Släpp fram ljudet i radion EXAMENSARBETE

(1)

EXAMENSARBETE

Släpp fram ljudet i radion

Blir radiopresentationen bättre med ljudillustrationer?

Hanna Törnblom

Filosofie kandidatexamen

Medie- och kommunikationsvetenskap

Luleå tekniska universitet

(2)

INSTUTIONEN FÖR KONST, KOMMUNIKATION OCH LÄRANDE, LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET

“Släpp fram ljudet i radion”

Blir radiopresentationen bättre med

ljudillustrationer?

Hanna Törnblom W0015F Examensarbete MKV Radioproduktion i nya medier

(3)

Sammanfattning

Syftet med detta examensarbete har varit att försöka få förståelse för ljudillustrationers betydelse i radiopresentationer genom att se hur olika presentationer tas emot av en publik. Det jag ville ta reda på var vilken sorts presentation – en med ljudillustrationer eller en utan – som uppskattas av flest inom den yngre delen av P3:s målgrupp, samt vilken av

presentationerna som mest lockar till vidare lyssning.

Studien består av en gestaltande del, där jag har gjort om presentationer från radioprogrammet P3 Populär, och en vetenskaplig del i form av en kvantitativ undersökning där gymnasielever har lyssnat på en presentation för att sedan svara på en enkät. Studien har haft sin utgångspunkt i retoriska modeller för hur ett meddelande bör utformas, och i olika metoder för användandet av ljud i radio.

Undersökningen visar att personer som lyssnat på en presentation med ljudliga illustrationer tyckte att den var intressant, underhållande, trolig att fånga deras uppmärksamhet och vilja till att lyssna vidare i större utsträckning än personer som lyssnat på en presentation utan

ljudillustrationer.

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

2 Syfte & frågeställningar ... 2

3 Avgränsning ... 3

4 Bakgrund ... 4

4.1 P3 Populär ... 4

4.2 Presentation i radio ... 4

5 Teori och tidigare forskning ... 6

5.1 Retorik ... 6

5.2 Begriplighet ... 7

5.3 Utnyttja radiomediet... 8

6 Gestaltning ... 10

6.1 Välja presentationer ... 10

6.2 Skriva manus till presentationerna ... 10

6.3 Hitta ljud ... 11 6.4 Redigera ... 11 6.5 Slutfasen ... 12 6.6 De färdiga presentationerna ... 13 6.6.1 Robert Gustafsson ... 13 6.6.2 Robyn ... 13 7 Metod ... 15 7.1 Val av metod... 15 7.2 Utformning av enkäten ... 15

(5)

7.2.2 Vad ska man fråga? ... 16

7.2.3 Svarsalternativ ... 17

7.2.4 Förtest ... 18

7.3 Urval och målgrupp ... 19

7.4 Testets upplägg ... 20

7.5 Analysmetod ... 21

8 Resultat ... 23

8.1 Resultat för de olika grupperna ... 23

8.2 Sammanlagt resultat för de fyra grupperna ... 29

8.3 Resultat för radiovanor ... 31

8.3.1 Resultat för vana/mindre vana radiolyssnare ... 31

8.3.2 Resultat för radiokanaler... 33

8.4 Resultat för längd ... 34

9 Analys ... 35

9.2 De olika presentationerna ... 35

9.3 Det sammanlagda resultatet ... 36

9.4 Resultat för vana/mindre vana lyssnare ... 38

(6)

1

1 Inledning

I TV och radio kan det ibland uppstå situationer där det behövs någon form av bakgrundsfakta till det som följer. En kort summering av det viktigaste för att lyssnaren, eller tittaren, ska förstå varför en person bjudits in till en studio, eller varför ett visst ämne ska diskuteras. Gästen, eller ämnet, behöver presenteras för att ge lyssnaren en bild av det som ska komma.

Jag som studerat radioproduktion har intresserat mig för hur denna typ av fakta presenteras i radio, och hur väl man utnyttjar radiomediet. Det var bland annat efter att jag analyserat TV-programmet ”Dom kallar oss artister” som mitt intresse för detta ämne föddes. I ”Dom kallar oss artister” börjar de med att göra en kort presentation av en artist för att man som tittare ska få en bild av artisten i fråga. Det som då slog mig var hur väl man hade utnyttjat TV-mediets alla delar med både ljud och bild för att illustrera vem denna människa var. När jag hört liknande presentationer göras i radio har jag tyckt mig se hur radio, till skillnad från TV, inte utnyttjat mediet fullt ut. Eftersom radio saknar det visuella blir ljudet det viktigaste redskapet för radioproducenter att tillgå i syfte att ge lyssnaren bilder på sin inre bildskärm. För att citera radioproducenten Thomas Botwid:

Det är ju fantastiskt vilket medium för spridning av konst radion skulle kunna vara! Till vilken glädje vi skulle kunna vara! För den ljudintresserade, ljudtörstande publiken. (Botwid, 1992, s 121)

Med hjälp av min förförståelse för hur man producerar ett radioinslag, och teorier kring hur man utnyttjar radiomediet på bästa sätt, gjorde jag en gestaltning i vilken jag tillämpade dessa teorier i praktiken. Jag hämtade presentationer, som från början endast bestod av en

berättarröst, från det numera nedlagda radioprogrammet P3 Populär. Presentationerna byggde jag sedan på med ljudliga illustrationer. Ytterligare en del i min forskning var att testa dessa presentationer på en publik, vilket jag gjorde i en kvantitativ studie i form av en

(7)

2

2 Syfte & frågeställningar

Mitt syfte är att få förståelse för ljudillustrationers betydelse i radio genom att göra om presentationer från radioprogrammet P3 Populär, för att sedan kunna undersöka hur

presentationer innehållande ljudliga illustrationer, och presentationer utan, tas emot av P3:s yngre målgrupp. Mina frågeställningar är:

Vilken av de här presentationerna – med eller utan ljudillustrationer – uppskattas av flest personer inom P3:s yngre målgrupp?

Vilken av de här presentationerna lockar mest till vidare lyssning?

(8)

3

3 Avgränsning

Det är svårt att hitta tidigare forskning som handlar om ljudliga illustrationer i radio och dess effekter på publiken. Det närmsta jag har hittat är en undersökning om begriplighet i radio av Ib Poulsen där nyhetssändningar gjordes om för att öka förståelsen hos lyssnarna (Hanson, 2001). Därför har jag varit begränsad när det kommer till stöd från tidigare forskning. Jag har därför försökt koppla min undersökning till retoriska modeller för hur ett meddelande bör utformas för att få folk att lyssna. Inom retoriken finns det mycket skrivet om hur man ska tala för att få med sin publik, t ex när det gäller meningsuppbyggnad, val av ord osv. Jag har valt att inte gå in på det utan att avgränsa mig till att bara ändra en presentation rent ljudmässigt, inte talmässigt. Jag har även valt att avgränsa mig till P3 och då till programmet P3 Populär. Dessutom har jag begränsat mig ytterligare till att bara ta två presentationer, en om Robert Gustafsson och en om Robyn, från P3 Populärs programpunkt ”Återvinningsintervjun”. Tanken kring att ha just Robert Gustafsson och Robyn är att den ena är komiker och den andra artist, och att det då blir mer variation på de omgjorda presentationerna.

(9)

4

4 Bakgrund

4.1 P3 Populär

P3 Populär hade premiär den 22 januari 2007 och sändes från måndag till fredag under förmiddagarna. (Sveriges radio, 2012)

I programmet uppmärksammades aktuella händelser inom populärkulturen. På P3 Populärs hemsida säger Calle Dernulf, som var producent för programmet, såhär:

P3 Populär är din nos i konsumtionsvärlden, vi luktar oss till nya trender och berättar vilka prylar som gör livet roligare, magasin att leta upp och vilka bloggar som inspirerar. (Sveriges Radio, 2012)

P3 Populär recenserade bland annat film och spel, men det förkom även reportage. Under fredagarna lyssnade en panel på låtar för att avgöra vilka som skulle bli hits eller inte under programpunkten ”Flipp eller Flopp”. På fredagarna sändes även det som kallades för

”Återvinningsintervjun”. En känd gäst fick då under en timme dra frågor ur några lådor. Frågorna var hämtade från gamla tidningsintervjuer med andra kända personer. Programmet slutade att sändas den 30 december 2011. (Sveriges Radio, 2012)

I P3 Populärs programpunkt ”Återvinningsintervjun” fanns det en inspelad faktaruta eller, som man också skulle kunna kalla det, presentation. I den fick lyssnaren en kort information om den aktuella gästen för dagen. Detta för att få sig en uppfattning om vem han eller hon var.

