Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete
Utbildningsprogram för
sjuksköterskeexamen 120 poäng Kurs VOC453
VT2007
Examensarbete 10 poäng
VÅLDET SOM INTE FINNS
- en artikelgranskning om hot och våld mot äldre
Författare:
Maria Bremer
Anna-Stina Svensson
Titel Våldet som inte finns- en artikelgranskning om hot och våld mot äldre
Författare Maria Bremer Anna-Stina Svensson
Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogram, 120p.
Handledare Leena Berlin- Hallrup Examinator Ylva Benderix
Adress Växjö universitet. Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete
Nyckelord hem, missförhållande, våld, äldre
SAMMANFATTNING
Idag är hot och våld mot äldre ett tabubelagt ämne både i samhället och i hälso- och sjukvården. Hot och våld mot äldre orsakar onödigt lidande och ska inte förekomma inom vården. Studier har ändå visat att missförhållanden är vanligt förekommande i äldrevården. Syftet var att beskriva hot och våld i relation till vård av äldre. För att besvara syftet gjordes en artikelgranskning med kvalitativ ansats. Resultatet visade på att vårdpersonalens människosyn till stor del utgjorde vad som kännetecknade hot och våld mot äldre. Den äldre kunde ses både som ett offer och som delaktig förövare i våldssituationer. Äldre tog ofta själva på sig skulden för det som hänt vilket var en del av att våld inte uppmärksammades och anmäldes. Vårdpersonal upplevde även att yttre omständigheter kunde ha en negativ påverkan på hur deras vård av den äldre blev. Denna studie visade på att hot och våld fortfarande är ett dolt problem.
Vårdpersonal bör reflektera över hur deras handlingar upplevs av de äldre. Genom att uppmärksamma och få mer kunskap kring ämnet kan problemet bli synliggjort. Vår studie kan vara en vägledning för att nå ökad kunskap och förståelse om vad som kännetecknar hot och våld mot äldre.
INNEHÅLL
BAKGRUND 1
Äldre 1
Beroende av vård 1
Boendets betydelse för de äldre 2
Hot och våld 3
Den vårdande relationen 4
PROBLEMFORMULERING och FRÅGESTÄLLNING 5
SYFTE 5
METOD 6
Material 6
Tillvägagångssätt 7
Analys 9
Forskningsetiska aspekter 10
RESULTAT 10
När den äldre själv blev problemet 11
Kommunikationsproblem 12
Brist på vårdande 13
Människosyn 13
Autonomi och självständighet 14
Att vilja väl 15
Yttre omständigheter som påverkade vårdandet 16
Krav på vårdpersonalen 16
Rutiner 17
Fortsatt nedtystning 18
DISKUSSION 19
Metoddiskussion 19
Resultatdiskussion 21
Slutsats 23
REFERENSER 25
BILAGOR
1. Schema över artiklar
BAKGRUND
Äldre
Fler människor åldras och därmed ökar andelen äldre både i Sverige och övriga världen (Larsson och Rundgren, 2003). Den 1 januari 2007 uppgick Sveriges befolkning till cirka 9,1 miljoner och av dessa var cirka 1,6 miljoner personer över 65 år (www.scb.se, 2007-04-04). Enligt vissa beräkningar kommer antalet personer över 65 år uppgå till cirka 2,4 miljoner år 2050 i Sverige. Andelen invånare i Sverige från andra länder har ökat sedan andra världskriget. Människor med annan social, etnisk och kulturell bakgrund utgör ungefär 200 000 av Sveriges ålderspensionärer. Denna mångkultur kräver ett nytänkande som bland annat kommer att påverka äldreomsorgen (Larsson och Rundgren, 2003).
I större delen av Europa innebär begreppet ”äldre” personer som är 65 år eller äldre.
Ibland bryts begreppet äldre ner till flera åldersgrupper. Personer mellan 65 och 85 år kallas då för ”yngre äldre”, de över 85 år för ”äldre äldre” och personer över 90 år för
”de allra äldsta” (Nilsson, 2004). Äldre människor utgör en stor grupp i samhället och därför finns många stora olikheter inom befolkningsgruppen. Det finns de äldre som är mycket aktiva och äldre som på grund av nedsatt funktionsförmåga inte kan vara lika aktiva (Edsjö, 1982). Äldre innefattar även personer som på grund av sjukdom är helt beroende av vård och omsorg. De äldre anses således inte representera en grupp eftersom alla människor är unika individer. Olika människor har dessutom skilda upplevelser av åldrandet och ska därför bemötas med utgångspunkten att vi är olika (Nilsson, 2004).
Ädelreformen som infördes 1992 i Sverige innebar att ansvaret för de äldre övertogs av kommunerna från landstinget. De äldre i Sveriges kommuner som bor i servicelägenheter eller i det egna hemmet vårdas av sjuksköterskor i hemsjukvården (Kihlgren, Forslund och Fagerberg, 2006). Av de äldre i Sverige som har kontakt med vårdorganisationen bor cirka 120 000 i det egna hemmet där de har kommunal hemtjänst. Det bor ungefär lika många äldre i ”särskilda boenden” och däri ingår sjukhem, ålderdomshem, servicehus eller gruppboende. Det finns även cirka 14 000 äldre med demensproblematik som bor i gruppboende eller på särskilda avdelningar.
Utöver detta finns ”korttidsplatser” där äldre kan bo i väntan på annat boende eller så kallad ”hemgång”. En del äldre kommer någon gång att vårdas på sjukhus och under ett år vårdas cirka en halv miljon äldre på sjukhus (Larsson och Rundgren, 2003).
Beroende av vård
Sjukdom och ohälsa leder till att äldre blir beroende av andra människors vård för att få sina behov tillfredsställda. Att vara beroende av vård innebär en kamp för känslor av värdefullhet, makt och gemenskap. Relationen mellan vårdpersonal och den äldre påverkas bland annat av hur parterna förstår och tolererar varandras oförmågor samt respekterar varandras förmågor. En väl balanserad relation kan göra att kampen för värdefullhet, makt och gemenskap avtar (Strandberg, 2002). Att vara beroende av vård beskrivs bland annat som att befinna sig i en situation som personen inte kan ta sig ur. När människan inte längre kan ta vara på sig själv minskar känslan av värdefullhet. Minskad kontroll, maktlöshet och känsla av fångenskap hör till upplevelsen av att vara beroende av vård. Den äldre måste sätta sitt hopp till vårdpersonalen och lita på deras vilja att hjälpa (Strandberg, Norberg och Jansson, 2003). Blomqvist och Edberg (2004) skriver att när den äldre hamnar i
beroendeställning, så blir den äldre även i underläge till vårdmiljön. Det kan då vara svårt att förmedla sina upplevelser, önskningar, behov och begär.
Enligt en avhandling av Strandberg (2002) har vårdpersonalen makt och kan härska över den äldre genom att de kan välja att ge vård eller inte samt hur den ska utföras.
