S vensk a v apenbrickor före po st ve rke t s inrätt an de
Av Paul Gerhard H eurgren . I nledning.
D et ä r möjligt att i de forntida k ulturländerna k ring Medelhavet sigillen å de kungliga breven voro de k ungliga brevbudens bästa legi- t imation. U nder tidig medelt id, då fr ankerkonungarna regerade, an- v ände brevbuden p å kontinenten som särskilda utmärk elseteck en ska-
U r ett kort spel fr än 1400-t alet, i Ambraser konst samling i Wien.
lade hasselkäppar, som välsignats av p räster. Senare i tiden k lövos dessa käpp ar i ena ändan och i de p å sådant sätt åstadkomna sp rickorna sattes breven, och där fingo de sitta till dess adressat erna togo loss dem. Ett
brevbud hade p å den t iden som regel endast ett b rev åt gången att befordra.' )
U nder 1100- 1200-tal en förvarade tysk a härsk ares brevbud breven i behållare av t rä. D essa behållare, som sattes fast i budens bält en , kalla- des " v ath" (
=
Gefäss) eller " Biichse" fr ån Buchs, Buchsbaumholz, på svensk a bok t rä, v arav behåll arna t illverkats. Av Buchse bildades ordet" Botenbiichse" . Så benämndes senare brevbehållarna av t rä, och när dessa efterföljdes av väskor av läder fingo de samma beteckn ing.
V äskorna hade v ap entecken p å locken. Längre fr am i tiden, t roligen p å 1400-talet , sk edde åter en föränd ring. Vapentecknen togos bort fr ån v äskorna-s lock och v ap nen målades å läderstyck en, som hängdes om b revbudens halsar, eller gjordes v apenteck nen av silver och fästes
ä
budens rockbröst . Samt idigt int räff ade det sp råk ligt sett egendomliga, att ordet Botenbuchse, som v arit beteck ningen för brevbehållare eller brevväska med v apentecken p å locket, överflytt ades till att istället beteckna v apenbrickorna.2)
U nder senare medeltiden hade ej blott furstl iga p ersoner i Tyskland utan även många tyska städer brevbud, som under sina färder voro försedda med brickor åsatt a v ederbörande stads v apen. P ostmuseum äger n ågra bilder över medelt ida tyska brev bud med vapenb rickor.
I Schweiz hade in i ny are tiden de olika k antonerna sina b revbud, som voro klädda i färgrik a d räkter. O ch till dessa d räkter hörde brickor med vederböran de kantons v apen.
I Sverige, D anmark , Finlan d och N orge användes under medeltiden och i samma länder, undantagan des D anmark , ända in på 1800-talet budbärart ecken av t rä, v ilk a p å svenska k allades budkavlar. D e medel- tida svenska landsk apslagarna innehåll a bestämmelser angående b ruket av budkavlar, då k allelse till ting eller t ill försv ar mot fiender ut sändes.
Med budk avle ut rustad budbärare med förde under medeltiden som regel endast et t muntl igt budskap men senare ej så sällan istället en sk riven order eller kungörelse. F rån konung G ustaf Vasas tid använde de av konung och ämb etsmän utsänd a buden i allmänhet ej budk avle.
Men inom härader och byar levde bruk et av budk avle kvar in p å 1800- t alet. 3)
' ) Enligt Adolf Korzendorfer i "Archiv f ur Post und Telegraphie", sid. 474/ 1923.
) " Botenabzeichen in D eutschland" , av Alfred Karll, Stockholm 1927.
) " Om användning av budkav lar v id budsän dning i N orden" , av P . G. H eur- gren i " Post rytt aren" för 1951.
V apenbrick or f ör äm betsm än , k u rirer och brev bud .
I. 1500-talet.
1. K u n g1i g a v a p e n b r i c k o r.
a. U n der konung Gustaf Vasas tid.
I nnan f ragan om k ungliga vapenbrickor behan dlas, sk all nämn as något om den huvudsakliga anledningen t ill att bruket av sådana brickor infördes i v årt land . Sedan urminnes t ider voro de bönder, som bodde i n ärheten av v ägarna skyldiga att kostnadsfr it t lämna mat och husrum åt konungen och hans följe samt åt dem, som annars reste för konungens räkning. D enna sed eller rätt ighet kallades gäst ing. U nder för ra hälften av 1500-ta let blev det även bruk ligt, att de k ungliga ämbetsmännen, k urirerna och brevbuden un der sina färder fritt dispo- nerade böndernas hästar. Efter hand som t rafiken för konungens räk- ning v äxte, blevo de bönderna p ålagda bördorna allt tyngre. O ch härt ill kom, at t många, som ej hade rätt till gäst ing och t ill kost nadsfr i användning av hästar, tilltvingade sig dett a. I sådana fall talades om våldgästning, som fr amförallt bönderna voro utsatta för. Men även p räster i städer och på lan det samt borgare i städer råkade ut dä rför.