Presentationen bestod oftast bara av tal och innehöll inga ljudliga inslag.

4.2 Presentation i radio

(10)

5 Påannons brukar förkortas ”påa” och används som benämning på en presentation av ett inslag. En påa förknippas framförallt med presentationer av inspelade inslag där syftet dels är att förklara vad inslaget handlar om, men också att locka till fortsatt lyssnande. (Fichtelius, 2008) Påa som begrepp används mycket i nyhetssammanhang där den liknas med tidningens ingress. Dock finns det en skillnad mellan påa och ingress då påan inte är avsedd att vara ett

nyhetskoncentrat som sedan inslaget förser med detaljer, utan påan har som sagt i uppgift att

presentera inslaget (Hanson, 2001). Förutom det praktiska med påannonser, att ge en bakgrund

till det som följer, så har de även i uppgift att på ett fängslande sätt få folk att fortsätta lyssna. Man skulle kunna beskriva det såhär:

(11)

6

5 Teori och tidigare forskning

5.1 Retorik

Traditionellt sätt har retorik varit förknippat med det talade ordet – en typ av kommunikation som sker från till exempel en talarstol eller i en rättssal. Retoriken är, enligt Aristoteles, en lära om att övertyga, eller snarare vilka medel som används för att övertyga. (Mral, 2008) Men retoriken behöver inte vara bundet till det talande ordet. Meddelanden kan också ges i form av medier, det vill säga texter, bilder, ljud och grafik. Att tala betyder att ”ställa fram” något för den som lyssnar, och på så sätt göra det synligt och påtagligt. Därför kan vi se all framställningskonst som tal. (Carlsson & Koppfeldt, 2003)

Mycket av den media vi tar del av har retoriska egenskaper på så sätt att de vill påverka tittarna, lyssnarna och läsarna. Liksom reklambranschen som vill få oss att köpa deras produkter så försöker journalister, producenter, och ansvariga utgivare att övertyga sin publik om att just deras tidning eller program är värd att läsa och titta på. Av den anledningen kan mediernas retorik även ses som en slags kommersiell retorik då det gäller att ”sälja” tidningar, program etc. Löpsedlarna i en tidning kan ses som en försäljare som lovar någonting, och som försöker väcka en nyfikenhet hos publiken. (Mral, 2008)

Idag är det än mer viktigt för medierna att lyckas övertyga sin publik, bland annat genom den tekniska utvecklingen har konkurrensen om läsare och tittarsiffror ökat. I bondesamhällena kunde präster, eller andra högt uppsatta personer, tala inför en massa utan risk att behöva avbrytas. I dagens IT-samhälle däremot kan man själv ta reda på saker när som helst och

varifrån som helst. Det handlar alltså om att få publiken att ”stanna kvar” innan de går vidare till någonting som är mer underhållande. (Carlsson & Koppfeldt, 2003)

(12)

7 retoriska figurer i språket för att inge kraft och uttrycksfullhet. Det kallas i retoriken för elocutio. (Carlsson & Koppfeldt, 2003)

Om man översätter det till radio så betyder det att man måste hitta ett engagerat språk som gör att lyssnarna håller intresset och engagemanget vid liv. Detta gör man bland annat genom att hitta bra formuleringar och språkliga bilder. (Hanson, 2001)

I reklambranschen tillämpas olika förklaringsmodeller för hur ett meddelande bör utformas för att nå bästa effekt. Dessa modeller har stora likheter med retorikens modell på hur man bör disponera sitt tal. Ett exempel är AIDA-modellen. AIDA är en förkortning och står för attention, interest, desire och action. Den första, attention, kan i retoriken jämställas med exordium som handlar om att fånga åhörarens uppmärksamhet. Med interest menas att man ska försöka behålla åhörarens intresse och uppmärksamhet, desire att få åhöraren ändra eller stärka sin uppfattning om något, och action att få åhöraren att göra något. I reklambranschen skulle det t ex innebära ett köp av varan som utannonseras. (Munck, 2006)

5.2 Begriplighet

Det finns en del forskning på hur väl mottagarna förstår nyhetsinslag i radio och TV. Metoderna för undersökningarna har skiljts sig men resultaten har visat att publiken har svårt att förstå nyheter i radio och TV. I slutet av 1980-talet gjordes en sådan forskning av Sveriges Radios Ekots motsvarighet i Danmark, Radioavisen. Språkforskaren Ib Poulsen, som genomförde

(13)

8 radio mer levande och mer anpassad till publiken. Resultaten visade att man hade lyckats öka förståelsen i alla lyssnargrupper, även hos dem som hade bra förståelse sen innan. (Hanson, 2001)

5.3 Utnyttja radiomediet

Ib Poulsens undersökning om begriplighet i radio visade att genom att ändra nyhetssändningens upplägg kunde man öka förståelsen bland lyssnarna. Ib Poulsen fick med hjälp av sin

undersökning fram några orsaker till att nyheterna inte förstods av publiken. En orsak var bristen på åskådligagörande exempel som gjorde att lyssnarna inte såg någonting på sin inre bildskärm. (Hanson, 2001)

Att skapa just bilder för lyssnarna är någonting som bland annat journalisten Erik Fichtelius anser att radiojournalister bör sträva efter. Han menar att radion inte kan visa bilder, men att den kan framkalla bilder i lyssnarnas inre, om man behärskar knepen (Fichtelius, 2008). Denna möjlighet för radion att stimulera lyssnarnas fantasi är någonting som ständigt återkommer i tips på hur man gör radion mer levande.

Radio är det medium som bäst stimulerar fantasin. Genast när man hör en radioröst föreställer man sig hur den som talar ser ut. Radion gör att lyssnaren själv skapar sig bilder av det han/hon hör. Genom att utnyttja mediet med många olika

ljudillustrationer och genom att berätta livfullt kan radiomakaren få lyssnaren att skapa sig egna bilder. (Lavröd & Pettersson 1996, s 37)

Att åskådliggöra och ge lyssnarna inre bilder är alltså någonting radiomediet anses kunna göra, men vilka metoder ska man använda? Som det står i citatet ovan kan ljudillustrationer vara ett sätt att bidra till en mer stimulerande lyssnarupplevelse utöver själva berättandet.

(14)

9 än om det hade varit tyst i bakgrunden. Det viktiga är dock att ljudet inte blir ett störande

moment som gör att lyssnarna tappar fokus på det som sägs. (Häger, 2009; Fichtelius 2008) Scener är ett annat sätt att jobba med för att göra radion mer levande. En scen kan vara ett begränsat händelseförlopp, eller en infångad ljudsekvens som kan användas som en byggsten i berättelsen. Scenerna kan med fördel hakas in i varandra utan text emellan, och på så sätt föra berättandet framåt. (Häger, 2009)

Musik kan fungera som ett avbrott, en effekt eller för att ge tid åt eftertanke i exempelvis reportage. Den kan vara stämningsskapande och tempoväxlande. Musik kan vara bra att använda för att gå över till en annan scen, eller för att skapa kontraster. Musikstilar och genres kan associera till vissa saker, och på så vis kan musiken användas för att ge lyssnarna egna associationer. (Häger, 2009; Munck, 2006)

(15)

10

6 Gestaltning

6.1 Välja presentationer

Min idé var att ta presentationer från ett befintligt radioprogram och göra om dess framställning med hjälp av ljud. Tidigt bestämde jag mig för att ta presentationer som gjordes under

programpunkten ”Återvinningsintervjun” i Sveriges Radios program P3 Populär. Dessa

presentationer bestod enbart av en berättarröst. Det fanns alltså inga andra ljud, vilket gjorde det möjligt för mig att lägga till och ändra i presentationen. Genom att lyssna på programmets podcast, som jag laddade ner från Itunes, kunde jag gå igenom många olika presentationer av olika gäster. Medan jag lyssnade förde jag anteckningar på idéer till förändringar jag kunde göra med presentationerna. Dessa idéer grundade sig dels på de metoder journalisterna Björn Häger och Erik Fichtelius beskrivit som sätt att göra radion mer levande, men också på min egen förförståelse för hur man producerar ett radioinslag. Jag kunde därför skriva upp idéer på

musikinslag, scener, bakgrundsljud och ljudeffekter. Efter att ha lyssnat på programmen hade jag en lista på några presentationer där jag kände att jag hade tydliga idéer på hur jag kunde göra om dem. Därefter valde jag ut två stycken som jag ville arbeta vidare med. Presentationerna var från intervjuer med artisten Robyn (utgiven 2010-06-01) och med komikern Robert Gustafsson (utgiven 2008-01-25). Det som spelade en stor roll i valet av dess personer var att de var rätt olika. Den ena var en kvinnlig popartist, och den andra en manlig komiker. Jag kände därför att presentationerna av dem kunde bli mer varierande än om jag t ex hade valt två artister.