Vidare skriver Wiklund (2003) att det är viktigt som vårdare att tänka på är hur de bemöter patienten så att patientens värdighet inte kränks. Vårdrelationen mellan patienten och vårdaren är alltid asymmetrisk. Det innebär att vårdaren har en maktposition gentemot patienten på grund av sin yrkesroll och yrkeskunskap. Makt i sig är värdeneutralt, det som avgör hur vården kommer att upplevas är på vilket sätt vårdaren använder sin makt. Vårdaren bör använda sin makt så att patientens bästa främjas. Om makten används för att dominera eller manipulera blir patienten utsatt för oetisk vård. Genom sin maktposition har vårdaren stort ansvar för hur relationen till patienten utformas. Patienten utsätts för ett vårdlidande om de inte blir bemötta på ett respektfullt sätt av vårdaren..
Vårdpersonal som inte tar den äldre på allvar kränker den äldres värdighet.
Vårdpersonalens maktutövande över den äldre hör ihop med hur vårdpersonalen använder sin auktoritet, kunskap och befintliga rutiner. Rutiner inom vården uppfattas av en del äldre som reducerande och beskrivs som omänsklig vård (Arman, Rehnsfeldt, Lindholm, Hamrin och Eriksson, 2004). När en människa är beroende av vård kan hon inte välja mellan god eller dålig vård. God vård ges med värme och upplevs av den äldre som lugnande. Upplevelser av att känna sig som hemma och tillfreds är andra delar av den goda vården. Dålig vård utmärks av ignorans och inkompetens hos vårdpersonalen. Då upplever den äldre vården som opersonlig, kall, hård och stressande (Strandberg et al., 2003).
I en studie av Berglund och Ericsson (2003) framkom det att vissa faktorer är viktiga för att den äldre ska kunna uppleva god livskvalitet. Dessa faktorer är bland annat välbefinnande, oberoende och respekt. För en äldre kvinna i studien innebar god livskvalitet att hon såg framemot något varje dag och att hon kände mening med livet.
God livskvalitet innebär även att ha hälsa. Hälsa hör i sin tur samman med upplevelsen av hur den äldre blir behandlad, liksom upplevelsen av respekt och kärlek.
Beroende av vård kan även innebära något positivt för den äldre. Vårdpersonalen har i och med sin profession makt att hjälpa och stödja den äldre som är beroende av vård.
Att vara beroende av vård är ett naturligt och tillåtet tillstånd som kan innebära att den äldre vid behov får hjälp med till exempel personlig hygien. Den vitalt viktiga hjälpen som den äldre får kan beskrivas som skyddande. Det ger den äldre ett utrymme att vara i och makt där styrka kan utvecklas (Strandberg, Norberg och Jansson, 2000).
Boendets betydelse för de äldre
I en artikel av Swenson (1998) relateras begreppet ”hem” till något som definieras över tiden. Anknytningen till hemmet utgör stor del av de äldres psykiska och emotionella hälsa. Ett hem som upplevs positivt kan motivera den äldre till att kvarhålla sin självständighet i hemmet. För att en bostad verkligen ska kännas som ett hem behöver den äldre uppleva säkerhet, skydd och stöd. Ett hem ger värme, förlåtelse, intimitet och är en privat plats där det finns utrymme att kunna vara sig själv. När de äldre känner sig säkra i sitt hem får de självförtroende vilket hjälper dem
att känna kontroll över sin livssituation. De har en bättre grund för att acceptera förändringar som följer med åldrandet och kan lättare anpassa sig efter det. Hur hemmet framstår för andra kan vara viktigt för den äldre eftersom hemmet ofta skildrar personens liv (Swenson, 1998).
Den egna bostaden kan vara både huset där personen bor eller någon form av särskilt boende (Edsjö, 1982). Swenson (1998) skriver i en artikel att det finns ett samband mellan miljö och äldres agerande, beteende, kognitiv förmåga, psykisk hälsa och emotionell hälsa. Detta påverkar i sin tur egenvården och förloppet av en sjukdom.
Detta beror på att hemmet kan vara något som den äldre identifierar sig med. Den känsla som hemmet ger återspeglar sig i den äldres upplevelser, om hemmet upplevs positivt visar det sig genom att den äldre utrycker välbefinnande. Studien visar även att identifieringen med hemmet gör att de äldre känner sig behövda vilket stärker deras självständighet och autonomi.
Hot och Våld
Hot och våld nämns inte specifikt i de svenska lagarna idag. Äldres människors rätt beskrivs däremot i FN:s principer från 1991. Enligt dessa ska de äldre kunna ha inflytande över sin vardag och i samhället. De ska även kunna uppleva trygghet, respekt och oberoende. Världshälsoorganisationens definition på våld och övergrepp mot äldre, som även antagits av International Network for the Prevention of Elder Abuse (INPEA) lyder: ”Våld mot äldre är enstaka eller upprepad handling eller frånvaro av önskvärd/lämplig handling, som utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person.” (Brottsofferjourernas Riksförbund, Studieförbundet Vuxenskolan och Sveriges Pensionärsförbund, 2006, s. 11).
I artikeln av Saveman et al. (1999) framgår att den vanligaste formen av våld mot äldre som anmäldes var fysiskt våld. Personer i åttio års åldern med flera handikapp är mest utsatta och våldet förekommer oftast när den äldre har daglig hjälp av vårdpersonal. När våld förekommer i vården ges ingen god vård. I dagens samhälle är våld mot äldre tabubelagt och många upplever att det är svårt att definiera när en situation är våldsam. Våld mot äldre är en vanlig företeelse då äldre utsätts för både fysiskt och psykiskt våld av vårdpersonal flera gånger i veckan.
Alla hot och våldshändelser som drabbar äldre kommer inte till polisens kännedom.
Brottsofferjourens undersökningar har visat att det finns ett stort mörkertal vad avser våldshändelser mot äldre. Orsaker till detta mörkertal kan vara att den äldre har ett svagt socialt nätverk, känner skam- och skuldkänslor inför det inträffade eller på något sätt är beroende av den som orsakat händelsen. För att upptäcka hot och våldsutövande i vård och omsorg finns en paragraf i socialtjänstlagen (Brottsofferjourernas Riksförbund et al., 2006). Denna paragraf är 2§ i 14 kapitlet i socialtjänstlagen och går under beteckningen Lex Sarah. Denna innebär att alla anställda, uppdragstagare, praktikanter eller motsvarande inom omsorgen för äldre och funktionshindrade har skyldighet att anmäla allvarliga missförhållanden.
Kommunen har ansvar för att alla informeras om denna anmälningsplikt (www.sos.se, 2007-04-18). 17 av 21 länsstyrelser gjorde år 2005 sammanställningar över Lex Sarah- anmälningar. Dessa visade att detta år gjordes cirka 1 100 Lex Sarah- anmälningar inom äldreomsorgen i Sverige (Axestam, 2007-04-16).
Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) innehåller bestämmelser enligt Lex Maria. Denna innebär att det föreligger en anmälningsskyldighet vid allvarlig skada eller sjukdom som en patient drabbats av eller riskerats att bli utsatt för i samband med hälso- och sjukvårdsinsatser (www.socialstyrelsen.se, 2007-04-18).
Missförhållanden i äldreomsorgen har under de senaste åren med jämna mellanrum rapporterats i media. År 2002 blev ett fall i Gislaved mycket uppmärksammat då en anhörig med hjälp av en gömd bandspelare fick bevis för att missförhållanden förekom på moderns boende. Misstankarna om att hon missköttes började när sonen vid upprepade tillfällen upptäckt blåmärken och bulor på hennes kropp. Genom bandspelaren hörs tydligt de hotelser och trakasserier som personalen utsatte den 94 åriga kvinnan för. ”//Sära på benen! Det har du väl gjort en gång i tiden// Det är ett rent helvete här inne. Det ska jag tala om för dig//”. Inspelningen blev sedan en grund för en polisanmälan varefter två vårdpersonal på boendet avskedades (www.svenskadagbladet.se, 2007-04-18).
