Pedagogiskt idrottsledarskap
Med fokus på genus- och jämställdhetsfrågor
Emma-Sofia Öderyd Sandra Eriksson
Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), Pedagogik, 30 hp Huvudområde: Pedagogik
Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: VT 2019 Handledare: Calle Hansson Examinator: Jimmy Jaldemark
Kurskod/registreringsnummer: PE014G
Förord
Först och främst vill vi tacka de ishockeylag som ställt upp i undersökningen, utan Er hade vi inte kunnat genomföra detta. Vi vill också tacka vår handledningsgrupp som gett oss mycket stöttning under hela denna period.
Till vår handledare Calle Hansson - tack för din handledning och ditt engagemang.
Abstrakt
Denna uppsats ämnar undersöka ledarskapet inom idrotten med fokus på ishockey och hur en arbetar med genus- och jämställdhetsfrågor. Valet av detta ämne har sin bakgrund i våra egna upplevelser kring jämställdheten i samhället överlag och intresset för ledarskap och genus. Under processens gång utvecklades intresset för just idrott. Syftet är att belysa ledarskapet i ett kvinnligt och i ett manligt hockeylag med avseende på hur ledarna arbetar med pedagogik, genusmedvetenhet och jämställdhet.
Frågeställningarna grundar sig i hur ledarna behandlar deltagare i idrottslag och om de arbetar på ett genusmedvetet sätt. Undersökningen är huvudsakligen kvalitativ, med semistrukturerade intervjuer och observationer. Även en enkätundersökning har genomförts för att få in en kvantitativ del. Av resultatet framkom att ingen av ledarna har någon pedagogisk utbildning, ändå finns ett pedagogiskt tänk och de vill ta fram de bästa i både gruppen och hos individen. Genusmedvetenheten hos ledarna skiljer sig åt och båda arbetar med jämställdhet utifrån olika perspektiv. Det vi har sett i undersökningen är att ledarna för respektive lag försöker att göra sitt bästa i arbetet med jämställdhet och genusmedvetenhet. Dock finns brister hos båda ledarna där de motsäger sig själva ibland. De slutsatser vi kan dra av detta arbete är att jämställdhet och genus uppfattas på olika sätt och att olika strategier används för att arbeta med det.
Nyckelord: genus, idrottsledarskap, ishockey, jämställdhet, pedagogiskt ledarskap, social konstruktion.
Innehållsförteckning
Inledning ... 4
Syfte ... 4
Frågeställningar ... 4
Förförståelse ... 4
Definitioner ... 5
Bakgrund ... 6
Teoretisk utgångspunkt ... 6
Tidigare forskning ... 8
Idrottshistoria ... 9
Metod ... 11
Ansats... 11
Urval... 11
Datainsamlingsmetod ... 11
Genomförande ... 12
Intervjuer ... 12
Observationer... 12
Enkäter ... 12
Analysmetod ... 13
Etiska aspekter ... 13
Tillförlitlighet ... 14
Metoddiskussion ... 14
Resultat ... 16
Intervjuer ... 16
Ledarskap ... 16
Genus ... 18
Jämställdhet och laget ... 18
Allmän jämställdhet ... 19
Sammanfattning ... 21
Observationer ... 21
Enkäter ... 22
Analys ... 27
Ledarskap ... 27
Genus ... 27
Jämställdhet ... 28
Diskussion ... 30
Tankar om fortsatt forskning ... 31
Referenser Bilagor
Inledning
I denna uppsats undersöks det pedagogiska ledarskapet inom idrottsvärlden. Vi ska se på hur ledare arbetar med genusmedvetenhet och jämställdhet i ett kvinnligt respektive manligt hockeylag och hur den pedagogiska processen i ledarskapet påverkar detta. Anledningen till att vi valde att undersöka detta ämne är för att vi båda är intresserade av ledarskap, genus och jämställdhet, så valet av område föll sig naturligt.
”Idrott och idrottskulturer formar, fostrar, engagerar, styr och präglar och kan ses som viktiga påverkans- och lärandefaktorer i många människors liv” (Kempe-Bergman, 2014:25). Idrottsföreningar som är medlemmar i Riksidrottsförbundet är skyldiga att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, bryter föreningarna mot detta kan det resultera i uteslutning ur förbundet (Riksidrottsförbundet, 2018a). Om idrott ses ur ett jämställdhetsperspektiv så vill förbundet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma idrotten och sitt eget deltagande (Riksidrottsförbundet, 2018b).
Både forskning och enskilda erfarenheter visar att jämställdhet gynnar utvecklingen både för individer och organisationer, men varken samhället eller idrotten är jämställd. Idrottsrörelsen startades av män, för män och präglas ännu till stor del av manliga maktstrukturer och normer (Riksidrottsförbundet, 2018b). Därför menar förbundet att det behövs fortsatt arbete med jämställdhet utifrån ett samhällsperspektiv och utifrån vår egen historia (Riksidrottsförbundet, 2018b), vilket är något vi anser är viktigt att ha i åtanke.
Syfte
Syftet med denna uppsats är att belysa ledarskapet i ett kvinnligt och i ett manligt hockeylag med avseende på hur ledarna arbetar med pedagogik, genusmedvetenhet och jämställdhet. Detta skall vi göra genom att undersöka om kvinnor och män behandlas jämställt och hur ledarna arbetar med genusförhållanden och genusmedvetenhet.
Frågeställningar
Frågeställningarna grundar sig i hur ledarna behandlar deltagare i ishockeylag och om de arbetar på ett genusmedvetet sätt med avseende på följande aspekter:
- Hur uppfattar ledaren/ledarna jämställdhet?
- Upplever ledaren sig själv som jämställd och genusmedveten?
- Behandlas kvinnor och män på lika villkor inom idrotten av ledare?
- Hur upplever deltagarna sin/a ledare?
- Hur konstrueras genus inom laget?
Förförståelse
Det vi tagit med oss själva in i den här studien är vetskapen om att världen varken är rättvis eller jämställd. Män har i århundraden haft mer makt än kvinnor och det i alla delar av samhället, inte bara inom idrottsrörelsen. Det görs skillnad på män och kvinnor och de har inte samma förutsättningar för att lyckas inom idrottsvärlden. Då medvetenheten fanns om att vi redan hade en egen åsikt om och
ojämställdhet som finns och har funnits i århundraden mellan kvinnor och män, men som i samband med t.ex. metoo-rörelsen har blivit uppmärksammad, analyserad och ifrågasatt. Runt om i världen höjdes röster som vittnade om hemska historier. Metoo-rörelsen blev startskottet på någonting stort.
Rörelsen har bidragit till att fler vågar berätta sina historier och att fler ifrågasätter opassande beteenden och orättvisor som finns mot kvinnor. Medvetenheten fanns om att förförståelsen kunde påverka undersökningen och detta har funnits i åtanke för att undvika det. I och med att vi var två som genomförde undersökningen påminde vi varandra genom hela processen. Denna förförståelse var inte bara något som kunde påverka negativt, det gav oss en styrka i att bättre förstå och se saker på ett djupare plan.
Definitioner
En - I texten används ordet en som är ett könsneutralt generaliserande pronomen istället för ordet man som är ett generiskt pronomen och har sitt ursprung i substantivet man (Institutet för språk och folkminnen, 2019).
Genus - Genus kan vara ett svårt ord att förstå och vi är medvetna om att vissa inte har kunskap om dess innebörd. I denna text används begreppet genus som syftar till det socialt skapade könet vilket präglas av sociokulturella och historiska förhållanden (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Jämställdhet - I uppsatsen syftar begreppet jämställdhet på att kvinnor och män ska behandlas lika och ges samma möjligheter och förutsättningar.
Ledare - Begreppet används för att förtydliga att det är ledarskapet vi skall undersöka. En ledare kan vara den som tränar laget. De individer vi fokuserat på är personer som står nära laget och har en ledande roll.
Bakgrund
Teoretisk utgångspunkt
Vi har valt att använda oss av teorier om social konstruktion och genus samt ledarskap i vår uppsats.