6.2 Skriva manus till presentationerna

För att få en tydlig överblick, och ett manus att jobba efter, transkriberade jag det presentatören sa i de olika presentationerna (Se bilaga 1). När det var gjort kunde jag börja planera vad som skulle finnas med i klippen. Mitt mål var att inte ändra eller addera någonting i det som

(16)

11 sätt att föra berättelsen framåt och musik ett sätt att skapa associationer och stämning (Häger, 2009; Munck 2006), men också för att jag tyckte att det passade bäst in i manuset. Det föll sig mer naturligt än att sätta in ljudeffekter här och där. I det omskrivna manuset kunde jag t ex skriva ”klipp från NileCity” efter att presentatören sagt att Robert Gustafsson var känd från program som NileCity. Detta som ett försök att illustrera och åskådliggöra det som berättades.

6.3 Hitta ljud

När manuset var skrivet hade jag en mall att utgå från i sökandet av ljud. Eftersom jag ville ha med klipp från intervjuer, TV-program osv sökte jag mycket på YouTube. Det var ett bra sätt att få tillgång till en stor mängd material. Luleå Tekniska Universitets egna databaser använde jag också mig av för att hitta en del musik och låtar. När jag hittat ett klipp jag fann användbart spelade jag in ljudet, och gjorde så tills jag kände att jag hade nog med ljud för att börja redigera.

En invändning mot att ta klipp från en kanal som YouTube kan vara att det där finns

upphovsrättsskyddat material, och att det därför kan bli problematiskt att spela upp vissa klipp i t ex radio. Detta var ett problem jag stod inför, men anledningen till att jag har gjort på det här sättet är att jag alltid har haft som mål att se vilken presentation, en innehållande ljud och en bara tal, som uppskattas mest av lyssnarna. Det viktigaste har alltså varit att undersöka vilka effekter man kan åstadkomma när själva framställningen är annorlunda. Därför ansåg jag att det inte var relevant var ifrån ljuden var hämtade utan det viktigaste var hur framställningen blev.

6.4 Redigera

(17)

12 Det räckte alltså inte bara med de ljud jag skrivit ner i manus för att få presentationen att flyta på på ett bra sätt. Därför fick jag spela in ytterligare ljud under själva redigeringens gång. Framförallt märkte jag att det oftast behövdes ett ljud i början av presentationen för att påkalla lyssnarens uppmärksamhet. Av den anledningen startar både de omgjorda presentationerna med något ljudklipp innan presentatören börjar prata, som ett försök att skapa en stämning och nyfikenhet hos lyssnarna.

När grovjusteringen var gjord, och jag hade tillräckligt med ljud, var det dags att finjustera i montaget. Det gällde att få det att flyta på bra och göra smidiga övergångar mellan

presentatören och ljudklippen. Här upplevde jag att det var bäst att ha någonting som ”lät” hela tiden. Alltså att det inte fick bli tyst i bakgrunden när presentatören pratade, dels för att hålla uppe tempot men också för att undvika tvära klipp mellan presentatören och ljudinslagen. Därför gick det mycket tid till att försöka göra mjuka övergångar mellan ljuden.

Eftersom presentationerna jag hämtat var från P3 Populär, och skulle testas på en P3: målgrupp, var det även viktigt att ha detta i åtanke. Jag försökte därför redigera klippen så att de skulle kunna passa in i P3:s ljudbild, då det gäller tempo, val av ljud osv. Detta underlättade genom att försöka lyssna in sig på P3 för att höra hur det kan låta.

6.5 Slutfasen

När redigeringen var klar hade jag fyra olika presentationer. Två som inte var omgjorda, och två där jag lagt till olika ljud. Här märkte jag att de omgjorda klippen hade blivit betydligt längre än de andra. Under redigeringens gång hade jag inte bestämt någon gräns på hur långa de fick bli. Därför skiftade längden på dem rätt rejält. Båda de omgjorda presentationerna av Robert Gustafsson och Robyn blev nästan en minut längre än originalversionerna.

(18)

13 inte längden, för att jag tyckte att det kunde vara en intressant aspekt att ha med i min

undersökning. Dessutom skiljer sig längden på presentationerna redan från första början då presentationen av Robyn var ca 1 minut i originalversionen och 34 sekunder i originalversionen av Robert Gustafsson. Det fanns därför ingen särskild längd som gällde för båda.

När jag kände mig nöjd med de olika versionerna satte jag över dem på en USB-sticka för att sedan kunna spela upp dem för min testgrupp.

6.6 De färdiga presentationerna

6.6.1 Robert Gustafsson

Originalversionen av presentationen om Robert Gustafsson är 34 sekunder lång. I

presentationen beskrivs han som komiker och skådespelare, och att han varit med i olika TV-program och filmer. Olika priser och titlar han har fått berättas också, och vad han just då var aktuell med. I den omgjorda versionen börjar presentationen med ett klipp från TV-programmet ”Roast på Berns”. I resten av presentationen hörs sen vinjetten från TV-programmet ”NileCity” i bakgrunden. Då och då spelas klipp från olika karaktärer som Robert Gustafsson spelat genom åren. Den omgjorda versionen är 1 minut och 33 sekunder lång, alltså nästan en minut längre än originalet. (Se bilaga 1)

6.6.2 Robyn

(19)

(20)

15

7 Metod

7.1 Val av metod

I syfte att få kunskap om personers uppfattningar, åsikter, vanor osv kan kvalitativa eller

kvantitativa studier vara lämpliga undersökningsmetoder. Exempel på sådana metoder är enkät, observation och intervju (Kylén, 1994).

Vad är då skillnaden mellan en kvantitativ och kvalitativ undersökning? Något förenklat kan man säga att när det rör sig om siffror handlar det om kvantitet, och då inte bara siffror i begränsad mening utan även i överförd betydelse såsom längre, fler och mer. En kvantitativ studie kan vara bra när man vill ange frekvenser och få reda på t ex hur många procent som tycker på det ena eller det andra sättet. Är man däremot intresserad av förstå människors sätt att resonera och reagera kan en kvalitativ undersökningsmetod vara mer lämplig. (Hultåker & Trost, 2007) I ett försök att se vilken presentation som skulle uppskattas av flest personer inom P3:s yngre målgrupp valde jag en kvantitativ undersökningsmetod i form av gruppenkäter. Denna metod valde jag för att jag ville mäta, med hjälp av svarsalternativ, hur många som tyckte på det ena eller det andra sättet om presentationerna. Anledningen till att jag valde en kvantitativ metod, och inte en kvalitativ i form av intervjuer, var dels för att jag ville få en vidare svarsfrekvens men också för att på ett mer lätthanterligt sätt jämföra svaren från de olika presentationerna, och om det då gick att utläsa någon skillnad. Dessutom ville jag veta vilken presentation som skulle uppskattas av flest personer i P3:s yngre målgrupp vilket då talade för en kvantitativ

undersökning.

7.2 Utformning av enkäten

7.2.1 Vad ska man mäta?

Inom kvantitativa metoder brukar man prata om operationalisering. Med det menas att försöka hitta mätbara indikatorer på begrepp man vill studera. För att göra det krävs

(21)

16 människor kan ses som ett exempel på hur detta kan se ut. I den undersökningen grupperades funktionerna i fyra huvuddimensioner som var information, kunskap/bildning, förströelse och sekundäranvändning. Olika påståenden formulerades sen utifrån dessa dimensioner. Ett

påstående kunde t ex vara ”jag använder mediet för att få information om händelser i Sverige”. Genom att analysera hur personer svarat på de olika påståendena kunde man dra slutsatser om vilka funktioner dagspressen fyller för människor. På det här sättet har man alltså kopplat teori med empiri. (Johansson, 2000)

I min undersökning stod jag inför samma sak. Vad är det jag ska mäta, och vad ska jag då fråga? För att försöka hitta mätbara indikatorer sökte jag bland annat efter inspiration i olika retoriska modeller för hur ett meddelande tas emot, och fastnade speciellt för AIDA-modellen som används i bland annat reklamsammanhang. Utifrån den här modellen kunde jag urskilja några faktorer som spelar roll i hur väl ett meddelande tas emot. Dessa var intresse, uppmärksamhet, bibehållet intresse, övertygelse, och handling (Munck, 2006).