Den vårdande relationen
För att få en bra vårdrelation måste vårdpersonalen uppfatta och förstå hur personen ger uttryck för sitt lidande. En lidande person beskrivs ofta som sårbar (Eriksson, Herberts och Lindholm, 1993). En av vårdarens främsta uppgifter är att förstå lidande samt att lindra lidande (Lindholm och Eriksson, 1993). I vården är det väsentligt att vårdaren har ett livsvärldsperspektiv där världen förstås och beskrivs såsom den erfars av människor (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud och Fagerberg, 2003). Den äldre behöver alltid ges utrymme för att kunna uttrycka sitt lidande. Om den äldre inte möts av förståelse från vårdpersonalen saknas en stor del av omvårdnadens grundläggande faktorer. Brist på förståelse kan även göra att den äldre inte känner sig värdig som människa och att ingen tar den äldre på allvar. Detta orsakar ett onödigt lidande hos den äldre som kan göra att hon känner sig kränkt vilket hotar känslan av värdighet. Lidandet hindrar i sin tur den äldre från att kunna bearbeta lidande som upplevs på grund av exempelvis sjukdom, förändrad livssituation eller annan åldersrelaterad orsak (Blomqvist och Edberg, 2004).
När en människa lider tär det på hennes värdighet och varje gång detta sker känner personen sig kränkt. En kränkning gör ofta att människan drar sig för att delge sitt lidande till andra och detta speciellt när hon är mitt uppe i lidandet. En människa som är lidande är djupt olycklig över sin situation och är även skamsen över att vara olycklig. Vårdlidande är en form av lidande som uppkommer i samband med vård genom kränkning av patientens värdighet, fördömelse och straff, maktutövning och av utebliven vård. Vårdlidande är ett onödigt lidande och bör inte förekomma inom sjukvården. Vårdlidandet uppfattas ofta som ett sjukdomsspråk eller som ett fysiskt lidande och när detta händer minskar möjligheten att lindra lidandet. Det är viktigt att personens lidande ses och erkänns för att personen ska kunna växa ur lidandet (Eriksson, 1993).
Vårdlidande kan uppstå när vårdaren och vårdtagaren är i nära kontakt med varandra vilket kan leda till etiskt svåra situationer. Upplevelsen av att inte bli bemött som en hel och unik människa är en del av vårdlidandet. När vårdpersonalen bemöter patienten som ett objekt ökar patientens lidande och upplevelse av otrygghet. I vårdkulturen kan lidandet ibland vara osynliggjort vilket patienten förväntas
acceptera. När patientens förtroende för vårdaren blir missbrukat leder detta till ett lidande hos patienten (Arman, Rehnsfeldt, Lindholm, Hamrin och Eriksson, 2004).
Människans kropp är bärare av personens livshistoria, mening och självbild. Det är genom kroppen människan förnimmer sina känslor. Inom vården är det viktigt att vårdaren uppmärksammar detta och även ser till den subjektiva kroppen. Kroppen får aldrig ses som ett objekt eftersom det är genom kroppen vi upplever vår omvärld. Den subjektiva kroppen och människans identitet hör ihop eftersom det är genom kroppen som vi skapar en bild av oss själva och vår omvärld. Förändras kroppen av sjukdom eller skada förändras även människans identitet. När en person upplever smärta upplevs världen på ett nytt sätt och kroppen kan bli främmande för individen. Det sättet som vi lever och upplever världen genom våra kroppar utgör människans livsvärld. Livsvärlden hör således ihop med den levda kroppen (Wiklund, 2003).
Upplevelsen av att ha kontroll över sitt liv och att kunna bestämma över sig själv hör samman med upplevelsen av att leva. Även om äldre har en nedsatt funktionsförmåga kan de uppleva att de kan bestämma. Delaktighet i andras liv är viktigt liksom att ha omsorg om andra. God livskvalitet innebär för många äldre att känna sig behövd och att betyda något för någon (Nilsson, 2004).
PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNING
I samband med åldrandet kan sjukdom bli en del av livet som ibland leder till en tillvaro där den äldre blir beroende av vård och omsorg (Nilsson, 2004). Den äldre måste lita på vårdpersonalens goda vilja att utföra god vård och för att uppleva välbefinnande (Strandberg, 2002). Att bli beroende av vård kan i sämsta fall innebära att äldre ibland blir utsatta för hot och våld. Forskningsresultat har visat att hot och våld mot äldre är vanligt förekommande inom hälso- och sjukvården. Hot och våld mot äldre är tabubelagt i samhället och inom vården finns ingen klar definition av vad som menas med hot och våld mot äldre (Saveman, Åström, Bucht och Norberg, 1999). Det finns ett stort mörkertal av våldshändelser mot äldre och alla våldshändelser kommer inte till polisens kännedom. Äldre människor bör mötas med respekt och kunna ha tillgång till god vård och omsorg (Brottsofferjourernas Riksförbund et al., 2006). Den mesta forskningen kring hot och våld mot äldre har fokuserats på våldshändelser i det egna hemmet mellan familjemedlemmar. Det har däremot inte forskats lika mycket kring hot och våld mot äldre inom vården. Därför finns det ett behov av fler studier kring ämnet (Saveman et al., 1999). Vad kännetecknar hot och våld mot äldre inom vården?
SYFTE
Syftet var att beskriva hot och våld i relation till vård av äldre.
METOD
Den valda studien innebar att författarna ville beskriva hot och våld i relation till vård av äldre. För att uppfylla detta har författarna valt artikelgranskning med kvalitativ ansats. Att utgå från en kvalitativ ansats innebär att få ökad förståelse för människans upplevelse så som det levs och erfars. Författarna fokuserar här på att se helheten och dynamiken av det som ska studeras vilket ger ett djupgående perspektiv (Polit, Beck och Hungler, 2001). Det som skulle studeras i vår studie var hot och våld i relation till vård av äldre.
En vetenskaplig artikel innehåller den senaste forskningen kring ett ämne (Segesten, 2006). Författarna ville att studien skulle utgå från aktuell forskning och valde artikelgranskning. Enligt Segesten (2006) innebär artikelgranskning som metod att texter används som material för att genomföra ett examensarbete. En översikt av artiklar görs för att kartlägga den kunskap som finns inom det valda problemområdet.
Då sökande efter vetenskapliga artiklar har gjorts görs därför en analys som visar på det aktuella kunskapsläget. Analysen kan visa på olika områden där forskning inte har gjorts i större omfattning.
Material
I denna studie har åtta vetenskapliga artiklar använts. De vetenskapliga artiklarna i studien var publicerade mellan 1999- 2006 och samtliga artiklar var skrivna på engelska. Dessa vetenskapliga artiklar har sammanställts i ett schema (Bilaga 1).
Under insamlingen av artiklarna gjorde författarna begränsningar i urvalet för att det skulle motsvara problemformuleringen och syfte. En av dessa begränsningar var att de vetenskapliga artiklarna skulle beröra ett skandinaviskt perspektiv. Denna begränsning gjordes för att få ett mer tillförligt resultat då vårdsituationen, värderingar och normer kan se olika ut i olika delar av världen.
