r d e n i M o h e d a , C h r i s t e r Sjögren.i° D e n n e m e d d e l a r inför d e n o m g j u t n i n g av klockan, som k o r t efteråt företogs, att d e n ä klockan befintliga i n s k r i p t i o n e n h a d e
0
Söderwall, K. F., Ordbok öfver svenska medeltids-språket, Lund 1884-1918. Med Supple- ment av K. G. Ljunggren, Lund 1925 f.
7
Jfr även H. Ståhl, Mäl-roo eller roo-mäl, Nysvenska studier, 36. årg. 1956, sid. 160.
8
Enligt i ATA förvarat exemplar.
0
Jfr Lindstam, o.a.a. sid. 53.
10
För upplysning om detta brev tackar jag antikvarien, fil. lic. Elisabeth Svärdström.
2io Smärre meddelanden
följande lydelse: »Jagh h e t e r HAGSHULTS HÖGA ROO. Si Deus p r o nobis, Quis c o n t r a nos. Pastor. Zachariae M i l o u i o . A n n o 1 7 0 1 . »
uM a n k a n visserligen förvåna sig över d e t t a m e d e l t i d a n a m n p å en klocka, som göts år 1701, m e n d e t k a n k n a p p a s t anses o s a n n o l i k t , att ett i l a n d s k a p e t f ö r e k o m m a n d e k l o c k n a m n i f o l k t r a d i t i o n e n förblivit l e v a n d e frän m e d e l t i d e n intill sagda tid.
Sven B l o m g r e n
Summary
T h e L a t i n i n s c r i p t i o n o n a mediaeval c h u r c h beil at H ä n g e r in S m a l a n d bas b e e n wrongly reacl a n d i n t e r p r e t e d by previous investigators. However, w h e n correctly d e c i p h e r e d it is found to be praetically identical with the inscriptions 011 two o t h e r bells, o n e Swedish (Karleby, Västergötland; löst) a n d o n e Nor- wegian (Slagen, Vestfold). A n o t h e r beil (Älghult, S m a l a n d ; löst) had, according
to the records, a puzzling n a m e which should p r o b a b l y be reacl as " H o g h a R o "
—"peace of m i n d (soul)"; " h o g h a " , i.e. h u g h a ( r ) , is a genitive form of t h e old Swedish n o u n h u g h e r , hogher, m e a n i n g " m i n d , soul". T h i s i n t e r p r e t a t i o n is confirmed by t h e fact that a n o t h e r beil (Hagshult, S m å l a n d ; löst) evidently had the same n a m e .
11