7.2.2 Vad ska man fråga?

Genom att titta på AIDA-modellen kunde jag som sagt få fram faktorer att utgå från i utformandet av frågor. Utifrån dessa faktorer formulerade jag följande frågor:

1. Hur intressant tyckte du innehållet i presentationen var? 2. Hur underhållande tyckte du presentationen var?

3. Vad tyckte du om längden på presentationen?

4. Hur troligt är det att den här presentationen hade fångat din uppmärksamhet om du hört den på radio?

(22)

17 Första frågan syftar till presentationens innehåll, och hur intressant denna anses vara för

lyssnaren. Den rör sig alltså i kategorin ”intresse”. Andra frågan ingår i kategorin ”bibehållet intresse” då jag har försökt översätta det till hur underhållande presentationen kändes. I denna fråga har jag även försökt väga in det man säger i retoriken att en framställning ska kännas omväxlande. Tredje frågan går lite utanför själva AIDA-modellen. Den har jag istället formulerat dels utifrån det som man brukar säga inom retoriken att en framställning ska kännas kort

(Carlsson & Koppfeldt, 2003), men också utifrån den feedback jag fick om att versionen med ljud upplevdes som kort fast den var mycket längre än originalet. Fjärde frågan ingår i kategorin ”uppmärksamhet”. Eftersom de som svarat på frågorna inte har hört presentationen i en vanlig situation, t ex hemma eller i en bil, utan i en riggad situation så kan det vara svårt att mäta deras uppmärksamhet. De är redan beredda på att lyssna från första början. Därför försökte jag

formulera frågan genom att fråga hur troligt de trodde det skulle vara att presentationen hade fångat deras uppmärksamhet om de hade hört den på radio. Femte frågan rör sig inom

kategorin ”övertygelse” och syftar till om presentationen fick dem att vilja fortsätta lyssna på intervjun. Eftersom jag inte kan mäta om de faktiskt fortsatte lyssna på intervjun, som då skulle gå in under kategorin ”handling”, så blev det den här frågan som fick försöka visa på hur

övertygande de blev.

Utöver dessa frågor, som fokuserar på själva presentationen, har jag valt att ha med frågor om ålder och radiovanor. Åldern ville jag veta för att se vilket ålderspann de svarande låg mellan. Hur ofta de lyssnade på radio ville jag veta för att kunna se om det var någon skillnad på hur de svarade beroende på hur ofta de tog del av radio. Dessutom frågade jag vilka radiokanaler de lyssnade helst på för att se om de var vana P3-lyssnare. (Se bilaga 2)

7.2.3 Svarsalternativ

(23)

18 svarsalternativ som ett bättre alternativ då öppna frågor kanske gör sig bättre i intervjuform. I enkäten kunde det därför se ut såhär:

Hur intressant tyckte du innehållet i presentationen var? Mycket intressant 

Ganska intressant 

Inte särskilt intressant 

Inte alls intressant 

Jag har försökt att ha ett jämt antal svarsteg för att undvika ett mittvärde. Detta har gjort för att mittvärden som ”vet ej” kan vara svåra att tolka. Därför har jag valt att inte ha ett sådant

alternativ för att på så sätt låta svararen ”ta ställning” (Kylén, 1994). (Se bilaga 2)

7.2.4 Förtest

För att se om det behövdes göras några ändringari enkäten testade jag först att göra den på en mindre grupp. Dessa rekryterades genom att jag frågade några studenter vid Luleå Tekniska Universitet, institutionen för konst, kommunikation och lärande, om de ville lyssna på en radiopresentation och svara på en enkätundersökning. Jag talade om att det var ett förtest och att det var en del i mitt examensarbete.

Sammanlagt var det tio personer som var med på det här testet, där fem lyssnade på originalpresentationen av Robert Gustafsson utan ljud, och fem lyssnade på den omgjorda versionen med ljud. Detta upplägg valde jag för att undvika att personerna skulle jämföra de olika presentationerna och att det på så sätt skulle styra deras svar. Enkäten fick de dessutom efter att ha lyssnat på presentationerna för att de inte skulle se frågorna i förhand och då med risk för att inte fokusera på att lyssna.

(24)

19 gjorde jag istället om till en fråga med fyra svarsalternativ. Detta gjorde jag för att jag upplevde fem alternativ som för många, och att det skulle bli tydligare om det gjordes om till en fråga istället för ett påstående. Den andra frågan jag gjorde om var om presentationen gjorde att de ville fortsätta lyssna på intervjun. Denna var från början en ja/nej-fråga med en motivering. Alla personer utom en svarade ja på den här frågan, och när jag läste motiveringarna handlade det dels om att de tyckte om Robert Gustafsson men att presentationen inte lockade dem särskilt mycket, och att de ville ge intervjun en chans osv. Jag upplevde det som att två alternativ var för lite. De gillade inte alltid själva presentationen, men de ville samtidigt inte säga att de inte ville lyssna. Därför gjorde jag om frågan så den hade fyra svarsalternativ där de fick kryssa i hur lockade de blev till att fortsätta lyssna på intervjun. Jag tog även bort motiveringen för att jag kände att det hade blivit svårt att bearbeta. (Se bilaga 4)

7.3 Urval och målgrupp

Målet med min undersökning var att testa vilka av de här presentationerna som skulle

uppskattas av flest personer inom P3:s målgrupp. På Sveriges radios hemsida beskriver man P3:s målgrupp såhär:

P3 är radio för och av unga människor i Sverige. (…)Det innebär bland annat att vi låter unga komma till tals i våra program, spelar musik som riktar sig till unga människor och tar upp frågor, situationer och problem som rör unga. (Sveriges Radio, 2012)

P3 beskriver alltså sig själv och sina lyssnare som ”unga”. På uppslagsverket Wikipedia definieras den ”unga” målgrupp som personer mellan 15-35 år (Wikipedia, 2012). P3:s målgrupp är därmed väldigt bred. Därför valde jag att begränsa mig till P3:s yngre målgrupp som då skulle vara personer mellan 15-19 år. Anledningen till att jag valde att fokusera på den yngre

(25)

20 med olika bakgrund osv, och att jag skulle vara närvarande och kunna svara på frågor vilket jag inte hade kunnat göra om jag hade gjort enkäten via internet. Det var dessutom viktigt för mig att personerna som svarade på enkäten inte skulle veta vad jag var ute efter, eller att de var vana att analysera medietexter vilket det hade varit risk för om jag gjort min undersökning bland mediestudenter.

Samtliga personer som svarat på enkäten är elever på Hjalmar Lundbohmsskolan i Kiruna. Totalt är det 91 personer mellan 17-19 år som deltagit i undersökningen. Genom att vända mig till några lärare på skolan fick jag genomföra testet i fyra klasser. Ett alternativ hade varit att slumpmässigt välja elever från alla olika klasser och program på skolan och på så sätt fått ett mer representativt urval. Dock hade de blivit ett problem med det praktiska, då jag var i behov att samla en stor grupp på samma tid och plats för att kunna spela upp presentationerna. Genom att genomföra testet klassvis kunde jag alltså ordna med det rent praktiska. Eftersom eleverna därför inte slumpmässigt utvalda, utan klassvist, så ville jag att klasserna skulle vara rätt lika. Därför är alla klasser från de teoretiska programmen med natur/samhällsvetenskaplig-inriktning. Varför jag valde klasser från de teoretiska programmen berodde på att dessa bestod av flest antal personer och att de hade en jämnare fördelning mellan tjejer och killar.

7.4 Testets upplägg

(26)

21 Testet skedde på måndag den 2012-04-23 mellan kl. 08.00-10.30. Det var alltså under det

tidspannet som klasserna fick lyssna på de olika versionerna. Inga elever visste på förhand om att jag skulle komma dit, utan jag fick tillåtelse att ta ca 10 minuter (så lång tid testet tog) av lektionstiden och fick då chans att presentera mig. Jag hade förberett ett manus att utgå från för att ge alla klasser samma information. Jag började med att säga vem jag var, att jag höll på med mitt examensarbete och att undersökningen var en del av den. De fick inte veta mer än att de skulle få lyssna på en presentation av en gäst som skulle komma till studion för en intervju, och att de sen skulle svara på en enkät om vad de tyckte om presentationen. Jag la även till att de skulle tänka på att jag var intresserad av att veta vad de tyckte om själva presentationen som sådan, och att de inte skulle lägga in någon värdering om de gillade eller inte gillade personen som presenterades. Detta för att jag i förtestet såg att en del svarade att de gillade Robert Gustafsson och de därför ville lyssna vidare. Jag förklarade också att testet var frivilligt, att deras svar skulle vara anonyma, och att de gärna fick ställa frågor om de hade några funderingar. De fick först lyssna på presentationen och sen fick de enkäten för att på så vis undvika att de läste frågorna i förväg.