Vidare var en begränsning att samtliga vetenskapliga artiklar skulle vara publicerade under de senaste tio åren, detta för att få ett aktuellt perspektiv på problemområdet.
Artiklarna skulle vara skrivna på ett språk som författarna själva behärskade, vilket var engelska och svenska. Eftersom studien bygger på en kvalitativ ansats var även artiklarna som utgör resultatet kvalitativa studier. I samband med artikelsökningen utifrån de begränsningar som var satta hittades användbara artiklar där en av författarna var upphovsman till flera av artiklarna..
Enligt Segesten (2006) måste särskilda krav uppfyllas för att en artikel ska vara vetenskapliga. Ett av dessa krav är att de ska redovisa ny kunskap, de kallas därför ibland för originalartiklar. Varje vetenskaplig artikel ska även skrivas utifrån ett givet format där särskilda delar ska finnas med såsom bakgrund, syfte/frågeställning, metod, resultat, diskussion och litteraturreferenser. Detta gör det möjligt för andra forskare att granska och eventuellt upprepa studien. Då en artikel sänds in till en vetenskaplig tidskrift genomgår den en fackgranskning av olika bedömare.
Granskningen innebär för det mesta att endast god forskning publiceras.
Vetenskapliga artiklar vill nå så många som möjligt och publiceras därför oftast på engelska (Segesten, 2006). För att få fram en vetenskapligt baserad studie följdes de kriterier forskarna har beskrivit av Segesten (2006).
Tillvägagångssätt
När problemområdet hade bestämts lade författarna fram tankar och funderingar som sedan formade en problemformulering och ett syfte. Författarnas tillvägagångssätt i datainsamlingen utgick sedan från detta. När en litteratursökning genomförs kan flera olika databaser användas som sedan kan kompletteras med manuell sökning i artiklars referenslista (Willman och Stoltz, 2006). En databas samlar information som grupperas och sorteras av databasproducenter (Östlundh, 2006). Artikelsökning gjordes via databaser för att få fram vetenskapliga artiklar till studien. Då vetenskapliga artiklar hade hittats granskades även deras referenslistor vilket resulterade i ytterliggare bra artiklar. Sökning gjordes även på författarnas namn i referenslistorna för att nå andra artiklar som berörde vårt valda ämnesområde.
Sökningen genom databaser gjordes med hjälp av Växjö universitetsbibliotek. De databaser som använts i artikelgranskningen var CINAHL, SweMed+, PubMed, Medline och ELIN@Växjö. ELIN@Växjö är en fulltextdatabas och samtliga databaser har kopplingar till hälso- och sjukvården. Då vetenskaliga artiklar hade hittats i de olika databaserna söktes de upp i ELIN@Växjö för att få fram artiklarna i fulltext eller genom beställning.
Trunkering användes på en del av sökorden eftersom risken att missa relevanta artiklar då minskade. Begränsningar i sökningen kunde även göras för att få fram artiklar som var mer fokuserade på det valda problemområdet. Den manuella sökningen i de funna artiklarnas referenslista kompletterade artikelsökningen. Vid sökandet av vetenskapliga artiklar användes sökord som stämde överens med problemformuleringen. Willman och Stoltz (2002) skriver att för att få fram så mycket relevant information som möjligt ska planen för sökningen utgå från problemformulering och angivna begränsningar.
När artiklarna söktes via databaserna användes ett flertal sökord. Sökorden som användes valdes för att få fram artiklar vars innehåll motsvarade syftet med studien.
Vid sökningen i databaserna användes sökorden enskilt och sedan i kombination med varandra. Olika kombinationer med sökord gjorde att ett mer specifikt område som behandlade vårt problemområde hittades. Under sökningen var elder abuse, elder, violence samt home de ord som oftast förekom. När de här sökorden användes resulterade sökningarna i flera bra artiklar. Sökorden ansågs även vara relevanta då vi i studien ville beskriva vad som kännetecknar hot och våld mot äldre i relation till vård. Se tabell 1 för lista över sökorden.
Tabell 1. Sökordslista
Databaser: Sökord: Urval: Träffar: Valda:
CINAHL Ebsco 1.Violence + Home 2.Violence + Home + Elder
3.Elder abuse + Sweden 4.Elder abuse + Elderly care
5.Josefsson
1.Advanced search 2.Advanced search 3.Advanced search 4.Advanced search
533 29 12 8 15
CINAHL Ovid 1. Violence 2. Home
3. Violence + Home
4426 51254 192
CINAHL Ovid 4. Violence 5. Experience
6. Violence + Experience 7. Home
8. Secure$
9. Home + Secure$
10. Elder
11. Home + Elder 12. Experience + Elder 13. Elderly care 14. Safety
15. Elderly care + Safety 16. Residential care 17. Autonomy 18. Identity
19. Autonomy + Identity 20. Elder abuse
21. Experience + Elder abuse
22. Suffering 23. Elderly care + Suffering
24. Nursing home 25. Violence + Nursing home
26. Neglect 27. Elder
28. Neglect + Elder
4. Domestic violence
7. Home safety
10. Elder abuse
14. and patient safety
159 42260 13 313 1736 122 1392 246 44 1110 13234 19 1708 3917 4426 138 1408 44 784 1 7696 19 1739 2267 248
1
1
ELIN@Växjö 1. Elder abuse 2. Elder + Nursing 3. Elder + Mistreatment 4. Norberg, Astrid
1232 503
163 89 1
Medline 1. Experience$
2. Elder abuse
3. Experience$ + Elder abuse
4. Nurse$
5. Experience + Elder abuse + Nurse$
405714 1204
63 186483 16
1
PubMed 1. Elder abuse 2. Elder + Violence + Sweden
3. Elder abuse 4. Sweden
5. Elder abuse + Sweden 6. Elder
7. Qulitative 8. Abuse
3.English, nursing journals
1215 5 366 50348 15 3954 64407 205408
1 1
PubMed 9. Elder + Qualitative + Abuse
10. Mistreatment
11. Elder + Mistreatment 12. Maltreatment
13. Care
14. Elder + Maltreatment + Care
16 379 104 1583 992899 21
1
SveMed+ 1. Våld
2. Äldre
3. Våld + Äldre 4. Upplevelser
446 11072
54 92
1
Analys
Syftet med en kvalitativ innehållsanalys är att få fram en djupare innebörd i datamaterialet. Det är viktigt att varje steg i analysen beskrivs noggrant för att underlätta förståelsen för tillvägagångssättet av analysen (Dahlberg, 1997). Kvalitativ analys av data är en aktiv process vilket skapar en djupare förståelse för datamaterialet (Polit et al., 2001).