Social konstruktion innebär att det är människan själv som skapar verkligheten. För forskningen är det viktiga att se hur dessa sociala konstruktioner går till (Alvesson & Sköldberg, 2008). I vardagen gör vi flera olika saker, bland annat så typifierar vi andra på olika sätt genom att sätta en “stämpel” på dem, såsom man och kvinna. Vi skapar även en social ordning, vilket är en mänsklig produkt för att vi skall hålla en slags stabilitet i det mänskliga handlandet och denna stabilitet uppkommer genom institutionalisering. Våra vanor och vanemässiga handlingar och beteenden som sker dagligen blir grunden till ett mänskligt handlande. I varje enskild institution förväntas sedan handlingar av ett visst slag utföras av en viss typ av aktör (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Begreppet genus syftar på socialt kön till skillnad från det biologiska (Alvesson & Sköldberg, 2017).
Könsrelationer är socialt skapade, de är alltså inte naturgivna eller ofrånkomliga utan de präglas av sociokulturella och historiska förhållanden och kan på ett radikalt sätt också förändras av det mänskliga handlandet (Alvesson & Sköldberg, 2008). Genuskategoriseringen ligger djupt i oss sedan långt tillbaka och kvinnor och män har ett intresse av att behålla en slags ordning sinsemellan som skall särskilja vilka kvinnor respektive män är (Alvesson & Sköldberg, 2017; Fagerström & Nilsson, 2008). Detta kallas även för genuskontrakt, vilket visar att män och kvinnor tillsammans upprätthåller det hierarkiska samhället trots att männen har fler fördelar av det. Genuskontraktet avslöjar därför också att det ingåtts på olika villkor av kvinnor respektive män. Det här speglas i den könsmaktsordning som finns där pojkar och flickor från att de är små blir uppmuntrade och styrda att välja till exempel aktiviteter kopplade till de typiska könsmönstren. Redan från födseln definieras individer utifrån sitt biologiska kön och genom detta lär vi oss att agera så som det förväntas (Fagerström & Nilson, 2008). Dock kan dessa konstruktioner ses ur en negativ synvinkel då de endast ser till vissa intressen samt att de låser fast oss i vissa mönster (Alvesson & Sköldberg, 2017). Forskning med genusteorier inom idrotten blir allt mer vanligt och ofta så länkas det ihop med makt och rättvisa menar Kempe-Bergman (2014). Om en ser på detta ur ett rättviseperspektiv borde alla behandlas jämställt, oavsett om en är man eller kvinna.
”Leda är ett fornsvenskt ord som betyder ”föra”” (Ryberg, 2005:15) och ledarskap handlar om hur en ska göra för att klara av de uppgifter som finns. Som ledare inom idrotten handlar det om ett samspel mellan ledaren och de som ska utöva idrotten (Ryberg, 2005). En ledare behöver ha tillräckligt med kunskap om jämställdhet och genus för att kunna arbeta med genusmedvetenhet (Franzen, 2012). Det är normer och värderingar i den kultur vi lever i som också avgör vilken syn en har på manligt och kvinnligt. De är djupt rotade i vårt samhälle och vi har med oss traditionella synsätt sedan många generationer (Hassmén & Hassmén, 2010; Phillips, 2017), traditioner sedan urminnes tider hänger med och är svåra att ändra på. Att ändra normer och värderingar tar lång tid. För att motverka traditionella könsroller och för att arbeta för jämställdhet är det viktigt att vara medveten om ens eget agerande. När en väl är medveten blir det också lättare att ändra sitt beteende om det visar sig att en kanske arbetar väldigt ojämställt (Hassmén & Hassmén, 2010; Phillips, 2017).
För att ett ledarskap skall vara hållbart är det viktigt att det innefattar hög motivation och en “harmonisk passion”. Att passionen är harmonisk innebär att ledaren drivs av glädje och lust istället för tvång och olust (Hassmén & Hassmén, 2010). Som ledare finns det flera olika egenskaper som är bra att ha, bland annat är det viktigt med “pondus”, att vara auktoritär för att respekteras som ledare och att en kan få gruppen att lyssna på det som sägs. Att vara demokratisk är också en bra egenskap, att kunna dela med sig av beslutsfattande och låta deltagarna vara med. Det är också viktigt att vara lyhörd, att lyssna både på vad som sägs och inte sägs och att kunna anpassa ledarskapet. Att se alla deltagare är en god egenskap då alla har ett behov av att få bekräftelse och som ledare är det nödvändigt att ge bekräftelse.
En ledare behöver också ha både social- och pedagogisk kompetens för att kunna samarbeta, lyssna, förstå och lära ut. Att ha bra människokännedom och en god självinsikt samt att kunna hantera stress är också egenskaper som en ledare bör ha (Phillips, 2017).
Det som ofta beskrivs ihop med ett motiverande ledarskap, kan kopplas samman med det som inom idrotten kallas coachande ledarskap. Coachens roll är att stödja och bidra till utveckling genom att agera så kallat “bollplank” där hen frågar, reflekterar och återkopplar (Hassmén & Hassmén, 2010). Det huvudsakliga målet för coachen är att utveckla individens tankesätt och hjälpa individen att ta sig från en nuvarande situation till en önskad situation. Det är ofta som följd av att individen uppfattar att det finns en skillnad mellan den nuvarande situationen och en önskad, som en coachningsprocess inleds (Hassmén & Hassmén, 2010). Som ledare finns det både en relation till individen och till gruppen och hur den fungerar är ett slags samspel mellan alla olika individer och deras personligheter. Det är viktigt att ta ansvar och ha ett nära samarbete med gruppen samtidigt som ledaren har en relation med var och en i gruppen. Denna relation kan se olika ut beroende på hur mycket var och en av deltagarna behöver.
Viktigt för ledaren är att ha personens utveckling i fokus och tillsammans sätta mål, vilket också görs med hela gruppen (Phillips, 2017).
Det socialkonstruktionistiska synsättet har för forskningen om ledarskap inneburit att ledarskap ses som ett relationellt fenomen. Både ledarna och de som leds är individer som interagerar i en social process där man under tiden bygger upp, konstruerar och reproducerar ledarskapet över tid (Wahl, Holgersson, Höök, & Linghag, 2018). Thomas Ziehe en tysk pedagog och sociolog har under lång tid analyserat människors sätt att både tänka och handla och enligt Ziehe är det inom idrotten viktigt att ledaren ser hela människan, att låta alla känna sig accepterade och vara olika eller lika. I en grupp ska alla känna att de kan vara sig själva (Ryberg, 2005). Därför är det bra om ledare har kunskapen om detta och verkligen använder dessa i praktiken, inte bara i teorin.
I Sverige finns en lång tradition av genusforskning. När en arbetar för att få det jämställt är det nödvändigt att komma ihåg vad det ofta innebär; ett ifrågasättande och en förändring av en organisations grundläggande värden. Detta kräver både tid och tålamod (Svensson, 2012). Det är nödvändigt att se över de normer som finns inom idrotten, då normer hänger ihop med värderingar som också blir till handlingar. Normer är oftast omedvetna och blir till en förväntan om beteenden.
Därför behöver normer granskas utifrån ett genusperspektiv för att slippa en uppdelning i ”vi” och
”dom” med avseende på genus. När ledningen tar ansvar för jämställdhet blir det också en punkt på dagordningen och någonting som det pratas om och lyfts fram som viktigt. Normen för ledarskap är starkt dominerad av män, allt som avviker från normen behöver benämnas, såsom chefer och kvinnliga chefer (Franzen, 2012). Inom idrottsvärlden finns exempel som hockey och damhockey, allsvenskan och
damallsvenskan.I Sverige är kvinnliga ledare och tränare i minoritet på nästan alla nivåer och kvinnor har överlag alltid varit i minoritet bland idrottsledare och tränare (Kempe-Bergman, 2014).
Tidigare forskning
Centrum för idrottsforskning fick under 2016 i uppdrag att analysera jämställdhetsfrågor inom idrotten.