I den klass som lyssnade på Robert Gustafsson utan ljudinslag var det 18 svarande. I klassen som lyssnade på Robyn utan ljudinslag var det 25 svarande. I klassen som lyssnade på Robert

Gustafsson med ljudinslag var det 21 svarande, och i den sista klassen som lyssnade på Robyn med ljudinslag var det 27 svarande.

7.5 Analysmetod

(27)

22 Ett exempel på en sådan analys är en undersökning på hur kön och filmsmak hänger ihop, där man frågat män och kvinnor hur gärna de ser på actionfilm. I den undersökningen är kön den oberoende variabeln och hur gärna man ser på actionfilm är den beroende variabeln. I

undersökningen kunde man då se att män i mycket större utsträckning än kvinnor uppger att de gillar actionfilm där 34 procent av männen uppger att de ”mycket gärna” ser på action och endast 18 procent av kvinnorna säger detsamma. Genom att slå ihop åsikterna, där de som ser ”mycket gärna” och ”ganska gärna” blir en grupp och de som ser ”inte särskilt gärna” och ”helst inte” en grupp, kan resultatet tydliggöras än mer. Andelen män som uppger att de gillar action blir då 65 procent och andelen kvinnor blir 44 procent. Detta samband kan även anges i procentdifferens (65 – 44 = 21). Ju större procentdifferensen är desto starkare är sambandet. (Johansson, 2000)

I den undersökningen kan man alltså säga att sambandet mellan kön och hur gärna man ser på actionfilm är givet. Det går inte att byta plats på variablerna, då hur gärna man ser på actionfilm inte kan påverka vilket kön man har. Dock är alla samband tolkade. Siffrorna kan visa att

variabler hänger ihop, men att säga att något orsakar något är en tolkning. (Johansson, 2000) I min undersökning har jag alltså använt mig av den här analysen och har då vilken presentation man lyssnat på, med eller utan ljud, som den oberoende variabeln och t ex hur lockad man blev till att fortsätta lyssna som den beroende variabeln. Detta för att se om det finns något

(28)

23

8 Resultat

8.1 Resultat för de olika grupperna

Till att börja med redovisar jag resultaten för frågorna om intresse, underhållning,

uppmärksamhet och lockad att lyssna vidare. Här nedan följer tabeller över hur grupperna, som lyssnade på de olika presentationerna av Robert Gustafsson och Robyn, svarade på de ovan nämnda frågorna. För enkelhetens skull har jag beskrivit grupperna som lyssnade på en presentation utan ljudillustrationer som ”utan ljud” och grupperna som lyssnade på en presentation med ljudillustrationer som ”med ljud”. I gruppen som lyssnade på Robert Gustafsson utan ljud svarade 18 personer, och de var födda 1995. I gruppen som lyssnade på Robert Gustafsson med ljud svarade 21 personer, och de var födda 1993. I gruppen som lyssnade på Robyn utan ljud svarade 25 personer, och i gruppen som lyssnade på Robyn med ljud svarade 27 personer. Gruppen utan ljud var födda 1995, och gruppen med ljud var födda 1994.

Tabell 1. Resultat Robert.G fråga 1 ”Hur intressant tyckte du innehållet i presentationen var?” (i procent)

Utan ljud Med ljud

Mycket intressant Ganska intressant Inte särskilt intressant

72 28 9,5 81 9,5 Summa procent Antal svar 100 18 100 21

Kommentar: Procentsiffrorna är avrundade

(29)

24 Det går alltså att se en tendens att personer som lyssnat på versionen av Robert Gustafsson med ljud tyckte att innehållet var intressant i större utsträckning än personer som lyssnat på versionen utan ljud.

Tabell 2. Resultat Robyn fråga 1 ”Hur intressant tyckte du innehållet i presentationen var?” (i procent)

Mycket intressant Ganska intressant Inte särskilt intressant

4 64 32 19 74 7 Summa procent Antal svar 100 25 100 27

(30)

25

Tabell 3. Resultat Robert.G fråga 2 ”Hur underhållande tyckte du presentationen var?” (i procent)

Mycket underhållande Ganska underhållande Inte särskilt underhållande Inte alls underhållande

I tabellen ovan visas resultatet för frågan om hur underhållande presentationen var för grupperna som lyssnade på en presentation av Robert Gustafsson. Här kan man se att större delen av de som lyssnade på presentationen av Robert Gustafsson med ljud tyckte att den var mycket eller ganska underhållande, medan större delen av de som lyssnade på versionen utan ljud tyckte att den var inte särskilt eller inte alls underhållande.

Tabell 4. Resultat Robyn fråga 2 ”Hur underhållande tyckte du presentationen var?” (i procent)

Mycket underhållande Ganska underhållande Inte särskilt underhållande Inte alls underhållande

4 56 36 4 26 70 4 Summa procent Antal svar 100 25 100 27

Tabellen ovan visar resultatet för frågan om hur underhållande presentationen var för de som lyssnade på en presentation av Robyn. Här är det endast 4 procent i gruppen som lyssnade på presentationen av Robyn med ljud som tyckte att den inte var särskilt underhållande, medan 40 procent i gruppen utan ljud tyckte att presentationen var inte särskilt eller inte alls

(31)

26

Tabell 5. Resultat Robert.G fråga 4 ”Hur troligt är det att den här presentationen hade fångat din uppmärksamhet om du hört den på radio?" (i procent)

Mycket troligt Ganska troligt Inte särskilt troligt Inte alls troligt

6 35 47 12 19 52 24 5 Summa procent Antal svar 100 17 100 21

(32)

27

Tabell 6. Resultat Robyn fråga 4 "Hur troligt är det att den här presentationen hade fångat din uppmärksamhet om du hört den på radio?" (i procent)

Mycket troligt Ganska troligt Inte särskilt troligt Inte alls troligt

Liksom i resultatet för gruppen som lyssnade på presentationen av Robert Gustafsson med ljud så trodde större delen av gruppen som lyssnade på presentationen av Robyn med ljud att det var troligt att den hade fångat deras uppmärksamhet. Hela 93 procent i den gruppen svarade ganska eller mycket troligt på den frågan. Dock trodde även större delen av gruppen som lyssnade på presentationen av Robyn utan ljud att det var troligt att den hade fångat deras uppmärksamhet, till skillnad från de som lyssnade på presentationen av Robert Gustafsson utan ljud. Men trots att större delen i gruppen utan ljud trodde att det var troligt att presentationen hade fångat deras uppmärksamhet, så var inte skillnaden lika stor som för gruppen med ljud. I gruppen utan ljud svarade 40 procent att det inte var särskilt eller inte alls troligt att

(33)

28

Tabell 7. Resultat Robert.G fråga 5 "Hur lockad blev du att fortsätta lyssna på intervjun efter att ha hört den här presentationen?" (i procent)

Mycket lockad Ganska lockad Inte särskilt lockad Inte alls lockad

Även på frågan om hur lockade de blev till att lyssna vidare på intervjun kan man se en tendens att personer som lyssnade på presentationen av Robert Gustafsson med ljud var en aning mer positiva. Dock är skillnaden mellan de olika grupperna minst på den här frågan jämfört med de övriga. I tabellen ovan kan man se att 67 procent i gruppen med ljud svarade att de blev mycket eller ganska lockade till att lyssna vidare, och att 50 procent i gruppen utan ljud svarade

detsamma.

Tabell 8. Resultat Robyn fråga 5 "Hur lockad blev du att fortsätta lyssna på intervjun efter att ha hört den här presentationen?" (i procent)

Mycket lockad Ganska lockad Inte särskilt lockad Inte alls lockad

(34)

29

8.2 Sammanlagt resultat för de fyra grupperna

För att få en övergripande bild över hur grupperna som lyssnade på en presentation med eller utan ljud svarade på frågorna om intresse, underhållning, uppmärksamhet och lockad att lyssna vidare har jag gjort en tabell där svarsalternativen mycket- och ganska har slagits ihop till en kategori, och inte särskilt- och inte alls har slagits ihop till en kategori. Jag har sen räknat ut procentdifferensen i varje fråga. I gruppen utan ljud svarade 43 personer, och i gruppen med ljud svarade 48 personer. På frågan om uppmärksamhet var det en person i gruppen utan ljud som inte svarade, på den frågan är det därför 42 svaranden.