Analysen av artiklarna utgick från det uppenbara innehållet i texterna. Det som beskriver det synliga och uppenbara i en text kallas även för det manifesta innehållet (Dahlborg Lyckhage, 2006). Som analysmetod har vi utgått från innehållsanalysen som beskrivs av Graneheim och Lundman (2004). Se tabell 2 för exempel på analysförfarandet. Graneheim och Lundman (2004) skriver att analysmetoden innebär att texten först analyseras och skrivs ner i meningsenheter. I texten finns avsnitt med liknande innebörder och som är relaterade till varandra, dessa avsnitt sammanställs i meningsenheter. Efter denna indelning kondenseras texten och denna del innebär att meningsenheterna kortas ner. Genom att skala av texten ytterligare bibehålls kärnbudskapet i meningsenheterna. Då texten har blivit kondenserad namnges meningsenheten, detta kallas för kodning. En kod kan sägas vara ett redskap som gör texten mer lättförståelig, koden ska även förstås i sitt sammanhang. Fjärde steget i innehållsanalysen efter kodningen är att dela in materialet i kategorier. Kategorierna ska vara fullständiga och inget material i texten bör falla utanför dessa kategorier.
Materialet ska inte heller kunna passa in i mer än en kategori. Kategorierna kan sedan delas in i subkategorier.
Genom att analysprocessen inleddes med att texterna lästes igenom med en öppenhet för innehållet sågs texten som en helhet. I nästa steg delades texten in i meningsenheter, kondensering och kodades vilket innebär att helheten blev till delar där innehållet sågs utanför sitt sammanhang. När texten därefter placerades i kategorier blev dessa delar en ny helhet. Dahlborg Lyckhage (2006) skriver att analysen inleds med att författarna har en öppenhet för texten där den kan förstås som en helhet vilket möjliggör analysens fortsatta vandring mellan helhet och delar. När texten har delats in i delar krävs tålamod för att finna det som eftersökes. Härefter blir texten på nytt en helhet vilket gör att det som studerats kan uttryckas på ett nytt sätt.
Används den här analysmetoden blir texten konkret och resultatet präglas av en tydlighet med logisk uppbyggnad.
Tabell 2. Exempel på analysförfarandet
Meningsenhet Kondensering Kodning Kategori
”Some of the dementia patients used physical violence against the staff or accused them of stealing”
Patientens
våldsbeteende och anklagelser mot personalen.
Patientskuld När den äldre själv blir problemet
”When Nancy talked about meaning well and good intentions she was talking from
’the discourse of good will’. People have to be induced to understand their own good, and with force if necessary.”
Handla utifrån godhet rättfärdigar våld och tvång.
Rättfärdigat våld Brist på vårdande
”Ageism and lack of knowledge, among healthcare personnel as contributing factors in failing to report abuse”
Synen på äldre och kunskapsbrist, personalen anmäler ej.
Anmälningsbrist Fortsatt nedtystning
Forskningsetiska aspekter
Författarnas mål är att med den bästa metoden finna ny kunskap, samtidigt som de måste se till de etiska aspekterna i sitt arbete. Dessa aspekter har utvecklats för att skydda deltagande informanter i studierna (Polit et al., 2001).
Helsingforsdeklarationen som kom till 1964 innehåller forskningsetiska regler som måste beaktas i samband med forskning. En av dessa regler är att patienten måste ges information om studien. Forskaren måste även få informerat samtycke av informanten för att kunna genomföra studien. Deltagandet ska vara frivilligt och om studien bedöms vara till skada för individen ska studien avbrytas (Arlebrink, 1996). I de vetenskapliga artiklar som valts för studien hade de beskrivna forskningsetiska aspekterna övervägts. Av författarna till denna studie har de forskningsetiska aspekterna övervägs genom att endast de artiklar som blivit godkända av etiska kommittéer eller regionala etiska kommittéer har använts. I övrigt har inte dessa aspekter berört studien i större omfattning eftersom den genomfördes med artikelgranskning. Källan till den här studien blir på så sätt en sekundär källa eftersom informationen inte kommer direkt från informanten.
RESULTAT
Författarna har vid artikelgranskningen funnit fyra kategorier. Resultatet har presenterats efter dessa kategorier som var: när den äldre själv blev problemet, brist på vårdande, yttre omständigheter som påverkade vårdandet samt fortsatt nedtystning.
Inom respektive kategori har subkategorier framtagits.
När den äldre själv blev problemet
Attityden hos en del vårdpersonal var att den äldre hade en aktiv roll i våldssituationen. Den äldre kunde vara arg, trotsig, motvillig till att äta, isolera sig samt motvillig till att tvångshandlingar såsom bältning utfördes. Detta gjorde att den äldre sågs som en förövare istället för att endast vara offer för våldshandlingar (Sandvide, Fahlgren, Norberg och Saveman, 2006). Vårdpersonalen ansåg att äldre ibland utsatte dem för kränkande handlingar och att de inte visades respekt för sin profession. När vårdpersonalen upplevde ett kränkande beteende från den äldre visade vårdpersonalen ett hårt bemötande (Sandvide, Åström, Norberg och Saveman, 2004).
Ett hårt bemötande kunde vara att den äldres åsikter inte togs på allvar (Graneheim, Norberg och Jansson, 2001). En informant uttryckte en kränkande situation mot vårdpersonalen så här:
I was just doing my job. It was showing him how to move. And he doesn’t listen. The information doesn’t sink in. He just thinks, little sweetie, a pat on the backside. You feel…like a kind of pinup running around here doing nothing// (Sandvide et al., 2004, s. 355).
Att våld förekom ansågs av vårdpersonalen bero på den äldre och med den uppfattningen rättfärdigade vårdpersonalen att våld och tvång användes gentemot den äldre. Vårdpersonalen lade delar av skulden på den äldre eftersom den äldre ansågs göra ett val genom sitt beteende om hur de skulle bli bemötta. Detta val av beteende var hur den äldre behandlade vårdpersonalen även om beteendet berodde på den äldres sjukdom (Erlingsson, Carlsson och Saveman, 2006). Ett sådant val av beteende kunde vara när den äldre var motvillig till att bälte användes i rullstol och uppvisade ett motsträvigt beteende som gjorde det svårt för vårdpersonalen att genomföra handlingen (Sandvide et al., 2006).
Ibland kunde den äldre ha ett beteende som var störande för omgivningen och att använda tvång i dessa situationer ansågs nödvändigt av vårdpersonalen (Erlingsson et al., 2006). Bestraffningar kunde användas mot den äldre för dennes beteende. Dessa bestraffningar kunde vara att den äldre blev tillrättavisad, tillsagd att gå till sitt rum eller blev satt ensam under måltiderna (Sandvide et al., 2004). De kände ansvar för de andra äldre som verkade känna sig hotade av den enskilda äldres beteende. Äldre med ett sjukdomsbeteende som kunde vara störande för avdelningen var ofta ordinerad höga doser av lugnande läkemedel. De lugnande läkemedlen gjorde att vårdpersonalen lättare kunde hantera situationer med dessa äldre samt få mer tid till de andra äldre. Dessa läkemedel resulterade dock ofta i att den äldre blev mycket trött och sov större delen av dagen eller att de blev mer oroliga (Eriksson och Saveman, 2002). En vårdpersonal uttryckte följande:
It´s a good thing if you can make the patient take a sedative after lunch, then they´ll hopefully sleep until the evening meal and I´ll have time to do my job and report to the evening staff in peace and quiet// (Eriksson och Saveman, 2002, s. 81).