Hur bland annat resurser fördelas samt även få en förståelse för hur vissa sporter uppfattas som mer manliga eller kvinnliga. Målet är att idrotten skall vara tillgänglig för alla och inte begränsas på grund av föreställningar om genus. Alla skall ha lika förutsättningar för att idrotta och både tjejer och killar skall ha samma möjligheter. Med analysen ville de få fram varför det inte är så (Centrum för idrottsforskning, 2016). Håkan Larsson, professor vid gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) fick uppdraget att följa upp jämställdheten inom idrotten och genom intervjuer med olika personer framkom att jämställdhetsarbete fortfarande är en icke-fråga på många håll och de som försöker peka på orättvisor och fördomar mellan könen tystas helt enkelt ner (Larsson, 2018). Det finns många tysta antaganden om vad som sägs om de olika könen, men det viktigare är allt som tas för givet för detta påverkar nämligen förhållningssättet till kvinnor och män. Detta är något som blir så normalt att en knappt tänker på det. Larsson (2018) har i sina intervjuer kommit fram till att många tycker att könsmönster inte går att påverka eftersom idrotten i sig sätter stopp. I en av intervjuerna med en ledare berättar hen att han inte vill vara “könspolis”, alltså att han inte aktivt gjort något för att förändra könsmönstret, det han inte tänkte på var att han skapade speciella kvällar för endast tjejer eller för endast killar. Slutsatsen av det hela blev att många personer var positiva till jämställdhetsinsatser men att de inte behövdes på just deras idrottsförening. Larson (2018) skriver vidare om att en viktig fråga att ta ställning till är hur utformningen av verksamheten kan förändras men många fastnar i hur en ”är” - om en är tjej eller kille, man eller kvinna. Därför anser han att fokus behöver flyttas från hur en ”är” till
”hur gör vi”. Det finns fortfarande en tystnadsnorm som hindrar aktiva från att uppmärksamma idrottsledare på orättvisor (Larsson, 2018).
Kempe-Bergmans (2014) riktar fokus på idrottsledare då dessa är intressanta att forska om genom att de besitter ett maktinflytande om bland annat jämställdhet. Ledare har även en pedagogisk betydelse då de sprider kunskap och har möjlighet att påverka de som utövar idrott. Delar av hans intervjuer med idrottsledare handlar om förutsättningar, möjligheter och rättigheter inom jämställd idrott. Det han kommer fram till är att ledare pratar om exakt likabehandling. Dock relativiserar ledarna meningarna efter ordet exakt och på så vis får meningarna en annan innebörd. Det blir ett dubbelt budskap och analysen av intervjuerna med ledarna visar att jämställd idrott måste förstås utifrån att män och kvinnor är olika. Förutsättningarna mellan könen kan inte alltid se likadana ut och män och kvinnor idrottar på olika sätt, vilket inte bör jämföras. Däremot ska könen ha samma möjligheter så långt det går menar ledarna (Kempe-Bergman, 2014).
Idrott och jämställd idrott kan ses som tätt sammanvävd med det övriga samhället och många forskare menar att frågor om idrott, kön och rättvisa nästan alltid kan kopplas ihop med andra samhällsfrågor och samhällssammanhang (Kempe-Bergman, 2014). I en av statens offentliga utredningar om jämställdhet (SOU, 2005:66) nämns inte ens idrott. I den talas om jämställdhet i relation till mycket, men inte idrott. Kempe-Bergman (2014) menar att jämställdhetsinsatser då blir problematiska som följd av att en inte har några idrottsreferenser.
Rydqvist (2016) skriver om uppdelningen inom idrotten och hur den bidrar både till hierarkier, statusskillnader och ojämlika förhållanden. I längdskidåkningens värld motiveras herrarnas femmil och damernas tremil med att damerna inte orkar åka lika långt. Redan i sjuttonårsåldern börjar separeringen av tävlingsdistanser för damer och herrar och damerna åker alltid kortare. Herrarnas distanser är utgångspunkt och damernas har varit en anpassning. Detta innebär att samhället i stort också ser på kvinnor som svagare och mindre kapabla till att tävla lika långt. Däremot i ett maraton, som är 42 km, springer både damer och herrar samma sträcka, men i de flesta idrotter så har damerna en kortare sträcka. Frågan som uppkommer när tävlingsdistanser separeras är hur kvinnors idrottande påverkas, hur deras självförtroende blir och vad som blir den rådande samhällsuppfattningen. Flickor lär sig snabbt att de ”inte klarar av lika mycket som pojkarna”. I själva verket så skiljer det endast 10-15% i fysisk prestationsförmåga men inom bland annat längdskidåkningen kortar man ner sträckorna med 30-50% (Rydqvist, 2016).
Idrottshistoria
Historiskt sett är idrotten skapad ”av män för män” vilket också kan ha påverkat vad idrotten betyder och hur ramarna för idrotten är utformade. De flesta jämställdhetsarbeten har koncentrerats kring flickor och kvinnor och frågor har uppkommit om det verkligen skall vara män som ska ha kontrollen och ansvaret över dessa. Kempe-Bergman (2014) menar att detta blir ett hot mot männen och de män som har någon slags maktposition upplever sig hotade. Eftersom idrotten är manligt kodad innebär de att män överlag har mer makt och inflytande. När det börjar pratas om jämställd idrott blir männen rädda att de ska få minskad makt och inflytande (Kempe-Bergman, 2014).
Redan före kristus såg människor nyttan med idrott och att det är bra för kroppen. Idrott var en av de viktigaste delarna för ungdomars fostran och idrottsledare förekom väldigt tidigt (Blom & Lindroth, 1995). I många västerländska länder fick idrotten som syfte att uppfostra män enligt den tidens kristna, ridderliga manlighetsideal. Att en människa var atletisk symboliserade manlighet och fysisk styrka och framgång uppnåddes genom att vara tävlingsinriktad och aggressiv (Hassmén & Hassmén, 2010).
Kvinnornas roll var att ge männen belöning för deras idrottsprestationer. Det ansågs att fysiskt ansträngande aktiviteter kunde leda dels till skador på kroppen, och dels ha en negativ inverkan på kvinnors reproduktiva förmåga. Utöver detta skulle de idrottsaktiviteter som kvinnor faktiskt fick genomföra, hållas tydligt skilda från männens (Hassmén & Hassmén, 2010). På svenskt 1800-tal började idrottsföreningar formas och idrottsledare var ofta högutbildade män; officerare, affärsmän och kontorister blev ledare. Detta för att de var effektiva och hade bra med pengar. Det fanns några få föreningar med bara kvinnor före första världskriget men det var inte något som en pratade om.
”Huvudintrycket står fast: kvinnorna var ett undantagsfenomen” (Blom & Lindroth, 1995:206). Under mellankrigstiden fortsatte ledarna vara desamma förutom att officerarna minskade, kvinnliga ledare förekom i princip inte alls förrän under 1950-talet då Riksidrottsförbundet fick sin första kvinnliga ledare. Rekryteringen av ledare skedde genom informella meriter och för en utomstående var det svårt att komma med under en lång period (Blom & Lindroth, 1995).
Ser en på den traditionella uppfattningen har vissa idrotter betraktats som mindre eller inte alls lämpliga för kvinnor att delta i. Kategoriseringen om idrotter som “könsneutrala”, “kvinnliga” och
“manliga” finns än idag. Trots att gränserna för detta har förändrats, att de sporter som helt varit för män nu även till stor del utövas av kvinnor, så består ändå traditionen att de flesta ledarpositioner
innehas av män, även i de sporter och idrotter där de flesta utövarna är kvinnor (Hassmén & Hassmén, 2010). Det som betraktas som ursprunglig idrott med styrka, snabbhet, spänst och uthållighet är manligt kodad idrott, dock hade det kunnat se annorlunda ut om kvinnorna fått delta i uppbyggnaden av idrottsrörelsen. Det har lett till en manlig överordning när det handlar om ekonomi och resurser vilket är en följd av att det var män som byggde upp idrotten. Kvinnors idrott nedprioriteras och begränsas.
Mannen är normen och kvinnan är undantaget (Kempe-Bergman, 2014).
Metod
Ansats
Undersökningen är mestadels av kvalitativ karaktär, med semistrukturerade intervjuer och observationer. Med kvalitativ undersökning menas att forskaren har människans livsvärld som objekt och att en försöker skapa förståelse för denna hos en individ eller en grupp med individer (Hartman, 2004). Till skillnad från kvantitativa undersökningar som söker en numerisk relation mellan mätbara egenskaper, vill en med kvalitativa undersökningar förstå människors syn på sig själva och på sin relation till omgivningen. Tanken bakom kvalitativa undersökningar är att denna livsvärld som är objekt för undersökningen, är det som bestämmer en människas natur och gör oss till de vi är (Hartman, 2004). Utöver de kvalitativa aspekterna i form av intervjuer och observationer har vi även gjort en enkätundersökning, där vi fått in en kvantitativ del i undersökningen. Vid användningen av flermetodsforskning erhålls en mer övergripande och heltäckande bild av undersökningsområdet (Bryman, 2011).