Tabell 9. Sammanlagt resultat (i procent), (N med ljud = 48) (N utan ljud = 43)

Utan ljud Utan ljud Med ljud Med ljud

Intresse Underhållande Uppmärksamhet Lockad att lyssna

Mycket/Ganska 70 51 52 63

Inte särskilt/Inte alls 30 49 48 37 Mycket/Ganska 92 85 83 81

Inte särskilt/Inte alls 8

15 17 19

Kommentar: Procentsiffrorna är avrundade. På frågan om uppmärksamhet är det ett bortfall i gruppen utan ljud

och där är N = 42

(35)

30 Om man gör likadant fast visar resultatet i antal personer istället kan man tydligt se en skillnad i hur man svarat beroende på om man lyssnade på en presentation med eller utan ljud.

Diagram 1. Sammanlagt resultat (i antal personer), (N med ljud = 48) (N utan ljud = 43)

Kommentar: På frågan om uppmärksamhet är det ett bortfall i gruppen utan ljud och där är N = 42

I diagrammet ovan visas det sammanlagda resultatet för hur grupperna som lyssnade på en presentation med ljud och utan ljud svarade. Här kan man tydligt se att personer som lyssnade på en presentation med ljud tenderar att svara mycket/ganska på frågorna om intresse,

underhållning, uppmärksamhet, och lockad att lyssna vidare i större utsträckning än de som lyssnade på en utan ljud, likväl som det går att se att fler personer svarade inte särskilt/inte alls på frågorna om intresse, underhållning, uppmärksamhet och lockad till att lyssna vidare om de lyssnade på en presentation utan ljud.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

(36)

31

8.3 Resultat för radiovanor

8.3.1 Resultat för vana/mindre vana radiolyssnare

Av totalt 90 personer uppgav 59 personer (66 %) att de lyssnar på radio 3-4 ggr/v eller mer, och 31 personer (34 %) uppgav att de lyssnade på radio 1-2 ggr/v eller mindre. En person som svarat aldrig på frågan om hur ofta den lyssnar på radio, men som sedan angav att den helst lyssnade på Rix FM, räknas som ett bortfall. (Se bilaga 3)

För att få en bild över hur vana och mindre vana radiolyssnare svarade beroende på om de lyssnade på en presentation med eller utan ljud har jag gjort två tabeller där vana radiolyssnare motsvarar en tabell, och mindre vana den andra. Med vana radiolyssnare menas personer som lyssnar på radio 3-4 ggr/v eller mer, och med mindre vana radiolyssnare menas personer som lyssnar på radio 1-2 ggr/v eller mindre.

Tabell 10. Sammanlagt resultat för vana radiolyssnare (i procent), (N med ljud = 31) (N utan ljud = 28)

Mycket/Ganska 68 57 52 64

Inte särskilt/Inte alls 32 43 48 36 Mycket/Ganska 90 87 81 78

13 19 22

Kommentar: Procentsiffrorna är avrundade. På frågan om uppmärksamhet räknas en person som ett bortfall och

där är N = 27

I tabellen ovan, som visar resultatet för vana radiolyssnare, går det att se, liksom i det sammanlagda resultatet, att personer som lyssnade på en presentation med ljud i större

(37)

32 lyssnat på en presentation med ljud, och 28 personer utgör gruppen vana radiolyssnare som lyssnat på en presentation utan ljud.

Tabell 11. Sammanlagt resultat för mindre vana radiolyssnare (i procent), (N med ljud = 16) (N utan ljud = 15)

Mycket/Ganska 73 40 53,5

60

Inte särskilt/Inte alls 27 60 46,5 40 Mycket/Ganska 94 88 94 88

12 6 12

Kommentar: Procentsiffrorna är avrundade.

Likväl som i de övriga tabellerna så visar den här ovan, som är resultatet för mindre vana

radiolyssnare, att svaren mycket/ganska förekom i större utsträckning i grupperna som lyssnade på en presentation med ljud, liksom svaren inte särskilt/inte alls förekom oftare i grupperna som lyssnade på en presentation utan ljud. Procentdifferensen i frågan om intresse, stämmer

ungefär överens med procentdifferensen i det sammanlagda resultatet, men för de andra frågorna är skillnaden större. I frågan om hur underhållande presentationen var blir

(38)

33

8.3.2 Resultat för radiokanaler

Nedan visas en tabell över vilka radiokanaler de svarande uppgav att de lyssnade helst på. Här fick de välja högst tre alternativ. Vissa personer kan alltså ha kryssat i tre svarsalternativ, medan andra bara kryssat i ett. En person som kryssat i aldrig på frågan hur ofta den lyssnar på radio, men som angav Rix FM som den kanal den lyssnade helst på, räknas som ett bortfall.

Tabell 12. Resultat för vilka radiokanaler de svarande lyssnade helst på (i antal personer)

Radiokanal Antal personer

P1 P2 P3 P4 Mix Megapol Rix Fm Annan 4 2 45 12 61 35 28 Lyssnar ej på radio 3

Kommentar: 90 personer har svarat, och de fick välja 1-3 alternativ.

(39)

34

8.4 Resultat för längd

Nedan visas tabeller över resultaten på frågan om vad man tyckte om längden på

presentationen. Den första tabellen visar resultatet för grupperna som lyssnade på de olika versionerna på presentationen av Robert Gustafsson, och den andra visar resultatet för grupperna som lyssnade på Robyn.

Tabell 13. Resultat Robert.G fråga 3 ”Vad tyckte du om längden på presentationen?” (i procent)

Kunde varit kortare Kunde varit längre Varken för lång eller kort

Tabell 14. Resultat Robyn fråga 3 ”Vad tyckte du om längden på presentationen?” (i procent)

Kunde varit kortare Kunde varit längre Varken för lång eller kort

I tabellerna ovan kan man se att det skiljer sig ganska mycket på hur de svarade beroende på vilken presentation de lyssnade på. I gruppen som lyssnade på presentationen av Robert

Gustafsson med ljud tyckte 43 procent att den kunde varit kortare, medan 18 procent av de som lyssnade på presentationen av Robyn med ljud tyckte detsamma. 28 procent i gruppen som lyssnade på Robert Gustafsson utan ljud tyckte dessutom att presentationen kunde varit längre. Men de flesta tyckte att presentationen varken var för lång eller kort oavsett vilken av

(40)

35

9 Analys

9.1 Inledning

I min undersökning har 91 personer deltagit varav 43 personer lyssnade på en presentation utan ljud och 48 personer lyssnade på en presentation med ljud. Det är därför relativt få personer i de olika grupperna och det kan därför vara svårt att dra några definitiva slutsatser om en presentation med ljud uppskattas mer än en presentation utan ljud, och om det då lockar fler personer till att fortsätta lyssna. Dock kan man i min undersökning se en tendens att personer som lyssnat på en presentation med ljud i större utsträckning tyckte att den var intressant, underhållande, att den skulle dra till sig deras uppmärksamhet, och att de blev lockade till att lyssna vidare.

9.2 De olika presentationerna

Skillnaden mellan gruppen som lyssnade på en presentation med ljud och gruppen som lyssnade på en utan ljud var minst i grupperna som lyssnade på presentationerna av Robert Gustafsson. Störst skillnad gick det att se i grupperna som lyssnat på de olika versionerna av presentationen av Robyn. Det var för mig ett ganska förvånande resultat. I Robert Gustafssons fall hade man kunnat tänka sig att de tillagda ljudklippen är roliga i sig då Robert Gustafsson förknippas med humor och komik. Det var bland annat därför jag ville testa olika presentationer av olika personer för att se om effekten blev ungefär densamma om man lagt till ljud eller inte. Skillnaderna var större i presentationerna av Robyn, där de tillagda ljuden mestadels bestod av musik. Varför skillnaden blev större i presentation med Robyn är svårt att svara på. Kanske kan det bero på att presentationen av Robyn redan från början var bättre, och att ljuden därmed bidrog till att lyfta den än mer. Något som talar för det är att personer som lyssnade på presentationen av Robyn utan ljud i större utsträckning, än personer som lyssnade på

(41)

36 Som sagt det är svårt att svara på varför det skiljer sig i de olika grupperna, men gemensamt för båda är att personer som lyssnat på en presentation med ljud, i större utsträckning än de som lyssnat på en presentation utan ljud, svarade mycket/ganska på frågorna om intresse,

underhållning, uppmärksamet och lockad till att lyssna vidare, och att man därför skulle kunna visa på ett samband. Detta alltså oavsett om det handlar om presentationen av Robert

Gustafsson eller Robyn.