Beteende som var relaterade till den äldres sjukdom kunde innebära att den äldre använde fysiskt våld mot vårdpersonalen. När detta förekom blev vårdpersonalen frustrerade vilket gjorde att de upplevde det omöjligt att närma sig den äldre. Vid
dessa tillfällen avstod de från att utföra undersökningar eller behandlingar som den äldre skulle ha (Eriksson och Saveman, 2002). En vårdpersonal sade:
//You can be endlessly irritated and bugged and nagged…. somewhere you have to draw the line because you can´t put up with it anymore… Despite if you are senile or not… OK, it might be abuse, but I have to have dignity//
(Erlingsson et al., 2006, s. 155).
Äldre som vägrade vård eller hade överdrivna krav på vården beskrevs kunna vara provocerande för vårdpersonalen. Förutom detta kunde även sjukdomar med mental försämring provocera vårdpersonalen när den äldre var aggressiv eller förvirrad (Erlingsson et al., 2006). De äldre ansåg att det kunde vara den äldres eget fel att våld mot dem förekom i studien av Erlingsson, Saveman och Berg (2005). Här sades det att hot och våld mot äldre kunde bero på att de äldre var handikappade, drabbade av demenssjukdom eller var ”för” gamla vilket gjorde att de rörde sig långsammare. En av de äldre informanterna i studien av Erlingsson et al. (2005, s. 218) sade ”If you get older and turn surly, mean and nasty to everyone, well you´re asking for it back”.
Kommunikationsproblem
Äldre har beskrivit att irritation mellan vårdpersonalen och den äldre kunde uppstå i de situationer där vårdpersonalen ville utföra en omvårdnadshandling snabbt. En äldre behövde ofta längre tid på sig för att både reagera och agera på det som skedde omkring dem. De äldre hann därför inte alltid utföra det vårdpersonalen bad om i det tempo som vårdpersonalen hade väntat sig. Situationen kunde innebära att både den äldre och vårdpersonalen upplevde irritation (Ibid.).
Studierna av Sandvide et al. (2004) och Sandvide et al. (2006) beskrev missförstånd mellan den äldre och vårdpersonal i våldssituationer. Sandvide et al. (2004) skrev att vårdpersonalen upplevde att den äldre ibland befann sig i sin egen värld vilket ofta föranledde situationer där missförstånd uppstod. Missförstånd kunde uppkomma när vårdpersonalen inte förstod det budskap som den äldre försökte förmedla. Studien beskriver till exempel hur en äldre under en längre tid haft ett tillbakadraget, våldsamt och motsträvigt beteende mot personalen. Vårdpersonalen förstod inte anledningen till den äldres beteende. Det visade sig senare bero på att den äldre hade ett brutet ben.
Eriksson och Saveman (2002) beskrev att när den äldre hade svårt att uttrycka sig glömde vårdpersonalen att behandla den äldre med värdighet. Detta ledde till att den äldres integritet kränktes. I en studie av Teeri, Leino- Kilpi och Välimäki (2006) framkom att om den äldre inte kunde föra sin talan eller uttrycka sig själv gavs ofta sämre vård till den äldre.
Studier visade på att äldre med demenssjukdom var mer utsatta än andra äldre och därmed hade en ökad sårbarhet i vården (Eriksson och Saveman, 2002; Graneheim et al., 2001). I en studie av Erlingsson et al. (2005) där äldre intervjuades framkom att de trodde att vårdpersonal lätt kunde blir irriterade på äldre som hade demenssjukdom och att de var lätta att utsätta för våld. Studien av Eriksson och Saveman (2002) beskrev att demenssjukdom gjorde att den äldre ofta var försvarslös och starkt beroende av vårdpersonalen för att få bra vård. Inom vården av demenssjuka var det vanligt med våld och försummelse mot den äldre, både i det egna hemmet och på institutioner. Graneheim et al. (2001) beskrev att demenssjukdomen kunde innebära
att den äldre uppvisade ett störande beteende vilket gjorde att den äldre blev helt utelämnad till sig själv och därmed ensam.
Studierna av Graneheim et al. (2001), Sandvide et al. (2004) och Sandvide et al.
(2006) beskrev våldssituationer relaterade till inskränkning av den personliga sfären.
Denna inskränkning kunde leda till känslor av aggressivitet hos den äldre.
Aggressivitet kunde även uppstå hos både den äldre och vårdpersonalen när uppfattningen om verkligheten skiljde sig åt (Graneheim et al., 2001). Den äldre försökte skydda sin personliga sfär när det fanns risk för att någon skulle inskränka på den (Sandvide et al., 2006). Hjälp med personlig hygien var ett exempel på en situation där vårdpersonalen kom mycket nära den äldre. När den äldre inte ville duscha uppstod en kamp för att bevara sin integritet och skydda den personliga sfären.
Kampen som uppstod kunde innebära att den äldre rev vårdpersonalen och fäktade med armarna för att skydda sin kropp. Vårdpersonalen förstod inte anledningen till den äldres beteende och kunde då hålla fast den äldres armar samtidigt som den äldre duschades mot sin vilja (Sandvide et al., 2004).
Brist på vårdande Människosyn
Vårdpersonalens personliga värderingar om vad som var rätt eller fel och deras människosyn var en vägledning vid etiskt svåra situationer. De etiska värderingarna hos vårdpersonalen kunde ofta vara omedvetna för personen själv. Genom att reflektera över dessa värderingar blev vårdpersonalen mer medvetna om dem. Hur vårdpersonalen agerade i en etiskt svår situation berodde ofta på tidigare erfarenheter av situationer som hade upplevts problematiska. Vårdpersonal upplevde att deras värderingar skiljde sig åt gentemot andra i gruppen vilket ledde till frustration och etiska dilemman bland vårdpersonalen (Rydeman och Törnkvist, 2006).
Skillnader i etiska värderingar kunde vara när vårdpersonalen hade olika uppfattningar om vad som var bäst för den äldre och de blev därmed oense om den äldres vårdbehov. Många gånger saknades en holistisk människosyn med helhetsperspektiv i vården vilket innebar att den äldre ofta sågs som ett objekt där fokus för det mesta riktades mot den äldres medicinska behov. Det beskrevs att vårdpersonalen inte alltid var säkra på om den äldre kunde ta fullt ansvar för sig själv.
De ansåg även att det var svårt att få den äldre att förstå sina behov och ibland kunde vårdpersonalen övertala den äldre att se situationen som de såg den (Ibid.).
Äldre beskrev vikten av respekt vid beröring i samband med omvårdnadshandlingar.
Beröring utan respekt gav en upplevelse av förlorad värdighet. En äldre beskrev upplevelsen så här: ”It hurts and the feeling that you’re not treated as a human being, that it doesn’t matter, you’re an object” (Teeri et al., 2006, s. 124).
Att respektera den äldres integritet och rätt till självbestämmande beskrevs som viktigt av vårdpersonalen men trots dessa värderingar bortsågs det ifrån vid flera tillfällen. Vårdpersonalen kunde även bortse från den äldres förmåga och gav då inte information som den äldre förstod. Vid de här tillfällena blev den äldre ensam och utlämnad i en beroende situation (Rydeman och Törnkvist, 2006). Enligt äldre var informationen från vårdpersonalen angående dagliga aktiviteter ibland otillräcklig.