Urval
De databaser som använts för att söka relevant forskning är; DiVA - digitala vetenskapliga arkivet, Gender Studies Database, Referenser till svenska doktorsavhandlingar inom kvinno-, mans- och genusforskning, Databaser inom samhällsvetenskap/beteendevetenskap och Primo. Nyckelorden som vi använt oss av är pedagogiskt ledarskap/educational leadership, jämställdhet/equality, genus/gender, ishockey/ice hockey, social konstruktion/social construction samt idrottsledarskap/sports leadership. Vi har även sökt litteratur via bibliotek.
Till själva undersökningen användes ett målstyrt urval (Bryman, 2011) där vi på ett strategiskt sätt valt ut deltagare till undersökningen. Genom att kontakta olika idrottslag med vuxna utövare, i första hand via mail, fick de i sin tur ta ställning till om de ville vara med i undersökningen. Några tackade nej och några svarade inte alls. Två lag, ett manligt och ett kvinnligt svarade att de gärna är med och kontakten med dessa lag tog vid. Vid enkätundersökningarna har ett bekvämlighetsurval använts (Bryman, 2011) då vi delade ut enkäter till de närvarande deltagarna i idrottslaget vid träningstillfället.
Datainsamlingsmetod
För att undersöka de frågeställningar som är aktuella har vi använt oss av intervjuer med ledarna i två olika lag, ett manligt och ett kvinnligt, där de fått berätta om hur de upplever sig själva som genusmedvetna och jämställda samt hur de arbetar med detta. Det insamlade materialet från ledarna har kompletterats med observationer av träningstillfällen, där målet varit att observera hur ledaren behandlar och samspelar med deltagarna. För att få ett kompletterande perspektiv utformades även en enkät som spelarna fått svara på som tagit upp frågor/påståenden om hur de uppfattar sin/a ledare, hur samspelet fungerar samt hur arbetet med genus och jämställdhet fungerar i gruppen.
Genomförande
Intervjuer
Kvalitativa intervjuer syftar till att undersöka hur individer uppfattar sin verklighet. När det gäller kvalitativa intervjuer är det önskvärt att forskaren låter intervjun röra sig i olika riktningar, på så vis får en mer kunskap om vad respondenten ser som viktigt och relevant (Bryman, 2016; Hartman, 2004; Yin, 2007). Det vi använt oss av i undersökningen är semistrukturerade intervjuer. I dessa intervjuer används ofta en lista över teman som kallas intervjuguide (Bryman, 2016; Hartman, 2004). Detta är något vi i processen arbetat fram och använt oss av vid intervjuerna. Att utforma och använda sig av en intervjuguide (bilaga 2) har gett intervjupersonerna större möjlighet att fritt formulera sina svar. En intervjuguide ger också den fördelen att frågorna inte nödvändigtvis behöver ställas i samma ordning, och det finns utrymme för följdfrågor utifrån respondentens svar (Bryman, 2016; Hartman, 2004). I arbetet med utformandet av intervjuguiden inspirerades vi av det Bryman (2016) skriver kring teman och att få frågorna i en bra följd. Intervjuguiden utformades med några teman som vardera innehöll ett antal frågor som var kopplade till dem. Frågorna formulerades sedan så att de inte skulle bli ledande, då vi ville att intervjupersonerna skulle få svara utifrån sina uppfattningar och inte bli styrda. Under intervjuerna låg fokus på att lyssna och ta del av det intervjupersonerna berättade. Med inspiration från Bryman (2016) ställdes följdfrågor utifrån svaren som gavs, vi styrde intervjun om den hamnade ifrån det ämne vi syftade att undersöka och intervjuerna spelades också in för att få med allt respondenterna sagt. Vid genomförandet av intervjuerna bestämdes att en av forskarna skulle ha en ledande roll och då ställa frågorna i intervjuguiden, medan den andra antecknade. Under intervjuns gång hjälptes vi dock åt om den ena till exempel kom att tänka på någon följdfråga.
Observationer
För att komplettera informationen från intervjuerna valde vi även att göra naturalistiska observationer.
Naturalistiska observationer innebär att de genomförs i individens naturliga miljö (Bryman, 2016;
Hartman, 2004). I det här fallet under träningstillfällen för att på ett naturligt sätt kunna observera ledaren och hockeylaget i deras miljö. Observationerna har genomförts passivt i en öppen miljö. Att observera passivt innebär att forskaren inte deltar i aktiviteten utan observerar utan att interagera med de berörda (Bryman, 2016). Det gäller att styras av de frågor som skall undersökas och det är noga att beteenden som observeras är relevanta för frågeställningen, annars finns risk att missa det viktiga (Bryman, 2016; Hartman, 2004). Därför observerade forskarna var för sig och förde egna anteckningar kring det som utspelade sig. De enskilda upplevelserna dokumenterades, vilket är av stor vikt vid kvalitativa observationer menar Hartman (2004). Under observationerna låg fokus på det som utspelade sig mellan ledare och spelare såsom konversationer, gester, kroppsspråk och samspel. De frågor som funnits i åtanke under observationerna är de som rör uppsatsens frågeställningar.
Enkäter
Som tredje och sista steg i insamlingen av data till vår undersökning har vi genomfört en kvantitativ enkätundersökning bland spelarna i respektive lag. Bryman (2016) skriver att då det inte är någon intervjuare som ställer frågorna, skall enkäter vara lätta att förstå och besvara. Till exempel kan det vara bra att ha slutna frågor då dessa generellt är lättare att besvara. Utformningen ska också vara enkel och enkätens storlek bör inte vara för stor, detta för att minska risken att respondenterna tröttnar (Bryman,
inte skulle kunna tolkas på annat vis än som vi tänkt utifrån frågeställningarna. Därför hade vi starkt i åtanke risken med att utforma frågor som inte var relevanta för undersökningen och la ner stor tid på enkätens utformning. Enkäterna utformades på ett sätt så de var förberedda för kodning, vilket Bryman (2016) menar är en av fördelarna med slutna frågor. Vi formulerade påståenden som handlar om hur spelarna uppfattar sin/a ledare och enkäterna besvarades med hjälp av skalor, där spelarna fick redovisa sina uppfattningar. För att undvika att respondenterna skulle välja flera alternativ och vi då blivit tvungna att bortse från den enkäten, vilket kan vara en risk (Bryman, 2016), fanns instruktioner överst på varje enkät om hur de skulle besvaras. Dessa instruktioner tillsammans med information om hur svaren behandlas med tanke på de etiska aspekterna, gavs även precis innan enkäterna delades ut under ett träningstillfälle, detta för att minska risken för bortfall. Där fick de fylla i enkäten och lämna in allt eftersom dem var klara.
Analysmetod
Vid analysen av datamaterialet från intervjuerna var första steget att transkribera det inspelade.
Inspelning och transkribering underlättar för forskaren att komma ihåg vad som sagts, det underlättar att kunna göra en noggrann analys av materialet och det ger möjlighet att gå igenom intervjuerna flera gånger (Bryman, 2016). För att göra transkriberingen tidseffektiv delades den i två delar som sedan var för sig transkriberades av forskarna. När det arbetet var färdigt fortsatte arbetsprocessen med nästa steg; att koda och tematisera materialet. Här bestämdes att tematisk analys (Bryman, 2016) utifrån frågeställningarna var en lämplig metod att använda. Då alla människor har en subjektiv uppfattning och sin egen världsbild togs beslutet att tematisering skulle ske var för sig, för att undvika bias. Empirin från intervjuerna arbetades igenom med färgkodning för att tydligt särskilja de olika teman som forskarna fann i materialet, sedan diskuterades resultatet tillsammans. Till väldigt stor del var uppfattningarna lika och där det skiljde sig åt diskuterades vilket tema som var mest passande. Efter att kodning genomförts var för sig var nästa steg att sortera och reducera materialet (Rennstam &
Wästerfors, 2011). Då semistrukturerade intervjuer ofta ger en stor mängd data är det viktigt att kritiskt granska och reducera empirin. Detta för att utesluta sådant som inte är relevant för undersökningens syfte och frågeställningar (Bryman, 2016).
