Examensarbete vid energi och miljöingenjörsprogrammet Juni 2010
Institutionen för ingenjörsvetenskap, fysik och matematik
Utredning av problem vid deponigasutvinning
Vid Östby miljöstation
Investigation of problems occurring during landfill gas extraction At Östby landfill site.
Jonatan Brunbäck & Aron Niklasson
Handledare: Alina Hagelkvist
I. Sammanfattning
På Östby miljöstation utanför Åmål finns en deponi med deponigasuppsamling. Mängden gas som kan extraheras har sjunkit kraftigt från augusti 2007 till januari 2008. Organiskt material bryts ner i en anaerob miljö som med hjälp av bakterier omvandlas till deponigas. Deponigas består främst av koldioxid och metan. Gasen påverkar miljön negativt, ger dålig lukt, brandrisk och globalt bidrar gasen till växthuseffekten. Deponin i Östby har försetts med spetsiga perforerade stålrör som tryckts ner och används för att suga upp gasen ur deponin med en blåsmaskin. Bredvid blåsmaskinen står en gasmotor kopplad till en generator som producerar el. Gasen har därmed också ett ekonomiskt värde. Vissa brunnar levererar mer, andra mindre, men för deponin som helhet har deponigasflödet minskat med en fjärdedel på sju månader.
Syftet med utredningen är att identifiera faktorer som orsakar problem vid gasutvinningen i Östby deponi, föreslå åtgärder för att minska dessa faktorers påverkan på gasutvinningen, samt undersöka om det kan tas ut mer gas än vad som gjordes i januari 2008. Målen är att öka gasflödet till gasstationen och minska läckage av växthusgaser, samt förhindra att elproduktionen sjunker från deponigasanläggningen i Östby.
Metoden består av två delar. Den första undersöker om minskningen av gas beror på minskad produktion. Statistik har sammanställts för att få en helhetsbild av deponins historia som har använts under utredingens senare delar. En teoretisk gasproduktionsmodell gjordes för gasproduktionen. Den andra delen undersöker potentiella tekniska problem med utrustningen.
Vattennivåer i brunnar studeras för att bedöma hur stor perforerad area som är tillgänglig i brunnen, vilket direkt påverkar gasutvinningen. En provtryckning har genomförts som ger indikation på om det finns problem med kondensvatten i ledningarna eller med att brunnarna har låg gaspermeabilitet.
Gasproduktionsmodellen visar att gasproduktionen inte är källan till minskning i deponigasflödet. Vattennivåmodellen indikerade att vissa brunnar kan stå under vatten.
Provtryckningen gav indikation på vilka brunnar som har kondensvattenproblem och vilka brunnar som har låg permeabilitet. En sammanställning gjordes där varje brunn analyseras utifrån de data som erhållits under genomförandet av studien.
Den teoretiska möjliga mängden gas som kan bildas uppgår enligt gasproduktionsmodellen till ca 330-560 Nm3/h metangas eller 3,0-4,5 MW. Detta betyder att gasproduktionen inte är en begränsande faktor för gasutvinningen. Faktorer som orsakar tekniska problem är hög vattennivå, sättningar, vattenlås samt låg permeabilitet. Provtryckning bör genomföras på samtliga brunnar regelbundet för att minska känsligheten för kondensvattenproblem och för att bestämma vilket problem varje enskild brunn har.
II. Abstract
Landfill gas has been extracted at Östby landfill site north of Åmål Sweden since 2003.
During the last three months the extraction rate has experienced a reduction. The organic carbon in the waste will degrade over time in an anaerobic environment and landfill gas is emitted as a result of this process. Landfill gas has an environmental impact in the forms of foul odour, fire hazard and contributes to global warming. This gas must be processed in some way to limit the environmental impact. Östby landfill site has a gas collection system containing gas wells made from perforated steel tubes that is used to extract the gas from the site. The gas which contains methane is combusted in an engine attached to a generator which delivers electricity. The main concern, environmental impacts aside, is the recent reduction of gas extracted from the wells and this impacts the production of electricity. The total gas flow from the site decreased by 25 percent during the last seven months.
The purpose of this study is to identify what factors impacts the landfill gas extraction at Östby landfill site. Suggestions of potential solutions to these problems will also by central in this report. An evaluation of the gas extration rate has been done to determine if it can be improved. The goals are to increase gas extraction rates which will give lower environmental impact and a higher power production at Östby landfill site.
The method in this report has been divided into two sections. The first section entails the construction of a theoretical model to obtain an indication of the potential gas production in the landfill. The statistical history of the landfill sites gas extraction has been examined to act as a foundation for the theoretical model. Model is used to establish how much gas should be generated at this time. The second part examines possible technical problems with equipment.
Water levels in the wells and the landfill has been studied to indicate how much perforated area that is available for gas extraction. A device to push compressed gas backwards through the well has been installed. This will help to show signs of depressions in the pipelines from the wells to the gas station as well as problems with low permeability. Depressions in the pipes will collect water condensate from the landfill gas thus decreasing the gas flow..
The results indicate that the gas production in the landfill is not the source of the reduction of landfill gas. The water level assessment showed that some wells are completely submerged in water. The system for pushing compressed gas gave a preliminary indication of which wells suffer from water condensation or low permeability problems.
The theoretical estimate of the gas production is 3.5 to 4.5 MW. This means that the current production is not a limiting factor for the gas extraction system. Identified problems are high water levels, depressions in pipelines and low permeability. Compressed air should be driven through each well on a regular basis to get a better estimate of which wells have problems due to condensation.
III. Innehållsförteckning
I. Sammanfattning ... 2
II. Abstract ... 3
III. Innehållsförteckning ... 4
1. Inledning ... 5
2. Bakgrund ... 6
2.1. Deponering ... 6
2.2. Deponigas ... 6
2.3. Miljön i en deponi. ... 7
2.4. Deponigasteknik ... 10
2.5. Östby Deponi ... 10
3. Metod ... 14
3.1. Gasgenereringspotential ... 14
3.2. Tekniska problem ... 18
4. Resultat ... 24
4.1. Gasgenereringspotential ... 24
4.2. Tekniska problem ... 24
4.3. Sammanställning ... 26
5. Diskussion ... 37
5.1. Statistik ... 37
5.2. Mätresultat ... 37
5.3. Gasproduktion ... 37
5.4. Vattennivåer ... 38
5.5. Gaspermeabilitet ... 38
6. Slutsats ... 39
7. Tackord ... 40
8. Referenser ... 41
8.1. Böcker och rapporter ... 41
8.2. Muntliga källor ... 41
9. Bilaga 1 Karta över Östby miljöstation. ... 42
1. Inledning
På Östby miljöstation har deponigas omhändertagits sedan 2003. I slutet av 2007 kunde man märka en markant sänkning av volymen omhändertagen gas. Deponin som deponigasen extraheras ur innehåller en stor del organiskt material. På sikt bryts det organiska materialet ner i en anaerob miljö varpå deponigas bildas och frigörs. Deponigasen består framförallt av koldioxid och metan. Gasen påverkar miljön negativ. Globalt bidrar gasen till växthuseffekten. Växthusverkan från metan är ca 21 gånger större än den från koldioxid1. Lokalt ger deponigasen upphov till dålig lukt samt att den är en brand- och explosionsrisk.