Vårdpersonalen förklarade inte alltid heller vad som gjordes i samband med vårdarbetet (Teeri et al., 2006).I vårdarbetet förekom ett antal situationer då den
äldres värdighet inte respekterades. Den äldres önskemål var inte alltid utgångspunkten när vården planerades. Vårdpersonalen kunde fråga vad den äldre hade för önskemål men gjorde sedan tvärtemot detta eller agerade innan den äldre hann svara. Den äldres privata angelägenheter hanterades ibland som offentliga angelägenheter och vårdpersonalen kunde ha diskussioner som rörde den äldre ovanför den äldres huvud (Graneheim et al., 2001).
När vårdpersonalen inte gav information som den äldre kunde ta till sig kunde den äldre kommunicera tillbaka genom att göra motstånd eller uppvisa våldsamt beteende.
Här svarade vårdpersonalen ibland tillbaka med hot och våld istället för att försöka förstå vad som låg bakom den äldres beteende. Vårdpersonalen beskrev hur de bemötte en äldre i en omvårdnadssituation: ”//he has difficulties understanding what one says. Just as well we hold him” (Sandvide et al., 2004, s. 354).
Synen på den äldre som en person försvann ofta hos vårdpersonalen när vårdarbetet blev en vana. Den äldre sågs som ett objekt och vården blev uppgiftsorienterad istället för att vara patientorienterad (Teeri et al., 2006). Att inte bli sedd som en unik individ innebar en ökad sårbarhet hos vårdtagaren (Rydeman och Törnkvist, 2004). En vårdpersonal beskrev objektifieringen av äldre på följande vis: ”Patients are sometimes turned and changed by two nurses as if they were objects on a shelf and not approached as human beings” (Teeri et al, 2006, s. 122).
De äldres anhöriga uttryckte att de äldre ibland bemöttes med likgiltighet vilket i sin tur innebar att den äldre kände sig arg, åsidosatt och utanför. Anhöriga beskrev att en äldre hade blivit nypt och dragen i av en vårdpersonal. Den äldres behov försummades ibland, särskilt eliminationsbehovet såsom toalettbesök glömdes ofta bort (Teeri et al., 2006). Graneheim et al. (2001) skrev i sin studie att vårdpersonalen ibland bortsåg från det faktum att de äldre med demenssjukdom var människor som tänkte och kände. Studien av Eriksson och Saveman (2002) visade att vårdpersonal kände att det var svårt att vårda äldre med demenssjukdom samt att de ibland inte hade psykisk styrka nog att hantera dessa äldre.
Vårdpersonalen upplevde att vetskapen om att den äldre upplevde en del handlingar som våldsamma var svåra att hantera. Skuldkänsla och känsla av att ha misslyckats i sin yrkesroll undveks när vårdpersonalen valde att inte se den äldre (Ibid.). På detta sätt undveks även känslor av ilska, irritation och maktlöshet (Graneheim et al., 2006).
Det visade sig att vårdpersonal inte alltid var medvetna om hur deras beteende upplevdes av andra. Ett kränkande beteende hos vårdpersonalen som inte uppfattades av personen själv ändrades därför inte heller (Sandvide et al., 2004).
Autonomi och självständighet
Studier av Eriksson och Saveman (2002) och Teeri et al. (2006) visade att etiska konflikter var en del av vården. Konflikter inom vården grundade sig ofta i hur vårdpersonalen hanterade de etiskt svåra situationerna för att den äldres integritet inte skulle kränkas. Att bo i ett särskilt boende kunde medverka till att den äldre upplevde minskad autonomi. Detta framkom i situationer där den äldre inte själv kunde bestämma över rutiner som rörde deras personliga hygien, måltider eller sänggående (Teeri et al., 2006). Andra etiska svårigheter som vårdpersonalen beskrev var att de skulle administrera läkemedel till de äldre mot deras vilja (Eriksson och Saveman, 2002).
Studierna av Erlingsson et al. (2006) och Graneheim (2001) visade på att vårdpersonal såg svårigheter med att hitta en balans mellan den äldres bestämmanderätt och vad vårdpersonalen ansåg vara bäst för den äldre. Det låg ett etiskt dilemma i att försöka bevara den äldres identitet utan att kränka den äldres privatliv och autonomi (Graneheim et al., 2001). Att se till dessa båda aspekter innebar en svårighet för vårdpersonalen (Erlingsson et al., 2006). Vårdpersonalen bedömde det ibland nödvändigt att hindra den äldre från att göra förnedrande företeelser. Detta ledde till att den äldres autonomi kränktes till exempel när den äldre inte fick röra sig fritt och bestämma själv. Om den äldre på grund av sjukdom gick till andra äldre oklädd eller smutsig bedömde vårdpersonalen det som förnedrande för den äldre och kände sig tvingade till att tvångsduscha och klä på den äldre mot dennes vilja (Graneheim et al., 2001).
Vårdpersonalen menade att de inte alltid kunde tillåta den äldre att bestämma själv på grund av den äldres sjukdomsbeteende. Vårdpersonalen kunde till exempel inte låta den äldre hantera en kniv eftersom den äldre kunde skada sig själv och andra personer i omgivningen. I dessa situationer uppstod en konflikt mellan vårdpersonalen och den äldre (Ibid.). Den äldres medbestämmande varierade beroende på sjukdom och vårdpersonalens sätt att se på den äldre. Sjukdom och otrygghet minskade den äldres möjlighet att vara delaktig i olika beslut som rörde omvårdnaden. Även huruvida vårdpersonalen tillät den äldre att vara delaktig och involverad i omvårdnaden påverkades den äldres möjlighet till delaktighet (Rydeman och Törnkvist, 2006).
Studien av Rydeman och Törnkvist (2006) beskrev att ju mer delaktig den äldre tilläts vara i sin egen vård desto nöjdare blev den äldre med resultatet. Många äldre upplevde dock att de inte kunde vara tillräckligt delaktiga i den egna vården. Den äldres möjlighet att delta och påverka den egna vården påverkades av att vårdpersonalen inte alltid såg till den äldres förmåga. Studien av Sandvide et al.
(2004) beskrev att den äldre som bodde i eget hem och hade hjälp av hemtjänst ofta hade mer inflytande över hur omvårdnaden utfördes än de äldre som bodde på särskilt boende.
Att vilja väl
I vårdarbetet kunde vårdpersonalens arbetssätt utgå ifrån den goda viljan där hälsa skulle främjas och lidande lindras (Sandvide et al., 2006). När detta var i fokus kände vårdpersonalen att de kunde använda tvångshandlingar för att utföra hälsofrämjande åtgärder (Erlingsson et al., 2002). Här sågs inte längre den äldre som ett offer utsatt för våld och tvång. Detta synsätt innebar även att vårdpersonalen kunde stå ut med de tvångshandlingar de utsatte den äldre för. Redskap såsom bältning till rullstol användes med tvång för att minska den äldres risk att drabbas av fysiskt lidande. Att inskränka rörligheten och samtidigt frånta den äldre bestämmanderätten gjorde dock att den äldres psykiska lidande ökade (Sandvide et al., 2006). ”We sometimes have to hold them by force to take specimens because we want the patients to get well but you forgot to treat them with dignity, as they don´t know what is best for them” (Eriksson och Saveman, 2002, s. 81).
Vårdpersonalen ansåg sig ha kunskap genom sin profession som den äldre saknade och med denna kunskap skulle de få den äldre att förstå vad som var bäst för dem.