K onungarna hade sin upp märksamhet riktad härpå. D et fr amgå r av flera sk rivelser och t ryckt a förordningar fr ån konung G ustaf Vasa och hans söner. Så t. ex. sk rev, för att nämna ett exempel, Gust af Vasa den 7 februari 1537 till borgarna i O rebro, att fr i skjuts endast skulle bestås konungen själv, hans " breff dragere" och " tiänare" .4) Med b revdragare avsågs brevbud och med tjänare ämbets- och tjänstemän. Alla dessa skulle v ara skyldiga att, för att få fritt färdas, bevisa att de reste för konungens räkning. P å v ad sätt det ta sk ulle ske sägs dock ej. Men i en kunglig förordning, daterad G rip sholm den 16 maj 1538 och med över- sk rift " T il alm ogen j Erik z m esso M ark nad en f örsam blad e blif f ia"
föresk revs, att de, som färdades inom landet " m ed w ore b ref f eller ärend er th e sk ole haf f ue et t besy nn erligit teck en af / sölf f f ram m e i bröstet ther op& sk all · w are u tgraf f uit w art och R iigisins w ap n. ""?) D ett a ä r första gången det i Sverige ut färdas bestämmelser om vapen-
4) " Samling Ut af Kongl. Bref, Stadgar och Förordn ingar, et c." , av And . Anton von St iernman. Del. I. Stockholm 1747. N är i det efterföljande ej hänv isas t ill källa, äro upp gift erna hämt ade f rän St iernmans a rbete.
) R iksregist raturet i Rik sark ivet.
b rickor för brevhud m. fl . T roligen hade Gust af Vasa, då han 1519 efter fl yk ten fr ån D anmark vistades i Lybeck , sett b revhud fr ån denna stad och andra tyska st äder ut rustade med vap enb rickor. Men om det v ar konungens egen ide eller nägon ann ans att införa v ap enb rickor i Sverige, vet man ej. Säkert är dock , att konungen hopp ades, att vapen- brick orna skulle bli en hjälp i kampen mot v åldgästning, då alla som reste för konungens räkning skulle förses med sådana b rickor. Ty värr infr iades ej dessa förhop pningar.
Ganska snart ha v apenbrickor tillv erkats. D etta fr amgår av et t brev av den 19 ap ril 1539 fr ån konungen till Severin K iil.6 ) H är k all as en v apenb rick a för "B ysse" , som Ki il sk ulle sända t illb ak a till kungens kansli. Men v ille han före äte rsändandet lät a göra en kop ia av v ap en- b rick an, fick h an det . K onungen, som v ar mycket ekonomisk , tänk te v äl, att han p å så sätt k unde besp ara sig en utgift. D en kopierade v apen- brickan fick dock ej anv ändas annat än då K iil sände brev eller bud t ill konungen . I en kunglig förordning av den 4 maj 154 1 föresk revs, att b rev d ragare och ämbet smän skulle, för att få fr i gästning, vara försedda med " tek n (som k allas Bodbysser) eller medh Wart förseglade P assbort och b reff " . Inom få år k all as vap enb rickorna för tecken, by ssa eller bodbyssa. Men v ar byssa och bodbyssa det samma som v apen- brick a ? F . A . D ahlgren säger i sitt G lossarium öfver föräl drade el.
ovanliga ord" etc. att " bod- eller budby ssa v ar fodral, som innehöll tjänstetecken for k ronans budbärare." P osthistorikerna Teodor H olm och N ils Forssell ha varit av samma mening som D ahlgren . ForsselI åberop ar för sin upp fatt ning Svensk a Ak ademiens O rdbok . O ch det är ingen tvek an , att med byssa eller bössa avsågs under 1500-talet skjutvap en, v äska, behållare eller fod ral. I liknan de betydelse lever or det ännu kv ar i ordet sp arbössa. Men sedan det i Ty sk land ut rett s, som i inledningen till denna art ikel omtalas, att v apenbrickorna där fr ån brevbehållarna och b revv äskorna med åsatta vapen övertagit be- teckningen Botenbuchse, k an det anses som säkert , att bodbyssa är det- samma som v apenbrick a. Bodbyssa är en ty dlig försvenskning av det tysk a ordet Botenbuchse. I nyssnämnda förordning fr ån 1541 sättes för övrigt likhet stecken mellan tecken och bodbyssa. O ch det ä r ej t roligt, att en behåll are av n ågot slag skulle k allas för teck en .
I räntek ammarräkensk aperna7 ) har det tyska ordet Bote nbuchse an-
6 ) R ik sregistratu ret i R ik sark ivet.
7) I K amma ra rk ivet.
v änts två gånger under 1540. För den 18 sep tember stå r : " I tem aus H einr ich Claussen s bef ehl zu drey bottenbuchsen hans Sof en sf elder goldschmied getan 8 lot" . N ägot mera om guldsmeden H ans Sofens- felder är ej känt . H an är ej upp tagen i G . U ppma rks arbete, " G uld- och silversmeder i Sverige 1520- 1850." D är omnämnes emellertid
"H ans guldsmed, den tyske" , som arb etade för sv enska hovet 1540- 1557. Möjligen är han densamme som Sofensfelder, som ju het te H ans i förnamn . O ch uteslutet är ej, då folk ända in p å 1700-talet of ta stavade ett och samma n amn olika, att H ans Sofensfelder och H ans den tyske är samma p erson som H ans Rosenfelder, vilken st rax skall omtalas.