Under observationerna har separata anteckningar förts och sedan, på liknande vis som kring intervjumaterialet, har dessa arbetats igenom var för sig med hjälp av färgkodning. Kring observationsanteckningarna fanns samma tankar om att minska risken för bias och därav enskilt gå igenom materialet som ett första steg. Nästa steg var att tillsammans diskutera om hur vi tolkat och varför.
Då enkäterna redan var förberedda för kodning hade alla svarsalternativ fått en siffra. Detta gjorde att svaren direkt kunde överföras och bearbetas kvantitativt (Bryman, 2011) i ett dataprogram som tar fram statistisk analys, SPSS. För att underlätta presentationen av resultatet vilket innehåller diagram följer också förklarande texter som underlättar läsarens förståelse (Bryman, 2011).
Etiska aspekter
För att berörda personer skulle få möjlighet att känna sig trygga i undersökningen har Brymans (2011) fyra principer använts, dessa är grundläggande att ta hänsyn till vid samhällsvetenskaplig forskning.
Det första är informationskravet, där vi redan vid första kontakt med idrottsledarna informerade berörda om undersökningens syfte och meddelade att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta deltagandet när helst de vill. Vi informerade även berörda personer om vilka moment som ingår, i det här fallet var det intervjuer, observationer och enkäter. Samtyckeskravet innebär att deltagarna har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Vi informerade även om att alla uppgifter som berör de inblandade behandlas med stor försiktighet, i enlighet med konfidentialitetskravet, detta tas även upp i God forskningssed (VR, 2017). För att minska risken för igenkännande har all insamlad data avidentifieras. Utöver ovanstående informerades också om nyttjandekravet, alltså att de uppgifter som samlas in endast används för själva forskningsändamålet (Bryman, 2011). De forskningsetiska principerna har berörda personer fått information om både vid första kontakt och även vid varje tillfälle för datainsamling.
Tillförlitlighet
Inom den kvalitativa forskningen har alternativa begrepp skapats för reliabilitet och validitet, vilka används vid kvantitativ forskning då det ofta handlar om hur något är mätbart. Andra metoder har uppkommit för att kunna bedöma kvaliteten inom den kvalitativa forskningen (Bryman, 2011). I den här uppsatsen används de fyra delkriterier som ingår i tillförlitlighet och som alla har en motsvarighet i den kvantitativa forskningen. Eftersom triangulering har använts, där flera metoder har kombinerats, ökar också tillförlitligheten (Bryman, 2011). Den första kriterien är trovärdighet, de som läser rapporten måste kunna tro på hållbarheten i och de betydelser av tolkningar som beskrivs i rapporten. Då uppsatsen handlar om den sociala verkligheten valde vi, för att öka trovärdigheten, att skicka resultatet till berörda personer och på så vis få bekräftelse att vi som forskare uppfattat allt korrekt. Överförbarhet innebär att det som studerats i den sociala verkligheten har skrivits ner för att sedan förse andra personer med en slags databas av dessa där de sedan kan bedöma hur överförbara resultaten kan vara i en annan miljö (Bryman, 2011). Att överföra dessa forskningssvar till någon annan del av samhället torde inte vara något problem då genus- och jämställdhetsfrågor är ständigt aktuella. Pålitlighet innebär att ha ett granskande synsätt. Det har varit nödvändigt att säkerställa att det har skapats en fullständig och tillgänglig redogörelse för alla faser av forskningsprocessen i allt från problemformulering till analys av datamaterialet (Bryman, 2011). Då vi är två som skrivit uppsatsen har vi haft varandra att granska samt en handledningsgrupp som stöd i att bedöma kvaliteten på uppsatsarbetet. Den sista kriterien enligt Bryman (2011) är möjlighet att styrka och konfirmera som innebär att forskaren behöver ha den insikten om att det inte går att vara helt objektiv i samhällelig forskning men som ändå försöker säkerställa att en har agerat i god tro. Forskaren behöver vara medveten om att personliga värderingar inte får påverka utförandet av undersökningen eller de slutsatser som en kommer fram till. Detta är något som vi har arbetat med vilket går att läsa mer om i förförståelsen i inledningen.
Metoddiskussion
Metoderna som använts växte fram under tidens gång. Att en kvalitativ undersökning skulle göras var bestämt, vi visste dock inte hur den skulle utformas eller vad den skulle handla om. Efter att vi hade formulerat ett syfte kom vi fram till att både intervjuer, observationer och enkäter skulle genomföras för att få en större bredd på empirin. I efterhand kan vi nu fundera på om det var ett bra val eller om vi tog oss vatten över huvudet. Med det begränsade tidsutrymmet och att vi valt tre datainsamlingsmetoder till denna uppsats, gjorde det stundvis svettigt. Vi har gjort två intervjuer med
ledare, observerat ett träningspass vardera med ett kvinnligt och ett manligt lag och genomfört en kort enkät med spelarna. Vi har fått med flera olika perspektiv vilket ger vår undersökning en större bredd, däremot ger det oss kanske inte ett bättre resultat i slutändan. Undersökningen var inte så stor i sig då vi endast använt oss av två lag, men valet av flermetodsforskning gav ändå ett material stort nog för att passa inom ramarna för uppsatsen. Hade vi valt att endast använda oss av en metod så hade vi å andra sidan kunnat undersöka fler lag. Tidsaspekten är en fråga som blir central i den här undersökningen.
Hade vi haft mer tid hade vi också kunnat göra fler observationer, intervjua fler ledare samt eventuellt också intervjua några deltagare i lagen och undersöka olika idrotter. Utifrån våra frågeställningar och syfte har vi ändå fått fram det vi ville undersöka; Hur ledare arbetar med manliga respektive kvinnliga lag och om det föreligger skillnader i hur ledarna arbetar. Vi har också funderat flera gånger på om vi ska nämna vilken idrott det är vi undersökt och vi kom fram till att nämna vilken det handlar om för att ge läsarna av denna uppsats en större förståelse av det vi redovisar. Men, för att upprätthålla konfidentialitetskravet har vi valt att endast skriva att det handlar om två hockeylag.
Resultat
Nedan presenteras vad som framkommit i undersökningen. Till att börja med redovisas intervjuerna som genomförts med två idrottsledare där vi har fingerade namn för att underlätta för läsaren. Empirin från intervjuerna redovisas med hjälp av kategorier kopplade till våra undersökningsfrågor. Vidare kommer resultatet från observationerna som är gjorda under träningspass och avslutningsvis kommer en presentation av enkätundersökningen som är gjord med deltagarna i idrottslagen. Resultatet redovisas i den ordning som datainsamlingen är genomförd.
Intervjuer
Intervjuperson 1 som vi framöver kallar Adam är en man som är ledare för ett manligt hockeylag, han är även sportchef och tränar flera lag i föreningen. Adam började arbeta som ledare när han själv var aktiv idrottare och har sedan arbetat huvudsakligen som ledare inom idrott de senaste 15 åren. Adam berättar att han inte har någon akademisk utbildning inom ledarskap, men däremot har han genom hockeyföreningar fått flera utbildningar. Det finns en väl fungerande utbildningsverksamhet inom ishockeyn och det krävs rätt utbildning för rätt årskull, annars kan föreningen få böter.
Intervjuperson 2 som vi framöver kallar Simon är en man som tränar ett kvinnligt hockeylag, han har rollen som både sportchef och tränare. Han har ungefär 15 års erfarenhet av idrottsledarskap och var själv aktiv idrottare till 30 års ålder. Simons intresse för ledarskap uppkom redan under tiden han själv idrottade då han ofta hade rollen som lagkapten. Han berättar att han redan från början var mån om gruppen och att alla ledare han haft genom åren, har lärt honom något.
Jag har nog fasiken tagit från alla ledare jag haft, även om det var när jag var aktiv själv tyckte att det här var en jättedålig ledare så har jag ändå fått med mig nåt bra av
det också, så att jag tror där har jag kopplat samman från både bra och dåliga ledare.