Därför finns det anledning att reducera gasens påverkan på miljön. I Sverige finns det krav på att gasen skall omhändertas/destrueras2. Gasen facklas ofta eftersom det är den enklaste destrueringsmetoden, men kan utnyttjas till ett specifikt syfte som t.ex. värme och/eller elproduktion. Värme och el är eftertraktade handelsvaror vilket innebär att det finns ett ekonomiskt värde i deponigasen.
På anläggningen i Östby har spetsiga perforerade stålrör tryckts ner och används för att suga upp gasen ur deponin med en blåsmaskin. 28 stycken sådana stålrör utgör brunnarna och har satts ut med var sin gasledning till pumpstationen. Gasstationen är i sin tur ansluten till en gasmotor som producerar el.
Vid installationen (mars 2006) av gasmätningsutrustningen var total effekt 550 kW.
Totaleffekten är mätt i metanhalt per gasflöde i Nm3 multiplicerat med värmevärdet för metan. I början av denna studie (januari 2008) var effekten 420 kW. Få brunnar levererar mer, de flesta mindre gas men för deponin som helhet har effekten minskat med ca 130 kW på 21 månader. Det är oklart varför detta sker, det är osannolikt att gasen är på väg att ta slut i deponin. Tänkbara orsaker kan vara kondensvatten i ledningar och vattennivåer i brunnar eller täta perforeringar. Det ligger i Åmåls kommuns och omvärldens intresse att så mycket gas omhändertas som möjligt. Det finns en kritisk gräns för hur låg effekt generatorn kan generera, den gränsen går vid ca: 120 kW eleffekt3,
Syfte
Utreda vilka faktorer som orsakar problem och vilken påverkan faktorerna har på gasuppsamlingssystemet vid Östby miljöstation. Föreslå åtgärder för att minska dessa faktorers påverkan på gasutvinningen. Undersöka om det kan tas ut mer gas än vad som görs
”idag” (20080102).
Mål
Målet är att öka gasflödet till gasstationen och minska läckage av växthusgaser, samt förhindra att elproduktionen sjunker från deponigasanläggningen i Östby.
Avgränsningar:
Endast Östby miljöstation har studerats och det är således endast den anläggningen resultatet omfattar. Inga egna analyser av avfallet har gjorts, dess sammansättning förutsätts likvärdigt med liknande deponiers, där plockanalyser4 utförts.
1 Climate Change 2001: The Scientific Basis, IPCC, 2001
2 Svensk författningssamling, SFS 2001:512
3 L, Sjögren, Åmåls kommun.
4 Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning, RVF 2005
2. Bakgrund
2.1. Deponering
I Sverige har det förekommit materialåtervinning sedan länge, redan på 1800-talet så fanns det en central återvinningsanläggning för avfall i Stockholm. På 50-talet fanns det privata insamlare som hämtade t ex metallförpackningar, tidningspapper och mjölkflaskekapsyler med mera vid källan. Avfallssammansättningen har sett olika ut under förra århundradet, i takt med att levnadsstandarden blev bättre erbjöds konsumenter mer avancerade produkter. På 1930-talet bestod avfallet till största delen av askor från förbränning och jordmaterial. I och med industrialismens utbredning förändrades avfallssammansättningen. På 60-talet blev papper lättare att producera samt trädgårdsavfallsandelen ökade när fler hade råd att bo i villa.
Glas hade också en stor andel innan glasåtervinningen kom igång ordentligt i slutet av 60- talet. På 70-talet nådde plastandelen sin topp men har därefter minskat främst på grund av tunnare plaster.
År 2002 deponerades 55 miljoner ton avfall varav ca 52 miljoner ton kommer från industrin, främst malm. År 2005 deponerades det 1,9 miljoner ton avfall i deponier som tar emot kommunalt avfall. 210 tusen ton var hushållsavfall. Detta kan jämföras med att år 2002 deponerades cirka 800 tusen ton hushållsavfall.
Tabell 1 Hushållsavfallsstatistik för kommunala deponier. 5
År Deponerat (ton) Varav hushållsavfall (ton)
1994 6 080 000 1 380 000
1995 5 340 000 1 200 000
1996 5 050 000 1 110 000
1996 4 750 000 1 150 000
1998 4 800 000 1 020 000
1999 4 900 000 920 000
2000 4 450 000 865 000
2001 4 240 000 880 000
2002 3 770 000 825 000
2003 2 940 000 575 000
2004 2 480 000 380 000
2005 1 940 000 210 000
Från år 2001 blev det enligt lag6 förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall samt organiskt material. Kommunala deponier fick dispens tills denna lag kunde genomföras praktiskt. Detta har inneburit att organiskt avfall har deponerats ända fram till idag men i mycket liten omfattning. I Sverige finns det ungefär 70 deponier med gasutvinning varav 10 har slutat att ta emot avfall.
2.2. Deponigas
I deponier med organiskt avfall bildas gas genom anaerob nedbrytning. Gasen innehåller 35- 60 procent metangas och resterande mestadels koldioxid. Deponigasen kan också innehålla varierande mängder kvävgas som beroende på typen av avfall i deponin och vilken fas
5 Drift vid deponeringsanläggningar Handbok, RVF 2006
6 Svenskförfattningssamling, SFS Förordningen 2001:512
nedbrytningen befinner sig i, (se avsnitt: anaerob nedbrytning i deponin) samt andra föroreningar t.ex. svavelföreningar. Metangas är en växthusgas som har en påverkan som är 21 gånger större än den för koldioxid.7 Deponigasen ger också dålig lukt och kan ge upphov till bränder. Metan och svavelväten är explosiva i kombination med syre, svavelväten ger också upphov till dålig lukt. På grund av ovanstående faktorer måste därför gasen omhändertas på något vis.