9.3 Det sammanlagda resultatet

Huvudfrågan i min undersökning var vilken presentation som skulle uppskattas av flest, en med ljud eller en utan. Det viktigaste var alltså inte vad deltagarna tyckte om själva presentationen av Robert Gustafsson eller Robyn i sig, utan det viktigaste var att se vad de tyckte om en presentation med eller utan ljudillustrationer. Därför har jag slagit ihop de båda för att få fram ett sammanlagt resultat. I det resultatet kan man se ett samband mellan vilken presentation man lyssnat på, med eller utan ljud, och hur intressant och underhållande man tyckte att den var. Detsamma gäller för frågorna om uppmärksamhet, och hur lockad man blev till att lyssna vidare på intervjun.

Starkast samband går det att visa på frågan om hur underhållande presentationen var. Där svarar 85 procent av de som lyssnat på en presentation med ljud att den var mycket/ganska underhållande, medan 51 procent av de som lyssnat på en presentation uran ljud svarar detsamma. Där blir procentdifferensen alltså 34. Kanske är det inte så oväntat då en

presentation bestående av bara en röst kan uppfattas som inte särskilt underhållande i sig. Men det visar ändå på att ljudillustrationer hade kunnat göra en text som läses upp i radio mer underhållande för publiken.

(42)

37 intressant resultat. Att fånga publikens uppmärksamhet och skapa en nyfikenhet för att få dem att ”stanna kvar” är av största vikt hos medierna (Mral, 2008; Carlsson & Koppfeldt, 2003). Det här resultatet kan visa på att hur man väljer att framföra en presentation kan ha stor betydelse för hur väl man lyckas påkalla sin publiks uppmärksamhet. Bara genom att lägga till ljudinslag i en presentation i radio skulle alltså kunna medföra att man fångar lyssnares uppmärksamhet i mycket större utsträckning än om man inte har ljudillustrationer. Presentationer, eller

påannonser, sker dessutom ofta i början av program då det kanske är extra viktigt att få lyssnaren att fortsätta lyssna på programmet (Clausen, 1992).

En fråga som inte visar på lika starkt samband är den om hur intressant innehållet i

presentationen var, även fast det där också är rätt tydligt. På den frågan uppger 92 procent av de som lyssnat på en presentation med ljud att innehållet var mycket/ganska intressant i motsats till 70 procent för gruppen som lyssnat på en utan ljud. Procentdifferensen blir där 22, alltså inte lika hög som frågorna om underhållande och uppmärksamhet. Dock är det ändå en rätt intressant siffra då själva innehållet i presentationen inte skiljer sig mer än att det är ljudinslag i den ena och inga i den andra. Det är alltså inte någon större skillnad på

informationen som ges i de olika versionerna, förutom att informationen illustreras med hjälp av ljudklipp i presentationerna med ljud. Som tidigare nämnts gäller det att hitta ett engagerat språk som gör att lyssnarna håller intresset och engagemanget vid liv (Hanson, 2001). Att sätta in ljudliga illustrationer kan alltså vara ett sätt att göra detta på för att på så sätt göra

informationen mer intressant för lyssnaren.

(43)

38 alla fall inte i lika stor utsträckning som den med ljud då de andra frågorna visar att den

uppfattades som mer intressant, underhållande och trolig att fånga deras uppmärksamhet. De kanske ändå var så pass intresserade av att lyssna vidare på intervjun när de väl hört

presentationen, men hade den sänts på radio hade de kanske inte ens lagt märke till den.

9.4 Resultat för vana/mindre vana lyssnare

En detalj som jag ville titta på i min undersökning var om det var någon skillnad på hur man svarade beroende på hur ofta man lyssnade på radio. Problemet var att det var ett rätt litet antal personer (34 %) som utgjorde gruppen mindre vana radiolyssnare och fler i gruppen vana radiolyssnare (66 %). Att göra några större slutsatser med en sådan fördelning blir därför svårt, men eftersom att det var en aspekt jag ville ha med så har jag i alla fall tittat på de resultat jag fått fram.

Av det kunde man se att hos mindre vana radiolyssnare var skillnaderna mycket större mellan de som lyssnat på en presentation med eller utan ljud, och då med bäst betyg för

presentationerna med ljud. På frågorna om underhållande, uppmärksamhet och lockad till att lyssna vidare blev procentdifferensen betydligt större än för de andra grupperna. För vana radiolyssnarna däremot var skillnaderna lite mindre än i det sammanlagda resultatet. Svagast samband visade frågan om de blev lockade till att lyssna vidare där procentdifferensen blev 14 för vana radiolyssnare.

Som sagt, det är för få personer för att dra några slutsatser om det här resultatet. Men skulle man återupprepa det här testet med olika presentationer på fler personer och det ändå hade visat på samma resultat så är det ytterst intressant. Det skulle då kunna innebära att ljudliga illustrationer skulle tilltala fler personer, i den här målgruppen, att lyssna på radio. Även de som annars inte lyssnar särskilt ofta på radio. Att skillnaderna blev mindre hos vana radiolyssnare skulle kunna bero på att de redan tar del av ganska mycket radio och att de därför är

intresserade redan från början. Men även där bör sägas att presentationerna med

(44)

39

9.5 Längden

När det kommer till frågan om vad man tyckte om längden på presentationen går det inte att se något direkt samband. Det skiljer sig rätt rejält hur de ha svarat beroende på om de lyssnat på presentationen av Robert Gustafsson eller Robyn. Den här frågan hade jag främst med för att man inom retoriken brukar säga att en framställning ska kännas kort (Carlsson & Koppfeldt, 2003), men också pga den feedback jag fick som påpekade just detta att presentation med ljud kändes kort. Dessutom visade förtestet samma resultat oavsett om de hade lyssnat på

presentationen av Robert Gustafsson med ljud eller utan ljud, där alla utom en i varje grupp tyckte att den kändes varken för lång eller kort (Se bilaga 4).

Av de resultat jag har kan jag alltså inte peka på något samband om man lyssnat på en

presentation med eller utan ljud och uppfattning om längd. Det är helt enkelt för olika beroende på vilken presentation man har lyssnat på. Något som är intressant är dock att 43 procent av de som lyssnat på Robert Gustafsson med ljud tyckte att presentationen kunde varit kortare, och bara 18 procent som lyssnat på Robyn. Detta trots att presentation av Robyn med ljud är 25 sekunder längre än Robert Gustafsson med ljud. Dessutom tyckte 28 procent som lyssnat på Robert Gustafsson utan ljud att den kunde varit längre, och ändå är det många som tycker att den kunde varit kortare när den väl var längre. Varför det blev såhär går bara att spekulera i. Kanske beror det på att presentation av Robert Gustafsson innehöll fyra scener, som var klipp från TV och film, medan presentationen av Robyn bestod mestadels av musik. Jag skulle kunna tänka mig att scenerna i presentationen av Robert Gustafsson drog ner tempot en aning då de blev något för många och för långa. Dessutom hördes samma musikstycke i bakgrunden under hela Robert Gustafsson-presentationen, medan det växlade i presentationen av Robyn. Man skulle kunna tänka sig att presentationen av Robert Gustafsson då blev enformig, medan musikväxlingarna i presentationen av Robyn fick upp tempot.

(45)

40 procent tyckte att presentation med ljud kunde varit kortare. Dock var skillnaden inte lika stor i presentationen av Robyn, och kanske kan uppfattningen om längden ha någonting med det att göra.

9.6 Radiovanor

Av de som svarat på enkäterna uppger cirka hälften P3 som en kanal de lyssnar helst på. Den radiostation som flest personer uppger att de lyssnar på är Mix Megapol. Dessutom uppger ca 65 procent att de lyssnar på radio 3-4 ggr/v eller mer. Det som man bör ha i åtanke är att personer kan ha känt att de vill ”svara rätt” och säger att de lyssnar på radio mer än vad de kanske gör, eller väljer en radiokanal för att det är den ”man borde lyssna på det”. Men om man bortser från det så tycker jag man kan säga att de som svarat på den här enkäten är personer som finns inom P3:s målgrupp varav många uppger att de lyssnar på radio regelbundet. Jag anser därför att det var relevant att göra undersökningen bland dem.

9.7 Slutsats

I min undersökning har jag tyckt mig se ett samband mellan vilken presentation man lyssnat på och hur intressant och underhållande man tyckte att den var. Detsamma gäller för frågorna om uppmärksamhet och vidare lyssning. Det går att se en tendens att personer som lyssnat på en presentation med ljud, i större utsträckning än personer som lyssnat på en presentation utan ljud, tycker att den är intressant, underhållande, trolig att fånga ens uppmärksamhet och vilja till att lyssna vidare.