(Simon)
Simon berättar att han inte har idrottsledarskapsutbildning via något universitet, men däremot så har han gått utbildningar inom ishockey, ända upp till den högsta i Sverige där en får vara elittränare, och även utbildning så att han får jobba internationellt med landslag. Han menar dock att den viktigaste utbildningen en har är sin egen erfarenhet ”den tycker jag är, slår alla utbildningar man kan lägga upp egentligen”.
Ledarskap
Ledarskap för Adam innebär att han vill ge verktyg till allt han håller på med och även en förståelse för varför en gör såsom en gör. Målet för honom blir att skapa självgående individer genom att vara tydlig med varför de tränar olika moment.
[…]hur du är tillsammans, för det är ingen skillnad om du är i en familj eller i ett arbete eller ett lag. Och det är väl kanske den största vikten alltifrån bemötande, hur får vi andra människor att må bättre, det är en oerhört viktig del i mitt ledarskap nu.
(Adam)
Utifrån det Simon berättar innebär ledarskap för honom att arbeta för att människor ska må bra. För honom betyder det höga krav på lyhördhet, att en ser och hör saker som ledare. Här tänker ledaren pedagogiskt i och med att han vill få individerna att utvecklas utifrån deras egna förutsättningar.
Alla är, eller vi är inte lika allihopa utan man måste som individanpassa det men ändå som hålla det inom vissa ramar så att, ledarskap för mig är också otroligt brett men det jag trycker väldigt mycket på är väldigt mycket mjuka värden, att man mår bra för
mår man bra då presterar man bra och då har man jäkligt roligt så det är det viktigaste. Och det är också under former som, som alla ska rätta sig in i, så att det är,
det jag skulle säga lyhördhet är det absolut viktigaste. (Simon)
Adam beskriver sig själv som en ledare som får kämpa med det pedagogiska. Han verkar medveten om vad pedagogik innebär men samtidigt låter det som att han i praktiken vill bli bättre på den biten.
Det jag brottas med själv är allt från det här pedagogiska, jag har ingen utbildning pedagogiskt heller men jag har väl en syn på pedagogik är och hur pedagogik funkar
och den kontra hur tidseffektivt det är, det är den som jag tycker är det svåra, du har inte tid, du har inte möjlighet att lägga ner så extremt mycket tid på varje individ utan
ibland blir det lite raka beslut för att det ska vara tidseffektivt. (Adam)
Adam menar att då hans ledarskap handlar till stor del om att få gruppen att fungera och att det är det första steget till ett lyckat ledarskap, krävs ett omfattande arbete på individnivå. Här ser vi att han trots den beskrivna svårigheten kring att få tid till det pedagogiska, uppvisar medvetenhet kring hur viktigt det är att se varje individ, men samtidigt behöver han fundera över om han låter individer utvecklas eller ”placerar dem i fack” för att följa laget. Den utmaning han beskriver kring detta, kopplat till svårigheten att hinna med varje individ så som han tror behövs, visar på att han i vissa situationer får agera auktoritärt i sitt ledarskap.
Vi upplever Adam som en positiv person; ”det är alltifrån hur du kommer till hallen, bidrar du med energi eller är du positiv i din utstrålning” det här är också viktigt för hela gruppen och för föreningen och bidrar till en välkomnande miljö. Den energi vi tar med oss in i ett rum, påverkar andra.
Simon skrattar och beskriver sig själv som Dr Jekyll och Mr Hyde. Vi uppfattar dock honom som väldigt omtänksam i sitt ledarskap då han flera gånger under intervjun berättar om att han är mån om andra.
Han säger att han vill få andra att må bra och att det är viktigt att respektera varandra. Simon uppfattar vi som en demokratisk ledare med tanke på ovan nämnda aspekter tillsammans med hur han beskriver att spelarna ges frihet i sin utveckling och delaktighet i beslut som rör laget.
Så att jag tror att det handlar om att delaktiga i, samma sak i individuell utveckling, att jag tar gärna in och lyssnar på vad dom själva vill bli bättre på och hur de vill jobba
på det och det kan oftast till 90% stämma överens med vad jag också tycker och då kan det också bli ganska bra övergång att man har ett eget ansvar i det hela tiden.
(Simon)
Genus
Adam uppfattar genus som ett “modeord”.
Nä men jag, jag är lite allergisk mot det här att man ska göra alla lika hit och dit, jag tycker nånstans har du mer testosteron än östrogen så har du andra, lite andra former, helt naturligt sett. Hur du kanske agerar i vissa situationer och så vidare. Så jag tycker man måste få vara den du är oavsett om du är man eller kvinna, nånstans. Och det tycker jag är, jag tror vi ska passa oss för att forma det naturen har skapat på nåt sätt.
(Adam)
Vid frågan om de arbetar med genusfrågor i laget är det inte något som görs specifikt, utan de arbetar mer i vardagen genom att alla ska behandlas lika. I föreningen strävar de efter att alla använder hälsningsfraser när de kommer in i hallen och gärna med en beröring, på så vis menar Adam att relationerna till de olika könen bli bra. Då blir alla trygga, för har en inte tryggheten blir det också svårare att prestera. Har en bra värdegrunder ingår genus i det menar Adam. Det Adam beskriver kring sin uppfattning om genus visar på en bristande medvetenhet om vad genus egentligen innebär. Genus syftar till att beskriva de socialt konstruerade könen och dess tillhörande mönster, de är inte skapade naturligt, så som han beskriver det.
Genus för Simon innebär att vara sig själv, att alla har lika rätt att göra det en känner för så länge det är under rätt former, vilket han kopplar till vad föreningen står för. Simon tycker att det borde vara en normalitet att alla får vara den de är och han upplever sig själv som genusmedveten. Utifrån det han berättade under intervjun ser vi att Simon är medveten om vad begreppet genus innebär. Han kopplar det till vilka förväntningar som finns kring könen, och föreningens medverkan i pride, vilket vi menar visar engagemang och förståelse för hur genus är något socialt konstruerat. Vid frågan om de arbetar med genusfrågor i laget så är det inte något som görs specifikt utan det är något som är en normal vardag. Simon anser att miljön i föreningen har blivit så naturlig, alla visar respekt oavsett sexuell läggning eller kultur; ”vi vill inte ha nån som far runt och skriker och gormar och beter sig illa på det sättet utan här ska man ha bra grundvärderingar när man går ut”.
Värderingarna i laget och i föreningen berättar Simon har förändrats mycket sen damerna började spela.
I damlaget finns några som är öppet homosexuella och dessa behandlas precis som alla andra. Simon hoppas på att dörren skall öppnas i framtiden även för herrarna; ”[...]för jag är helt övertygad, vi har 25 herrar som spelar där inne, jag är helt övertygad att det är minst en eller två av dom[...] och det ska ju inte vara nåt fel i det. Att kliva ut och säga att du fasiken jag har en pojkvän”.
Jämställdhet och laget
Adam upplevs som en jämställd ledare om en ser på arbetet inom laget, då han strävar efter att skapa förutsättningar för alla i gruppen. Hans motto är att om alla gör sitt bästa efter vad laget kommit överens om, blir du jämlikt behandlad. Han menar också att det finns skillnader inom grupperna, att män upplever samma dilemma som kvinnor gör, beroende på vilken nivå en spelar. Däremot menar han att det i större perspektivet finns problem kring jämställdhet vilket vi kan hålla med om.
Idrotten i sig är väl inget snack om att det är för stora klyftor, det är för stora klyftor i samhället men jag tycker det är lika för stora klyftor mellan inte bara män och kvinnor
utan mellan chefer och vd:er och om man säger fotfolket. (Adam)
En jämställd ledare menar han är viktigt, att jobba med det en kommit överens om och inte döma eller kritisera någon om inte förutsättningarna finns för det.
[…]och jag ger alltid chansen, jag ger alltid möjligheten, men om du då inte har förmågan då, då är ju inte det, det handlar om matchsituationer, utan då får den bästa
spela för annars så gör ju inte jag mitt bästa för laget. (Adam)
Några direkta jämställdhetsfrågor arbetar de inte med i laget och upplevelsen av Adams arbete med jämställdhet utanför laget kan kännas bristfälligt; ”har du ingenting snällt att säga så säg det helt enkelt inte” säger Adam angående hur de arbetar med dessa frågor. Han menar att det är enklare att få ett jämställt klimat om en arbetar på detta sätt. Vi tror att det behövs mer än att säga snälla saker åt varandra för att få ett jämställt klimat.