Kunskapen användes som förklaring till att vårdpersonalen ansåg sig kunna göra som de ville. Det beskrevs att vårdpersonalen kunde se sig själva som beskyddare av den
äldre, då den äldre inte visste sitt eget bästa. En av de äldre var mycket motvillig mot att hon skulle spännas fast i rullstolen. Vårdpersonalen bad då en medarbetare att hålla den äldres händer medan bältet sattes på, varvid den äldre blev arg och försökte med ilska slita bort fastspänningen utan att lyckas (Sandvide et al., 2006).
Graneheim et al. (2001) visade i sin studie att det uppstod problem då vårdpersonalen skulle värna om säkerheten för en äldre med ett riskfyllt sjukdomsbeteende samtidigt som hänsyn skulle tas till den äldres behov av att uttrycka sin autonomi: ”you visit her room and look regulary to see that everything is all right because you are afraid that she might get hurt…and then Ruth says:’why are you coming here and looking?’…perhaps she feels watched, that we keep a check on her” (Graneheim et al., 2001, s. 262).
Yttre omständigheter som påverkade vårdandet Krav på vårdpersonalen
Studierna av Eriksson och Saveman (2002), Sandvide et al. (2006) och Teeri et al.
(2006) beskriver att yttre omständigheter påverkade sättet som vårdarbetet utfärdades på. I en studie av Sandvide et al. (2006) beskrev vårdpersonal att en sådan yttre omständighet kunde vara när exempelvis läkare och föreståndare gjorde bestämmelser rörande den äldres vård, som vårdpersonalen sedan skulle utföra. Bestämmelserna kunde innebära att vårdpersonalen skulle utföra frihetsberövande handlingar mot den äldres vilja. Vårdpersonalen kände sig då tvungna att utsätta den äldre för hot och våld. När vårdpersonalen kände sig tvingade att utföra vården utefter andras bestämmelser såg de inte sig själva som förövare utan som offer för maktutövande av andra. Detta var ett sätt för vårdpersonalen att bortse från sitt ansvar och undslippa skuldkänslor.
Krav upplevdes även från den äldres anhöriga när de hade åsikter om den äldres vård.
Anhöriga kunde få stöd av läkare och föreståndare i sina åsikter vilket gjorde det svårt för vårdpersonalen att påverka besluten (Ibid.). I en studie av Teeri et al. (2006) beskrevs att den anhörige ibland kunde acceptera behandlingar som vårdpersonalen uppfattade orsaka lidande hos den äldre. Även om vårdpersonalen respekterade den äldres beslut sågs situationen som problematisk då den anhörige motsatte sig den äldres beslut (Teeri et al., 2006). Vårdpersonalen tyckte att de och de äldre blev maktlösa och utan kontroll i sådana situationer. Vårdpersonalen ansåg att de var de enda som förstod att den äldre var en tänkande och levande person. Andra människor som kunde påverka vården förstod inte den äldres situation och vårdpersonalen var förvånade över deras dumhet och okunnighet (Sandvide et al., 2006).
// they can’t imagine how it is to be in Ellen’s situation just because she can’t speak doesn’t mean she can’t think…one has to explain to (the relatives) that Ellen is a conscience human being with emotions that’s what they’ve missed…they just don’t understand her// (Sandvide et al., 2006, s. 198).
Vårdpersonalen kände krav från organisationen att ständigt minska vårdtiden. En upplevelse som innebar att de inte kände sig ha nog med tid för att lära sig de äldres sätt att kommunicera. Detta ledde till att vårdpersonalen gissade sig till vad den äldre menade och om inte det fungerade använde de sig av tvång eller ignorerade dem helt (Eriksson och Saveman, 2002). Vårdpersonalen upplevde inte heller att de kunde hantera situationer där våld uppstod. Hot och våld mot den äldre blev en del av arbetet
och sågs av vårdpersonalen som något oundvikligt (Sandvide et al., 2004). Tidsbrist och brist på kunskap om vilken sorts vård en del äldre behövde gjorde att vårdpersonalen kände sig stressade (Eriksson och Saveman, 2002).
När vårdpersonalen upplevde att de inte hade kontroll över situationer kände de att de inte kunde uppfylla kraven som ställdes på dem vilket ledde till minskad trivsel. Detta gjorde att de kände mindre tillfredställelse med sitt arbete samt upplevde otillräcklighet. När det inte fanns en balans mellan omgivningens krav och vårdpersonalens egen kunskap kunde kontakten med den äldre upplevas som negativ (Ibid.).
Äldre ansåg att ekonomiska nedskärningar i vården, underbemanning av vårdpersonal och outbildad personal kunde innebära att den äldre fick sämre vård. Underbemanning kunde leda till situationer som var förnedrande för den äldre. Ibland fanns det till exempel inte tid att hjälpa den äldre till toaletten, istället satte vårdpersonalen på en blöja på den äldre (Erlingsson et al., 2005). När det rådde underbemanning fick vårdpersonalen ibland köra ut de äldre till korridoren under natten för att de skulle kunna ha uppsikt över dem (Eriksson och Saveman, 2002).
Rutiner
Studierna av Eriksson och Saveman (2002), Graneheim et al. (2001), Sandvide et al.
(2004) och Teeri et al. (2006) visade att fasta rutiner var en stor del av vårdarbetet.
Eriksson och Saveman (2002) skrev att vårdpersonalen tyckte det var viktigt att arbetet utfördes snabbt och smidigt vilket åstadkoms när rutiner följdes. För att dessa rutiner skulle kunna följas hade vårdpersonalen inte tid att ta hand om de äldre på det sätt som de önskade. Det fanns ingen tid att lösa konflikter och inte heller tid att sätta sig in i hur äldre med kommunikationsproblem förmedlade sina behov. Studien av Graneheim et al. (2001) beskrev att vårdpersonalen ibland kunde reagera med ett strängt och bestraffande beteende då den äldre inte ville följa de rutiner som fanns i vårdorganisationen.
En bestraffning kunde innebära att den äldre fick sitta ensam i sitt rum och äta (Sandvide et al., 2004). Äldre upplevdes av vårdpersonalen störa arbetet på avdelningen då de inte följde avdelningens rutiner vilket skapade irritation och frustration hos vårdpersonalen. Istället för att skapa en relation till dessa äldre hände det att vårdpersonalen förbisåg dem (Eriksson och Saveman, 2002).
De äldre beskrev att det inte fanns någon möjlighet för dem att påverka de uppsatta rutinerna och de förväntades vara nöjda utan att ifrågasätta de dagliga rutinerna.
Rutinerna innebar bland annat att den äldre inte kunde bestämma klockslag för uppstigande eller sänggående. De äldre upplevde att de inte kunde bestämma över när de behövde gå på toaletten. Anhöriga beskrev en vårdsituation på följande vis:”It’s depressing to hear an elderly person say she wants to go to the toilet: I need to do number two. The answer they get is, We’ll help you as soon as it’s pad- changing time” (Teeri et al, 2006, s.123).
Vårdpersonalen kände sig otillräckliga och maktlösa när de kände att de inte kunde påverka rutinerna på arbetsplatsen (Eriksson och Saveman, 2002). Vårdpersonalen upplevde arbetsplatsen uppgiftsorienterat och starkt kontrollerat av rutiner vilket inte gav möjlighet till spontana handlingar (Sandvide et al, 2004). De följde satta rutiner