I Sverige finns erfarenheter av deponigashantering från ett 20-tal år tillbaka. Vanligaste metoden har varit att gasen sugits upp och bränts i en fackla. Genom förbränning minskas miljöpåverkan av gasen avsevärt. Metangasen omvandlas till koldioxid och vatten, svavelföreningar och andra illaluktande fraktioner destrueras. Detta innebär mindre luktproblem och mindre utsläpp av toxiska ämnen till miljön, samt ett lägre utsläpp av växthusgaser. I och med att energipriserna har stigit kraftigt de senaste åren finns det ett ökat intresse att ta tillvara deponigasen. Idag är det vanligt att gasen förbränns i en panna där värmen som bildas kan användas till olika uppvärmningsändamål t.ex. fjärrvärme. Det finns också exempel på att gasen förbränns i olika typer av motorer som med hjälp av en generator genererar elektricitet. El genererad från deponigas är betraktad som förnyelsebar och s.k.
”grön el ” och ger rätt till el-certifikat vilket innebär ökad lönsamhet.
Tabell 2 Energiproduktion från kommunala deponigasanläggningar (2005).8
Typ av utvinning Utvunnen energi (GWh)
Värme 320
Elproduktion 20
Fordonsbränsle -
Enbart fackling 70
Totalt 410 GWh varav 340 GWh nyttiggjordes
2.3. Faktorer som påverkar gasutvinningen
2.3.1 Temperatur
Temperaturen är den faktor som har störst påverkan på anaerob nedbrytning. Generellt finns det ett antal olika bakterier som trivs under olika temperaturförhållanden. Under Termofilnedbrytning ska temperaturen vara mellan 40 till 60 grader. Mesofila organismer trivs i temperaturer från 20-40 medan psykrofila trivs bäst runt 12 grader men återfinns även under högre temperaturförhållanden.
I en deponi är den anaeroba nedbrytningen i huvudsak mesofil och temperaturen är generellt mellan 15 och 20 grader10. Högre temperaturer återfinns i rötningsanläggningar, där styrs temperaturen, till skillnad från i deponier, mycket noggrant för att få optimal anaerob nedbrytning. Temperaturen spelar en betydande roll för gasproduktionen. Laboratorietester har visat att en ökning från 20 till 40 grader kan öka metangasproduktionen upp till 100 gånger.11 Vid 30°C kan 67 procent mer brytas ner än om det är 10°C. Detta innebär att i en varmare deponi bryts materialet ner i större utsträckning än i en kallare deponi.
7 Climate Change 2001: The Scientific Basis, IPCC, 2001
8 Drift vid deponeringsanläggningar, Handbok, RVF 2006
10 Drift vid deponeringsanläggningar, Handbok, RVF 2006
11 Metode til risikovurdering af gasproduceraende losseplasser, Miljöprojekt 648, 2001
De anaeroba processerna genererar inga stora värmemängder jämfört med aeroba men upprätthåller oftast en något högre temperatur än omgivningen. En djup deponi håller värmen bättre än en mera utbredd. 12
2.3.2. Lakvatten/vatten i deponin
Mikroorganismerna som bryter ner det organiska materialet kräver tillgång till vatten.
Vattenhalt över 30 procent erfordras, angivet finns att optimal halt är mellan 40 och 60 procent. 13 Hydrolys är viktigt för att öka tillgängligheten av substrat och näringsämnen. Hög fuktighet är ett måste för att hydrolysen ska fungera. Fukten hjälper också till att sprida ut toxiska ämnen som kan hämma nedbrytningen.
2.3.3. pH
Optimalt för metangenerering är ett pH-värde från 6 till 8 för att metanogenesbakterierna ska trivas som bäst14. pH varierar med de olika faserna nedbrytningen sker i. I en deponi varierar pH beroende på typen av avfall. Till exempel deponeras mycket aska från förbränning som ofta hög alkalinitet vilket kan hämma nedbrytningen.
2.3.4 Näringsämnen
Kol/kväveförhållandet bör vara mellan 20 och 40. Är kvävehalten för låg uppstår kvävebrist och nedbrytningen avtar. Är den däremot för hög uppstår ett överskott som bildar ammoniak som verkar hämmade på nedbrytningen. Hushållsavfall innehåller som regel alla nödvändiga näringsämnen. Det är inte ovanligt att kväveöverskott råder. Industriavfall innehåller i mindre utsträckning de nödvändiga näringsämnena. Fosfor måste även närvara för den biologiska processen. För 140 delar kol bör det minst vara en del fosfor. 12
2.3.5. Anaerob nedbrytning i deponin.
Deponerat organiskt avfall bryts ner med olika hastighet, t.ex Matrester och latrin fortare än trä och papper. Plaster bryts ner endast på mycket lång sikt. Tidsuppskattningarna är förknippade med mesofil nedbrytning där temperaturen är under 40 grader.
Nedbrytningsprocessen kommer att genomgå olika faser:
I / Initialt Skede.
Tiden direkt efter deponeringen, innan nedbrytningen har startat.
II / Syre- och nitratreducerande skede.
Lätt oxiderbart, lågmolekylärt organiskt material bryts ner. Initialt med tillgång till fritt syre (från luft som kom med avfallet), så kallad Aerob respiration. När det fria syret är förbrukat oxideras organiskt material med syre från nitrater som därmed reduceras till kvävgas, så kallad denitrifikation. Kännetecknas av stora emissioner av kvävgas. Pågår några veckor. 12
III / Surt anaerobt skede.
När även nitratet förbrukats sjunker redoxpotentialen och sulfat reduceras när organiskt material ska kunna fermenteras. Löst lågmolekylärt organiskt material fermenteras främst till flyktiga fettsyror, alkoholer, väte och koldioxid. De sulfatreducerande bakterierna är vätekonsumerande och reducerar sulfat till vätesulfid.
12 Lagerkvist, A., Landfill technology
13 Persson, P, O,. Del 2 miljöskyddsteknik
14 Drift vid deponeringsanläggningar, Handbok, RVF 2006
De kan även omvandla t.ex ättiksyra och flyktiga fettsyror till bl.a. koldioxid och vätgas. Bildandet av karboxylsyror medför att pH i lakvatten sjunker till 4-5.
Kännetecknas av att kvävehalten minskar kraftigt och ger plats för ökad koldioxidhalt.
Pågår några månader. 12 IV / Metanbildande anaerobt skede.
Metanproducerade bakterier omvandlar väte och koldioxid eller ättiksyra till metan.
Redoxpotentialen sjunker ytterligare. Andra lågmolekylära föreningar kan även de användas av bakterierna för att bilda metan, t.ex. myrsyra och metanol. Det kan ta mellan några månader till några år innan metanproduktionen börjar. De metanbildande organismerna är känsliga för förändringar i sin levnadsmiljö, t.ex. syre förgiftar dem.