Simon uppfattas ha kunskap om vad jämställdhet innebär då han förutom att prata om att damer och herrar i föreningen ges samma möjligheter, knyter han också sina tankar till samhället i stort. Han ser att oavsett kön ska en få samma lön för samma arbete och alla ska behandlas lika ”det tycker jag är jämställdhetskultur. Men sen också att man, man får en vinnande organisation om det är jämställt”.
Simon tror att arbetet med jämställdhet kommer ge synliga förändringar inom fem-tio år. En jämställd ledare skall enligt honom lyfta fram saker från båda sidor. Genom det han berättar upplevs han som jämställd. Han har kunskap om hur viktigt det är med representation och att det gör skillnad att vara medveten hur en pratar till flickor och pojkar. En stor del av de värderingar vi har uttrycks och reproduceras genom språket, vilket innefattar hur vi förväntar oss att individer ska agera.
[…]att ja men ska vi visa övningar på isen så är det lika viktigt att man har en tjej som visar som en kille, att man verkligen ser dom sakerna. Och att vi här som förening lyfter fram, profilerar våran verksamhet med bra herrspelare som bra damspelare.
Och att man lyfter det på samma sätt, det är superviktigt att när man gör reportage med dom så gör man reportage men dom andra. Oavsett vad för kön och det ligger nånstans som ledare att man pratar, man lyssnar och pratar till pojkar och flickor på
lika sätt. (Simon)
I laget arbetar de däremot inte så mycket med jämställdhetsfrågor utan det är mer i själva föreningen.
Arbetet de gjort i föreningen menar han har gjort skillnad. Herrspelarna pratar med damspelarna på samma sätt som de gör med varandra, vilket han upplever som positivt.
Allmän jämställdhet
Ledarna upplevs överens dels om att ishockeyn inte är jämställd och de delar också uppfattningen att idrotten överlag i Sverige inte är jämställd. Adam pekar på en viktig aspekt;
Tyvärr så är det ju så att när damidrott ska slå igenom och man försöker göra det och ofta så är de lite grann med bygga det lite runt sexuellt och så det ska vara sexigt, det ska vara små kläder, det ska vara…. och det handlar ju om att, dom försöker ju locka
ytterligare publik på det sättet. (Adam)
Simon berättar att de arbetar aktivt för jämställdhet genom att vara ute i skolklasser ibland; ”ja för att växa och nå ut, det gör ju också att vi får förebilder bland pojkar och flickor”. Vid dessa tillfällen har flickorna fått egen tid med damspelarna, just för att ge möjligheten för flickorna att våga fråga. Han menar att pojkar ofta tar mer plats och ropar ut frågorna och flickorna får inte komma till tals. Detta arbete har gett positiva resultat, till exempel genom att de fått många flickor att prova på hockey. För att få tjejer att börja spela så behöver en komma ut och prata om vad hockey är, det går inte att bara annonsera menar Simon. Han påpekar också att föräldrar inte tror att deras döttrar vill spela; ”föräldrar tänker hon vill inte spela hockey. Man måste ut och prata om vad hockey har gett en”.
Att det är få kvinnor som väljer hockey tror Adam grundar sig i historien, det har varit slagsmål på isen förr och flickor som sagt att de vill spela får inte; ”jag får inte spela ishockey, jag får inte för mamma. Vi måste ändra oss efter samhället för att bli attraktiva”. Idag ser det inte ut på samma sätt som förut inom ishockeyn, och han berättar att det arbetas mer mot jämställdhet och med mjuka värden.
Båda ser tydliga skillnader i träningssituationer mellan män och kvinnor. Ledarna berättar om att det krävs både en större tydlighet och noggrannhet kring damer jämfört med herrar. Något vi finner intressant är att Adam, trots att han bara tränat någon enstaka kvinna, har samma uppfattning som Simon. Skillnaderna de vittnar om mellan könen kan kopplas till de skilda förväntningar som finns på flickor och pojkar och prestationer.
[…]tjejer vill göra så otroligt mycket rätt. En kille kan du på nåt sätt släppa iväg, han bara gör det och slår sig själv för bröstet och tycker att han är jätteduktig, så funkar
inte tjejerna utan dom är minutiöst noggranna i allt de gör. (Adam)
Den största skillnaden enligt Simon är hur kvinnor respektive män tillåts uttrycka sina känslor, han menar att män i större grad stänger in sina känslor. Därför arbetar han i sitt ledarskap med att alla ska få visa sina känslor. Det är på den punkten han ser stora skillnader i deras förening idag, medan de rent träningsmässigt gör på samma sätt med både damlag och herrlag. Här kan vi se än en gång hur könsrollerna är konstruerade; att visa känslor är en typisk kvinnlig “egenskap” och därmed kopplat till svaghet.
Simon pratar om hur idrottsvärlden är ihopkopplad med hur det ser ut i samhället; ”ja det speglas otroligt mycket. För jag menar träningstider eller löneskillnader eller vad som helst, så är det ju alltid, där har ju alltid kvinnor fått stå åt sidan så mycket”.
Inom hockey skiljer det sig och har gjort länge, kring reglerna för damer kontra herrar. Simon berättar att reglerna verkar gå mot att herrarna anpassar sitt spelsätt mer mot hur damerna spelar och även att reglerna skärpts mer inom sporten, åt det håll som damerna haft; ”Fantastiskt! Fantastiskt! Jag kommer ihåg när jag själv spelade så, vad som sas på isen och vad som. Alltså hade man sagt det idag så tror jag
matcher. Det tycker vi är ett stort framsteg och det känns som att hockeyn förändras i takt med att det kvinnliga deltagandet ökar.
När vi kommer in på frågan om hur ledarna tror att könsfördelningen bland idrottsledare i Sverige ser ut svarar båda ledarna att de tror fördelningen är 70% män och 30 % kvinnor. Båda ledarna tror att det grundar sig i hur det sett ut historiskt. Ledarna pratar om hur könsrollerna sett ut och kopplar det till vilka förväntningar som funnits på kvinnor. Simon pratar om att mammorna bakade och Adam pratar om föräldraledighet. Ledarna berättar om att de i sina föreningar arbetar hårt med att få in kvinnor. De båda berättar om och delar uppfattningen att fler kvinnor i föreningen hade gett ett mjukare klimat.
Simon tror också att föreningen blir mer framgångsrik och att de har sett en attitydförändring när de fått in kvinnliga ledare. Adam tror att fler kvinnor i föreningen skulle skapa tryggare individer. Här ser vi att båda ledarna har förväntningar på kvinnor utifrån de socialt konstruerade könsroller som finns.
Båda uttrycker en tro på att mycket hade förändrats om kvinnor fanns i föreningen och de pratar speciellt om de mjuka värden som finns.
Sammanfattning
För att erhålla ett pedagogiskt ledarskap krävs en god människokännedom. Det är också av vikt att en lyssnar, samarbetar, har förståelse och kan lära ut. Trots att ingen av ledarna har någon pedagogisk utbildning har båda erfarenhet och ett pedagogiskt tänk i sitt ledarskap. De arbetar på lite olika sätt och vill det bästa för både gruppen och individen. Genusmedvetenheten hos de båda ledarna skiljer sig åt vilket kan bero på att Simon tränar kvinnor och för honom blir det en vardag i att tänka på genus. Adam som tränar män har en annan uppfattning om vad genus innebär och arbetar inte heller lika aktivt med det. Ledarna i de båda lagen arbetar för att få ett mer jämställt klimat inom föreningen. Däremot ser Simon jämställdhet ur ett helikopterperspektiv medan Adam främst fokuserar på att det ska vara jämställt mellan spelarna i laget. Uppfattningen om svensk idrott är att den inte är jämställd men att det sakta går framåt. Att det inte är jämställt sammankopplar båda ledarna med hur det sett ut historiskt och att många av de värderingarna och synsätten lever kvar.
Observationer
Utifrån de observationer vi gjort så finns både likheter och skillnader mellan det manliga och det kvinnliga laget. De träningspass som observerades var uppbyggda på liknande sätt. Ledarna för respektive lag var båda lyhörda och deltagarna visade respekt. Båda ledarna förklarade tydligt hur övningarna skulle genomföras och de visade det även praktiskt. Det var god stämning och alla kämpade på under hela träningspassen. Deltagarna peppade och hjälpte varandra, i båda lagen, och ledarna fanns hela tiden med som stöd.