D e 8 loden mot svara i v ik t omk ring 115 gram. Varje v ap enbricka ha r då haft en v ik t av ungefär 38 gram. Men så få gram k unna ej räckt t ill en behållare av metall för förv aring av en vapenbricka. Att " botten- buchsen" voro av silver k an tagas för givet, då st rax ovanför anteck- ningen av den 18 september står : " Silber und gold ausgeben". Stöd för påståendet, at t brickorna voro av silver har man även i Gustaf Vasas förut omnämnda förordning fr ån 1538, i vilken det talas om
.
" tecken aff sölff " . A tt brickorna skulle ha tillverk ats av guld få r anses uteslutet. I räntekammarräkenskaperna för den 4 december 1540 finns följande anteck ning :
I t ryck ser det ut så här : " I tem zu d rei bottenbuchsen und der Marschalcks stab zuuergiilden H ans Rosenfelder get hann .
Rosenfelder eller Rosenfelt v ar med bland de guldsmeder, som något längre fr am i tiden p å konung J ohan II I :s beställning tillverk ade et t silversk rin för förv aring av Erik den heliges ben . Sk rinet tillhör nu som bekant Upp sala domky rka. För tillv erk ning av t re vap enbrickor
och förgy llning av en marsk alksstav hade R osenfelt fätt bet alt i ut- ländsk t mynt , 3 ungerska gulden.
I den förut omtalade kungörelsen fr ån 1538 bestämde konung Gustaf Vasa, att ä v apenbrickorna sk ulle graveras rikets och hans p ersonliga vap en. R ik sv apnet bestod vid den tiden av en i fy ra fält delad sköld med i 1:a och 4 :e fäl ten tre k ronor och i 2 :a och 3 :e fälten Folkunga- v apnet , et t lejon över 3 balk ar. I hjärtskölden, i v ap ensköldens mit t , fanns Vasaät tens v apen, en v ase.
Av et t b rev av den 27 maj 1543 fr ån konungen till riksrådet Gustaf O lsson Stenbock fr amgår, att denne begärt att få en " budbyssa" för att göra en kopia av den.8 ) K onungen lov ade att sända över en sådan, så snart han finge någon, som vore gjord i enlighet med hans önsk an . D ett a ty der p å, att han ej v arit nöjd med de vapenb rickor som till- verkats. O k lok t v ar det av konungen att medgiva kop iering av vapen- brickor. Ty därmed förlorade han k ont rollen över antalet sådana b rick or, som v oro i bruk . K änt är dock ej, om han i flera fall medgivit tillverkning för enskildas räkning av v apenbrickor. O lovlig sådan t illverk ning förekom senare. K onungen fann sig därför föranlåten, att den 14 juni 1548 sk riv a t ill riksmarsken Lars Siggesson Sp arre och riksråden, att de skulle fr amhåll a för adelsmän , att det var st rän geligen förbjudet att försk aff a sig förmåner hos bön derna genom att uppvisa
" budby sser" , vi lka de själv a låt it göra.8 )
En kung lig förordn ing, datera d
bo
den 17 maj 1556, är rikt ad mot v åldgästning i Finland.I denna sägs, att endast de, som voro försedda med b rev , p ass eller " P ostbysse" f rän konungen, hade rätt till fr i gäst- ning och fr itt användande av böndernas hästar. Men de, som ej ägde dessa rätt ighet er utan tilltvang sig dem, skulle st raff as " i ll Lifwe" . T roligen var dock hotet med dödsst raff ej av någon större eff ek t . Som regel voro bön derna ej läskunniga. D ärför kunde de ej avgöra, om ett upp visat b rev eller upp visad annan sk rivelse v ar fr ån konungen eller ej. Bätt re hade v äl varit om enbart v apenbrickor hade fått utgöra bevis för dem, som reste för konungens räkning. Alla resande, som ej haft sådana b rickor, kunde bönderna då med all rätt begära bet al- n ing av . Fast , som redan p åp ekats, även vap enbrickorna tillverkades av enskilda och missbruk ades. I sistnämnda förordning kallas v apen- b ricka för postbysse. D etta är så vitt man nu vet , första gången som ordet post förekommer i text p å svensk a.8) R iksregistrat uret i Rik sark ivet.
b. U nder konung Erik X I V :s tid .
K on ungen bestämde i en förordning av den 31 augusti 1561 att taverner och gästh us skulle inrätt as, till förhin drande av att resande v åldgästade hos bön derna. Att de kungliga ämbetsmännen och b rev- buden fort farande skulle färdas kostnadsfr itt togs säkert för givet .