Kännetecknas av att koldioxidhalten minskar till mindre än 50 procent och metan tar allt större volym upp till ca 60 procent. Pågår tiotals år. 12
V / Mognadsskede
Allteftersom det organiska materialet bryts ner minskar den biologiska aktiviteten då substratet blir allt svårare att bryta ner. Det som finns kvar är då en relativt stabil humus. Gasproduktionen upphör i denna fas och luft kan diffundera in i deponin.12
Figur 1 visar skede II, III, IV och V av de fem faser som beskrivs ovan15. (Metanbildande skedet är här indelat i två faser)
2.3.2. Vattennivå, kondensvatten och permeabilitet
Vattennivån i en deponi har inverkan på gasens rörlighet. När vattennivån i deponin ökar, ökar vattnets rörlighet samtidigt som gasens rörlighet minskar.
En deponi är i ständig rörelse, detta kan påverka det avsiktliga fallet i gasledningarna.
Svackor kan uppstå, där kondensvatten ansamlas. Detta medför till en början en förträngning
15 Persson, P, O,. Del 2 miljöskyddsteknik
och slutligen i värsta fall ett vattenlås. Om nivån i vattenlåset överstiger sughöjden slutar brunnen att leverera gas.
Permeabilitet i den här rapporten definieras specifikt som gaspermeabilitet. Gaspermeabilitet är ett materials förmåga att släppa igenom gas. Permabiliteten i en deponi varierar mellan 10-
11-10-14 m2s (blöt lera:10-16 , mediumsand: 10-11)16. Sätts brunnar i ett område med låg permeabilitet fås en mindre gasuppsamling i denna del.
2.4. Deponigasteknik
En deponigasanläggning består i standardfallet och även på Östby Miljöstation av gasbrunnar, rörledningar, kondensbrunnar, mätinstrument, förbrukare och en metangasgenererande deponi.
I Sverige används i huvudsak två typer av gasbrunnar. Den ena är stålrör med spets som trycks i avfallet.17 Diametern på stålrören i denna typ av brunn är liten, ofta runt 50 mm.
Rören är perforerade och gasen sugs ur deponin genom hålen. Den andra typen av gasbrunn är borrade brunnar. Hålen görs med djupborrningsutrustning och därefter sätts rören ner. Rören kan vara från 100 till 350 mm. Det finns exempel på större dimensioner vilka då oftast är betongbrunnar över 1000 mm, detta är mindre vanligt. Materialet i rören kan vara både polyeten-plast och rostfritt stål. När röret placerats läggs ett dräneringsskikt närmast brunnen för att föra bort vatten och minimera igensättning, det kan vara däckklipp, makadam mm.
Ledningarna i deponin till gasstationen är i de flesta fall polyeten-rör. Kondensbrunnar (vattenlås med avrinning) sätts på ett eller flera positioner beroende på deponins topografi.
Kondensbrunnarna samlar upp vatten som kondenserar i de kallare områdena i rören. Det är förhållandevis varmt i deponier, det kan vara 15-35 grader och hundra procent relativ fuktighet vilket medför att betydande mängder vatten kondenserar i rören. Rören läggs därför i största möjliga utsträckning i lutning antingen mot eller från gasbrunnen.
Syftet med de första deponigasanläggningarna som anlades var att minimera brandrisk och luktproblem. Tidigare fanns ringa intresse av att göra mätningar på gasen. På 80-90-talen blev metan mer uppmärksammat som en växthusgas och mätningar gjordes mer noggrant på bl.a.
metanhalter. Det började också bli lönsamt att ta tillvara energin i gasen. Det är nödvändigt att det är rätt gassammansättning för att få optimala förhållanden i både pannor och motorer. På dagens anläggningar mäts i regel metanhalt, koldioxidhalt, flöden, syrehalt samt ibland även kväve. Syrehalten används som indikator för om det läcker in luft i deponin.
2.5. Östby Deponi
Östby deponi ligger 3 km nordost från Åmål längs E45. Deponins yta är ca 9 ha varav 2 är den ”äldre” delen som betraktas som sluttäckt i dagsläget. Ingen betydande deponering har skett i den ”äldre” delen efter 1975. Den ”nya” delen som vi behandlar i denna studie har en yta på ca 7 ha. Uppgifter på deponerat avfall som erhållits från Östby miljöstation redovisas i tabellen nedan. Från 1975 till 1990 finns endast uppgifter på Hushållsavfall och totalt deponerat avfall i kubikmeter. Från 1991 till 2006 är hushållsavfallet redovisat i ton men totalt deponerat är endast redovisat från åren 1991 till och med 1995. Deponering av utsorterat brännbart material upphörde 2001 och hushållsavfall deponerades till och med 2003. Det
16 Lagerkvist, A., Landfill technology
17 Wiklund, S., Deponigasteknik: en sammanställning av teknik, erfarenheter och utveckling
rödmarkerade området avser avfall som inte är intressant för studien eftersom ytterst små mängder organiskt material skall ha deponerats efter 2003.19 Industriavfallet uppskattas innehålla 50 procent fiberslam20. Slammet kommer från Billeruds pappersbruk i Grums.
Tabell 3 Deponerat avfall, vi Östby miljöstation. 21
Hushållsavfall Totalt avfall
År Kubikmeter Ton Kubikmeter Ton
1975 74953 157316
1976 80201 172557
1977 91193 187822
1978 93252 184984
1979 98515 190486
1980 99715 213440
1981 98315 221210
1982 100431 215159
1983 104336 224411
1984 107781 242360
1985 109279 266977
1986 110732 287087
1987 137085 270991
1988 152902 282792
1989 154720 299159
1990 159375 292923
1991 13161,78 42172,32
1992 13260,14 38533,15
1993 12872,99 35323,9
1994 8922,73 26550
1995 8320,18 30278,26
1996 8570
1997 8729,07
1998 8889,09
1999 9542,93
2000 8381,39
2001 8579
2002 8533,49
2003 8050
2004 8471,66
2005 8393,77
2006 8503,74
Rödmarkerat område indikerar avfall som inte har betydelse för studien.
Deponin saknar bottentäckning och avfallet ligger på moränmark. Moränmark är ofta mycket tät vilket innebär att mindre lakvatten läcker ut till grundvatten och vattendrag. På senare år har det blivit förbjudet att anlägga deponier utan ett bottenskikt som inte uppfyller lagstadgade standarden. Ofta byggs bottenskiktet av bentonitlera. Den äldre delen har sluttäckts och på den nyare har sluttäckningen på börjats. Deponeringen i den ”nya” delen började i sydöstra hörnet och fortsatte i västlig riktning. Därefter fortgick deponering i nordlig riktning. (Jämför med karta, Figur 10 bilaga 1).