I det manliga laget inleder ledaren passet med att prata om vikten av att hålla ihop som lag. Under passet gav ledaren mycket beröm och uppmärksammade spelarna vid namn för att pusha dem.
Ljudnivån var delvis hög, med peppande, stöttande ord från både ledaren och deltagarna. Vissa stunder blev det att spelarna skrek sinsemellan, dock bara på ett positivt sätt där de uppmanade varandra att fortsätta kämpa för att klara alla övningar. Under träningspasset är ledaren för det manliga laget lugn i kroppsspråket. Han instruerar övningarna tydligt med hjälp av gester och genom att visa hur spelarna ska göra.
I det kvinnliga laget hade de stor frihet att göra övningarna och ledaren flikade mest in när deltagarna behövde hjälp. Ledaren för det kvinnliga laget förklarar tydligt med ord och tar också hjälp av spelare i laget för att visa hur övningar ska genomföras. Under träningspasset går ledaren runt i gruppen och fortsätter visa och förklara. Kroppsspråket hos ledaren är lugnt och samlat. Under observationen uppmärksammades att ett par spelare fick mindre stöd än resten av laget, de hamnade lite på sidan om resten av gruppen och gjorde övningarna tillsammans.
Inom lagen var fysisk beröring inte något hinder. Alla var på samma nivå och visade varandra respekt.
I det manliga laget genomfördes övningar där spelarna skulle vara två och två och med hjälp av varandra göra olika övningar som innefattade nära kroppskontakt. Dessa övningar genomfördes utan att någon sa emot eller ifrågasatte ledaren. Under övningarna hjälpte ledaren till att visa och instruera hur de skulle genomföras. I det manliga laget pratar de om hur en tjej ska hålla i ett pass nästkommande vecka och då skämtas det bland spelarna om hur de ska klara av det, vem som vill vara “försökskanin”.
I det kvinnliga laget skrattas det och de nyper varandra i rumporna. I båda lagen använder ledarna fysisk beröring i samband med att komplimanger ges.
Efter att respektive träningspass var slut samlades allihopa runt ledaren som kollade av hur passet kändes. Ledarna och spelarna diskuterade igenom passet och pratade också om vad nästkommande pass skulle innehålla. Ledaren för det manliga laget berättar åt spelarna att han är väldigt nöjd med stämningen och engagemanget under passet och han pratar om hur viktigt det är med engagemang.
Enkäter
Nedan följer resultatet från enkätsvaren som deltagarna i de manliga respektive kvinnliga laget svarat på. Då det var en av deltagarna i ett av lagen som definierade sig som icke-binär valdes att inte redovisa kön på grund av konfidentialitetskravet. I det kvinnliga laget var det 18 st som svarade på enkäten och i det manliga laget var det 12 st.
Här kan en se att de flesta i det kvinnliga laget har mycket bra kommunikation med sin/a ledare. I det manliga laget är det något färre som har mycket bra kommunikation med deras ledare. En ur det manliga laget menar också att hen inte har bra kontakt med sin/a ledare.
Diagram 2. Likabehandling inom laget av ledare.
Överlag så anser de flesta i båda laget att alla behandlas lika av ledaren/ledarna. I det kvinnliga laget är det dock en person som inte upplever att alla behandlas lika.
Diagram 3. Arbetet med genusfrågor inom lagen.
Här ser vi att det finns mycket blandade uppfattningar om de arbetar med genusfrågor inom laget.
Diagram 4. Genusmedvetna ledare i lagen.
I detta diagram ses en tydlig skillnad mellan det manliga respektive det kvinnliga laget. I det kvinnliga laget anser de flesta att deras ledare är genusmedvetna medans i det manliga laget är väldigt blandat.
Några ur varje lag vet inte om deras ledare är genusmedvetna.
Diagram 5. Arbetet med jämställdhetsfrågor inom lagen.
I det manliga laget anser de flesta att dem delvis eller inte alls arbetar med jämställdhetsfrågor i laget. I det kvinnliga laget är de flesta överens om att det arbetas med jämställdhetsfrågor.
Diagram 6. Jämställda ledare i lagen.
De flesta i båda lagen anser att deras ledare arbetar jämställt. Något fler i det kvinnliga laget tycker att det stämmer mycket bra eller bra jämfört med i det manliga laget där de tycker att de stämmer delvis.
Diagram 7. Är män och kvinnor jämställda inom ishockey.
Här är de flesta överens om att män och kvinnor inom ishockey inte är jämställda. Dock tycker några ur det manliga laget att det är jämställt.
Diagram 8. Skillnader i hur kvinnor och män får/kan utöva ishockey.
Större delen av båda lagen anser att det finns skillnader i hur kvinnor och män får och kan utöva ishockey.
Analys
Ledarskap
I resultatet har vi sett att ledarna innehar både auktoritära och demokratiska drag, de är även lyhörda, vilket Phillips (2017) tar upp som viktiga egenskaper hos ledare. Phillips (2017) menar också att det är viktigt att se alla och ge bekräftelse vilket är något som Adam menar är viktigt både för individen och för gruppen. Detta kan en också se utifrån enkäterna, de flesta i det manliga laget upplever att alla behandlas lika i laget (diagram 2). Utifrån observationen förstärks detta ytterligare. Simon är en person som anpassar ledarskapet efter deltagarna och lyssnar till alla, något Phillips (2017) också anser är en bra egenskap. I enkäten framkommer dock att en person i det kvinnliga laget inte upplever att alla behandlas lika (diagram 2).
En ledare behöver också ha både social- och pedagogisk kompetens för att kunna samarbeta, lyssna, förstå och lära ut (Phillips, 2017). Det framkommer i intervjuerna att ledarna har dessa kompetenser trots att ingen av de har någon pedagogisk utbildning i bakgrunden. De har däremot båda två gått flertalet utbildningar inom ishockeyn vilket är något som kan påverka och Simon menar att den viktigaste utbildningen är sin egen erfarenhet.
Adam brottas med att inte kunna lägga ner tillräckligt mycket tid på varje enskild individ utan det gäller att först och främst få hela gruppen att fungera. Där ser vi att han är kluven, då han också menar att om laget inte fungerar gör inte individen det heller. Han uttrycker oro kring om individen får utvecklas tillräckligt mycket eller om han placerar dem i ett fack. Simon arbetar väldigt mycket med delaktighet både individuellt och i hela gruppen, han menar att regler och ramar behövs både för att gruppen och individen skall fungera. Det framkommer att ledarna i båda lagen skapar olika relationer med varje individ och även med gruppen i stort. Som ledare är det viktigt med samspelet mellan individen, gruppen och ledaren. Relationerna däremellan ser olika ut och det viktigaste är ändå att tänka på utvecklingen och målen, både för individen och gruppen (Phillips, 2017), vilket båda ledarna uttrycker att de strävar efter.
Normen för ledarskap är starkt dominerad av män (Franzen, 2012) och båda intervjupersonerna tror att fördelningen mellan könen är ca 70/30. Att det är få kvinnor som vill bli ledare tror Adam beror på samhällsutvecklingen och hur det traditionellt har sett ut med bland annat föräldraledighet. Simon är inne på samma spår, historiskt var det kvinnorna som fick rollen att exempelvis baka och han tror också att många tänker att en kvinna inte kan leda ett idrottslag på hög nivå.
Genus
När vi i intervjuerna pratade om genus berättade ledaren för det manliga laget att genus för honom känns som ett modeord och att det finns naturliga skillnader mellan kvinnor och män. Det framgick också att alla ska få vara den de är oavsett kön, vilket då kändes motsägelsefullt. Könsrelationer är inte av naturen, utan de är socialt skapade och återskapas av det mänskliga handlandet, vilket också innebär att det mänskliga handlandet kan förändra dem (Alvesson & Sköldberg, 2008). Adam menar att de inte aktivt i laget arbetar med genusfrågor, utan han uttrycker att de gör det i vardagen genom att behandla alla lika. Utifrån enkätsvaren har det manliga laget olika uppfattningar om detta (diagram 3). Adam