1567 hade i svenska konungens tjänst anställda utl ämnat vap en- brickor till danskar, som infallit i lan det . Man kan und ra varfö r dett a skett . Var det i förrädiskt syfte? I varje fall är det självk lart , att danskarna kunde missbruka v ap enbrickorna. Av denna anledning be- stämdes den 2 december 1567 att sådana brickor ej skulle " p å någon tid brukade w arde". ") H är k allas vapenbrickorna för p ostv apen. O ch den beteckningen ha de sedan oft a fätt. N är s dana brickor äter infört s, ä r ej känt. Troligt är, att någon formlig order härom ej utfärdats.
c. U nder konung J ohan II I:s tid.
1569 äro vapenb rickor på tal i ett den 22 februari det ta år av konungen ut färdat "p atent." ) I det ta bestämdes, att endast de som med " Ware egne breff äre förp assbordede" eller ha " War Wapn" skulle få del i mångomtalade fr iheter. T roligen va r det sistnämn da å r som konungens brevdragare, 23 till ant alet , begärde att få " något w ap n p å det att bönderne mått e få se" att de reste för konungens räkning.
H ögst egendomligt v ar det , att konungens egna brevbud ej hade v apen- brickor, då det va r med dessa de skulle styrk a, att de reste för maje- stäte ts räkn ing. D ett a, att de k ungliga brevbu den sak nade brickor, gav and ra lätt anledning pasta, att de voro i tjänst hos kon ungen "o ch göra hos bön derna all den sk alk het de kunna." ") Att v apn v ar det - samma som vapenbricka kan tagas för givet . P å 1500-talet betecknades ej saker och ting så uniformt som nu. D ärför förvåna r det ej, att vapen- brickorna kallades omväxlande eller eft er v art annat . tekn, bysser, bodbysser, v apn eller postv apen.
I et t kungligt " mandat" av den 31 januari 1572 bestämdes, att de som reste för konungens räkning och voro försedda med " Post w apn"
skulle beford ras före alla and ra, men ej längre fritt som tidigare. För en häst skulle de förutnämnda betala 1 ½ öre p er mil och för ett mål
9) Sk rivelser t ill J ohan II I, grupp I, R iksarkivet .
1 0) T ryckt i plakatformat.
33
mat 3 öre. Endast konungen själv och hans följe behöv de ej, som sed v arit sedan urminnes tider, betala för hästar, mat och husrum.
D en 22 mars 1576 sk rev k onungen till rik srådet K nut P osse att alla, som hade p ostvap en eller bodbyssor, sk ulle, därför att de mycket miss- b ruk ats, sända in dem t ill konun gen. ' ' ) Förvänansvärt
är
det, at t i samma sk rivelse talas både om " P ost w ap ner" och "B odhb yssor". För- k laringen härtill är möjligen den , att vap enbrickorna fr ån Gustaf Vasas tid, då sådana kallades för bodby ssor, sågo annorlun da ut än de fr ån J ohan II I :s t id, då beteckningen v ar vapen eller postvapen . A tt med bodbyssor avses vapenb rickor fr amgår dock ty dligt , då det talas om" förg ylte och oförgylte" sädana. O rdern fr ån 1556 om insän dande av v apenb rickor, som adeln eller and ra hade i sitt förv ar, upp repas i en k unglig förordning av den 2 januari 1577.12) I denna omtalas v idare, att konungen lämnat ganska stora belopp åt brev dragare m. fl., för att de skulle under sina resor, som 1572 bestämts, betala för sig hos bönderna. Men tyv ärr hade dett a ej bid ragit till minskn ing av våld- gästningen , då k ungens brevdragare och ämbetsmän ant ingen helt för egen räkning behållit de respenningar de fått av konungen, eller endast bet alt en del av det bönderna hade rätt att få. Själv fallet v ar konungen mycket missnöjd härmed. D et nämnes dock ej något om att de sky ldiga st raff ats. D et enda resultatet av upp täck ten av försnillninga rna v ar t roligen att vapenbrickor, som här gå un der beteckningen " förgylde P ostw apner" , åter skulle, enligt order av konungen , tagas i b ruk.
F rån 1570-talet finnas int ressanta upp gifter om k ungliga v apen- brickor.") 1578 har bl. a. an teck nats:
" Meth Bengtsson hafw er läti t göra 13 postwapen, och 6 deraf läti t förgylle.
D en 11 ap rilis 78.
Landsk ilj drottningens ' (K atarina J agellonicas)' dräng ett lit et för- gyllt p ostw apen ti ll drottningen behof ."
Varför v oro av de 13 v ap enb rickorna 6 förgy ll da och resten oför- gyll da? I förordningen av den 2 januari 1577 talas endast om förgyll da p ostvap en. K anske fingo ämbet smän anv ända de förgyllda och k urirer och brevbud de oförgyll da? Så meddelas, att en hos d rottningen an- ställd p erson fått ett lit et förgyllt postvapen . D ä har det ty dligen
11) Riksregistratu ret, R iksarkivet.
1 2 ) Tr yckt i p lakat format.
13) J ohan I I I :s ut gäende diarium, 1575- 1580, Rik sarkivet.
funnit s vap enbrickor av olika format . Men vem har använt de små och vem de större? P å dessa fr ågor k an nu ej ges svar.