19 K, Karlsson, Östby miljöstation
20 K, Karlsson, Östby miljöstation
21 Östby Miljöstations register.
I januari 2005 installerade Värmekollektor ett gasuppsamlingssystem. Systemet består av 28 stycken nedtryckta stålrör som är 50 mm i diameter och har 20 hål á 8 mm per meter.
Samtliga är 9 meter djupa, består av 6 m perforerade och 3 m operforerade rör. Stålrören övergår till PE-rör som ligger i en sandbädd fram till gasstationen. Rören ligger i lutning antingen från eller mot gasstationen för att få en dränerande effekt. Två kondensbrunnar finns innan gasstationen.
Figur 2 Principskiss över Östby gasuppsamlingssystem.22
Följande mätutrustning är installerad. Metanhalt mäts i totalflödet och varje enskild brunn med en ir-detektor, 0-100 procent. Syrehalt mäts för varje enskild brunn och totalflöde med en syre-detektor från 0-25 volymprocent. Temperatur mäts på totalflödet. Ovanstående mätvärden erhålls i digitalform via en dator i gasstationen. Totalflödet (m3h-1) sparas digitalt och på varje enskild brunn mäts flödet med rotametrar, via manuell avläsning.23
Mätvärden på total metanhalt, totalt gasflöde, enskild brunns metanhalt och total effekt finns tillgängligt från mars 2006. Individuella gasflöden från brunnarna finns från september 2007.
Mätvärdena loggades en gång i veckan fram till mars 2008. Från och med mars 2008 loggades mätvärden sporadiskt ibland med flera veckors uppehåll på grund av tekniska problem med utrustningen.
2.5.1. Gasproduktionen
DeponiGasTeknik gjorde en förstudie 200324 för att bedömda gasproduktion och utvinningsbar gasmängd på Östby miljöstation. De fastslog att gasproduktionen var 180 m3/h och att 150 m3/h kan utvinnas. Hur DeponiGasTeknik har genomfört förstudien finns inga uppgifter på. Uppmätta siffror visar att 77 m3/h tas upp i början av studien (20080102). Det kan tilläggas att vanligtvis är uppsamlad mängd deponigas vid gasutvinning ca 50 procent av den bildade gasen.25
22 Värmekollektor AB
23 Teknisk dokumentation av gasutvinningsystem, Östby miljöstation 2005
24 Förstudie Östby miljöstation, DeponiGasTeknik 2003
25 Lagerkvist, A, Landfill Technology.
Total Effekt
0 100 200 300 400 500 600 700
2006-03-08 2006-03-16
2006-03-27 2006-04-18
2006-05-12 2006-06-16
2006-07-21 2006-09-01
2006-09-29 2006-10-27
2006-11-24 2006-12-15
2007-01-12 2007-02-09
2007-03-12 2007-04-16
2007-05-11 2007-06-08
2007-07-06 2007-08-24
2007-09-19 2007-10-08
2007-12-19
Tidsperiod
kW
Figur 3. Figuren visar total effekt . Total effekt är produkten av deponigasflödet, metanhalt och värmevärdet för metan.
I diagrammet ovan syns tydligt att effekten har minskat från oktober 2007 fram till studien började jan 2008.
3. Metod
Enkelt beskrivet kan det sägas att antingen produceras mindre gas eller så läcker gasen till atmosfären. För att kunna bestämma varför gasutvinningen har minskat undersöks dels gasproduktionspotentialen och dels möjliga tekniska problem med gasutvinnigsutrustningen.
Statistik och gasproduktionspotentialdelen går in i detalj på hur mycket avfall som deponerats och hur stor gasproduktionen kan vara. Den andra delen utreder tekniska problem med utrustningen. De faktorer som undersöks som kan orsaka tekniska problem är hög vattennivå, kondensvattenproblem och permeabilitet.
3.1. Gasgenereringspotential
Statistik behöver sammanställas för att få en helhetsbild av deponins historia som ska användas för att skapa en gasgenereringsmodell.
3.1.1. Deponerat avfall
Uppgifterna om deponerat avfall från Östby deponi är minst sagt bristfälliga. För att erhålla data som kan användas i en gasgenereringsmodell måste mängden avfall som faktiskt är deponerat fastställas. Från år 1975 till år 1990 finns mängden redovisat avfall endast uppmätt i volym. Detta innebär att en densitet behövs för avfallet. Densiteten för hushållsavfall är 90 kg/m326och industriavfallet har densiteten 200 kg/m3 27. Industriavfallet består till stor del av fiberslam från pappersbruk. Från 1996 till 2003 finns endast statistik för hushållsavfall, ej för industriavfall. Därför har en mängd på industriavfallet antagits baserat erfarenheter28 från Östby miljöstation som pekar på att industriavfallsmängden har varit ”ungefär” lika stor varje år. Deponerat industriavfall approximeras till ca: 20 000 ton/år från 1996-2003. I tabellen nedan presenteras den justerade mängden deponerat avfall baserat på de antagande som tidigare nämnts.
Det finns ingen statistik på deponerat avfall från deponins start 1968 till 1975.
Anläggningschefen som arbetat under den tiden hävdar att det var små mängder organiskt material som deponerades under perioden. Därför bedöms dessa mängder ha liten betydelse för den här studien, eftersom gasmängden producerad på grund av detta avfall är låg.
26 Drift vid deponeringsanläggningar Handbok, RVF 2006
27 Östby miljöstations register.
28 K, Karlsson, Östby miljöstation.
Tabell 4 Deponerat avfall endast i ton, justerad tabell enligt avsnitt 3.1.1.
År Hushållsavfall (Ton) Industriavfall (Ton) Total (Ton)
1975 6746 16473 23218
1976 7218 18471 25689
1977 8207 19326 27533
1978 8393 18346 26739
1979 8866 18394 27261
1980 8974 22745 31719
1981 8848 24579 33427
1982 9039 22946 31984
1983 9390 24015 33405
1984 9700 26916 36616
1985 9835 31540 41375
1986 9966 35271 45237
1987 12338 26781 39119
1988 13761 25978 39739
1989 13925 28888 42813
1990 14344 26710 41053
1991 13162 29011 42172
1992 13260 25273 38533
1993 12873 22451 35324
1994 8923 17627 26550
1995 8320 21958 30278
1996 8570 20000 28570
1997 8729 20000 28729
1998 8889 20000 28889
1999 9543 20000 29543
2000 8381 20000 28381
2001 8579 20000 28579
2002 8533 20000 28533
2003 8050 20000 28050
Summa 285363 663698 949061
3.1.2. Gasgenerering
Uppgifter erhållna från Östby miljöstation visar som i figur 4 att gasutvinningen har minskat.