Journalisterna Björn Häger och Erik Fichtelius har skrivit om hur man kan använda sig av olika slags ljudliga illustrationer för att göra radion mer levande i form av t ex scener och musik. I min undersökning har jag använt mig av just dessa metoder i ett försök att göra formen på

(46)

41 undersökning om förståelse i radio, tycker jag mig kunna se att genom att ändra formen på en presentation, t ex med hjälp av ljudliga inslag, så kan man tilltala fler i sin publik. I Ib Poulsens fall handlade det om att förstå nyheterna i radio, medan det i mitt fall handlade om att göra det mer attraktivt för lyssnaren där presentationer med ljudliga illustrationer visade sig ge just den effekten både hos vana och mindre vana radiolyssnare.

Den enda fråga där jag inte kunde se något direkt samband var den om längden på presentationen. Där skiljde sig svaren rätt rejält beroende på vilka presentation man hade lyssnat på. Inom retoriken brukar man säga att en bra framställning ska kännas kort, vilket jag inte kan se något tydligt tendens till i min undersökning, då jag inte kunde urskilja något samband.

(47)

42

10 Diskussion

Mitt mål med min forskning var att använda mina kunskaper inom radioproduktion, och med hjälp av olika metoder försöka utnyttja radiomediets egenskaper för att på så vis göra

radioinnehållet mer tilltalande för publiken. Genom att illustrera det som sas i presentationer, som var hämtade från Sveriges Radios program P3 Populär, med ljudillustrationer, kunde jag tillämpa de metoder och kunskaper jag tillskansat mig som studerande av radioproduktion. Ytterligare en del i min forskning var att testa hur dessa presentationer uppfattades av en publik. Därför genomförde jag en kvantitativ studie i form av en enkät för att få reda på vilken presentation som skulle uppskattas mest inom P3:s yngre målgrupp.

Det resultat jag fick fram visade på att personer som lyssnat på en presentation innehållande ljudillustrationer, i större utsträckning än de som lyssnat på en presentation utan, tyckte att den var intressant, underhållande, trolig att fånga deras uppmärksamhet och vilja att lyssna vidare. Jag blev rätt förvånad över de resultat jag fått fram. Även fast tidigare forskning, och

radiojournalistiska knep, talar för de metoder jag använt som sätt att levandegöra innehållet i radio så trodde jag inte att det skulle bli så stor skillnad. Det bör understrykas att varje grupp bara fick lyssna på en presentation. De kunde alltså inte jämföra presentationerna sinsemellan. De visste heller inte om att det fanns någon annan version på presentationen. Något annat som är viktigt att ha i åtanke är att det enda som skiljde presentationerna åt var ljudillustrationerna i form av scener och musik, och också längden. Det var bland annat detta som gjorde att jag inte trodde att det skulle bli så stor skillnad då deltagarna inte hade något att jämföra med, och att det bara var ljudillustrationerna som skiljde presentationerna åt. Men trots detta så går det alltså att se en tendens som visar på att en presentation med ljudillustrationer får ett bättre betyg än en presentation utan ljudillustrationer.

Det bör påpekas att det här resultatet bara rör radiopresentationer som görs i ett

(48)

43 presenterad på det sätt som jag gjort i min gestaltning. Det går heller inte att säga om ett helt program i P3 som lät på det här sättet hade blivit mer uppskattat av sin publik. Detta öppnar upp för fler frågor och förslag på vidare forskning. För att ta P1 som exempel. Trots att P1 beskrivs som en talande kanal så återstår ändå frågan om användandet av ljudillustrationer skulle kunna tilltala sin publik även där, och vilka slags ljudillustrationer hade då kunnat fungera i en sådan kanal? Detsamma gäller för P3 som säger sig vilja experimentera och utveckla dialogen med sina lyssnare (Sveriges Radio, 2012). Hade det i P3 kunnat göras ett helt program som lät ungefär som dessa presentationer?

Man kan också ifrågasätta val av metod. Nu gjorde jag en enkätundersökning med fasta

svarsalternativ. Kanske hade man kunnat göra en liknande undersökning fast istället använda sig av kvalitativa intervjuer för att få en djupare förståelse hur lyssnarna tänker kring

ljudillustrationer. Det hade kanske gett ytterligare kunskaper om hur man kan göra innehållet i radio mer tilltalande för sin publik.

Något annat man kan ifrågasätta är valet av frågor i enkäten. Är verkligen frågorna de bästa för att få svar på vilken presentation som skulle uppskattas av flest inom målgruppen? Nu har jag formulerat frågor utifrån AIDA-modellen, vilket gör att frågorna inte rör själva

ljudillustrationerna som sådana, utan istället handlar om intresse, uppmärksamhet, bibehållet intresse, och övertygelse. Jag har därför bara mätt vad deltagarna har tyckt om dessa olika faktorer, och inte vad de tyckte om ljudillustrationerna i sig. Det som talar för att de frågor jag har ställt har varit relevanta är att jag har kunnat se ett samband vilken presentation man lyssnat på och hur man sen har svarat, där svaren mycket/ganska förekom oftare i grupperna som lyssnat på en presentation med ljud. Det bör dock understrykas, som tidigare nämnts, att alla samband är tolkade samband. Jag kan visa på att det finns ett samband, men jag kan inte visa på att det är just ljudillustrationerna som gör att grupperna svarar som de gör. Jag kan bara tolka, utifrån det resultat jag har, att ljudillustrationer spelar roll för hur intressant, och

underhållande man tyckte att presentationen var. Detsamma gäller för frågorna om

(49)

44 med ljud skulle vara mer uppskattad i just den här målgruppen som jag undersökt, och även att en presentation med ljud hade kunnat locka till vidare lyssning i större uträckning.

Jag tror att en sådan här undersökning som jag har gjort kan ha betydelse för hur en radiokanal som P3 tänker kring hur de väljer att utforma sina presentationer, men även program. Medierna måste använda sig av retoriska hjälpmedel för att väcka en nyfikenhet hos publiken och få dem att stanna kvar (Mral, 2008). Att använda sig utav t ex scener, musik och ljudinslag, metoder som journalisterna Björn Häger och Erik Fichtelius beskrivit som sätt att levangöra radio (Häger, 2009; Fichtelius 2008), kan vara en väg att gå för att skapa just den här nyfikenheten hos

(50)

45

11 Källförteckning

Tryckta källor

Botwid, T. (1992). Släpp fram ljudet i radion. I P. R. Meyer (Red.), Ljudkonst: en bok om radion

som skapande medium (s 120-121) Stockholm: Poprius.

Carlsson, A. & Koppfeldt, T. (2003). Medieboken. Bild och retorik i media. Malmö: Liber ekonomi. Clausen, V. (1992). Viggo Clausen. I P. R. Meyer (Red.), Ljudkonst: en bok om radion som

skapande medium (s 41-45) Stockholm: Poprius.

Ekström, M. & Larsson, L. (2000). Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Fichtelius, E. (2008). Nyhetsjournalistik: tio gyllene regler: version 2.0. Stockholm: UR.

Hanson, H. (2001). Talspråkslära för journalister och andra. Lund: Studentlitteratur. Hultåker, Ö. & Trost, J. (2007). Enkätboken - Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Häger, B. (2009). Reporter: en grundbok i journalistik. Stockholm: Nordstedt.

Johansson, B. (2008). Surveyundersökningar. I M. Ekström, L. Larsson (Red.), Metoder i

kommunikationsvetenskap (s 78-109) Lund: Studentlitteratur.

Kylén, J.-A. (1994). Fråga rätt: vid enkäter, intervjuer, observationer och läsning. Stockholm: Kylén.

Lavröd, M. & Pettersson, Å. (1996). Medieboken. Ljud. Malmö: Liber-Hermod

Meyer, P. R. (red.) (1992). Ljudkonst: en bok om radion som skapande medium. Stockholm: Proprius.

Mral, B. (2008). Retorikanalys av medietexter. I M. Ekström (Red.), Mediernas språk (s 61-88) Malmö: Liber AB.

Munck, J. (2006). Radioreklamboken: från idé till ljudproduktion. Lund: Studentlitteratur. Elektroniska källor

Sveriges Radio, Om P3, hämtad den 2012-05-04 från

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3634&artikel=3625179 Sveriges Radio, Om P1, hämtad den 2012-05-08

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3632&artikel=3621366 Sveriges Radio, Om P3 Populär, hämtad den 2012-02-15 från

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2785&artikel=1151702 Wikipedia, Sveriges Radio P3, hämtad den 2012-04-26 från