U pp gifterna fr ån 1579 äro flera. För 7 16 oktober ha följan de anteckn ingar gjorts:
" Then 7. octob. I tem bekom iagh" ( den som förde anteckn ingarna)
" et t w ap n aff Claess P hilpusson som anambde aff P eer Gudmunsson b reffd rag hw ilken kom ifr å C almar.
T hen 10octobris an ambde iagh et t w apn aff en K necht benemp d" (?)
•
" som w ar förschicket efter herr Lars.
Then 16 octob. anambde iagh et t wap n aff en gärdskn echt benemp t Swen Larsson, som haffr w a rit till Städerne nedh i landet mz.
K on : Mtz bref f efter borgerne."
A v detta utd rag ur omtalade fört eckning fr amgår, att i konungens k ansli fördes anteckningar, om hur de kungliga v apenb rickorna använ- des. Brevbud och k urirer sändes ut och kommo tillbak a. N ågon livligare t rafik tyck s det dock ej ha v arit .
För den 11november 1579 finnes en uppgift om en d ramatisk hän- delse. K nut Cammarsven hade kommit åter och berättat, att hert ig C arl p å bron i N yköping tagit hans vapenb rick a.' ) D en häftige her- ti gen blev ty dligen förgrymmad, då han såg en vapenb ricka med det kungliga emblemet . Konungen och hert igen voro ej de bästa v änner vid den t iden .
I förordningar av den 12och 19juli15 80 omtalar kon ungen, att han försökt at t genom " Tärep enn ingar, P ostw ap ner och w ägebreff" för- skona gemene man för olagliga " Skiudzfe rder" men förgäves.' ) H an v ille dock ej ge upp hoppet at t k unna sätta en gräns för olaglig- heterna. N u hade han låtit göra ett "s yn nerl igit Insegel til alle w äge- breff som hä r efter gälle sk al, all en est v thi v axet t ryckt och förseglet bliffue" . D etta kan tyckas ha varit en god ide. Sigillet kunde ej gärn a missbruk as, då kon ungen själv hade han d om det . Vidare bestämde konungen, att brev till honom skulle, liksom b rukligt v arit bet räff an de budk avlar, sändas fr ån den ene läns- eller fjärdingsmannen till den andre, det ta för att sp ara bön dernas hästar. D e, vilka hade " P ost- w ap ner" , älades i den första förordningen fr ån 15 80 att t re veckor efter det förordningen utfärdats och i den and ra förordningen fr ån samma år att fyra veckor efter dennas dato till konungens k ansli in-
1 ) J oh an I I I :s diar ium 1575- 1580, Rik sarki vet.
1 7) Föror dningen av den "/ ; t ryckt i plakat form at pa bade svenska och fin ska.
sänd a b rick orna . O ch stå t hålla re, fogd a r m . fl . erhöl lo samti di gt, v ilk et även t id iga re sket t , o rder se t ill, att k onungens befallnin ga r åtl y d des.
M en n ågon p olis, som k un de utöv a nöd ig k on t roll, fan ns ej. O ch äv en om den funnit s, h ade den t roligen föga k unn at ut rätt a , åt m instone gen t emot adeln . D ett a st ands medlemm a r k und e p ä den t iden han dl a my ck et egen mäk t igt u t an at t risk era st raff .
I k ungö relser av den 1 sep tember och 1 december 158416) erk än de k onun gen , a t t v ark en v ägb rev en med d et fy rk ant iga sigillet eller
"B ud v apn er" äter ett ny tt ord för v ap enb ricko rna v ilk a sena re t y dligen ej v a rit helt av sk aff ade, h ind rat resan de fr å n att v åld gäst a . Av denn a anled n ing best ämdes, att v ägb rev och v ap enb ricko r sk ulle av sk aff as. I st ället sk ulle de, som rest e för k on ungens räk n ing, un dan- t agan des b rev d ragarna; beta la 1 ö re för häst och m il. D e sena re fin go fä rd as fr it t , om de vo ro försed d a med et t "b esy nn erligit w a rte kn", som v äl i v erk ligheten blev v ap enb rick or. O v riga v ägfa ran de h än- v isad es t ill de gäst giv a rgå rd a r, v ilk a enligt sistnäm nda förordn in ga r åt er sk ulle inr ätt as. T id iga re ha r omt alat s, att E rik X IV p åbjud it in- rät t an de av t av erner och gäst hus. M en dessa hade sed an en t id t illbak a ej län gre st ått allmänhet en t ill tjänst .
A t t det förek om , at t en och sam ma v ap enb rick a länge anv än des fr am gå r av en anteck n ing fr ån 1585. En p erson m ed n am net K nut J ön sson hade läm nat Lank o, v äl an st älld i konun gens tjänst , en v ap en- brick a , som ti d iga re ti llhö rt st äthälla re H erm an Fl emin g, som dog 1583, och före den ne stå thålla re La rs Flemm ing, som gick bort red an 1562.