Mätutrustning och mätrutiner är djupare beskrivna i bakgrunden under Östby miljöstation.
Effekten har varierat med ca: 380-600 kW och har sjunkit i genomsnitt enda fram till den 10 april 2008.
Total effekt
0 100 200 300 400 500 600 700
2006-03-08 2006-03-23
2006-04-27 2006-06-22
2006-09-01 2006-10-20
2006-12-04 2007-01-19
2007-03-12 2007-05-04
2007-06-21 2007-08-31
2007-10-08 2008-02-14
2008-04-15
Tidsperiod
kW
Figur 4 Total effekt t.o.m. april 2008
3.1.3. Beräknad total gasproduktion
För att utesluta att minskningen i gasuttaget beror på minskad gasproduktion görs en teoretisk beräkningsmodell för den möjliga gasproduktionen. Deponin betraktas som en homogen massa. Ingen hänsyn tas till fördröjning innan metangasproduktionen startar.
Gasproduktion per år bestäms teoretisk med följande ekvation.
) 1 . 1 ( 3 , 2 ,
0Rk e i 1 L
Qd i i kit 30
Tabell 5 Variabler i ekvation 1.1
Qd Gasflödet (nm3år-1).
Ri Total massa av fraktionen i (ton år-1) ki halveringstid för fraktionen i (år-1).
T Tid i år
L0 Gasgenereringskonstant, volym metangas per ton avfall (nm3ton-1).
Tabell 6 Halveringstider. 31
k1 0,347 k2 0,099 k3 0,046
Lättnedbrytbara organiska föreningar t.ex matrester har en halveringstid på 3 år vilket ger att k1 är 0,347. Fraktionen i=2 (k2) har längre halveringstid, denna grupp innehar t.ex
30 Lagerkvist, A., Landfill technology
31 Lagerkvist, A., Landfill technology
pappersfibrer, halveringstiden är ungefär 7 år vilket ger att k2 är 0,099. k3 är textiler, trä och plaster. har en halverings tid på 30 år, detta ger att k3 är 0,046.
Gasgenereringskonstant
För att bestämma L0 behövs en kemisk formel där avfallets sammansättning används för att få en teoretiskt möjlig gasgenerering.
Teoretisk maximal deponigas per kg avfall. (Förenklad, endast Metan och koldioxid är intressanta i detta fall) 32.
CaHbOcNd 4a b 2c 3d
8 CO2 4a b 2c 3d
8 CH4 (1.2)
Tabell 7 Avfallets sammansättning34
Med den teoretiska mängden producerad deponigas (Ltot) per kg avfall och avfallets sammansättning bestäms Ltot = LCH4 + LCO2.
L0 antas vara samma för hushållsavfall som för industriavfall. Det bör konstateras att denna siffra är den teoretiskt möjliga gasproduktion. Ingen hänsyn tas till temperaturen, tillväxt av biomassa och läckage av organiskt material via lakvatten. Svårnedbrytbara föreningar antas uppgå till ca: 15 procent av andelen C (Kol)35. Svårnedbrytbara föreningar antas vara hårdplast, syntetmaterial etc.
L0 påverkas av fukthalt och andelen svårnedbrytbara föreningar. Utifrån Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning, RVF34 så görs antagandets att hushållsavfallet består till ca 20 procent av vatten. Industriavfallet innehåller en stor del slam upp till 50 procent. Fukthalten för anländande avfall uppskattas därför variera mellan 20 till 50 procent.
Det bör sägas igen att det är en uppskattning som skapar ett intervall och inom det intervallet kommer gasproduktionen att finnas.
) 3 . 1
15 (
0 L 4S TS
L CH
S15 är andelen svårnedbrytbara föreningar. TS är andelen torrsubstans i det deponerade avfallet, 50 till 80 procent. L0 beräknas enligt ovan till 150-240 Nm3/ton.
) 4 . 1 ( 3 , 2 , 1 ) (L0Rke i Qptot i i kit
32 Lagerkvist, A., Landfill technology
34 Lagerkvist, A., Landfill technology. Se även diskussion
35 Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning, RVF Utveckling 2005:05
Komponent VIKT-%
C 35,5 %
H 4,4%
O 28,4 %
N 0,4%
Inert 31,6 %
Gasproduktionen från varje fraktion beräknas årsvis med ekvation 1.4. Metangasflödet från samtliga fraktioner summeras över de 28 åren som deponin har tagit emot organiskt material. Ingen hänsyn tas till fördröjningar som sker innan metanproduktionen påbörjas. Detta ger ett intervall inom vilket gasproduktionen i deponin sannolikt förhåller sig inom.
3
1 , 2008 3
1 , 1979 3
1 ,
1978i i .... i
Tot Q Q Q
Q
QTot=Totalt deponigasflöde 2008.
Figur 5 Schema för gasproduktionsmodellen.
3.2. Tekniska problem
De potentiella tekniska problem som undersöks har frambringats under diskussion med Lars- Anders Sjögren miljöingenjör på Åmåls kommun, Kjell Karlson verksamhetsansvarig på Östby miljöstation och Toni Setterfeldt VD Värmekollektor. Den generella teorin var att gasen inte sugs upp på grund av låg genomsläpplighet när gasen transporteras från deponi till gasstation. Genomsläppligheterna som undersöks är hög vattennivå, gaspermeabilitet i deponin och kondensvattenproblem. Undersökningen ska svara på om det går att ta ut mer gas och om det behövs fler brunnar. Alternativt kan brunnar behövas borras om.
3.2.1. Vattennivåer
Vattennivån i brunnen har betydelse för hur stor del av den perforerade arean som är tillgänglig i brunnen, vilket direkt påverkar gasutvinningen. Vid byggandet av brunnarna uppmättes vattennivåer. De uppmätta vattendjupen visas i stapeldiagrammet (figur 6) vattenhöjden i varje enskild brunn, detta kan ge en uppfattning om hur känslig brunnen är för en eventuell grundvattenhöjning i deponin. Låg vattennivå antas medföra lägre känslighet än vid hög vattennivå. Högre fukthalt ger lägre permeabilitet. Rören har en liten perforerad area vilket kan ge upphov till att gasflödet kan påverkas snabbt av små förändringar i vattennivå.
För att få en ökad överskådlighet har vattennivån interpolerats mellan mätpunkterna m.h.a Matlab. Brunnar som ligger nära varann kan enklare jämföras och slutsatser kan dras.
Vattendjup (m)
0 1 2 3 4 5 6 7
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
Vattendjup (m)
Figur 6 Diagrammet visar vattenhöjden i varje brunn vid borrtillfället. 6 meter vatten innebär att brunnen var full.
3.2.2. Gaspermeabilitet
Gaspermeabilitet är ett materials förmåga att släppa igenom gas. Den är beroende av porositet och fuktighet i materialet. Gaspermeabilitet mäts i m2s-1. Porositet även kallat hålrumsvolym varierar i hög grad mellan olika material och fraktioner i material. Hålrumsvolymen varierar med kornstorlek och hur kornen lagras i marken. I en deponi varierar avfallstypen, kornstorleken och kompaktering avsevärt vilket gör det svårt att bestämma permeabiliteten i deponin. Fuktigheten har stor påverkan på permeabiliteten, högre fukthalt ger lägre permeabilitet.
Vidare undersöks hur permeabilitetens skiftningar skulle kunna påverka brunnarnas gasupptagningsförmåga. Det ska ligga till grund för att bestämma om fler brunnar behövs för att mer gas ska kunna sugas ur deponin. Förhållandena kan undersökas med hjälp av följande modell. Där varje brunns gasupptagningsområde antas vara cylindrisk. Influensradien (ri) definieras som det avståndet från brunnen där det finns en tryckskillnad gentemot brunnen. Se figur 8.
På influensradiens rand sker all gasproduktion och randen betraktas som helt tät så att ingen gastransport sker genom detta skikt. Detta beror på att närliggande brunnar eller täckskikt antas hindra all gastransport på randen.
Figur 7 Bild på gasbrunnsgeometri.
Gasuttaget enligt Theims formula36.
Brunnens gasuppsamlingsvolyms massa betraktas som homogen och som att den har en specifik permeabilitet. Thiems formula härstammar från Theis ekvation som hanterar extraktion av vätskor i mark genom en cylinderformad brunn med hjälp av tryckskillnader.
Thies ekvation i sin tur kan härledas till Darcy´s lag. Q KAi, Theims formula beräknar endast transport av gas och innehåller ingen källa, alltså det finns ingen källa till gasproduktionen inom influensradien (ri).
Tabell 8 Variabler i Thiems formula ekvation 1.5.
I detta fallet är h höjden på den perforerade delen av brunnröret.
Tryckskillnaden mellan brunn och atmosfär är så lågt, max 20 kPa, att kompressabilitet antas ha liten betydelse för noggrannheten i resultatet. Därför approximeras z till 1.
36 Lagerkvist, A., Landfill technology
H Brunns höjd (m)
ks Permeabilitet. (m2)
Pw Tot. Tryck i brunn (Pa)
Pa Atm. Tryck (Pa)
z Kompressabilitet
Viskositet (Pa.s)
ri Influensradie (m)
rw Brunnsradie (m)
) 5 . 1 ( 1 ln
2
Pw P r
z r
P k
Q h a
w i
w s p
3.2.3. Exempel:
Två brunnar undersöks varav brunn 17 gav 17 m3h-1 gas i början av studien och senare så lågt som 10 m3h-1. Brunn 15 gav 10 till 6 Nm3h-1. Hur stor är permeabilitetsändringen?
Antaganden
Dessa brunnar undersöks för att de har ett flöde som på sikt successivt minskat. Det kan tyda på att permeabiliteten sjunkit under perioden till följd av ökad fuktighet eller komprimering i avfallet. Deponin betraktas som en homogen massa där alla brunnar har lika sugtryck.
Sugtrycket är konstant ca 350 Pa undertryck. Brunnarna är placerade med 50 meters mellanrum ger en influensradie på 25 m. Influensradien antas vara konstant. Inga rörförluster.
Tabell 9 Värdetabell för Theims ekv.
Med Theims formula (Ekv 1.5) löses permeabilitet (ks) för värdena på brunnar 17 och 15.
Tabell 10 Värden på flödesändring över tid.
Brunn Flöde 1 Flöde 2 Flöde 3
17 17 13 10
15 10 8 6
Utfall
I Diagrammen nedan visas förhållandet mellan flöde och permeabilitet.
Permeabilitetsförändringen för brunn 17 blev en sänkning med ungefär 40 procent och likaså för brunn 15. Förhållandet är nästan linjärt som syns genom en svag krökning i diagrammet men kan antas vara linjärt.
Brunn 17 Brunn 15
H 6 m H 4 m
Pw 350 Pa Pw 350 Pa
Pa 1 Atm Pa 1 Atm
Z 1 N(m2)-1 Z 1 N(m2)-1
1,35*10-5 Pa.s 1,35*10-5 Pa.s
ri 25 m ri 25 m
rw 0.025 m rw 0.025 m
Permeabilitet som funktion av flöde
0,00E+00 5,00E-11 1,00E-10 1,50E-10 2,00E-10 2,50E-10
17 13 10
Flöde (Nm3/h)
Permeabilitet (m2/s)
Brunn 17 v
Figur 8 Permeabliet som funktion av flöde för brunn 17
Permeabilitet som funktion av flöde
0,00E+00 2,00E-11 4,00E-11 6,00E-11 8,00E-11 1,00E-10 1,20E-10 1,40E-10 1,60E-10 1,80E-10 2,00E-10
10 8 6
Flöde (Nm3/h)
Permeabilitet (m2/s)
Brunn 15 vc
Figur 9 Permeabliet som funktion av flöde för brunn 15
Gaspermeabilitet och gastransport i deponier tas upp i diskussions delen i slutet av rapporten.
3.2.4. Provtryckning
Under studien har Östby deponi kompletterats med ett system som gör det möjligt att utföra provtryckning av rören. Detta görs för att avlägsna eventuellt kondensvatten i ledningarna som har ansamlats där sättningar har uppstått. Principen är att gas med högt tryck och flöde pressas/spolas ner i gasbrunnarna så att kondensvattnet avlägsnas. Efteråt skall det krävas mindre energi dvs. lägre tryckskillnad att suga upp deponigasen. Detta öka det totala flödet eftersom gas som tidigare läckt ut till atmosfären nu sugs upp istället.
Under försöket studerades även motståndet/tätheten i brunnen, alltså tryckfallet efter trycksättning med hjälp av en manometer. Högt motstånd i en brunn innebär att gasens
rörlighet genom den är begränsad. Detta innebär att gas som produceras i brunnens närområde extraheras via närliggande brunnar alternativt läcker upp genom deponin till atmosfären.
Brunnar med denna egenskap noterades. Den 10 april genomfördes den första provtryckningen på Östby miljöstation. Samtliga flöden och halter noterades precis före försöket. Därefter 5 dagar efter och 11 dagar efter försöket. På grund av att deponin sätts under tryck av den ner tryckta gasen så är mätning precis efter tryckning missvisande på grund av höga halter av tryckningsgasen. Mätning gjordes därför senare när värdena var stabiliserade.