J önsson h ade ännu en b rick a i Stock holm . D en lov ade han att sen are lev erera in. ' 7)
2. H e r t i g K a r1s v a p e n b r i c k o r o c h k u n g1i g a s å d a n a b r i c k o r u n d e r h a n s t i d s o m s t å t h å11a r e.
O m k onun g J ohan II I un der sin t id som hert ig h aft egna v apen- b rick o r ä r ej k änt . M en bet räff a nde hert ig K a rl v et a v i, at t han 1569 lät "B ernd t G uld smed" , som ej omn ämnes i det U p p ma rk sk a a rbetet öv er sv en sk a silversmeder, t illverk a 13 v ap enb rick o r.18) 1588 h ade hert igen fun n it att åt sk illiga p ersoner fa lsk eligen up p givit at t de rest e för han s räk n ing. Av denna a nled n ing best äm de han d en 24 ok t ob er
1 6 ) K ungörelsen av 1 sept. 1580 t ryck t i pl aka tfo rmat.
17) J ohan I I I :s diarium, Rik sark ivet.
18) H ertig K arls registrat ur, R iksarkiv et.
det ta å r, att de i han s tjänst, som hade att fä rdas till fots, skulle ha med sig et t " märke" av silver med bokstäverna C och D , och mellan dessa · et t " wapn" k rön t av en k rona.19) Självfallet bety dde C Carl och D dux, lika med hert ig på latin. Meningen härmed v ar, att bönderna skulle förstå, att de, som endast hade sistnämnda märke, ej hade rätt att begära hästar för sina resor .
Sedan hert ig K arl 1594 blivit ståthållare i Sverige för kon ung Sigis- mund, som v istades i Polen, visade han stort intresse för de kungliga vapenb rickorna och deras användning. I ett " P atent om Skjutsningar och P ostwapner" av den 18 februari 1595 bestämdes, att därefter sk ulle använ das v apenb rickor, v id v ilka " teken" skulle hänga.") Tecknen v ar, v ad v i kunna kalla k läpp ar. Varje kläpp gäll de för rekv irering av en häst . I den v ar god och va r, sä vitt k änt ä r, ej hämtad f rän ut- landet. Tidigare hade ej funnits några bestämmelser, om hur många hästa r den , som reste för konungens räkning, hade rätt att rekvirera av bönder. Brickor skull e, som fr amgår av ett kopp arstick finnas med kläp par från 1 t ill 12. D e 2 p lattorna till detta stick graverades av Hie ronymu s N utzel, som, innan han kom till Stock holm, varit verk sam bl. a. i N urnberg . I Sverige ut förde han utom nämnda kop pargravyr bl. a. ett port rätt av hertig K a rl. D en 15 ap ril 1595 sk rev hert igen fr ån G rip sholm till K arl Sture och fogden på N yköpings slott, Tönne J örensson, att N iitzel, så länge han v ar syssel- satt med att " på ny tt och efter ett annat sätt utgra fwa det postw apen a f t ryck", skulle få mat gratis. Som medhjälpare v id dett a arbete hade anställts E rik J örensson. Aven han skulle ha fr i kost .2 1) Två p låtar med v apenbrickor graverades av N iitzel. D en ena plåten, som up p tager 12 k ungliga brickor, för varas i Vit terhets-, H istorie- och Antikvit ets- ak ademien. D en andra plåten, med hertigens vapen och text där över, torde ha förkommit för ganska länge sedan. K lemming talar endast om den förstnämnda p laten.") Tvä avd rag f rän bäda plätarn a, v ilka av d rag t roligen stamma fr ån 1500-talet, finnas i K ungliga Biblioteket . I von St iern mans arbete" ) är inhäftat ett stick med avbildningar av de av N iitzel graverade vapenbrickorna. Men det ta stick är dilettant- mässigt ut fört och ej fr amställ t med N ut zels pl ätar.
1 9) H ertig Karls regist rat ur, Rik sark ivet.
0 ) Tryckt i plakatformat.
2 1) Uppgifter i Th . Westrins saml ing, 8, R iksarkivet och i " U r en antecknares samlingar" , av G. E. Klemming, Stockholm 1868- 1873.
2 ) Se anm. 4 ä sid. 29.
-
...,I: · .. --..:.,..J>""\ ·,
z
. · "
Tidiga re har omtalats, att k ungliga vapenbrickor eftergjorts. D ärför v ar det v älbetänkt av hertigen att 19 ap ril 1595 befalla fogdar, borg- mästare m . fl. se till, att guldsmeder ej tillverk ade v apenbrickor för p rivatpersoners räkning." ) O ch av denna anledning fann hert igen det riktigt, att Carl Sture förbjudit en guldsmed att tillverka v ap enbrickor t ill riksrådet greve Erik Sp arre.") I brev av den 8 maj 1595 fr än herti- gen till greve Axel Leijonhufvud meddelas att, t rots att riksråden ej fingo rek virera mer än 12 hästar, greven skulle få vap enbrickor, så att han kunde rekvirera 24 hästar.25) H ertiginnan Sofia av Sachsen hade sk rivit t ill hertigen och bet t att själv få beställ a svenska v ap enbrick or, antagligen för att användas av brevbud, som hon sände till Sverige.