4. Resultat
Detta avsnitt är uppdelat i fyra delar. Först presenteras resultatet från gasgenereringsstudien.
Därefter beskrivs resultatet från den tekniska undersökningen som innefattar vattennivåer, provtryckning och gaspermeabilitet. I det sista avsnittet sammanställs statistik och identifierade problem för att ge en helhetsbild över samtliga brunnar i deponin.
4.1. Gasgenereringspotential
Utifrån den teoretiska modellen som konstruerats beräknas metangasflödet ur deponin som helhet vara mellan 330 m3/h till 560 m3/h. Effekten beräknas att vara mellan 3,0 MW och 4,5 MW. (Metangas 35900 kJ/Nm3) Det betyder om modellen i rapporten nyttjas är gasgenerering i sig inte en begränsande faktor för deponigasutvinningen. Gasen håller inte på att ta slut.
Figur 10 Diagrammet visar hur gasproduktionen förändras över tid. Blått vertikalt streck indikerar år 2008. Blå kurva gäller för TS 80%, och röd för TS 50%.
4.2. Tekniska problem
4.2.1. Vattennivåer
Modellen nedan visar topografin av en interpolerad vattennivå alltså hur vattennivån varierade över deponin vid konstruktionstillfället av deponigasanläggninen. Det är intressant för att se om det finns samband mellan potentiellt höga nivåer och låg gasutvinning.
Brunnens nummer och placering visas i figuren, skalan på axlarna är angiven i meter. (Jämför med figur I bilaga 1).
Figur 11. Figuren visar ett interpolerat vattendjup i brunnarna i deponin (m.ö.h) 4.2.2. Provtryckning
En provtryckning genomfördes den 10 april 2008. Resultatet kan användas för att utvärdera vilka lokala problem brunnar har och hur stora de är. Tabell 10 nedan visar effekter vid några tillfällen, ett före provtryckningen samt två efter. Försöket visade att brunn 9,10, 12, 24, 26, och 27 är betydligt tätare än övriga brunnar. Det betyder att de brunnarna har kondensvattenproblem, problem med hög vattennivå eller låg permeabilitet. Det är osäkert att bestämma vilken brunn som har vilket problem. Fler försök behövs för att utreda detta. En preliminär bedömning kan dock göras för brunnarna. Brunn 10 har även hög vattennivå enligt figur 11. Brunn 26 och 27 kan också vara i riskzonen. Brunn 9, 12 och 24 har antingen vattenlås i rören eller är satta i områden med låg permeabilitet.
Tabell 11 Effekt efter första provtryckningen.
Före försöket (20080410) 383 kW
5 dagar efter försöket (20080415) 510 kW 11 dagar efter försöket (20080421) 545 kW 4.2.3. Gaspermeabilitet
De brunnar som ovan har bedömts enligt föregående avsitt att ha hög täthetsfaktor bör provtryckas ytterligare för att säkerställa resultatet. Där efter bör de brunnar som säkerställts ha hög vattennivå eller låg permeabilitet åtgärdas t.ex. sättas om/flyttas. Samtliga brunnar bör provtryckas regelbundet och resultaten analyseras. Analysen ska visa vilka brunnar som ska ges mer uppmärksamhet angående kondensvattenproblem. Vidare finns det i diskussionen en utläggning med exempel på hur permeabilitet och influensradie skulle kunna förändras i denna typ av deponi.
4.3. Sammanställning
Nedamr följer en sammanställning där varje brunn granskats och bedömts utifrån de problemfaktorer som identifierats. Det bör sägas igen att sammanställningen är en preliminär bedömning som grundar sig på den studie vi gjort. Osäkerhetsfaktorer tas upp i metod-, resultat- och diskussionsdelen i denna rapport. Speciellt osäkert är vattennivåerna i deponin då dessa endast har mätts vid ett tillfälle. Faktorer som var relevanta i bedömningen är vattennivån, medeleffekt, påverkan av provtryckning, effekttrenden och även brunnarnas position. Brunn två är ett exempel på hur kondensvattenproblem påverkar gasutvinning eftersom effekten steg kraftigt efter provtryckning. Brunn nio är ett typiskt fall på låg permeabilitet eftersom vattennivån är låg men ingen gas tas ut. Brunn tio är ett exempel på hög vattennivå därför att den ligger i ett sådant område och aldrig gett gas. Brunn femton är ett typiskt fall på en brunn som är svår att bestämma vilka eller vilket problem som är orsak till effektsvängningarna.
Den röda vertikala linjen visar tidpunkten för provtryckningen.
Brunn 1 Effekttrend (uppmätt)
Vattennivå (2005) 1 m
0,00 10,00 20,00 30,00 40,00 50,00 60,00 70,00 80,00 90,00
sep-07 sep-07
okt-07 okt-07
okt-07 okt-07
okt-07 nov-07
nov-07 nov-07
nov-07 dec-07
dec-07 dec-07
dec-07 jan-08
jan-08 jan-08
jan-08 jan-08
feb-08 feb-08
feb-08 feb-08
mar-08 mar-08
mar-08 mar-08
apr-08 apr-08
apr-08 apr-08
apr-08
Uppmätt
medeleffekt (kW) 48 kW Provtryckning Förbättring
initialt för att sedan sjunka mot
medeleffekten.
Problemindikatorer: Vattennivån är troligtvis låg. Förbättring efter provtryckning tyder på att det kan ha varit kondensvatten i ledningen.
Närliggande brunnar kan vara orsak till minskat uttag efter provtryckning, t.ex. eftersom Brunn 2 ökade från 0 till 16 kW.
Åtgärdsförslag: Fortsatt regelbunden provtryckning.
Brunn 2 Effekttrend (uppmätt)
Vattennivå (2005) 4 m
0,00 5,00 10,00 15,00 20,00 25,00 30,00 35,00 40,00 45,00 50,00
Sep-07 Sep-07
Oct-07 Oct-07
Oct-07 Oct-07
Oct-07 Nov-07
Nov-07 Nov-07
Nov-07 Dec-07
Dec-07 Dec-07
Dec-07 Jan-0
8 Jan-0
8 Jan-0
8 Jan-0
8 Jan-0
8 Feb-0
8 Feb-0
8 Feb-0
8 Feb-0
8 Mar-0
8 Mar-0
8 Mar-0
8 Mar-0
8 Apr-0
8 Apr-0
8 Apr-0
8 Apr-0
8 Apr-0
8
Uppmätt
medeleffekt (kW) 25 kW Provtryckning Förbättring
direkt efter provtryckning.
Problemindikatorer: Vattennivån är troligtvis låg. Det finns starka indikationer för kondensvatten i ledningen.