I brev av den 21 juni 1595 avböjer hert igen artigt men bestämt hennes begäran, p å grund av att v ap enbrickor så mycket missbrukats, och lovar att istället själv sän da p rinsessan en eller två brickor.26) G reve Erik Sp arr e hade anhållit att få v ap enbrickor för att bergsbruket ej skulle försummas. D en 25 januari 1596 svarade hert igen Sp a rr e, att 12 brickor med en kläpp v id v arje bricka skulle till verkas av den guldsmed, som tidigare utfört sådant arbete. N är dessa brickor voro färdiga, skulle 12 gru vfogdar fä var sin bricka." ) D ä gr uvrö relsen v id den tiden var av mycket stor bety delse för landet, v ar det själv- fallet av v ikt för konung och regering att ha god kontakt med gruv- fogdarna. O ch så blev fallet om fogdarnas brevbud fi ngo anv än da kungliga v apenbrickor. D rot tning G unilla, änka efter J ohan I II , hade bett att få vapenbrickor till sina budbärare. D en 31 januari 1597 gav hert igen henne det beskedet , att han tyv ärr ej kun de stå till tjänst med några brickor, då de "t her n ider i lan dsenden som annorstädes aflyste ä re" .28) H ar verkligen beslut fattats om indragning av vap enbrickorna?
Man gör sig den fr ågan, dä ständerna vid riksmötet i A rboga 1597 bestämde, att de, som reste i " R ijkens och andre nödige saker" , skulle ha med sig både v ap enbrickor och p ass. D et senare skulle visa, hur många häst ar, som fingo rekvireras.29) D et hade t ydligen ej blivit någon större eff ekt med v ap enbrickor med k läpp ar. Anledningen till det dåliga result atet sade ständerna v ara, att ej få p ersoner - t rots förbud
2 ) H ert ig Karls registratur, Rik sark ivet.
"+) Skrivelse frän hert igen 22 ap ril 1595, hertig Karls registra tur, Rik sa rkivet.
a) H ert ig Karls registr atur, R iksarkiv et.
") , "7) och
"°)
Skriv elser i hertig Ka rls registra tur, Rik sark ivet.2 9) "A lla R iksdagars och Mötens Beslut" etc. av And. Ant on Stiernman. Stock- holm 1728.
för guldsmeder at t t illv erk a v ap enb rick or åt p riv atp erson er - lyck at s sk affa sig dylik a b ricko r. M en det t a v ar, för den som ej b ry d de sig om k ungliga föror dn inga r, lätt a re eft er 1595 än t idiga re. Före det å ret m åste en guldsmed h a en v ap enb rick a som m odell , för att k unn a t ill- v erk a en ny så d an. Men fr ån 1595 fann s N ut zels förut omt alade k op p a rst ick , som to rde h a sp ritt s i gansk a m ån ga exemp la r, och som t y dligt v isa de hu r v ap enb ricko r sk ulle se u t .
Il . 1600-talet.
K u n g l i g a v a p e n b r i c k o r u n d e r k o n u n g G u s t a f II A d o1f s t i d .
I en k un glig k ungörelse av d en 27 nov ember 1602 sades, at t det v a r v id liv sst ra ff förbjudet för a delsm än , ry t t a re, k nek t a r, båt sm än och an dra , som ej h ade p ass f rän konun gen, at t f ritt gäst a bön d er eller t aga häst a r för resa fr ån d em . G äst giv erier fun nos och d it bo rde all- m än heten v än da sig. I en ann an k un glig förord ning av den 22 ap ril 1604 föresk rev s, at t län s- och fj ä rd ingsm än sk ulle låt a sin a underl y d an de exp ed iera b rev både fr ån och t ill konungen . N ågra gå nger i börj an av 1600-t alet ut gå vos fö rordninga r mot de st än di ga v äld gästn inga rn a. I en del fall t alas om p ass för dem , v ilk a reste för k onungens räk n ing.
M en först i en k un glig förordn ing av den 3 feb rua ri 1615 ä r å ter t al om v ap enb ricko r eller p ost v apen , som dessa b rickor i regel k allades fö r un der 1600-t alet. ) Av denn a anledn in g k an an t agas, att v ap en- b ricko rna ej v a rit i b ruk un der å tsk illiga å r. N u best äm des emellert id , att de som rest e för konungens räk nin g, sk ulle ha bå de p ass, som v isade hu r mån ga häst a r som fingo anv än das, och v ap enb rick or. Så dan a b rick o r fingo äv en de p ersoner anv än d a, v ilk a st åt håll a re och off icera re sän d e med bud t ill k onungen . O ch ej nog h ärmed , också dem , som k on ungens ämbetsm än sän de ut för at t " best älla om W å re och C ronones v å rda nde sak er" , hade rätt at t anv än da v ap enb ricko r. D ett a inneba r at t alla de n äm n da h ade rätt t ill fr i gästn ing och fr i t ransp o rt m ed bön dernas h äst a r.
o y T ryck t i k va rtfo rmat .
T ack v a re sist n ämn da k un gö relse b ehöv des mån ga v ap enb ricko r.
O ch gansk a mån ga tillverk ades red an 16 15. I rän tek amma r räken ska- p erna fi nn as följan de ant eckn ingar för 16 15.3 1)
" J ohan P edherson s Guld smed z R äk ningh An o 6 15
D eraff H af er H a n föra rbet ad t och ti llbak a lefwerera dt A n 6 15.
36 P ostw ap ner, som w oro H ögb te H :K :M ay tz n ampn och t re C ron or med d rifw it arbet he p ä gior d he, och af f örnaRij ckzd al ers Silfw er för- ferd igad he w oghe 4 m 12 loth
:Ahn 139 Post w ap ner som han v n dk er een St empell op ä sam ma sät som förne Postw ap ner U t hgrafw en , giort h afw er, och löp er wi cht en iho p räk n ad t 15 m 6 lodh. Lod het 8 ö re."
J oh an P edhersson v ar en ligt up p gifter i U pp m a rks förut om t alade a rbete, v erk sam i Stock holm 1607- 1618, d ä r han bl. a . v a r med om t illv erk n in gen av K a rl IX :s begrav n in gsrust nin g. M ä r lik a med m a rk i v ik t . D et gick 16 lod p å en m a rk . D e 36 v ap enb rick o rn a v ägde således n ågot öv er 2 lod p er sty ck men de 139 ej fullt 2 lod v a rdera. V ap en- b rick orna fr ån 16 15 hade ej som b rickorna un der 1500-t al et det stö rre rik sv ap net och v asaät tens v apen ingrav erad e u tan ist ället lilla riks- v ap net t re k ronor och G ustaf II A dolfs n amn . A t t 16 15 å rs v apen - b ricko r sak nade k läp p a r fö r angivan de av a nt alet häst a r, som fingo rek v ireras, k an t agas för giv et . K läp p a rna v oro onöd iga, sed an up p - gifter om antal h äst a r fun nos i p assen .
D en 6 ap ril 1620 sk rev kon un gen t ill stå t håll a rna, att K un gl. M aj :t sk ulle å rl igen bet a la 10 daler i lön och 8 d aler för bek lädn ad av et t b revbu d åt v ar och en av st äthäl la rne. D essa b rev bud fin go dock en dast anv än das v id exp ed iering av brev t ill konungen . Buden sk ulle ha med sig p ass, som berät t igade till fr i fört ä ring hos undersåt a rna, ävensom
" et t stort Post wap en " , så at t de " fr ån and re En sp enn a re k an åt sk iljas."
D e f ingo en dast fä rdas ti ll fot s. ) O m det fan ns smä och stora v ap en- b rick or, t y cker m an, at t k ungens egna brevbu d bo rde ha ft de sto ra och st åt hållarnas de sm å . Möjligt ä r dock , at t det v id t iden ifr åga en d ast
3 1 ) I Kammararkivet.
2 ) "Samling af Instructioner för högre och lägre tjänstemän vid Landt-Rege- ringen i Sverige och Finnland." Stockholm 1852.
Enspännare, som betecknade en ensam budbärare, är försvenskning av det tyska ordet Einspännig.
fanns et t slags vapenbrickor, som kallades stora, i motsats till de
" tecken" av silver som hert ig K arl införde 1588. Men då v ar det de stora brickorna, som gävo vederb öran de rätt att rida. D e små gällde däremot endast för gående bud.
H är har berättats om flera av svensk a konungar ut fär- dade föror dningar, genom vilk a de försökte hindra våldgästning. Men allt v ar förgäves. Först sedan Sverige fått ett ordnat postv äsen med regelbunden beford ran av b rev blev o förhållandena bätt re. 1624 ut arbetade riks- kanslern Axel O xenstierna et t ut förl igt förslag om in- rätt ande av " gongande P os- ter" för at t därigenom mins- k a " de t unge och olage skius- f erder och gestningar." O ch i den k ungliga förordning av den 20 februari 1636, genom vilken grun den lades till det svensk a p ostverket sägs, at t detta verk inr ätt ades
" wå re T rogne U ndersåter
K unglig vapenbricka fr ån 1835. then gemen A llmoghe äLan- det til lijsa pä t hes Skiutz- färder" . D enn a v erk an kom post verket även att ha. Sedan behöv des ej så många brevbud försed da med kungliga v apenb rickor sändas iv äg.
Sådana brickor ha dock anv änt s vid det svenska hovet ända in p å 1800-t alet.En kun glig v apenbricka frä n 1835 ägs av N ordisk a Museet m en är sedan en del å r tillbaka deponerad i P ostmuseum, där den visas i en monter i stora salen på nedre botten.
Snart efter det svensk a postverket grundats fingo de p osti ljoner, som t ransport erade p ost, v ap enbrickor. O m dessa brickor skall berätt as i P ost ryttaren för 1954.
